Senaste kommentarerna i forumet

Tips på poddavsnitt. ?
Alkispodden:
"från förnekelse till förändring" och
"att prata med en alkis"

Har hjälpt mig en bit på vägen till att förstå.

Okej. Då förstår ja . Men han var alltså nykter en tid men sen trilla han dit igen? Det är en så svår psykisk sjukdom. Tro att jag skulle kunna få honom frisk är så befängt nu så här med lite distans till allt som varit. ? Det är en så.komplex sjukdom på flera sätt. Mentalt, andligt och fysiskt. Skulle lilla ja kunna ställa hans tankar till rätta? ! Han har en pappa som han påstår också är alkoholist o mamman blundar. Det ligger nedärvt i släkten detta. Vill han ta sig ur detta är det helt å hållet med hans egna inre kraft o vilja att förändra allt..o ihop med de som är proffs på detta. Tycker du är jättestark i din sits. Jobbigt att bo så.nära varann hade ja tyckt? Lättare att distansera sig när man inget hör eller vet. Ja går liksom i taket o blir nervig av ett mail då o då. Hade inte kunnat.koppla bort honom om ja fick mer info om hans liv. Hoppas du får en bra dag. Det är du värd!

Dubbelt inlägg - igen ... ?

Pratades vid i fredags - onykter, i lördags - onykter. Inte alls i söndags då var han trött, igår nykter.

Idag träffade jag honom, han var onykter. Jag kände att jag ville hem, mycket för att jag ville prata med honom om vissa saker men backade då han var onykter.
Vissa saker tar jag inte upp då han är onykter. Vill inte prata med någon som inte är den "sanna han" utan någon som snarare är ett kemiskt ihopkok. Blir så trött. Ville bara hem. ? Och tog mig hem. Jag gör åtminstone framsteg och lyssnar på mig själv vad jag orkar med ...

Bra med sovmorgon .... Godnatt.
?

Min ex A är inne i sitt missbruk för fulla muggar och han tycker väldigt synd om sig själv antar jag, stör mig inte alls utan det är jag som söker upp honom när jag är nyfiken, vill nåt eller behöver dämpa min ångest. Han har aldrig bett, eller vädjat att jag ska komma tillbaka, kanske stolthet eller så älskar han inte mig, jag var kanske bara en möjliggörare som långt bort från hans tidigare liv. Lite konstigt är det än då att han inte hör av sig, men han är ett vuxet barn. Hans pappa lämnade honom för spriten och hans mamma lämnade bort honom ofta till släktingar... sen har han alltid lidit av en värdelöshets känsla, så han har mycket att jobba på.
Vad som händer i hjärnan är väl att det blir strul på receptorerna som skickar inpulser med dopamin och serotonin eller hur det nu var, googla så får du en bra förklaring ?

Citadell, vi är inte vänner på sociala medier, men vi har gemensamma vänner som delar och därför får jag vetskapen och så triggas jag igång. Bla så har han sökt upp mina närmaste vänner för att söka jobb på deras företag, fast han har gjort bort sig och det gör mig både beklämd och frustrerad. Han klev in i min umgängeskrets och vägrar kliva ur fast ingen vill ha honom där, svårt fall ?

Inte meningen att inlägget skulle komma med 2 ggr

Citadell ... Ja o A bor inte ihop. Det sista har varit mailkontakt då han är blockad från sociala medier samt på telefonen. Vill inte ha kontakt nu då han tänker så dumt o envist till sin egen fördel mest. Det leder inte till att ja får ut nåt. Klarar inte hålla tyst utan då han skrev sist. Det har inte hänt regelbundet tack olov men då blev ja så arg. O då tog han åt sig o sen hamnade han i sandlådan ganska snart. Så onödigt. Ingen får.ut nåt av det.

Men sen halkar han in på varför ja måste stänga av honom. O hur det känns för honom osv. Fast ja klart o tydligt skrivit varför ja inte vill eller kan ha kontakt nu. Han tar inte in liksom. Han vill ha sin vilja igenom. Det tär nåt oerhört på mitt humör detta vuxenbebisbeteende men som ja antar har med hans sjukdom.att göra. Mina behov MÅSTE tas på allvar. Det är ALDRIG rätt att han ska må bra på MIN bekostnad. Han mår bättre av kontakt. Ja inte. Sorry men han varit så dum och tagit min energi o tid från mig och mitt barn. Då blir det så här. Han får ta konsekvenserna. Ja slösar inte med min energi på destruktiva samtal mer. Nykter som onykter. Bort!! Ja vill INTE.

Du kanske bör överväga att stänga ner honom på sociala medier eftersom du blir illa berörd och påmind om problematiken.

Morgonsol. Jag kan absolut inget om orsakerna till detta envisa beteende, vad som händer med hjärnan och så, men jag känner igen beteendet. Det är absolut stört omöjligt att få en syl i vädret och skulle man lyckas så blir det konflikter. Det blir också ett medberoende. Att hålla tyst för husfridens skull fast A helt uppenbart har missuppfattat och har tankegångar som är icke relevanta.

En annan sak ja undrar angående att det tar lång tid för deras hjärnor att signaler ska börja gå fram som de ska ..fattar att det behövs längre nykterhet.. Min A är.så.trög upplever ja. Han fastnar i tankegångar. Bestämmer sig för att så här är det. Sen är.envis som synden att få.som han vill. Är.det.pga han inte klarar tänka smartare? Ja tänker ofta" men skojar han" ? Är han seriös? Kan han inte tänka längre än näsan räcker?! Hur kan han köra fast så i en tanke? Kan dom inte bättre för stunden?

Vi tar ansvar, Backen123 !! Det gör vi. Vill både oss själva o våra barn väl. Alkoholisten med men vi inser hur vi behöver hantera situationen. Vi är kloka o tar oss framåt i våra insikter om oss själva o vad vi behöver göra. Känns väldigt hoppfullt o.skriva med såna som du . Kan känna att ja får lite styrka här.

Ger han sig, din A? Eller söker han upp dig o är " störig"? Tjatig o vill att ni ska ha kontakt eller är han inne i sitt missbruk nu o bryr sig mest om det?

Är ju att släppa. Men det är svårt, man snurrar runt dom i tanken hela tiden, usch. För mig har det hjälpt att jag söker upp honom, pratar för att se att det går ju inte, det är skönt. Att höra hans resonemang som som man slår hål på en gång i tanken. Det blir som lite maskhål där inne, och det går ju till sig bara dom tillfrisknar. Mitt ex fick lära sig på behandlingen att det kan ta upp till ett år innan hjärnan har läkt, så signaler går fram som dom ska. Och ja, så är det nog, efter 4mån nykterhet sov inte min man en natt problemfritt så det tar tid att läka. Kram på dig, du gör det rätta för dig och din dotter, det visar på att vi tar ansvar för oss och våra barn, det värmer, eller hur? ?

Känns som jag inte gör annat, liten by det här, mitt ex väljer att stanna kvar fast han kommer 45mil härifrån. Jag blir uppdaterad av allt vad han gör från olika håll och Facebook. I helgen bjöd han in ett par vänner till oss att baka tunnbröd, dom vet om problemet men sa senare till vårt andra umgänges par vi drack bara 3 öl under hela dan. Jag blir galen av sånt, så dumt och jag är inte vän med dom längre.. Men det tar energi för jag blir arg och stressad över att tror dom mer på honom. Ännu förra veckan fick jag höra han kört full till affärn mitt på ljusa dan. Åh jag försöker så att vara i tanken, släppa men det går några varv innan jag kan göra det. Vi kämpar vidare ??

Den värmde ?
Skönt att vi fick finnas för dig när det behövdes.
Hoppas det är väl med dig?
Massa kramar Azalea

SOAS är nåt jag måste tänka på.
Känner mig stressad just nu och reagerar för starkt på allt.
Tack för på påminnelsen.

Azalea?

Backen123 tack . Ja det känns ju som enda vettiga. Tog det på allvar också pga en nykter alkoholist som nu jobbar med att hjälpa beroende och medberoende. Mig då bl.a. då ja sökte upp henne. Hon sa också att en alkoholist ska gärna leva utan o va i en relation 1-2år därför så lång tid tar det att lära känna sig o sina känslor o behov. Att inte tro en partner ska rädda en . Min A har lagt över så himla mycket ansvar för sitt tillfrisknande på mig . O kommer han nån vart ? Nej. Ja har hittills inte löst hans missbruk. Han lever i en illusion. Liksom ja gjort så länge men nu tänker jag se verkligheten o vad som funkar resp inte funkar. Ja måste va klokare än honom. Min tetapeut sa han lägger nykterheten på mig. O ja har behov av att känna mitt värde i att finnas för honom. Ja måste jobba på min självkänsla o det gör ja. O han hjälper inte till med nåt där. Därför vill ja vi håller oss ifrån varann. Längre fram kan vi höras om vi båda är tillfrisknade men så meningslöst nu !!!

Tack för att du delar med dig! Så viktigt och värdefullt att få läsa andras erfarenheter kring detta när man själv inte riktigt kan reda ut tankarna man har. Jag har fortfarande inte pratat med personen ifråga.. jag förstår verkligen att förändringen kan bara komma genom att han själv inser problemet. Detta är en nära anhörig till mig så jag kommer alltid finnas där när det behövs.. men samtidigt har det känts skönt att hålla lite avstånd just nu efter händelsen i helgen. Jag kanske mest bara skriver lite luddigt.. men känns ändå bra att jag hittade hit till detta forumet.

Min terapeut som är specialiserad på ämnet, hen har sjukdomen själv sa, att nu kan inte ni bli friska under samma tak nu, det blir för grötigt. Den beroendesjuke måste bli nykter och vara det minst nåt år för att sen se vad som händer... och inga minderåriga barn i ett hushåll där ett aktivt missbruk är igång. Lät logiskt så det var det som avgjorde det hela för mig. Min man var nykter men inte frisk, gick på vita knogar och ibland önska jag nästan att han drack för då var han lugn. Idag dricker han fullt ut, kör bil onykter mm och jag slipper vara med. Lämnat över ansvaret till andra så har jag ryggen fri om det skulle bla inträffa en olycka. ? Det är tufft, men jag vet att vi har det bättre nu så får vi se vad som händer

Tackar för frågan självomhändetagande!
Jag mår väl okej just idag. Vissa dagar är verkligen skit medan andra är jättebra. De senaste månaderna har bara fortsatt på samma spår som resten av året, alltså en brutal berg och dalbana. Har dock upplevt att jag fått en lite bättre relation med mina föräldrar sedan jag slutade bo där hela tiden. Dock har relationen med min bror blivit lite konstig. Släktdramat har nåt en ny nivå också. Först fick min gudmor (o min kusins mamma) cancer, men det verkar vara påväg åt rätt håll nu. Sedan ramlade min mormor när hon var full x antal gånger och hamnade på sjukhus. Slutade med att hon fick antabus. Sedan dess har hon tagit ett antal återfall, men hon har rätt inställning så jag tror på henne. Det värsta har hänt min morbror och hans son (samma kille vars mamma har cancer). Min morbror tog sånt stryk av sitt alkoholberoende att han efter att ha loggat på soffan dygnet runt i över en vecka och inte kunnat gå hamnade på sjukhus. Han har nu ingen känsel i sina ben och är helt borta i huvudet. Börjar undra om det är någon sorts alkoholdemens. Han ringer alla, både mig, sin son, min pappa mm på alla möjliga konstiga tider. Förmodligen får vi snart reda på vad det är, men det kommer nog inte vara något positivt. Hans beroende var också djupare än jag förstått, efter att vi igår städade hans lägenhet fick vi en helt ny insikt... Jag mår så sjukt dåligt för min kusins skull, han har inga syskon och jag och min bror är därför det närmsta syskon han har.

Dock har detta nästan gjort att jag förminskar mina föräldrars problem, även om det är helt oförändrat. Dock har jag slutat räkna. Men pappa har bättrar sig lite, vilket dock gör att han blir mer irriterad på mamma när hon dricker. Senast natten till söndag somnade mamma med tända ljus vid soffan. Skolan har distans också. Så just nu är. Jag uppe hos mina föräldrar, får se hur länge jag blir kvar här. Distans är dessutom fruktansvärt tråkigt och jobbigt. Allt är så mycket svårare. Studierna gick väl lite utför i oktober någon gång också. Med allt som hände orkade jag inte längre plugga, men det går okej, än så länge iallafall.

Hela mitt drama har lett min bästavän till en insikt också. Hon har länge förnekat att hennes pappa har alkoholproblem. Fram tills jag började prata om mitt med henne. Vi har känt varandra sedan vi var 4, men detta har vi aldrig pratat om trots att vi sett det hos varandra.

Det senaste året har varit både det bästa och det sämsta året i mitt liv. Har gjort saker jag aldrig trodde jag skulle göra, både bra och dåliga och växt så mycket som person. Sen kom jag till insikten att jag nog inte lyckats distansera mig till allt som hänt, både gällande alkoholen och andra saker som hänt i livet och på något vänster tagit lite stryk av det. Tror inte jag mår riktigt så psykiskt bra som jag försöker få det att verka. Framför allt är jag så sjukt rastlös, en ledig dag utan något att göra och jag blir galen, bokstavligen. Mår väldigt dåligt av det tyvärr.

Nu skrev jag ju en halv bok typ. tror jag behövde skriva av mig lite faktiskt. Tack för frågan iallafall, det värmer verkligen att du frågade. Hoppas allt är bra med dig!

Dom som har en relation o bor under samma tak o blir friska var o en från beroende o den andra medberoende. Hur fan går det till?! Hur är det möjligt?! Man går ju in i varandras tänk. Sugs in i varann o konflikter är som bäddade. Är.båda känslomässigt störda så måste man läka på var sitt håll. Nån som inte håller med?

Han förstår inte. Han har väldigt starka känslor för mig o ja för honom. Därför måste vi låta varann vara o bli friska var för sig. Ni som läst mina tidigare inlägg vet att han intr kan hålla gränser o det funkar inte för mig o min sinnesro att ha tumult o konflikter runt mig o min 5åring. O ja kan inte jobba med mitt medberoende när han stör mig med sina känslor!! Ja vet han lider!! Men ja gör det faktiskt med o han gör allt värre!!! Fan vad trött ja blir

Hjälp ! Ja behöver stöd. Stå emot o inte svara. Ja mår bäst av att inte höras !! Han skriver till mig. Ja har blockat samtal o sms men det går inte blocka på mailen. Försökt.
Går inte. Lägger sig i skräppost men ser ju. Gjorde misstagen i förrgår o bara svarade på ett hej. Vad kan hända? Nu höra hans vånda o han är ledsen osv. Ja klarar inte mer !! Låt mig va !! Ja vill ju inte ! SNÄLLA!!!!

Självklart ska du inte tala dåligt om mamman.
Men jag tror inte heller på att ljuga när de är så pass "stora". Har du kontakt med vården, kanske en kurator eller annan samtalskontakt. Det tror jag skulle vara hjälpsamt. Och kanske du kan få vägledning hur du kommunicerar med barnen om att mamman är sjuk, på ett sätt som inte förstärker en befintligt oro. Jag tänker att det går nog inte att försköna eller förneka ett missbruk. Det är vad det är, en sjukdom som påverkar deras barndom. Och det borde finnas stöd att få i vårt samhälle, för dig och för dem! Med omtanke.