Senaste kommentarerna i forumet

Inte lätt att veta. Har också haft alla dessa katastroftankar och ibland skrev jag upp dom. Efteråt jämförde jag med vad som hänt och det stämde aldrig med vad jag föreställt mig i min oro. Ofta ganska enkla förklaringar. Du känner din son och det är väl inte orimligt att han vill straffa dig så här. Tror i alla fall du kan se det som att han är i tryggt förvar.

Kram till dig! Ser att du har det kämpigt precis som jag just nu. Det är så märkligt när man hamnar i dessa situationer där man tvingas tillkalla polis, ambulans osv. När man själv är och lever så normalt i övrigt men samtidigt tvingas hantera så mycket kaos och hamnar i situationer man aldrig trodde man skulle få uppleva.
Jag kan tänka ibland när jag ser en polisbil eller ambulans på stan eller dylikt att de kanske börjar känna igen mig. Att de tänker " där är den där mamman som kämpar så med sin son". Skönt ändå är att de alltid varit så vänliga. Frågat hur jag mår, kramat om mig, sagt att jag gör det rätta eller uttryck " jag kan aldrig föreställa mig hur svårt detta är ". Varm kram och ta hand om dig. Hur har allt gått? <3<3

Just nu är jag bara rädd. Han var extremt arg pga att jag ringde polisen. Efteråt var han drogad i ett par dygn inne på sjukhuset, misstänker att han fick med sig nåt in och kunde fylla på. Han var även förvirrad, hade inte riktigt koll på vad som hänt och tid osv samtidigt som han var väldigt arg. Jag är van att ha nästan daglig kontakt med honom. Vi har en väldigt nära relation. Men nu är det 3 dagar utan kontakt och jag vet inte alls vad som händer mer än att han blivit skjutsad tillbaka. Det kan vara så att han straffar mig , men det kan också vara så att han mår så dåligt så han inte orkar höra av sig. I mina katastroftankar är han psykotisk utan att någon informerar mig, eller mår så dåligt så han är självmordbenägen. Jag kan låta honom få lite tid o han kanske behöver skapa ett avstånd nu, eller om det känns skönt på nåt sätt att vara arg på mig. Men jag vill veta att han mår bra och inte är på sjukhus eller dylikt och dessa tankar är oerhört tärande. <3

hej!
Jag är ny på denna sida och är 18 år gammal tjej. Jag märkte att mamma drack för mycket när jag var 11 år och sen dess har jag fått ett enormt obehag varje gång hon är onykter. Jag skulle vilja påstå att hon är en fungerande alkoholist då hon har ett bra jobb men smygdricker efter jobbiga arbetsdagar, när hon pratar i telefon och varje gång vi haft gäster. När hon har druckit blir hon enormt personlighetsförändrad och börjar anklaga mig för konstiga saker. värt att nämna är vi har varit på ett soc möte efter en anonym anmälan om att jag far illa men dom tog inte vidare problemet. Jag har hur som helst gett upp på att hon ska sluta dricka och hon har förstört våran relation. Är detta fel tankesätt?

En sådan upplevelse vill man ju undvika men kanske var det ändå bättre för din son att du var där. Väldigt svår situation att hamna i. Det fanns ju inget annat du kunde gjort, men kan tänka mig att man börjar tvivla om det är rätt.

Det är mycket man som anhörig ska gå igenom när man har barn med missbruksproblem, men oron tillsammans med maktlösheten tycker jag är svårast och det stämmer ju dessvärre att det ibland leder till att ungdomar avlider till följd av sitt missbruk. Att ha ett barn som missbrukar är något av det smärtsamma man kan uppleva.

Jag har också kännt skräcken, en ohanterlig rädsla att mista min son och det är förfärligt. Något positivt som kommit med det är att jag idag är mer uppmärksam på när det är bra, när vi har fina stunder tillsammans, det är ingen självklarhet längre utan något värdefullt, men det är mycket svåra känslor att hantera. Tänker på dig!❤

Jag känner med lättnad när misstanken bekräftas trots nekande. Ta hand om dig nu. Tänd lite ljus och brygg en kopp te. Bra att ni är särbos. Stor kram

Nej. Ja hade fel. Han hade tagit sig ett återfall. Därav denna dumma personlighet som kom fram igen. Vi är.särbos så hörde bara rösten på telen. Ja misstänkte att han var onykter men. Å de var han. Nästan skönt. Å få det bekräftat. Så dum som han var i några dagar

Han ringde. Nykter eller nästan nykter. Trevlig. Sansad. Bad om ursäkt. Har 13 kr kvar. Satte in 40 så han kan köpa ett paket cigg. Såg på kontot . Ciggen kostade 24.... Så det räckte till 2 öl med.
Så där ja. Nu vet jag vad cigg kostar.

Kan inte fatta att för 4 veckor sedan jobbade, levde vi i hopa... Det gick fort utför.
Han nekar så klart att han var full igår och i förrgår.

Kompisen ringde. Jo då-full var han. Grät gjorde han. Panik för jag blockat.
Kompisen har ringt, han är inskriven. Om 5 dagar ska han in på behandlingshem. Då ska han vara nykter. Max 0,2 promille får han ha.

5 dagar kvar.

Kompisen kör honom, släpper han av honom och sen tar han inget mer ansvar. Slut. Han får bara denna chansen. Annars får han leva på en parkbänk eller med hundarna, han är inte den enda som gör det där....

Välkommen till forumet!

Du beskriver att du känner dig sviken och bedragen av din sambo, som inte hållt den överenskommelse du och omgivningen gjorde med honom. Nu funderar du på vilken väg du ska välja framåt, och skriver här på forumet för att få stöd. Klokt av dig, det finns mycket stöd och kloka tankar att få här.

Nu har du skrivit ditt inlägg i en gammal tråd, jag vill tipsa om att starta en ny, egen tråd i anhörigforumet. På så sätt är det större chans att du får svar, och det blir lättare för dig att hitta dina inlägg och de svar du får. Oavsett är du varmt välkommen, och fortsätt gärna berätta om dina tankar och funderingar.

Varma hälsningar,
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jobbig dag som ändå slutade bra. På något sätt... Som sagt ringer han och anklagar och har offerkofta på sig. Ringde 100 gånger fasta jag sa att jag arbetar och inte kan prata. Kompisen ringde, berättade att han dricker och ser ut som en uteliggare. De skulle åka in och skriva in honom i något system, då sa kompisen-"du åker inte i min bil sådär"...Nästa dag är han nykter, duschad och har rakat sig....
Nu har han inte druckit på två dagar för pengarna är slut, jag vägrar sända några pengar.
Han har problem med föräldrarna där han bor, tacka tusan för det.

Blockade honom hela em-var UNDERBART att gå i skogen med hunden....Det ska bli en vana, blocka och promenad. Andades....Kl 21 på kvällen tog jag bort blockeringen och då ringde han i upplösningstillstånd. Efter ett hetsigt samtal där han vill veta om det fortfarande är vi, om vi ska leva i hopa och om jag saknar honom (herregud!) kom jag på frågan: Tycker du att det är mitt fel att du sitter i den sits du gör?
Då blev det tyst.
Då sa jag att nu ska jag sova-jag vill INTE bli väckt för då blockerar jag dig. Nu tänker jag ta hand om mig , ta en kopp tee och läsa lite. Hejdå.
Varit tyst....

Ska ta ditt råd Azalea, egen tid i skogen...
Tack för kompisen informerar, han är väldigt nykter i sitt synsätt.... Har gjort samma procedur med 2 bröder och sin pappa....Fy, miljön är hemsk-får andnöd bara jag tänker på stället. Jag trodde att om man fick bättre alternativ i livet så tar man den chansen men icke...så funkar det visst inte.
Hoppas nu att han kommer in på behandlingshemmet. Hoppas, hoppas....

Hej,

Mitt liv håller på att rasa samman, igen. Jag har växt upp med en mamma som är missbrukare och är det än idag, nu har vi dock nästan aldrig kontakt och jag är ok med det. Men idag söker jag inte hjälp av er för hennes idiotiska beslut utan min sambo, min livspartner, min kärlek.

Under det senaste året har jag i stort sätt levt i en lögn. Jag har fått reda på att han har haft stora problem kokain, men beslutade sig i början på året att ta hjälp då jag och alla I hans närhet gav han ett ultimatum, SLUTA eller så drar vi. Han valde att sluta och söka hjälp. Däremot skedde flertalet återfall och jag stannade ändå, för jag älskar ju honom. Vi bestämde istället för 3 månader sedan att vi slutar dricka helt, då han alltid känner behov av kokain när han dricker. Allt har varit som en dröm, hur bra som helst, till förra veckan, då kom han hem dygnrak efter jobbet kl. 02 på natten! Och nu har jag fått reda på av många nära att han druckit flertal gånger fast han sagt att han ska vara nykter. Problemet är även att han nekar detta och påstår att han inte har problem!

Känner mig sviken och bedragen. Nu är jag hos en vän, för jag sagt att jag behöver tid ifrån honom för att tänka och vi ska prata inom några dagar.

Är jag dum om jag stannar? Tänk om jag ger han en extra chans och han blir nykter en gång för alla! Jag ser inte mig själv med någon annan och mår sämst när jag tänker på det. Vill bara att han blir nykter och inser att han skadar sig själv och alla i hans närhet! Jag orkar inte säga upp kontakten med någon jag älskar IGEN!

Finns inget bättre ställe att samla ny energi. Jag gör likadant och går med min hund och försöker att bara vara där och släppa alla tankar och njuta.
Blocka honom varje gång du går i skogen och ge den stunden till dig själv, det är din egna tid där som du ska njuta av uran att bli störd.

Kram och må väl?Azalea

Tänkt på hur du har det,
hur har dagen gått?
Kram.

Tack Gros19 för att du ger lite hopp. Det är så fruktansvärt att behöva se detta. Jag var med när de tog honom. Det enda jag kan tänka just nu är att jag kommer förlora honom. Ser överallt i tidningen och på nätet osv unga människor som dör drogdöden. Så skönt att höra att det går bra för din kille. <3

Bra svar!
Detta med initiativ menar ja är.dåligt pga att den beroendesjuka inte gärna själv vill ta ansvar o bryta mönster- ta ansvar. Men kanske är olika. Ja funderar som sagt. Ja har inga sanningar utan bara antaganden vad ja tror. Därför ja bad om era tankar.

Just nu har min särbo varit nykter 1,5 månad o beter sig lika illa som.innan trots ökad insikt om hur han sårar mig. Projicerar sina negativa tankar om sig på mig. Säger ja inte tar ansvar osv. Nonsens. Men ja orkar inte höra på !

Bra svar!
Detta med initiativ menar ja är.dåligt pga att den beroendesjuka inte gärna själv vill ta ansvar o bryta mönster- ta ansvar. Men kanske är olika. Ja funderar som sagt. Ja har inga sanningar utan bara antaganden vad ja tror. Därför ja bad om era tankar.

Just nu har min särbo varit nykter 1,5 månad o beter sig lika illa som.innan trots ökad insikt om hur han sårar mig. Projicerar sina negativa tankar om sig på mig. Säger ja inte tar ansvar osv. Nonsens. Men ja orkar inte höra på !

Skulle jag vilja säga.
Typiska tecken på medberoendepersonlighet:

En vilja att kontroller andra i sin omgivning.

En svårighet att fokusera på sig själv.

En rädsla att gå utanför sin bekvämlighetszon

Många diffusa rädslor som skrämmer en till tystnad och acceptans.

En oförmåga att ta tag i sitt eget liv och hur det kan förbättras oavsett livssituation
.
En ovilja att se hur ens eget agerande påverkar och stör människor i den närmaste kretsen.

En sorts oförmåga att ge andra än de som är i nöd omsorg och hjälp.
Dvs de som klarar sig själv oavsett om det är anhöriga eller barn riskerar att stå utan om man inte faller inom ramen för den medberoendes omsorg,dvs extra de luxe i nöd.

En vilja att söka sig till kaos och dramatik,för då fungerar vi bäst.

Så man kan vända på steken och se på hur man själv går in i en sorts sjukdom eller beteendestörning som aktiveras av att den vi lever med dricker,eller är i nykterhet.
Vi vill få betalt och normalisering eftersom vi stått ut så länge med en onormal livssituation.
detta händer sällan.
Ofta blir vi istället bittra ledsna och arga då allt får komma upp till ytan.
Vi vill ha allt som vi försakat och har inte tid och lust att vänta längre.

Detta gör att det blir dubbel press på den som dricker.
Dels att avstå en drog som de kanske insett ine är bra för dom eller deras närmaste relationer.
Också en press att göra sin partner lycklig då de troligen har en alldeles egen kamp att utkämpa som i sig inte klarar så mycket mer än jsut det.

Men jag förstår dig helt och fullt.

Men om du läst här ett tag så kanske du har sett just de råd som ges.
Stanna och arbeta med dig själv,dvs acceptera läget och fokusera om på dig.
Eller gå och ta det som istället kommer upp att arbeta med när du står där ensam.
Välkommen hit :-)
Här finns massor att läsa och begrunda om man vill.

Min "beroendeanhörig" visar de flesta du räknar upp som onykter ... Det enda som inte stämmer är det där med att ta egna initiativ. Människor är ju också olika tänker jag. Jag är förstås lite osäker på vad du menar med att ta egna initiativ. Som onykter tas hur många initiativ som helst! Både på gott och ont, alltifrån att mitt i nätterna sätta igång med nytt invecklat recept och jag är orolig att kåken brinner ner, till att vilja börja snickra till en pall. ?
Ser inte alltid och förstår inte andras perspektiv/empatiförmåga är ännu ett ...

Som nykter är personen en helt annan, ett stort hjärta. Inte missunnsam, vill alla väl. Omhändertagande. Glad.
Samtidigt den rastlösa delen kvar. En fantastisk människa.
Jag saknar honom ... ?

funderingar som du när jag var tillsammans med mitt ex som var alkoholist. Han höll sig nykter ibland men han var nästan "värre" då. Jag bockar av samtliga av dina punkter, stämde även på mitt ex. Man tror gärna att allt ska bli bra bara dom slutar dricka. Och så blir man besviken när det inte stämmer. Tror inte det räcker att sluta dricka, det krävs arbete med sig själv också. Som anhörig har man mycket att bearbeta men det har beroende personen också. Tror att skam och andra negativa känslor kommer upp till ytan när dom inte dövar med alkohol. Svårt läge för dig men vänd fokus till dig själv istället och försök göra saker som gör livet bra för dig själv. Så får beroende personen fokusera på sig och ta ansvar för sig själv. Svårt är det men det går. Kram

Tack, det var vad jag behövde. Andas. Ta det lugnt. Måste blocka honom när han gör så här. Gav mig ut i skogen med hunden, kände ro, andades-och så bara tokringer han och skriker och gapar, gråter och svär. Höll på hela kvällen och ringde sen mitt i natten....Då blockade jag.

Ser på kontoutdraget vart pengarna tickar och det beviset behövde jag. Det finansierar jag ICKE en enda gång till.
Kram igen och tack!!!!

Som rubriken lyder. Ja behöver hjälp att reda ut detta. Vad är friskt och vad är sjukt i en beroendes personlighet? Behöver minska mina frågetecken kring detta. Minska att analysera om fel på mig eller ett resultat av den beroendesjukas personlighet. Nykter en tid, fortfarande samma personlighet? Jobbar man bort beroende personligheten undan för undan? För den försvinner väl inte bara sådär om alkoholisten varit nykter ett tag?

Som ja tror:
Lättkränkt?
Överkänslig
Lättretlig
Rastlös
Projicerar sina negativa känslor på omgivningen
Svårt o ta egna initiativ
Svårt o se att den beroendesjuka har makt att ändra sitt liv.
Vill se sig som ett offer
Vill bli omhändertagen.
Ge mig gärna kommenterar på detta. ❤

Förstår du känner så, att mista hoppet är förfärligt samtidigt som man inte kan sluta hoppas. Jag har också mist hoppet många, många gånger. Det som gör det ännu svårare är de katastroftankar man har, allt hemskt som man förväntar sig ska ske, men vi vet faktiskt inte hur det blir och min erfarenhet är att det blir oftast bättre än man tror. Min son har rymt, försvunnit, tagit återfall, överdoser osv och lika hemskt varje gång, men han är drogfri idag och känns faktiskt stabil i sin drogfrihet hur konstigt det än låter. Återfall ingår i processen att bli drogfri, men jag vet hur förfärligt det känns. När jag idag tänker tillbaka på hur det varit med min son är det som en ond dröm, tror aldrig jag mått så dåligt som just vid återfallen, när glädjen byts till sorg.Hoppas du kan få någon bra hjälp för egen del ❤❤❤❤❤❤

Jag har varit den som gömmer det är förknippat med mycket skuld och skam. Din fru nekar till problemen trots negativa konsekvenser. Genom att inte sätta ner foten så möjliggör du hennes beteende och skyddar henne. Hon dricker starksprit, det är jättefarligt och nu menar jag att mina erfarenheter är att med starksprit går det jäkligt fort utför. Har ni alkohol hemma? Rensa bort alll. Lämna henne om hon inte tycker att det är något problem. För dina barns skull. Om hon medger problemen kan du stanna och stöttta. Annars gå! Rekommendera henne att lyssna på alkispodden. Finns berätttelser där som hon kanske kan känna igen sig i och bli inspirerad av.

Ja, det får man försöka släppa och lämna. Åtminstone just nu, för den här stunden.
Bara blunda, andas långt långt ner i magen och pusta ut...för en stund.
Gör det igen..
Och igen..
Och igen..
Zzzzz❤❤❤❤❤❤❤

Det finns anhörigkurs via 1177. Det kan du börja med direkt utan kostnad.
Kontakta även kommunens alkoholenhet och be om stöd.
Du kommer att få de verktyg du behöver för att kunna bemöta utan tjat. Sedan om det förändrar HANS drickande vet ingen. Men det kommer att förändra ditt mående och din inre styrka.
Glöm inte bort dej själv mitt i allt detta, du behöver styrka och stöd!