Senaste kommentarerna i forumet

I och med att hon varit på beroendemottagningen undrar jag om hon velat dit självmant eller känt sig pressad av maken, att hon därför gått dit ...

Kanske för dig att fråga hur dagarna ser ut, att få henne att berätta fritt? Jag vet inte hur mycket du vet om hur hennes dagar ser ut, hur hon ser på situationen .. Eller att fråga om skilsmässan, varför han begärt den och sedan ha henne att berätta sin berättelse.

Är hon i det stadiet att drickande inte ses som ett problem, skulle hon säkert svara "bra" på frågan om hur hon mår.

Kanske hon vaknar upp i panik till makens anhållan om skilsmässa, men att på djupet vilja göra något åt drickandet är en helt annan sak.

Hur medveten är hon om sitt problem? ... Har hon insikt?

Har själv erfarenhet att i onödan tjatat om min pojkväns drickande, förgäves. Det funkar inte.

?

Ville bara säga det och inte komma med en massa råd när jag inte vet hur det är för dig med ditt blodtryck.
Försöka njuta av solstrålar, naturen och bara andas för dig själv.
Då får flera stora kramar från mig ? Azalea

Fick jag nyss höra....
Vilken dag! Möte med f.kassan och vården som har helt olika uppfattning om min framtid. Min hälsa vacklar, nyss upptäckt högt blodtryck strax under nivå 3. Fick direkt medicin att hämta 3 mil bort. Efter 3 timmar, möte + vårdkontakt kom jag hem.
Maken erbjuder att köra till apoteket eftersom han ska till systemet.
Jag hänger med, ganska stressad, typ upp i gasen. Får en i mina ögon ganska omild uppläxning att lugna ner mej. Du tuggar som om du tänker äta upp bananskalet!
Svarar tillbaka, jag kan inte få ner blodtrycket gm att lugna ner mej, jag vilade en halvtimme och det var ändå skyhögt!
Så lämnar jag bilen och gör mitt ärende.
Hemma börjar han att dricka redan vid 15. Fullt ös.
Vid middag 18 ganska otrevlig om sånt jag ändå kan skita i.
Jag berömmer hans grillning, försöker vara lugn.
Men han tar upp sin underliggande irritation från idag i bilen. Jag tänkte " men gå å dö då" sa han
Jag förklarade att blodtrycket kan jag inte påverka
Men du fattar ju ingenting säger han, du måste ju lugna ner dej!!
Du fattar inte ens nu.
Jo, säger jag, men kanske bättre om du säger ANDAS
Då drar han igång! Att jag måste lära mej! Att jag måste lyssna när han säger saker av omtanke!
Jo, jag förstår.
Men inte att du säger
Men gå å dö då
Han upprepar att det är väl lika bra
Att jag går och dör!!!

Jag blir helt tom. Jag ska börja medicinera! Jag tänker inte gå å dö!

när det gäller mig själv: jag har svårt att skapa kontakt med helt vanliga män. Eller rättare sagt, jag har väldigt lätt för att få kontakt med män och människor men har svårt att ta saker till en annan och ny nivå. Både när det gäller män och nya vänner. Har alltid "lämnat ut mig" till framfusiga män som är väldigt "på". Mina tre förhållande har börjat på exakt samma sätt: mannen i fråga tar mycket initiativ och är väldigt pådrivande initialt. Amoröst överfall typ. Dessa tre män har jag dessutom lyckats träffa på krogen fast jag nästan aldrig är där. Inget förhållande har tagit sin början i den vanliga vardagen, på jobbet, runt fritidsaktiviteter eller via vänner. Alla mina tre ex är verbala, mycket smicker och komplimanger i början. Mer gemensamt är att dom har mycket kontor (kärleksförklaringar mm) men liten verkstad. Om jag vänder fokus till mig själv: jag har snabbt blivit intresserad, tagit det hela seriöst trots att inget seriöst egentligen har hänt eller gjorts från deras håll. Jag har med lätthet släppt in dom i mitt liv, dom har inte alls behövt jobba på det. Nu kör vi liksom. Jag har genast börjat engagera mig mycket i mannen och förhållandet. Kört på, forcerat det hela, tagit kommandot mm. Dom har lutat sig tillbaka, slängt åt mig lite komplimanger som jag slukat som något slags bränsle. Alla tre förhållandena har också utvecklats på samma sätt: efter ett tag börjar dom bli elaka mot mig, komplimanger byts till elakheter, verbala kränkningar mm. Smugit sig på, först förtäckt och diffust för att sen övergå i öppna elakheter och manipulation. Och när det kommer till elakheter har inte verkstad saknats: det har varit otrohet, svekfulla handlingar och mycket annat. Jag har blivit väldigt ledsen men har fortsatt sträva efter platsen i solen på piedestalen. Där har jag, efter mycket slit, fått klättra upp emellanåt och då har mitt hjärta svämmat över av "kärlek". Typ "jippi mannen jag blev kär i är tillbaka och nu stannar han nog kvar, allt är förlåtet". Efter något år in i dessa förhållanden har jag börjat reagera på att det bara är jag som engagerar mig, att det bara är jag som ger, ger och ger. Istället för att dra slutsatser och backa så har jag börjat kämpa för rättvisa och ömsesidighet i förhållandet. Jag har börjat böna och be om deras engagemang, förklarat hur ett förhållande ska vara och inte vara. Dom har kämpat emot för dom visade ju faktiskt sitt rätta jag från början. "Vad bråkar du om, jag är som jag är" typ.
När det gäller helt vanliga män, såna som inte "överfaller" en och överröser en med komplimanger utan bara pratar med mig på ett helt vanligt och respektfullt sätt, då är det svårt för mig. Hur tar man initiativ på ett bra sätt. Och hemska tanke, tänk om han tackar nej. Känns som jag skulle dö av...skam då. Dö av skam och få det bekräftat som jag är rädd för: att en helt vanlig och sund man kan inte vara intresserad av mig. Han kommer genomskåda mig på nolltid och se den sköra människan som finns bakom min fasad.
Varit hos frissan i eftermiddag och fixat mitt vildvuxna Coronahår. Känner mig fin. Önskar jag vågade ringa den där trevlige mannen jag träffar ofta i jobbet och fråga om han vill hitta på något. Men vågar inte! Så nu ska jag äta taco-rester och känna mig fin i min ensamhet. Tryggt och bra? Kram till er alla ♥️

Har en kompis som är alkoholist, har haft ett problematiskt förhållande till alkohol så länge jag känt henne. Nu har maken sagt att han vill ha skilsmässa och hon vaknar upp. Med panik. Tror att missbruket är en hemlighet som ingen vetat om, men, som i så många andra fall är det långt ifrån sanningen. Vad kan jag göra för att hjälpa? Är det någon mening att ta reda på vad det finns för stöd att söka för henne där hon bor (vi bor långt ifrån varandra, träffas bara en eller två gånger per år.) Hon har nu berättat att hon kontaktat kommunen och varit på deras beroendemottagning men att "de bara pratar". Jag vill så hjärna hjälpa men inte pressa, curla eller "skriva på näsan"...

Du känner att du gjort allt. Kanske en god idé att ha det som mantra? Och att försöka få det till din styrka.

"Jag gjorde allt. Nu måste jag tänka på att få mig själv på fötter". Skriv ner denna mening dagligen?

Ibland i livet går det inte som man önskar, i ditt fall innebär ju det att du gjort allt men att det inte räcker. Man kan inte styra allt. Har jag motvilligt kommit fram till. Man kan heller inte leva någon annans liv och inte styra det.

Får jag ge dig en utmaning? ? Vet inte hur du bor. Men om möjligt, gå in till en blombutik och köp en växt i någon form - i morgon eller snarast. En ros, en mynta ..? Vad som. Kanske märklig utmaning men det slog mig mitt i allt. Du får väl tycka jag är märklig ... ?

Hur jag har det. Tja ... Känns lite bättre. Han är nere på "bara" 5 - 6 öl om dagen och han menar att han skall ta ett halvårs uppehåll från och med den 1 september. Tror det när jag ser det. Man är realist att det inte funkar, men jag hoppas ju förstås.

Ja du har rätt... Jag har stångat pannan i väggen tills det inte går mer. Det var som att trycka på en lysknapp. Stopp. Nu räcker det. Bort, bort, bort med dig.
Jag känner inte att jag kunde gjort mer, har gjort ALLT!!!Precis ALLT! Det är därför jag känner mig så himla sviken och ...lurad. Du har så rätt, det blir oerhörda narcissistiska beteenden. I,me and myself...
Tröttiz, hur går det för dig och hur mår Du?
Kram

Precis!!! Jag växlar mellan tre lägen, sörja ,ingenting och förbannad. Ja han kom med sjukdomen, föräldrar, släkt och hela djäkla landet har sjukdomen, alla är alkoholister! Blir galen! Inte konstigt ni förlorade krigen, ni var för tusan fulla allihopa brukar jag tänka. Har dock inte fattat bredden av det, har smugit sig på, jag har flyttat gränser hela tiden.
Det sistnämnda väldigt mycket. Det enda jag kände, som en liten, subtil varningsklocka- var att skriva äktenskapsförord före vi gifte oss så min borg har jag kvar. Tur var väl det.
Jobbigt för dig att han klamrar sig kvar i din hemort, jag är evigt tacksam att han är långt bort nu...Kan se honom i miljön om jag blundar men jag "känner" honom inte... Delar din känsla av att bli lurad, han var inte ärlig. Han smög, gömde och talade osanning. Fan!

1

Jo, jag gick tillbaka efter dyra löften om bot och bättring. Han gick till AA men föll tillbaka och blev elak igen.
Jag har hämtat mina grejer i hans lgh. Jag har skrivit till gemensamma kontakter och berättat om vad han gjort mot mig och att jag nu lämnat honom. Han skriver att han gått vidare med en annan så som han gjort varje gång han super, vilket jag aldrig får reda på om det är sant eller inte men det spelar ingen roll längre. Det är över och sorgen över allt sköljer över mig. Ångesten har grepp om mig och jag har ont i magen för allt. Vill inte vara stark längre och är bara en människa med känslor som känner så sviken och förd bakom ljuset.

EsterHanna. ? Som jag ser det gjorde du vad du behövde göra för ditt välmående. Man gör mycket för den andra. Man vrider ut och in på sig själv. Stångar huvudet i väggen. Inget händer. Men - en dag tar den orken slut. Vi människor är inga robotar som orkar med hur mycket som helst. Vi har en gräns, och dit har du kommit.

Du kanske undrar om du kan/kunnat göra mer för honom. Tänk i stället i så fall på vad du har gjort för honom. En tanke jag har bara ... För jag är övertygad om att det är en hel del! Och försök "ge dig en klapp på axeln" för att du funnits där.

Vad jag tolkat utifrån det du skrivit i dina inlägg hade du dragits ner i ett svart hål, eller snarare ha dragits ner ännu mer om du fortsatt med honom.

På sidan av, men kommer att tänka på att jag tycker mig förstå att alkoholister visar samma drag som narcissister ... Har läst lite om det, det är "jag jag" och allt elände skickas över på andra. Och man ser enbart sitt eget perspektiv.

Jag önskar att den dagen kommer fort då du känner ro i själen, och kan slappna av. Att känna trygghet i dig själv.

Kämpa på. En dag i taget.

För mig är det också den känslan jag brottas med, upprättelse och att den sjuka tar åtminstone ansvar för den som är närmast, nån j.. gång. Har förstått att det får man i regel inte, men det köper inte jag. Det är som du skriver en sån förbannad sorg och chock, förstår det som att ni inte heller har varit tillsammans länge och att din man kom med sjukdomen. Jag har känt mig så lurad in i något som jag inte ville ha eller visste. Och sen är det vi som ska ta skiten, ansvaret. Skönt ändå att du har kunnat skicka iväg din man, min klamrar sig kvar i min hemort 45mil hemifrån, han har inget umgänge och dom flesta på byn vet vad han har ställt till med. Jag har kommit fram till att det här har skadat en så mycket med all oro, svartsjuka ilska så man kommer aldrig bli den samma, det gäller att inte gå rakt in i kaklet utan försök att påminna dig att det är inte ditt fel och det är inte mycket vi kan göra åt sjukdomen. Kämpa ❤

Jag vet... fick en lite släng av "jag då?" när han ringde...fattar att han inte reflekterar över mig. Kände mig så sviken, alla drömmar... Han är helt borta. Fattar inte att det går så fort. På något sätt är det väl jag / vårt liv här som har håligt i hopa honom. Förut!

att det gått så långt. Beklagligt. Att det gått så att han är totalt i botten.

Att inte reflektera hur du har det... Verkar som att han inte kan reflektera över situationen över huvud taget i och med att han verkar helt "borta".

Kompisen ringde. Får med honom till läkare i morgon. Berättar att han är helt nere, och då menar jag nere, ligga på parkbänk-nere... För tre veckor sedan jobbade han, hade en anställd och dansade i köket... HUR kan detta hända?

Mannen ringde mitt i natten, full som en kastrull och sa att idag skulle han ut ur huset, föräldrarna slänger ut honom. Inte en gång har han reflekterat över hur jag har det och hur jag fixar all skit han lämnade efter sig... Ekonomiskt, känslomässigt och ...ja ni vet. Handlar om honom. Bara honom.

Han är lite störd över att jag har kontakt med kompisen, vad jag vet och inte... Eller så är det ett hopp hos honom att jag faktiskt bryr mig lite... Hur orkar man? Blocka på kvällar och nätter känner jag i alla fall, orkar inte vakna av hans fyllesamtal.

Jag lämnade för 6 år sedan men hm plågar mig fortfarande med elaka sms. Han vill kontrollera mig, om jag inte svarar på en gång så börjar han tracka mig el ringa.
Kan också drömma mardrömmar ibland. Det är sjukt vad de kan ställa till!! Mitt ex har också nästan obefintlig kontakt med våra barn.tror han dricker varje dag o ibland när jag pratat med honom sluddrar han så det inte hörs vad han säger. Tror också det blivit värre när hon arbetar hemifrån..
Ta hand om dig ?

Vad ska de höra den dagen inga pengar finns kvar att köpa alkohol för ? Vad bra att du kan använda ilskan som motor för att ta tag i saker. Du är superstark ! Att beta av checklistor ger någon form av trygghet och riktning och jag tror det är därför jag tycker om det också. Hängmattor är magiska, njut !
Kram och godnatt ! Blade Runner

Tack för råd om Al-Anon online ??
Ska kolla upp det.
Hoppas allt är bra med dig!
Kram?

För att du delar med dig!
Det låter som du har haft det väldigt tufft men att du kommit långt som kan säg ifrån o inte göra något som du inte vill.
Jag har också levt med en alkoholist o narcissist i över 20 år o har också barn med honom.
Är fortfarande inte fri från honom fast vi varit ifrån varann i snart 6 år
( har en tråd som heter ” min sambo är alkoholist) vi har två vuxna barn som sagt upp kontakten m honom.
Jag måste ha kontakt m honom pga att vi har en hund som vi måste hjälps åt med. Han skriver Elaka sms som jag lärt mig att Ignorera så gott det går. Svarar jag så fortsätter han bara. Bästa sättet har jag kommit fram till är att svara kort el inte alls ( gråstensmetoden)

Det är svårt att få min pappa att få min bror att flytta för min bror är så bra att manipulera så pappa tycker synd om honom. Ringer jag sov så kommer de kontakta pappa o han kommer antagligen säga att det går bra..
Jag har en vovve som sagt så jag är ute o går varje dag. Men ska försöka tänka mer på mig själv men det är så fruktansvärt svårt!
Tack så jättemycket för goda råd
Ska försöka ta till mig av det ??
Kram ?

Kan bara rekommendera det BladeRunner?Min hängmatta var den bästa presenten till mig själv.
Jag jobbar vidare med min checklista och har nu värderat huset och imorgon är jag ledig och ska ragga runt på bankerna och skaffa lånelöfte på de olika.
Känns så skönt att pratat med advokaten och få en lista på vad som ska fixas. Jag funkar bättre då när jag kan bocka av efter hand.
Det går framåt, långsamt, men jag önskar att det kunde gå snabbare så jag kan lämna allt bakom mig.
Men en sak i taget så blir det ett steg närmre.

Jag får mer gjort när jag är förbannad och det är jag nu så det är bara att smida järnet medan det är varmt. Behöver lite ilska för att agera tror jag.

Mannen har stuckit hemifrån och checkat in på hotell med gångavstånd till bolaget....... smidigt.
Bränner några tusen per dag nu på sprit och boende. Är ju helt galet?
Men under den tiden jobbar jag vidare med mitt.

Må väl ?Kramar från Azalea som mår rätt väl ändå?

Kanon att testa hur det funkar, sen vet man.
Så skönt att släppa kontakten lite och fånga upp dig själv istället. Du är så bra och jag blir så glad över det.
Perfekt att gå och prata också. Jag har gjort det ett tag och det är så himla nyttigt att få input och vägledning i dina tankar.

Säger bara en sak: Härligt och bra jobbat????Azalea

Fortfarande efter 6,5 år så är han tyvärr kvar i mitt huvud på ett negativt sätt.Vi levde ihop i 28-år.Känt varandra sedan vi var barn.Drömmer ofta Mardrömmar om honom än eller jobbiga saker som hänt som jag förträngt eller glömt som förföljer mig än poppar upp i huvudet alltför ofta tyvärr.Mår ändå väldigt bra i livet så förstår inte att det inte slutar plåga mig .....Får höra att han nyligen var så full redan på fm när systemet öppnade att han knappt kunde gå.Han har jobbet kvar,har sin nuvarande fru kvar än så länge.Han har dålig relation med alla våra stora barn.Blir sämre o sämre.Önskar bara att han försvann ur mitt liv inte bara fysiskt men också psykiskt.Så drygt......

Har inte hört något idag. Kompisen har inte ringt ännu... Ja ringde min man vid lunch. Full. Som en ...ja han kunde prata men inte mer. Han gick inte att resonera med. Jag vet inte, men förut var jag mera arg...Sup då!

Nu efter kompisen hört av sig så tändes det ett litet hopp...En liten chans. Det blev genast lite jobbigare då. En annan känsla är, om han tar rehab och blir ok... Ska vi leva i hopa då? Vågar man det? Vill jag ta chansen igen? Ska jag tillbaka på ruta ett då igen att försörja någon som bara ställer till det för sig.
Skäms lite för den tanken och känslan.... :/

Jag sörjer honom. Han kommer dö. Han plågas nu, plågar sig själv till döds. Ingen kommer göra något. Att det skulle sluta så här, så förtvivlad-arg-uppgiven. Värker i hjärtat.

Säljer saker. Ska få i hopa till det värsta, sen spara lite och åka en dag på spa med dottern... Bara ska!!!
Sjukade mig i morgon. Måste få andas en dag.

Jag våndades så länge innan jag bara en dag postade pappren.
För oss finns ingen väg tillbaka utan jag kände bara ilska och vanmakt och var ledsen om vartannat.
Det är ett steg att ta men jag gjorde det mycket för mina barns skull även om de är vuxna och inte bodde i det.
Jag höll på att gå under och det kändes inte rätt att mina barn skulle se detta samt att jag var rädd att de till slut inte skulle orka med mitt medberoende.

Jag är långt ifrån klar än men skilsmässan är igenom och nu blir det bodelning.
Jag har valt mig och mina barn och livet framför det destruktiva och det kommer att bli bra.

Ingen ska få behandla sin fru eller man på det viset, med fula ord eller handlingar. Man förtjänar någon som uppskattar en.

Skickar dig kramar och energi från Azalea???

Det verkar vara ett låst läge för samtal och förståelse. Självklart ska du inte tillåta såna elakheter som han häver ur sej.
Jag tänker att du helt " enkelt" skickar in ansökan om skilsmässa och ansökan om bodelning. Ni har inga gemensamma barn så det går igenom direkt.
Du ska inte ta emot mer elakheter nu. Diskussionerna ska ni inte ha på tumanhand. Utan du ska söka upp en advokat. Alla kostnader kommer ni att få dela på. Men du slipper tappa kraft på meningslösa diskussioner. För mej låter det sannolikt att det blir du och pojkarna som får bo kvar om du har ekonomiska möjligheter.
Mitt råd är att du tar de stora kliven nu direkt, undvik diskussioner och gräl som följer.
Det kommer bli bra!