Senaste kommentarerna i forumet

Vi ska bli fria från detta vansinne, det som driver mig är barna. Min äldste sa idag efter lite surr, då jag förklarade varför vi flyttade igen. Sonen sa, jag tycker du har gjort helt rätt. Och jag är så nöjd över dem meningen för det känns att han litar på mig ? Ja du Bestemor, hoppas du känner som jag, kvällarna är lugnare, utan oro och rädsla. Idag har jag varit sjukt medberoende, pratade med beroendeenheten och fick med mig, han vet vad han ska göra, han är inte mitt problem
Styrka och kram ❤

Vi måste försöka leva såsom vi önskar..En person som är beroende väljer ofta sin substans..Förstår att det är jobbigt att bryta upp, med hästar och allt..Mannen du lämnade är ju dessutom farlig..Några minuter med ett strypgrepp, Och livet är slut..Mycket bra och starkt gjort av dig..Kram..??

Nu vet du det.
Skrämmande men sant
Hoppas att du nu framöver kan komma ifrån ditt medberoende.
Jag har förstått att det är svårare än att bli nykter!
Jag har sökt stöd nu hos kommunen, Våld I nära relationer. Mitt medberoende har också innefattat psykiskt, ekonomiskt och sexuellt våld.
Det får ta sin tid. Men FRI ska vi bli ????❤?

Nu är det nästan två veckor sedan jag lämnade honom. Det blev fullständigt kaos och jag fick ta hjälp av polisen för att kunna hämta mina hästar och lite kläder. Han är väldigt arg och besviken på mig för att jag inte berättade om mina planer innan. Hur skulle jag kunna det? Ett par nätter innan jag hämtade hästarna tog han stryptag på mig, jag upplevde fullständigt panik. Men detta blånekar han till, det har aldrig hänt. Han tror på fullt allvar att vi hade kunnat sitta ner och jag kunde berättat att jag har fixat en lägenhet och ska flytta hästarna. Jag ser ju att varje utbrott han får blir värre och värre och jag vågade helt enkelt inte göra på något annat sätt. Första dagarna fick jag bo i skyddat boende och gå omkring med personlarm. Helt otroligt att det ska behöva bli så här efter ett så långt förhållande.
Men idag känns det riktigt tungt. Samtidigt VET jag att det inte finns någon återvändo. Jag har försökt lämna flera gånger tidigare men gått tillbaka. Han fortsätter med sitt supande och det kommer aldrig att bli någon skillnad, det blir bara värre.
Man har bara ett liv.

Han går in i sovrummet och dricker ensam framför tvn så fort han kommer hem. Sedan är han där tills han går och lägger sig. Så han dricker själv. Jag vet inte varför han dricker. Om det är för att det är gott eller för att han har problem. Han säger att han mår bra. Jag har sagt till honom att jag känner mig ensam i vårt förhållande.

När vi pratade så sa han att han inte behöver det. Vinet alltså. Han dricker inget då han har jourveckan på jobbet. Vilket är denna veckan. Så det återstår att se hur han kommer dricka nästa vecka. Om han kommer att ha tagit till sig av vårt samtal.

Jag själv dricker i princip ingenting alls. Om man slår ut det så kanske max ett halvt glas vin i månaden. Så jag är nog ingen rolig supakompis..

Om man är påväg in i ett beroende och ska stoppa det. Måste man avhålla sig totalt från alkoholen då eller går det ens att bara dra ned på det?

Alla vi vill ha det fina kvar. Det som gjort att vi älskar personen. Får jag fråga hur gamla barnen är, är de vuxna eller under 18 år? Hitta på något roligt tillsammans fastän du kanske inte har orken, vadsomhelst för att få lite avstånd från hela situationen och paus. Har du någon god vän, familjemedlem som du kan få bra stöd av? Vissa kan separerara efter en lång relation och bara snabbt gå vidare men många behöver terapi och otroligt mycket hjälp för att läka. Jag har ännu inte kunnat ta steget att tänka på mitt eget mående och det känns som jag lite kastar bort mitt liv. Jag önskar jag vore lika stark som du. Skriv gärna hur det går just nu. Kram <3

Det är klart att du är ledsen ! 25 år tillsammans går inte obemärkt förbi oavsett anledning till att skiljas. Jag läser att du är förvirrad i dina känslor och kanske inte förväntat dig detta. Men vet du: du gjorde rätt !
Tänk vad modig du är som stod upp för dig själv. Som inte längre låter sig trampas på eller lyssnas på för att få lite kärlek.
Det kommer vara jobbigt, det är det för alla men du har tagit tag i ett stort problem och det är inte ditt fel att ditt ex vägrade ta tag i sina problem utan tyckte det var lättare att bara fortsätta i gamla hjulspår på din bekostnad.
Kram Blade Runner

Är dom som far mest illa..Vi vuxna kan välja hur var och med vem vi vill leva, barnen har inget val..Är det en förälder i hemmet, som dricker och blir förändrad, så blir barnen osäkra..Det blir skam och skuld som barnen har med sig..Du har tagit ett tvunget beslut, som visar att du vill ta ansvar för dig och barnen..Din partner har också möjlighet att välja rätt..När jag var i en liknande situation som du har, så såg jag inte helt klart hur det var..Jag ville så gärna att allt skulle vara fint, men det var det inte..Bakom fasaden fanns oroliga barn, lögner och svek..En varm Styrkekram till dig..???

Vi var nyktra båda 2 i nästan ett år..Han med vita knogar, och jag med hjälp av Forumet ❤️ och människor jag pratade med som var insatta i problematiken..Jag hade bestämt mig att lämna om han inte ville vara nykter längre..Han trodde att han kunde börja dricka socialt igen, men som de flesta vet, så är beroendet livslångt..Jag flyttade ifrån honom, han fortsatte ännu längre ner i A-träsket..Han Jobbar, men har dålig kontakt med sina barn..Jag har aldrig ångrat mig, och har idag ett liv utan skuld och skam..Har även valt en ny kille som dricker mycket sparsamt..Exet valde en partner som har stora missbruksproblem..Det handlar mycket om vilja och kunskap..Precis som när man slutar med andra beroenden och missbruk..?

Jag har nästan slutat skriva om exet och känner att han inte längre står i centrum för mina känslor men jag unnar mig att vara kvar i min arga känsla över honom nu. Som ni vet ansökte jag till slut om underhållsstöd hos FK för att han vägrar betala något för barnen och säger att han inte har någravpengar trots att jag tog ett stort lån och betalade honom vid skilsmässan. Nu stack han iväg till Maldiverna utan att berätta för barnen. Och han är dessutom sur för att FK nu hört av sig till honom. Det är nästan så att man häpnar hur dessa hjärnor inte fungerar som de ska.
Jag är dock glad att jag kan känna mig arg på honom , jag måste öva på att känna och bekräfta mina känslor.

...att din son var förvunnen, jag vågar knappt föreställa mig din ångest och oro. Smärtan sätter sig i kroppen och min störst utmaning framöver är att stanna upp och känna ! Känna, känna , känna och inte jag bort känslorna med en rational om varför jag inte får känna som jag gör.
Kram

Hej och välkommen hit. Ett bra forum som man får många stöttande ord på sin väg. Jag lämnade. Vi hade varit ett par i 20 år. Var bland det svåraste jag gjort. Men jag hade inget val. Jag var tvungen att lämna för att inte gå under själv. Och nu efter 1 1/2 år så känner jag mig stark och lycklig. Fast jag får mina nedgångar som alla andra. Men jag bestämmer själv över mitt liv.
Jag och mitt ex har sporadisk kontakt. Jag ser honom aldrig full längre och det är skönt. Men ett par, blir vi aldrig mer.

H

Vad bra att han sökte hjälp och kunde bli nykter! Ni hittade tillbaka till varann också! Fint att höra att det tog en positiv vändning.

Tror inte heller på att ta avstånd från sitt missbrukande barn. Om jag ska vara ärlig tror jag knappast det är möjligt. Det handlar ju om sitt eget barn. Däremot kan jag tänka mig att man ibland kan behöva en paus och det kan man berätta tycker jag. Ibland kan det vara rätt att inte engagera sig så mycket, låta personen ta ansvar själv och ibland när det är riktigt illa finnas där hela tiden. Finns ingen manual att gå efter.

Det viktigaste är nog att ta hand om sig själv inte minst för att minska skuldbördan hos den som missbrukar. Så har det varit med min son, han har tyckt det var bra att jag genomgått anhörigprogram m.m.

Väldigt viktigt är dock att inte underlätta för personen att fortsätta sitt missbruk, att inte undanhålla konsekvenserna. Det som ofta gör någon motiverad till förändring är ju att må riktigt, dåligt så det är ju en balansgång hela tiden

Det är mycket man som förälder ska genomgå och att ha ett missbrukande barn är något av det mest smärtfyllda och ofta även skamfyllda, tyvärr, som man kan uppleva.

och välkommen! Min man blev nykter i och med att jag lämnade honom. Jag gick tillbaka och efter tio år är han fortfarande nykter. En väsentlig del i att vårt liv nu är bra är att han efter ett återfall började på AA och jag på Alanon. Att skriva här har hjälpt mig mycket. Lycka till med ditt val - det som är ditt! Det är viktigt.
Mitt valspråk har blivit Det är möjligt att ta makten i sitt eget liv! / mt

Ni som valt att lämna en sambo/man/fru med alkoholproblem, kunde ni gå vidare? Ångrar ni er? Har ni kontakt ännu? Blev han/hon nykter efteråt?

Berätta. Absolut!

Idag hitta jag beviset, hem för att hämta mer saker till mitt nya. Kollade i hans ryggsäck och mycket riktigt, en tom kvarting wiskey och en tom systempåse. En tom brk här och där. Så nu är det smärtstillande och alkohol, kul med sånt efter vägarna. Och så for han till den nyktra föreningen, med orden till mig att det var väl jävligt onödigt att ringa ordförande för att jag var orolig då jag trodde han reagerade konstigt på medicin.

Förstår att det är oerhört frustrerande och att du känner dig förtvivlad. Jag tycker du är oerhört stark och modig som gav ett ultimatum och vågade genomföra det. Jag har gett ultimatum flera gånger. "Om du inte slutar dricka så sticker jag". Kvar är jag ännu. Jag kan skämmas oerhört mycket. Du har absolut inget att skämmas för. Jag tycker du är otroligt stark! Kram <3

Tack för att ni finns!

Tack för dina ord! Det betyder så mycket att få ta del av hur du tänker angående din son.
Det är verkligen en stor sorg och ett stort lidande att se sitt barn försvinna i missbruk.
Just nu är det faktiskt bra att veta var han är men samtidigt ett sån stor sorg!
Vad händer efter dom har fallit och fängelsestraff har avtjänats?
Försvarsadvokaten sa till mig för ett par veckor sedan - jag brukar nästan aldrig prata med mina klienters anhöriga för de har tagit avstånd. Att din son håller modet uppe är på grund av ditt stöd.
Det är fint att höra men samtidigt tungt att bära. Men som jag alltid försöker tänka
En dag i taget ....
Håller med dig, jag är mamma till en missbrukande son och jag älskar honom. Jag kan inte göra annat än finnas vid hans sida.
Hoppas också på en förändring!
Ta hand om dig också och till din son!

Det beror nog på hur han dricker och varför också. Ser du när han dricker eller gömmer han sig? Dricker han för att han tycker det är gott eller för att han har ångest för något? Ofta kan det ju vara något som skaver och triggar ett drickande, om man bara dricker för att det är gott så smyger man nog inte med det?

Jag kan erkänna för mig själv, och till detta forumet att jag dricker för mycket och har problem med drickandet. Jag vet dock vad de beror på och tror mig veta vad jag behöver göra för att lösa det. Men jag skulle aldrig erkänna för någon att jag har problem....

Det är ett oerhört lidande att se sitt barn kasta bort sitt liv och gå ned sig i missbruk. Jag tror det är " farligt" att säga vad som är rätt och fel att göra som anhörigt då vi alla är individer precis som våra missbrukande barn och det som är rätt för den ena kanske inte är det för den andra.

Jag har iallafall kommit fram till att jag vill ha kontakt och finnas för min son. Jag tror inte jag själv skulle må bra av att bryta. Visste jag att det skulle hjälpa honom så skulle jag göra det men jag har sökt så mycket information kring det och det finns ingen forskning som visar att det faktist hjälper. Snarare kan det vara det som gör att personen i fråga går ned sig i ett ännu djupare missbruk som blir ännu svårare att ta sig upp från.

Många som tagit sig ur ett missbruk berättar också att de aldrig hade klarat det utan stödet. Jag väljer att tänka så då det känns mest rätt för mig.
Sedan jobbar jag på att sätta gränser. Jag lånar inte ut pengar, han får inte vara här påverkad osv. Jag behöver jobba mycket med mina tankar och rädslor som handlar väldigt mycket om katastofer och död och dessa tankar har jag svårast att jobba bort. Att inse att jag är maktlös inför allt.

Det är lätt att ha åsikter när man står utanför, men jag är mamma och älskar honom.

Ta hand om dig och hoppas din son vill och hittar styrka till förändring. Det är aldrig för sent!

Välkommen hit igen, du var här för något år sen och startade en tråd och nu tillbaka. Det är tufft att ha det såhär, din egen son som mår dåligt på flera vis och nu sitter häktad för andra gången. Ni har försökt på så många vis att hjälpa och stötta och påverka honom. Hjälp finns att få för honom om han är beredd att ta emot den.
Frågan är hur ser ditt stöd ut?

Det finns stöd för er som är anhöriga att få, över nätet, i grupp eller träffa någon att prata med. Även att ringa Alkohollinjen 020-84 44 48 www.alkohollinjen.se

Fortsätt såklart skriva och läsa här, hoppas du känner att vi finns här och försöker stötta!

Varma hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet