Senaste kommentarerna i forumet

Jag brukar säga till min sambo att du kan väl vara nykter denna helgen och gå inte in på Systembolaget men han gör precis tvärtemot. Hur tänker han när han går in ändå? Jag skulle ju ha så dåligt samvete. Sen får ju jag höra att jag röker så jag är inget bättre än honom.

Tack alla❤ Det är så gott att ha någonstans att skriva av sig och att ni alla förstår. Jag har en nära vän som jag kan prata med och som sitter lite i samma situation som mig så hon förstår mig väldigt bra.❤

Detta tar aldrig slut!! Orkar snart inte med något mer,.. känns som gränsen börjar bli nådd!!
Allt är så sjukt jobbigt!!
Skriver mer en annan gång..

Så frisk och sund du låter JAG VILL INTE MER kan man vara mer tydlig. Som anhörig/medberoende fick jag i ett anhörigprogram lära mig att man ska svara ja på alla dessa frågor innan man bestämmer sig.

VILL JAG DET HÄR?
KAN JAG DET HÄR?
ÄR DET BRA FÖR MIG?

För din del är det stopp redan vi första frågan så du kan skippa resten. ❤

Så bra, du tar nya steg. Jag önskar dej kraft och uthållighet, en dag i taget!

Vad skönt att du kunde säga vad du kände till din terapeut, och att du fick gehör ❤ jag vet nog ingenting om framtiden hos terapeut varken för mig, han el oss, vi är som inte där än. Man hoppas väl att dom har nåt form av fe spö som i askungen och sen blev allt bra. ?
Skönt att hans drickande idag inte "tar" dig, sov gott ?

Jag har idag " ställt terapeuten mot väggen" och berättat om min frustration över missade tider vi bokat.
Jag uttryckte mej så ödmjukt och inkännande samtidigt som jag sa hur det påverkar mej.
Hon bad om ursäkt, jag tror att hon förstod.
Så, jag fortsätter de samtalen, samtidigt som jag vill söka vidare om kanske en annan inriktning kan vara bättre. Svårt det där.
Men jag är inte rädd att prova och jag har lätt att uttrycka mej och får oftast en snabb och nära kontakt.
@backen123 jag blir glad att höra att du hittat bra terapeut. Parsamtal låter som en dröm för mej. Men jag försöker nu ha fokus på mitt eget mående och beteende. Orkar inte bli upprörd just nu över makens drickande.
Lite förvånad över det,faktiskt.
Han hade 3 nyktra dagar den här veckan. Nu har han börjat igen. Jag bara konstaterar det. Känner inte nåt. Hm, avtrubbad? Fått distans? Eller helt enkelt lyckats med att vända fokus mot mej själv?
Spännande att leva, utforska sej själv och försöka förstå.
Sen, ska jag vidga utforskandet, inte nu, utan när jag själv mår bättre

Ja varför förstår dom inte, sägs att dom gör det och därför blir dom värre och värre. Skammen och skulden blir större, och vi får utså ännu värre saker ju längre tiden går. Man får försöka hitta kraft i vänner, anhöriga och göra bra saker med barn och för sig själv, det är nog det ända. Och hoppas en högre makt kommer till undsättning med kraft och mod, jag tycker sinnesrobönen är så fin. Kämpa ❤ vi är många här som vet hur det känns och det kan vara en lättnad ibland och glöm aldrig att det är inte dig det är fel på ?

Det är så viktigt att få stöd. Både genom att dela erfarenheter men även bara genom att sätta ord på det som är.
Har du någon i din närhet som vet hur ni har det?
Jag hoppas att du har möjlighet att träffa och få stöd av nån i närheten också
Så våga gå vidare med ditt behov av stöd ??

Solen skiner och varmt är det. Denna sommaren har varit tuff. Förstår inte varför det ska ljugas hela tiden jag ser ju att han druckit om han bara har tagit en öl så ser jag det. Nu är det snart helg och jag ska jobba denna helg. Känner hur magen börjar bubbla av oro och känslan jag får är alltid rätt. Han har ställt till med så mycket dumt denna sommar så hade han varit ihop med någon annan så tror jag hon hade stuckit?. Men jag är för snäll och sen har vi två barn ihop man hoppas väl att det ska bli bättre ,men innerst inne så vet man ju.?. Varför kan dom inte förstå hur illa dom gör sina nära å kära. Kände att jag var tvungen å skriva av mig lite. Kram till er alla❤

Hej!
Tack för en bra sida. Behöver nog lite råd om självhjälp för att dra ner på mitt drickande utan att bli helnykterist. Vill kunna som andra ta ett glas vin ibland, inte en hel flaska själv. Hur gör man. Vad dricker man en lördagskväll om inte lite vin? Läsk är för sött, vatten är tråkigt. Ge mig lite tips, snälla! ?

De där tre frågorna: kan jag, vill jag, är det bra för mig? Ställ dem varje gång du behöver dem som mest och känner att du vacklar. Sms hjälper dig inte och du vill inte läsa dem men är fast i det mönstret liksom jag. Idag har jag blockat exet i tio dagar och jag känner bara lättnad ! Genom att inte hela tiden mata sig själv med katastroftankar på vad som kan hända fyller jag dagen med mig själv och barnen. Efter sju dagar utan kontakt vacklade jag lite och tänkte att han kanske var död och hur skulle det gå då när barnen fick veta men sedan hörde han av sig till dem och ville äta middag så då blev jag lugn. Jag känner mer att jag inte har något ansvar för honom när jag blockat honom. Jag vet det rent logiskt men har svårt att agera därefter. Ett till tips kan vara att bestämma dig för att inte prata om honom alls på en vecka, inte med oss, inte med vänner och närstående utan bara prata om annat. På så sätt navigerar du lite i ditt nya liv och prövar på hur det känns. Stor och varm kram från Blade Runner.

Det är verkligen konstigt vad man accepterar med tiden. Det är som det smyger sig på och sen ökas med tiden och vi vänjer oss efterhand och då blir det en vardag.
Jag tänker på det ibland och förvånas över hur jag reagerar.
Hallå!!@ LVM, polisbilar, rättegång, ambulanser och där emellan galna draman.
Men det är som: Jaha, då kom polisen och hämtade in honom igen. Det har hänt så mycket dom man i sin vildaste fantasi inte kunnat tro tidigare eller kunnat hantera då.
Men absolut som du säger, hade man varit den man var förr eller om det varit min dotter hade jag direkt gett rådet att lämna så fort som möjligt.
Problemet i mitt fall och säkert hos några andra också är att vi känner skuld och skam och därför döljer vi problemet och städar upp så ingen märker det. Då är man ju också väldigt ensam och vågar inte berätta för någon.
Plötsligt är man insnärjd och medberoende och då blir det svårare att bryta.

Bra att du hittat terapeut, har de erfarenhet så är det ett stort plus men personkemin är så viktig, man måste känna ett förtroende för att öppna sig.
Håller tummarna för er och var rädd om dig, stå upp för dig?
Kram Azalea

Hu, ja min tråd är ingen rolig läsning men det har varit så skönt att kunna släppa ut allt här och få fina råd, stöttning och kärlek❤
Här tänkt att det är också bra att kunna gå tillbaka och läsa ibland när tvivlet kommer, då ser jag svart på vitt att jag gjort rätt val ni öven om det är svårt.

Menar du det...för jag ser samma saker när han är full som när han svär vid gud att han ej dricker. Och där står jag som en byfåne och gör andningsövningar... Herre jösses.
Blir så förbannad att jag vill slå honom. När han sitter och äter som en bebis i nya soffan.... Tomatsås överallt. Han lovar att han ska gå upp på övervåningen och sova när han blir så men när det väl händer blir han som en treåring, Nope, han ska inte.... fy fan börjar bli sjukt förbannad.

Jag hittade en alkoholteraupet till min man som han ska till igen, privat och dyrt men det får vara värt det. Jag pratade själv med henne och hon verkade tuff, hade själv beroendesjukdommen. Jag framförde att jag kliver på för parterapi längre fram, så nu håller jag tummarna att han finner personkemin. Azalea jag har läst i din tråd, så tufft och så länge. Det som förbryllar mig är att jag som bara levt 2 år i detta känner mig nästan som i samma läge, det går så fort att hamna där. Oron, sorgen, ilskan blir som fastsvetsade över nåt dygn. Jag hann som inte brytas ner utan jag gick bara av, fast jag samtidigt står upp för mig själv, pratar om det och har tagit ansvar över mitt mående så är det en sådan kamp. Förstår inte varför vi inte tackar för oss tidigare, vi skulle ju aldrig vilja se en syster ha det så här, och i mitt tidigare liv skulle jag verkligen tackat för mig så mycket tidigare. Men beroende gör något med oss, jag förstår inte ❤

Åh vad bedrövligt det måste kännas, 7 bokade tillfällen som strular, ja då är det nog dags att byta. Vet inte om jag är så imponerad av kommunens insatser i dessa frågor. Vet när min man påbörjade sin behandling, så tog socialtjänsten kontakt med hans barns mamma för att informera därför han hade minderåriga barn, dom bor 45mil härifrån. Där tycker jag man i första hand skulle ha informerat ex mina barns biologiska pappa eftersom jag och mina barn bor med den sjuke ? den orosanmälan kom från sjukhuset gällande min man 6mån senare och då gällde det en sak som barnens pappa inte hade med att göra. Jag sökte rätt på en alkoholteraupet till min man här i stan via Google, tror det kommer bli bra. Samt har han en tid till en psykoterapeut på sin hc, jag sa ta båda, känns det inte bra med den ena så... tyvärr är ju kostnaden privat dyr, 1000:- timmen, men är det bra så är det ju värt det. Man kan söka på deras specialiseringar, där vinner du nog mycket. Själv ska jag också få gå till en psykoterapeut för att vi sedan ska få gå tillsammans, om vi kommer så långt ? nu kör vi Bestemor, vi har bara ett liv och vi förtjänar att bli stabila och få lugn och ro ❤

Ja, det beror verkligen på vad som erbjuds! Jag blev erbjuden samtal före sommaren av en person på kommunens alkoholenhet. Men hen GLÖMMER våra inbokade tider!! Gick till och med på semester utan att jag visste nåt.
Så, nu efter 7 bokade tider som försenats eller uteblivit har jag tappat förtroendet. Känns så jobbigt att ha utlämnat så mycket, trott och hoppats.
Vad hoppas jag på?
Jo, att få nån ordning på mitt beteende att tröstäta, dricka, shoppa, träna,....allt i för stor mängd.
Nu har jag ju blivit medberoende också ....
Så - jag tror att behöver komma till botten med mej själv i första hand. Kan man det? Kan man bli stabil och få inre ro?
Ska försöka hitta nåt nytt via min läkare. Såg också att det finns många psykoterapeuter och psykologer i Sverige som är anslutna till landsting. Psykologiguiden.se
Då kan man ju samtala per telefon! Undrar bara vilken som är lämplig för mej?
Jo, terapi ÄR jobbigt - jag vet!
Men att stoppa under saker i skrymslen och vrår blir för tungt i längden. Jag har testat båda delarna. Vissa delar har jag inte alls tagit itu med, trots att det gått över 50 år! Men jag tror att det är dags nu.....

Tack för kommentarer. Och tack för inspel.

Vad är okej och inte?
Det är kanske det som är det svåraste. Jag lider inte av att han dricker. För han är aldrig full, jag kan sällan se det på han, och det är inget speciellt i hans beteende som stör mig. Som sagt, jag är övertygad om att det är han barnen skulle välja om de måste. Han leker med dem, tar ansvar och allt det där. Han driver sitt egna företag och får det att funka. Det finns alltså inte så många andra att behöva ta hänsyn heller.

I perioder, har jag verkligen trott att han har slutat, och då har allt vart bra. Jag har inte lagt nån speciell energi på att fundera på om han dricker elller inte. Jag har helt enkelt bara trott att det går bättre nu.

Det värsta är ju varje gång jag finner flskor och inser att jag återigen har blivit lurad.

Jag känner mig bedragen? Kan det stämma?

Delvis erkänner han idag problemet, och på så sätt har denna resa gått åt rätt håll. Han førnekade länge. Stod i lögner på ett helt sjukt sätt. Det har ändrats. Han kanske också delvis inser att det inte är normalt att dricka nästan varje dag, även fast han nog menar det inte är så farligt. Han säger också till mig (och kanske sig själv) att han kan hålla upp eller sluta när han vill. Det tror inte jag på.

Men jag är fortfarande lite kluven. Han slutar inte att dricka - han slutar inte att smyga - och jag vet inte hur jag skal førhålla mig till detta längre...

Att vara fru till en beroende är riktigt jobbigt och ställer höga krav. Krav som den beroende ställer men också krav som vi av nån anledning ställer på oss själva. Det blir tyvärr bara så, vi funderar lite konstigt efter att levt lång tid med en beroende.
Det är svårt att koppla bort oss ifrån honom och lägga fokus och energi på det vi kan göra skillnad på och det är sig själv.
Men det är precis det man måste göra och jag behövde träning på det. Det går inte att ändra ett beteende på en gång men med små steg har jag tagit ett steg tillbaka och lägger energin mer på mig nu.

Jag har fått turen att gå hos först en terapeut som jag fick genom facket på mitt jobb. Det var en man som hade stor erfarenhet av beroende sjukdomar.
När de samtalen som mitt företag stod för tog slut så hittade jag en på min läkarcentral som också hade jobbat inom det i 25 år och kan hela svängen om hur det är.
Jag hade förmodligen tur som fick dessa men jag har också tjatat och letat mycket.
Den första jag fick hade ingen erfarenhet eller utbildning inom det och jag kände att då gav det mig ingenting.
Provade några sådana också?

Så fortsätt leta ... ge inte upp, du kan finna en så du inte behöver gå privat. Jaga på alla vårdcentraler och fackligt om du kan.

Lycka till och hoppas du hittar rätt
Kram Azalea?

Josi93, jag vet inte hur jag skall uttrycka mig för att det skall låta rätt. Du är ung och har mycket fint framför dig. Det kanske finns sätt för dig att leva ett riktigt bra liv, men kanske utan den här mannen. Nu har jag skrivit, suddat ut, skrivit igen och suddat ut. Vet att det är lätt för andra att ge råd och dessutom se att ens respektive inte är bra för en, men att en ändå dras som en mal till ljuset. Fundera på om det är troligt att han förändras och då BARA baserat på hur han agerat tidigare inte vad han säger att han skall göra.
Vad händer med dig om du inte kontaktar honom, säg på en månad? Testa och se om avstånd och frånvaro kan vara en bra väg. Om han kontaktar dig försök vara kortfattad.
Du säger att han får dig att känna dig trygg - finns det andra personer eller situationer där du också känner dig trygg? Hur har du roligt utan honom? Finns det kanske möjlighet att bygga på dessa och förstärka dem?
Mvh TantElla

Min Karl inbillade mig i ett år att han pga stressreaktioner betedde sig som full... han lurade tom sin psykolog...

Jag har mkt utbildning och erfarenheter kring utmattning och stress, jag vet att det kan ge alla möjliga konstiga symtom inkl yrsel, ostadighet, tom förlamning...

Jag gick på det, visade sig senare att han varit full, varenda gång... men jag är inte bitter.... ?

Känner igen lättnaden, känner samma...

Han åkte nu, i går kväll åkte han med bussen , långt, långt bort till sin hemstad. Där finns bara destruktiva minnen och nu kastar han sig dit för att fixa sitt liv säger han. Jag har en fråga, kan man av stress upplevas som full när man inte är det? Prata osammanhängande, vingla och sluddra? Han skulle måla en altandörr och ser ut som en 3-åring målat, färg överallt, på väggen, på handtaget .... Och han är arg för att jag säger att han druckigt för det har han INTE gjort. Blir så osäker , fast jag tror jag vet... Jag var tydlig med att jag vet inte hur jag vill ha det framöver, orkade inte helt prata klarspråk. Fast ser i hans ögon att nu faller han, paniken. Vi har det så bra när han inte dricker men detta fungerar inte längre... Kom hem och började rensa ut och slänga och tokstäda... Bytte sängkläder och känner endast lättnad, bara lättnad-ingen saknad alls....

Tack, tror jag behövde höra just nu!
Flyttar så smått alla mina saker, tar på krafterna när jag bara vill skrika rakt ut åt karln att dra åt helvete, o han vill hålla mig kvar och spela på känslor av dåligt samvete etc etc

Ikväll kom jag äntligen iväg, så skönt. Trodde inte jag skulle uppskatta det så mycket som jag gjorde. Blir fortsättning nu framöver i mån av tid. Berättade för mannen om min ångest och att jag inte räknar någon hjälp ifrån honom, att jag inte är arg. Sa även in för det stundande besöket av hans son, att det är samma som gäller nu som då, att han kommer inte tillbaka till sovrummet bara för att det ska se bra ut inför hans son. Mina söner får ju hantera att mamma sover själv. Berättade att min yngste brukar fråga om mannen sover hos mig nu, tycker mannen ska få veta vad jag tampas med för frågor. Ångrar mig sen efter mötet, det kommer som inget gott ur sånt, men när ångesten vrider om är det inte lätt att vara rätt fru till en beroendesjuk. Han hade redan gått till sängs kl21 när jag kom hem. Ikväll kom samtalet in på ett nytt begrepp, relations beroende pga av vissa händelser här i hemmet och då inte med mig.
Bestemor, terapi är nog bra, men antagligen hemskt jobbigt. Skulle vara lättare med ett verktyg som helt enkelt stänger av, tror det skulle läka lika mycket. Nollställa på nåt vis ? har du funderat över att träffa en alkoholteraupet privat, det är dyrt men kanske värt det? Hoppas du får lite sinnesro min cybervän ?

Just nu orkar du ju inte mer! Säg stopp!