Senaste kommentarerna i forumet

Man balanserar mellan att dom rår inte för det och vilken idioti dom utsatt en för... ikväll är en sån kväll, vilken j... idioti dom utsätter dom som dom älskar mest. Jag skickade ett sms ikväll vad han tänkt sig, skiljas och lösa ut mig eller sälja huset. Fick till svar skiljas får du stå för, jag svarade att vi lever ju inte ens tillsammans. Skicka efter papperna då. Enkelt, vilken feghet istället för att vara vuxen och hålla med, det här blev inge bra. Nä jag hänvisar till Lena Philipssons låt ikväll " jag är ingen älskling" sov gott ?

Hej.

Delar också med mig av hur jag har det med en vuxen pappa som är alkolist.

´Är också ett vuxet barn till en pappa som är alkolist. Tyvärr har han senaste 1,5 året tagit många återfall och börjat om med antabus AA möten mm men jämt och ständigt kommer bakslagen och man hittar honom berusad i hemmet hos mamma. Känner varje dag stor oro över att han dricker, så pass stor att jag emellanåt bara lägger mig i sängen och skakar. Har börjat få lite rådgivning via kommunen och fått råd att tänka att de är vuxna människor och de ska klara sig själva, att tänka på mig mer själv. Min syster säger också att jag ska prioritera mig själv mera och inte analysera hans sms för mycket osv, fel stavningar etc. ´`

Någon som har mer bra råd hur man kan bota denna rädslan? Att man slutar tänka på det hela tiden?

Backen. Bortom att tänka på någon annan. Det är verkligen så. Så fruktansvärt med beroendesjukdom. Man respekterar dem och ser till att balansera dialogen, men det har man inget för...?

Usch vad jobbigt, jag är också där så jag förstår din vånda. Jag har precis skickat sms med frågan hur han tänker? Känns också spontant att du kör och väntar inte längre, vad jag har förstått så är det väl inte gjort i en handvändning det här med bodelning och allt, så är processen igång så, ja jättesvårt. Ibland känns det ju som man vill visa respekt, behandla "dom" som man vill behandlad själv, men alk.terapeuten jag var till sa att det funkar inte så för den beroendesjuke. Dom är bortom det

Gud ja är lite förvirrad här. Han skriver till mig på mailen o ja kan kan inte blockera den så ja har svarat fast ja tänkt att vi inte ska höras ! Hur gör man?

Att skriva när han är snäll o nykter är ju en sak men det kan ju snabbt ändras o plötsligt får man ett mail där på kvällen eller natten där han är arg o frustrerad o då är min dag förstörd eftersom det är grova o taskiga ord. Vad gör man när människan inte fattar? Han tycker inte han är så jobbig antagligen. Han ser inte mitt perspektiv. Bara ge fan i o svara på allt?

Jag har följt hela din resa och jag kan bara ge ett råd, vänta inte! Risken är alldeles för stor att han kommer trilskas när han kommer ut, risken är även alldeles för stor att han kommer supa direkt han kommer ut. Gör bodelningen nu och se till att allt är avklarat när han kommer ut så du inte hare något som hänger på honom.

Styrkekramar till dig.

Att kastas mellan känslorna är så jobbigt. Tycker det var bra att du var tydlig om hur du känner det. Jag sa samma till min man i fredags och det var skönt men blev ickså väldigt jobbigt.
Jag oroar mig också efter som vi också bor i en liten by. Det blir ännu svårare att släppa och gå vidare om man stöter på honom hela tiden.
Alla känner alla och jag gilla inte allt prat som blir oftast av de som bara gottar sig.

Må väl och vi får hålla varandra i handen genom detta.
Kram Azalea?

Tack själv för allt stöd och all pepp♥️ Så skönt att vi har varandra härinne. Tycker vi är så fina mot varandra, riktiga vänner. Vänner som dessutom förstår vad man går igenom och varför. Du har gjort en enorm resa Skrållan och jag är glad att jag får följa den. Tack för att du delar med dig av den. Många kramar ??

Tack för alla fina och peppande ord från er allihop. Det känns tryggt att ha er att vända sig till när allt blir svårt och kolsvart.
Ni har lärt mig så mycket och har fått mig att förstå att tänka på vad jag mår bra eller i varje fall bättre av.
Jag blir glad över att ni kan se framsteg hos mig och det gör mig nöjd. Det är så lätt att glömma hur många steg framåt jag och ni har kommit.
Det är helt underbart att vi kan vara stöd och ge råd på vägen till varandra

Det har gått bra en tid och jag har kännt mig stark men plötsligt blev allt övermäktigt. Jag tror mycket hänger ihop med samtal med ex mannen om bodelningen. Jag har ingen styrka i det utan tappar fokus och börjar tvivla på hur den ska göras, han vill inte ha bodelningsman utan vill att vi löser det själva.
Han är ju inlåst rätt länge till och när han kommer hem finns inga garantier på att han inte börjar dricka igen. Gör han det så blir det omöjligt att dela någonting.
Känns som jag sitter i en rävsax just nu.
Ska jag vara hård och köra på bodelningsman, när han sa till mig att han kommer säga nej till allt i så fall.
Eller
Ska jag vänta tills han kommer hem och hoppas på att han är nykter och kanske kunna bli överens.
Fasen, jag vet inte och det stressar mig så.

Det känns ändå lite bättre idag när arbetsveckan börjat igen som ger avledning åt mina tankar och jag är så tacksam över det.

Tusen kramar till er Änglar där ute
❤❤Azalea

Vad du kämpar Azalea. Men du är så klok att göra andra saker när du har en dålig dag. Så kloka strategier.
Du har kommit långt.
Jag hoppas du får bra dagar nu efter den jobbiga luciadagen. Det är ju så det är. Det går upp och ner.
En stor kram från mig?

Nordäng67, du och flera här på forumet stöttade mig i mitt beslut.
Att jag till sist lämnade. Jag som aldrig trodde jag kunde det. Jag som älskade min man över allt, jag som skulle bli gammal med min man, jag som kunde gjort allt för honom. Men så blev det inte. Alkoholen kom emellan. Och han ville ju inte släppa flaskan.
Nu lever jag själv. Och det går bra. Klart jag är ledsen ibland, att det inte blev som jag tänkt. Men dagarna jag mår bra är fler än de ledsna. Tiden går, och läker delvis såren.
Det är svårt att lämna, men till slut måste man välja sig själv.
Tack Nordäng67, för allt stöd. Tack alla andra här inne. Och mod och styrka till alla som är mitt i kampen?

Nordäng 67.
Om jag har problem med drickande? . Jo... Men Jag är bara mest bekymrad. HAN har det men verkar inte ta tag i det. Jag har påpekat det men han inte slutat, det lönar sig inte att säga.

Vad jag behöver frågar du?
En början är väl att jag bokat in mig på 50 minuters massage i morgon. ?

Känner nästan genom ditt inlägg hur trött och ledsen du är. När jag släppte taget och typ gav upp hoppet lättade min börda. Låter kanske hemskt men faktum är att man knappt vet vart man själv slutar och vart andra börjar när det gäller destruktiva relationer. Han har gett dig klara besked "Har du problem med mitt drickande får du skaffa en annan". Så ställ dig själv frågan högt "har jag problem med hans drickande?" och svara dig själv. Kanske låter lite fånigt men faktum är att man BARA tänker på den som dricker, vad han borde göra, vad han borde ta tag i mm. Tror ditt svar blir ett rungande ja. Skaffa någon annan känns ju lite (eller mycket) avlägset när man är helt slut. Men vad sägs om att börja dejta dig själv? Att börja ta han om dig själv? Vad behöver du? Vad behöver du göra för att må bra? Han kommer inte sluta dricka för att du ska må bra utan slutar först när han själv är "där". Så vad kan du göra för dig själv och ditt mående? Lider med dig! Har själv varit där du är och vet hur svårt det är att börja fokusera på sig själv. Men det går! Många kramar ♥️

"Att lämna någon man älskar ".
JAG ORKAR INTE. Är nog på väg dit. Har gråtit väldigt mycket idag. ?
Gått ner i vikt, har kontakt med partnerns anhöriga: vad han gör och inte gör, jag sover dåligt.
Vi runt honom är oroliga för drickande, även för hans liv men "når" honom inte. Jag är ett vrak.

Julafton kan jag bra spendera för mig själv, jag som annars uppskattar min familj. ?
Kanske jag hittar en ledig grotta. Gå i ide. Jag är så slut. Matt.

Jag älskar honom men jag måste släppa taget om honom. "Har du problem med mitt drickande får du hitta en annan" har jag fått höra. Ojoj, kanske jag måste släppa honom ändå för mitt välmående.

Så jobbigt att se någon gå ner mot botten. Men jag kan inte bestämma hur han "ska" dricka, det är upp till honom. ?

?

Tack själv för att du delar med dig, pepp och stöd. Vi lär oss mycket av varandra härinne och vi lär oss om oss själva. Ovärderligt! Ja mitt ex hade kontakt med andra kvinnor, han var själv extremt svartsjuk. Jag har lagt MYCKET tid på att tänka på honom, hans problem mm. Numera tänker jag mer på min egen del av allt det där. Vad var min del, vad bidrog jag själv med, hur vill jag ha det nu och framöver. Inte på det sättet att man skuldbelägger sig själv utan mer kärleksfullt synar sig själv i sömmarna så att säga. Är helt övertygad om att det inte är vem som helst som har ett längre förhållande med en alkoholist. Det är ett val man gör även om man inte vill ta till sig det när man är mitt i det. Är man själv frisk och i balans drar man sig ur i god tid, accepterar att så här är det och det kan jag inte påverka. Men är man som jag var börjar man kämpa och jobba på förändring. Du skriver om relationsberoende. Jag tror (men vet inte) att olika missbruk ligger nära varandra. Slutar man med ett är det lätt att smyga över på något annat om man inte aktivt jobbar med sig själv. Önskar dig en fin vecka tillbaka. Kram ♥️

Idag skrev jag till mannen att det är jobbigt, att det är sorgligt att våra drömmar inte blev av, att vi inte orkade kämpa mer. Och att det är nog bara kärlek som kan göra såhär ont. Får till svar, att ja det är jobbigt. Kändes skönt att han får en påminnelse att det är tufft för mig, så kan han inte ducka för det heller oavsett om han träffat en annan nu och att beslutet om att gå inte var enkelt utan helt enkelt för att överleva själsligt

Jag vill även tacka dig för allt du lärt mig och gett mig insikter i, tack vare dig och flera så gick jag, jag förstod att det skulle inte bli bra om inte vi båda jobbade mot samma mål. Om jag förstod det rätt har det figurerat andra kvinnor i er relation, i vår gjorde det, efter bara 2-3mån som gifta. Jag har läst lite om relationsberoende och det verkar ju inte heller vara nån barnlek. Som du skrev nånstans, man valde själv att gå men känner sig ändå dissad, det måste ha att göra med det psykiska nedbrytningen och att man tävlar mot någon annan, dvs alkoholen, man anser man har förlorat och därför är tvingad att gå. Jag tränar också att vara i känslor, men det blir tufft ibland. Hoppas veckan blir bra och att du kan se fram emot lite långledigt ??

Du har gått igenom så mycket det här året som dom flesta aldrig kommer i närheten av, så jag förstår känslan av övermäktighet. Det behövs lite ro mellan varven och jag hoppas så innerligt att du får det. Du är en av flera som fick mig att inse allvaret, att sätta stopp att gå, ni satt med svaren och jag ville inte vänta in mer. För det är jag evigt tacksam, att få ärliga svar i det kaos jag hamnade i utan förvarning. Jag har också en bodelning att ta tag i, ännu ett hem att bygga upp och ge trygghet för mina barn. Och jag har också haft en jobbig helg, tyngd av ångest med frågor, vart är han nu, med vem är han med, blir han frisk nu och så vidare, anar att du haft dessa frågeställningar och till slut släppt och kunnat lyfta blicken. Kämpa på och jag hoppas du kan njuta av lite ledighet ??

Du har hanterat ditt nu så bra! Precis som Nordäng67 säger "Bästa medicinen gav du dig själv."
Det låter som du har bra strategier och verkligen tar hand om dig. Fortsätt så. Det är bra att du resonerar med dig själv som du gör. Vad du önskar, vad du saknar och vilka motgångar du har. Och viktigast är att du har verktyg som du använder dig av. För din hälsa. Jag minns när jag hittade hit och vi skrev i varandras kommentarer, så skulle din dotter resa. Tänk vilken förändring du har gjort detta år! Så stora vinster för dig rent hälsomässigt. Och du har arbete. Jag förstår att det är tråkigt med pengar som används till dubbelt boende när du kunde ha använt dem bättre. En övning i acceptans och tålamod tänker jag. Och kanske kommer det något bra ut av det. Se till att bodelningen blir bra och planera att besöka din dotter när det är möjligt med tanke på pandemin. Och fortsätt med dina strategier i vardagen. Det är de som är viktigast. Ditt här och nu. Kramar

Tack för att ni finns här. Ni förstår hur känslan av att allt är övermäktigt emellanåt. Hur dem kan ta över hela ens sinne plötsligt.
Hoppas på ny bättre dag imon och är ändå lite nöjd att jag tog tag i att ta hand om mig istället för att deppa och kolla serier hela dagen.
Oj, ja? Det är skönt att ligga ute i hammocken. Ett lugn i naturen med bara ljud från änder och andra nattdjur. Häng upp den och njut?Kramar Azalea

fina, goa Azalea ♥️ Tycker du löste din "skitdag" på bästa sätt, träning och "ta hand om dig själv". Bästa medicinen gav du dig själv. Så HEMSKT det är när dessa deppiga skitdagar kommer. Har dom själv med jämna mellanrum. Dagen före kan vara hur bra som helst och så är det precis som om proppen går ur. Du är så stark och klok som vet vad du behöver dessa dagar. Blir inspirerad när du skriver om din hängmatta. Har en själv men inte använt den så mycket. Ska göra som du och hänga i dem lite oftare nu. Är ju så underbart när man väl tar sig för att hänga upp den. Du ska se att imorgon är en bättre dag. Massa kramar från mig till dig ♥️

så härligt att höra ifrån dig och att det är bra med dig♥️ blir alltid lika glad när du skriver en hälsning. Tack själv för pepp och stöttning. Hoppas du har en bra och rofylld december. Många kramar från mig till dig ♥️

✨ Hej Nordäng67! ✨

Jag vill skicka en varm hälsning till dig så här i adventstid.

Häftigt att du kan gå tillbaka i din tråd och se din positiva förändring i hur du tacklar känslor.

För mig har det varit värdefullt att få en glimt av denna din resa och få ta del av dina kloka tankar och kommentarer. Du inspirerar till att "vara kvar i känslotillstånd utan att göra något direkt och impulsivt". Jag ska fortsätta öva på detta och göra som du; ta mig tid och ha tålamod att se hur det känns för mig i längden.

Tack för de här tre åren då du delat med dig av din process!
Gläds med dig att du känner dig jämnare och stabilare och har en stilla frid och glädje inför julen!

Kram ♥️

Följer ju dig och du gör massor med framsteg hela tiden. Vi lär oss av varandra härinne. Forumet känns som en riktig livlina och så är vi ju vänner allihopa. Vänner som förstår, stöttar och peppar. Tycker också att Corona har dragit ner tempot och minskat stressen. Är ju så klart en hemsk sjukdom och situation men vi har mycket att lära och ta med oss ifrån denna pandemi. Bamsekram tillbaka ♥️

det är så bra med detta Forum, vi inspirerar och stöttar varandra.