Senaste kommentarerna i forumet

.

.

Ja är i samma sits. Ingen kontakt på 2 veckor. Ja sagt mitt slutgiltiga. Nu behöver ja ta hand om mig själv för o inte gå ner mig o bli sjuk o olycklig. Ja är redan sjuk i medberoende har det visat sig nu. Viktigt o släppa ut alla känslor för mig. Skriva o läsa här. Gå.på anhörig möten i Al-anon. finns det i din hemstad? Ja har äntligen insett att ja är maktlös in för sjukdomen alkoholism precis som ja är maktlös in för alla andra sjukdomar. Ja är inte frälsaren själv som kan rädda andra. Ja har ju inte räddat mig själv ens. Ja vet inte allt ja behöver för o må bra. Ja tar inte mina behov på allvar. Ser du dig som medberoende ? Du verkar gjort allt för din partner. Det gjorde ja med. Nu är det stopp. Ingen mer hjälp från mig. Släppa taget är så svårt . Dels för ja älskar den friska personen med beroendet men den sjuka personen äter upp mig med sin destruktivitet. Om du tänker på dig själv o jobbar med ditt så kommer du komma på.rätt.väg. är det meningen att bli ni så kanske när ni båda mår.bättre? Tänk att du släpper taget för bådas skull. Ni får båda chansen att tillfriskna på var sitt håll.

Hej!
Det har varit svårt för dig, verkligen. Bor ni i Sverige nu? Antar att din mans familj är muslimer. Jag har levt med en liknande man (muslim). Det är svårt att ge råd, men droger ger ökat sex behov. Till en början. Sedan kommer impotens och problem i sexlivet. Och depressioner som du skriver. Jag ger dig rådet att lämna. Du är stark och ung. Du klarar det. ❤️

Jag försökte under 30 månader vara nära en blandmissbrukare. Först ovetandes och förd bakom ljuset i 16 månader sedan ytterligare 14 månader som stöd. Anmälde hen vid ett tillfälle. Efter sex månader med behandling kommer kallduschen, ”jag har bara tagit paus”. Nu har jag lämnat hen. Jag ger inget mer stöd. Det är svårt. Jag ville hen skulle sluta också för min skull, eftersom jag visste att jag inte kunde stå nära om hen inte gjorde det. Hur klarar man att släppa taget?

Känner igen delar av vad du skriver.
Mitt ex blev mest oerhört antingen ynklig (Det är så synd om mig, mitt liv är så jobbigt, ingen förstår hur jag har det) eller försökte verka jättesmart som full. Tog ett tag innan jag fattade.
Kom sexskämt också men inte alls lika grovt som du beskriver. Och snarkande, det tog lång tid för mig att kunna sova i samma rum.
Märkte också att han är rädd för att bli sjuk, har läst mig till att alkoholister ofta kan vara så. Det var ett hypokondriskt beteende ibland som jag inte fattade. Liksom, att bli sjuk är väl inte så hemskt, man blir ju frisk? Men han har sjukdom i familjen och i hans förvirrade hjärna hänger det kanske ihop. Vad vet jag.

Som nykter är han genuint snäll och hörs aldrig mest i något rum, snarare tvärtom.
Det är verkligen som två olika personer med två olika personligheter och jag tror inte han är medveten om det.

Han är på botten, trodde han var det förra året den hör tiden men det gick tydligen att komma djupare, kotfrakturen som ger hemska smärtor ännu, depressionen och oron över framtiden med hans egna företag och så en beroende sjukdom på det och så gick jag, ja det är klart att han mår fruktansvärt dåligt. Han gråter, vi grät, jag nådde fram under hela samtalet, behandlingshem, AA, att inte ge upp. Att välja livet annars slutar det på parkbänken. Han åkte hem, och vi skulle höras, ville han skulle fundera över vad som sagts. Ikväll så är det beroendepersonen som talar, inte druckit men nu är det inte aktuellt med nånting, utan han stör ju ingen... pratade med hans chef på vägen hem, och jag sa gör vad ni vill. Med det vill jag ha sagt, jag gör det jag känner för, ibland vill jag lösa problem( ofta), ta kontakt för att snabbt backa därifrån när jag ser eländet. Åka hem mysa med pojkarna och känna mig lycklig i tanken över att jag slipper sitta i det där nu, jag vet ångesten kommer att komma tillbaka, men just nu 2 steg framåt ? för mig funkar det att be om hjälp av en högre makt och idag när jag åkte ifrån honom sa jag att nu kliver jag av för den hör gången högt för mig själv i bilen, precis då for ett stjärnfall framför mig och jag tackade för tecknet att jag kan lita på den högre makten, vilsamt ⭐❤

Mitt numera ex, var ofta fräck i munnen även som nykter, men blev värre när han var full. Och verkligen 2 personer, som så småningom blev även lika dum nykter som full. Lämnade också. Varit isär 1 år och 7 månader. Orkade inte till slut. Blev tvungen att välja mig.
Att dom är dumma och retar sig på allt är väl att dom vill ta bort fokus från att dom dricker.
Fortsätt att skriv här. Det blir annorlunda när man ser det i skrivande form. Det kan förändra hur man tänker.

Tack Azalea för att du delar med dig. Det låter som ett rent helvete, rent ut sagt... vilket hopplöst läge och vilken brutal sjukdom det här är. Det är så sorgligt hur den bryter ner människor och vad den gör med människor runt omkring dem.
Jag vet inte vad som händer nu men chefen ska ha samtal med honom i morgon. Hoppas han blir uppmärksammad på att han måste söka vård - igen, som förra året. Det verkar ju inte ha hjälpt. Hoppas jag slipper sliriga meddelanden från honom - ska nog blockera honom ändå.

Jag vet i alla fall att jag inte behöver engagera mig mer i hsns hälsa, sååååå skönt ?
Jag ser hela vår relation i ett nytt ljus nu. Så sjukt, och helt nödvändigt.

De flesta företag har nog numera en alkoholpolicy som måste följas och annars tar nog arnetsmiljölagen över.
Min man som jag till slut rapporterade till chefen om blev efter första samtalet inkallad på möte med VD, HR och facket.
De förklarade för honom att de hade ansvar för alla fina anställda men även krav på dem.
Det blev då kontakt med företagshälsovården och han fick skriva på kontrakt med företaget att lämna blodprov 1 gång per månad plus börja med Antabus.
Missen de gjorde var bara att jag skulle kolla att han tog tabletterna och efter en tid så han att han inte skulle ta dem längre. Givetvis började han dricka igen.

Då blev det en ny sväng med rehabmöten.

Denna gången skrevs nytt kontrakt och han fick samtal 1 gång i veckan på något som heter En dag i taget.. Fick t.o.m ledigt med betalt för att hinna köra dit, 5 mil härifrån. Detta gjorde han i 40 veckor.
Det höll sig ett tag men sen ramlade han dit igen.

Nästa gång blev han skickad 5 veckor till behandlingshem och när han kom därifrån att ta Antabus som en chef övervakade när han tog.

Tyvärr så hjälpte det inte utan han började missbruka igen och då blev han inkallad och fick lämna arbetsplatsen omedelbart.

Så han fick oerhört mycket hjälp men jag tror att det finns krav på att företag ska göra åtgärder för att den anställda ska rehabiliteras.

Alkoholism räknas som en sjukdom och ingen kan avskedas för det men det är en behandlingsbar sjukdom och tar msn inte till dig det och företaget har gjort allt i sin makt, inom rimliga gränser, så blir det till slut avsked.

Förlåt om det var ledsam läsning att det inte fungerade på min man men det finns många som faktiskt klarar av det med det stöd de får från sitt arbete.

De har ett val och det är det som företaget ger dem med rehab.

Hoppas att de i företagsledningen kommer fram till ett bra program för honom för det har alla rött till oavsett position i företaget..

Stor kram Azalea?

Åh tack för ditt svar. På ett sätt skönt att man inte är ensam i denna skit. Min har aldrig tagit upp nåt om hur nåt ex var i sängen,däremot i början av vårt förhållande pratade han mycket om andra tjejer som tränade efter honom på jobbet osv. Han gjorde mig extremt osäker men slutade sen med dessa dumheter och jag har inte hört nåt på 3 år, tvärtom att jag är hans allt .... men sen på fyllan så i somras så fick jag höra att jag var en slampa som legat med 10 personer medan han bara haft 5 stycken.....

Är glad för din skull attdu tog dig ur det . Jag är själv kluven då han påtalat att han vet om sitt problem och vi har en bra relation minus det här då.....som är en stor grej och ja tärande. T ex har han nyss ringt och jag orkar inte ens prata med honom...

Får se hur länge man orkar om inget sker snart

Jag blir spyfärdig när jag läser mina inlägg. Har även vissa händelser sparade i mobilen i form av ljudklipp och anteckningar. Jag har nog förberett mig.
Det blev inte att åka till landet, däremot var jag dum att åka till honom efter kl 17. Han ringde och lät ok, så jag åkte o köpte pizza (han skulle betala) men det ballade ur. Han ska mästra och tala om vad jag ska göra, samt ställa massa frågor (oväsentliga) när jag tuggar. Är otrevlig men han tycker inte att han är det. Galet. Det slutade med att jag drämde näven på en pizzakartong och skrek ”nu får det vara nog!” Då reste han på sig och skrek ”nu jävlar åker du på en propp!”. Men han slog mig inte, jag tog mina grejer och drog. Struntade i pizzapengarna. Vi har inte pratat sen dess. Dock har jag skrivit sms om hans beteende, vill prata med han nykter. Jag ringde söndag och idag. Han ignorerar mig. Det gör mig smått förbannad, han är en sjuk ynkrygg. Allt detta gör att jag mår så dåligt, jag vill ju bara prata med han nykter...så frustrerande.
Försöker tänka framåt, men är så ledsen över hur han behandlat mig. Det bor en liten pojke i honom, en rädd stackare som inte vågar vara nykter och handskas med känslor.
Kram!!

Hej! Tänker på dig och undrar hur du har det. Skriv gärna om du vill. Om hur dina studier går. Om hur du har det. Hoppas bra!

Man kan inte vänta på bevisen, man måste ha orossamtal redan när man misstänker riskbruk. ”Jag har hört att xx och sen har jag själv märkt att xx. Jag är orolig för att du dricker så mycket alkohol att det påverkar ditt liv negativt och att det även går ut över jobbet. Vad säger du om det?”

Vb kan ju neka förstås. Och man får nog ha många samtal, koppla in företagshälsovården, kanske kräva blodprov och ev blåsa på jobbet om vb fortsätter blåneka.

Men man måste som arbetsgivare GÖRA något, inte se mellan fingrarna. En person vars missbruk har gått till en viss gräns gör alltid ett sämre jobb, och det går alltid ut över kollegorna på något sätt.

Kram ?

Precis, jag tänker som du, Andrahalvlek. Att låta det gå så långt att man vet att personen super och ljuger men inte är direkt full på jobbet är ju cyniskt. Bara att man har ett missbruk gör en direkt olämplig för många jobb och inte minst för chefsansvar. Klart det är lättare att sparka någon om de har sprit i personalrummet men hur ofta är missbruk så enkelt? Av vad jag har läst mig till här sen i somras så är det snarare extremt komplicerat oavsett hur mycket "bevis" man har eller inte. Vården ska ju vara frivillig. Redan där får varje arbetsgivare stora problem... Men visst borde man kunna ställa motkrav på att genomgå hela programmet med regelbundna rapporteringar till chef - arbetsmiljöansvaret är ju långtgående numera...

Hej, jag har tänkt på hur det går för dig. Har inte varit så aktiv här, endast en stund då och då. Har lyssnat på mina behov om att prova våga leva livet igen på riktigt. Och det är intressant hur det är. Hur vi människor söker upp varandra och verkar behöva lära oss av varandra hela tiden. Jag blev kär i en man som har barn med en alkoholist. Vad är oddsen. Jag behövde backa, meditera och lyssna in. Vet inte vart det här innebär. Jag är i det som är. Just nu låter jag corona stå i vägen som ett hinder. Jag leker inte med livet eller vården. Om det är en man som jag ska fortsätta träffa så klarar vi att vänta en stund med att ses. Och jag tycker att det är sunt. Att landa med sig själv. Och upptäcka mönster, behov och se vad som händer, hur en vill ha det och hela tiden öva. Öva på att mötas, hitta balansen och låta tiden ha sin gång och landa i det som är.
Det var inte meningen att jag skulle skriva så mycket om mig. Jag tänkte skriva till dig att det var fint att höra om att du går vidare på en bra väg. Jag håller tummarna för dig!

Känns igen! Mitt ex var också som två personer, den nyktre som var smart, rolig, snäll, charmig. Och så den onyktra som var HEMSK! Han var också svartsjuk på mina tidigare relationer, mina barn, mina vänner. Det var han även som nykter men kunde då prata om det på ett "normalt" sätt. När han var onykter kom det ut som att han försökte få mig att känna svartsjuka. Han kunde säga helt horribla saker som att hans ex var SÅÅÅ bra i sängen, oj oj hon kunde sin sak den kvinnan. Han använde också runda ord vilket han aldrig någonsin gjorde nykter. Fy vad hemskt det var många gånger, på söndagen var man helt slut. Hoppades, precis som du, att allt skulle stabiliseras och att han bara skulle bli som han var nykter. Gav upp till slut vilket jag idag, tre år senare, är glad för. Men jobbigt var det att släppa taget om det som var bra. Lider med dig! Kram

Jag har aldrig hört talas om Alna. Så bra att få mycket information här. Tänker att det är intressant med arbetsgivare och deras ansvar. Jag har arbetat i en bransch förr där det bjöds på massor av alkohol. Då var jag ung vuxen och jag hade inte lärt mig att hantera mitt drickande. Nu förstår jag varför. Jag har nyss fått min adhd diagnos. Och det jag lär mig om det, är att det är vanligt att människor med adhd gillar kickarna. Kanske jag hade "tur" som levde med en alkoholist och fick anledning att ifrågasätta mitt eget drickande förr. Det är mer än 10 år sedan jag slutade helt. Kände att jag har inget behov av det. Jag utsatte mig för faror och jag råkade ut för en dålig sak. Ibland så behöver dåliga saker hända för att en ska "vakna". Att verkligen förstå att jag bestämmer allt i mitt liv.
Att ta kontroll och bestämma över sitt eget liv. Vilken gåva när en landat i det. Och efter att kunna släppa taget om det en inte kan bestämma. Som hur andra väljer att leva. Och hur det påverkar en så länge en är inblandad i den människans liv.

Jag har precis hittat hit efter att jag börjat förstå att min kille är antingen alkoholist eller iaf har alkoholproblem. Jag orkar inte dra upp allt men kort sagt så sker det varje helg numera, jag ser på honom när det blivit för mycket och allt jag säger tolkar han fel (med vilje känns det som) för att sen kunna tjaffsa om det.
Senast jag packade mina saker och ville dra pga hans kaxiga vidriga beteende så skrek han åt mig att jag kunde gå och knulla nån annan.... Såna där absurda grejer han aldrig skulle drömma om att säga nykter.

Jag är så grymt trött på den han är när han är onykter...som nykter är han den underbaraste som finns på jorden vilket är väl anledningen till att jag håller mig fast i hopp om att han inser vikten av sitt problem. Han har erkänt att han vet att han dricker för mycket mennada... han gör kanske uppehåll ett par veckor men sen är det dags igen.
Hursomhelst så skulle jag vilja höra om fler känner igen dessa drag på fyllan som min kille har:
- Han sexskämtar hela tiden.... alltså gör om allt man säger till sex.. Det blir ibland för mycket för mig, jag blir bara förbannad eftersom det är tjatigt och i min värld vidrigt.
- TIttar vi på film om en kille som dumpar sin tjej t ex så kan han slänga ur sig: Nähä, det gick bra att ha så han fick smaka på fitta men sen dög hon tydligen inte.
- Vaknar ibland mitt i nätterna och smäller i dörrar (inte hänt på 6 månader sen jag sa till på skarpen)
- Ligger och snarkar så att huset skakar
- Dricker fort, plötsligt ståre tt nytt glas rött på bordet. Jag hinner liksom knappt se när hanhämtar, allt går så fort
- Ny bag in box i kylen varje gång jag kommer över
- Högljudd
- Pratar extremt mycket på fyllan, kladdig och ska gärna ta på mig framför folk ute (något jag blir grymt obekväm med)
- Dagen efter alkohol är han motsatt, pratar knappt...man tror knappt det är samma människa
- Sura uppstötningar
- Högt blodtryck men han tror det beror på hans jobb... jo tjena
- Han har gått hela sommaren och varit så sjukt svartsjuk på mina tidigare sex partners och övervägde att göra slut med mig på grund av det! (ironiskt va, lämna mig för det medan han själv super.... )

Vi har haft många diskussioner kring detta då han säger och medger att han gör fel och har problem men inget händer....jag mår dåligt när jag tänker på helgerna.... vill knappt umhås med honom på helgerna längre. Han säger att han älskar mig men jag vet inte om jag tror på det längre. Han har sårat mig med hårda ord flera gånger, ber sen om ursäkt i ett jävla sms dagen efter....

Men hursom, tråden handlade om hur de beter sig , känner någon igen sexskämten eller är det typiskt för min karl???? han kan skämta som nykter om det fast absolut inte så på den nivån och han säger inte knulla, fitta osv som han gör på fyllan. Dessa saker gör mig extremt avtänd! Just ja vi får inte glömma att han hade en period då han talade nedlåtande om svarta personer på fyllan. Något vi bråkat mycket om och han tack och lov slutat med!

På vilket sätt bryr sig hans sjukdom om dig då? Han tycker du inte bryr dig. Sjukdomen bryr sig inte om andras känslor. Så det är upp till dig att förändra det du kan med dig själv. Ulla-Bella skrev väldigt bra . Gör det du kan påverka i ditt liv. Hade din man haft cancer hade du inte suttit o diskuterat med honom. Du hade insett det är en sjukdom o du får försöka leva så gott det går. Samma sak med alkoholism. Du rår inte på den heller . Det du kan göra är att försöka leva ditt o barnets liv så gott det går.

Och välkommen hit.
Det finns massor att läsaom här.
Det jag tänker när jag läser och som också var min sanning var:
Om han gör sådär,då kommer jag att göra såhär.
Dvs orsak och verkan.
Det tyckte jag var ett rättvist system.
Det jag inte såg var att jag fortsatte ge honom rätten till mitt liv.

Jag kunde inte bryta loss mig själv ur det hela och säga:
Jag skulle nog må bättre om jag...

Det var för mig en jobbig insikt.
Att han fick styra både mitt och sitt eget liv.
Det var inget han önskade,men det var så det såg ur.

Se vilka saker du kan göra som påverkar dig och ditt liv på ett bra sätt.
Oavsett honom.
Då blir det lättare och lättare att ta bra beslut som stärker dig och hur du ska leva.

Oftast är det för drastiskt att ställa ultimatum och sen gå.
Man vill ju tro och hoppas på det man lever i oavsett hur mörkt det ser ut.

Tack morgonsol. Ja det har gått alldeles för långt nu men när jag försöker att sätta någon form av gräns får jag ofta höra att jag inte stöttar honom. Han får minsann sova själv och ingen bryr sig

Om man som arbetsgivare ska vänta tills vb är onykter på arbetsplatsen så har det gått både onödigt och omänskligt långt. Alna är en organisation som vänder sig till arbetsgivare och de anser att arbetsgivaren ofta väntar för länge med att ta ”samtalet”. Av okunskap, rädsla, ovana. Arbetsgivarens ansvar för att ta tag i situationen är jättestort. Arbetsgivaren ska erbjuda behandling, men kan också ställa stora krav på medarbetaren. Att vb ska genomgå behandlingen för att man inte ska utreda om anställningen måste avslutas.

Jag vet faktiskt inte, Backen123. Såvitt jag har fattat det så har arbetsgivare ett stort ansvar för arbetsmiljö. Jag vet inte om han är full på jobbet men det har varit personalärenden kring honom tidigare för olämpligt beteende, så risken finns ju.
Men det är inte bara det. Han är chef också, har personalansvar och budgetansvar. Jag tror kraven på honom är högre än på en vanlig anställd.
Det lilla jag har läst mig till är att chefers missbruk är oftast svårast att göra något åt, eftersom det är de som ska hjälpa anställda. Systemet är liksom inte riggat för att det är de som ska ha problem.

Det återstår att se vad de gör nu och vilken hjälp de tvingar på honom. Jag antar att han måste ge godkännande till vården oavsett och själv vilja erkänna problemet och jag tror han kommer ha svårt att göra det.

Lycka till ! Hoppas det går bra för dig ❤