Senaste kommentarerna i forumet

@majsan jag hade inte riskerat det. Mitt ex har supit i mer än 25 år. Ingen relation är värd stressen som alkoholen ger, inte för mig.

@sommar2023 en fullständigt normal reaktion från din sida i situationen!

Alkoholism är en progressiv sjukdom där gränserna, och ansvaret för det egna beteendet, hela tiden flyttas. Därför blir det så viktigt (och svårt) att hålla fast i de egna gränserna❤️

Hej igen! Då förstår jag. Läkare har ingen specifik skyldighet att rapportera till vapenregistret när det gäller alkoholproblem. Däremot har de skyldighet att rapportera om de gör bedömningen att någon av medicinska skäl är olämplig att ha vapen. Det lättaste sättet att ta reda på de gör just där din bror vill söka hjälp är att ringa anonymt och fråga hur de skulle göra i en sådan situation.

Det är värt att komma ihåg att de råd & stöd-samtal som kommunen ofta erbjuder för beroendeproblem inte omfattas av detta - det är bara läkare som kan göra denna typ av anmälan till vapenregistret. Din bror är såklart också välkommen att ringa vår telefonlinje på 020-84 44 48 anonymt för att diskutera situationen och vad som kan vara nästa steg för honom.

Vad klokt du resonerar och vad bra att du finns där och försöker motivera. Hur mår du själv i allt det här?

Vilken tuff sits, och vad klokt av dig att inte släppa den här bollen trots att han inte verkar vilja förändra något. Jag håller med Åsa om att det verkar högst rimligt att kontakta chefen, speciellt eftersom ni har försökt så mycket annat och försökt nå fram till din bror. I det här läget finns det andra att skydda, t ex de som möter honom i trafiken.

Jag blir precis som du också väldigt orolig för din brorson, eftersom du skriver att han är ensam med en onykter pappa. Det låter väldigt otryggt och riskabelt för en treåring, som ju inte kan ta hand om sig själv. Vet du om familjen har någon kontakt med Socialtjänsten? Har du annars funderat på att kontakta dem och berätta om situationen, så att familjen kan få hjälp att se till att barnet har det så bra som möjligt?

Ingen familjerätt med korrekt underlag ger en alkoholist gemensam vårdnad om barn. Dokumentera hans missbruk och prata med socialtjänsten för att få hjälp att ta dig därifrån.

@sommar2023 att du tappade det är helt förståeligt. Nu behöver du flytta på honom eller dig och barnen en stund så du sedan kan lägga upp en plan. Har du någon att be om hjälp så gör det. Det här går nog inte att reda ut utan hjälp och du lär få göra första jobbet.
Önskar dig all styrka❤️

Ikväll körde han full. Vi ska lämna in bilen så jag tog den ena å han den andra.
Sen när han satte sig så kände jag att han luktade sprit. Jag tappade det i bilen helt! Kunde inte hjälpa det utan blev vansinnig.
Han var helt lugn å bara sa att han inte är full osv. Å det var mitt fel att han körde osv.
Så jag har fått ta beslutet ikväll att det går inte längre. Vad är det som säger att han är inte kör onykter med barnen i bilen.
Hur gör man med barnen när vi separerar? Jag vill ju liksom inte att de är hos honom.

@Kristoffer insåg att jag skrev lite otydligt. Jag är närstående till en ung man som har dessa problem

@Kristoffer Ja en närstående till en ung man, sköter sitt jobb utan alkohol och klarar dagar utan alkohol. Vid jakt är han ute och klarar det fint utan alkohol. Det är på kvällarna som han behöver alkoholen. Jakten, träna upp jakthund och tiden i skogen är en av de sakerna han lever för. Han vill ha hjälp men vågar inte pga att han är rädd att bli av med vapen och jaktlicens. Har försökt prata med honom om att tar han inte hjälp nu och det blir ennu värre så lär han endå inte kunna ha kvar vapnen.

Tack @has, det är nog exakt det som är grejen. Och det har jag sagt åt honom. Nu träffas vi i smyg "utan krav" men jag är rädd för att kraven kommer komma från min och hans sida i nåt skede och då kan jag inte gå vidare. Men exakt så är det nog, precis som du skriver. Jag kan inte inleda en relation innan eller om han inte inser det just för att tilliten inte finns.

Funderar mycket på gränser när man hela tiden tänjt på dem. Och det är en stark gräns jag har.

Jag pratade med mitt ex' chef efter råd härifrån. Det var helt rättväg att gå för mig som ville hjälpa. Att han inte lyckats hjälpa sig själv är en Nina sak.
Om din bror jobbar med bilar och körning är det rent ut sagt livsfarligt att han får hållas. Prata med hans chef, eller med hans läkare. Det är det enda rätta...

@majsan jag tänker att var och en behöver hitta vad som blir bra för dem, men det låter som att det här upplägget inte känns helt ok för dig med tanke på att du skriver att du har nolltolerans mot alkohol och känner dig förvirrad?

Själv vågade jag inte gå in i relationen med min man på nytt förrän han insåg att han inte kunde dricka alls mer.

Framförallt för att jag hela tiden skulle ha väntat på, och undrat, när det skulle barka iväg igen.

Ta hand om dig!

Min bror har under flera år haft ett alkoholmissbruk som nu är värre än någonsin. Han dricker mer eller mindre alkohol varje dag och planerar allt efter alkoholen. Han dricker öppet och i smyg och det hittas alltid gömda ölburkar eller vinflaskor när han varit närvarande.

Hans problem är väl uppmärksammat för hela familjen, även hans sambo men han lyckas alltid ”köpa” sig ut för att slippa hennes tjat. Hon har själv en hel del att jobba på med sig själv och under hela deras förhållande har hon gnällt på hans drickande men allt går att lösa med en Swish eller en ny del till hennes bil. De har tillsammans en son på snart 3 år som jag anser inte får den uppmärksamheten som han behöver i sin utveckling. Min bror umgås väldigt mycket med sin son och de leker mycket utomhus i trädgården tillsammans, men då med några öl gömda i fickorna. Han kan aldrig hålla sig nykter, även om han är själv med sin son.

Han har ett jobb som han sköter men jag märker en stor förändring i hans beteende. Trots att han dricker varje dag så kör han bil på ”bakfyllan” varje morgon till jobbet. Han är opålitlig och vi har vid flertal tillfällen fått ta hans bilnycklar ifrån honom. Han säger själv att han till viss del har ett missbruk som han behöver hjälp med men att han inte tänker bli nykterist. Han vill lösa det själv, på sitt sätt. Att gå genom vården är inte ett alternativ för honom då han vet att hans levervärden kommer göra att hans körkort blir indraget direkt.

Jag känner mig maktlös, hur många försök vi än har gjort så tar han inte tag i sitt missbruk för han vill inte bli hjälpt.

Jag vill hjälpa honom på alla sätt som går och nu står jag i tanken om de bästa alternativet är att kontakta hans arbetsgivare så att han får stöttning därifrån. Problemet i detta är att jag är rädd för att ställa till med ännu mer oreda. Han jobbar med bilar och behöver därför sitt körkort, tänk om de kräver ett blodprov och körkortet blir indraget? Gör jag så att han blir av med jobbet är risken stor att han dricker ännu mer.

Vi har försökt med det mesta genom åren, att vara stöttande har aldrig gett något som helst resultat. Han ljuger och manipulerar och det går bara inte att nå fram till honom.

Han ser hur hans familj går sönder men han väljer alkoholen före allt annat. Så, hur kan man hjälpa någon som inte vill bli hjälpt?

@yesica är det någon närstående till dig det här gäller? Vill du berätta lite mer om situationen?

Uppdatering ett halvt år senare:

Mitt ex dricker nu bara en dag varannan vecka när han inte har barnen. så han har förändrat sitt drickande.

Vi har återupptagit en intim kontakt och alla känslor finns där. Jag är bara förvirrad. Min tolerans för alkohol är fortfarande 0. Men nu behöver jag inte träffa honom de fredagar som han dricker eller de lördagar som han är bakis. Men jag vet inte vad jag gett mig in på. Borde antagligen avsluta att ses utanför barnen. Jag märker att jag är så skadad av alla svek som alkoholen gjort mot mig att jag inte ens kan acceptera hans förbättring (för hur kan man lita på en missbrukare?). Men kan man bara ha en guldkant i vardagen och träffas på söndagskvällar efter att barnen somnat eller håller jag på att skjuta mig själv i foten?

tack för svar, kanske inte rätt tråd att ta upp dessa saker i (har själv haft flera trådar här nog). Men jag känner igen din längtan och saknad efter exet som du beskriver. Och att "inte kunna ta konsekvens för sin handling". Jag har själv återupptagit den intima kontakten till min ex trots att jag lämnade honom pga alkoholmissbruk.

Han har minskat sitt intag till 2 ggr/ månad från varje fredag (innan ännu oftare). Hans drickande pågår hela natten och han röker också gräs. Nästa dag var han okapabel att göra någonting och låg bara och sov med kläder på.

Det är säkert som du säger, att jag har svårt att överhuvudtaget tolerera alkohol efter att jag utsatts för så många alkoholrelaterade svek under vår relation.

Men nu har jag svårt att veta om vi borde vara intima överhuvudtaget (vi har barn ihop som vi bor vecka/vecka med). Men känner igen den där längtan, saknaden och kärleken? Varför är länken till alkoholisten alltid så stark? Nu när jag inte ser hans missbruk ser jag ju bara hans fina sidor.

Så himla fint inlägg, jag hoppas att många som brottas med liknande situationer får se och läsa det. Tack! Det säger så mycket om kraften i beroendet, att föräldrar kan tappa förmågan att ta hand om de som betyder allra mest för dem. Och att barn märker, de märker och påverkas ofta långt mycket mer än vad vuxna tror.

Du verkar vara på en plats där du försöker landa i vad du varit med om och hur det har påverkat dig. För många kan det vara ett startskott för att bryta mönster och må bättre. Har du något stöd i den här processen, någon att prata med?

@Snuffe69 man blir nyfiken på din rubrik, vill du berätta mer? Vad är det som de på jobbet inte vågar säga något om?

Hej alel! Utan att ha någon egen erfarenhet av det du beskriver känns det rimligt att du är orolig, det låter allvarligt att han stjäl din medicin. Hur ofta händer det?

@sommar2023 jag tror det är den platsen vi medberoende behöver komma till för att vi ska kunna börja göra bättre val för oss själv och våra barn. Instämmer helt med Åsa M, han har troligen just nu inte förmågan att ”välja”, utan styrs av alkoholen. Det är en väldigt sorglig insikt, men kanske kan göra att det känns lite mindre personligt det vill säga, inte riktat mot er.

Om steget att starta om på egen hand känns för stort, finns det något som känns mer hanterbart som ändå skulle kunna göra ditt och barnens liv bättre just nu?

När jag insåg att min man var alkoholist började jag vända fokus mot min situation istället för att försöka förstå och påverka hans (vilket hade tagit mängder med energi) sen hände väldigt mycket rätt snabbt (jag flyttade, han insåg sin problematik, sökte hjälp och blev nykter. Efter nästan ett år med separata boenden bor vi nu tillsammans igen).

Jag tänker att vi alla har vår egen väg att vandra till ett mer fungerande liv. Oavsett om första steget är litet eller stort, så påbörjar vi processen att ta ansvar för oss själva och våra liv. Ofta dyker lösningar vi kanske inte tänkt på tidigare upp när vi väl ändrar fokus.

Ta hand om dig❣️

Jag vet inte. Känner mig splittrad i allt just nu å ledsen och trött. Tänker på hur mycket tid och energi jag lagt på honom de senaste åren och vad det gjort med mig.
Helst hade jag startat om på egen hand men just nu känns det steget som ett stort berg.

Jag tror att han inte *kan* välja något annat. Han är sjuk. Vad vill du göra för att ändra din egen situation? Hans kan du inte påverka, den måste han hantera själv.

Lever med en man samt 2 barn. Han har druckigt så länge jag kan minnas i vårt förhållande. Men det är starksprit sen ca 8 år tillbaka.
Har satt så många ultimatum de senaste åren och han höll uppe och lämnade blodprov ett par månader. Men sen började det om igen.
Så nu är det flera gånger i veckan. Senast igår var han onykter på kvällen. Märks så tydligt och jag har valt att titta åt åt ett annat håll..men på nåt sätt börjar jag tröttna. Känner mig trött å less och irriterad på hela situationen. Går inte att nå honom heller. Han lever både med en depression och alkoholism och jag kan inte fixa honom. Spelar ingen roll vad jag gör eller säger så kommer han alltid välja alkoholen framför mig och barnen. Så är det.
Idag skrev jag att det är dags att söka hjälp nu. Å ta tag i det. Men han vägrar för att läkaren sa senast att kommer han igen och vill ha hjälp kommer hon anmäla honom till socialen. Vilket jag inte tror på alls. Ännu bara en undanflykt och ett sätt att manipulera mig. Skiljer vi oss kommer han ändå inte få ha barnen eftersom han super varje dag. Men tror inte han har några problem med att välja bort dem alls faktiskt.
En sak som varit tydlig sen ett par månader tillbaka är att han blir vansinnig om det är nåt. Tex om vi tjafsar om nåt så exploderar han. Sån har han inte varit innan.
Tror han mest bara vill supa ihjäl sig. Vår familj betyder ingenting mot alkoholen.

Inte bilagor,villkor ska det stå.

Hej Majsan
Om din fd dricker 1 gång varannan vecka så kanske det är du som inte klarar att ha alkohol i ditt liv?
Jag vet ju inte på vilket sätt han dricker eller vilka konsekvenser det har för er.
Men i mina öron låter det rätt "normalt"

Att ställa krav på sin partner i bilagor för att man ska fortsätta tillsammans brukar inte bli så bra.
Då kommer förändringen pga yttre faktorer,dvs dina krav.
Det brukar inte bli varaktigt.
Mitt tips är att du startar en egen tråd och läser och skriver det du känner är viktigt för dig.
Allas vår historia härinne är olika,men har gemensamma grunddrag.
Vi härinne på anhörigsidan har ofta farit illa pga missbruk,antingen i nuet eller vår uppväxt.
Det skadar oss på djupet och vi behöver förstå oss själva för att förändringar ska ske.
Välkommen hit och lycka till på din resa!