Senaste kommentarerna i forumet

Ja har bestämt mig för att ja tänker möta mig själv nu i varenda jävla känsla. Förstå mig. Älska mig. Ja vill bli hel.

Vi får möta våra egna rädslor, känslor osv när vi håller oss undan från missbruket. Ta ansvar för oss själva. Vi kan finnas för varandra här. Stötta. Lyssna. Skriva här. Dom blir inte friskare av att vi lägger oss i deras liv o inte vi av att de upptar vårat liv med oro o destruktivitet

Så klokt du skriver ! Ja vi kan. Tillsammans är vi starka.

Ja har kommit till slutsatsen genom att upplevt det ja upplevt tidigare i vår relation att om ja inte fjärmar mig från honom blir ja inte läkt själv utan avbruten i mitt eget sorgearbete. Det blir oroligt o dagar fylls med ångest. Vad finns det för mening med det ? Vad till- för det mig eller A? Det förstör både veckan och på lång sikt har det varken hjälpt mig eller honom mot o må bättre.

Morgonsol! Vaknade i morse och hade fått nog. Har mediterat, gjort yoga, simmat, gått på vattengympa, promenerat, pratat med andra i 1.5 års tid, allt för att hålla mig uppe och må bra. Ditt agerande att blockera är också mitt nu; det känns inte ens konstigt! Som att känna att navelsträngspluppen faller. Jag vet inte om jag älskar honom ännu. Kanske. Men jag insåg plötsligt att jag inte har ork och tid att lägga på oss och honom längre. Han har haft lättare att släppa mig och har inte svarat på mina sms de senaste dagarna, han är säkert i bruk. Kunde höra hans elakhet i stämman i telefon i söndags. Om han följer sin drog cykel lär han vara ynklig och svag inom några veckor. Det gäller att hålla ut. Vi ska hålla ut!!!! Då kommer nästa utmaning, att hålla distansen iaf. Vi klarar det! Nu ska jag jobba, jobbar på distans sedan i mars. Det har varit så jobbigt att ha denna process hemma ensam med Corona runt sig också. Jag har behövt den närhet han har gett mig. Det finns soliga dagar också du vet Morgonsol. Det var av en slump jag hittade detta forum, har tidigare haft Droghjälpen som stöd under en period några månader förra året. Ringde dem häromdagen. Tror de är trötta på mig ?. Jag kände att nu måste du agera. Liksom jag gjorde det av kärlek, när jag anmälde honom i våras, gör jag detta av kärlek, mest till mig själv men också honom. Jag är stark. Det är du med! ?

Hanonah . Man ska tycka om sig själv lika mycket eller mer. Är helt med dig . Å hänga upp mig på A är lika fel som att A hänger upp sig på mig. Han sagt " om vi bodde ihop skulle ja inte dricka" yea, right . Han tror det på fullaste allvar. Men ja behöver tycka om mig o det ja gör. Leva ett liv ja trivs med. Han är inte nyckeln till hela mitt liv? en illusion. Som ser ut nu är han ju falsk o elak o gränsöverskridande o energiutsugande. Är det lyckan ja saknar? Knappast.

Din A har varit flitig i att lyckas klampa över dina gränser. Jobbigt!! Sen är det ju så att har man empati så gör man sånt du gjorde. Lät honom sova hos dig trots onykter osv. Det är ju dom innersta medmänskliga drifterna som kickar igång . Att säga Nej till en alkis handlar delvis om att gå emot allt det vad ja anser är medmänsklighet egentligen. Som att stötta när ledsen, lyssna, osv.

Han har AA och en annan grupp att prata i. Sen en enskild Aterapeut.

Nej dom har ingen koll alls. O det är väl kanske så att genom att släppavtaget inser de att de inte har koll. Som vi som medberoende. Ja mått så dåligt fleradar när ja börjat släppa taget o inser ja är maktlös in för A. Nu ska ja lära mig hantera mitt liv efter hur ja är som medberoende. Det är också att släppa kontrollen. Helt plötsligt vet ja inte vad ja ska göra . Hamnar i ett ingemansland .

Hej, hoppas att jag inte startar en ny tråd för befintligt ämne.

Min närstående är på behandlingshem och kommer ut efter årets slut.
Äntligen, kände jag när det blev av, äntligen är mardrömmen över och allt kommer ordna sig.
Men dessvärre så börjar jag reflektera över vårt förhållande i negativa termer nu när jag varit ensam i några veckor... Hur känner jag egentligen, kan vi få vara nykära på riktigt nu? Varför är hon fortfarande så orkeslös, sur och nere när hon kommer hem på permission? Var det abstinensen eller mår vårt förhållande egentligen väldigt dåligt, var det kanske inte alkoholens fel utan att det helt enkelt aldrig blir bra? Kommer hon vilja återuppbygga vårt förhållande, som jag bad om på anhörigdagarna på behandlingshemmet? Tänk om den här behandlingen inte heller hjälpte, att hon efter några månader återgår i missbruk eller börjar pressa mig om giftermål, kommer jag våga vara ärlig eller kommer jag gå med på giftermål av ren rädsla eller längtan efter stabilitet?
Missförstå mig inte, jag vet att hon säkert har lite PAA och att omställningen från behandlingshem till att vara hemma med små barn säkert är mycket stor. Men ibland undrar jag om vi kanske inte kommer hitta tillbaka till varandra, att det kanske blir separation när hon kommer ut? Kort sagt så är det jag som känner mig nedstämd och illa till mods, jag har haft väldigt fin hjälp av min Al-anongrupp som tipsade om att ta en dag i taget, men har ni några andra tips på hur man får tillbaka glädje och hopp när modet sviker? Jag vill försöka mota bort min inre osäkerhet och vånda på något sätt...

De har såklart ingen kontroll men de är duktiga på att kontrollera andras beteende via missbruket och lögnerna.

Var fick han stöd mer?

Jag skrev också dagbok i två år nästan. Under den tiden har han kommit hit 70 ggr påverkad. Helg vardag dag natt ingen respekt. Lovat saker men glömt. Skulle komma kom inte. Gråt och ånger rakt in i knät. Elakheter däremellan. Duktig du var med ditt finito. Jag var så glad att han öh levde så jag var nöjd bara han sov ruset av sig hos mig till slut.

Jag skrev också dagbok i två år nästan. Under den tiden har han kommit hit 70 ggr påverkad. Helg vardag dag natt ingen respekt. Lovat saker men glömt. Skulle komma kom inte. Gråt och ånger rakt in i knät. Elakheter däremellan. Duktig du var med ditt finito. Jag var så glad att han öh levde så jag var nöjd bara han sov ruset av sig hos mig till slut.

Hoppet är det sista som överger en. Vi lider av hopium och de av missbruk. Svårt lita på en sådan person.

Hoppet är det sista som överger en. Vi lider av hopium och de av missbruk. Svårt lita på en sådan person.

https://youtu.be/fyZDkv7CUYo

Lögnerna är vardag för dem. A sa att vi skulle leva tillsammans länge. Man vill ju lita på en person. Lyssnar mer på orden än på handlingarna. Han har bestämt det mesta och har jag ställt krav har han gett mig dåligt samvete. Han har haft alla rätt i denna video från Brain dose. Kommer.

Ja precis. Han har ju sagt han vill bli av med sjukdomen o pratat om alla negativa konsekvenser. Att han vill ha ett liv ihop med mig osv. Det har gjort ja engagerat mig för o hjälpa honom. Men när han efter 1 år ff dricker trots hjälp från flera håll då tror ja inte på det längre.

Jag lär mig hela tiden. Jag kunde inget om detta förut. Har varit förskonad. Det skiljer som sagt mycket i ålder mellan oss men det har inte spelat nån roll för stark kärlek. Men man måste älska sig själv mer eller iaf lika mycket.

Dubbelinlägg ...

Morgonsol. Då förstår jag mera. Att du funnits där då du hoppats på han verkligen vill sluta dricka, att han vill arbeta för det.
Allt gott till dig. ?

Morgonsol. Rättelse till #14 i tråden "Att släppa taget". Ska vara omedvetet i stället för medvetet.

Ja tagit min väg i alla fall och det är bort från sjukdomen.

Men Han vill bli frisk. Det vet ja. Men sjukdomen är väldigt stark i honom. Vet inte vilken väg han kommer ta

Tröttiz min A har mer spelat på offerrollen att han vill intr dricka o fått mig att engagera mig vikket gjort ja trott ja faktiskt kan hjälpa honom. Han vilselett mig där tror jag. Han mest glad över uppmärksamheten men spelat ut mig tror ja

Ganska direkt insåg jag att jag inte kan kontrollera annan persons drickande, fick tidigt höra "... jag dricker när jag vill ..." Hm. Just så, end of discussion.
Inser också att jag inte kan förändra någon. Vad jag sedan jag medvetet tänker är dock en annan sak ... ?

Skönt att läsa att drogen har talat klart med dig !! Du så målmedveten o bestämd. Det gillar ja

Tron på att ja kan rädda en annan är också typiska medberoende drag. Man försöker kontrollera andra istället för o lägga fokus på sig o det man faktiskt kan påverka- sig själv. Lever lite i en illusion kan man säga