Senaste kommentarerna i forumet

Morgonsol. Jag kan absolut inget om orsakerna till detta envisa beteende, vad som händer med hjärnan och så, men jag känner igen beteendet. Det är absolut stört omöjligt att få en syl i vädret och skulle man lyckas så blir det konflikter. Det blir också ett medberoende. Att hålla tyst för husfridens skull fast A helt uppenbart har missuppfattat och har tankegångar som är icke relevanta.

En annan sak ja undrar angående att det tar lång tid för deras hjärnor att signaler ska börja gå fram som de ska ..fattar att det behövs längre nykterhet.. Min A är.så.trög upplever ja. Han fastnar i tankegångar. Bestämmer sig för att så här är det. Sen är.envis som synden att få.som han vill. Är.det.pga han inte klarar tänka smartare? Ja tänker ofta" men skojar han" ? Är han seriös? Kan han inte tänka längre än näsan räcker?! Hur kan han köra fast så i en tanke? Kan dom inte bättre för stunden?

Vi tar ansvar, Backen123 !! Det gör vi. Vill både oss själva o våra barn väl. Alkoholisten med men vi inser hur vi behöver hantera situationen. Vi är kloka o tar oss framåt i våra insikter om oss själva o vad vi behöver göra. Känns väldigt hoppfullt o.skriva med såna som du . Kan känna att ja får lite styrka här.

Ger han sig, din A? Eller söker han upp dig o är " störig"? Tjatig o vill att ni ska ha kontakt eller är han inne i sitt missbruk nu o bryr sig mest om det?

Är ju att släppa. Men det är svårt, man snurrar runt dom i tanken hela tiden, usch. För mig har det hjälpt att jag söker upp honom, pratar för att se att det går ju inte, det är skönt. Att höra hans resonemang som som man slår hål på en gång i tanken. Det blir som lite maskhål där inne, och det går ju till sig bara dom tillfrisknar. Mitt ex fick lära sig på behandlingen att det kan ta upp till ett år innan hjärnan har läkt, så signaler går fram som dom ska. Och ja, så är det nog, efter 4mån nykterhet sov inte min man en natt problemfritt så det tar tid att läka. Kram på dig, du gör det rätta för dig och din dotter, det visar på att vi tar ansvar för oss och våra barn, det värmer, eller hur? ?

Känns som jag inte gör annat, liten by det här, mitt ex väljer att stanna kvar fast han kommer 45mil härifrån. Jag blir uppdaterad av allt vad han gör från olika håll och Facebook. I helgen bjöd han in ett par vänner till oss att baka tunnbröd, dom vet om problemet men sa senare till vårt andra umgänges par vi drack bara 3 öl under hela dan. Jag blir galen av sånt, så dumt och jag är inte vän med dom längre.. Men det tar energi för jag blir arg och stressad över att tror dom mer på honom. Ännu förra veckan fick jag höra han kört full till affärn mitt på ljusa dan. Åh jag försöker så att vara i tanken, släppa men det går några varv innan jag kan göra det. Vi kämpar vidare ??

Den värmde ?
Skönt att vi fick finnas för dig när det behövdes.
Hoppas det är väl med dig?
Massa kramar Azalea

SOAS är nåt jag måste tänka på.
Känner mig stressad just nu och reagerar för starkt på allt.
Tack för på påminnelsen.

Azalea?

Backen123 tack . Ja det känns ju som enda vettiga. Tog det på allvar också pga en nykter alkoholist som nu jobbar med att hjälpa beroende och medberoende. Mig då bl.a. då ja sökte upp henne. Hon sa också att en alkoholist ska gärna leva utan o va i en relation 1-2år därför så lång tid tar det att lära känna sig o sina känslor o behov. Att inte tro en partner ska rädda en . Min A har lagt över så himla mycket ansvar för sitt tillfrisknande på mig . O kommer han nån vart ? Nej. Ja har hittills inte löst hans missbruk. Han lever i en illusion. Liksom ja gjort så länge men nu tänker jag se verkligheten o vad som funkar resp inte funkar. Ja måste va klokare än honom. Min tetapeut sa han lägger nykterheten på mig. O ja har behov av att känna mitt värde i att finnas för honom. Ja måste jobba på min självkänsla o det gör ja. O han hjälper inte till med nåt där. Därför vill ja vi håller oss ifrån varann. Längre fram kan vi höras om vi båda är tillfrisknade men så meningslöst nu !!!

Tack för att du delar med dig! Så viktigt och värdefullt att få läsa andras erfarenheter kring detta när man själv inte riktigt kan reda ut tankarna man har. Jag har fortfarande inte pratat med personen ifråga.. jag förstår verkligen att förändringen kan bara komma genom att han själv inser problemet. Detta är en nära anhörig till mig så jag kommer alltid finnas där när det behövs.. men samtidigt har det känts skönt att hålla lite avstånd just nu efter händelsen i helgen. Jag kanske mest bara skriver lite luddigt.. men känns ändå bra att jag hittade hit till detta forumet.

Min terapeut som är specialiserad på ämnet, hen har sjukdomen själv sa, att nu kan inte ni bli friska under samma tak nu, det blir för grötigt. Den beroendesjuke måste bli nykter och vara det minst nåt år för att sen se vad som händer... och inga minderåriga barn i ett hushåll där ett aktivt missbruk är igång. Lät logiskt så det var det som avgjorde det hela för mig. Min man var nykter men inte frisk, gick på vita knogar och ibland önska jag nästan att han drack för då var han lugn. Idag dricker han fullt ut, kör bil onykter mm och jag slipper vara med. Lämnat över ansvaret till andra så har jag ryggen fri om det skulle bla inträffa en olycka. ? Det är tufft, men jag vet att vi har det bättre nu så får vi se vad som händer

Tackar för frågan självomhändetagande!
Jag mår väl okej just idag. Vissa dagar är verkligen skit medan andra är jättebra. De senaste månaderna har bara fortsatt på samma spår som resten av året, alltså en brutal berg och dalbana. Har dock upplevt att jag fått en lite bättre relation med mina föräldrar sedan jag slutade bo där hela tiden. Dock har relationen med min bror blivit lite konstig. Släktdramat har nåt en ny nivå också. Först fick min gudmor (o min kusins mamma) cancer, men det verkar vara påväg åt rätt håll nu. Sedan ramlade min mormor när hon var full x antal gånger och hamnade på sjukhus. Slutade med att hon fick antabus. Sedan dess har hon tagit ett antal återfall, men hon har rätt inställning så jag tror på henne. Det värsta har hänt min morbror och hans son (samma kille vars mamma har cancer). Min morbror tog sånt stryk av sitt alkoholberoende att han efter att ha loggat på soffan dygnet runt i över en vecka och inte kunnat gå hamnade på sjukhus. Han har nu ingen känsel i sina ben och är helt borta i huvudet. Börjar undra om det är någon sorts alkoholdemens. Han ringer alla, både mig, sin son, min pappa mm på alla möjliga konstiga tider. Förmodligen får vi snart reda på vad det är, men det kommer nog inte vara något positivt. Hans beroende var också djupare än jag förstått, efter att vi igår städade hans lägenhet fick vi en helt ny insikt... Jag mår så sjukt dåligt för min kusins skull, han har inga syskon och jag och min bror är därför det närmsta syskon han har.

Dock har detta nästan gjort att jag förminskar mina föräldrars problem, även om det är helt oförändrat. Dock har jag slutat räkna. Men pappa har bättrar sig lite, vilket dock gör att han blir mer irriterad på mamma när hon dricker. Senast natten till söndag somnade mamma med tända ljus vid soffan. Skolan har distans också. Så just nu är. Jag uppe hos mina föräldrar, får se hur länge jag blir kvar här. Distans är dessutom fruktansvärt tråkigt och jobbigt. Allt är så mycket svårare. Studierna gick väl lite utför i oktober någon gång också. Med allt som hände orkade jag inte längre plugga, men det går okej, än så länge iallafall.

Hela mitt drama har lett min bästavän till en insikt också. Hon har länge förnekat att hennes pappa har alkoholproblem. Fram tills jag började prata om mitt med henne. Vi har känt varandra sedan vi var 4, men detta har vi aldrig pratat om trots att vi sett det hos varandra.

Det senaste året har varit både det bästa och det sämsta året i mitt liv. Har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra, både bra och dåliga och växt så mycket som person. Sen kom jag till insikten att jag nog inte lyckats distansera mig till allt som hänt, både gällande alkoholen och andra saker som hänt i livet och på något vänster tagit lite stryk av det. Tror inte jag mår riktigt så psykiskt bra som jag försöker få det att verka. Framför allt är jag så sjukt rastlös, en ledig dag utan något att göra och jag blir galen, bokstavligen. Mår väldigt dåligt av det tyvärr.

Nu skrev jag ju en halv bok typ. tror jag behövde skriva av mig lite faktiskt. Tack för frågan iallafall, det värmer verkligen att du frågade. Hoppas allt är bra med dig!

Dom som har en relation o bor under samma tak o blir friska var o en från beroende o den andra medberoende. Hur fan går det till?! Hur är det möjligt?! Man går ju in i varandras tänk. Sugs in i varann o konflikter är som bäddade. Är.båda känslomässigt störda så måste man läka på var sitt håll. Nån som inte håller med?

Han förstår inte. Han har väldigt starka känslor för mig o ja för honom. Därför måste vi låta varann vara o bli friska var för sig. Ni som läst mina tidigare inlägg vet att han intr kan hålla gränser o det funkar inte för mig o min sinnesro att ha tumult o konflikter runt mig o min 5åring. O ja kan inte jobba med mitt medberoende när han stör mig med sina känslor!! Ja vet han lider!! Men ja gör det faktiskt med o han gör allt värre!!! Fan vad trött ja blir

Hjälp ! Ja behöver stöd. Stå emot o inte svara. Ja mår bäst av att inte höras !! Han skriver till mig. Ja har blockat samtal o sms men det går inte blocka på mailen. Försökt.
Går inte. Lägger sig i skräppost men ser ju. Gjorde misstagen i förrgår o bara svarade på ett hej. Vad kan hända? Nu höra hans vånda o han är ledsen osv. Ja klarar inte mer !! Låt mig va !! Ja vill ju inte ! SNÄLLA!!!!

Självklart ska du inte tala dåligt om mamman.
Men jag tror inte heller på att ljuga när de är så pass "stora". Har du kontakt med vården, kanske en kurator eller annan samtalskontakt. Det tror jag skulle vara hjälpsamt. Och kanske du kan få vägledning hur du kommunicerar med barnen om att mamman är sjuk, på ett sätt som inte förstärker en befintligt oro. Jag tänker att det går nog inte att försköna eller förneka ett missbruk. Det är vad det är, en sjukdom som påverkar deras barndom. Och det borde finnas stöd att få i vårt samhälle, för dig och för dem! Med omtanke.

Du bad till en högre makt. "Precis då for ett stjärnfall framför mig och jag tackade för tecknet att jag kan lita på den högre makten, vilsamt"
Det är när vi formulerar oss för det vi vill, som vi kan få det. Det är då vi ser det.
Jag tror att det funkar så.
Att tillämpa SOAS i det som sker just nu. Stanna upp, observera, acceptera (det som sker här och nu), svara eller släppa taget, om det som sker just nu.
Och detta kan vi öva på i varje ögonblick.
Ta hand om dig!

hit till Forumet. Så bra att du har börjat sätta ord på allt som händer i ditt liv och hur det känns. Känner igen mig i den där oron du känner inför att din man ska på julbord. Har själv haft en särbo som hade problem med alkohol intaget. Jag var jämt orolig och försökte förebygga och parera. Försök tänka att det är HAN som ska tänka dom tankarna. Och det är HAN som ska oroa sig för sig själv. Du tar över hans oro, problem och ansvar. Jag blev helt utmattad, kände mig jämt ledsen, arg och besviken. Låt honom trampa i klaveret och själv reda upp saker. Kanske kan du planera något eget som distraherar dig och också skapar positivt för dig själv. Jättesvårt är det men det går att börja gå på sin egen väg. Kram

Tröttiz. En egen båt viktig. Om de vill dig något får de ro själva till dig.

Tack för era svar. Det känns "lättande" att höra att det inte bara är jag som har fått för mig något som inte stämmer. Känner mig väldigt tom bara just nu. Igår när jag drog upp det här ytterligare en gång låg han och skrattade mig rakt upp i ansiktet och jag kände mig så jävla liten, då hade han också druckit ca 6-7 öl under kvällen. Men innan han började dricka så sa han "Jag lovar att jag inte ska köpa fler öl under veckan".
Han ska på julbord på fredag och jag har en oro i hela kroppen. Jag vet att det inte ska vara såhär och jag hoppas hela tiden att han ska ta till sig det jag menar. Jag bryr mig om honom och är orolig och säger inte detta för att "begränsa eller kontrollera" honom. Känner mig så maktlös och liten bara.

Tröttiz. Vad bra att ni inte bor ihop. Då har du ju större möjlighet att ta ett steg åt sidan. Då kan du ju säga som någon annan i tråden sa, be honom ringa igen när han är nykter. Kanske du kan säga att ni kan ta en paus för att du insett att hans missbruk påverkar er relation i fel riktning också. Men framför allt, vill du ha in detta i ditt liv? Du är ung och har möjlighet att välja bort. Ju tidigare desto bättre! Jag vet det är svårt, men du kommer att få mycket större problem om du stannar. Sätt upp en lista på vad en pojkvän ska ha för att passa dig! Kolla vad din pojkvän har, räcker det för att uppväga missbruk? Lycka till! Kram ?

Hej hoppar in i tråden för att uppmuntra dig att starta en egen tråd. Då ökar chansen för att du ska få fler och lite mer personliga svar. Att se sitt barn, oavsett ålder, agera på sätt som skadar är smärtsamt. Jag hoppas att du hittar tillbaka hit och läser detta. Du gör såklart som du vill, ibland är det skönt att bara få läsa och skriva i andras trådar.

Stort välkommen hit

varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Det låter som att du, som många andra, funderar extra mycket kring uppväxt, värderingar och trygghet nu när du bär på ett nytt litet liv. Du ställer viktiga frågor till andra användare här och jag hoppas att din tråd får fart. Det kan ta en stund ibland.

Hur bör en göra när endast den ena av barnens mor- eller farföräldrar dricker?

Att i ett jagbudskap förmedla sina egna behov och gränser kan vara hjälpsamt, kanske har du redan gjort det?

"Mamma det är klart att jag vill att mitt barn ska få en chans att träffa sin familj samtidigt är det jag som bestämmer under vilka förutsättningar. Det är inte för att straffa dig eller pappa eller försöka få er att ändra på hur ni tänker och gör gällande alkohol. Jag gör det för min skull, jag känner mig själv och vet när jag mår som bäst och jag vill forma mitt liv utifrån det. Att jag berättar att det är alkoholfritt som gäller i kontakt med mig och mitt kommande barn är för att ni ska få en möjlighet att planera för det. Självklart förstår jag att ni gör era egna val men jag kan inte låta bli att hoppas på att du väljer möjligheten att få vara del av ditt barnbarn. Pappa får ta ansvar för sina eventuella val. Du är välkommen. Kanske har du försökt skydda mig från pappa när han druckit kanske ser du inte på hans drickande på samma sätt som jag. Oavsett så bestämmer jag vilken alkoholkultur jag vill ha, nu och framöver."

Hur låter och känns ett sådant här budskap för dig?

Du är klok som söker efter andras erfarenheter, de kan både guida och stötta. Du är inte ensam!

Varma hälsningar Li-Lo
Alkoholhjälpen

Efter ett långt uppehåll och läste om er, damerna i hängmattorna :) Blev varm i hela kroppen, ni hjälpte mig så när jag behövde det som mest. Vet saker ingen annan vet. Att skapa frid, i hängmattor...Sänder den varmaste, mest kärleksfulla adventskramen till er alla!

hej!
Jag känner igen mig själv i det du berättar,är själv alkolist sen unga tonnåren,idag 50 år.
Jag har idag varit nykter i 13 dagar och går på AA vilket passar mig.
För 13 dagar sen körde jag själv bil berusad och fick någon form av upplevelse dagen efter då jag såg bilen stå där med punktering på två hjul,ALDRIG MER ALKOHOL vad det första jag tänkte.
Mina erfarenheter är att ingen kan bestämma vad en alkolist ska göra eller inte göra,man avgör själv hur man lever.
Alkolismen är en sjukdom och då behöver man alkohol som medicin för att må bra.
Personen i fråga måste själv bestämma sig för att sluta dricka.
Tänk på dig själv och hur mycket du orkar stötta,men dra inte ner dig själv i detta.

Finns där som stöd om du orkar,men personen i fråga måste själv bestämma sig för att sluta dricka.

Hanonah.
Tack för svaret.
Vi bor inte ihop ...