Senaste kommentarerna i forumet

Tack för fina ord, det värmde. Fått fint stöd här inne. Sänder dig varma tankar och en stor kram!

Bra skrivit EsterHanna. Har läst lite och läste ditt sista inlägg här.
Du verkar så modig, och sätter nu dig själv i första rummet, som det ska vara.
För mig tog det många många år.
Så ville bara säga, bra gjort. Du är på väg mot ett eget liv?

Bra val att börja skriva här. Det känns så skönt att inte känna sig ensam, även om det är tragiskt att vi är så många anhöriga här.
Som de andra säger, börja lägga fokus på dig själv, vad du vill. Det låter kanske enkelt, men det gör sådan skillnad, både för dig, och för din fru, som kommer få ta ansvar för sitt drickande själv.
Och kanske inser din fru vart hon är på väg, för det kan hon bara inse själv. Och du får tänka att det är enda sätter du kan hjälpa henne på.
För min del så lämnade jag till slut min man. Och vi har bott isär över 1 år nu, och han har fortsatt att dricka, men det är ju inte alla det slutar så för.
Fortsätt läs och skriv här. Du kommer få många goda råd från alla som förstår vad du kämpar med.

Jag är "bara" ensam med min pojkvän som dricker. Han har 2 men vi har inga gemensamma. Kan inte tänka mig helt in i hur det skulle vara med barn med i bilden, då blir det ju annat. De ska t ex kunna känna sig trygga.

Ett tips : Det finns en "medberoendepodd". Gå in där och sök på "släpp kontroll".

Vill avsluta med att säga att du inte får gå omkring och tro att du gjort något fel, att det är därför hon dricker. Det är inte ditt fel. Kom ihåg det. ?

Himla ledsamt att även vi ska nå vår botten för att sedan kravla oss upp. För att bygga upp oss. Att det ska till så mycket liksom.
Men vi bryr oss in i det sista tills det inte går mer, och vi är totalt slut ... ?
Undrat ibland vad min "botten" blir. ? För jag är nog så himla fast, fastän jag någonstans i förnuftet vet att något någon gång kommer att gå galet... Märkligt hur man är funtad.
Kram på er. ?

och Välkommen! Den bistra sanningen är att hon måste göra sin förändring själv. Jag tänker som EsterHanna här ovan att hon måste själv möta och ta konsekvenserna av sitt drickande. Jag kan också tänka att hennes problem började långt innan hon började gömma.
Jag är själv gift med en nykter alkoholist, han valde nykterhet den dagen jag gick. Jag är också vuxet barn till en alkoholiserad förälder. Jag hade oerhörd starthjälp i mitt tillfrisknande här. Sen kom jag vidare genom Alanon, du kan googla deras hemsida.
Mest har jag lärt mig här genom att läsa på de beroendes sida, om deras kamp. Den lärdomen har jag fördjupat genom att gå på öppna AA-möten och lyssna på alkoholisterna där. Nu finns både AA och Alanon online, bara att logga in och lyssna. Info och inloggning finns på deras hemsidor.
Det du kan göra är att i första hand ta hand om dig själv och barnen och överlämna hennes ansvar för sitt liv åt henne. Så tufft, jag vet. Men så värt, det går inte att göra en beroende nykter. Men det går att ta makten över sitt liv och den vägen bidra till att den andra förmår återerövra makten över sitt. Varmt Lycka till! / mt

Så bra att du har satt din gräns!!
Det tar lite tid för oss medberoende men jag tror att till slut har vi nått vår botten och först då kan vi sätta tydliga gränser kring oss och sätta oss själva i fokus.
Mycket bra skrivet till honom?

Kramar från Azalea?

Hej och välkommen hit. För mig började en förändring genom att jag skrev mitt första inlägg här. Kanske det är så för dig. Nu vet jag inte hur ditt liv är men för mig var det så att det "vände" lite när jag släppte den som dricker, min man- som förändringen började. Han fick falla och ta konsekvenser för att han drack. Han "förlorade" sitt hem, sin familj och föll ner på parkbänksnivå...Jag stöttar när han är nykter , jag är tyst när han dricker. Han får ingen energi alls av mig i onyktert tillstånd... Han får ta 100 % ansvar själv och vill han ha hjälp finns det folk som stöttar.

Jag började fokusera på mig själv och hur jag var och behövde göra en del förändringar där...
Allt detta kom jag på med hjälp av de människor som finns här inne, här finns förståelsen för att det är svårt, tufft och att det ibland går bra och ibland inte. En dag i taget. Du kommer göra din resa.

Men... du är den friska föräldern som har ansvar över att dina barn slipper uppleva en full mamma.
Googla, läs på-finns massor av bra videos, att läsa osv om du googlar Medberoende.

Fick tips här att kolla upp googla Anhörigstöd och så din kommun....

Om din fru ( och min man ) inte får känna av konsekvensen av sitt drickande och vi, du och jag möjliggör och hjälper dom så de kan dricka, finns det ingen anledning för dom att sluta...

Oerhört tufft, men du skriver här -du har börjat ett steg i rätt riktning, bra gjort!!
Jag sänder dig all värme, massor av styrka!
Ta hand om dig!
Kram

Tack, ja du har rätt.
Jag skrev ett meddelande i går till honom. Kort och tydligt. Så tydligt att jag blev "nervös" av det själv. Vänligt men tydligt.
Skrev att " jag har levt under stark stress under en lång tid. Nu när Du inte är här kan jag stressa ner och andas igen. Jag vill aldrig, aldrig leva som jag gjort dessa senaste år med den oro som funnits. Du har gått över alla gränser och nu måste du ge mig lite frid och visa mig respekt att ge mig andrum.Jag behöver tid att återhämta mig. Jag lever mitt liv nu och du får leva ditt".

Han svarade inte på hela kvällen och hela fm.... Det tog.
Idag vid 12 kom ett meddelande att nu hade han med sin väns hjälp fixat alla papper och anmält sig för första steget för behandling.

Så där ja.

Jag har sålt allt som går att sälja. Hans bil åkte igår. Alla verktyg. Soffan. Jag fixar och donar. Städat och röjt, slängt och stuvat om. Njuter av en kopp kaffe i solen och sitter och tittar på stjärnhimlen i natten...

Skönt.

Jag kommer aldrig mer blanda in mitt liv med någons annan där jag inte har koll på vem som gör vem eller vems känslor jag faktiskt känner.
Hit men inte en jäkla millimeter till!

Tack till alla er. Idag är en bra dag.

Hej, jag är en kille på 32 år, har 4 yngre barn och en fru som har grava alkoholproblem.

Allt började 2 år sen när hon började gömma folköl för mig. Jag undrade varför? Klart man kan dricka någon folköl då och då.
Jag sa till henne att hon inte behöver gömma något för mig.

Men, ändå, så fortsatte hon med det, och det gick från folk öl då och då, till varje dag, som gick till vin och sprit. I princip varannan dag. Både starksprit och starkvin.

Jag har konfronterat henne om detta, gång på gång på gång. Hon kommer alltid med någon ursäkt om att det är gammalt, eller "inte mitt" och ljuger mig rakt i ansiktet precis som jag vore blind och dum. Jag har hotat med skilsmässa, socialen har varit inblandad. Familjen är inblandad och försöker prata med henne. Allt förgäves och jag vill inte skilja mig och överge henne. Jag vill hjälpa henne men enligt henne dricker hon typ aldrig.

Detta har nu pågått i 2 år. Det dricks från morgon till kväll. Allt hon kan komma över. Från folköl till ren gin och vodka.
Hon tror att hon kan gömma det för mig men jag hittar flaskor överallt i hela huset. Senast idag, 31 aug 2020, gick hon och la sig i sängen klockan 1300 utan att säga något. Jag fattade direkt vad det rörde sig om, och hittade en flaska gin i skåpet bland skorna som var halvdrucken.

Orken börjar ta slut, tillsammans med mina nerver. Jag orkar inte bråka eller diskutera med henne snart längre för oavsett vad jag säger, ljuger hon, sen reser sig bara upp och går iväg och gör samma sak dagen efter igen.
Psykiskt dör jag. Och jag är ledsen och frustrerad varje dag och undrar vad som gått fel för att det ska bli så här och värst av allt skyller jag på mig själv, att jag orsakat detta.
Vi bor i stor fin villa, vi är höginkomsttagare, vi har 4 fina barn åldern 0-8 som alltid är glada. Utifrån kanske vi ser ut som den perfekta familjen men bakom stängda dörrar finns ett mörker vi inte kan ta oss ur.

Jag skriver här i detta forum för jag har googlat och letat efter svar men hittar inget. Jag är tacksam över alla råd och tips jag kan få gör att hjälpa henne bli kvitt detta problem så hon och vi alla tillsammans i familjen kan ta oss ut ur denna djupa grop, innan barnen börjar förstå vad det är som händer.

Mvh

Välkommen till forumet. Jag ser att du skrivit ditt första inlägg i en tråd som inte varit aktiv på länge. Om du vill får du gärna starta en ny tråd, kanske berätta lite om just din situation. Du skriver om att känna igen mycket, här inne blir det tydligt att du inte är ensam om det. Du gör såklart som du vill, startar en tråd eller läser andras och stöttar som du gjorde i denna tråd. Oavsett är det fint att ha dig här.

Vänligen Li-Lo
Alkoholhjälpen och Anhörigstödet

En oehörd kamp du för men någon makt att ta tillbaka en anmälan har du inte. Har det kommit till socialens kännedom att en person eventuellt behöver tvångsvårdas är det deras sak att utreda det. Möjligtvis skulle en läkare kunna göra bedömningen att personen inte utsätter sin fysiska eller psykiska hälsa för allvarlig fara, men så är det väl knappast. Finns alltså ingen möjlighet att ta tillbaka en anmälan.

Har jobbat många år med detta och gjort många tvångsomhändertagande och jag skulle vilja säga att alla, även dom det gälle, vet hur illa det är.

En liten solskenshistoria mitt i allt elände kan kanske behövas. Blev under en utredning om tvångsvård erbjuden en stor summa pengar av en man om jag la ner utredningen, vilket jag självfallet inte gjorde. Ett par år efteråt mötte jag mannen nykter och fin på stan. Han bad mig vänta en stund och gick då och hämtade sina föräldrar och sa "här är hon som räddade mitt liv". Ett starkt ögonblick så tänk aldrig någonsin att du eller någon annan gör n0got fel när ni anmäler. Hoppas du har någon hjälp för egen del ❤

Inte konstigt att du blir trött och stundtals uppgiven inför läget.
Men du har erfarenhet och vet att än en gång måste fokus bli på dej själv. Finna ljusglimtar och glädje i vardagen, i det lilla.
Ju fler ljusglimtar vi lyckas med att upptäcka och samla, desto mer ljus i vår tunnel ????

Att backa några steg låter klokt och du är ju klok. Nu har gjort rätt och ett nytt LVM är bra för honom OCH för dig ! Vet inte vad jag ska säga annat än att jag finns här och håller handen. Kram och godnatt

Säg till honom att om han inte respekterar din vilja till att i te ha kontakt så kommer du att polisanmääla.

Då har han ett val.
Fortsätter han,polisanmäl.
Väljer han att trots det kontakta dig,be om ytterligare hjälp från kvinnojour.

Jag trodde aldrig att mannen till mina barn skulle tappa kontrollen,men det gjorde han trots att han aldrig hade krökt ett hår på mitt huvud.
Han kunde ringa 30 ggr per dag och jag skulle ömsom dö.
Nästa gång älskade han mig över allt annat.

Var försiktig.

Bränslet börjar ta slut och motorn hackar känner jag.
Märker hur mycket energi det här tagit ifrån mig den sista veckan med all turbulens som har varit.
Ska försöka vila mellan varven och skaffa mer kraft.

Mannen blev hämtad av 2 polisbilar och inkörd igen...... Så denna veckan har de jobbat på att få ordning på abstinensen vilket tydligen varit svårt. Väldigt hög puls och svårt med balansen och att gå.
Imorgon får han nog mer reda på vad som kommer att hända sen då advokaten kommer. Han är på väg mot ny LVM och ringer och tjatar att jag ska ta tillbaka anmälan. Sjukt jobbigt när han inte förstår att det är för hans livs skull vi har gjort anmälan.
Fortfarande total förnekelse och vad finns det att säga. Han har druckit minst 70 cl sprit i 44 dagar i sträck, kropp och huvud håller inte för det så han behöver verkligen hjälp.

Jag försöker hålla distans men attans så svårt det är emellanåt när allt just nu kretsar kring honom. Hela familjen är stressade just nu men ändå lättade att han inte kan skada sig själv så längre och att vården får ta hand om det nu.

Ska försöka backa några steg och lugna ner mig lite, lägga honom åt sidan just nu.

Sov sött ?Azalea

... för du blir utsatt för känslomässig utpressning även om det kanske inte är hans avsikt. Du kan och ska inte ta ansvar för hans liv, det kan vara han själv göra. Det är så svårt och jag önskar dig att lycka till.
Blade Runner

Som står på dig. Jag tänker att du inte behöver fatta beslut idag eller imorgon. Att flytta därifrån är ett första bra steg och försök att bara fundera på vad du vill och lägg duktig flicka och hjälpa till i en annan skål med ”övriga känslor”. Om någon vecka kommer du vara klarare i tanken när den första chocken lagt sig. Jag skulle kunna tycka att om du bestämmer dig för att fortsätta med honom gör det på ”distans” till att börja med så att han får bevisa att han kan vara nykter. Om han inte klarar det behöver du och dottern iallafall inte vara mitt uppe i smeten och allt det jobbiga. Blir arg på hans syster som tyckte du var taskig, men förstår samtidigt att hon också vill sin bror väl.
Lycka till !!!
Blade Runner

Det är förstås olika. Vi är alla unika varelser. Vi har alla våra olika tid för insikter. Någon får den aldrig. Någon upplever den tidigt. Någon förändrar och någon är kvar.

Jag tror att om du inte är rädd för ditt ex så är det bättre att acceptera att det är som det är. En polisanmälan kan uppfattas som ett hot.

Det är bara du som vet vad som är riktigt. Varken din vän som är polis eller din pappa. Du vet.

Är du rädd? Eller besviken?

På att du inte upptäckte hans missbruk tidigare. Eller på att han valde missbruket före dig.

Något för dig att reflektera över. Hur du vill ha det.

Det triggar nog bara honom att fortsätta höra av sig, särskilt om du polisanmäler. Då blir det kanske en annan grej, som bara kan vara.

Men det är du som vet, ifall det behövs eller inte.

Ta hand om dig!

Tack ? jag mår bättre nu. Gjorde dock misstaget att inte prata alkoholvanor i helgen med honom ... Att sånt ska vara så jäkla svårt. ? Helt klart en spärr med det, typiskt medberoende-beteende har jag förstått.. ? Men blir så trött på mig själv. Börjar ju kännas så märkligt och frustrerande då saker och ting som hänt och händer i hans fylla sopas under mattan och man inte diskuterar dem! ...

Han hade en lugnare helg nu, vilket var skönt. Han ska ju ta en nykter period från september har han sagt (eget initiativ) så kanske han faktiskt nu i helgen jobbat med sig själv med att ta det lugnare. Nå, jag lär väl märka hur det går då vi gått in i september ..

Kram på dig. En dag i taget. ❤️

Jag har varit så tydlig jag bara kan, i flera veckor har jag sagt låt mig vara ifred, jag vill inte prata med dig......

Han ringer av o till o frågar om jag inte pratar med honom längre, ehhh... när jag åter är rak och tydlig så säger han -skämtar du eller.

Det har gått så långt att min vän som är polis säger åt mig att det är dags att polisanmäla för att han inte lämnar mig ifred...
Idag sa jag det till honom, när jag var dum och svarade i telefon.... han la på och skickar mess att det är inte alls vad jag sagt till honom, jag säger läs alla meddelanden här ovan igen!!!

Jag fattar han är knäckt, han dricker säkert en hel del, men det har blivit patetiskt och rent av obehagligt ibland...

Kommer han ge sig nån gång??

Du lyckas sammanfatt min strävan på ett otroligt fint sätt!
Det stämmer som du säger, och visst är det så att nu när jag själv först kommit till insikt och därefter kommit ur mitt eget beroende så vill jag ju se samma sak hos min man.
Ingen har heller släpat in mej på arenan utan min egen insikt och vilja har fått mogna fram under lång tid. Då blev det knappt jobbigt ens att avstå alkoholen.

Så, ja jag fortsätter att jobba med mitt förhållningssätt. Inte är det enkelt.
Men alla dagar är inte lika dåliga. Det försöker jag att ta vara på. Att även inse hur jag själv kan förändra, åtminstone mina egna val av att agera eller ignorera.
Tack för att du tog dej tid ?

Jag kommer från andra sidan, eller från samma sida som du egentligen. Det jag tänker när jag läser dina kloka inlägg är att du för två kamper, ett tvåfrontskrig. Du har lyckats med något som inte många klarat av, att inse dina svagheter och tagit tag i dem. När vi gör det börjar vi ofrånkomligen se liknande svagheter hos andra, och vill hjälpa dem, så som vi hjälpt oss själva.
Du är också medveten om att resan måste göras inifrån, man måste själv se att man behöver förändring och gå rakryggad in i den.
Min resa började, som mångas, i en vilja att vara till lags, med en utgångspunkt i skam och dåligt samvete. Det gjorde att jag byggde min nykterhet på andra, min hustru, drogterapeut osv. Jag föll.
I fallet insåg jag att det var för min skull jag behövde förändring, att jag förtjänade att slippa tillvaron i beroendets fängelse. Att jag inte ville längre. Efter det har jag gjort resan för mig själv, inte för mina barn, inte för min fru. Inte för mina föräldrar, mina syskon. När jag blev självisk i min strävan blev jag också en mer osjälvisk människa, och när jag tar hand om mig själv kan jag bättre ta hand om andra.

Nu blev det långt, och du kanske undrar vad det här har med dig att göra?
Det jag vill säga är att du gör helt rätt. Ta hand om dig själv, odla och vårda din nykterhet, odla och vårda din frid.
Om du vill står du bredvid din man. Du väljer. Om han vill ha din hjälp väljer du om du vill ge den. Det är storsint om du väljer att ge den, mer storsint än de som inte levt med missbruk kan förstå. Men, du väljer.
Jag avslutar med ett citat från Harry Potter som jag bär med mig:
”Men nu förstod han äntligen vad det var som Dumbledore hade försökt säga honom. Det handlade om skillnaden, tänkte han, mellan att släpas in på arenan för att tvingas kämpa till sista blodsdroppen och att själv gå in med högburet huvud. Somliga skulle kanske tycka att skillnaden var obetydlig, men Dumbledore visste – och det gör jag också, och det gjorde mina föräldrar med, tänkte Harry med en rysning av häftig stolthet – att den skillnaden betydde allt.”
Kramar!

Tack för dina ord. Han ringde idag, len och fin i rösten. Ville ha mer pengar. Jag sa att jag sänder för sista gången, har inga själv... Sände 500 kr. Han skulle ringa om 30 min när han var hemma igen. Inte ett ljud, 5 timmars snart. Känns bra att jag sagt det, nu är det slut med finansiering.

Känn konstigt,har sett honom förut som ett offer, offer av en tuff uppväxt, offer av vad andra människor gjort mot honom osv men idag... Han ljuger, manipulerar mig, tigger pengar... känner mig plötsligt utnyttjad till tusen...
Vad fn....
Just när jag skriver här ringer han, låg men nykter...Blir så irriterad när han ringer och släpar sig fram i rösten. Vill prata med sin fru, vill inte prata...Sa det och bad att han skulle ge mig space. Höras i morgon...

Bra med kompisen, han har friska ögon att se...plus att han informerar mig lite vad som händer.
Tröttiz, hur mår du?

Hej Azalea, jag har inte läst allt så noga. Men jag ser att du orosanmälde honom och att även pappan gjorde det. Bra gjort! Att köra bil 44 dagar i sträck, berusad. Det är inte klokt. Att inte heller polisen stoppat honom tidigare, men det är så här det är. I vårt samhälle. Jag hoppas att det finns en ängel som ser vad du gör. Jag ska be universum vaka över dig och hjälpa dig så du får lite sinnesro. Du gör en insats för någon annan, som nu får änglavakt och inte riskerar att råka ut för din ex make, genom att du agerar. Jag kan inte säga det nog med gånger. Bra gjort! Ta hand om dig, på alla sätt och vila nu när han är inlåst. En stund i alla fall. Sen ute och som vanligt igen. Men då kanske inte änglavakten är där, eller ditt engagemang. För du har rätt att leva ditt liv. Som du vill! Kram