Senaste kommentarerna i forumet

Tack för ditt svar! Ja det ekonomiska är inte kul nu men ändå bättre än att ha någon som man sätter tro till och sen inte finns.
Så många gånger jag inte fattat att han varit full, inte fattat att han varit aspackad och jag trott att det varit stress...Jag fick ett brev av en uppdragsgivare som beskrev det jag märkt men då med krav på åter betalning. Han beskrev allt på 6 sidor, inget av det var nytt för mig och inget där kunde jag säga "nej det stämmer inte"... Jag bara betalade, bad om ursäkt och där började processen. Tror jag.

Jag har tänkt som du, han kommer dö om jag säger stopp. Och nu har jag gjort det och jag tror faktiskt han går under...Självmord är en sak som finns med i beräkningen här med.
Men du...jag /vi har ETT liv, ett enda. Jag vill ha det bra! Jag vill att min dotter ska se en stark och glad mamma!!! Det är vuxna människor vi talar om, de får reda sig själva. Hur vill du leva?

Måste vara hemskt för dig att han är så ambivalent i det han säger. Hoppet tänd och släcks, tänds och släcks...så svårt. Jag känner med dig. Kram

Jag gör också det. Läser, solar, fikar och tiden bara går. Det är en skön känsla att hamna i böckernas värld . Jag har aldrig läst då många böcker som denna sommaren och det blir som ett sällskap att leva sig in i dem.
Kämpa på fina Skrållan?
Kram Azalea?

Att du varit och campat med din vän. Det blir så kravlöst när man är i naturen och inte som när man bjuder hem och Ska visa upp sitt hem och liv på nåt sätt.
I naturen faller allt sig mycket lättare och att sen ha det gemensamt är en fin kraft att hämta energi från.
Ta vara på det och skapa mer minnen tillsammans i skogen.
Älskar stillheten och att få vara i en lugn glänta eller vid en sjö.

Jag sov i min hängmatta 2 nätter i helgen. Sååå skönt.
Helt ensam men hyfsat nära hus. Jag lånade en strand av en släkting som inte är där just nu och då blev det camping i hans trädgård.
Det är en resa i sig att lära sig tycka om sitt eget sällskap och må väl när man är själv. Jag har kommit dit att jag trivs med min egen ensamhet, bara jag får med mig en bok ,haha.

Vi behöver alla en påminnelse om djävulsdansen...... plötsligt står man där och steppar igen och då är det skönt när någon här säjer :stopp och belägg, ta ett steg tillbaka.

Du/ ni är underbara och en riktig livlina ?Kramar från Azalea

Hej EsterHanna!

Så svårt att vara stark, skriver du, och ändå är det precis det du är när du omsatt tankarna till handling, i en riktning där du tar hand om dig själv och fokuserar på dina behov. Modigt och starkt.

Du skriver att ingen vet något och att du biter ihop och håller masken stenhårt. Fint att se att du ändå väljer att dela med dig här på forumet, hoppas att det kan vara någon form av ventil för dig. Du väljer naturligtvis själv vem och hur du vill berätta något för, men jag hoppas att det är okej att jag frågar om du har någon (närstående/vän eller professionell) att ventilera och bolla tankar med, om och när du känner dig redo? Om inte, vet du vad det finns för stöd att få för dig som närstående till någon som dricker?

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Vilken tur att han har kommit tillrätta! Hoppas han får den hjälp han behöver nu ??
Det är ju ett bra tecken att han själv bad om att bli inlagd.
Det är nog ofta så att de självmedicinerar för att de inte mår bra av nån anledning.
För min bror är det ju så vad jag förstår. Han har haft psykiska problem länge och även värk efter en trafikolycka och blev beroende av morfin efter det bla..
Styrkekramar till dig ♥️

Alltså, jag vill säga så mycket. En missbrukare äter upp en. Du har fått bra svar från gros19. Din pappa måste säga ifrån.

Jag gav mitt ex en förmögenhet. Som investeringar. I 12 års tid. För att han skulle få skapa sitt livsverk och jag skulle få utdelning sen. Sen kommer aldrig. Och jag gjorde om allt till en gåva. I tanken. Då slapp jag tänka på "om jag fick tillbaka så kunde jag köpa ett sommarhus som jag alltid önskat på en plats där jag trivs bra" Men jag ångrar det ändå inte. Jag lever i nuet och jag är en enkel person. Nu kan jag inte "leka" med de tidigare sk vännerna som lever dyra liv. Och jag tycker att det är jätteskönt. Jag behöver inga prylar. Jag har mig själv. Jag har vänner och en del vill leva ett dyrt liv med prylar och de har bjudfester. Jag får aldrig inbjudan längre och det är jätteskönt, för jag vill inte vara bland människor som dricker.

Jag trivs i skogen, intill ett träd och leker där. Med andra som också gillar att vara där. Det tog mig år att säga ifrån och idag gör jag inget som jag inte vill.

Och det är det jag vill säga till dig. Jag tycker att du ska fokusera på dig själv. På att må bra. Vad får dig att må bra?

Kan du börja gå ut i naturen. En stund varje dag. Göra som japanerna. Skogsbada. De går ut 15 min varje dag och tar in hela naturen med alla sina sinnen. Ett sätt att vara i nuet. Och upptäcka det som är just nu.

Jag tvingades öva under alla år jag levde med en man som drack dagligen. Jag kunde inte slänga ut honom. Jag var dessutom ansvarig att försörja honom då konkursförvaltaren gjorde honom i personlig konkurs.

Så jag hamnade i en situation som var märklig. Däremot så visste jag inte då att jag var försörjningsansvarig för honom. Jag gjorde det för att jag inte kunde säga nej och för att jag kunde. Men det var medel som skulle gå till en dröm jag haft. Som nu är slut och på ett sätt så var det jätteskönt att jag gav honom precis allt jag hade.

Att jag fick se konsekvenserna och jag ser ju hur det fortsätter och hur andra betalar för honom och hans uppehälle idag.

En missbrukare som inte får tydliga gränser fortsätter tills den i bästa fall vill förändra. I värsta fall tar med andra i sitt fall. Nu hade jag en gräns på vad som var ok. Jag har konst som jag var orolig att kronofogden skulle ta, så jag ställde bort min konst när de knackade på.

Även om jag hade kvitto och bevis på att jag köpt konsten innan jag ens träffat mitt ex så var jag orolig för att kronofogden skulle ta den.

Det fick mig att bli lite arg och att hans missbruk faktiskt gjorde honom så jävla korkad. Ursäkta, men det är inte ett liv.

Hjälp din far att få din bror att flytta. Om du kan. Om du är rädd om din far. Gör det så snart du kan. Ring polisen!?

Socialen?

Vet inte vad göra. Vad göra?

Hoppas att du landar i något bra.

Ett steg i taget.

Först.

Andas och känn din andning.

Ta hand om dig själv.

Vad vill du göra idag?

Gör det du kan.

Fråga dig varje dag.

Vad vill jag göra idag?

Gör det du kan.

Jo han har kommit till rätta. Han var nykter och drogfri, men det har framkommit nu när han är drogfri att han har svåra psykiska problem och han är inlagd på psykiatrin. Bad om det själv. Han har under alla år självmedicinerat och försökt dölja sina problem. Nu får vi göra det bästa av situationen och ta reda på vad det finns för hjälp att få förutom medicinering. Tack för du bryr dig det värmer.❤

Jag är hos mina föräldrar, tog ungar och drog. Min man är nykter sedan 3 mån men ändå svårt sjuk. Vi gifte oss för 1,5år sedan, varit tillsammans i 4. Så jag vet hur du känner. Men jag har berättat för flera nära och min man har genomgått behandling, men han är så otrevlig att leva med. Han hjälper sällan till, säger aldrig vart han är, sover i eget sovrum, ingen kontakt med någon och aldrig initiativ till att göra något, ingen närhet och så blir han fruktansvärt arg om jag säger något. Jag pallar inget mer, men måste hem och säga orden. Försöka få till ett samtal, hur vi löser det ekonomiska och det praktiska. Det värsta är att han kan inte lösa ut mig och vi köpte hans drömgård, inte min. Och han försöker starta upp en verkstad hemma så ännu inte inbringar så mycket. Man är så nerkörd i botten så det är som att bestiga Mount Everest utan syrgas. ❤

Att sätta stop omedvetet för din del kanske var ett slags tecken på självbevarelsedrift, en tanke bara.

Så han har skaffat skulder som du får stå för, vilken soppa. ? Hoppas det inte ställer till det så mycket ekonomiskt för din del. Kanske en bra idé prata med någon som kan hjälpa dig hur lägga upp det ekonomiska? Få till en strategi liksom.

Som tur är har vi inget som binder oss, t ex vi äger inget ihop och vi har inte gemensamt konto, inga barn ihop. Han har 2 barn han knappt träffar, för hans ex började sätta käppar i hjulet för umgänget. Högst förståeligt.

Det som binder mig till honom är de stunder han är nykter, då är han en fantastisk människa och jag hoppas ju att drickandet ska gå ner. Naivt kanske kan tyckas, men jag hoppas ju. ? Dessutom är jag rädd för vad en brytning kan göra med honom, att han börjar dricka ännu mera och blir mer destruktiv och begår självmord i fyllan till slut.

Sådan trist upplevelse på julafton du hade. ? Dina föräldrar är glada över giftermålet, känns säkert ledsamt för dig men läget är ju som det är. Kanske man inte behöver säga så mycket till anhöriga som du säger. Men att man ser till att man åtminstone pratar med NÅGON om vad som händer i sitt liv, att man inte håller det inom sig. ? Då blir det nog riktigt jobbigt. Detta forum är ju riktigt bra t ex.

Gällande att välja flaskan, förstår jag att han har begär men jag förstår inte på djupet den kraft alkoholen har. Att något sådant går före allt som enligt mig är viktigt i livet. Det är så mycket som förstörts för honom, bland annat relationer till familj och vänner .. Ännu finns jag kvar, frågan är väl hur länge jag orkar.

Senaste helg fick jag höra allt mellan himmel och jord.. Allt från att han inte vill ha något med mig att göra för jag betett mig dåligt (?) till att jag är helt underbar och den första tjej han nånsin upplevt att han vill gifta sig med. ?

Ville bara säga att du inte är ensam om att känna av ensamhet. Det vet du förstås men kanske skönt att höra ändå...Jag läser jättemycket just nu, det får tiden att gå på ett bra sätt. Blir som ett bra sällskap, känner mig inte alls ensam när jag glömmer tiden med näsan i en god bok. Även köpt en skön strandstol som jag har lagt i bilen. Tar en tur till något fint ställe, fäller upp stolen och läser och dricker medhavt kaffe. Just nu orkar jag inte riktigt med att anstränga mig socialt. Alla är så upptagna när det är fint väder och också är, som du säger, inte alla tillgängliga pga corona. Igår kände jag mig ensam och rastlös. Åkte till affären och köpte två böcker och åkte till en sjö. Solade, badade, läste och fikade. Vips var klockan åtta på kvällen. Åkte hem och drack ett glas bubbel på altanen och tittade på solnedgången. Kände att dagen blev ganska bra trots allt. Stor kram till dig ♥️

Hur går det med din son?
Har han kommit tillrätta?
Tänker på dig!
Styrkekramar ?

Kanske det ändå är bättre än att vara ensam. Det vet du bäst själv. Ensamhet är farligt, på riktigt. I en tid som denna, så får en lov att överväga.

Finns det någon aktivitet som du kan skapa med andra och komma ut. Typ som att plocka svamp i skogen med andra svampintresserade? Om du vill det förstås?

Tänker också att det finns säkert många andra som känner sig ensamma just nu, i din närhet, även om du kanske inte känner dem. Då tänker jag på grannar eller andra som du inte känner så väl.

Kanske du kan promenera med någon, bilda en bokcirkel, syjunta eller kafferep. Vad vet jag. Prova om du tror att det kunde vara något!

Ta hand om dig!

Vad bra att han inte valde den vägen och vad skönt att han är inlagd. Hoppas han får bra hjälp där .
Du verkar vara en fantastisk mamma. Ta hand om dig! Kram

Tack, men något återfall i missbruk var det inte. Däremot har det visat sig att min son har allvarliga psykiska problem. Han var paranoid och hade lämnat sin arbetsplats. Dessa problem förstår jag idag har funnits länge men han har nog använt drogerna till att dämpa symptomen. Hade sovit ute under natten och är nu inlagd på psykiatrin. Han har en skörhet och meditationen har hjälpt honom mycket, men kanske även att det brutit ner alla försvar. Så är det och vi får försöka hitta så bra hjälp som möjligt för honom. Förstår idag vilket lidande han haft under många många år. Positivt var att han trots sitt dåliga mående inte handlat alkohol eller droger.

Tack för ditt svar. Har varit i den processen omedvetet ett bra tag nu...Det började när jag började ta undan lite pengar, inte mycket men lite här och lite där... Visste att han skulle lämna mig med skulder den dagen jag orkade klippa. Kändes konstigt att hålla undan pengar för den man lever med.

Men du.... så kan du ju inte ha det, att bli behandlat elakt är aldrig ok. Kanske försöka ringa in vad det är som hindrar dig från att gå? Hus och hem? Lån? Ekonomi? Barn? Kärlek?.... För mig var det drömmar, att äntligen ha någon som älskar mig villkorslöst. Och att ge honom chansen till ett bra liv. Men den bollen tog han inte. :/

Förstår vad du menar att man inte vill prata om det med familj och vänner. Man kanske inte behöver hänga ut honom, bara konstatera helt krasst att "vi tar en liten pause", beror ju hur livet ser ut för en såklart... Jag oroar mig mest för mina gamla föräldrar som är så glada för giftemålet och allt... De märkte inte ens att han var aspackad på julafton, är han så trött? var deras kommentar. Hemskt!

Elak är det som berör mig mest i det du skriver...det tar på en. Ord sårar och lämnar märken.
Kram. En dag i taget.

Läste i en annan tråd att du hade det tufft nu <3 Hoppas det är ett kortare återfall. Varm kram!

Hej
Har inte varit inne på ett tag. Det har gått " ok" efter omständigheterna även om det är tufft för honom. Känns som att han ändå accepterat situationen och han och hans socialsekreterare planerar för behandlig framåt ( mer öppet ställe ) som jag tror kan vara bra.
Kan bara hoppas att detta leder till något bra!
För min del är det väldigt skönt att slippa oroa mig och vänta på att nåt katastrofalt ska hända .

Kram

"EsterHanna". Du har börjat en process att säga stopp, önskar jag kommit dit. ?
Jag har svårt ta upp hans alkoholvanor med honom (min pojkvän) , hur det påverkar mig. Jag har gjort det enbart en gång. Vill så gärna ta upp det mera. Men, blir inte av. Vi båda vet troligen att vår relation inte är som det borde, men inget diskuteras. Alla galna och elaka saker han säger och gör på fyllan nämns inte dagen efter. Som att gårdagen inte ens existerat!

Jag är trött och frustrerad. Det har till och med gått så långt att jag börjat slarva med maten, har absolut ingen matlust. Trippar på tå och riktigt väljer mina ord och vad jag gör för att hålla husfriden. Han blir elak. Jag är totalt slut. Och det där ljudet av "ptscch"=ölburksöppnande, gör att jag tar en djuuup suck - jahha, nu är det kört. Enerverande ljud som driver mig till vansinne.
Samtidigt är ju hans nyktra sida ju den sida jag blev kär i. ❤️

Jag har heller inte berättat för dem omkring mig om min/vår situation. De vet att han festar en del ... Men inte så här. Skulle jag berätta vore det bland annat att jag skulle hänga ut honom, ett svek och det vill jag inte. Samtidigt känns det väldigt ensamt att inte prata om sånt här med sina vänner.

Sköt om dig. En dag i taget.

Jag har sakta, utan att vara medveten om det börjat en process att säga stopp. Läste många inlägg här och förstod att detta var på en nivå omöjlig att manövrera. Vi har levt i hopa i 5 år, gifta i två...
Han har druckit till och från hela tiden, där i mellan har vi trivts väldigt bra tillsammans. Han kan inte behålla några jobb, dricker sig redlös hemma... Jag hittar öl och vodkaflaskor överallt... I mängder. Jag blev så jobbig att han drog i måndags. Jag körde honom till bussen och sa att vi ses igen när du tagit ditt körkort.
Jag såg honom gå...och visste att jag nog aldrig mer kommer se honom.

Det tog två dagar, tills jag kunde få fram att jag inte stod ut mer. Att jag inte kan eller vill försörja en man. Att jag måste jobba extra för att betala av de skulder han dragit hit. Men att jag inte vågar när han är hemma. För han super och glömmer spisen. Han super fast mitt barn är hemma....

Han var redan full när jag sa det men långt här i från. Han skrek: Slänger du ut mig?
Jag vet vart han är nu... I en by, en helvetisk by där supandet är högt, misären och uppgivenheten sitter i väggarna. Jag bor och lever i en idyll... Här finns allt. Här fanns alla möjligheter på ett dukat bord, men han valde flaskan. Hela tiden valde han flaskan och sökte sig sen tillbaka till det elände han flytt i från.

Hur? Varför?
Jag har spelat in en liten film, när han är full och sitter på en stol. Som bevis. I mitt lilla vackra kök... Den spelar jag upp när saknaden från den friska mannen blir för stark.

Ingen vet om detta runt mig. Jag håller masken. Stenhårt. Måste se vart det landar. Om han dör. Om han försvinner...Är inte redo ännu. Lever här och är bara stilla. Tack Corona- det är enkelt att isolera sig just nu.

Han ringde hela tiden, i går när han var full. Jag sa, ring när du är nykter. Han nekade såklart men jag sa, jag vet och du vet. I dag har han inte ringt. Han sitter på den bänk, full som en alika som vi gick förbi för några år sedan... denna vackra, vackra människa som nog inte vill leva....Jag måste putta honom över kanten för att inte gå under själv.

Har tokstädat. Och slängt. Och rensat. överallt. Alla tusen fimpar är borta. Finns inte ett enda ställe jag kan hitta en flaska på...
Hjärtat värker och gör ont.

En dag i taget....

Så tänker jag att du kommer att prata med en professionell människa.

Jag läser din mening "Förföljs dock av en ständig oro som nog alltid kommer finnas där. " och jag vill ta bort orden 'nog alltid' för det behöver inte alls vara så. Jag har med hjälp blivit av med ett trauma som följde mig i alltför många år. Och nu är det helt borta. Jag exponerades under en tid av allt som påminde mig om ett dåligt minne. Ett minne som ständigt gav mig obehag när jag påmindes om det. Det gav mig suicidtankar ibland. Nu är allt borta.

Och då var jag beredd att arbeta med detta och det tog precis all kraft. Jag kunde inte arbeta eller studera under de 3 månaderna. All min energi gick åt till att bearbeta. Jag behövde inte de sista tiderna som psykologen hade avsatt för mig.

När tidpunkten är mogen.

I terapier så kan allt behandlas. Däremot så är det så att du behöver först be om det och senare kanske kräva det. Du blir troligtvis inte serverad behandling. Nu har jag många års erfarenhet av att vara patient och jag minns när jag förstod att jag kunde styra min behandling.

En manlig sjuksköterska skulle bli min nya samtalskontakt och han sa "vad kan jag hjälpa dig med" på ett sätt som ledde till ett samtal, jaha äh vaddå, kan jag bestämma det?

Det var avgörande. Då kände jag mig inte längre som en patient. Utan som en människa.

Men oftast är det så att det känns lite som om en är i en utsatt situation som patient. Maktförhållandet. Vårdgivare. Sjuk och frisk.

I ett samtal med en behandlare så är båda människor och skillnaden är att ena är där i yrket och har utbildning, får betalt och det är ett arbete.

Det kan vara bra att påminnas om det ibland. Jag har märkt det då jag träffat en yngre förmåga vid ett par tillfällen. Att det finns en slag obekväm känsla från behandlaren, men det är bristen av erfarenhet. Och det gör behandlaren osäker. Precis som det är för alla eller de flesta människorna i nya situationer. I nya roller. I livet.

Om en AT läkare tar emot på en vårdcentral så har den människan inte erfarenhet och det är därför som de har längre tid med sina patienter. De har handledning med en erfaren läkare så att det ska bli så patientsäkert som möjligt.

Jag har upptäckt att AT läkare är bra att gå till om det är något som jag verkligen behövt hjälp med. De är noggranna, vill lära sig och de vill verkligen hjälpa.

Så det är min rekommendation, att söka upp en som är AT läkare om hur du har det med oron, den dagen du väljer att söka för det.

Du ska inte behöva gå runt med din oro. Ingen ska behöva gå runt med oro. Det finns hjälp. Samtal, terapi, mindfulness, fysisk träning och så vidare.

Glad att höra att du tycks ha hamnat i en klass med trevliga människor!

Och att du inte tänkt så långt som att skakningarna i din mammas händer beror på abstinens är väl inte det din sak att tänka på tänker jag,

Du har tagit ett tillräckligt stort ansvar. Bra att din bror ser att du verkar ha haft rätt.

Bra att du och din farmor pratar kring detta. Även hon kanske kan ta ett större ansvar för din bror. Hon är vuxen. Du är en ungdom som ska tänka på din utbildning och din framtid.

Ta hand om dig!

God morgon.

Även jag har varit ute i naturen och tältat. Med sällskap. Av en man. Som jag lärt känna av en slump och vi har endast träffats ute med avstånd.

Jag har bett till universum att träffa en man som han. Jordnära. Enkel som jag.

Därför är jag inte så aktiv här. Mediterar mer. Landar mer. Och jag lever mitt liv. Så mycket mer.

Än någonsin tidigare.

Hade aldrig i livet kunnat föreställa mig att jag skulle träffa en man igen. Som passar mig. Nu lever jag i nuet och tänker inte på framtiden.

Men det jag skrev till dig igår och när det blev error, var tack.

Jag är så tacksam för att du påminde mig när jag behövde det, att jag dansade djävulsdansen och den minns jag inte längre.

När du gjort alla dina moment som du har kvar. Så landa en stund och affirmera och önska det du vill ha. Eller så önskar du det redan nu.

The law of attraction - universums lagar har jag arbetat med sedan 2006 och det är den enda förklaringen till att jag är där jag är just nu.

En av mina förebilder heter Louise L. Hay. Tyvärr finns hon inte kvar på jorden, men hon satte avtryck i mängder av bra böcker.

Ta hand om dig!

... kontrollen. Min pojkvän vet jag inte var är.
Han har ett kort jobb i morgon och nu målar jag upp alla möjliga scenarier. Förstås som har med alkohol att göra. Hur trasslar han till det för sig nu då oroar jag mig över ...
Jag inser att man inte kan leva någon annans liv, att jag måste släppa kontroll, men oroar mig förstås om vad som pågår. Detta alkoholhelvete.

Känner att jag i dessa tider, när man inte kan göra vad som helst, har svårt att stå emot mitt ex vilja att ses. Vi har gjort det några gånger, och han är så vänlig och trevlig. Ser ju honom inte full längre, även om jag vet, och ser, att han fortsätter att dricka.
Känner att jag inte orkar stå emot, när jag känner mig ensam.
Har vänner, som har sina partners, som inte vågar ses. Försöker sträcka ut vänskapsband till vänner som är ensamma, men det är en evig kamp att hela tiden försöka träffa någon. Har en lägenhet det är svårt att hitta något ställe att sitta ute på, och då är det värre när det är varmt och skönt på kvällarna.
Kanske jag är ovanligt negativ i kväll, men jag måste få skriva av mig.
Vet och tror, att det inte är bra att ha för mycket kontakt med mitt ex, men jag känner att det får vara så nu. Att vi ses ibland. Jag ser ingen annan utväg.

Bra att du både har psykologkontakt och soc. Det kan ta sin tid att få insikter. Men du ska absolut inte tro att det är normalt att vara livrädd för sin partner, att tassa på tå och försöka bete sej " rätt" för att slippa utbrott och hot.
Bra att du hittar på egna saker. Vad tror du skulle hända om du vänder om i dörren och går, om han är full när du kommer?
ADHD, Abstinens av alkohol...ja inte ovanligt att självmedicinera med alkohol eller andra droger vid ADHD. Har han själv funderat på det? Dopaminsystemet/ belöningssystemet fungerar annorlunda vid ADHD.
Oavsett kan man aldrig skylla sitt beteende på en diagnos, man är alltid ansvarig över sina handlingar. Även en alkoholist är ansvarig.
Bra att du tänkt ett steg längre med nyckeln också. Jag säger bara, fortsätt att jobba med dej själv så blir du både starkare och tryggare.
Det är många andra här på forumet som har vågat ta stora svåra steg och klarat det! Du är på gång nu, fortsätt att ta hand om dej själv!

Hej Azalea,

Jag skrev på morgonen och så blev det error här inne. Första gången jag varit med om det.

Ska somna när som helst och ville bara gratulera dig till kloka val med att prata med advokatvän och vän. Att ta hjälp och stöd. För att ta reda på vad som gäller. Det är viktigt.

Underbart att höra om hur du varit ute i naturen.

Ta hand om dig!

Kram