Senaste kommentarerna i forumet

funderingar som du när jag var tillsammans med mitt ex som var alkoholist. Han höll sig nykter ibland men han var nästan "värre" då. Jag bockar av samtliga av dina punkter, stämde även på mitt ex. Man tror gärna att allt ska bli bra bara dom slutar dricka. Och så blir man besviken när det inte stämmer. Tror inte det räcker att sluta dricka, det krävs arbete med sig själv också. Som anhörig har man mycket att bearbeta men det har beroende personen också. Tror att skam och andra negativa känslor kommer upp till ytan när dom inte dövar med alkohol. Svårt läge för dig men vänd fokus till dig själv istället och försök göra saker som gör livet bra för dig själv. Så får beroende personen fokusera på sig och ta ansvar för sig själv. Svårt är det men det går. Kram

Tack, det var vad jag behövde. Andas. Ta det lugnt. Måste blocka honom när han gör så här. Gav mig ut i skogen med hunden, kände ro, andades-och så bara tokringer han och skriker och gapar, gråter och svär. Höll på hela kvällen och ringde sen mitt i natten....Då blockade jag.

Ser på kontoutdraget vart pengarna tickar och det beviset behövde jag. Det finansierar jag ICKE en enda gång till.
Kram igen och tack!!!!

Som rubriken lyder. Ja behöver hjälp att reda ut detta. Vad är friskt och vad är sjukt i en beroendes personlighet? Behöver minska mina frågetecken kring detta. Minska att analysera om fel på mig eller ett resultat av den beroendesjukas personlighet. Nykter en tid, fortfarande samma personlighet? Jobbar man bort beroende personligheten undan för undan? För den försvinner väl inte bara sådär om alkoholisten varit nykter ett tag?

Som ja tror:
Lättkränkt?
Överkänslig
Lättretlig
Rastlös
Projicerar sina negativa känslor på omgivningen
Svårt o ta egna initiativ
Svårt o se att den beroendesjuka har makt att ändra sitt liv.
Vill se sig som ett offer
Vill bli omhändertagen.
Ge mig gärna kommenterar på detta. ❤

Förstår du känner så, att mista hoppet är förfärligt samtidigt som man inte kan sluta hoppas. Jag har också mist hoppet många, många gånger. Det som gör det ännu svårare är de katastroftankar man har, allt hemskt som man förväntar sig ska ske, men vi vet faktiskt inte hur det blir och min erfarenhet är att det blir oftast bättre än man tror. Min son har rymt, försvunnit, tagit återfall, överdoser osv och lika hemskt varje gång, men han är drogfri idag och känns faktiskt stabil i sin drogfrihet hur konstigt det än låter. Återfall ingår i processen att bli drogfri, men jag vet hur förfärligt det känns. När jag idag tänker tillbaka på hur det varit med min son är det som en ond dröm, tror aldrig jag mått så dåligt som just vid återfallen, när glädjen byts till sorg.Hoppas du kan få någon bra hjälp för egen del ❤❤❤❤❤❤

Jag har varit den som gömmer det är förknippat med mycket skuld och skam. Din fru nekar till problemen trots negativa konsekvenser. Genom att inte sätta ner foten så möjliggör du hennes beteende och skyddar henne. Hon dricker starksprit, det är jättefarligt och nu menar jag att mina erfarenheter är att med starksprit går det jäkligt fort utför. Har ni alkohol hemma? Rensa bort alll. Lämna henne om hon inte tycker att det är något problem. För dina barns skull. Om hon medger problemen kan du stanna och stöttta. Annars gå! Rekommendera henne att lyssna på alkispodden. Finns berätttelser där som hon kanske kan känna igen sig i och bli inspirerad av.

Ja, det får man försöka släppa och lämna. Åtminstone just nu, för den här stunden.
Bara blunda, andas långt långt ner i magen och pusta ut...för en stund.
Gör det igen..
Och igen..
Och igen..
Zzzzz❤❤❤❤❤❤❤

Det finns anhörigkurs via 1177. Det kan du börja med direkt utan kostnad.
Kontakta även kommunens alkoholenhet och be om stöd.
Du kommer att få de verktyg du behöver för att kunna bemöta utan tjat. Sedan om det förändrar HANS drickande vet ingen. Men det kommer att förändra ditt mående och din inre styrka.
Glöm inte bort dej själv mitt i allt detta, du behöver styrka och stöd!

Hej, hur har du det nu? ?

Att tjata funkar dessvärre inte ... Den beroende måste själv komma till insikt. Du stångar bara huvudet i väggen och det tar sådan energi från dig att tjata.

Vill tipsa dig om medberoendepodden och sök på "släpp kontroll".

Ta hand om dig. ?

Min son rymde från sitt öppna ställe han fått komma till och när han varit ute ett dygn fick jag veta vart han var och ringde polis. Det är så jobbigt att behöva göra det och nu dessutom blev det lite dramatik då han sprang iväg och de fick jaga honom. Han har varit så arg på mig och jag har varit så himla ledsen. Jag tappar allt hopp. tyckte 6 månader kändes långt men nu känn det som den tiden inte kommer räcka till :(

Jahapp sådan början. ? Efter allt drickande förstod jag att det inte blir lätt för honom ...
Vi bor på olika ställen, och jag får inte tag på honom. Det enda "liv" jag haft idag från honom är en bifogad bild på e-posten mitt på dagen. Helt klart onykter redan då. Men jag vet av andra att han åtminstone är vid liv.

Antar att min nattsömn rubbas då jag inte vet vad han gör och hur han mår. Får försöka släppa bara så jag orkar jobba i morgon (ska upp tidigt) , men ack så svårt. Ingenting löser ju sig för att jag inte sover ... ?
?

Sätt dig ner och andas lite, ta det med så mycket ro du kan.
Det är inte din sak att fixa fram pengar till honom och känner du att du vill så blocka hans nummer, en dag, en vecka eller tills du samlat dig igen. Du behöver vila från det och låta honom ta vara på sig själv.

Styrka ftån Azalea

Tack för svar! Ja, så är det nog. Står lite chockad och handfallen, har inte sett det hela med dessa glasögonen på. Vet inte vem denna mannen är riktigt som kräver och kräver och kväver mig. Vill ta timeout från honom men då väsnas han runt ännu mer. Kan han inte bara tyst och stilla fixa sitt liv... Tack gode gud att han fysiskt är så långt borta. Hur orkar man om de tex bor i samma stad...? Helt slut!!! Kramar

Att sitta lugnt i båten är svårare än man kan tro. Men om du kan, så gör det.
Det klart att det blir drama, om han inte har pengar, men det är ju inte ditt problem. Han är vuxen och kan ta ansvar för sig själv.
Så kan du stå emot, för din skull, så gör det. Eller vänta någon dag, så fixar han nog pengar av någon annan.
Det blir lätt drama runt alkoholisten. Och saker och ting måste ske med en gång. Allt för att du ska reagera och sätta över pengar direkt.

Han ringer ...hela tiden. Det är drama, tjut och anklagelser... Han har inga pengar, hittar inga jobb, jag stöttar honom inte, ingen bryr sig, kan jag sända pengar... Jag håller på att bli galen!
Jag är tydlig, försöker sätta gränser men han vägrar!
Vägrar!!!
Han ska få hjälp in på behandlingshem och måste ha pengar till cigaretter och jag bara...vad fn!!!
Hur ska jag hantera detta, vad ska man göra???

Får inte ihop det riktigt. En pappa som är ledsen och frustrerad varje dag och som upplever sig som psykiskt död tillsammans med en mamma som dricker i stort sätt dagligen, alkoholist helt enkelt, och sedan barn som alltid är glada. Självklart påverkas barnen.

Du har fått råd och uppmanats att fokusera på dig själv den enda du kan förändra. Oehört svårt att inse sin maktlöshet, men en befrielse samtidigt. Du kan inte få din fru att sluta dricka och mestadels, om inte alltid, är det negativa konsekvenser som gör att man blir motiverad till förändring. Det är så mycket skam förenat med missbruk/beroende och detta kan nog förklara förnekelsen hos den beroende. Du kan berätta för din fru var hjälp finns att få och för övrigt ta hand om dig själv och dina barn på bästa sätt. Något anhörigprogram, alanon skulle jag föreslå dig och en bra bok som heter Missbrukaren och jaget av Craig Nakken. Du har ansvaret för fyra barn ta emot all hjälp du kan få.

En del av mig hoppas, en del av mig är livrädd och orolig hur det kommer att gå ...

Han har sagt flera gånger nyligen att han ska ta uppehåll. Nu. Snart. Jag har sagt till honom att det är klokt beslut, inte sagt så mycket mer. Inte gjort så stor sak av det, vet inte om den biten är bra eller dålig.
Jag borde väl vara glad och lättad men även här finns massa känslor som är jobbiga. Jag blir galen. ?

Han har sagt att han funderar på att börja med vissa fritidssysselsättningar, jag har varit positiv till det och sagt att jag gärna kommer med på något. Har dock sånt sjå att inte blanda mig i hans projekt som det ju är med uppehållet. Antagligen den medberoende - delen av mig som vill styra. T ex mitt i allt kom jag på att jag borde slänga ölen, vinet, whiskyn men sedan rätt fort hejdade jag mig och tänkte "nej fasen, detta är inte min uppgift, det är hans liv och val!! " och lät vara. Får se vad som händer med uppehållet. Håller tummarna. För honom och för min skull. För hans del bland annat i frågor som rör andra relationer, jobb och ekonomi.
?

Så underbart det måste ha känns att få träffa den mannen och veta att han lyckats vända sitt liv.
Du var hans ängel fast han inte kunde se det då.
Det ger hopp?Azalea

Tack alla ni för att ni finns och tar er tid❤ Ni är underbara allihop och det ger mig så mycket.

Nej, ta tillbaka anmälan även om det vore möjligt skulle jag aldrig i livet göra, ångrar inte det för em sekund. Däremot hade jag säkert ångrat ihjäl mig om jag inte gjort någon och han hade skadat sig rejält eller dött. För dit var det på väg med stormsteg.
Imorgonblir han flyttad till boendet och sen väntar domen om han ska vara kvar eller om det blir vård i hemmet med Antabus mm. Vilket inte kommer att fungera.....
Hoppas för hans skull att han får den hjälp han behöver och att han kan ta emot den.
Det som är tuffast att hantera för mig är nog att han inte förstår varför samtidigt som jag vet att det spelar ingen roll.
Kändes bara för mycket igår och jag tappade nog mig själv lite.

Idag bjöd jag hem en väninna och tog en lång runda i skogen sen lagade vi mat tillsammans och det var så skönt. Att bara få vara normal och prata om normala saker, skratta och njuta av livet så som jag ser att det kommer att se ut när allt är utrett .
Sonen kom hem och det är ju underbart att få ha honom lite för sig själv nån dag och bara mysa.

Så tack fina vänner för att ni plockade upp mig ur min tillfälliga formsvacka ? Ni hjälpte mig .

Good Night ??Azalea

Å vad jag känner med dig Azalea. Du kämpar och kämpar. Inte undra på att du blir trött. Och helt klart gör du det enda rätta att du lämnade in en orosanmällan.
Om han blir frisk så kommer han tacka dig sen, nu har han inte möjligheten att förstå. Nu är det drogen som pratar.
Hoppas du kan få lite ro nu. Att tänka på dig själv. Du modiga fina. Sov gott och hoppas morgondagen känns lättare ?

Tack för fina ord, det värmde. Fått fint stöd här inne. Sänder dig varma tankar och en stor kram!

Bra skrivit EsterHanna. Har läst lite och läste ditt sista inlägg här.
Du verkar så modig, och sätter nu dig själv i första rummet, som det ska vara.
För mig tog det många många år.
Så ville bara säga, bra gjort. Du är på väg mot ett eget liv?

Bra val att börja skriva här. Det känns så skönt att inte känna sig ensam, även om det är tragiskt att vi är så många anhöriga här.
Som de andra säger, börja lägga fokus på dig själv, vad du vill. Det låter kanske enkelt, men det gör sådan skillnad, både för dig, och för din fru, som kommer få ta ansvar för sitt drickande själv.
Och kanske inser din fru vart hon är på väg, för det kan hon bara inse själv. Och du får tänka att det är enda sätter du kan hjälpa henne på.
För min del så lämnade jag till slut min man. Och vi har bott isär över 1 år nu, och han har fortsatt att dricka, men det är ju inte alla det slutar så för.
Fortsätt läs och skriv här. Du kommer få många goda råd från alla som förstår vad du kämpar med.

Jag är "bara" ensam med min pojkvän som dricker. Han har 2 men vi har inga gemensamma. Kan inte tänka mig helt in i hur det skulle vara med barn med i bilden, då blir det ju annat. De ska t ex kunna känna sig trygga.

Ett tips : Det finns en "medberoendepodd". Gå in där och sök på "släpp kontroll".

Vill avsluta med att säga att du inte får gå omkring och tro att du gjort något fel, att det är därför hon dricker. Det är inte ditt fel. Kom ihåg det. ?

Himla ledsamt att även vi ska nå vår botten för att sedan kravla oss upp. För att bygga upp oss. Att det ska till så mycket liksom.
Men vi bryr oss in i det sista tills det inte går mer, och vi är totalt slut ... ?
Undrat ibland vad min "botten" blir. ? För jag är nog så himla fast, fastän jag någonstans i förnuftet vet att något någon gång kommer att gå galet... Märkligt hur man är funtad.
Kram på er. ?

och Välkommen! Den bistra sanningen är att hon måste göra sin förändring själv. Jag tänker som EsterHanna här ovan att hon måste själv möta och ta konsekvenserna av sitt drickande. Jag kan också tänka att hennes problem började långt innan hon började gömma.
Jag är själv gift med en nykter alkoholist, han valde nykterhet den dagen jag gick. Jag är också vuxet barn till en alkoholiserad förälder. Jag hade oerhörd starthjälp i mitt tillfrisknande här. Sen kom jag vidare genom Alanon, du kan googla deras hemsida.
Mest har jag lärt mig här genom att läsa på de beroendes sida, om deras kamp. Den lärdomen har jag fördjupat genom att gå på öppna AA-möten och lyssna på alkoholisterna där. Nu finns både AA och Alanon online, bara att logga in och lyssna. Info och inloggning finns på deras hemsidor.
Det du kan göra är att i första hand ta hand om dig själv och barnen och överlämna hennes ansvar för sitt liv åt henne. Så tufft, jag vet. Men så värt, det går inte att göra en beroende nykter. Men det går att ta makten över sitt liv och den vägen bidra till att den andra förmår återerövra makten över sitt. Varmt Lycka till! / mt