Senaste kommentarerna i forumet

Ja man tycker alkoholisten beter sig märkligt, och så beter man sig som medberoende minst lika märkligt. Blev så otroligt förvånad att jag hoppade när han sa hoppa. Förstår det är av rädsla, rädd att såra, tycka synd om och så är det en 15000:- bil! Japp vi kämpar vidare, och jag är helt övertygad om att dina barn Bestemor förstår, hoppas ni får tid och möjlighet att umgås nu ❤

Azalea, Skrållan, Nordäng67 !
Visst är det ändå lite fascinerande hur kropp och själ hänger samman. Tack för ert stöd och pepp.
Ni får mig att må bra.
Kram Blade Runner

Ja, det kommer att ta sin tid att verkligen släppa kontrollen. Så mycket sorg att bära. Det blev ju inte som planerat.
Glad att du hittat ett eget ställe att bo på. Du och pojkarna. Som vi försöker säga till varandra. Byt fokus, se till dej själv i första hand.
Bygg upp din inte styrka. Bearbeta den sorg som kommer. Det går en inte omärkt förbi att ha varit medberoende.
Känslan av att själv ha varit en möjliggörare är svår att bära. Att förlåta även sej själv är viktigt.
Det val mam gjorde som även drabbade barnen. Det är redan gjort. Nu är fokus att se framåt.
Vi får ta en dag I taget, som vi tidigare har tränat på. Samma regel gäller fortfarande. En dag i taget ????

Modigt av dig att du hittade en utväg och börjat en ny resa.

Tack kära ni ❤ ligger i sängen och pratar med systerdotter som är i USA. Hör nån stapplar uppför trappen, det är mannen som kommer bara sådär. " ska du provköra bilen? " jag rusar upp följer efter, tänker har han druckit. Provkör bilen ( av vilken jävla anledning gör jag det?!) Kliver ut, han tar över och jag får en känsla, har han druckit? Så otroligt skumt beteende av honom och av mig, varför. Men jag är så glad, jag är i egen lägenhet ?

Jag ska läsa din tråd. Kram
<3

Har vi klarat alla dessa åren så ska vi ju kunna fixa det här också.
Starkskör, tycker jag är ett perfekt ord att beskriva hur man mår.

Vi är oerhört starka som har kommit ut på denna sidan och då får man vara lite skör ibland.
Gråta en skvätt och släppa ut det sen reser vi oss igen.

Jag har också bett om advokat, det är nog viktigt så att allt blir rätt och riktigt.
Du vet att man kan ansöka om ekonomiskt stöd för advokatkostnad på tingsrätten.
Kolla upp det annars.

Ha det så fint ikväll????
Azalea

Ska försöka hålla mig till det också nu.
Jag har verkligen försökt vara lugn och metodisk när vi pratat men blir nån stans så förbannad och det blir ju sällan bra.
Du har helt rätt, han vet exakt hur han får igång mig och slutar inte tjabba förrens jag är där. Jag får aldrig en syl i vädret och till slut spricker jag.

I lördags ringde han och tyckte att vi ska vänta tills han kommer hem med bodelningen. Fasen, det är 4,5 månader dit och jag vet inte ens( tror inte) om han kommer hålla sig nykter då.
Jag vill ha ett slut på all väntan och bli klar med allt så man kan gå vidare och inte leva kvar i nån slags halv fantasivärld.
Jag är så tydlig med det men har inte hört mer sen.

Pust, tar en dag i taget nu och följa det du gör.

Tillsammans här är vi starka?Azalea

Vi har kommit så långt allihop och vi ska vara stolta över oss ?
Sen kommer det dagar då vi ramlar ihop av sorg, ilska eller skuld. Jag hade en sån vecka nyss men tack vare er som fångar upp en då är jag på banan igen.

Är så himla glad att höra av dig Bestemor och tacksam att ha er här allihop, ingen mämd men heller ingen glömd.

Håller dig och er andra i handen❤Azalea

Så skönt för dig att ha lättat ankar.
Ha det nu riktigt mysigt och vila upp dig ordentligt.
Försök att släppa kontrollen på var han befinner sig och hur han låter även om det är svårt.

Gläds så med dig?❤Azalea

Du gjorde det ?????
Vi hörs igen!

Att lämna den man älskar är inte alls en enkel sak.
Man har byggt upp ett liv med fina minnen genom åren och det är ju så man vill ha det även framåt.
I mitt fall hade vi det Jätte bra under 20 år innan alkoholen flyttade in hos oss.
Det blev aldrig detsamma igen hur mycket jag än önskade det och försökte "hjälpa " till eller till och med förändra mig själv.
Det startade min resa som jag har skrivit om i min tråd.

Det här med medberoende smyger sig på sakta men säkert och till slut har man tappat sig själv och det kan ta tid innan man kommer på det själv och märker hur man har förändrats.

Du känner nu själv att du inte mår väl och det vore bra om du försöker hitta till en Alanon grupp i din närhet, finns också online nu, eller stödsamtal som finns via vården eller privat.
Det är dig själv som du måste ge all kärlek just nu och finna ut vad du mår bra utav.
Den viktigaste personen i ditt liv är du själv❤

Kram Azalea

Idag fullkomligt väller sorgen över mej. Jag har meddelat exet om skilsmässa. Skickade ett genomtänkt brev där jag helt och hållet utelämnade någon kommentar om honom. Han reagerade känslokall som vanligt. Höll med om att skilsmässa är bäst.
Istället för att bli lättad så känner jag en sådan sorg över att aldrig ha lyckats nå hans hjärta. Han känner inte ens att han mister någon som är värdefull för honom. Jag blir sårad och än en gång tillintetgjord.
Hade jag väntat mej en annan reaktion?
Ja, inte vet jag. Jag hade väl hoppats på att åtminstone få göra honom på något sätt berörd.
Vilket egentligen vore helt utanför hans normala mönster.
Så nu har jag gråtit mej igenom dagen.
Som vanligt lika påverkad av allt han gör eller inte gör emot mej.
Jag förstår att det kommer att ta tid att läka som människa.
25 år med psykiskt våld från första veckorna sätter spår.
Barnen som nu är vuxna har också farit illa. Han var styvpappa.
Jag valde honom.
En sorg att bära.
Men min strategi just nu är att inte prata i telefon med honom. Jag befinner mej långt ifrån.
När jag får min lgh är den på en annan ort. Skyddade personuppgifter. Jag vill få känna mej trygg. Måste skydda min själ lika väl som min kropp.
Azalea, Backen och Oslo, var rädda om er.
Vi klarar det! ❣

Mannen du lämnar känner dej så väl. Vet hur du triggas och går igång. Sedan kan han förnöjsamt luta sej tillbaka och njuta.
Kan ni istället hålla konversationen skriftlig en tid?
Det är lättare att inte gå in med hela känsloregistret då.
Jag gör så just nu. Har meddelat mitt ex om skilsmässa. Vi har skickat några meddelanden fram och tillbaka. Jag orkar helt enkelt inte höra hans röst. Oavsett vad han säger. Hur är det för dej??????

Så är det gjort, flyttat. Nu i dag kom sönerna, åh som jag har gruvat mig för deras reaktion, vad dom ska tycka om sin mamma som river upp dom ifrån det braiga. Men dom är glada, precis som förra gången och nu har vi pratat lite mer, jag har förklarat lite mer. Vi hade sån tur att vi kunde flytta till vårat förra hem och nu känns allt som en hemsk dröm. Mannen och jag var överens förra veckan, att bli särbos. Till slut nådde jag fram att vi inte var bra för varandra längre, att jag var medberoende och lät inte han må bra när han gjorde det. Och han höll med, listigt av mig att inte även säga att han fick mig att må dåligt när jag mådde bra ?
Han for med sin brutna rygg som planerat långt upp i landet för att köpa bil, började fredag eftermiddag med att sms måltidsbilder, han hade tagit en tidigare buss och valde att gå på krog, nykter. Ringer sen när han vet att jag är på fest och är allmänt konstig, berättade att han träffat 4pers varav en han gått på kurs med och dom valde att följa med. Dom var unga och partybusiga, min man var nykter. Sen dog hans tfn och jag blev orolig, stressad samt vin i kroppen. Vi i sällskapet som känner till allt hjälptes åt att hitta nån som kunde fara ner på stan för att kolla till honom. Det är hans nya nyktra sällskaps ordförande, han lät jävligt brydd 01 på natten. Sen får vi ett livs tecken då vi känner lite tpgkonduktörer som kunde ta reda på om han var på tåget. Skönt. Fick ett tfn samtal på lördag eftermiddag från honom, då han ringde från sin sons tfn. Kändes skumt och konstigt alltihopa. Mitt gäng flyttade åt mig igår, ryckte plåstret som dom sa, nu i eftermiddag ringde han, nu funkade telefonen och han var helt slut. Känns skumt, men jag tror på vad han säger att han överdoserat sin medicin av misstag. Men så otroligt tröttsamt, sista timmarna i fredags för mig blev kaos, lördagen var jag helt slut och åkte hem och idag pendlar man mellan skuld, frihet, trötthet. Han tyckte förstås att det var onödigt att jag ringt ordförande, men jag sa att det fick han förklara. Måtte det få vara lugnt och skönt, länge ❤

Så kan det få vara. Vi är ju starksköra mitt i vår beslutsamhet. Att gå igenom en bodelning är svårt. Själv kommer jag att ta hjälp av advokat trots mina minimala ekonomiska resurser. Jag vet att en sån process klarar inte jag ensam.
Det är en styrka att be om hjälp.
Det är en gåva att ha vuxna barn som stöttar. Det är den verkliga rikedomen i livet.
Vi kommer igenom det här också!????

Så glad att läsa att du är trygg, hoppas nu får din vila som du såväl behöver ❤ ingen som inte varit där vet hur du har haft det, vi som är här kan ana. Nu kämpar vi vidare att lyfta oss, ifrån den där skiten. Stor kram ?

Senaste veckan har jag rasat i vikt. Jag tänker att kanske jag borde vara tacksam, kanske jag är svag och därför reagerar såhär starkt. För att i ena stunden tänka, jag ska packa ihop sakerna och lämna honom. Jag känner ingen livslust ena stunden för att sen känna att nu ska jag vara stark. Allt blir bra. Känslorna fram och tillbaka. Sen tänker jag men han har ju fina sidor, han är omtänksam. Han vill ju vara med mig. Varför ska jag ha ångest. Han är ju min älskling. Det är sjukt och jag förstår inte hur jag kan pendla såhär mycket i känslorna. Det måste vara medberoende och extrem utbrändhet. Jag ser andra skaffa barn och ha fina förhållanden men jag har inte vågat skaffa barn med honom pga alkoholen och rädsla för bråk. Och snart är det kört för min del. Också det är en stor sorg, att mina familjedrömmar gått i kras.

Tack för din kommentar, just nu mår jag väldigt dåligt, ångest hela tiden. Känns som jag hamnat i en stor livskris, kroppen är svag och jag har gått ner i vikt. Rädslan att lämna en person som man delat så mycket med. Sen kommer skuldkänslorna att: hur kan jag lämna en person som också har fina sidor och alla minnen vi delat och fina stunder som vi också kan ha. Jag funderar på ett sista ultimatum. Men det gör så ont i hela mig. Jag har svårt att ta upp den här diskussionen med honom, jag försöker dämpa ångesten och vara stark. Men ångesten tar över mig. Att inleda det där samtalet. Jag ville bara att vi skulle ha det bra, ha ett kärleksfullt hem med barn och göra saker tillsammans utan alkohol. Alla dessa gånger han druckit när vi hittar på något tillsammans. Alla gånger jag har skämts för att han är full. Jag ser det direkt i hans ögon, i hans tal. Det här har gjort att jag hittar på saker på egen hand för att jag klarar inte av att ha med mig en berusad person.
Han är annars en väldigt charmig person och bra på att tala med folk, intelligent och sköter sitt välbetalda jobb.. Man tycker att han skulle kunna ta tag i situationen och söka hjälp. Men det är han helt emot. Tror det är stoltheten. Tänk att man kan vara så fast i en annan person så man själv förstör sin hälsa och själ som jag nu gjort. Vill bara sova bort smärtan. Jag är så besviken, ledsen och arg.

Detta är ingen lätt situation tyvärr.

För min del så har jag gått i långa år och mått dåligt pga fruns drickande.
Jag har älskat henne i alla år men inte insett att jag borde älska mig själv istället.
Jag har kämpat och försökt prata med henne om hennes drickande många gånger utan resultat.
Jag började för drygt ett år sedan inse att detta är verkligen inte hållbart för mig själv och våra barn längre.
Jag började längta och fundera på hur vill JAG leva, vad vill jag göra med barnen utan en fru som dricker, kom fram till att det är massor, massor av drömmar som jag hålla tillbaka i många år.
Den verkliga vändpunkten för mig var, (jag och flera, har rekommenderat att läsa denna till flera här på forumet) var när jag läste "Djävulsdansen, bli fri från ditt medberoende"
Den fick mig att inse vad det handlade om att vara medberoende. Började ännu mer tänka på hur jag ville leva mitt liv.
Du kan läsa mer om min historia här på forumet.
Hur som, hur mår du nu? hur vill du må om säg, 3 år, 10 år? Vill du fortsätta må som du gör nu?
Vill du fortsätta som du gjort i många år?
Fundera på vad dina drömmar är, vad vill du göra, uppleva?
Bara det du skriver att du inte kan bjuda hem vänner, vore inte det fantastiskt att kunna ha ett liv med vänner, lugn och harmoni istället för depression och dåligt självförtroende.
Jag vet det är inte lätt att frigöra sig, det är många steg att ta på vägen.

Jag har själv haft dåligt självförtroende i flera år, problemen har jag döljt och sopat under mattan utan att tänka på mig själv.
Vi har inte heller haft något större umgänge de senaste åren då frun "mått dåligt" och inte velat träffa andra.

Vi har haft fler bekymmer i vårt äktenskap än fruns drickande, vi har inte heller lyckats nå varandra i diskussioner då vi är väldigt olika vilket gjort att vi grälar otroligt mycket enbart oxå om det.

Jag har tillslut brutit mig loss och begärde skilsmässa.
Papprena är inskickade och bekräftade från tingsrätten så nu väntar 6 mån betänketid.
Flyttar till en ny lägenhet om 2 månader och jag känner mig så otroligt mycket gladare vilket många av mina vänner oxå påpekat för mig.
Jag har massa drömmar jag vill förverkliga för mig själv och för barnen.

Vet att detta är en otroligt jobbig situation och jag kommer.säkert ångra mig om skilsmässan många gånger i framtiden. Men ihållande de gånger ska jag leva ett glatt liv med ny upptäckter och utmaningar?

Vi är många med dig hör och skriv gärna så mycket du orkar här.
Har du någon bra vän du litar på att prata med. Prata och skriva hjälper så otroligt mycket för att bearbeta sina känslor.
Det hjälpte mig på min resa ur medberoendet.
Idag har jag egen vilja, min numera exfru tycker det är skitjobbigt nu när jag inte bara accepterar situationen utan står på mig vad jag vill. Jag vägrar att fastna i medberoendets bojor igen.

Stämmer man måste öva på att säga nej. Även om man vet så blir det med automatik ett ja för min del. Kan jämföra med när jag skulle betala med min dotters bankomatkort. Då rabblar jag koden hela tiden för att inte glömma, men jag slå min egen kod.

Har nog varit mycket så att om inte jag gör allt och lite till för min son så sker en katastrof, vilket det tidigare gjort, men inte pga av mig och det är viktigt att komma ihåg. Tacksam för rådet så lätt att glömma. Egentligen vet jag väl hur jag ska bete mig. Har tid för anhörigsamtal på psykiatrin och det ser jag fram emot.

Har också träffat poliserna du beskriver och dom blir man inte glad av, men tanten i tvättstugan hon blir ett fint minne att bära med sig.

Det är så sorgligt att behöva gå igenom att se sin partner bli en alkoholist. Den man blev kär i, hade framtidsplaner med men som gick i kras. När man väl blivit utbränd och deprimerad som medberoende känns det som att man fått ett stort hemskt sår som ej kan läka igen. :(

Hej, precis vad jag är rädd för. Att lämna och sedan ångra mitt livsval. Det gör så ont bara jag tänker på det.

Om vi bortser från varför ni skilde er så kan jag säga att de flesta som skiljer sig någon gång efteråt undrar om det var rätt beslut.
Frågan kan komma strax efter den är ett faktum eller efter något år.
Ofta pga att man känner sig ensam.
Lätt att tro att det inte var så farligt eller att man kunde jobbat mer på att fixa relationen.
Det tar tid att bygga upp ett nytt liv efter en skilsmässa.
Lita på det beslut du tog.
Kram⚘

Jag förstår din sorg över att er relation inte gick att rädda. Men lita på de känslor som fick dig att kräva att han sökte hjälp, det är så lätt i efterhand att tänka att man överreagerat, men på vad du skriver låter det som en lång period med lögner och svek. Och du erbjöd ju en väg framåt tillsammans, som han valde att inte ta. Så skäms inte utan respektera det beslut du tog när du befann dig mitt i eländet, då såg du situationen som den var. Sen har du ändå en sorg att gå igenom, som måste få ta sin tid, men det betyder inte att beslutet var fel.