Senaste kommentarerna i forumet

Du är inte för mycket. Listan är vad du önskar ha av en relation just nu, det är din upplevelse och det kan inte vara för mycket tänker jag. ❤️

Du skriver att du inte vet vad du känner. I och med det du varit med om kan jag förstå om du känner så, du har ju haft ett totalkaos. Inte konstigt att man blir som avtrubbad gällande känslor till slut i det läget .

Kram på dig.

Vår semester var hur fin som helst. Han drack inte så många öl. Några dagar var det bara en folköl. Vi gjorde utflykter i skogarna och vi träffade varandras familjer. Han sa när vi kommit hem att han inte gjort så mycket på flera år.

Men jag vet inte om alltihop, även om vi är jättekära. Jag har aldrig varit tillsammans med någon som dricker. Han pratar ofta om hur dålig alkoholen är. Tex att det är ett nervgift, och att immunförsvaret sänks när kroppen bryter ner giftet. Men ändå dricker han öl varje kväll.

Inte pratat så mycket om hans drickande. Men jag har sagt att jag tycker att han är trög, trött och inte minns allt som vi pratar om. Att han är lite kass helt enkelt. Han tog lite åt sig på det, och hade två nyktra dagar nu i veckan. 

Jag tycker att jag blir seg av att ha andats in hans alkoholångor när vi sover. Kanske är det inbillning?

En vecka innan vi åkte iväg på semester var jag nära att sluta träffa honom. Skrev ett långt sms och han bröt ihop fullständigt. 

Jag vill så gärna att vi ska vara tillsammans. Har aldrig träffat någon som honom och vi känns så lika på många sätt. Han uppmärksammar saker med mig som ingen annan har gjort. Men jag klarar inte av alkoholen.

Dina så kallade "krav" tror jag är normaltillstånd för majoriteten! Ja, utom en droppe sprit och AA, det är ju krav som bara kommer fram då spriten är ett problem. Så nej, du är absolut inte för mycket!!!! Du är värd det där alla gånger.....

Kramar ?

Behandlingshem...Åker in om 4 dagar. Gick fort och kostar inte en krona. "För män som mig" säger mannen... Vill ha hjälp, kan inte sluta dricka när affären ligger krypavstånd från ytterdörren. Och alla andra dricker.
Tänker att det är ett stort steg. Avgiftning, psykolog, grupp och enskild terapi-hela kittet.

Men jag vill ha distans. Litar inte på honom för 5 öre. Han frågar rakt ut: När jag kommer ut får jag komma hem?
Vill jag byta ut mitt lugn mot oro igen? Är han mitt ansvar igen då?
Krav jag vill ha:

AA
Arbete (halvtid ok)
Inte köra utan körkort
Aldrig en droppe sprit i detta hem
Delad ekonomi
Prövotid ca 6 månader? Eller?

Något mer som jag inte tänker på?
Är jag för mycket?

Kan du prata med din mamma och bara berätta hur du upplever det.
När hon inte druckit.....
Inte anklaga eller skälla på henne. Fokusera på hur du mår. Inte på vad hon gör fel.
Har själv en son på 18 och han har nog ansett att jag druckit för mycket.
Inte kunnat hämta och skjutsa som andra mammor.
Hade han sagt något till mig hade jag tagit itu med mitt drickande klart tidigare.
Men det är konstigt att man inte vågar säga något om folks drickande, att det är så tabu.
Och så länge ingen säger något kan man lätt gå där och säga till sig själv att man inte har några problem.
Stor kram från mig också?

Det är jätte modigt och har hjälpt många. Att du börjat skriva här är första steget och du kan få mycket hjälp. Nu vet jag inte om du fortfarande går i skolan men om du gör det, finns det någon du kan prata med? Jag arbetar på ett gymnasium och detta är vanligare än du tror. Du är inte ensam om att ha det så här. Jag skulle råda dig att prata med någon i skolan, vill du inte gå till någon av dina mentorer så kan du i princip haffa vilken vuxen som arbetar där. Bibliotekarien, skolsköterskan, rektorn, mattanten-alla kommer reagera och hjälpa dig vidare.
De har de skyldighet att göra och det är så mycket vanligare än du tror.

Det som kommer hända då är att du får hjälp som du inte trodde fanns, andra kommer slussa dig vidare. Du behöver inte vara rädd för att någon gör dig något som du inte vill, du är 18 och enligt lagen "vuxen" men i och med att du bor hemma, går i skolan (?) så finns det lagar som säger att du ska ha all hjälp....

Går du inte i skolan finns det andra här som kommer råda dig vidare, jag är inte så bra på det.
Skriv igen hur det går för dig om du vill, vi är många här som kommer hjälpa och peppa dig!
Stor kram och massor av kärlek till dig!

Hej. ?
Bor du ensam med din mamma? Tänkte om det finns flera i familjen.
Du behöver inte svara, men kom att tänka på om du har t ex en pappa att prata med om dina känslor om din mamma och det som händer?

Jag får dock uppfattningen att du bor ensam med din mamma och att du därför ensam får hantera jobbiga situationer med henne. Dit hör personlighetsförändringen du skriver om. Sådant är ju jättejobbigt. ? Har själv sett och hört sådant ...

Finns det någon du känner förtroende för som du känner att du kan berätta för? Så gör det. Gärna snarast. ? Någon släkting, någon på skolan om du pluggar? För det känns som att du stänger in dig i känslor, och det kan bli så himla jobbigt. Det är det troligtvis redan? Kanske jobbigt att berätta, men för ditt eget välmående klokt tänker jag.

Kram. Skriv gärna igen här och berätta hur det går. Eller annars också ... Att skriva av sig. ❤️

Jag ska försöka tänka så. Att han är i tryggare förvar där än ute nu iallafall. Tack!

Inte lätt att veta. Har också haft alla dessa katastroftankar och ibland skrev jag upp dom. Efteråt jämförde jag med vad som hänt och det stämde aldrig med vad jag föreställt mig i min oro. Ofta ganska enkla förklaringar. Du känner din son och det är väl inte orimligt att han vill straffa dig så här. Tror i alla fall du kan se det som att han är i tryggt förvar.

Kram till dig! Ser att du har det kämpigt precis som jag just nu. Det är så märkligt när man hamnar i dessa situationer där man tvingas tillkalla polis, ambulans osv. När man själv är och lever så normalt i övrigt men samtidigt tvingas hantera så mycket kaos och hamnar i situationer man aldrig trodde man skulle få uppleva.
Jag kan tänka ibland när jag ser en polisbil eller ambulans på stan eller dylikt att de kanske börjar känna igen mig. Att de tänker " där är den där mamman som kämpar så med sin son". Skönt ändå är att de alltid varit så vänliga. Frågat hur jag mår, kramat om mig, sagt att jag gör det rätta eller uttryck " jag kan aldrig föreställa mig hur svårt detta är ". Varm kram och ta hand om dig. Hur har allt gått? <3<3

Just nu är jag bara rädd. Han var extremt arg pga att jag ringde polisen. Efteråt var han drogad i ett par dygn inne på sjukhuset, misstänker att han fick med sig nåt in och kunde fylla på. Han var även förvirrad, hade inte riktigt koll på vad som hänt och tid osv samtidigt som han var väldigt arg. Jag är van att ha nästan daglig kontakt med honom. Vi har en väldigt nära relation. Men nu är det 3 dagar utan kontakt och jag vet inte alls vad som händer mer än att han blivit skjutsad tillbaka. Det kan vara så att han straffar mig , men det kan också vara så att han mår så dåligt så han inte orkar höra av sig. I mina katastroftankar är han psykotisk utan att någon informerar mig, eller mår så dåligt så han är självmordbenägen. Jag kan låta honom få lite tid o han kanske behöver skapa ett avstånd nu, eller om det känns skönt på nåt sätt att vara arg på mig. Men jag vill veta att han mår bra och inte är på sjukhus eller dylikt och dessa tankar är oerhört tärande. <3

hej!
Jag är ny på denna sida och är 18 år gammal tjej. Jag märkte att mamma drack för mycket när jag var 11 år och sen dess har jag fått ett enormt obehag varje gång hon är onykter. Jag skulle vilja påstå att hon är en fungerande alkoholist då hon har ett bra jobb men smygdricker efter jobbiga arbetsdagar, när hon pratar i telefon och varje gång vi haft gäster. När hon har druckit blir hon enormt personlighetsförändrad och börjar anklaga mig för konstiga saker. värt att nämna är vi har varit på ett soc möte efter en anonym anmälan om att jag far illa men dom tog inte vidare problemet. Jag har hur som helst gett upp på att hon ska sluta dricka och hon har förstört våran relation. Är detta fel tankesätt?

En sådan upplevelse vill man ju undvika men kanske var det ändå bättre för din son att du var där. Väldigt svår situation att hamna i. Det fanns ju inget annat du kunde gjort, men kan tänka mig att man börjar tvivla om det är rätt.

Det är mycket man som anhörig ska gå igenom när man har barn med missbruksproblem, men oron tillsammans med maktlösheten tycker jag är svårast och det stämmer ju dessvärre att det ibland leder till att ungdomar avlider till följd av sitt missbruk. Att ha ett barn som missbrukar är något av det smärtsamma man kan uppleva.

Jag har också kännt skräcken, en ohanterlig rädsla att mista min son och det är förfärligt. Något positivt som kommit med det är att jag idag är mer uppmärksam på när det är bra, när vi har fina stunder tillsammans, det är ingen självklarhet längre utan något värdefullt, men det är mycket svåra känslor att hantera. Tänker på dig!❤

Jag känner med lättnad när misstanken bekräftas trots nekande. Ta hand om dig nu. Tänd lite ljus och brygg en kopp te. Bra att ni är särbos. Stor kram

Nej. Ja hade fel. Han hade tagit sig ett återfall. Därav denna dumma personlighet som kom fram igen. Vi är.särbos så hörde bara rösten på telen. Ja misstänkte att han var onykter men. Å de var han. Nästan skönt. Å få det bekräftat. Så dum som han var i några dagar

Han ringde. Nykter eller nästan nykter. Trevlig. Sansad. Bad om ursäkt. Har 13 kr kvar. Satte in 40 så han kan köpa ett paket cigg. Såg på kontot . Ciggen kostade 24.... Så det räckte till 2 öl med.
Så där ja. Nu vet jag vad cigg kostar.

Kan inte fatta att för 4 veckor sedan jobbade, levde vi i hopa... Det gick fort utför.
Han nekar så klart att han var full igår och i förrgår.

Kompisen ringde. Jo då-full var han. Grät gjorde han. Panik för jag blockat.
Kompisen har ringt, han är inskriven. Om 5 dagar ska han in på behandlingshem. Då ska han vara nykter. Max 0,2 promille får han ha.

5 dagar kvar.

Kompisen kör honom, släpper han av honom och sen tar han inget mer ansvar. Slut. Han får bara denna chansen. Annars får han leva på en parkbänk eller med hundarna, han är inte den enda som gör det där....

Välkommen till forumet!

Du beskriver att du känner dig sviken och bedragen av din sambo, som inte hållt den överenskommelse du och omgivningen gjorde med honom. Nu funderar du på vilken väg du ska välja framåt, och skriver här på forumet för att få stöd. Klokt av dig, det finns mycket stöd och kloka tankar att få här.

Nu har du skrivit ditt inlägg i en gammal tråd, jag vill tipsa om att starta en ny, egen tråd i anhörigforumet. På så sätt är det större chans att du får svar, och det blir lättare för dig att hitta dina inlägg och de svar du får. Oavsett är du varmt välkommen, och fortsätt gärna berätta om dina tankar och funderingar.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jobbig dag som ändå slutade bra. På något sätt... Som sagt ringer han och anklagar och har offerkofta på sig. Ringde 100 gånger fasta jag sa att jag arbetar och inte kan prata. Kompisen ringde, berättade att han dricker och ser ut som en uteliggare. De skulle åka in och skriva in honom i något system, då sa kompisen-"du åker inte i min bil sådär"...Nästa dag är han nykter, duschad och har rakat sig....
Nu har han inte druckit på två dagar för pengarna är slut, jag vägrar sända några pengar.
Han har problem med föräldrarna där han bor, tacka tusan för det.

Blockade honom hela em-var UNDERBART att gå i skogen med hunden....Det ska bli en vana, blocka och promenad. Andades....Kl 21 på kvällen tog jag bort blockeringen och då ringde han i upplösningstillstånd. Efter ett hetsigt samtal där han vill veta om det fortfarande är vi, om vi ska leva i hopa och om jag saknar honom (herregud!) kom jag på frågan: Tycker du att det är mitt fel att du sitter i den sits du gör?
Då blev det tyst.
Då sa jag att nu ska jag sova-jag vill INTE bli väckt för då blockerar jag dig. Nu tänker jag ta hand om mig , ta en kopp tee och läsa lite. Hejdå.
Varit tyst....

Ska ta ditt råd Azalea, egen tid i skogen...
Tack för kompisen informerar, han är väldigt nykter i sitt synsätt.... Har gjort samma procedur med 2 bröder och sin pappa....Fy, miljön är hemsk-får andnöd bara jag tänker på stället. Jag trodde att om man fick bättre alternativ i livet så tar man den chansen men icke...så funkar det visst inte.
Hoppas nu att han kommer in på behandlingshemmet. Hoppas, hoppas....

Hej,

Mitt liv håller på att rasa samman, igen. Jag har växt upp med en mamma som är missbrukare och är det än idag, nu har vi dock nästan aldrig kontakt och jag är ok med det. Men idag söker jag inte hjälp av er för hennes idiotiska beslut utan min sambo, min livspartner, min kärlek.

Under det senaste året har jag i stort sätt levt i en lögn. Jag har fått reda på att han har haft stora problem kokain, men beslutade sig i början på året att ta hjälp då jag och alla I hans närhet gav han ett ultimatum, SLUTA eller så drar vi. Han valde att sluta och söka hjälp. Däremot skedde flertalet återfall och jag stannade ändå, för jag älskar ju honom. Vi bestämde istället för 3 månader sedan att vi slutar dricka helt, då han alltid känner behov av kokain när han dricker. Allt har varit som en dröm, hur bra som helst, till förra veckan, då kom han hem dygnrak efter jobbet kl. 02 på natten! Och nu har jag fått reda på av många nära att han druckit flertal gånger fast han sagt att han ska vara nykter. Problemet är även att han nekar detta och påstår att han inte har problem!

Känner mig sviken och bedragen. Nu är jag hos en vän, för jag sagt att jag behöver tid ifrån honom för att tänka och vi ska prata inom några dagar.

Är jag dum om jag stannar? Tänk om jag ger han en extra chans och han blir nykter en gång för alla! Jag ser inte mig själv med någon annan och mår sämst när jag tänker på det. Vill bara att han blir nykter och inser att han skadar sig själv och alla i hans närhet! Jag orkar inte säga upp kontakten med någon jag älskar IGEN!

Finns inget bättre ställe att samla ny energi. Jag gör likadant och går med min hund och försöker att bara vara där och släppa alla tankar och njuta.
Blocka honom varje gång du går i skogen och ge den stunden till dig själv, det är din egna tid där som du ska njuta av uran att bli störd.

Kram och må väl?Azalea

Tänkt på hur du har det,
hur har dagen gått?
Kram.

Tack Gros19 för att du ger lite hopp. Det är så fruktansvärt att behöva se detta. Jag var med när de tog honom. Det enda jag kan tänka just nu är att jag kommer förlora honom. Ser överallt i tidningen och på nätet osv unga människor som dör drogdöden. Så skönt att höra att det går bra för din kille. <3

Bra svar!
Detta med initiativ menar ja är.dåligt pga att den beroendesjuka inte gärna själv vill ta ansvar o bryta mönster- ta ansvar. Men kanske är olika. Ja funderar som sagt. Ja har inga sanningar utan bara antaganden vad ja tror. Därför ja bad om era tankar.

Just nu har min särbo varit nykter 1,5 månad o beter sig lika illa som.innan trots ökad insikt om hur han sårar mig. Projicerar sina negativa tankar om sig på mig. Säger ja inte tar ansvar osv. Nonsens. Men ja orkar inte höra på !

Bra svar!
Detta med initiativ menar ja är.dåligt pga att den beroendesjuka inte gärna själv vill ta ansvar o bryta mönster- ta ansvar. Men kanske är olika. Ja funderar som sagt. Ja har inga sanningar utan bara antaganden vad ja tror. Därför ja bad om era tankar.

Just nu har min särbo varit nykter 1,5 månad o beter sig lika illa som.innan trots ökad insikt om hur han sårar mig. Projicerar sina negativa tankar om sig på mig. Säger ja inte tar ansvar osv. Nonsens. Men ja orkar inte höra på !

Skulle jag vilja säga.
Typiska tecken på medberoendepersonlighet:

En vilja att kontroller andra i sin omgivning.

En svårighet att fokusera på sig själv.

En rädsla att gå utanför sin bekvämlighetszon

Många diffusa rädslor som skrämmer en till tystnad och acceptans.

En oförmåga att ta tag i sitt eget liv och hur det kan förbättras oavsett livssituation
.
En ovilja att se hur ens eget agerande påverkar och stör människor i den närmaste kretsen.

En sorts oförmåga att ge andra än de som är i nöd omsorg och hjälp.
Dvs de som klarar sig själv oavsett om det är anhöriga eller barn riskerar att stå utan om man inte faller inom ramen för den medberoendes omsorg,dvs extra de luxe i nöd.

En vilja att söka sig till kaos och dramatik,för då fungerar vi bäst.

Så man kan vända på steken och se på hur man själv går in i en sorts sjukdom eller beteendestörning som aktiveras av att den vi lever med dricker,eller är i nykterhet.
Vi vill få betalt och normalisering eftersom vi stått ut så länge med en onormal livssituation.
detta händer sällan.
Ofta blir vi istället bittra ledsna och arga då allt får komma upp till ytan.
Vi vill ha allt som vi försakat och har inte tid och lust att vänta längre.

Detta gör att det blir dubbel press på den som dricker.
Dels att avstå en drog som de kanske insett ine är bra för dom eller deras närmaste relationer.
Också en press att göra sin partner lycklig då de troligen har en alldeles egen kamp att utkämpa som i sig inte klarar så mycket mer än jsut det.

Men jag förstår dig helt och fullt.

Men om du läst här ett tag så kanske du har sett just de råd som ges.
Stanna och arbeta med dig själv,dvs acceptera läget och fokusera om på dig.
Eller gå och ta det som istället kommer upp att arbeta med när du står där ensam.
Välkommen hit :-)
Här finns massor att läsa och begrunda om man vill.