Senaste kommentarerna i forumet

LillaS.
Menar du att han blir inlagd IOM sitt missbruk? Blir han paranoid av den?
Känner igen paranoian.
Sexmissbruk = känner igen detta med en partner med muslimsk bakgrund. Allt är sex. Tror att alla vill ha sex med mig. Alla män ska han vara svartsjuk på. Ser alla kvinnor som sex objekt, han ska kommentera dem och deras kroppar. Att ha sex med en så ung som möjligt är ideal. Påstår ha haft sex sedan tio års åldern. Otroliga historier. Som muslim gör han bara det förbjudna vilket ger honom ångest. Därav missbruk. Tror jag.

Ja han har hamnat på sjukhus två gånger och det verkar alltid bli värst när han inte får bo hemma. Typ revolt.

Ja mormoner är väldigt traditionella men det där med månggifte tror jag de givit upp. Men min man har grymma trauma från barndomen när det gäller sin sexualitet. Allt sånt ses som fel och smutsigt, speciellt före man gifter sig. Det är satan som sätter såna tankar i människor som är väldigt sexuella. Så inte konstigt att han ett sex beroende och skammen dämpar han med droger. Suck. Så trött. Jag ser honom typ varannan dag men han skriver konstiga meddelanden när han är påverkad och då blir han detektiv och tror att jag är otrogen. Spenderar timtals och går igenom min email, min telefon etc.

Man stöttar tills man inser att man inte kan förändra en person som inte själv är motiverad.

Skrållan.
Håller med dig. Den som missbrukar blir korkad. Dum och elak. Sedan glömmer de bort det. Det gör inte vi om är nyktra och hör på tyvärr.

Att anpassa sig innebär att gå efter den andres värderingar och åsikter utam hänsyn till sig själv i större utsträckning.

Jag hoppas det framgick hur beroende och medberoende är två sidor av samma mynt.
A var beroende av droger men blev medberoende till mig där han fick utlopp för sitt maktbehov genom att styra mig.
Jag var beroende av kärleken och blev hans medberoende då jag anpassade mig till max för att få kärlek.
Inte så bra resultat.

Nu ska jag säga nåt bra ???

Precis som du berättar har vi haft en fantastisk relation parallellt med denna dysfunktionella delen. Jag är oerhört tacksam för den och jag hade gärna sett att han hade fått ett annat slut. Det har funnits så mycket kärlek mellan oss och den har så klart också gett otroligt mycket. Men missbruket har raserat allt i nuläget. Vilket jag också sagt. Vi har också varit ihop balans när det gäller hur vi ser på relationen. Jag har ju velat utvecklas genom den men han vill bara stå still.

Morgonsol.

” Känslor som kommit upp för mig är en oerhörd sorg över att ja själv inte är fri o frisk faktiskt. Att ja trott att ja fungerat normalt menatt ja också är störd när ja betett mig som medberoende.” = hur ser du detta?
Vad ser du?
Jag har läst att vår tidiga anknytning till våra föräldrar styr i vuxenlivet. Jag har en ambivalent anknytning har jag sett. Det innebär att den kärlek som jag fått har varit villkorad, jag får bara kärlek om jag anpassar mig. Jag har anpassat mig till den yttersta gränsen och A har omedvetet utnyttjat denna sak hos mig. Han har använt mig. Det han har behövt av mig är gränslös kärlek, han ska kunna vara en skitstövel men jag ska inte dra in min kärlek utan anpassa mig. Makten ska han ha. Den har jag inte tagit ifrån honom. Förrän nu. Jag har dragit in kärleken och tagit kontroll över mott liv. Jag ger inte ensidigt längre. Jag har bett om balans men han bryr sig inte. Jag har sett mitt medberoende så.

Morgonsol.
Kommentarer detta:

” Pratade med en fd alkis som jobbar som terapeut. Hon frågade mig : vad ska du med en alkoholist till ? ? Bara rakt ut så. Jaa.. vad ska ja med honom till ? En jävligt bra fråga”. = verkligen!
Att umgås med en påverkad känns sådär...?
Att betala överallt och att han aldrig har ett rött rött öre känns sådär...?
Att ta allt ansvar för att hålla relationen vid liv känns sådär...?

” O när ja gjort allt men han ff dricker. Jag har ingen användning för honom alls faktiskt”. = jag visste inte vad han höll på med i 16 månader. Jag tog stort ansvar. När bruket inte gick att dölja längre utmanade jag honom. Det blev konflikter. Han hatar att bli utsatt för frågor. Han vill styra. Har med kultur och mansroll att göra. Hans kvinnosyn inte min. När bruk fortsatte anmälde jag, Jag kände mig ansvarig för att han skulle leva. Hans familj har delvis stött bort honom. Vi blev sakta vänner igen men var inte ihop som sagt.

Shit vad du ställt upp på honom ! Å han är inte mottaglig. Så tragiskt så tragiskt. Du GÖR RÄTT. Du får inte tillbaka. Du är inte snäll mot dig själv att ge o ge men inte få tillbaka. Balans ska de va mellan ge o ta.

Pratade med en fd alkis som jobbar som terapeut. Hon frågade mig : vad ska du med en alkoholist till ? ? Bara rakt ut så. Jaa.. vad ska ja med honom till ? En jävligt bra fråga. O när ja gjort allt men han ff dricker. Jag har ingen användning för honom alls faktiskt. Krasst men sanningen är så. " Ta hand om dig ist o lista ut vad du behöver " bry dig inte om vad A behöver " det får han klura ut själv. Bästa rådet ja fått.

Känslor som kommit upp för mig är en oerhörd sorg över att ja själv inte är fri o frisk faktiskt. Att ja trott att ja fungerat normalt menatt ja också är störd när ja betett mig som medberoende. Så nu lyssnar ja på.medberoendepodden på spotify. Läser böcker om medberoende o går hos terapeut o pratar med en vän o bearbetar o luskar ut hur ja funkar o ska ändra på det har ja tänkt . Andra känslor är sorgen att det inte blev vi två . ja trodde vi skulle få ett härligt liv ihop. Sen osäkerheten. Vem är han egentligen? Tänk om han är nån annan. Behöver söka mig till trygga människor o framför allt människor ja känner tillit till. Behöver bygga på där.

Känns igen fast inte det där med sjuk för han går till jobbet även om han skulle ha influensa ( inte nu i covid tider dock såklart) Men aa precis världen är emot honom. Det värsta han sa en gång var när det var reklam på tv för krigsdrabbade barn och han började säga : buhu stackars då (ironiskt) och jag då, hur bra liv har jag haft då???

Alltså jag har nog aldrig blivit så irriterad och avtänd på det uttalandet. När jag dagen efter ifrågasatte det där så kom han inte ens ihåg det.... Nä fy fan när jag tänker tillbaka på vissa saker han häver ur sig under fyllan så tror man knappt det är sant. Det värsta för mig är att inte veta om det är så han verkligen tycker eller om alkoholen bara sätter sig på en primitiv del av hjärnan som bara slänger ur sig all skit som möjligt. Det är det som gör mig så tudelad och vet snart inte vad jag ska tro!

Bra och starkt gjort av dig!!! Ja där sa du nåt..känns som han projicerar på mig för fy fan vilka elaka saker han kan säga... fattar inte hur man ens kan vara normal dagen efter som att inget hänt. Han säger inget om inte jag säger nåt. Ibland får man ett sms med en ursäkt.... men sen är det igång igen... Ja jag ska forsätta och ska även gå på AL-anon möten har jag tänkt. JAg hälskar honom verkligen och vill få det att funkar (för minus drickandet har vi en fantastisk relation) men det här kommer man inte orka med...

Åh ja men precis....det är precis så det är! vi har pratat och det känns bättre då han är medveten om problemet, men det gäller ju att ta tag i det också. skönt att detta forum finns...man känner sig helt förstörd.

Vad menar du med dumt? Som han kan göra....ta hand om dig och ert barn ?

Oj. Mormoner. Låter som USA. Kan de ha fler fruar? Som muslimer?
Ser du honom varje dag? Vem kan stötta dig nu?

Morgonsol. Ja detta med uppgivenhet går i vågor. Det finns dagar som allt känns bättre och det finns dagar där hopp finns. självklart älskar man människan man man hatar missbruket. Drogen och alkoholen är ju som en känslomässig partner för den som missbrukar. Missbruket fyller på med självförtroende med mera. Missbruket fyller även på med mår bra känslor. Och fort går det dessutom. Jag har märkt skillnad vid samtal med min partner. Han har kunnat vara jätte sur och 10 minuter efter är han som vanligt igen det vill säga hög på droger. När det gäller alkohol har jag bara lite erfarenhet. Jag har tagit hand om honom en enda gång. Då var han väldigt gråtmild och ankrade i min säng. Jag fick hålla fönster öppet och trots att det var mitt i vintern dessutom. Det stank alkohol. Alkohol bruk är ju mera synligt en droger och tablett missbruk. Alkohol bruk säger man mera utifrån. Det var ju därför det tog så lång tid för mig att upptäcka. Alkoholbruk hade jag upptäckt mycket fortare. Att sätta gränser för sig själv är väldigt svårt när partnern hela tiden struntar i dem. Det gäller att styra sina tankar och känslor och se det bästa både för en själv och för den andre och det högsta bästa som i mitt fall är att släppa honom fullständigt.

Morgonsol. Vilka känslor kommer upp? Hur bearbetar du dem? När jag hade anmält A kände jag stor lättnad. Han var så paranoid då att inget fungerade. Jag tänkte bättre rädda honom än oss. Efter några månader kom ilskan. Han lät mig vara arg. Behandlingen gjorde att jag ville bli vän igen. Han med. Men hans bruk fortsatte. Sorgen blev vardag. När han nu sa att han bara tagit paus kom ilskan tillbaka och sedan tänkte jag, ingen mer sorg. Lämna. Ett tag sa han vi kan vara friends med benefits. Vilka fördelar då? Han fungerar vare sig fysiskt psykiskt eller socialt. Såg bara konflikter framför mig. Och en som ger och en som tar. Enough is enough.

Morgonsol. Pengarna som jag betalat är dock inget utan sammanhang. Han har ju samtidigt lagt alla sina pengar på missbruk. Det svider i efterhand men jag ger ingen skuld till mig eftersom han gått bakom ryggen. Att bli sviken och bedragen blir förstås mycket värre. Pengar är en sak. Svek ett annat.

Tack för inlägget Hanonah. Vi bor fortfarande i hans land långt från min familj vilket känns tungt. Hans familj är mormoner.
Vi bor separat för tillfället vilket känns skönt men hans droganvändning har ökat den senaste veckan och jag oroar mig för att han ska göra något dumt. Känner att jag hela tiden måste kolla till han att han lever fortfarande. Vill ju inte att mitt barn ska mista sin pappa.

Morgonsol. Jag har gett mig ljus och försökte dra in A i det. Men han tog bara in mörker. Lyckades dock hålla ljuset vid liv, själv då förstås. Om jag bjöd med honom till badhuset rökte han (hasch) innan och orkade med besöket men sedan blev han en surgubbe på väg hem. Som exempel. Jag har även köpt spikmatta till honom och erbjudit mig visa yoga, vi har besökt många spa. Resor som jag bekostat eftersom han studerat. Han skulle ge tillbaka nån gång men...nej.

Snälla, jag vet inte riktigt vart jag ska vända mig och skriver därför här.
När är blir alkohol intaget ett missbruk/problem?
Min sambo, enligt mig, dricker alldeles för mycket. Det är MINST en starköl om dagen, är det så att han inte har en öl hemma så måste han exempelvis ta en rom.
Vet han att han är ledig dagen efter (han är egen så kan välja lite ibland) så går han och köper på sig en kasse som han dricker upp samma kväll. Det är ALLTID öl på helgerna ca 6-10 stycken om vi bara sitter hemma. Är det fest så har han inget stopp tills att han blir alldeles för packad och måste åka hem eller så försöker han få tag på narkotika så han ska bli "pigg" och kan festa vidare. Detta är självklart inget som jag accepterar och vi har haft oändliga bråk om detta.
Han blir även elak när han druckit och slänger ur sig så onödiga saker som sårar. Han tar dumma beslut när han dricker och tänker inte på konsekvenserna av det. När han dricker så skyller han ibland på att han inte mår bra, eller att jag är orsaken, eller att det är fest, eller att det är helg osv. Ni förstår.
Jag är själv uppväxt med föräldrar med alkoholism och de drack inte ens varje dag eller varje helg men var ändå alkoholister.
När jag säger att jag tycker detta börjar bli ett problem så är det mig det är fel på? Är jag helt ute och cyklar eller finns det nåt i min text som talar för att jag har rätt?

Jag frågade ofta vad har du gjort för mig. Jag fick inget svar. Ingen handling.
Då min A är invandrad behöver han mycket stöd. Jag är empatisk och har inte haft svårt att ge stöd.
Han är intelligent och lär fort. Missbruket har dock gjort honom seg, han sover 18 timmar per dygn, går inte ut, umgås bara i sociala medier. Utmanar inte sig själv. Gör endast det ”han vill”. Blir sur om man utmanar.
Har försökt spegla honom, han ser inget i spegeln. Jag är tom utbildad i MI dvs motiverande samtal. Jag har haft verktyg, men samtidigt som jag speglat har jag satt mig själv i bakgrunden. I sommar har det släppt och då har jag vågat vara arg. Men inte om han är påverkad. Då blir han agiterande. Har du upplevt det? Tror det hör till tablett missbruket.

Morgonsol. Jag har tillåtit mig att gråta massor. Jag bor ju själv så det är bara att släppa fram det. Sorgen över en förlorad kärlek, sorgen över en partner med kidnappad hjärna. Sorgen över brusten tillit. Idag köndevjag att jag ville vara glad igen. Plötsligt. En period dejtade jag andra men bara fika etc. Märkte att det la sorgen på hyllan men bara tillfälligt. Sista månaderna har jag bara tagit hand om mig själv. Mycket badhus tills de stängde.

Vet. Det kommer ju upp känslor som är jävligt otrevliga o obehagliga. Men desto större anledning att hålla sig ifrån A tänker ja. Hur ska dom här känslorna annars ges tid att komma fram när man är upptagen med A?

Vi ska va ge oss själva det ljus våra liv förtjänar. Vi gjort allt för en annan men har vi gjort allt för oss själva?

Morgonsol, att möta egna rädslor är en ångest fylld sak. Man vet inte vad som kommer upp. Sorgen är stor ja. Sorg att se en människa brytas ner och vara sjuk. Och bli mindre och mindre intelligent! Min A är ung och vacker, men lögnerna står som spön i backen runt honom. Hans manipulationer är lockande men löften tomma. Han drar till sig kvinnor men är oerhört svartsjuk om jag skulle hälsa på någon av manskön. Det blir så ojämställt och fult.
Kommunikationen fungerar inte utan hindras hela tiden för hans ilska och behov av makt.
Medan vi har setts har han ibland visat upp små ljus punkter av hopp för att nästa dag vara utslagen igen. Det går inte att förutse framtiden mer än att det skulle bli mer av samma sak om vi höll ihop ff. Vi har försökt vara bara vänner men vem kan vara vän med en i missbruk? Det är ju lika illa eftersom vi tycker om varandra i botten.

Ville kommentera detta Morgonsol, det ligger mycket klokhet i detta.

” Ja har kommit till slutsatsen genom att upplevt det ja upplevt tidigare i vår relation att om ja inte fjärmar mig från honom blir ja inte läkt själv utan avbruten i mitt eget sorgearbete. Det blir oroligt o dagar fylls med ångest. =
Exakt! Jag blir definitivt en sämre version av mig själv, ger ingen för gammal ost.

”Vad finns det för mening med det ? Vad till- för det mig eller A? Det förstör både veckan och på lång sikt har det varken hjälpt mig eller honom mot o må bättre” = detta att ta ansvar för båda är tufft....mycket tufft...de man balla ur hela tiden men vi ska hålla igen och vara kloka...och agera därefter. ??❤️