Senaste kommentarerna i forumet

Tröttiz. Jag har ju inte lyckats på så vis att min vän nånsin slutade. Trots omfattande stöttning fortsätter han. Konsekvensen blev att jag lämnade. Numera har vi sporadisk kontakt. Det verkar inte som om han ångrar valet att förlora mig på kuppen. Det är ju en sjukdom så han kunde väl inte välja egentligen. Du få fråga dig, hur mycket är det värt att ställa upp? Hur vill du att det ska se ut om ett år? Genom att sätta upp gränser för dg lär han sig hur du vill ha det. En del kanske t.o.m. kvicknar till och börjar förändras bara genom att du i detta fallet inte är tillgänglig hela tiden. Ta hand om dig själv, gör bra saker som stärker dig. Vad tycker du om att göra? Bygg upp din hälsa och var med vänner. Jag mediterar och gör yoga tex. Simmar även fast numera är ju simhallar stängda tyvärr...Ett medberoende kan se olika ut. Du behöver ju inte precis köpa ut alkohol åt honom, bara att finnas till hands och bortse från egna behov innebär ju att han styr sas. Lurigt det där. Bor ni ihop?

Han ”klarade sig” denna gången. Han blev inte stoppad av någon polis.. det jag tänker på mest är att det kommer väl ske igen och då kanske han skadar sig själv eller någon annan!! Oförlåtligt!
Jag kommer aldrig kunna överge eller ta avstånd helt. Men det är känslan just nu.. besvikelse och ilska.
Jag vet inte hur han ska kunna inse hur stort problemet är. Han behöver ju själv få insikten för att det ska kunna ske en förändring..
har inte pratat med honom idag, så vet inte hur hans tankar har gått under dagen.
Otroligt svårt.

Hanonah.
Min pojkvän sitter i en sjunkande båt. ? Druckit sig ordentligt onykter de senaste 3 veckornas fredag och lördag samt någon öl dagligen de andra dagarna.
Även i hans fyllor pratar vi i telefon (, jag orkar inte alltid vara på plats). Fan vad snäll man är. Alldeles alldeles för snäll. ?

Jag förstår dig! Min mamma är också alkolist o jag är lika orolig som du är för din mamma!! :( jag mår fruktansvärt dpligt av detta också, det tar upp mkt av mitt liv..att vara orolig..vara pp min vakt..vara uppmärksam osv på signaler..

Vet hur de känns! Min mamma som var nykter i 4år började supa igen o jag är orolig dagligen för henne. Det tar så mkt energi från mig att det gör mig depremerad :( jag vet inte vad som är bäst att göra egentligen. Dem har ju en egen vilja , ofta känns de som att jag som barn är förälder åt min egen förälder.. detta är hemskt för oss ! (

Det är så jobbigt att ständigt behöva gå runt och vara orolig att något ska hända.. att dem t ex inte vaknar upp en dag, hamnar hos någon psykopat på fyllan , somnar i badkaret, glömmer plattan på osv.. när dem blir så fulla.. o medvetslöshet som även hänt förr. Denna ständiga oro man går o bär på är så jobbig .. det hjälper inte vad man säger el om man försöker hjälpa heller.

Tröttiz. Min vän var pojkvän också. Medberoende är på samma myntet som beroende. Du är kanske beroende av att hjälpa honom, och han kommer att utnyttja det.

Hela min släkt,familj är i stort sett alkolister. Jag är den som är den mest skötsamma med jobb, lägenhet, fast partner osv. Jag orkar inte oroa mig hela tiden för mina anhörigas snefyllekvällar som slutar på akuten osv. Hur mkt kontakt ska jag ha med dem? Jag saknar att ha en närvarande mamma , pappa, en släkt som är frisk o sund. Här handlar allt om alkohol, svek, bråk, o dylikt.
Jag är också rädd att förlora dem men samtidigt orkar jag inte vara så involverad i deras liv. Jag är 33år idag o försöker få egna barn med min kille sen 4år.

Min mamma har varit alkolist i hela mitt liv men hon lyckades bli fri under ca en 4års period tills hennes alkolist till syster flyttade till samma stad som henne o nu dricker hon ofta igen o gjort sen dess. (År nu) .. jag känner att jag kommer längre o längre bort från min mamma när hon väljer att dricka hela tiden. Jag avskyr min moster då hon ofta vill att hon ska dricka o dem peppar varandra verkar de som. Att stöndigt gå runt o vara orolig över min mammas drickande e inte kul. Man vill ju liksom inte att hon ska dricka ihjäl sig .. önskar så innerligt hon kunde känna lycka av att vara nykter o tacksam över livet o alla oss barnen oså . :(

Det är inte du som ska bära den.
Du har lyckats lämna en gång och du klarar det igen.
Lägg skulden där den hör hemma och tänk på dig själv genom att som Tappadigen skrev jobba på din självkänsla.
Sök hjälp genom samtal via vårdcentralen eller prova på socialtjänsten som ickså kan erbjuda det.
Att utstå våld är inte rätt någonsin och det är du inte värd.

Forska vidare i vilken hjälp som erbjuds och det är inte ditt fel att du blir behandlad illa.

?Kram Azalea

Att ryckas med och ramla ner i medberoende till någon.
Har vi väl utvecklat den sidan hos oss så ramlar men så fort in i den rollen.
Vi är kanske för empatiska i oss själva så det är därför. Har ingen aning.

Men försök att lägga omsorgen på dig själv och båten/ arken eller om det så bara är en liten eka än? och bygg på den.

Att prata med vännen eller mannen är meningslöst när de är onyktra, har jag märkt.
Bättre att säga direkt att : Ring mig när du är nykter så kan vi prata då.
Det kostar för mycket av din energi.
Men som sagt, lättare sagt än gjort.

Hoppas du får en bättre natt och får lite vila.
Kram Azalea

Hanonah. Jag är nära vän. ?
Har ju även pojkvän med beroende.
Måste lyssna mer på mig själv. Och sätta gränser, vad jag orkar med och inte. Har svårt med det.
?

Tröttiz. Hur nära vän är du? Du måste kunna avstå från att vara dem nära. Späd ut tiden med dem. Gör klart att du inte vill ägna dig åt meningslösa samtal. Stöttade en vän med drogmissbruk i 2.5 år. Noll resultat. Medberoendet ligger alltid på lut i nära relationer. Ingen tackar dig när du behöver ta paus eller vila.

Fridens. Förlorade han körkortet? Har en vän som körde drograttfull och blev av med körkortet. Efter 1.5 år åkte han fast på stan när han rökte hasch. Jag talade med honom men inget hände. Väntade i ytterligare 6 månader. Fick till slut anmäla honom för social tjänsten. Efter ytterligare ett halvår i behandling har inget hänt. Har lämnat. Man kan inte ändra på nån annan en mm. Jag lade 2.5 år på honom. Vad är du beredd att lägga? Anhöriga kan man ju inte överge...förstås.

Att köra bil full är väldigt allvarligt! Här ser du dock en skillnad mellan alkoholisten och festprissen. De flesta som har druckit för mycket har någon gång gjort något dumt. Alla har såklart inte gjort något lika allvarligt som att köra rattfull, men en del har gjort ännu värre.

Den vanliga festprissen inser med grav bakfylleångest att det han gjort äventyrat hans egen och andra säkerhet och att han måste sluta dricka alkohol för att förhindra att det händer igen. Alkoholisten skäms nog över det inträffade och vill ha det ogjort men försöker att lösa det utan att sluta dricka alkohol.

Vet ju inte på vilket sätt du är anhörig. Ofta kan det vara lönlöst att försöka få någon att göra förändringar i deras alkoholvanor innan de är redo själva. Men jag tycker nog ändå att man ska försöka. Hur vet jag inte. Kanske är personen inte mottaglig, som sagt, men kanske om det finns en liten del av hen som känner att hen behöver göra förändringar som förstärks med hjälp av omgivningen.

Ullabulla.
Jag borde nog fixa en ark för mig själv. Försökt få tag på kompisen idag för att kolla läget, inget svar. Dricker, bakisångest och kanske inte minns vad vi diskuterade. ?
Kanske lika bra att hon inte svarade, ska sluta ringa och kolla upp henne ...

Sköt om dig i båten, men börjar det läcka mycket sök reda på en säker båt.
?

Medberoende är för mig att jag så gärna kliver över i den trasiga båten för att ev kunna täppa igen hålen.
Jag tycker det känns bättre jämfört med att sitta kvar i min egen.
Bygg på din egen båt,kanske en ark?
Plocka in friska element i den och låt den som håller på att kantra vara simkunnig.
Vilket de oftast är.

Jag är djupt orolig för min son! Jag har ’blundat’ och inte velat se verkligheten. Så är det, men nu kan jag inte blunda längre. Och min smärta är ett faktum?? min son är nu 45 år. Och jag är maktlös! Känner mig mycket ensam i mina sorgekänslor.

L

L

Medberoende är för mig att jag så gärna kliver över i den trasiga båten för att ev kunna täppa igen hålen.
Jag tycker det känns bättre jämfört med att sitta kvar i min egen.
Bygg på din egen båt,kanske en ark?
Plocka in friska element i den och låt den som håller på att kantra vara simkunnig.
Vilket de oftast är.

Har en anhörig med problem och jag vet inte längre.. gränsen är nådd känner jag. Det har alltid funnits mycket alkohol för honom, men ändå på gränsen till att det fungerar som ett ”normalt” liv. Igår körde personen full och han har inte ett minne av att detta hände.
Jag själv känner att jag bara vill ta avstånd till allt detta nu. Men samtidigt måste personen ta tag i sina problem innan han skadar sig själv eller någon annan. Vad ska jag göra. /Ledsen

Vet inte vad ta mig till, så uppgiven. Känns som att några av mina närmaste sitter i en sjunkande båt gällande alkohol... ? De verkar inte fatta det själva, jag dricker när jag vill, börja inte tjata på mig, får jag höra. Jag försöker släppa taget för att inte dras med, som in i ett svart hål, som att kämpa sig blodig mot en fiende, men så svårt. Så jävla svårt släppa.

Varit för snäll kanske i kväll och pratat med en kompis över timmen i telefon, förstod inte vad hon sade emellanåt. Det byttes samtalsämne hela tiden, fanns ingen som helst röd tråd, och pendlade i humör vilket oroade mig. ?

Jobbigt att vara med i människors nedgång. Får väl passa mig att jag inte sitter med i den sjunkande båten med någon.

Ska försöka sova nu, men samtidigt som jag är trött är jag så vansinnigt mycket upp i varv. ?

Jag har ingen egen erfarenhet av våld i nära relationer, men prioritet nummer ett för dig är att lämna igen, om du inte har gjort det. Detta kommer inte att bli bättre så länge du är kvar i relationen.

Prio nummer två blir att arbeta på ditt självförtroende. Du har säkerligen gjort misstag. Det har vi alla. Men du förtjänar inte våld! Du hade ett stabilt familjeliv säger du och det var säkert bättre än det är nu men du säger även att ditt självförtroende var nedbrutet av dina barns pappa. Var det så, så gjorde du ju rätt i att lämna. Nu hamnade du i ett sämre förhållande, tyvärr. Men du förtjänar inte detta. Se till att ta dig ur detta för dig och dina barns skull.

Titta in på https://www.roks.se/ där du kan få hjälp att ta dig ut ur förhållandet om du inte klarar det på egen hand. Det finns även andra här på forumet med erfarenhet som varit i liknande sits som dig som säkert kan hjälpa.

Jag lämnade mina barns pappa som hade brutit ner mitt självförtroende totalt. Jag var en undergiven och trasig person. Sen träffade jag världens finaste man.. trodde jag. Efter en tuff uppväxt med mycket alkohol iblandat så hade jag lovat mig själv att aldrig träffa någon som hade alkoholproblem. Sen vet jag inte vad som hände.. jag var nog så förblindad av kärlek och hans ständiga intalande ”det är helt normalt i en större stad att dricka varje dag”. Jag själv kom från en liten by. När jag väl insåg att den mannen jag litade blint på i själva verket ljög för mig så var jag redan fast. Nu sitter jag här snart 5år senare med en sådan skam och sorg i kroppen. Jag lämnade honom en gång men dum som jag var så gick jag tillbaka när han lovade att sluta dricka. Så fort jag var tillbaka i hans grepp så var det samma visa igen. Jag skäms så mycket över mig själv.. jag har ett samvete som äter upp mig över att mina barn får växa upp med honom. Jag vill bara lämna men jag skäms så mycket över att jag gick tillbaka till honom.. jag behövde bara få skriva av mig lite.. sist han hotade med att slå ihjäl mig i fyllan så önskade jag att han bara kunde få det överstökat. Dom stunder han har utövat våld mot mig i fyllan har varit som att leva i en mardröm. Jag börjar känna att det är det här jag förtjänar. Jag hade ett stabilt familjeliv utan alkohol och lämnade för detta..