Senaste kommentarerna i forumet

Kom upp till ytan igen lördag morgon. Min ene bror hörde av sig och vill att "familjen" ska samlas och prata ut. För två år sedan hade jag jublat och känt äntligen. Nu kände jag bara obehag och motvilja. Jag har genom åren lagt mycket tid och energi på att vi ska prata ut om all skit som varit i "familjen" men kammat noll. Dom senaste åren har jag jobbat mycket med mig själv och med att släppa taget och acceptera. Jag har till och med gjort om begreppet vad som är "min familj" och det är numera jag och mina barn. Och så kommer detta. Nu när jag känner att jag står på fast mark. Rädd att ett sådant samtal skall förstöra för mig. MEN svarade efter moget övervägande ja och frågade också vad han vill prata om. Ser det hela som träning. Han har dock inte svarat så kanske ville han bara röra om i grytan. Jag har ju backat framför allt det senaste året. Kanske har det blivit för lugnt för hans smak, sugen på drama. Tror inte han har jobbat med sitt medberoende. Eller så kanske det är just det han har gjort och detta är något steg i den processen. Märkligt kändes det i alla fall. Får se vad detta mynnar ut i. Här är det en som i alla fall numera kan släppa kontrollen över saker och låta bli att gå igång på 18 cylindrar. Skönt det! Det blir som det blir OM det blir.

Jag vet att det är svårt att slå bort skuldkänslorna, men det är verkligen inte ditt fel! Jag själv tampas med en alkoholist och man kan stånga sig blodig. Ingenting man säger eller gör kommer spela någon roll i slutändan, alkoholisten kan endast sluta med sitt beteende och beroende om hen själv vill det. Du gjorde helt rätt som valde att sätta din dotter i första hand, barnen är de viktigaste vi har och de förtjänar inte de psykiska ärren man får av att leva med denna sjukdom.
Ta hand om dig❤️❤️❤️

Jag vet att det är svårt att slå bort skuldkänslorna, men det är verkligen inte ditt fel! Jag själv tampas med en alkoholist och man kan stånga sig blodig. Ingenting man säger eller gör kommer spela någon roll i slutändan, alkoholisten kan endast sluta med sitt beteende och beroende om hen själv vill det. Du gjorde helt rätt som valde att sätta din dotter i första hand, barnen är de viktigaste vi har och de förtjänar inte de psykiska ärren man får av att leva med denna sjukdom.
Ta hand om dig❤️❤️❤️

Sov gott⭐

Jag har börjat gå vidare och skuldkänslorna som kommer över mig ibland kan jag putta undan så dom inte tar över mitt liv. Det är mycket tack vare samtalsstöd via kommunens anhörigstöd men också KBT som har gjort att jag inte har kraschat. Jag vet innerst inne att vi alla gjorde allt vi kunde och lite till. Jag och mina döttrar är väldigt nära varandra och vi pratar och pratar och bearbetar hela tiden och har så gjort under dom 13 år som missbruket pågick. Dom har också båda träffat två fantastiska killar som stöttar och finns där för dom.

Att bo vackert, det är det vackra att bo i frihet. Hellre ensam än ensam i sällskap... Bättre bo i en koja i skogen med en hängmatta utanför än i ett hus med stämningar, ilska och subtila ont i magen känslor. Jag hoppas att du en dag bara reser dig upp från köksstolen, tar din kofta och går ut genom dörren. Fortsätta gå och gå och gå...Så ska du se vad som händer! Stor kram Bestemor!!

Fria kvinnor under bar himmel.
Vi ser samma stjärnor.
Vi delar varandras tankar och önskningar.
Vi ses under stjärnhimlen ⭐⭐⭐⭐

Tänk, jag tycker att det är förunderligt hur vi människor fungerar. Vi är ganska lika på många sätt. Ditt sätt att resonera passar mej. Ja, bo vackert men inte ha någon att dela glädjen med. Det blir bara tomhet.
Min timeout passar mej perfekt. Jag orkar inte en fixa gemensamma middagar på vardagarna. Knappt helgen heller. Att JAG skulle bli bjuden händer aldrig!
Gemensamma middagar har blivit detsamma som bråk och dålig stämning. Så, varför anstränga sej?
Synd bara att min egen matlust försvunnit. Jag äter helst bara onyttigt. Det vill jag förändra.
Så sant, livet är inte fullvärdigt såhär. Vi delar ju ingenting längre. Det finns inget intresse från honom att vi ska " hitta på nåt"
Han tar illa upp om jag frågar. Va?? Ä du inte nöjd?? Du bara klagar!!
Bröllopsdagen har vi alltid firat med en liten weekend. Inte i år. Det behövs väl inte? Och där är jag faktiskt villig att hålla med. Vad skulle vi fira???
Därför hänger jag här nu, i mörkret, ensam.
Men, stark ska jag bli. Tack för stödet på min inre resa. Jag börjar så....

Det är så underbart-denna hängmattetrend som ni startat! Ser framför mig massa hängmattor överallt med kvinnor sovande i... Stor kram till er, jag har också lämnat drömgård, djur och saker en gång i tiden. Nu har jag MIN borg och nya djur... ska tänka på Er när jag kliver ut i kväll och tittar på stjärnorna. Sov gott!!

Skickar dig all den värme jag kan och hoppas att ni kan få ro så småningom.
Kanske är det ett litet steg framåt ändå att han har kunnat säga till dig rakt ut att han blivit utnyttjad.
På något sätt finns kanske roten där till det som plågat honom och du kan strida ännu hårdare för rätt hjälp.

Det är ingen lätt värld när man har psykisk ohälsa och det finns inga snabba lösningar eller piller.
Min son lider också av psykisk ohälsa och det har varit väldigt upp och ner under många år med utryckningar mitt i natten till olika akutpsyk.
I hans fall är roten till det förmodligen att han blev hårt mobbad i hela skolgången plus att han har Torettes.
Det är svårt som mamma att vara vid sidan om men aldrig att man slutar kämpa för dom.

Varma kramar och vi finns härnär du behöver oss❤❤Azalea

Jag tillbringar natten hängande under stjärnhimlen ⭐?⭐⭐⭐

Jag lovar att jag ska använda min tid vist?
Jag yogar varje dag ned min väninna.
Jag går i skogen med min svägerska varje vecka.
Jag pratar med barnen dom bor långt borta.
Jag jobbar i trädgården och på huset.
Men däremellan lpter jag mig själv vara lite lat och bekväm.
Jag unnar mig att mysa i soffan och göra pyssel vilket jag hade svårt för innan.
Känns som om jag ändå kommit en bit och kan släppa en del men än har jag långt kvar.
En dag i taget.
Det är så skönt att ha er här som förstår och kan göra upp tankarna när man tappar sin fokus.

Kram Kram?Azalea

Ja, det går att få flera LVM men de så till mig efter första att enligt lag kan de bara behålla dem max 6 sen är det klart. Fungerar det inte så så de att då måste vi göra nya orosanmälningar så öppnar de ett nytt ärende.
Det sjuka är att det är ingen efterkontroll när han kom hem utan då var allt klart. Jag tror inte på det utan de behöver nog lite strama tyglar nör de kommer hem plus samtalsstöd. Men allt sånt är ju frivilligt och eftersom min man har noll insikt så blir det ju inget av med det.

Han fick komma tillbaka till samma ställe igen och blev vansinnig över det. Han anser att de får ingen hjälp där........Men enligt chefen på plats som jag ringde till förra gången så finns det samtal, psykolog, drogprevention och annat. Problemet är att det mesta verkar vara frivilligt även där och då.......Ja, då blir det inget alls för min man.
Tror att det ska fungera lite dom en konsekvens, de blir inlåsta, frihetsberövade, och att det ska motverka så de inte vill hamna där igen. Få dem att hinna bli drogfria och klarna upp hjärnorna och förhoppningsvis komma till insikt.
Vila dig nu under denna tiden, fina Daerself och bygg upp din energi igen. Anvönd dina månader nu till att göra sånt du mår bra utav. Han blir väl omhändertagen på sitt håll. De får jobba på sig själva och göra ett val om de vill ha ett drogfritt liv sen.

Vi håller varandra i handen under resan?Kram Azalea

Ja, jisses så märkligt deras hjärnor funkar. Jag blir både chockad och lite skrattretad nör jag hör honom.
Det är som om hjärnan verkligen är kidnappad och det dom har hänt verkligen inte finns i hans värld. Lite otäckt också.
Men det är så skönt att jag har hela hans familj som stöd. De har varit med under hela resan och framför allt det sista året så de vet vad som har hänt och sett det med sina egna ögon.
Annars vet i tusan om jag hade fixat detta. Ibland börjar jag tro att "har det verkligen hänt? Var det så farligt?"
Då känns det bra att det är inte bara jag som har upplevt det.

Så nu vilar jag lite först npgra dagar och rar itu med trädgården som blivit åsidosatt när han bodde hemma sen ska jag ta ett nytt steg mot mitt liv.

Bamsekram till er❤ni är så fina
Kram ?Azalea

Jaaa, det känns faktiskt skönt att han blir borta i 6 månader. Tänker inte ens ha dåligt samvete lver att jag tänker så även om det kan låta kallt.
Jag ska försöka använda tiden till först och främst mig själv men också till bodelningen. Den kan jag ju inte vänta med längre.
Terapeuten går jag fortfarande hos c:a 1 gång per månad och har snart gjort i ett år. Herrejisses vad det har gett mig mycket?
Jag har lärt mig att tycka om mig själv och lita på att jag har ett värde i andras ögon också.
Tidigare böjde jag ner huvudet och stack huvudet i sanden, jobbade och nästan städade ihjäl mig när det blev jobbigt. Nu kan jag ta det lugnare och vila mig ut ur striderna istället. Såå skönt.
Är så glad för att du också får hjälp och att du känner det är bra. Det är väldigt jobbigt bitvis men msn lär sig hela tiden och blir starkare i sig själv.
Underbara Blade❤ Må så gott?Azalea

På många sätt. "Jag tycker att jag blir seg av att ha andats in hans alkoholångor när vi sover. Kanske är det inbillning?"

Jag älskar att sova själv idag. Jag har noll tolerans för alkohol. Jag andades in alkoholångor i 12 år och jag tyckte aldrig om det.

Jag tänker på att du skriver att "han uppmärksammar saker med mig som ingen annan har gjort. Men jag klarar inte av alkoholen."

Och jag tänker. Nu har du blivit uppmärksammad! Kanske du fått det du behöver av honom. Och kanske du har gett honom det du behöver ge och han får välja vad han vill göra med din gåva.

Det är bara du som kan avgöra. Du ska göra din resa som du ska göra den.

Jag tänker på dig. Och jag hoppas att du får det bra, på alla sätt. Oavsett din resa, så handlar livet om nuet. Och så länge du trivs och att det är mer plus än minus, så fortsätt att landa och utforska vad du vill.

Du bestämmer när du ska ändra kursen.

En varm kram till dig!

Fint att du har ansökt och nu ligger inte bollen hos dig längre utan nu får de sköta det med ditt ex.
Fy så jobbigt att han terroriserar dig hela tiden men bra att du blockade honom så du kan få lite lugn och ro. Hur det än är så tar det mycket energi när det kommer samtal och sms hela tiden.
Tänkte på det att han får in i huset är ju inte okej alls. Det är ju inte hans hus längre och vill han nåt får han knäcka på dörren som alla andra.
Jag har tänkt mycket på det också ifall jag kommer att få bli ifred när vår bodelning är över. Känns så jobbigt. Men i värsta fall får man väl begära besöksförbud om det inte fungerar. Jobbigt ändå.

Skickar dig en himla massa kramar och önskar att vi kunde träffats i verkliga livet❤❤❤Azalea

Det hörs att du har kommit en bit nu på din väg.
Att lämna eller inte är något man inte kommer på över en natt. Det kräver mycket tankar men också en hel del tid. Jag har diskuterat det med min väninna rätt mycket. Hon har lämnat sin man som också är beroende.
Vi har kommit fram till att det behöver Ta en viss tid, kan vara 3 år, 5 år eller 10 år sen plötsligt känner man att nu, nu vet jag hur jag ska göra.
För mig tog det 4 år från att första tanken att lämna kom och efter 3 år så hade jag bestämt mig att nu är det inte värt längre att kämpa i motvind för att få tillbaka nåt som inte händer.
Kände att det enda jag gjorde var att vänta hela tiden. Jag väntade på om vi kunde resa, väntade på om vi kunde träffa barnen, väntade på om helgen skulle bli okej. Denna eviga väntan på något som sällan blev bra avgjorde för mig.

Jag började tänka som du, vad vill jag ha med mig och vad äger jag. Sen planerade jag, läste på och fotograferade.
Och jag älskar vårt hus som är mitt barndomshem och det var det som fick mig att dröja kvar så länge.
Men ärligt talat är det inte värt det att bo vackert men inte ha ett fullvärdigt liv. Vad gäller saker så är det just bara saker. Går jag några viktiga saker från min familj så är jag nöjd, resten kan jag vara utan.

Vi kan bygga upp ett nytt liv som kan bli så mycket vackrare och för det behöver man inte en massa grejer.

Sov gott i din hängmatta och hoppas din sovsäck är skön?Azalea

Det, är ju så sant! Hur ska man kunna gå vidare som ett par när den som sårat och sargat inte tar sitt ansvar och verkligen reder ut det som har hänt!?
Jag känner att det är avgörande och det som fått mej att tappa hoppet. Efter mer än 20 år! Inte ett förlåt, jag ångrar mej...inte en enda gång! Sånt skär i hjärtat. Då finns varken insikt eller kärlek.

Tack för ditt inkännande meddelande ?. Jag har lämnat honom och jag arbetar med att lämna det destruktiva bakom mig, att bygga upp mig själv och börja leva, inte bara överleva.
Han har alltid druckit ( vi var gifta i 20 år) och han drack innan dess också men de sista åren eskalerade det.
Vi är en fin familj här i forumet och det känns så tryggt att få prata med er.
Kram Runner

Tack alla för pepp att söka underhållsstöd, nu är det gjort !
Har även blockat exet igen efter ny kaskad av hat sms. Vill han något får han maila. Han ringer barnen och ber dem säga att jag ska ringa honom och han mailar parallellt om att jag är så sjuk och det är så skönt att slippa en psykiskt störd människa men han kan inte berätta varför han är så mån om att jag ska öppna upp min mobil för honom igen för jag tror han bara vill ha en kanal att ”kräkas i”.
Han har fortfarande kvar nycklar till huset och jag har bett om att få dem tillbaka men han vägrar och undrar om jag är seriös och kallar mig sedan labil och störd som svar på min fråga . I fredags gick han in i huset med nycklarna ( han trodde nog inte jag var hemma) och när jag lugnt påpekade att så får han inte göra så sa han okej och sedan sprang han runt och hämtade kläder osv och pep iväg. Jag får väl byta lås nu också.
Dessa män med noll sjukdomsinsikt. Det går inte att förstå och man kanske inte ens ska försöka förstå. Deras hjärnor är så skadade och kidnappade av alkoholen så det finns ingen logik i vad de gör och säger.
Kram till er ?

Tack för ditt inkännande meddelande ?. Jag har lämnat honom och jag arbetar med att lämna det destruktiva bakom mig, att bygga upp mig själv och börja leva, inte bara överleva.
Han har alltid druckit ( vi var gifta i 20 år) och han drack innan dess också men de sista åren eskalerade det.
Vi är en fin familj här i forumet och det känns så tryggt att få prata med er.
Kram Runner

Nu behöver du inte vänta på besked längre, nu har domen kommit ! 6 månaders LVM som han behöver oavsett insikt eller ej. 6 månader att investera i dig själv och älska dig själv. Fantastiska nyheter ! Pratar du med din terapeut om egenvärde ? Jag bröt ihop totalt på senaste terapin när terapeuten nådde fram till mitt hjärta och sa att jag är värd att älska. Det var så stort och det drabbade mig. Efter det har jag tagit ytterligare steg för att skapa mitt nya liv. Du är så fin och du är en sådan kämpe och är värd frid och kärlek och fantastiska upplevelser.
Love U 2 ❤️

att bli fri från skuldkänslan. Du ska inte ha den alls. Du behöver bli fri, släppa taget och gå vidare. Det går att bli fri, med rätt hjälp. Ta reda på vem du kan prata med. Kan du betala själv eller behöver du söka via vården. Det finns hjälp att få via vården och det kan ta tid. Så det är du som väljer. Har du råd att inte skaffa stöd att bli av med en skuld som inte är din att känna. Jag har känt skuld för en väns självmord och jag har känt skam för något jag var med om. Jag botade skulden själv och det tog många år, skammen sökte jag hjälp för och det tog tid. Jag ville själv dö ibland då jag plågades av något som andra orsakat mig. Skuld och skam är tunga saker att bära. Det behöver släppas och för att släppa det så kan det ta hela livet och det är också ok, men om du vill och kan bli av med det tidigare så går det med en professionell hjälp.
Var varsam med dig själv. Jag känner igen mig en del i dina ord. Från kärlek till något helt annat. Jag skaffade aldrig barn med mitt ex. Ville inte att han skulle bli pappa, som den beroendeperson han är. Nu har jag börjat tänka att jag kanske vill träffa en man och bilda familj en dag. Om jag finner rätt man och jag har inte så många år på mig, men det är ett pris jag fick betala. För att jag behövde lära mig sätta gränser. Livet ska upplevas bra. Du förtjänar att ha det bra. Se till att få det bra. Det är ingen annan som serverar det åt dig. Se också till att dina döttrar får bearbeta det de behöver på något sätt, eller visa dem att det går att processa detta.
Så de träffar en man som inte är beroende.
Ta hand om dig! På alla sätt!

Jag reflekterar mycket. Och ser med nya ögon varje dag, varje vecka och varje månad. På mitt tidigare liv.

Det är inte bara, men det enda som kan göras är, att släppa taget och fokusera på sitt eget liv. Fokusera på dig själv. Stegvis. Dina steg. Men livet är ditt. Ditt liv är ditt. Ditt liv att leva. Tid att leva ditt liv.

Jag har fått så mycket perspektiv från mitt tidigare 12 åriga medberoende.

Idag lever jag mitt liv. Helt och hållet. Som jag vill. Och jag är tydlig med precis allt. Allt.

Wow, vad jag har lärt mig. Och jag har övat. Och du har påmint mig.

Så nu påminner jag dig.

Lev som du vill.
Ingen annan gör det åt dig.
Släpp taget om hans liv.
Släpp taget om samhällets patetiska sätt att agera.
Det är inte ditt ansvar.
Om du inte vill.
Arbeta med det.
För ingen människa orkar.
Hela vägen.
Utan att gå under själv.
Och du Azalea.
Du ska inte gå under.
Du ska göra din yoga.
Du ska gå ut i naturen.
Och.
Hämta kraft.
Du ska leva ditt liv.
Som du vill.
Och.
Det tar tid.
Att lära sig.
Hur en vill leva.
Men stopp stopp stopp.
Till allt som du inte vill.
Hålla på med längre.
Ut och gör.
Precis det du vill.
I livet ditt.
Vem ska annars göra.
Det.
Åt dig?
Ta för dig.
Öva öva öva.
Lev ditt liv.
Som du vill.

En varm kram och ta hand om dig och dina barn!