Senaste kommentarerna i forumet

@abe börja med att prata med någon anonymt? Jourhavande medmänniska? Stödtelefonen här?
Ju längre du och barnen lever i det där, desto mer får ni ärr för livet. Det är tyvärr upp till den friska föräldern att agera. Skickar dig mod och styrka!

Men du behöver ju hjälp och du gör rätt om du söker hjälp. Så är det, du ska inte skämmas - det är starkt.
Och kom ihåg.. din situation är inte unik, de har erfarenhet av att möta utsatta barn och partners.

Att söka hjälp är starkt, det värsta är att inte barnen får skydd, inte att alkoholisten avslöjas.

Ring till alkoholhjälpen imorgon för rådgivning.

Jag talar av egen erfarenhet- min chef vet, jag fick stöd av FHV.
Flera runt mig och oss informerades.

Företagshälsovård har jag men jag skulle aldrig våga berätta…

Jag vågar absolut inte prata med skolan. Tänk om någon gör en orosanmälan eller att socialen blir inkopplad…
Jag har ingen relation med min pappa men min mamma har jag en bra relation med. Tyvärr bor hon för litet för att vi skulle kunna bo där.

Jag har som sagt inte berättat för någon hur allvarligt det är. Har väl förnekat det in i det sista och tänkt att det nog går över men han slutar ju inte dricka….även om han har ångest och förstår problemet ibland så är han tillbaka där igen.. Jag har förstått nu att det verkligen är en sjukdom.
Jag tycker det är jobbigt att berätta för andra eftersom han förnekar problemet, han kommer bara säga att jag överdriver och skylla ifrån sig… jag vet inte ens om jag orkar ta den fighten…

PS har du bra kontakt med dina föräldrar? Kan ni bo där ett tag?

Har du en företagshälsovård?
Annars kontakta kommun, vårdcentralen?

Så klokt tänkt om barnen - bra om du talar med skolan/kurator även där så det vet att barnen kan behöva stöd?

Vet inte var jag ska börja men känner bara att jag måste få ventilera mig.
Lever ihop med en man , vi har två barn i yngre skolåldern.
Min sambo har alkoholproblem, han dricker flera ggr i veckan. I smyg oftast men man märker ju såklart direkt när han druckit.
Ibland blir han otrevlig, det är inte alls kul.
Jag kan inte förstå hur man kan gå hemma bland barnen och bara berusad/full. Det är så obehagligt,
Han har alkolism i släkten, så att han har problem känns inte som en överraskning,
Han lovar gång på gång att han inte ska dricka men ändå häller han i sig öl. Det har gått så långt att han även dricker kvällen innan han ska jobba.
Ofta blir det 3.5 % öl, för det tycker han ju inte är en grej. Men häller man i sig många så påverkas man ändå,

Jag vill lämna honom. Han kommer inte ändras och jag orkar inte ha det såhär mer.
Mitt problem är att jag inte kan få någon bostad så jag tyvärr har betalningsanmärkningar. Jag kommer inte härifrån, jag har verkligen försökt hitta boende men det är svårt. Min sambo kommer aldrig flytta.
Jag vet inte vad jag ska göra. Jag går sönder. Och jag tänker så mycket på mina barn som får leva i denna skiten. Vårt äldsta barn som är 12 år förstår ju mer och mer.
Jag har ingen att prata med. Ingen i min närhet vet hur vi har det. Jag skäms och vet inte var jag ska börja med allt.
Jag går sönder, jag orkar inte gå igenom detta ensam.

@has
Ja, det är ju viktigast.
🩷

@Åsa M & @Tröttiz ”att själv ha ansvar för det egna måendet!”

Visst är det överraskande hur ofta man satt det ansvaret som sist på listan. När det behöver komma först❤️

@bella70 ❤️

@Lilla Gumman Usch, det låter hemskt. Jag tycker dock att du ska se till att bollen ligger hos dig. En sjuk person kan inte fatta beslut. Det kan du, som är frisk. Fatta beslut medan du fortfarande orkar.

Kraftigt berusad skulle det stå - vet inte hur det blev så🤦‍♀️

@Lilla Gumman
Bra att du dragit din gräns nu.
Innebär det att ni flyttar isär o bor så tills han har jobbat med sin problematik?

Detta med aldrig .. jag blev knuffad o det kunde absolut smält ordentligt vid ett tf.
Han är världens fredligaste men..

Jag tänker som så att en kraftigt 🤲 dag alkis är som en psykiskt sjuk person.

Du han aldrig lita på att det inte händer något värre.

Jag klarade mig genom att sänka blicken och vika undan och inte säga något.

Inte min normala personlighet men annars hade det gått illa den gången.

Var rädd om DIG!!

Jag behöver skriva av mig för nu är det återigen dags för ett varv till i alkoholkarusellen... Min man har haft problem med alkohol i många år men igår gick han över ännu en gräns då han var så berusad att han ramlade både på mig och på hunden på golvet och att han knuffade mig flera gånger. Sommaren är värst då han lovar att "dricka lite" men det blir mer och mer för "det är ju så varm och fint ute". Det blir en öl när han börjar laga mat (tidigt på em), och därefter ungefär en flaska vin nästan varenda dag. När jag säger något blir han irriterad och svarar att han inte har några problem och nuförtiden tar han ju två vita månader per år. Så kommer till slut den dagen då han dricker som om det inte fanns någon morgondag och blir svart i ögonen, skriker, gapar och kallar mig ibland för fula saker. Å morgonen efter är han full av ångest och lovar vad som helst - utom att sluta dricka. Varje gång är han helt säker på att han klarar av att dricka måttligt. Han har provat medicin men säger att han mår så illa av tabletterna att det inte går att ta dem, och jag kan inte låta bli att undra om det verkligen är sant eller om han inte gillar att effekten av alkoholen uteblir.
Han har alltid sagt att han inte är en person som jag behöver vara rädd för, dvs även om han ser arg ut och skriker åt mig så behöver jag aldrig, aldrig fundera över om han skulle fysiskt ge sig på mig. Han har också sagt vid flera tillfällen att om det otänkbara skulle hända så skulle han sluta dricka direkt. Tja, det ska han ju inte utan ur hans mun kommer samma visa ungefär att nu vet han att det blev för mycket, jag kan vara trygg i att det aldrig kommer att hända igen, nu vet han hur han ska kunna dricka mindre. Bla, bla, bla... Inte längre något tal om att han ska sluta dricka, inte ens en kommentar om en vit period som ska starta direkt.
Här går min gräns så nu ligger bollen hos honom om hur vår eventuella framtid ska bli. Vi har varit tillsammans många år och det finns inga barn hemma.

Varje dags mantrat ... 🙄🌺

"Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."

Kram, och trevlig helg.
🌹

@has
Tragiskt när det blir så.
Men du har en poäng i det. Ska försöka samla mig i det.

Hur långt ner behöver vi komma för att förstå? Han höll på dö förra året. Inte gav det honom något. Mer än ”jag överlevde ju”..

@has
Insikter ja ... Jag har kommit rätt långt tycker jag i min resa gällande medberoende, jag har varit riktigt i träsket. Det jag lärt mig är dock att det finns stunder som jag så att säga drar iväg och hinner tänka, vad gör han nu, bara han inte dricker och inre rumba drar igång. "Stopp, stopp" tänker jag efter några sekunder och snurrar tillbaka bandet och tänker - hans liv, hans val, en vuxen människa.

Insikt genom att i olika kanaler ta del av beroendesjukdom, hur den funkar, genom nyktra alkoholister, poddar, vad som funkar och inte. Det funkar inte att säga vad någon ska göra.
Hot, vädjan, ultimatum m.m. funkar inte.

Insikt att det i vissa situationer är beroendesidan som resonerar, den "normala" har alkoholen fått att stiga åt sidan.

Att förstå att det inte är bara så där att sluta med alkohol. Beroendet är stort. Att välja om man vill vara i det eller inte, att kunna välja sig själv och sitt eget mående utan att få skuldkänslor.

Att man själv har ansvar över sitt eget mående, det har inte en person med beroende ansvaret över. Den har fullt sjå med sig själv.

@Letlive
Du är maktlös mot hennes alkohol men aldrig i ditt egna liv - där har du total makt. Glöm inte det, att du har valmöjligheter
Ha en fin kväll 🤗

Tack för era svar. Jag förstår att motivation är viktigt. Min fru säger ju samtidigt att hon är motiverad. Samtidigt förstår jag ju att hon har en missbrukssjukdom och ev. bara säger vad jag vill höra. Jag hoppas ju väldigt mycket att hon ska bli nykter. Det är ju det är svårt. Att inse att man är totalt maktlös.

@sliten61
Hade ungefär samma upplevelse. Tror inte att det fungerar om inte alkoholisten själv ger sig f-n på att bli nykter.
Det är ett hjälpmedel ingen dunderkur.
Och så många som tar dem av fel anledningar- inte för att stötta sin egen resa mot nykterhet utan mer för att få tyst på tjatet av anhöriga osv.

Min tyckte själv efter en omgång fylla att det var ju jättebra då det inte pågick flera dagar.

Jag har samma reflektioner som Ullabulla. Jag bygger upp mig själv nu utan skadefall runt omkring mig som jag ska pyssla om.
Jag har också fått en allvarlig sjukdom själv och måste fokusera inåt. Det finns inte energi för att leva genom någon annan.

@elisaii skydda honom inte, berätta för någon som du tror kan hjälpa honom. Som han respekterar och kanske lyssnar på.
Sedan vill jag säga att det på intet sätt är omöjligt att ta sig ur en relation om man är kär. Jag var våldsamt förälskad i mitt ex. Kärleken dog på ett halvår av hans missbruk. Det gick väldigt fort för hans sjukdom var svår och viljan att ta hjälp precis noll. Det är inte relationen du ska vara lojal mot, det är dig själv. Glöm inte det.

@Ullabulla tack för att du delar med dig! Ser fram emot fler insikter❤️

@Sårad tack❤️

@elisaii
Jag tror att du bara ska ta dig ut detta nu idag .
Har ni nyligen blivit ihop så är det lättare än om 10 år när du mår dåligt , äger gemensamt boende och kanske ännu värre skaffat barn som utsätts.

Spring är tyvärr mitt bästa råd.

Om han frisknar till kan ni ta en ny kontakt längre fram i livet.

Skydda dig själv nu ❤️

Hej. Jag har nyligen blivit tillsammans med en person som visade sig ha kraftiga alkoholproblem . Det märktes såklart inte förens känslorna redan var där och det näst intill är omöjligt att ta sig ur det helt . Jag är medveten om att jag inte kan hjälpa och gör mitt yttersta för att vara tydliggörande och inte möjliggörare. Personen försöker bli nykter nu men abstinensbesvären är så tunga att han inte klarar det och är inte helt motiverad till att söka hjälp och jag vet att jag inte kan tvinga han .

Men min fråga är om jag när berätta för hans syster hur det ligger till . Som jag tror också kan vara ett starkt stöd för han . Iallafall att hon inte bör festa med han osv och kanske behöver få veta hur illa det är . Eller blir det fel att prata med henne om det här ?