Senaste kommentarerna i forumet

Jag kommer nog upp till ytan igen men idag har jag en riktigt ting och fuktig offerkofta på mig.
Blur skönt afy komma till jobbet imon igen. De är underbara och ger mig energi och gör att jag glömmer eländet ett tag . Fina arbetskamrater är guld värda.

Kram tillbaka Intemera❤❤

Börjat känna mig lite bättre nu. ?Önskar bara att matlusten och kroppen följer med nu. Så här lite är det länge sedan jag vägt. ? Det psykiska påverkar kroppen ...

"Wow, du har gått ner i vikt, gymet lönar sig" . Eh? Gym?? ? De som känner mig bra vet alltför väl vad det handlar om ...

Du har kommit så långt och slitit så länge, var dig själv snäll och förlåtande att det känns svårare ibland än annars! Du har så mycket kraft inom dig, men ibland måste man tillåta sig att gå lite på sparlåga för att samla ihop sig och orka lite till. Sänder dig ett ljus i mörket såhär på Lucia, ta hand om dig och stor varm distanskram från mig! ?

Har haft en riktig skitdag.......tappat all lust och är bara ledsen.
Det har gått bra en tid och jag har hållt mig stark och beslutsam men idag tappade jag allt.
Känns som allt är åt pipan och inget någonsin blir bra igen.
Ibland önskar jag att man bara kunde stämpla ut och flytta till en sandstrand vid en djungel. Bara njuta av sol, värme och leva med naturen??
Saknar glädje just nu och behöver bara ventilera ut lite grann.
Skilsmässa är klar men bodelning börjar nu och mannen är på tvären och vill vänta tills han kommer hem...Om 2 månader.
Panik över kostnader för extra boende som bara står tomt nu när han är inlåst, pengarna rullar som jag kunde haft så mycket mer glädje av.
Till ex hälsa på min underbara dotter som bor i ett varmt land men som jag inte kunnat träffa på snart ett år. Jag sörjer det så mycket.
Sonen dom har det så trassligt hela tiden. Han mår ibte bra psykiskt och drabbas av olika kroppsliga problem med sjukhusvård gång efter annan.

Idag rann det över för mig och jag önskar av hela mitt hjärta att få lite lugn.
Tog mig i kragen ivf och sov i min hängmatta inatt och ett pass yoga därefter åkte jag in och styrketränar och unnade mig en bastu efter.
Så fanken heller att jag ska lägga mig i soffan, där blir jag bara deppig.

Finaste ni ❤❤Jag hoppas att ni har fått en fin Lucia och advent allihop, för det är vi värda ❤Azalea

Skön känsla för dig att ha landat.
Känslorna styr man inte över men de får inte låta styra oss heller så jag har lyssnat på dig och försöker göra likadant. Behöver tränas på märker jag men lite framsteg är gjorda.
Jag har haft samma känsla vid jul förut men i år känns det inte lika farligt. Corona gör att inget blir lika uppstressat bland folk och då känns min press mindre.

Bamsekram till dig ❤Azalea

Nordäng67. Du inspirerar! Bra tänkt o bra gjort!

sedan jag startade denna tråd i detta så värdefulla Forum. Har läst igenom från början till nu för att summera. Väckte onekligen en del känslor att läsa. Det jag märker mest och som också gör den största skillnaden är att jag numera kan vara kvar i känslotillstånd utan att göra något direkt och impulsivt. Det gör att jag känner mig jämnare och stabilare. Jag tar mig tid och har tålamod att se hur det känns för mig i längden. Min förmåga att veta vad jag vill och hur jag känner inför saker har ökat på det sättet.
Juletider nu och det brukade vara min värsta månad på året. Jag brukade, likt strutsen, köra huvudet i sanden, försökte låtsas att julen inte fanns till....veckan innan då full panik utbröt och ALLT skulle göras. Började ny tradition förra året, att julstäda och pynta lördag före första advent. Gjorde så även i år. Årets julbord med en bästis (även det ny tradition från förra året) blev Corona vänlig grillstund utomhus istället. Så mysigt! Igår bakade jag lussekatter. Julklappar till barnen är redan klara och igår när jag hade klätt julgranen la jag dom på plats under granen. Satt där och beundrade mitt pyntade och välstädade hem och kände en stilla frid och glädje inför julen. Märker att dessa känslor sprider sig ut i min lilla familj också. Det gör mig så lycklig! Och inget ÄR ju annorlunda egentligen utan det är jag som GÖR annorlunda. Många kramar och julefrid till er♥️

Villhjälpamer. Ring gärna från dolt nummer och nämn inte ert namn. Detta om ni vill vara anonyma. Berätta så mycket ni vet. De för anteckningar på anmälan. Säger man sitt namn om man vill vara anonym kan de säga ring upp igen. Lättast om man går via en växel och säger att man vill göra en (anonym) anmälan. Lycka till!

Jag tror vi alla är osäkra på vad som är rätt eller fel, precis som om det fanns ett facit.

Det vi vet, är att de val vi har tagit fram till nu, har lett oss till denna situationen vi är i nu.
Det kunde ha varit värre och det kunde ha varit bättre. Men oavsett vilket, vi är här nu.

Jag har i det sista intresserat mig för terapins former och jag vill verkligen tipsa om ett avsnitt i en podd, som jag gillar. Nu skal du veta att jag lyssnar på mängder av podcast, men jag skal låta bli att tipsa om saker alltfør mycket :)

Men det är nått med han här. Ödmjuk och utmanande på samma tid.

En till utmaning är att det är på norska och är man inte van vid språket så kanske det vara lite svårt att hänga med. Jag tror inte själv jag hade förstått detta innan jag flyttade hit.

Men podden herer Guro&Guru och avsnittet jag tänker på heter - dumpet.

Även fast avsnittet handlar om att bli dumpad så är problemställningen inte helt långt ifrån det att leva med en person som tar andra val än det jag önskar, trots att jag upplever att jag har gjort «allt».

En dag, när man orkar lyssna på att vi skapar mønster i livet, att vi ibland söker skuld utanfør hos själva men framfør allt viktigheten att vända sig mot verkligheten, och våga stå i känslorna. (Inte før att det är så lätt alltså.. hehe)

Mitt liv fortsätter i stilla gång. Med utmaningar som mer liknar på «vanlig» skilsmässa. Sorgsen över barnens smärta, att det blev som det blev, rädslan för framtiden, ensamheten men också lättnaden och hoppet om ljusare och mindre invecklad framtid.

Han fick ett resultat på 0.03 efter den första månaden. Alltså är han just nu nykter. Jag vet att han pratar med nån, och jag hoppas han finner ut av det.

Jag finner strategier og verktyg för leva vidare på, och det blir lättare och lättare. Även fast jag också såklart varierar på måbraskalan.

Hur är lägenheten? Hur känns det? Hur är samarbetet mellan er? Hur mår du?

... sagt nej till ge alkohol och till andra saker i kväll. Låter kanske himla märkligt, men jag känner mig riktigt nöjd över mig av att säga nej. Att börja dra gränser för mig, vad jag känner är okej och inte. ?

Haft tidigare oro över att gå och lägga mig om nätterna, men nu känns det som att jag får ro.
Att natten blir riktigt bra. ?

Sköt om er.
Sov gott. ?

Tack!

Ja det är hela tiden hit och dit i mitt inre, ena stunden som bra andra stunden, ångest och en längtan efter han som jag blev kär i... Så är det väl för många som blivit lämnad eller valt att gå pga av olika anledningar. Så det är nog bara att rida ut, en dag i taget. Men att han söker jobb igen efter en märklig uppsägning han gjorde, har han ingen skam i kroppen. Den ena av delägaren gav honom en jättechans och den sumpade han ordentligt pga av fylla, sms med en kvinnlig kollega samt att denna delägare med fru var värdpar på vårat bröllop och jag är gudmor till deras barn, så dom vet allt, är besvikna. Så det är ju det här som blir så grötigt. Om han bara kunde flytta härifrån, jag vill inte springa på honom på affärn, inte att mina barn ska fundera över varför finns han inte kvar, han som blev extrapappa och nu bor kvar i vårt hus 1km härifrån, jag behöver distans och det får jag inte på en by med 300 pers

Villhjälpamer. Du har helt rätt, det är bättre att vuxna agerar. Ni behöver inget bevisa. Det är de som måste starta en utredning. Nu har du satt bollen i rullning. Lycka till! Det kan bara bli bättre.

Villhjälpamer. Du har helt rätt, det är bättre att vuxna agerar. Ni behöver inget bevisa. Det är de som måste starta en utredning. Nu har du satt bollen i rullning. Lycka till! Det kan bara bli bättre.

Sorry kanske de inte var så tydligt eftersom min lillebror är så ung (familjedynamik nu förtiden) men är själv vuxen och min lillebror har delat de med mig i förtroende därför vi (de vuxna i vår familj) känner att vi måste agera. Tack för svar! :) De förtydligade de jag egentligen också kände att något måste göras och bekräftade väl att socialen är nästa steg. De är så mycket "men någon måste ju" och "de vet säkert" men vill inte att någon (ett barn) ska falla mellan stolarna för alla tror någon agerat
Trevlig helg

Villhjälpamer. Jag är ingen expert på detta men jag tycker du måste ta hjälp av någon vuxen, kanske du och din lillebror kan tala om detta tillsammans med någon av era föräldrar. Det din lillebrors kompis är med om är fullständigt oacceptabelt. Det kan inte bli så mycket värre än att uppleva detta, allt du och din lillebror gör kan enbart bli till det bättre. En orosanmälan till socialtjänsten kan tex era föräldrar göra. Detta kan ni göra anonymt. Ni kan göra det själva också. De är skyldiga att göra en utredning skyndsamt efter anmälan. Massa kramar till er allihopa ?! Kanske ni kan se till att den drabbade kompisen är hemma så lite som möjligt under en tid framöver. Hen ska inte behöva lida mer, det är skadligt. Självklart ska även pappan få hjälp. Lycka till, agera så snabbt ni kan och orkar. Kram ? igen.

Hej, min lillebror har berättat att hans kompis (båda 13) far illa hemma...hans pappa dricker och blir våldsam. Han dricker varje dag och killen i fråga har börjat gömma drickan och sätta sig emot vilket har resulterat i konflikter. Han är rädd för julledigheten. Pappan har förlorat körkortet, jobb och mår riktigt dåligt. Hur hjälper man? Får ont i magen av att inte göra någonting samtidigt som man inte vill rota till och förvärra något

Det är intressant att läsa i denna tråd. Just nu. Jag tänker på hur det är. I hela vårt samhälle. Det är så vanligt med missbruk och många lyckas dölja det. Det vet ju vi som skriver här.
Jag tänker på att det är väl ändå bra att han prövar få jobb, även om det är där dina vänner arbetar. Jag vet hur svårt det var för mitt ex som också frågade vänner om arbete på deras arbetsplatser. Men om ingen hjälper den som ber om hjälp. Hur ska det då gå? För vi berörs ju alla. I olika roller. Och det som är det värsta är ju skammen, som finns där, fast den inte borde finnas. För det är den som gör det så svårt, att få hjälp liksom att be om hjälp.
För din del så känner du till vad som triggar dig. Bra att du vet det. Det är tråkigt att du upplever den situation som du upplevt med dina vänner. Och samtidigt så tänker jag, undrar om någon av dem sitter med liknande problem. Och den kanske inte ens vågar säga något. För missbruket finns ju överallt, eller andra problem som inte är så lätt att prata om.
Jag känner igen mig i den känslan. Med att sitta med människor en inte mår bra av. Jag väljer bort dem. Jag väljer ensamheten före. Jag väljer att umgås med mig själv istället. Och göra det jag kan och det jag tycker om.
Så mycket bättre. Och jag läser dina rader "Mitt andra jag är ju rätt nöjd med tillvaron, hon som tar ett glas vin, spelar musik, känner framtidstro och som funderat över att flirt skulle vara trevligt ?" Och jag gratulerar dig att du faktiskt redan är rätt nöjd. Fokusera på det. Och fortsätt öva. Låter spännande med flirt. En dag så träffar du en man som du får uppleva livet med. Som du önskar! Du kämpar på bra! Njut av det.

Vi bor ju så nära, och i morse såg jag att hans bil inte var hemma. Den hade inte varit hemma över natten.. .. Det gör så jävla ont, har han träffat nån nu? En väninna sa för nån vecka sedan att räkna med att det kommer gå fort för honom att träffa nån ny, så jag har varit förberedd men ändå inte. Han behöver någon, aldrig varit singel men alk.terapeuten sa att det kan visst funka nåt år bra men han är så sjuk så det kommer inte funka så länge. Känslan av övergivenhet, att han går vidare, otrohet är inte kul, fast det är ju jag som gick, som sa att nu vill inte jag mer. Men men, vi har inga barn tillsammans och inte har jag kastat bort hela mitt liv på honom heller. Men där tror jag den psykiska misshandeln ger sig till känna, det där som hann hända under vår period tillsammans och det är därför jag upplever sån stress över det, kan inte sätta ord på vad den exakta känslan är, bara en massa ångest. Mitt andra jag är ju rätt nöjd med tillvaron, hon som tar ett glas vin, spelar musik, känner framtidstro och som funderat över att flirt skulle vara trevligt ?

LillaS. Från mitt sätt att se har du säkrat er fysiska framtid. Eftersom ni är gifta så finns väl viss trygghet både för dig och ert barn. Frågan om hans missbruk ligger nu som nr 2; vilket kan ses som ditt behov att finna trygg vardag också. Det är absolut inget fel i det. Ett fortsatt missbruk och ev händelse att du kommer att stå ensam en gång vet vi inget om. Njut av huset! Det är du värd. En tanke jag får är ändå att a house is not a home utan vissa saker på plats. De är såklart icke materiella. Om din make fortsätter sitt bruk kommer lyckan att bli svår att uppnå tillsammans. Nu låter jag nästan som en spådam ??? men det är jag ju inte. Du får nog ha en plan B också. En som har med ert primära problem att göra. När nu huset är en del av er vardag, hur ska resten av ert liv se ut? Kram ?

Så nu har vi precis köpt ett nytt hus.... Kan kännas som det knäppaste beslutet i min situation men jag har drivit hårt på det här. Han ägde en lägenhet när jag flyttade hit och det är fortfarande bara hans namn på den och han är fortfarande enda registrerade ägaren på hans företag som jag i stort sett driver nu. Det slog mig häromdagen att jag inte äger någonting här....Inte ens min bil. Den är registrerad under företaget. Men det har funnits tillit att allt ändå är vårt men i takt med att hans missbruk blivit värre har jag börjat lita på honom mindre och mindre. Och vem vet hur länge han är kvar vid liv om det här fortsätter. Nu hyr vi ett hus - men det är dyrt och ingen säkerhet. Och jag vill så ha någon sorts stabilitet och säkerhet för vårt barn. Speciellt när min familj är så långt borta.
Så jag hittade ett underbart hus som kändes som hem så fort jag steg in. Jag kände mig trygg där. Och handlade på mest magkänsla när jag beslutsamt jobbade hårt och samlade ihop allt som behövdes för banken för att få bostadslån. Min man hjälpte inte alls även om vi pratat att det skulle vara bra att få något fast hem för vårt barn och en investering för framtiden. Och han blev nästan sur på mig - du bryr dig bara om huset inte om mig sa han.
Hur kan jag ens tänka på det här nu när han mår så dåligt? Osv

Handlade jag själviskt? Känner att huset kan bli ett hem för vårt barn även om det bara är jag och hen som bor där tillslut. Och vem vet kanske min man tar sig i kragen. Suck jag vet låter ju inte rimligt....
Handlade jag dumt? Att låsa in mig i ett hus med honom? Kände mig faktiskt lite desperat för min registrerade inkomst har vart mycket liten eftersom vi registrerat nästan all inkom från företaget under hans namn (man betalar mindre skatt på dividender...) Så jag kunde aldrig få ett bostadslån på bara min inkomst.

nejnejnej. De gånger han pratar om saker som aldrig skett kan vara vanföreställningar. Det är omöjligt att tala med en person om att detta inte är sant eller verkligt eftersom de tror fullt och fast på att det har hänt. Deras hjärna är kidnappad. Läs på om tablettmissbruk så kan du se om du känner igen det du upplever och erfar. Det jag har märkt är att personen ifråga också blir känslomässigt avstängd. Det är mycket sorgligt och obehagligt. I detta tillstånd är de inte förmögna att visa en enda gnutta empati. Då är det bra att vara på avstånd. Ta hand om dig! ?

MariaLeo. Se det som att hans hjärna är kidnappad. Hans medvetandegrad ”sänkt”. Där vill du inte vara med. Där är det otrevligt och konfliktfyllt, lögnen nära. Där finns inte den du älskar. Där finns inte kommunikation. Där får du finna dig i att sitta på den anklagandes bänk. Du gör helt rätt i att gå. Då får han själv inse hur ensam han är. Ensam med ansvaret och utan någon att skylla på. ?

ANewBeginning. Hoppas det utvecklar sig till din fördel. Något annat än alkohol? Läs på om droger så får du en hint. Själv blev jag förd bakom ljuset i 1,5 år. Jag hade ingen erfarenhet av droger och drogbeteende men ett är lögner och manipulation. Jag har lärt mig mycket nu. Tyvärr.

Backen. Det låter riktigt jobbigt. Du kan ju såklart inte vara utkastare när han ger sig in i din umgängeskrets. Det hela visar väl hur omedveten han är. Du däremot är både medveten och stark ???