Senaste kommentarerna i forumet

Om du läser det här. Känns som ingen i hela världen (finns det säkert) kan bekräfta mina funderingar eller kanske få mina tvivel att försvinna.

Efter att uppnått drogfrhet och mediterat under 5 år dagligen har min son idag börjat höra röster, till 90% stödjande. Han lyssnar och ser det som inre konflikter som yttrar sig på detta sättet. Väcker det obehagliga känslor sätter han sig och mediterar tills känslan avtagit och mår därefter bra.

Mig skrämmer det eftersom det jag hört om, och det är ju genom massmedia, att rösterna kan uppmana personen till att begå handllingar man annars aldrig skulle göra.

Medicin vägrar han ta men gjorde under en kortare period. Mådde då väldigt bra och gjorde allt han annars inte gör, fixade det som behövdes såsom tandläkare, glasögon och var fysiskt aktiv. Allt detta man gärna skjuter upp när man inte mår bra. För mig var det fantastiskt att uppleva honom så.

Detta påpekar jag för honom och då säger han att jag mår hellre dåligt än bra med medicin. Jag kommer i slutändan att må bra utan mediciner och att höra röster är ett sätt att bearbeta konflikterna. Alla dvs personal på psykiatrin m.fl. säger att han måste ta medicin och jag tvivlar.

Läser en del bl.a. av Cullberg som arbetat med psykoser sedan 60 talet och han skriver att även en del "friska" personer hör röster och det innebär inte att man är psykotisk så länge man är medveten om att rösterna kommer från en själv och inte utifrån. Det här blir långt. Han jämför även med religösa sammanhang där det är normalt att höra röster t.ex. guds röst eller månniskor i sorg som kan höra någon avliden tala t.ex.

Till saken, vad tror jag och egentligen tror jag på min son men är orolig att har fel. Ingen annan tror som jag utan möjligtvis du självomhändertagande. Rädd för att diskutera detta med vänner för jag möter rädsla när jag talar om det. Ska också säga att han ska få träffa en terapeut och prata om vad rösterna säger och det ser han framemot. En sak till som är viktig medicinen tar inte bort rösterna utan dämpar dom endast. Han vill vara i känslan för att kunna bearbeta det som dyker upp och bli frisk på riktigt.

Du är så modig och stark Azalea. Du har kommit så långt. Det blir svackor, och det är inte konstigt eftersom det tar kraft att kämpa så.
Snart ska du se att du känner dig till freds och gladare igen. Jag vet vad du går igenom.
Jag trodde aldrig att jag skulle klara mig, att bli lycklig igen. Men här är jag nu, i egen lägenhet, ensam men stark och lycklig. Det tar sin tid. Så många år man varit ihop och kämpat, så klart det är kämpigt.
Som jag läste någonstans” Ibland måste man ta beslut som krossar ens hjärta, men ger själen ro”.
Snart, snart Azalea, är du ute på andra sidan.
En stor kram till dig?

Tung morgon.
Det regnar. Löven är snart hela borta från träden.
Jag har en løpetime kl 09. Orkar inte.
Men går iallfall.
Stänger av.

På vägen upp hoppar spotify till en tillfällig låt.

Det är nu som livet är mitt
Jag har fått en stund här på jorden
Och min längtan har fört mig hit
Det jag saknat och det jag fått
Det är ändå vägen jag valt
Min förtröstan långt bortom orden
Som har visat en liten bit
Av den himmel jag aldrig nått
Jag vill känna att jag lever
All den tid jag har
Ska jag leva som jag vill
Jag vill känna att jag lever
Veta att jag räcker till
Jag har aldrig glömt vem jag var
Jag har bara låtit det sova
Kanske hade jag inget val
Bara viljan att finnas kvar
Jag vill leva lycklig för att jag är jag
Kunna vara stark och fri
Se hur natten går mot dag
Jag är här och mitt liv är bara mitt
Och den himmel jag trodde fanns
Ska jag hitta där nånstans

Jag vill känna att jag levt mitt liv»

Jag gråter. Att vara stark är jävligt jobbigt!

Jag har tänkt så mycket på deg❤️

Jag önskar dig allt gott! Jag är så otroligt imponerad av det du har beslutat deg för. Jag sänder dig all styrka som finns, då jag inte kan föreställa mig vad du igenom nu. ❤️

Lycka till med allt, du förtjänar hela himlen!

❤️❤️❤️❤️
Varma kramar till deg i en ytterst krävande situation.

Du är snäll, modig och stark!

Jag önskar dig sinnesro att acceptera det du inte kan förändra, mod att förändra det det kan och förståelse att inse skillnaden.❤️

Lycka till vidare på resten av ditt liv!

Tiden bara rullar på, läste lite olika inlägg på forumet, läste mina egna tidigare inlägg. Vad är det som gör det så svårt att lämna, jag orkar inte höra om hur hjärndöd och efterbliven jag och min släkt är. Jag orkar inte gå omkring med en ständig klump i magen, lik förbannat har man inte kommit någonstans. Man bara existerar.

Jag är stolt över hur långt jag kommit och har inte ångrat att jag tagit steget men det är som du säger Blade Runner, men kan inte må bra hela tiden. Jag har varit så stark och mått bra hela sommaren så det är kanske dags för en liten svacka.
Det var en bra idé med tidslinje? Ska göra en både för bakåt några år och framåt lika många där jag kan sätta in lite mål.

Ledsen men INTE sänkt. Bra slogan att säga till mig själv Nordäng67 ?
Jag har varit ledsen några veckor och det har varit jobbigt, kanske mest för att jag är orolig över allt.
Plus att min son är sjuk och sorgen att inte kunna åka över till min dotter och hälsa på.
Allt kändes motvind nu.

Min dotter sa till mig igår när jag sa att jag var så mesig så jag knappt kunde posta brevet tingsrätten, att det är ju för att du är så snäll och har ett gott hjärta och inte vill göra någon illa. Men hon menade att det är en god egenskap och inte att jag är svag. Min fina dotter, hon lyckas alltid vända allt till något positivt.

Bestemor, vi ska klara detta tillsammans, vi är ju inte ensamma och det känner jag en stor tröst i.
Du och jag är mitt i det och Blade Runner och Nordäng67 har kommit igenom det.
Det är en trygghet.

Tack snällaste och finaste vänner ❤för det är då jag känner för er❤
Att ni finns när det är lite tungt och lyser upp livet och sinnet på mig igen.

Massvis med kramar till er alla
?Azalea

Har tänkt på dig många gånger och önskat att du har det bra.
Härligt att du har landat någonstans där du kan finna ro och få läka igen.
Din framtid, den äger du nu och så småningom kommer du att njuta av den.
Jag är så glad att du har valt dig själv även om det var ett tufft beslut och hoppas att du känner dig bättre och kan må väl.

Skickat dig stor varm kram?
Azalea

Du har inte tappat dig själv. Du kämpar vidare i vad som nu är något av ett vaccum innan bodelning blir klar. Det kostar pengar, det kostar energi, det kostar ditt fokus på att kämpa med att må bra när det är tufft. Kan du inte rita en tidslinje som börjar för säg fem år sedan och lägg in alla milstolpar. Då ser du hur långt du kommit. Tacka sjutton för att det är jobbigt och ingen kan må bra hela tiden. Tänk att du faktiskt nu också kan unna dig att släppa fram ”må dåligt känslor” när du i andra fall hela tiden behövt hantera akuta insatser. Du är ju fantastisk och snart kommer bodelningen vara klar. Du ska dessutom strunta högaktningsfullt i hans hot hit och dit, du gör vad du måste göra och du är skild och tar inte ansvar för hans handlingar och du vet ju att han alltid komma skylla sin olycka på dig hur mycket du än investerat i honom. Var inte så hård mot dig själv. Hade du varit här hade du fått världens varmaste kram.
Blade Runner

Kram kram ???
Vi ska klara det!!
Jag vet ännu inte hur mitt ex kommer att reagera när han får reda på att han är ett ex....
Men det ska bli bättre för både dej å mej! ????

Så svårt att förstå och så smärtsamt, men jag tror faktiskt att lidandet är lika stort för den som sviker, men vi anhöriga tvingas genomlida det nyktra. Vad ska man säga det är bara så svårt att förstå att livet också kan se ut så här. I ditt fall är ju även ert gemensamma barn drabbat vilket gör det ännu svårare. Tillåt alla känslor dom är berättigade.
Många kramar till dig ❤

skicka många varma cyberkramar till dig! Egentligen har du ju åstadkommit massor i rätt riktning. Även om det känns som du är fången så är ju faktiskt allt på väg att lösa sig för dig. Bodelning har du ju helt enkelt rätt till oavsett vad han vräker ur sig. Hemska ord kan få en att känna sig så sänkt och ledsen. Ledsen är man men INTE sänkt! Håll ut Azalea, du är nära målet nu. Ta hand om dig och var jättesnäll mot dig själv. Många kramar från mig ♥️♥️♥️

Hur kunde du bara tänka på dig själv? Vi fanns ju också, vi var din familj och den söp du bort.
Jag har suttit och tittat på det liv vi hade (fotografier från förr) och visst fanns det stunder när du var nykter, dem hade jag glömt för du var alltid full i slutet av vårt liv tillsammans. Jag är så arg för allt ont du har gjort vår familj, vårt barn som lider och "endast" ville ha dig till en pappa inte ett fyllo!!!
Jag är så arg för vad vi hade kunnat ha.... hade du varit här hade jag gett dig en smäll... jag är så arg och besviken på dig!!! Hur kunde du bara tänka på dig själv och ta död på dig med alkoholen? Varför lyssnade du inte på din dotter när hon vädjade om att du skulle bli nykter.... jag är så arg!!!

Blev dubbelt

Läst lite i din tråd nu, vart dålig på att följa. Vill skicka styrkekramar och att jag önskar dig allt gott!
Känner igen mig i vissa delar av din berättelse.
Kramar???

Tack alla Fina
Jag flydde från våld i nära relation. Främst psykiskt och ekonomiskt.
Processen fram till mitt beslut har ni kunnat följa. En dag hade jag inte något val. Jag måste prioritera min egen hälsa.
Jag har lämnat precis ALLT
Vet inget om min framtid och har skyddade personuppgifter
Men, jag känner en inre ro.
Jag känner tillförsikt och nyfikenhet.
Jag känner mej buren, av Gud, vänner, bekanta, barnen, myndighetern .....det finns ett skyddsnät att landa i. ❤?????

Min man och jag har varit tillsammans i 4 år. I början kom han med en flaska vin och ostar till mig och jag tyckte att det var rätt mysigt, men när vinflaskan var med i varenda god måltid, både helger och vardagar, satte jag stopp på det och sa att så där har det aldrig varit hos mig. Han fortsatte i smyg, när jag var på jobbet, helger han hade sin 3 årige son och jag jobbade, då åkte han och handlade mat och förbi sistemet med barnet, jag kunde komma hem och överraska honom bara för att hitta honom med flaskan framför sig och full. Sa jag nånting, då var han spydig mot mig och elak. Till dagen då han drack (en flaska wishkey, några öl och en flaska vin) och satte sig i bilen för att hinna innan sistembolaget stängde, på väg hem krockade han mot ett träd. Han hade änglavakt eller rätt sagt alla andra som korsade hans väg hade det,
Han bröt några revben. Han grät som ett barn och skämdes, lovade för mig och hans vuxna barn att aldrig mer. Han Förlorade körkortet, gick på rehabilitering under en månad, jag skjutsade, hämtade, besökte honom varje söndag, 40mil fram och tillbaka. Vi bor på landet, han behövde min hjälp till precis allt.
Medan han väntade på vilken han straff skulle bli, började han dricka igen, han lurade psykologen, läkaren, hans egna barn, mig om att han skulle ändra på sitt beteende.
Efter 2 och 1/2 år har han tagit körkort igen, han är glad, han känner sig hel igen, jag har inte gjort stor grej av det.
Jag är sååå besviken, jag skäms över honom, mina vuxna barn tycker inte det är ok att han blir så berusad varje gång, framför de och mina barnbarn.
Allt som jag har tvingat mig att gå igenom har förstört vårt förhållande, men han förstår inte det, enligt honom allt är mitt fel, mitt temperament.
Jag fortfarande älskar honom även om jag skulle inte vilja göra det.

Du skrev för en knapp vecka sedan och kände dig låg och rådvill kring vilka steg du som anhörig ska ta nu när din partner sökt hjälp för sitt alkoholproblem. Det är inte konstigt att tankarna snurrar, och du är klok som väger in dina egna behov och funderar på vad du själv behöver för att hantera situationen. Hur känns det nu, var står du i tankarna?

Du har fått fina tips i tråden redan, hoppas det är okej att jag kompletterar med lite fler idéer. Många anhöriga som varit i samma situation med snurrande tankar har varit hjälpta av ett samtal till Alkohollinjen (020 84 44 48). Där får du chans att ha ett förutsättningslöst, anonymt (om du vill) samtal med en rådgivare där du kan få stöd och information.

Ett annat alternativ är att kontakta anhörigstödjare/-konsulenter i din kommun/stadsdel (kontaktuppgifter finns oftast att hitta genom att skriva in anhörigstöd och namnet på din kommun/stadsdel i din sökmotor). Det är lite olika vilket utbud de har, men de har ofta flera alternativ för att ge dig stöd i din situation som anhörig. Det går bra att ringa anonymt först för att se om de kan erbjuda något som passar.

Ett tredje alternativ är att kolla upp Al-Anon (t ex genom att slå in det i sökmotorn), som har möten för anhöriga där en kan få stöd av andra som varit eller är i liknande situationer.

Det här var några tips, kanske var det saker du redan visste om, kanske gav det något nytt uppslag för dig. Oavsett vad får du gärna skriva mer här och berätta hur du har det.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

.. i att jag till viss del tycker det är mitt fel som du skriver i början. ? I och med att jag inte kommunicerar direkt om något hänt och kanske drar mig undan lite..

Du har många frågor. Tog en screenshot på dem och kommer gå genom dem i huvudet då och då. Kloka frågor som ger en eftertanke. Skriver inte ner dem här på forumet just nu.

Sköt om dig.
Kram ?

Har haft det riktigt tungt några veckor nu. Har tappat både fokus och energi och är mest bedrövad och energilös.
Det är säkert hösten också som spelar in men mest att allt är i limbo och inget händer.
Jag känner nog mig lite fången.
Jag betalar till huset plus en lägenhet som jag skaffade för det inte gick att bo under samma tak, jag höll på att gå under. Så det är dubbla hyror fortfarande och det blir mycket pengar.
Vi är numera skilda sen 1:a september och det var ett steg.
Men nu har jag skickat in om bodelning så den kan börja.
För att inte gå förbi min ex man som nu sitter inlåst på LVM sen 1 månad och ska vara där totalt 6 månader så skickade jag ett meddelande att det är inskickat nu.
Herrejisses så arg och upprörd han var när han ringde nu.
Hotade att han kommer ta sitt liv och att det är mitt fel och att jag kommer att få se när han kommer hem. Han kommer sätta dit mig och en himmelens massa annat. Jag fick knappt en syl i vädret.
Jag förklarade att jag valde att inte ansöka om bodelning när han satt inlåst på LVM i våras i 6 månader utan väntade tills han kom hem.
Gick sådär, han drack sig redlös under alla 44 dagar han var hemma tills vi var tvungna att orosanmäla igen.
Så nu är han där igen och jag vill verkligen inte vänta 6 månader tills han kommer hem plus att jag antar att supande drar igång då igen.

Känner mig så fången och ser inget avslut på mitt oklara liv jag lever nu.

Azalea

Gå på magkänslan

Ja du, har ocå funderat på varför jag är kvar och skriver här, jag har ju oxå gjort upp med mitt medberoend och mitt liv att leva med en beroendeperson.
Jag bor ju tyvärr under samma tak ännu och tyvärr har ju drickandet blivit varje dag igen.
Visst jag har fortfarande koll om hon druckit, har koll på hur mycket nya tetror jag hittar, men nu med ett annat mål.
Nu kontrollerar jag gör att ha koll på om jag kommer att behöva orosanmäla framöver. Då vill man ju ha bra underlag.

Men främst att jag är kvar här är nu att det känns som att man eftersom fick en hel del hjälp här att reda ut sina känslor och få ännu mer insikt i andras beroende situationer som hjälpte mig ur mitt medberoende.
Nu känner jag att nu vill jag återgälda detta till andra förlorade själar?
Hjälpa dem att förstå deras problem få dem att vakna ur förnekelsen, våga ta ett steg fram och berätta, att de vågar göra sig fria så som jag själv och du gjort. Jag känner att det blev lite som en gåva att få hjälpa andra. Se bara på den "kontakten" jag fick med dig, för det kändes att vi hjälpte varandra och det vill jag ge även andra?

Det andra du skriver om känslan att få bli sedd både mentalt och fysiskt, det längtar jag oxå efter, kommer ju inte ge mig ut och jaga något heller men någon form av uppskattning vill man ju ha.
Idag känner jag mig självsäker igen, pratar med folk på ett annat sätt, känner mig så otroligt lätt och glad igen.
Bara den känslan jag har i mig gör att när man träffar olika människor idag om det så är genom jobb eller privat så "kvittrar " jag igen pratar snattrar, skämtar..., märker ju även att den senaste månaden har jag fått betydligt mer "känsla" tillbaka i möten med andra, i en blick ett leende, bara för att man själv mår bra.
Jag har absolut inte bråttom att försöka träffa någon, men visst vill man få känna känslan och pirret i kroppen igen?

Att man känner så här är ju flera års uppdämd frustration som vi inte längre behöver fylla på i den dåliga relation som jag iallafall jag haft på så många olika plan, det fysiska och mentala har jag inte fått på många år....och det är klart att man redan nu börjar längta...Vi gör oss ju fria....

Jag lyssnar nu på en skilsmässobok. Jag har en nørdtendes att verkligen bli uppslukad av olika teman, och då vill jag veta Allt om det. Har alltid varit så. Händer det nått runt mig som jag vill veta mer om, så blir jag nästan besatt.

Först var det alkoholen, jag lyssnade på alkispodden, såg dokumentärer om alkohol och dess påverkan på kroppen, läste allt jag kommer över, också massor av inlägg på denna sidan fast från den andra sidan. Forskningsartiklar, diskussionstrådar, osv

Jag gick över till Mig själv efter en stund, beroendepodden, medberoendepodden, Du är viktig boken, djävulsdansen.

Nu har jag som sagt gått vidare till skilsmässopoddar, och lyssnar nu på en bok som heter vägen genom skilsmässa. Jag är uppriktigt intresserad av känslor som kommer och går. De kan ju vara så intensiva. Kännas i hela mig.
Och det är några saker jag undrar över.

Jag märker att jag går in här titt som tätt, fast detta snart kanske är en passerad tid. Jag har ju lämnat och jag tvekar inte en sekund. Jag kommer inte att gå tillbaka igen.
Det kapitlet är över. Och eftersom vi trots allt har en fungerade relation, så känns det som jag fick lite av allt. Och framfør allt så slipper jag att förhålla mig till ett missbruk dagligen (men det är ju kvar automatiskt med tanke på barnen)

Så varfør går jag in här, när jag är klar med detta? Eller hur är det egentligen med det att detta är en passerad tid? Hur länge finns «behovet» av att prata med människor som på riktigt förstår vad man går igenom? Jag märker att det kan vara så avslappnade på ett sätt. Vill nästan ha ännu mer av det. Vad är det før känslor?

En annan ting som jag också har tänkt på - Som kanske inte är passande här, eller kanske inte øverhuvudtaget men jag provar iallfall. Jag märker att jag längtar efter nån (inte seriöst eller långvarigt nu) men nån som ser mig, i första hand mig, och som gillar det.
Nån som vill ha mig.
Både mentalt och fysiskt. Kanske framför allt fysiskt. Jag vill ha det som har försvunnit från mig i det sista. Jag vill ha passion, närhet, lust. Varför har jag det behovet? Är det för att jag vill bli sedd och känna mig...bra?
Kan det vara en del av krisreaktion? Är det dumt?
Kanske om jag lyssnar vidare så finner svaret?

Hej,

Hur går det med dig?
På riktigt så undrar jag nu om du faktiskt lite grann håller med honom att det är ditt fel?
Från utsidan är det så tydligt. Vi tänker ju att det såklart inte är ditt fel, men det är kanske inte lika tydligt för deg. Vilket jag kan förstå.

Du som har läst boken vet ju redan detta, men jag lägger med utdrag iallfall.

« I en relation som präglas av beroende är det just missbruket som är själva problemet, men det gör alkoholisten allt för att försöka dölja och avleda. Hen förklarar dessutom sitt drickande med att det är ”ditt fel”. ”Du är så jävla jobbig. Hen skyller sitt utagerande på era relationsproblem. ”Relationen är så dålig. Du älskar för lite. Du är inte nog. Om du bara förstod mig …”
Eftersom varken du eller din partner, förstår att beroende är en sjukdom så agerar ni båda som om ni hade en normal och sund kärleksrelation och att de problem som uppstår måste gå att lösa. Du resonerar med missbrukaren som om hen vore normal. Vilket hen inte är. Du börjar sakta, smygande anamma den negativa självbild som missbrukaren vill ålägga dig för att kunna rättfärdiga sitt missbruk. Det här sker alltså subtilt, smygande, utdraget över tid så att du inte riktigt hänger med. Från att ha full koll på dina värderingar, åsikter och principer så har du sakteligen börjat glida ifrån dina egna känslor. Du börjar gå med på saker som du aldrig skulle ha gått med på året innan. Du märker hur du själv börjar ljuga, trots att du tycker att det värsta som finns är att bli ljugen för.
Du börjar på fullt allvar tro att du inte är tillräcklig, att du inte älskar tillräckligt mycket, att du kanske är jobbigare än andra och så vidare»

Och jag undrar mera, bara før att jag vill førstå. Jag är uppriktigt nyfiken och ställer bara frågorna før att förstå.

Vad är dina drömmar och anledningar till att du blir kvar?
Vad är det du ser framför dig som gør att du hoppas och önskar att bli i relationen?
Är det er två tillsammans i ett lyckligt och harmoniskt förhållande? Har ni haft det nångång?
Vill du rädda honom?
Åkte du på vännehelgen?
Vad är dina intressen?
Hur träffades ni?
Vad älskar du med han?
Vad ogillar du ned han?
Hur han påverkat deg, postivt och negativt.
Vad drömmer du att göra som inte blir av så länge han inte nykter?

Så, då var det väl frågorna för idag!

Ta hand om deg ?

...efter hans drickande, jag har själv försökt att anpassa mig i alla år, samtidigt som jag försökt att påverka att inte dricka så mycket till ingen nytta, bara grävt hålet djupare för mig själv i alla år...

Det är verkligen inte OK att han skyller drickandet på dig, du ska inte anpassa dig, han kommer alltid skylla på något för att rättfärdiga sitt drickande tyvärr.
Det är inte och kommer aldrig vara ditt fel att han väljer att dricka.
Låt inte dig själv hamna i fällan att försöka anpassa dig.
Vi är många som gjort det tyvärr.
Det enda det slutar i är att du mår dåligt själv.
Att han kan bli arg väldigt snabbt, även om det inte varit mot dig så känner jag att det är starka varningssignaler.
När du minst anar det kan det bli mot dig istället, det räcker tyvärr att du säger fel ord om han är i fel sinnesstämning när han är onykter.

Du har stora möjligheter att avsluta detta i tid.
Tänk så här.
Den oron du har som du förmedlar här i forumet till oss vill du riskera att gå med den dagligen i kanske 5-10 år??