Senaste kommentarerna i forumet

Så klok du är, tycker jag!
Å känner igen mkt i det du skriver med. Inget verkar bita på våra alkoholister! Enda är o leva sitt liv ja. Medberoendesymtom ja har är att ja lever mitt liv genom honom, men att man låter honom uppta så stor del av livet. Svårt att sätta gränser. Låter inte mug själv vara huvudpersonen i mitt liv utan lever vid sidan av honom o hans sjukdom. Sagt till honom vad han ska göra men har inte insett vad ja eg behöver. Ska säga att ja är uppvuxen med en förälder med psykisk sjukdom o det vqr där ja gav upp mitt egna jag. Nu har ja fått bekräftat att ja beter mig likadant . Vill få mitt liv tillbaka nu. Ett liv ja aldrig tillägnat mig själv i första hand

Vi har också haft uppbrott. Det har inte fungerat. Hans bruk har eskalerat då så då är man ju livrädd. Ringer för att kolla om han lever i princip. Då har jag godtagit kontakt även om han varit onykter. Tyvärr har behandling inte hjälpt att motivera honom. Han är riktigt elak manga gånger. Visst, det är drogen som talar men den har talat klart med mig. Borde nog också blockera.
På vilket sätt är du medberoende menar du?
Jag har väl mest sett till att han lever. Bjudit på mat mm. Det skiljer många år mellan oss så jag tror inte på någon gemensam framtid för oss. Men om jag lyckas hålla mig borta från honom hoppas jag att han tvingas vakna.

Ja de är sjuka.

Apropå allergisk. Samma. Bara tanken på hans röst när han druckit gör mig äcklad. " ja är spiknykter" o " Ja är inte full" o allt gormande att ja är elak som sover när han behöver mig osv osv. Så egoistisk så det är inte vettigt. Så taskig mot mig som haft sånt jävla tålamod med en vuxen människa som skyller ifrån sig allt på mig o alla andra. Nej enough!! Ja värd mer än så. Lögner spyr ja på. Vad är det o inte kunna lita på.sin partner? Usch. Nej. Går inte o bygga ihop med en sån sjuk person

Morgonsol, detta att inte lyssna på sina egna behov är förödande. Tids nog kommer kropp och själ att säga ifrån.
Så du gör rätt i att ta tillvara på tiden och lägga hans behov åt sidan. Jag fick rådet tidigt, och har nog skött mig hyfsat bra, men man får inget tillbaka av det man investerat. Medan han finns i tankarna 99% av tiden är vi bortglömda 99%. Det måste finnas en balans i vad man ger och tar. Man ska inte behöva be om bekräftelse och ömhet. Man vet ju att den finns där bak masken av drogpersonligheten, men vi existerar ju 24/7. Att ständigt vara nr 2 tär på självkänslan. Missbruk är ju ingen hit för sex och kärlek heller precis. Nej vi gör rätt i att ta avstånd från bruket men inte personen. Heja på!

Att nu tvingas känna efter alla känslor nu är så svårt o smärtsamt . Dealar med samma känslor som du. Idag kom känslan att känna mig bortvald smygandes. Ja vet att A inte valt bort mig utan det är sjukdomen som valt men ändå !! Det är en sorg o besvikelse. Så som ja lyssnat o haft tålamod med honom nykter som onykter . Pushat att söka hjälp. Ställt ultimatum , uppmuntrat o svarat o pratat med honom dagen efter trots sjuka anklagelser o nedtryckande. Tror han gått igenom hela mitt liv o letat saker att gräla om. För o dan efter säga " det är min fyllehjärna som pratar . Den hittar bara på. Tillslut orkar ja inte mer bara. Varför tillåta mig ta emot psykiskt våld mot mig ? Fått backa tillbaka i mig själv. Inse mina brister. Men vill inte va med mer på denna djävulsdans. Ja blir totalt orkeslös o vilsen o full av ångest varenda dag.

Därför kom ja till vägs ände. Vi hade en deal det sista att behålla kontakten men lägga relationen neutralt tills han tillfrisknar o vi har trygghet o tillit som grund. Utan det går det ju inte bygga. Dealen var att han FÅR INTE ringa mig onykter för ja klarar inte det. Ja blir så illa till mods o orolig. Men sjukdomen struntar i det utan ringt ändå . Så då är det finito. Mitt liv är värt mer än att hans sjukdom ska förstöra det. Ja skrev dagbok o såg hur många sömnlösa nätter ja haft.

Äntligen tagit kommandot ! Ja har blockerat honom därför annars skulle han nog höra av sig. Vi har sagt hej då på ett lugnt o kärleksfullt sätt. Båda har omtanke om varann o vi vill båda tillfriskna o om nåt år vet man inte hur allt ser ut. Ja tror inte han tillfrisknar så snabbt men hur som. Vi har gjort avslut förut innan detta o det var katastrof. Ja var inte redo då. Nu är ja redo därför vill inte leva så här mer

Morgonsol visst släpper man taget för bådas skull. Jag älskar honom. Det var ju därför jag anmälde honom en gång i tiden. Jag har dessutom blivit allergisk mot lögner och ser direkt om han är onykter. Det finns ingen trygghet och öppenhet där det finns missbruk med i bilden. Därför måste man gå. Man vill ju inte bli sjuk själv. Vid något tillfälle har han frågat om vi inte ska ta droger ihop. Sällan säger jag då. Jag är stark inom mig och nu visar jag det genom att gå också. Jag har inte blockerat honom på sociala medier eller så men måste verkligen hålla mig borta från att kontakta honom. Hur har du klarat två veckor?

Morgonsol, tack för ditt inlägg. Det värmer! Nej Alanon finns inte i min hemstad. Jo jag gjorde allt och lite till. När det gäller medberoende så är väl alla medberoende till en beroende. Jag har hållit mig frisk och stark tack vare ett eget liv och eget arbete. Lever ensam men har vuxna barn. Det som gör mest ont är lögnerna och total avsaknad av empati. Jag har inte försett min partner med droger eller alkohol eller lånat ut pengar mer än nån enstaka gång. De pengarna har jag som regel fått tillbaka. Jag visste då vad de gick till. Det är två år sedan nu. När jag sa att jag lämnar och ville ha mina pengar, sa han att jag var snål. Det hör till saken att jag betalat för oss båda överallt i två och ett halvt år. Medan hans har gått till bruket. Jag har varit mycket arg och vågat ge utlopp för det. Men IOM att jag släppte taget kom också sorgen. Sorgen över att han vänt mig ryggen lika länge som relationen varat. Jag tror man behöver visa både ilska och sorg. Honom verkar det kvitta vilket. Han har ju delat mig med bruk hela tiden. För mig var han ensam och jag delade inte honom med någon eller något. En sak till jag märkt nu är att det känns så hemskt att bli bortvald. Jag ville han skulle sluta för min skull också. Jag visste ju att jag inte kunde leva med hans hemligheter längre och därmed visste jag att jag måste gå. Jag måste vara stark.

.

.

Ja är i samma sits. Ingen kontakt på 2 veckor. Ja sagt mitt slutgiltiga. Nu behöver ja ta hand om mig själv för o inte gå ner mig o bli sjuk o olycklig. Ja är redan sjuk i medberoende har det visat sig nu. Viktigt o släppa ut alla känslor för mig. Skriva o läsa här. Gå.på anhörig möten i Al-anon. finns det i din hemstad? Ja har äntligen insett att ja är maktlös in för sjukdomen alkoholism precis som ja är maktlös in för alla andra sjukdomar. Ja är inte frälsaren själv som kan rädda andra. Ja har ju inte räddat mig själv ens. Ja vet inte allt ja behöver för o må bra. Ja tar inte mina behov på allvar. Ser du dig som medberoende ? Du verkar gjort allt för din partner. Det gjorde ja med. Nu är det stopp. Ingen mer hjälp från mig. Släppa taget är så svårt . Dels för ja älskar den friska personen med beroendet men den sjuka personen äter upp mig med sin destruktivitet. Om du tänker på dig själv o jobbar med ditt så kommer du komma på.rätt.väg. är det meningen att bli ni så kanske när ni båda mår.bättre? Tänk att du släpper taget för bådas skull. Ni får båda chansen att tillfriskna på var sitt håll.

Hej!
Det har varit svårt för dig, verkligen. Bor ni i Sverige nu? Antar att din mans familj är muslimer. Jag har levt med en liknande man (muslim). Det är svårt att ge råd, men droger ger ökat sex behov. Till en början. Sedan kommer impotens och problem i sexlivet. Och depressioner som du skriver. Jag ger dig rådet att lämna. Du är stark och ung. Du klarar det. ❤️

Jag försökte under 30 månader vara nära en blandmissbrukare. Först ovetandes och förd bakom ljuset i 16 månader sedan ytterligare 14 månader som stöd. Anmälde hen vid ett tillfälle. Efter sex månader med behandling kommer kallduschen, ”jag har bara tagit paus”. Nu har jag lämnat hen. Jag ger inget mer stöd. Det är svårt. Jag ville hen skulle sluta också för min skull, eftersom jag visste att jag inte kunde stå nära om hen inte gjorde det. Hur klarar man att släppa taget?

Känner igen delar av vad du skriver.
Mitt ex blev mest oerhört antingen ynklig (Det är så synd om mig, mitt liv är så jobbigt, ingen förstår hur jag har det) eller försökte verka jättesmart som full. Tog ett tag innan jag fattade.
Kom sexskämt också men inte alls lika grovt som du beskriver. Och snarkande, det tog lång tid för mig att kunna sova i samma rum.
Märkte också att han är rädd för att bli sjuk, har läst mig till att alkoholister ofta kan vara så. Det var ett hypokondriskt beteende ibland som jag inte fattade. Liksom, att bli sjuk är väl inte så hemskt, man blir ju frisk? Men han har sjukdom i familjen och i hans förvirrade hjärna hänger det kanske ihop. Vad vet jag.

Som nykter är han genuint snäll och hörs aldrig mest i något rum, snarare tvärtom.
Det är verkligen som två olika personer med två olika personligheter och jag tror inte han är medveten om det.

Han är på botten, trodde han var det förra året den hör tiden men det gick tydligen att komma djupare, kotfrakturen som ger hemska smärtor ännu, depressionen och oron över framtiden med hans egna företag och så en beroende sjukdom på det och så gick jag, ja det är klart att han mår fruktansvärt dåligt. Han gråter, vi grät, jag nådde fram under hela samtalet, behandlingshem, AA, att inte ge upp. Att välja livet annars slutar det på parkbänken. Han åkte hem, och vi skulle höras, ville han skulle fundera över vad som sagts. Ikväll så är det beroendepersonen som talar, inte druckit men nu är det inte aktuellt med nånting, utan han stör ju ingen... pratade med hans chef på vägen hem, och jag sa gör vad ni vill. Med det vill jag ha sagt, jag gör det jag känner för, ibland vill jag lösa problem( ofta), ta kontakt för att snabbt backa därifrån när jag ser eländet. Åka hem mysa med pojkarna och känna mig lycklig i tanken över att jag slipper sitta i det där nu, jag vet ångesten kommer att komma tillbaka, men just nu 2 steg framåt ? för mig funkar det att be om hjälp av en högre makt och idag när jag åkte ifrån honom sa jag att nu kliver jag av för den hör gången högt för mig själv i bilen, precis då for ett stjärnfall framför mig och jag tackade för tecknet att jag kan lita på den högre makten, vilsamt ⭐❤

Mitt numera ex, var ofta fräck i munnen även som nykter, men blev värre när han var full. Och verkligen 2 personer, som så småningom blev även lika dum nykter som full. Lämnade också. Varit isär 1 år och 7 månader. Orkade inte till slut. Blev tvungen att välja mig.
Att dom är dumma och retar sig på allt är väl att dom vill ta bort fokus från att dom dricker.
Fortsätt att skriv här. Det blir annorlunda när man ser det i skrivande form. Det kan förändra hur man tänker.

Tack Azalea för att du delar med dig. Det låter som ett rent helvete, rent ut sagt... vilket hopplöst läge och vilken brutal sjukdom det här är. Det är så sorgligt hur den bryter ner människor och vad den gör med människor runt omkring dem.
Jag vet inte vad som händer nu men chefen ska ha samtal med honom i morgon. Hoppas han blir uppmärksammad på att han måste söka vård - igen, som förra året. Det verkar ju inte ha hjälpt. Hoppas jag slipper sliriga meddelanden från honom - ska nog blockera honom ändå.

Jag vet i alla fall att jag inte behöver engagera mig mer i hsns hälsa, sååååå skönt ?
Jag ser hela vår relation i ett nytt ljus nu. Så sjukt, och helt nödvändigt.

De flesta företag har nog numera en alkoholpolicy som måste följas och annars tar nog arnetsmiljölagen över.
Min man som jag till slut rapporterade till chefen om blev efter första samtalet inkallad på möte med VD, HR och facket.
De förklarade för honom att de hade ansvar för alla fina anställda men även krav på dem.
Det blev då kontakt med företagshälsovården och han fick skriva på kontrakt med företaget att lämna blodprov 1 gång per månad plus börja med Antabus.
Missen de gjorde var bara att jag skulle kolla att han tog tabletterna och efter en tid så han att han inte skulle ta dem längre. Givetvis började han dricka igen.

Då blev det en ny sväng med rehabmöten.

Denna gången skrevs nytt kontrakt och han fick samtal 1 gång i veckan på något som heter En dag i taget.. Fick t.o.m ledigt med betalt för att hinna köra dit, 5 mil härifrån. Detta gjorde han i 40 veckor.
Det höll sig ett tag men sen ramlade han dit igen.

Nästa gång blev han skickad 5 veckor till behandlingshem och när han kom därifrån att ta Antabus som en chef övervakade när han tog.

Tyvärr så hjälpte det inte utan han började missbruka igen och då blev han inkallad och fick lämna arbetsplatsen omedelbart.

Så han fick oerhört mycket hjälp men jag tror att det finns krav på att företag ska göra åtgärder för att den anställda ska rehabiliteras.

Alkoholism räknas som en sjukdom och ingen kan avskedas för det men det är en behandlingsbar sjukdom och tar msn inte till dig det och företaget har gjort allt i sin makt, inom rimliga gränser, så blir det till slut avsked.

Förlåt om det var ledsam läsning att det inte fungerade på min man men det finns många som faktiskt klarar av det med det stöd de får från sitt arbete.

De har ett val och det är det som företaget ger dem med rehab.

Hoppas att de i företagsledningen kommer fram till ett bra program för honom för det har alla rött till oavsett position i företaget..

Stor kram Azalea?

Åh tack för ditt svar. På ett sätt skönt att man inte är ensam i denna skit. Min har aldrig tagit upp nåt om hur nåt ex var i sängen,däremot i början av vårt förhållande pratade han mycket om andra tjejer som tränade efter honom på jobbet osv. Han gjorde mig extremt osäker men slutade sen med dessa dumheter och jag har inte hört nåt på 3 år, tvärtom att jag är hans allt .... men sen på fyllan så i somras så fick jag höra att jag var en slampa som legat med 10 personer medan han bara haft 5 stycken.....

Är glad för din skull attdu tog dig ur det . Jag är själv kluven då han påtalat att han vet om sitt problem och vi har en bra relation minus det här då.....som är en stor grej och ja tärande. T ex har han nyss ringt och jag orkar inte ens prata med honom...

Får se hur länge man orkar om inget sker snart

Jag blir spyfärdig när jag läser mina inlägg. Har även vissa händelser sparade i mobilen i form av ljudklipp och anteckningar. Jag har nog förberett mig.
Det blev inte att åka till landet, däremot var jag dum att åka till honom efter kl 17. Han ringde och lät ok, så jag åkte o köpte pizza (han skulle betala) men det ballade ur. Han ska mästra och tala om vad jag ska göra, samt ställa massa frågor (oväsentliga) när jag tuggar. Är otrevlig men han tycker inte att han är det. Galet. Det slutade med att jag drämde näven på en pizzakartong och skrek ”nu får det vara nog!” Då reste han på sig och skrek ”nu jävlar åker du på en propp!”. Men han slog mig inte, jag tog mina grejer och drog. Struntade i pizzapengarna. Vi har inte pratat sen dess. Dock har jag skrivit sms om hans beteende, vill prata med han nykter. Jag ringde söndag och idag. Han ignorerar mig. Det gör mig smått förbannad, han är en sjuk ynkrygg. Allt detta gör att jag mår så dåligt, jag vill ju bara prata med han nykter...så frustrerande.
Försöker tänka framåt, men är så ledsen över hur han behandlat mig. Det bor en liten pojke i honom, en rädd stackare som inte vågar vara nykter och handskas med känslor.
Kram!!

Hej! Tänker på dig och undrar hur du har det. Skriv gärna om du vill. Om hur dina studier går. Om hur du har det. Hoppas bra!

Man kan inte vänta på bevisen, man måste ha orossamtal redan när man misstänker riskbruk. ”Jag har hört att xx och sen har jag själv märkt att xx. Jag är orolig för att du dricker så mycket alkohol att det påverkar ditt liv negativt och att det även går ut över jobbet. Vad säger du om det?”

Vb kan ju neka förstås. Och man får nog ha många samtal, koppla in företagshälsovården, kanske kräva blodprov och ev blåsa på jobbet om vb fortsätter blåneka.

Men man måste som arbetsgivare GÖRA något, inte se mellan fingrarna. En person vars missbruk har gått till en viss gräns gör alltid ett sämre jobb, och det går alltid ut över kollegorna på något sätt.

Kram ?

Precis, jag tänker som du, Andrahalvlek. Att låta det gå så långt att man vet att personen super och ljuger men inte är direkt full på jobbet är ju cyniskt. Bara att man har ett missbruk gör en direkt olämplig för många jobb och inte minst för chefsansvar. Klart det är lättare att sparka någon om de har sprit i personalrummet men hur ofta är missbruk så enkelt? Av vad jag har läst mig till här sen i somras så är det snarare extremt komplicerat oavsett hur mycket "bevis" man har eller inte. Vården ska ju vara frivillig. Redan där får varje arbetsgivare stora problem... Men visst borde man kunna ställa motkrav på att genomgå hela programmet med regelbundna rapporteringar till chef - arbetsmiljöansvaret är ju långtgående numera...

Hej, jag har tänkt på hur det går för dig. Har inte varit så aktiv här, endast en stund då och då. Har lyssnat på mina behov om att prova våga leva livet igen på riktigt. Och det är intressant hur det är. Hur vi människor söker upp varandra och verkar behöva lära oss av varandra hela tiden. Jag blev kär i en man som har barn med en alkoholist. Vad är oddsen. Jag behövde backa, meditera och lyssna in. Vet inte vart det här innebär. Jag är i det som är. Just nu låter jag corona stå i vägen som ett hinder. Jag leker inte med livet eller vården. Om det är en man som jag ska fortsätta träffa så klarar vi att vänta en stund med att ses. Och jag tycker att det är sunt. Att landa med sig själv. Och upptäcka mönster, behov och se vad som händer, hur en vill ha det och hela tiden öva. Öva på att mötas, hitta balansen och låta tiden ha sin gång och landa i det som är.
Det var inte meningen att jag skulle skriva så mycket om mig. Jag tänkte skriva till dig att det var fint att höra om att du går vidare på en bra väg. Jag håller tummarna för dig!

Känns igen! Mitt ex var också som två personer, den nyktre som var smart, rolig, snäll, charmig. Och så den onyktra som var HEMSK! Han var också svartsjuk på mina tidigare relationer, mina barn, mina vänner. Det var han även som nykter men kunde då prata om det på ett "normalt" sätt. När han var onykter kom det ut som att han försökte få mig att känna svartsjuka. Han kunde säga helt horribla saker som att hans ex var SÅÅÅ bra i sängen, oj oj hon kunde sin sak den kvinnan. Han använde också runda ord vilket han aldrig någonsin gjorde nykter. Fy vad hemskt det var många gånger, på söndagen var man helt slut. Hoppades, precis som du, att allt skulle stabiliseras och att han bara skulle bli som han var nykter. Gav upp till slut vilket jag idag, tre år senare, är glad för. Men jobbigt var det att släppa taget om det som var bra. Lider med dig! Kram