Senaste kommentarerna i forumet

Det verkar vara ett låst läge för samtal och förståelse. Självklart ska du inte tillåta såna elakheter som han häver ur sej.
Jag tänker att du helt " enkelt" skickar in ansökan om skilsmässa och ansökan om bodelning. Ni har inga gemensamma barn så det går igenom direkt.
Du ska inte ta emot mer elakheter nu. Diskussionerna ska ni inte ha på tumanhand. Utan du ska söka upp en advokat. Alla kostnader kommer ni att få dela på. Men du slipper tappa kraft på meningslösa diskussioner. För mej låter det sannolikt att det blir du och pojkarna som får bo kvar om du har ekonomiska möjligheter.
Mitt råd är att du tar de stora kliven nu direkt, undvik diskussioner och gräl som följer.
Det kommer bli bra!

Försöker nå fram, samtal igår. Han frågade om han ska med och fira min mamma och svärmor i helgen, nä jag tror inte det va.
Igår kväll känner jag ilskan komma, jag började prata och jag sa att jag har blivit kallad för fitta för sista gången, han börjar höja rösten och jag ber honom hålla käften. Han säger att han ska bo kvar och jag säger att jag ska bo kvar för jag har barn. Sen går han och lägger sig. Japp det var den kvällen, hallelulja ?

Ja det har jag mfl trott också, men antagligen är det vita knogar som gäller. Om jag är frustrerad, arg över det som varit så blir han 5 gånger argare. Jävulskt skumt skam och skuld beteende, men nu är det på gång, jag har sagt dom magiska orden att nu räcker det, jag vill skiljas

Halloj,
Nu har jag utvärderat att blocka exet i två veckor och det har gått jättebra . Känner enbart lättnad och skapar distans till honom som ger utrymme att tänka på mig och barnen. Igår fick jag plats för enskilda samtal hos en psykoterapeut på Ersta och ska gå där en gång i veckan hela hösten. Det känns så bra och då får jag möjlighet att utforska mitt inre och hitta mig själv. Kram till er alla !
Blade Runner

Och vad bra att du fick svar på advokatens frågor . Har du haft möte med banken om lånelöfte ? Det är Ytterligare ett steg i rätt riktning. Att få ett juridiskt avslut kan klippa band och hjälpa dig att skapa lite mer distans från djävulsdansen. För mig har exets flytt och att jag nu tagit över huset varit fantastiskt. Lycka till och ett steg i tacket, ett delmål i taget . Kram Blade Runner

Så skönt med kompisen hemmavid så du fick lätta på bördan. Håller så tummarna att han hoppar på rehab, för hans skull och för din. Svårt med mindfulness el yoga när man är superstressad med ångest, jag hör min syster, hon brukar säga, sov, ät och drick. Där är jag. Min man vägrar lämna hemmet, jag sa att då får jag väl växla upp. Hoppas du snabbt får besked så du vet vad du har att förhålla dig till. Va rädd om dig ?

Det låter magiskt med en strand du hittat där du finner lugn och känner dig trygg. Jag har också plöjt böcker i sommar och kramat träd och vandrat :-). Att gå barfota i gräs är också läkande , pröva vet ja !
Kram och fortsätt göra det du mår bra av. Blade Runner

Ringer och är full, super utan stopp.

Kompisen ringde. Han hade lyckats haffa honom utanför supar - stället och han var så pass att han kunde prata. Han hade erbjudit honom att komma hem till honom i morgon så ska han hjälpa honom med till läkare som skriver in på någon sorts rehab som är ca 4 månader... De kör hela kittet, psykologer, terapi osv osv...
Han hade varit stenhård mot honom, sagt att han måste vilja-annars är det graven han har framför sig. Vi kommer inte putta på, HAN måste vilja. När han började gråta om dottern, sa han bara iskallt "lägg av, du hämtade din dotter och var stenfull, så bara lägg av det där"

Min man var helt chockad när han förstod att jag/vi hade pratat och "outat" honom, vi visste, hans kompis (som han ser upp lite till) visste ALLT!!

Hela ridån föll...

Vet inte vad jag känner nu... Tar han det eller tar han det inte? Hans föräldrar super lika mycket dom, de är bara glada någon sätter flaskorna på bordet, de kommer aldrig hjälpa honom.

Han får en chans, en enda-tar han den eller inte...

Jag känner ingenting just nu...Behöver inte stressa, tar han rehab så blir han borta länge...tar han det inte blir han borta ännu längre. Säljer hans verktyg nu, måste få i hopa pengar. Soffan åker i morgon, tar in den gamla igen. Jobbar. Försöker stilla hjärnan. Mindfullness skrev Tröttiz, blir stressad av bara namnet, var ska jag börja?

Kändes bra att prata med kompisen i hembyn, undanhöll inget, fasaden var totalt nere. För första gången... Skönt!
Nu ser vi vad som händer i morgon...

Så ledsamt att läsa hur det är med din bror. Du har fått goda ord och kloka tankar av andra här. Jag vill också tipsa dig om Al-Anons möten som finns online nu. Där finns många som delar dina erfarenheter och kan vara till tröst och ge hopp! / mt

Förresten Kristoffer ... Är det för hårt att säga till en alkoholberoende att man upplever en otrygghetskänsla då den dricker? Vill inte vara för hård, att han går helt i lås. Eller tänker jag för mycket kanske hur han tar mina ord?

Jag har en klump i magen då han dricker, och speciellt då han är onykter, om det "bara" är en känsla av obehag eller rentav en otrygghetskänsla vet jag inte. ?

Så skönt att du kommer vidare med att prata med någon. ?

Tack för förslaget till vad jag ska säga, svårt komma fram till det. Mitt huvud är ett kaos. Ja du vet känslan ... Känner att det mest ultimata vore att prata "öga mot öga". Men tar så emot att ta upp det med honom, kanske en rädsla att han avfärdar mig? Och att jag inte vet vad som händer då. Vet inte. Nog som du säger, att man inte behöver säga allt.

Du försöker stilla dig, har du provat Mindfulness?

Har hittat två människor på kommunens hemsida, som jobbar fristående från socialtjänsten med anhörigstöd vid alkohol/drogberoende. De erbjuder 5 träffar i första hand...ringer dom. Tack!!!

Nu skriver jag spontant vad jag tänkte när jag läste ditt meddelande, hoppas ok med dig. Man kanske inte alltid kan säga vad man egentligen borde/ vill säga till personen...Jag kunde det inte, jag var tvungen att putta i väg honom först, sen efter 2-3 dagar så kunde jag säga: Jag vill inte leva med dig om du dricker. Nu kan jag nästan säga: Jag vill inte leva med dig för du dricker.

Vet du...sänd ett sms...skriv så som du skrev här: "Jag hör att du vill bli mer bekräftad. Jag kan inte tillmötesgå dig på grund av att du dricker och blir fräck i mot mig. Jag mår inte bra av det."

Typ..något sådant. Jag personligen tycker det är lättare att vara tydlig i skrift. Fegt med ett sms? Näää....alla medel är tillåtna om man inte är dum eller elak tycker jag. Ett förslag bara....eller skriv ett brev, spela in det -ja det som passar dig. Du måste säga orden. Med klarhet. Inte linda in orden... Så svårt, så läskigt...
Jag skriver, suddar, skriver igen...

Bara ett förslag... hitta ditt sätt tänker jag. :)

Han ringde i går kväll och försökte prata nyktert. Blånekar till att han dricker. Jag sa det jag ville, ta hjälp, du har någon som vill och kan hjälpa dig-ta hans hand. Drick inte och gå och be om hjälp. Han sa,: jag tänker skjuta mig själv. Jag svarade "Du gör dina egna val."

Han sa: Du är den enda jag litar på som kan hjälpa mig...
Nej, sa jag-mig kan du inte räkna med, nu räddar jag mig själv i första hand.

Klick, luren på!

Ja vad ska man säga. Har sprängande huvudverk sen tre dagar , jag har aldrig ont i huvudet annars. Försöker stilla mig, försöker stilla sinne och hjärna men det går inte.

Säljer saker, soffa, bil, verktyg....måste få i hopa pengar till hans moms... Företag i mitt namn. Kunde varit värre, kunde gått mkt värre....intalar jag mig.

Lev väl. Ett steg i taget.

Kristoffer och EsterHanna och andra :

Jag hade kontakt med min pojkvän som berättade att han börjat tvivla på mina känslor för honom, och att han gärna önskar bli mer bekräftad ... ?
Tvivlar gör jag med, tror ni jag tog upp varför? Nej. Måste få kraft att prata om hans alkoholvanor - igen , men tycker det är fel att ta det per telefon.
Tvivlar bland annat pga detta magmol då han är onykter och fräck och att balansera det med de nyktra stunder han är en fantastisk människa. För det är han. Känns att jag ibland tappar förståndet. ? Kanske inte så konstigt att man inte "bekräftar" någon då läget är som det är, suck. ?

Sedan undrar jag, Kristoffer och ni andra, om man som beroende blir mer "mån" om att människor omkring en nästan ska dyrka marken man går på? ?

Vad det är mycket jag känner igen InteMera. Det att till slut handlar det inte bara om att mannen ska bli nykter. Hela förhållandet har fått sig en ordentlig törn.
Träffar mannen ibland, och han är så trevlig. Men inget har förändrats, inget har retts ut. Det är det som är så ledsamt. Att aldrig få några svar på alla frågor.
Och vad Berg- och dalbanan känns igen. En dag bra, nästa fylla och man är dum i huvudet.

Du vet vad du vill och tänker se till att det blir så, bra! Sätt dig själv i första rummet nu och skapa ett liv för dig och barnen, det är du så väl värd!

Ja som misstänkt så var det inget riktigt slut på hans drickande, bara en paus. Efter semester och återgång i distansarbete, suddas gränsen mellan veckodagarna och fyllan kommer numera snarare en vanlig tisdag än på helgen. Full vid lunchtid på en tisdag, eller redan från morgon en vanlig arbetstorsdag. Och ändå kan han tycka han inte har problem? Nu kan han skylla på viruset att han inte vill träffa någon terapeut, men all annan kontakt med mänskor är inget problem? Jag blir bara trött och ledsen. När han är nykter är han numera ofta så glad och vi gör saker och jag inbillar mig att nu har vi så kul tillsammans så han inte behöver dricka för att fly. Och nästa förmiddag kan han ändå bli full och tvärsur vingla in utan förvarning. Så tvära kast, två olika personer och kontrasten blir bara större mellan den nyktra och den fulla. Ibland åker jag bort med barnen och vi stannar borta ett tag, efter en vecka lovar han bättring och den yngsta börjar längta hem och jag viker mig till sist och hoppas att denhär gången kanske...Som det är nu kan jag inte låta den yngre var ensam med honom ens på vardagar, då man aldrig vet. Han är inte att lita på. Finns det andra därute som sett denna virussituation göra allt så mycket värre?

EsterHanna. Blir berörd av det du skriver ... ?Jäkla alkohol. Att man kan gå ner sig så, och att du mår så dåligt. Jag tappar ord.
Men jag önskar att du hittar ljuspunkter i denna sorg, att t ex kontakta en kompis du inte träffat på länge. Att rå om dig själv och göra det du mår bra av. Du kanske är helt urlakad på energi och känner dig orkeslös men detta önskar jag dig. ❤️ Du har kommit på god väg att rå om dig själv, fastän det innebär sorg.
Ligger mycket i en sak min vän sagt nyligen, och jag insåg att hon begrep att jag inte berättar allt nämligen att : "Ibland måste man fatta beslut som krossar ens hjärta men är nödvändigt för ens själ". ? Klokt.

Han har bred bekantskapskrets, men få nära vänner och de dricker de med en hel del. Känner inte riktigt att han skulle få stöd - rätt stöd. Önskar att han hade vänner som dricker normalt eller inte alls.

Jo, jag har en professionell jag talat med men jag kom fram till saker jag redan visste... Men kände samtidigt att det var behövligt att prata med utomstående. Jag Gör ju inte det, inte ens med mina nära vänner.

Ja du... , man har inte alla svar här i livet varför saker blir som de blir, och allting kan man tyvärr inte kontrollera.

Hoppas att han inser läget och skriver in sig.

En dag i taget EsterHanna. Kram. ?

Såg att det var socialtjänsten i min hemkommun som "håller i det"...Hm, även om jag inte arbetar på socialtjänsten så arbetar jag MED dom, har en annan roll där...Känns jobbigt. Får kolla upp annan väg....

Igår ringde han kl 6.30 på morgonen, då redan full...Hörde inget på hela dagen och inget idag. Så...idag på messenger ringde en kompis till honom, typ den enda han har från barndomsbyn... Han är så långt borta, kan inte se och inte "känna" honom längre.... Det är vilande. Han frågade rakt ut hur det stod till och jag bara rabblade allt... Han berättade att han förstod det då han försökt få kontakt men att han är full som en kastrull. Han föreslog Rehab, finns tydligen där. Kostnadsfritt med "hela paketet"... Han skulle gå förbi i eftermiddag och kolla om han var nykter nog och prata med. Han skulle ringa mig sedan och tala om hur läget var.

Få honom att skriva in sig på rehab... Vet inte om han tar den bollen eller om han måste sjunka ännu längre ner. Jag sa till honom att jag tror det finns risk för självmord. Han höll med.

Ja herre... Vad är meningen att jag ska lära mig av denna resan? Att sända honom tillbaka är som att sätta flaskorna i handen på honom...fri tillgång, bästa miljön och psykiskt - ett helvete. Svåraste jag gjort men nödvändigt. Nu är han sitt eget ansvar-jag tror inte han tar det. Synd på en sådan fin människa. Sörjer så....

Jag förstår. Ja den är svår den nöten, att vilja dit fast han utsätter dig för det han gör. Om ok att fråga, du behöver inte svara-får du professionell hjälp. Att bena i varför man utsätter sig själv för det ska jag försöka ta tag i. Svårt, har inga bra svar. Men tänker på dig.

Tack, ska genast kolla upp båda två sakerna!
Tack igen!

Bra! Jag blir överraskad och imponerad. En viktig sak, kom ihåg att göra en formell bodelning. Annars kommer du aldrig få en riktig punkt och ett slut.
Du går vidare med dina pojkar, fint! Kram och all kraft till dej ?

Mångurkan,
ledsamt med detta beroende... Förstår att du är arg, besviken och ledsen. Ja, det finns väl alltid en ursäkt. Något roligt /dåligt har hänt, det är helg, det är hett - eller så kan man helt enkelt inte låta bli.

Då du säger till om drickandet kanske det blir som en signal på något hen inte kan kontrollera i sin vardag. Hen kanske inser att hen borde låta bli/dra ner men kan inte. Eller så ses allt vara under kontroll av hen, typ "lite kan man väl ta". Och att de som säger annat är jobbiga.

Känner hur en kraft kommer, hur något tungt släppt. Om jag säger något hemma så får jag ett barns svar, "Men durrå" Mannen kan inte sätta sig ner för att prata, och säger dom klassiska sakerna som hur mycket ska du ha då? Han trodde det var så enkelt, han kan säga att det var du som ville skiljas. Men jag kontrade med att jag kanske vill bo kvar i huset, jag vill inte flytta på mina barn igen, och den känslan växer sig starkare. Jag har varnat honom för något han inte vet, men anar, att jag kan ta en fight och den kommer han förlora! Tar tillbaka mitt liv, just nu iaf. Men imorgon kan man ligga där platt igen, en dag i taget. Fast jag har tagit fighten från dag ett, därför kom han snabbt på behandling, därav hamnade han också under mig och då kom sparkarna uppåt, anfallen, sms otrohet, ilskan osv. Jag klarar mig, jag har ett rikt socialt liv ett bra jobb, familj och nära vänner som vet allt, sen kan jag ju inte göra mer för en sjuk människa förutom leva mitt liv med mina pojkar och det känns bra.