Senaste kommentarerna i forumet

"Det känns fantastiskt skönt idag och veta att jag har valt att i framtiden leva ett liv utan ett medberoende."

Och jag vill gratulera dig och även dig Oslo. Ni har en fin hjälp av varandra. När jag kom in här på forumet så hade jag ett bra stöd av några. Och det har betytt mycket.

En bok som jag tycker om och som jag har använt mig av dagligen är. Jag kan det! mer levande med affirmationer av Louise L. Hay.

Den finns på biblioteken och den dyker upp på bokbörsen då och då. En bra bok som fick mig att börja affirmera dagligen sedan många år.

Det funkar bra för mig. Och då affirmerar jag livet mitt som jag önskar det. Och idag lever jag som jag önskar!

Ha en fin dag!

Kompis att prata med om dina bekymmer.
En stor del av att jag tagit mitt beslut att skilja mig är oxå att jag pratat med en kompis om alltihop i flera år.
Och det stödet han har varit för mig har varit ovärderligt.

Du skriver att du kanske behöver skapa en plan för om korthus rämnar....

Det är inte alltid så lätt att försöka se framåt och för mig som inte vet vem du är så har man ingen aning om dina möjligheter.
Har ni gemensamma barn? Ordnad ekonomi? Vad håller dig kvar, (jag vet igentligen svaret redan då jag själv levt som medberoende i många år)? Men att börja ställa sig de frågorna till sig själv har jag insett är jätteviktigt i den situationen vi medberoende lever i.

Jag har drömt om många saker de senaste åren att hitta på som aldrig kunnat ske dels då alla pengar gått till vin och cigaretter, och dels att hon alltid varit avundsjuk på att jag hittar på saker vilket gjort att jag hållt tillbaka på mina intressen som jag utan bekymmer igentligen skulle kunnat gjort.

För min del började jag redan för mer än ett år sedan drömma om vad och hur jag skulle vilja uppleva och göra med mina barn utan en beroende fru som alltid när vi gjort något hela familjen alltid velat åka hem vi 4 tiden på eftermiddagen för att vinet börjat locka.(har insett att så har det alltid sett ut fast ursäkterna till att vi ska åka hem när barnen har som roligast har alltid varit att barnen blir snart trötta ändå...)
Jag har det senaste halvåret känns att jag alltid varit gladare när jag varit iväg skälv med barnen på utflykter då vi kunnat göra som vi själva velat utan att åka hem kl 4...

Många raka frågeställningar till dig men ibland kan det behövas.
Läs gärna djävulsdansen igen med nya ögon och se vem du är i första hand.

Någon som har egna drömmar som du vill uppfylla eller någon som väntar på att korthuset rasar...?

Jag ber om ursäkt om det kanske låter hårt och rakt på med en del av det jag skriver, jag är ingen expert alls på ämnet, har bara fått en helt ny syn på medberoendets bojor och vad de ställer till med.
Jag önskar att fler vågar och tar chansen att tänka oxå på sig själva och deras drömmar ?

Jag har inte heller haft några erfarenheter av alkoholproblem eller dysfunktionella upplevelser i min uppväxt.
Mor och far drack väldigt sparsamt och de levde ihop i ett långt och harmoniskt äktenskap tills min mor dog av cancer för många år sedan.

Min fru har alltid klarat av att dricka mer och länge på kvällarna när vi var ute och festade när vi var yngre innan barnens tid än många andra.
Vi, jag oxå, kunde de första åren sitta och dricka vin och njuta och mysa som man många gånger gör tidigt i ett förhållande.
Hon har alltid druckit mer och har nog varit den 9 av 10 gånger som tagit fram vinet för att det varit "mysigt" på veckodagarna.
Jag själv har oxå druckit vin och öl på helger och fram tills några år sedan kunde jag ta kanske ett glas till en god maträtt även på en veckodag. Men minfru (snart exfru då skillsmässopapprena är inskickade nu) fortsatte alltid att dricka mer på kvällarna.
Hon har alltid dövat sina känslor och stress med ett (läs flera) glas vin.
Men för ca 5-6 år sedan reagerade jag verkligen på att hon drack allt mer och allt tidigare på dagarna och inte ovanligt varje dag.
Då började jag redan påpeka mängden och risken med att dricka för ofta men hon lyssnade aldrig på det utan hade ursäkter redan då.
När vi träffades så festade hon väldigt ofta och mycket redan då och hade gjort de senaste åren så jag tror idag att hon hade problem redan då, fast jag inte såg det då man själv festade på helgerna när man var yngre.
Hon kommer från en skillsmässofamilj med en del strul och föräldrar och syskon som mått psykiskt dåligt i många år som hon alltid fått ställa upp på, så jag tror att hon varit medberoende själv först i många år innan det övergick i eget beroende.

Sedan 2 år så har jag knappt druckit själv, tagit kanske ett halvt glas vin för att det är gott till mat på helgen, (vin har det ju alltid funnits hemma)
Men sista året har jag knappt gjort ens det då jag bara mått illa av att se allt vinet försvinna ur tetrorna och flaskorna.
När det druckits som värst i vissa perioder kunde det tömmas runt 2 ibland 3 tetra vin i veckan av henne.
Sedan jag kände för ett år sedan att set här fungerar inte har jag sökt massa information och landade tillslut i djävulsdansen och vilken ögonöppnare det var att inse sitt medberoende och att man själv förnekat problemet så mycket.

Det känns fantastiskt skönt idag och veta att jag har valt att i framtiden leva ett liv utan ett medberoende.

Jag hoppas verkligen att hon förstår och inser sina egna misstag så att barnen kan få ha kvar henne vid god hälsa i många år framöver. Är riktigt orolig att hon inte kommer att må så bra fysiskt om några år om hon fortsätter.

Oj vad långt det är blev med det är så skönt att få skriva av sig :)

Det låter som du har haft en väldig energikrävande relation. Fint før deg att du nu får møjligheten att upptäcka något mer. Krävande absolut, men vinsten finns där framme. Det är jag säker på!!

Jo, jag ser att min inlägg kunde misstolkas. Jag har inga tvivel alls.

Jag kräver att mitt ex skal genomføra 2 PEth i månaden och bevisa sin nykterhet för att kunna få ha dem 50%. Jag står på det kravet helt utan rubba mig. Han får ta mig till rätten om han vägrar det. Jag står på mitt.
Så sån sett är det inga problem.

Men det komplexa i situationen är ju att vi fortfarande är skitbra vänner. Alltså vi har flyttat isär, men vi hörs flera gånger om dagen, inga sura miner, är nästan som vanligt på ett märkligt sätt. Men jag har (nästan, fick ett stort behov för att kontrollera häromdagen) släppt behovet för att veta vad han gör på sin kant.

Och då känns det såklart lite märkligt när man pløtsligt sitter där med advokat och kommer med en massa krav. Men det är rätt, jag vet det.

Jag försöker tänka att det är ju skitbra om vi klarar att ha en fin relation, för barnens skull. Barnen vill ju såklart det.

Så om han nu skal vara nykter som ham säger, så borde det ju inte vara några problem med testerna? Vi får se vad han säger i nästa möte...

Jag tycker inte att du låter så väldigt medberoende i det inlägget, mer en uppriktig bekrymning, och det måste ju vara lov.

Det är klart att du bryr dig om hälsan till fru, oavsett. Jag vet allt før lite om mängder och biverkningar så jag vågar inte kommentera på det.

Det är ju bra att hon har vart i dialog med någon angående rökningen, iallfall ett steg åt rätt håll. Om hon pratar med någon om sin alkoholproblem så är det ju också väldigt bra.
Om hon inte gör så är det inte så mycket mer du kan göra. Och jag vet att du vet :)
Men jag förstår, jag undrar ibland också om mitt ex fortfarande äter antabus, om han verkligen kommer att klarar detta nu eftersom konsekvensen denna gången är så stor. Men jag tänker mindre och mindre på det.

Förutom den absolut första tiden så har jag inte upplevt det som så illa seperara. Lättare än jag hade fryktat.

Våra situationer skiljer sig ju lite åt eftersom jag och mitt ex skiljdes mer eller mindre direkt, rent fysiskt. Du sitter ju delvis kvar några månader till. Men från december kanske det blir lättare att hålla det ännu mer på avstånd.

Herregud, tänk att man hamnade i det här ändå. Jag har till skillnad från många andra jag läst om, noll erfarenhet med alkoholproblemer. Jag har en normal uppväxt, ingen dysfunktionell bakgrund överhuvudtaget. När jag berättade før min familj så hade de aldrig sett eller misstänkt något som helst.

Vi är verkligen som vilken normal familj som helst, med hus, jobb, fritidsintressen, vänner och stora drömmar. Jag har inte stannat hos honom pga nån speciell önskan att passa på han eller liknande. Jag har bara inte förstått problemet.
Men nu sitter jag här, som en del av den stora statistiken och fattar inte helt hur det gick till.

Men jag får bara hoppas på denna erfarenheten har gjort mig klokare inför kommande utmaningar i livet.

Hur har det sett ut før deg? Kom det som en överraskning?

På ert möte om vårdnaden. Det är ingen lätt sak men det allra viktigaste är ju barnen och att de får de allra största fördelarna. I min värld så är det självklart att om han dricker så ska han inte ta hand om dem.
Hoppas verkligen att ni kan komma på ett sätt som blir bra för er allihop.

Du frågade om min resa... den har varit lång och du kan gärna läsa om den i mina 2 trådar jag har.
För att berätta lite kort så har han druckit i 10 år och det har bara blivit värre för varje år, inte så farligt i början, och till slut var det som jag bara " visste " att jag måste lämna honom. Det var skönt att komma till den insikten för det gav mig styrka att tänka på hur jag vill ha mitt liv framåt. En stor del var min tanke på pensionen somär om 15 år ungefär. Det fanns inte en chans att jag skulle överleva att bli pensionär tillsammans.
Hans resa har varit tuff kan man säga.
Grov rattfylla med rättegång och fotboja plus en bil som blev mos.
Blev av med jobbet trots att de hjälpt honom med rehab både med veckosamtal på ett ställe för alkoholprevention. Plus att de även skickade honom på 5 veckors behandlingshem och sen krav på provtagningar och antabus.
Så de senaste 2 åren har han varit arbetslös och druckit enorma mängder så det är skadligt för kroppen.

Vid varje händelse, drama, ambulansfärder, behandlingar och andra fylleproblem har jag alltid funnits kvar, varenda gång, men det har aldrig blivit någon förändring och han ville aldrig prata om det utan det var locket på.
Så då tog jag mitt beslut. Jag har inte ångrat det men det har givetvis inte varit lätt och jag har många gånger kännt mig skuldbelagd för att jag lämnar en som är sjuk, i alkoholberoende. Det var det som höll mig kvar alldeles för länge.

Men jag har ännu många fina år kvar och har bestämt mig för att de ska bli som jag vill ha det och inte uppbyggda på oro över vad som händer nästa helg, till sommaren eller inatt.
Han är i förnekelse fortfarande och då kan han inte själv jobba på sin nykterhet och det är ett jobb som han måste göra själv. Gudarna ska veta att jag genom åren gjort allt för att " hjälpa" men utan resultat.
Det gör också att jag kan lämna nu utan dåligt samvete. Jag gjorde vad jag kunde men nu ska jag göra det jag kan för mig och mina vuxna barn.

Så fr.o.m 1 september är jag skild och nu har jag bodelningen som ska göras. Det kommer att bli svårt men jag hoppas att det snart är klart.
Han är just nu inlagd via LVM under 6 månader så han kommer inte därifrån förren sista februari så det blir lite konstigt också att göra det på avstång ( men också kanske lite skönt )

Oj, så långt det blev ändå. Det var ju inte meningen men det är min resa som jag just nu åker på.
Känslorna svänger ofta mellan glad och ledsen men det är okej. Tidigare när vi levde tillsammans så svängde det ju mellan orolig och ledsen så på så sett så är det ju bättre :)

Hoppas du får en fin söndag som du kan njuta utav.

Massvis med kramar från Azalea <3

Tack. ☺️
Ledsamt hur det kan bli för människor, att bland annat viljan att dricka kan vara så stark. ? Frustrerad och ledsen är jag. Men ska idag på träningsrunda och träffa en vän jag inte pratat med på länge. ❣️Att försöka distrahera sig själv och tänka på annat i superbra sällskap.

Att allt annat skjuts åt sidan vid alkoholintag ...
Han har ju också barn (som bland annat du olycklig make) som han inte träffar nu för att exet ställt ultimatum. Den biten förstår jag - mycket väl. Och ändå "kör han sitt race". ? Jag har bland annat sagt att barnen behöver sin "vanliga pappa" , att han "blir en annan då han dricker" , att han tänker på detta. "Det får de" och "det kan jag, vad tror du?" fick jag till svar. Det kan du tydligen inte, tänkte jag ... Känns som att jag haft bättre hand med hans barn än vad han haft ... ? Då jag skriver detta kommer jag att tänka på att jag dessutom försöker rädda relationen med hans ex och honom samt mellan honom och hans barn. Inte undra på att jag är trött. ?

Kan heller inte begripa hur han orkar jobba eller hur han får det att funka. Kanske allt snart rämnar för honom likt ett korthus. Jag måste kanske börja fundera vad jag gör den dagen det händer ..

Sköt om dig. ?

Taskig barndom, jobbig chef, stress och mycket annat. Vissa människor, alkoholister och ej alkoholister, vill inte ta ansvar för sig själva eller har inte kommit dithän att dom har förmågan än. Dom ursäktar sitt eget "dåliga" med att andra fick dom att...eller något fick dom att...! Det beror absolut inte på dom själva, dom är offer för omständigheter, synd om dom jämt. Har själv varit en sådan person, en stackars medberoende person. Det var ALLTID synd om mig och jag kunde aldrig styra mitt liv enligt mig själv. Var det inte min psykiskt sjuka mamma som orsakade drama i mitt liv så gjorde mitt supande ex det. Tack och lov har jag nu ställt mig upp och tagit kommandot i mitt liv. Numera vet jag vem ansvaret för mig vilar på: mig själv. Bra att du har tagit kommandot i ditt liv. Låt din fru skylla sin vinkonsumtion på vad och vem hon vill. I sista änden blir det ändå hon själv som står där och får ta ansvar. Det blir hon som får svara på era barns frågor när dom vuxit upp och förstår. Det är hennes kropp som tar skada även om hon skyller på något annat. Och om hon tar upp sina problem med sin läkare är hennes sak. Du behöver egentligen inte veta. Förstår att du vill veta. Samlade själv på så mycket information det bara gick när det gällde problematiska människor i min omgivning. När jag ser tillbaka inser jag att jag inte hade någon som helst nytta av den informationen. Den tog bara onödig plats på "hårddisken". För vad kan man göra med den? Typ ingenting! Tänk på dig själv och era barn nu! Kram

...din vånda.
Jag har ju beslutat mig för skilsmässa från min fru, dels pga drickandet även många andra saker.
Men det är så utmattande att se dem dricka på nytt.
Min väg ut var boken "djävulsdansen" den som jag rekommenderade till Oslo.

Tänk på dig själv ,vart vill du vara i livet?
Imorgon, om ett år, har du några innersta drömmar som du kanske kan tänka på som du vill uppfylla!
Steget är stort att ta om man väljer det, jag jämför det att ta klivet ut för ett stup och inte veta fallhöjden. I mitt fall var inte djupet mer än att jag landade på fötterna och det gjorde inte så farligt ont som jag först trodde.
Tänk på dig själv, du kan inte rädda honom om han inte vill.
Vi är många med dig i din situation och tänker på dig!

...för era ord.
Det stämmer jag koncentrerar mig på barnen så mycket jag kan.
Nu kommer det att låta som en medberoende talar och det förstår jag.
Hon har inte druckit några mängder nån gång, hon har druckit ett glas per tillfälle skulle jag tro.
Det som skrämmer mig mest är HUR fort jag märker att hon är påverkad på så lite vin. Hon ramlar inte omkring, sköter sig själv och barnen utan bekymmer, inte säkert att barnen märker det ens.
dock märker jag de små singnalerna direkt, långsamma ögonlock, den lite mer uppsträckta hållningen, pupillerna blir stora, och hennes tonläge blir annorlunda.
Jag är ju mest rädd att hennes kropp har tagit skada av alkoholen i den graden att den påverkas på en gång även av väldigt lite.
Jag påpekade detta till henne i veckan då vi hade en diskussion om det men hon skyller på allt annat i livet.
Skilsmässa, jobbet, släktingar som blivit sjuka m.m
Hon har vad hon berättar till mig iallafall tagit mer hjälp av läkare och psykologer för sin psykiska hälsa, påstår att hon bla fått tabletter mot sin rökning som skall hjälpa henne att minska den...!!
Hon kommer aldrig berätta för mig om hon tagit upp sitt alkoholproblem med en läkare eller psykolog.

*suck*

Jag känner igen tankarna. Efter ett taget beslut.

Jag har ju inga barn och kan inte sätta mig in i den situationen helt. Tycker att dessa ord från Oslo är bra;
"Eller på nått annat lungt sätt visa inför dem, att jag accepterar inte detta, och jag finns här för er."

Jag minns hur glädjen över att mitt ex ville flytta och göra slut fick mig att känna mig lung. I 6 år var jag medveten om mitt medberoende. Däremot så var jag inte medveten om hur sjuk jag var i att vara medberoende. Det har jag lärt mig här. I detta forum.

Mitt ex ville komma tillbaka. Inte bara en gång. Jag sa nej. Aldrig. Det kommer inte att hända. Det kommer inte hända oavsett om du "lyckas" med att bli nykter, bli förmögen igen och betalar tillbaka pengar för alla år jag försörjde dig med ränta och mer därtill.

Jag har sagt att jag vill inte ha något från honom annat än vänskap. Och vi har vänskapen igen. Vi känner varandra utan och innan.

Däremot så finns det stunder då han inte lyssnar. Då lägger jag bara på. För hans beteende ibland är ohållbart och jag har övat på alla tänkbara sätt.

Det är inte optimalt att jag lägger på. Men vi pratar om så tunga saker. Både han och jag har varit utsatt för människor som gjort oss ont och när det handlar om överlevnad så är det tungt.

Vi är de enda som upplevt en del svårigheter tillsammans och vi blev varandras terapeuter. Väldigt osunt. Men ingen terapeut vi gick till kunde hjälpa oss.

I alla fall. Nu får du en möjlighet att se din frus verkliga beroende. Ur ett annat perspektiv. Efter att du tog beslutet att lämna. Det kan vara värdefullt för dig. Att se det med nya ögon.

Och öva på att möta situationer som det är. Ägna dig åt dig och barnen. Prata med dem. Jag vet inte deras ålder. Men de behöver en vuxen som är frisk och som de kan lita på. För alltid.

Se deras behov. Då är 2 månader inte en lång tid. Tänker jag. Bygg förtroendet med det. Och se vad de är oroliga för. Helt ur deras perspektiv. Då får du tiden att gå.

Och kommentera inte allt detta för din snart ex fru. Hon förstår inte. Hon är sjuk.

Ta hand om dig och dina barn. Må gott!

Har ingen anhörig som fått diagnosen skrumplever, som du säkert vet är ett mycket allvarligt tillstånd. Hoppas din förälder fått nödvändig hjälp. Det jag undrar över är hur du själv har det och hur du mår under dom här omständigheterna. Skriv gärna och berätta lite mer.

Nej alltså jag vet verkligen inte.

Jag håller med tröttiz här, fokusera på dig och barnen. Går det på nått sätt att markera till barnen att du tar avstånd från henne när hon dricker. Att du och barnen tex kan sätta er tillsammans på ett eget rum och se på film och äta popcorn, bara ni.

Eller på nått annat lungt sätt visa inför dem, att jag accepterar inte detta, och jag finns här för er.

Lättare att jobba med det du kan göra istället för att kräva nått från henne tänker jag.

Som du kanske fått med deg så kommer jag att kräva 2 PEth test i månaden för att mitt ex skal få ha eget ansvar för barnen 50%. Men det är evt nästa steg för deg. Det kan vi prata om i december ?

Så nej, jag tror inte du kan göra så mycket. Jag är ju absolut nyfrälst på boken du rekommenderade och har gengivit så många citat att folk snart kommer tröttna på mig. ? Men det finns så mycket klokt där, så jag lägger med ett kort utdrag som du känner igen:

Tro på att det inte är dina gränser som gör att den beroende väljer att dricka. Hon kommer att dricka ialla fall. Det är ett faktum som du står maktlös inför. Helt ärligt så kommer du att börja förstå att du faktiskt kan bete dig lite hur som helst, den beroendes missbruk kommer varken att bli bättre eller sämre. Det är ju inte din platå, inte din business.

Ønskar deg en fin helg!

Det känns bättre.
?

Jag försöker bland annat låta bli att tänka för mycket, utan gå på mera just nu vad jag behöver.

Jag tänker på deg och hoppas att du mår lite bättre idag.

Kram

Beklagar att det blivit på det viset. ? Men förstår ditt val att skilja dig.

Jag har inte barn själv men vill komma med mina spontana tankar.

Vad man har rätt att kräva? Menar du juridiskt, moraliskt?

Vad jag tänker på först är barnen, var är de i allt detta? ? Min tanke är att man måste skona dem i detta så gott det går. Och där är ju du den som ser klart. Vad jag utläser i det du skriver, är inte din fru kapabel till detta och det hamnar då på dig att se till att de under omständigheterna mår bra.

Kram. ?

....jag har ju valt skilsmässa från min fru pga drickandet och flera saker, hon höll sig lugn under några veckor men nu har hon druckit till och från igen de senaste veckorna, vad ska man göra?
Vi kommer att bo under samma tak ca 2 månader till innan jag får tillgång till mitt nya boende.
Kom hem nu ikväll och ser direkt att hon druckit igen och nu stod vinflaskan helt öppet framme, samma sak förra helgen men då fick hon "dåligt samvete" och gav tetran till sin kompis för att det inte kändes bra, dock har hon varit och hämtat vin nån kväll i veckan där istället.

Vad kan man göra, jag har ju valt att skilja mig, ska man bara blunda, har jag rätt att kräva något av henne?

Det förstår jag ❤️
Det är inte konstigt du känner så efter allt du har gjort før honom.

Frågan är ju bara om du kan finna ut av vad han behöver, eller om han behöver komma på det själva?

Det blir inte din helg om du parallet skal ha kontroll på han. Då behöver du egentligen inte åka. Då kommer du knte vara där iallfall. Ger det mening?

«Det handlar om en enda livsviktig insikt: ”Jag är maktlös inför hans missbruk och jag kan bara ta ansvar för mitt eget liv.” Det räcker så. Kapitulera, släpp garden.
Det är själva nyckeln till förändring - för deg»

Jag menar inte att förenkla, men du kan inte styra han. Hur många kontrollfunktioner du än sätter upp. Du kan bara styra pch bestäma över ditt egna liv. Och som de också skriver,

«Han kommer att dricka i alla fall, Det är ett faktum som du står maktlös inför. Helt ärligt så kommer du att börja förstå att du faktiskt kan bete dig lite hur som helst, den beroendes missbruk kommer varken att bli bättre eller sämre. Det är ju inte din platå, inte din business»

Det är därför det är så oerhört viktigt, att du tar hand om deg själv!!

Stor kram!!

Hej! Är det någon annan vars förälder fått diagnos skrumplever med vätska i buken?

Mår inte bra ... Hade hunnit börja hoppas på att kunna planera för oss för framtiden liksom. Nu när han äntligen slutat dricka. Nu känner jag osäkerhet inför en gemensam framtid. Vad vill jag med oss, vad vill han mig?? Behöver han bara "någon" som finns där för honom, "någon" som kan försöka styra upp hans trasiga själ.

Jag har läst boken, känner igen mig i mycket.

Har funderat på vad jag mår bra av och bokat in det i helgen ❣️. Försöker ändå hålla koll på vad han gör, och försöka få honom att förstå vad den väg han går får för konsekvenser både för honom och relationer till andra människor.

Tack för din omtanke, Oslo. ?

Det är verkligen tråkigt att höra.
Hur mår du?

Har du läst den boken som jag fick rekommenderat och som jag nu lyssnar på om och om igen? Djävulsdansen.

Det står så mycket klokt i den.

«Det enda du kan göra är att sörja och försöka flytta fokus till dig själv och ditt eget mående. Skapa en normal och fin relation till ditt eget Jag. Ta hand om det så att du kan vara stark nog att hantera den sorg det innebär att en nära anhörig har insjuknat i en allvarlig sjukdom»

Alltså.
Att kräva nykterhet før umgänge med barnen är en ny demision. Det kräver ofattbart mycket styrka att stå emot det hatet från exet och få detta in i systemet.

Jag ger en extra tanke till alla som har stått i denna konflikten tidigare. Och jag som inte ens vill det. Jag som bara vill åka hem och lägga mig under täcket.

Nu skal jag stå mot min allra käraste och hålla barnen mot han. Rätt eller inte, det är nästan omänskligt.

Efter en tids nykterhet började han dricka igen. En ledsam sak som hände, och han behövde "lugna nerverna". Fan, det finns väl alltid skäl ... Dricker sig inte berusad, men druckit dagligen senaste veckan. Tillbaka till ruta 0.
Hur ska detta sluta ... ?

Hej! Så fint att höra hur du har det!

Jag tänker att du är en förebild för många ungdomar. Du har funnit en utbildning på annan ort och du får andrum, perspektiv, tid att växa utan att bli distraherad av en ohälsosam vardag med missbruk.

Jag är så glad för din skull. Jag ser hur du har fått nya insikter och reflekterar förändringar hos dina föräldrar.

Det är bra att du jobbar med din pappa ibland. Det är bra att du ser att han jobbar. Att han också ställer krav på din mamma.

Det är så svårt när beroendet sätter klorna i en människa. Jag påminner mig ofta att det är en sjukdom.

Och den som är sjuk har ett stort ansvar att vilja bli frisk.

Det är annat med andra sjukdomar där en kanske behöver opereras, behandlas och bot finns.

Bot finns för missbruk och beronede, men som sagt. Det ställer helt andra krav på den som är sjuk och det är svårt.

I en värld där denna sjukdom för med sig så mycket ont.

Och du är så stark. Jag hejar på dig!

Kanske det sker bra förändringar innan jullovet.

Ta en dag i taget. Och njut av hösten nu. Där du är!

Tack olycklig make och Azalea,
Jag håller helt med. Det känns lite lättare när man inte är ensam med alla tankarna.

Att skriva ger min själ en dos av lugnande. Och läsa era berättelser och innlägg ger mig insikt och hopp.

Dagen idag har dessvärre vart några steg tillbaka før egen del. Jag märkte det på mig själv redan på morgonen, att jag ville ha ett sista bevis på att jag gør rätt. Alltså att han inte är nykter.

Det kan nämligen verka som att han klarar att vara just nykter. (Bortsett fra evt en händelse för søndagen som jag är mycket osäker på).

Som om jag skulle tycka att allt detta skulle bli enklare om han inte klarar det. Ja det verkar säkert dumt..

Oavsett så gick jag därmed in och levde på hans platå. Inte min. Jag vet inte hur mycket detaljer jag skal in på eftersom det säkert inte är relevant, men hur som helst så föll jag før frestelsen att kontrollera honom.

Jag stod vid ett tillfälle idag och letade flaskor ( där jag misstänkte att han hade gømt det), trots att jag har bestämt mig før att släppa den biten. Jag fann inget. Det gjorde meg besviken?

Som sagt så hänger det säkert ihop med att jag tidigare under dagen så gärna ville ha bevis på att jag har gjort det riktiga. Det fick jag inte.

Jag ringde till min vän och kände mig ledsen. Ledsen før att jag inte klarade att stanna på min egen platå. Att jag låter mig påverkas av saker som inte skal det längre.

Jag lyssnar på boken igen, igen och igen.

«Det handlar inte om att förlora. Det finns kanske inte ens någon vinnare. Det handlar om en enda livsviktig insikt: ”Jag är maktlös inför hens missbruk och jag kan bara ta ansvar för mitt eget liv.” Det räcker så. Det är stort att kapitulera, att släppa garden. Det är själva nyckeln till förändring»

Kom igen nu, tillbaka till platå.

Imorgon skal vi på meglingsmøte.
Där skal vi gå igenom førdelningen av barnen tillsammans med en advokat. Vem och hur tar vad. När skal man byta, hur gör man semester, hur løser man gemensamma kostnader osv osv. Jag kommer att gå med på 50/50. Jag har lovat mig själv att få in meningen «det förutsätter att han är nykter när han har ansvaret».

Jag är väldig osäker på hur han kommer att reagera på det. Vi får se.

Olycklig make. Det är så sorgligt att hon inte klarar att ta ett annat val i den situationen hon är i nu. Jag hoppas hon en dag väljer annorlunda.

Azalea. Det ger mig en tröst när du skriver så. När tog du ditt beslut? Hur har det varit før deg?