Senaste kommentarerna i forumet

@Anayh5 först vill jag bara skicka en kram! Förstår verkligen att situationen är tuff, speciellt med två små barn.

Utifrån uppgifter jag hittat på trafiko.se innehåller 50 cl folköl ca 4,5 cl starksprit. 4,5*12 skulle då vara ca 54 cl starksprit, det vill säga ungefär en halvliter starksprit per dag beräknat på 12 burkar (mindre vissa dagar, mer andra). Det blir nästan 4 liter starksprit i veckan.

Så ja, din känsla stämmer. Det är allvarligt.

Du beskriver också att din partner är kontrollerande och kan vara nedvärderande samt skuldbeläggande. Jag känner tyvärr igen det från min tidigare relation.

Min exman blev nykter, men efter ett tag kom dessa beteenden tillbaka. Det är så svårt att veta vad som är vad när någon är sjuk i beroende.

Har du något stöd i det här? Vänner, familj eller samtalskontakt?

Jag tänker att det är väldigt tufft att stå ensam i allt det du beskriver.

Själv fick jag väldigt bra hjälp att reda i allt av en kvinnojour, jag hade inte kommit till insikt att det jag var utsatt för klassades som våld i nära relation förrän jag kom dit.

Om du inte redan har stöd så uppmuntrar jag dig att söka hjälp för egen del. När någon dricker, kontrollerar och skuldbelägger är det lätt att själv bli väldigt trött och förvirrad, så att få någon utomstående som kan hjälpa en reda ut tankar och hålla kvar en i verkligheten kan vara helt avgörande.

Ta hand om dig och barnen❤️

Läser i min egen tråd o i andras o reflekterar över hur mycket jag lär mig av er alla. Även att själv ge råd till andra är lärorikt. Jag känner för så många av oss här, som kämpar med livet med en beroende o med livet i största allmänhet.

Tänkte vidare på vad jag skulle säga till någon som satt i min sits, som levde mitt liv o hade samma snurr o kaos av tankar i huvudet. Med detta enorma ansvar för att alla ska må bra, inklusive jag själv.

Nu mår jag inte bra. Sömnen har kraschat o då funkar snart ingenting. Kan inte jobba i mitt skick just nu.
Fösöker ta hand om mig själv o få ordning på sömnen. Arbetsgivaren försöker göra sitt för att anpassa jobbsituationen (jobbet - en annan stor del av livet som ska funka).

Men den största anledningen till att jag inte sover är min oro för min mans drickande o vad det gör med oss! Jag vet ju det. Kan inte slappna av, är aldrig ledig. Ständigt i beredskap.
Därav, för min hälsas skull, tog jag steget att samtala med mannen o talade då om vad min oro var o som delvis orsakar mina sömnproblem - hans alkoholkonsumtion.
Det var jobbigt för honom att höra o jobbigt att säga men jag sa det.

Sen dess har jag noterat att han lagt om sitt drickande, nya mönster, men han har inte minskat på mängden. Alltså ingen eg förändring. Men det pratar vi ju inte om.

Så vad skulle jag då säga till någon i min situation?
'Mannen dricker, han är sannolikt alkoholist. Det orsakar en konstant oro i dig som i sin tur ger dig sömnbrist. Utan sömn blir man sjuk, utan sömn kan man inte leva. Du måste prioritera ditt liv!'

Ja, jag vet.

Jag lever med en man sen nästan 10 år tillbaka. Vi har 2 små barn tillsammans. Han har sen vi träffades alltid druckit ganska mycket. Han har aldrig varit helt utan alkohol en hel helg sen vi träffades om han inte varit sjuk.
Någon gång efter att vårt första barn föddes så bytte han starköl mot folköl och det har han druckit sen dess (om han inte får eller blir bjuden på något starkare, då dricker han gärna det med).

Han är alltid ensam och dricker, alltså hemma med mig och barnen. Han umgås aldrig med någon annan, det slutade han med bara något år in i vårt förhållande.
Han har sedan några år tillbaka druckit i princip dagligen.
Han dricker 6-12 stora folköl om dagen på vardagar och ännu mer på helger.

Jag är uppvuxen med en mamma som var alkoholist och barndomen var mycket fylla, kaos och misär för mig.

Men han ser inte problemet, han "kan sluta när han vill". "Det är ju bara folköl". Osv..
Men jag får ångest och mår så dåligt av alla jävla burkar överallt.
Det är säckar med burkar I förrådet, i carporten, i klädkammaren, i köket. Han gömmer burkar i badrumsskåpet, i tvättkorgen, bakom gardiner osv..
Jag tål inte doften, ljudet när han öppnar en burk.

Jag har pratat om detta otaliga gånger under åren. Jag har bett honom, tjatat, varit tyst. Jag har tom lämnat honom en gång. Han skärper sig alltid en vecka eller två, genom att typ börja dricka senare på dagen eller försöka hålla sig till helgen, men mönstret kommer alltid tillbaka.
När jag skulle flytta tillbaka efter separationen sa han att jag inte behöver oroa mig mer för hans drickande då han nu vet vad han förlorar om han dricker igen. Det tog 3 veckor efter att jag flyttat in innan han började dricka igen.
Nu dricker han återigen dagligen sedan ett halvår tillbaka.

Han har också problem med kontroll och att han är väldigt nedvärderande och skuldbeläggande emellanåt.

Vet inte vad jag ville med det här, vet inte hur länge till jag orkar.

Är det lika allvarligt, även om det "bara är folköl"?

@Kameleont tack snälla

Håller med ovan - förklara sen- tänkte mest så det inte blir bråk på rummet

Livet är en mardröm för mig, min sambo är alkoholist och hon vet själv att hon är det. Vi har två små barn, och jag försöker att hålla stämningen lungt.
Det som händer är att hon blir väldigt aggressivt och elakt varje gång hon drycker, men bara mot mig inte mot barn, hon gömmer sig när hon drycker och gömmer alla vinförpackning i alla möjliga plats inne i huset. Jag är desperat vill inte anmäla henne för att jag är rädd att vi förlora våra underbara barn, men hon har misshandlat mig många många gånger, har slagit, rivit, kastat saker på mig, har bett henne att söka hjälp men hon vill inte, dem få dagarna i månader hon är nykter då är hon underbart.
Söker tips och råd från er som satt i samma situation.

@En orolig fru Att han får våldsamma utbrott låter fruktansvärt och är inget du ska behöva stå ut med!
Jag skulle också tagit in på ett annat hotell. På det viset kan du fortfarande rädda en del av din semester också.
Men jag skulle ha förklarat det för honom när han är nykter. Det kan vara efter att du flyttat, på telefon om det känns tryggare.
Berätta hur det går!

@AnnieS Jag tycker att @Kameleont satte ord på det så bra, precis hur man kan försöka göra för att få till samtal som inte slutar i ilska och tystnad. Det är svårt, men försök utgå från en sårbar punkt i dig själv där du uttrycker hur det blir för dig.
Jag lärde mig en del om det som kallas positiv kommunikation i anhörigstödet.

Det är också sant att det bara är han som kan fatta beslut om förändring, tills dess kommer det bara bli på låtsas och spel för galleriet. Sjukdomen är listig och den beroende kan ofta inte se problemet helt klart själv, hur konstigt det än verkar. Men någonstans vet man ändå och därför måste allt tryckas tillbaka och förnekas.
Jag håller med dig om att smygandet är en väldigt jobbig bit, svårt att ha en relation med någon som döljer och ibland till och med ljuger.

Samtidigt som den som dricker måste vilja förändring själv, tror jag att det finns saker som kan få den personen att komma fram till den punkten.
Naturliga negativa konsekvenser kan vara en viktig del - tex att förlora viktiga saker som jobb, körkort, relationer, eller må fysiskt dålig som du beskriver att din sambo gör.
Men även att få höra från omgivningen hur det blir när han dricker, tror jag spelar en viktig roll i processen.
För min sambo tror jag verkligen att det gjort skillnad att få höra att jag känner mig ensam när han dricker.
Nu har det till och med gått så långt från min sida att vi inte umgås när han dricker.
Det finns ändå mycket vi kan göra som anhöriga, för att skapa konsekvenser för drickandet genom att sätta upp egna gränser.
Sen om det kommer att hjälpa eller ändå sluta med att personen visade sig höra till den olyckliga skara som fortsätter ner mot botten utan hejd, kan vi ju tyvärr inte veta.

Allt detta är förstås krävande och svårt känslomässigt. Bara du kan besluta om det är värt att försöka, eller om det känns bättre att börja ställa in sig på att lämna och hitta en annan relation🙏

@En orolig fru

Då tar du direkt och tar in på annat hotell. Utan samtal/tillåtelse. T ex när han sover eller är ute.
Andas ut, unna dig sånt du tycker om.
Åk på sedan direkt till flygplatsen den tid det är bokat.

Snälla bara gör det♥️

@Åsa M det går att köpa ny enkelresa hem för 48000kr, så det är inget alternativ tyvärr
Ska kolla med Tui idag, men tror det är svårt i dessa krigstider, då planen är fulla

@Åsa M det går att köpa ny enkelresa hem för 48000kr, så det är inget alternativ tyvärr
Ska kolla med Tui idag, men tror det är svårt i dessa krigstider, då planen är fulla

Kolla med svenska kyrkan i Thailand om du kan få någon att prata med. https://www.svenskakyrkan.se/asien

Är det omöjligt att byta boende eller boka om biljetterna hem?

@november25 tack för tipsen. Hemma dricker han alltid nu för tiden på helgerna, firar alltid ngt.
I natt hade han vredesutbrott och var både högljudd och kastade saker omkring sig. Sov en stund och var ångerfull efteråt. Som vanligt
Jag är så rådvill så jag går sönder snart. En flygbiljett hem kostar 48000kr, så det är tyvärr inget alternativ

@AnnieS Hej!
Tror som ovan, att det ligger väldigt mycket skam i din sambos reaktion. Han är ju inte dum, o vet med sitt friska intellekt att denna konsumtion inte är hälsosam.
Det kan vara lättare att ta ingången i samtalet från ditt perspektiv. Dvs din oro o hur du mår o vad det gör med dig o din hälsa.
Inga frågor eller diskussioner egentligen, ingen konfrontation, utan bara berätta hur du påverkas av det han gör med sig själv.
Tror du stöter på ungefär det rådet om du går in på anhörigstödet här på AH.

Men det är jobbigt o svårt, jag vet.
Min man dricker i princip dagligen nu o jag finner det oerhört svårt att ta upp. Ett motstånd i mig, en konflikträdsla bla o samtidigt en misstro till att det kommer göra skillnad eg. (Jag är inte rädd för honom, inget våld eller hot).
Viljan till förändring måste komma från den som missbrukar, liksom insikten att det är ett problem.

Samtidigt behöver vi ju tala om vad det gör med oss som står bredvid. Det kan ju vara början på en insikt ändå.
Ursäkta om jag svamlar. Ville ge nåt slags råd men nu har jag pratat runt i cirklar o är tillbaka där jag började.
Fast såhär håller jag /vi nog på.
Grubblar tills vi blir tokiga på hur vi kan hjälpa eller vad vi ska ta oss till.

Du är inte ensam i dina funderingar iaf, det kan vara skönt att veta!

@grönkålen Det låter helt förskräckligt hur du har det! Så ska du inte behöva ha det. Han har passerat för många gränser, som jag ser det.
Vad ska du göra?
Jag tycker du ska samla kraft o mod, ta ett djupt andetag o med barnen i handen ta ett kliv ut genom dörren för gott.
Det är svårt men du kan! Du har redan gjort stora saker. Nu gör du detta för dig o barnen.
Ta hand om dig!

Tack för ditt svar

Det är svårt att föra en dialog med någon som saknar sjukdomsinsikt. Du, som inte har en beroendehjärna, kan omöjligen nå fram med logiska argument. Det här är inte ett beteende utan en sjukdom. Att han blir arg över kommentarerna tyder på att du har träffat en nerv.
Om han hävdar att han inte har problem, be att han loggar vad han dricker under en vecka och se hur det ligger till.
Klarar han inte av att vara ärlig är han troligen inte bra relationsmaterial, för att vara krass.
Mitt ex kunde svepa nio glas vin på en enda eftermiddag och kväll, men han hade inga problem med alkoholen, nej då.
Svårt att nå fram? Ja.
Omöjligt att nå fram? Ja.
Slutade han dricka? Nej.
Drog han ner på drickandet? Nej.
Tog relationen slut? Ja.

@Rike tack för svar!

@AnnieS
Tror tyvärr inte att du ska räkna med att han är intresserad av en dialog och du kan inte tvinga fram det.
En tung insikt som vi många delar.
Det tar bara energi, missbruket, tystnaden, anklagelsen och våra tappra försök att nå fram.
Hemskt att leva med. Beteendet är så likt det jag stod ut med i allt för många år.

@november25 tack snälla för svar och goda råd och tips. Känner igen det här smygandet suck. Svårt att veta hur man ska föra en dialog och jag har svårt att vara lugn i den diskussionen, pga att han blir så arg och sur så sen är dagen och eller kvällen förstörd. Trots att jag förklarar att det är av omtanke jag tar upp det. Men känslorna svalnar ju snart om jag inte får någon respons

Hej @AnnieS ! Vad bra att du har hittat hit😊
Jo det låter absolut som missbruk/ skadligt bruk. Min sambo/särbo dricker också varje dag, och det är små burkar starköl. Han brukar säga (och intala sig själv antar jag) att det inte är så mycket, men räknar man ihop hur många enheter det blir per vecka är det ju en stor stor mängd. Ofta dricks det ju också en del i smyg, kanske lika mycket som det som syns. Det kan finnas gömställen i olika skåp, trädgården, bilen you name it.

Men kanske viktigast inte är just mängden, utan hur omgivningen och han själv påverkas.
Hans ilska när du tar upp detta är ju en bekräftelse i sig på att detta är ett allvarligt problem som han inte vill se med öppna ögon på och förmodligen bär på en skam och ångest inför.

Du lägger dig absolut inte i - du uttrycker dina känslor och tankar om en situation som påverkar dig varje dag. I hans värld är det kanske hans "ensak", men i den riktiga världen är det inte det sålänge han är i en relation med dig. Det är ju du som får umgås med en påverkad sambo, du som får tråkiga helger och kvällar där han inte vill göra annat än dricka, du som måste leva med en person som inte är riktigt närvarande eller med känslomässigt.

Ja jag kanske skriver lite i affekt nu för jag är i samma situation. Fast vi har fått en helt öppen dialog om problemet vid det här laget och det är framsteg😊

Jag kan verkligen rekommendera anhörigstödet som finns på den här sidan, det är liten kurs du gör på egen hand.
Även att ringa Alkoholhjälpen, man får bra stöd och samtal.
Jag har även börjat gå på fysiska samtal för anhörigstöd nu.

Det är bra att prata med någon utifrån, eftersom man efter en tid liksom tar över problemdrickarens perspektiv och verklighet när man lever ihop. Och det är en väldigt skev verklighet.

Hoppas du kommer framåt, fortsätt skriv! 😊

Hej har en sambo som dricker något varje dag. Har bott ihop i 2 år men varit tillsammans 15 så jag vet inte hur länge han gjort det men tror ändå han gjort det sedan länge. Minst ett par starköl varje dag plus några glas vin på fredag lördag och ibland nån mer dag. Varje dag på semestern och då även mer kanske en GT och några fler öl varje eftermiddag. Detta är väl ändå ett missbruk? Han blir jättearg när jag tar upp det och kan då ignorera mig och sitta tyst i flera timmar pga det. Tycker inte jag ska lägga mig i etc. Själv är jag noll beroende och ser ingen risk att bli det. Men vad göra? Orkar ej mer nu att se hur han förstör sin hälsa inte minst. Trött slutat träna somnar i soffan . Uppskattad och mkt högpresterande med ett kvalificerat jobb.

@grönkålen
”Han tycker att barnen är lika kalla ”

Om du tvekar på om du gör fel se till den meningen.
Kan du och barnen vara någonstans i helgen och andas ut?
Låter lite akut att de kommer från hemmet.

Sedan måste du ta ställning till framtiden - var rädd om dig!!!!
Barnen behöver dig - spill inte tårar på någon som i detta nu skadar er.

@grönkålen så himla tufft du har det, vad bra att du skriver och berättar. Du är ingen dålig människa! I vår erfarenhet är det vanligt att någon som dricker för mycket lägger skulden på andra. Det är även vanligt att till slut börja tvivla på sig själv och tro på negativa saker som man får upprepat höra om sig själv från någon annan. Det betyder inte att det är sant, eller att du orsakar hans drickande. Just nu är du frustrerad och ledsen över att det är samma visa igen, att han fallit tillbaka i gamla mönster. Vad tror du att du och barnen behöver just nu?