Senaste kommentarerna i forumet

Den kursen går jag via 1177. Jag gillar innehållet i den, men tycker att det är dåligt med återkoppling nu under semestern.
Men jag rekommenderar den absolut!

När man ser din beskrivning av senaste veckan så är det lätt att förstå att det måste bli ett stopp och det är ju vad som sker vid LVM. Det brukar bli betydligt bättre än vad man tänker sig är min erfarenhet. Vi har en tendens att alltid se det värsta, som om vi trodde man kunde skydda sig mot besvikelser på så sätt..

Nu har du haft några dagar med en nykter och drogfri son och ta vara på dom dagarna. Klart det tänds ett hopp så fungerar vi och din son har ju levt ett annat liv för inte så länge sedan. Önskar att du nu också får den hjälp du känner att du har behov av.

Vill berätta en sak vad det gäller domen vid LVM, om det nu blir så, och det är att normalt sett tar det ett par veckor innan en dom vinner laga kraft, men när man ansöker om vård enligt LVM brukar man ofta yrka att domen ska gälla omedelbart. Vet inte om ni är informerade om detta?

Tack för ditt svar! Vad hoppfullt att läsa att din man har varit nykter så länge nu! Hoppas verkligen han håller i! Har ni också barn tillsammans?

Ska kolla upp Carina Bång också, tack för tipset!
Har redan anmält mig till det webbaserade anhörigstödet enligt CRAFT. Vad bra att det har hjälpt dig att må bättre!

Kvinnojouren kunde tyvärr inte hjälpa mig särskilt mycket. De håller ju mer på med mäns våld mot kvinnor så det passade inte in på mig. De visste inte så mycket om missbruk. Jag blev istället hänvisad till kommunens anhörigstöd. När jag gick in och läste om det såg jag att det de erbjuder är anhörigstöd enligt CRAFT-metoden så jag gick istället in och anmälde mig på 1177 till den webbaserade kursen. Hoppas verkligen att den kan ge mig lite verktyg i detta.

Nu har han hållit sig nykter i en vecka men man går ju bara och väntar på nästa gång han är sådär konstig igen...

Hej

Jag beundrar verkligen dig ❤️ du tänker på ditt barn först och främst. Han är inte ditt ansvar så ha inte dåligt samvete för det. Lycka till med allt ❤️

Styrkekramar

Jag tror det blir bra när han väl är där och lite tid fått gå. Det är så märkligt med denna sjukdom. Just nu är han hemma hos mig och är drogfri sedan 3 dagar i väntan på besked. Då kommer den vanliga personen fram och mitt hopp kommer direkt .
Den senaste veckan har bestått av ett akutbesök med ambulans, förhandlingen i förvaltningsrätten, hot pga en skuld som jag betalade mot att han kom hem i väntan på Lvm ( brukar inte göra det i vanliga fall ) och sedan upptäckte vi att en "drogkompis" stulit allt som kan säljas i hans lägenhet. Allt under en vecka, det finns inget normalt kvar i det här livet och i de stunderna är det kanske 10 % kvar av min son.

Med insikt, erfarenheter och kunskap har jag lärt mig att jag "borde" inte ha svarat på meddelanden, telefonsamtal osv....när jag gjorde slut några år innan vi bröt. Efter 10 dagar prövade vi igen. Med facit så vet jag, att jag behövde min resa med honom. Jag behöver lära mig allt jag lärt mig.

Däremot så skulle jag aldrig någonsin gå in i en diskussion någonsin igen med någon människa som jag lärt mig tar energi, kraft eller annat som jag inte gillar. Jag väljer mina strider och diskussioner.

Valen. Att välja.

Du har kanske inte alla svaren nu, men jag tror att det finns en anledning till er relation, Att det är något du ska erfara och lära dig. Liksom för din dotter.

Hela livet handlar ju om att lära sig. Lära sig att navigera. Efter sin egna karta. Dina egna vägar och du skapar den kartan nu. Du väljer vilken väg du vill gå vidare på. Om den inte finns, så får du skapa din egen väg.

Det gjorde jag. Och den var snårig med skymd sikt. Men det har blivit klart nu. Och jag väljer alltid den väg som jag vill gå, ofta gör jag som ingen annan gör. Men så har jag troligtvis adhd också och det är tydligen vanligt att en går sin egen väg då.

Ta hand om dig!

Du tänker bra. Reda ut alla saker så att du kan fortsätta i lugn och ro med din dotter.

Kanske skaffa dig lite distans också?

Har läst att man vänjer sig vid nästan allt elände man kan hamna i efter 3 månader. Testade det en gång med en kille jag älskade, men som inte var bra för mig. Jag bröt kontakten i flera månader. Försökte slå bort tankarna på honom och gjorde andra saker. Det funkade för mig. Efter 3 månader hade jag vant mig att vara utan honom och kunde börja må bra igen.

Den duktiga flickan du känner, som vill stanna och hjälpa. Henne får du nog säga till på skarpen. Vissa fighter är inte värda att ta.

Förstår din oro, men när det går så långt som till LVM brukar man ha prövat all hjälp som finns att få på frivillig väg. Då handlar det om personens liv som är i fara om han inte blir drogfri. Det är ju förvaltningsrätten som dömer till vård enl. LVM eller inte. En dom kan överklagas till kammarrätten, men då måste man ju ange skäl till det.

Din son är känslig och inte alls tuff, precis som min son som också varit på LVM hem. Generellt sett så tror jag personalen är väldigt bra på hemmen och jag har träffat många som vistats på olika LVM hem, men aldrig hört att någon blivit trakasserad på något sätt, även om det kan vara lite högljutt ibland. Som jag sa i en annan tråd så är man inte inlåst hela tiden utan man kan efter en tid komma till ett vanligt behandlingshem som man väljer tillsammans med sin handläggare. Man önskar självfallet inte att ens barn ska bli inlåst, men ibland tyvärr nödvändigt och föthoppningsvis leder det till att din son får den hjälp han behöver för att slippa ångesten och därmed få möjlighet att må bra. Ibland gör man utredningar under tiden på behandlingshem och det är bra för då kan man lättare se vilken hjälp din son har behov av. För din del kan det bli en möjlighet till återhämtning och att slippa den ständiga oron.❤

Du är så bra ! Jag visste att du kunde ! Jag skrattade när jag löste det du skrev om en brevlåda som skulle sprängas, rädslan man känner står inte i korrelation till utfallet :-). Visst var det inte så farligt när det väl var gjort ?
Klappa dig själv på axeln och ge dig själv något fint i belöning, det är du värd. Hade du varit här hade jag bjudit på middag och gett dig en stoooor kram
Kram Blade Runner

Tack för era svar och insikter...
Jag har väl kommit till min att det nu handlar om att reda ut alla saker så jag och min dotter kan fortsätta vårt liv i lugn och ro igen.

Jag tampas med min inre ”duktiga flicka” som viskar i mitt öra ibland att jag borde ta hand om honom, som jag brukar... hon är en del av den jag är, men jag har kontrollen. Jag vet vad jag och vi behöver, min dotter och jag. Det är kämpigt nu... mattan rycktes bort under mig... ska till en terapeut imorn och få prata med någon om det som hänt, om året som varit, om mina känslor kring det. Fortfarande ganska bedövad...
han messade idag och undrade om jag är så arg att jag inte tänker prata med honom. Jag blev förbannad, ja jag är arg, men mest är jag besviken och känner mig lurad... jag måste ha distans för att fixa att ta mig några steg framåt.

Instinkten är att fly.... och en del av mig är lite lättad, det har varit mkt kämpande innan alkoholen framkom på riktigt.

Jag letade också din tråd. Jag är också en som vill se en hoppfull framtid. Så det vore fint om DU ville berätta om er utveckling!

Bra tips azalea, man kanske borde åka och köpa sig ett pusselspel! Mysigt att göra nånting med hjärnan istället för att alltid sitta med telefonen ? bra tips! ???

Ikväll behövde jag nåt att skingra tankarna med efter dagen gärning.
Det ösregnar så skogen var utesluten och då rotade jag fram och dammade av ett gammalt 1000 bitars pyssel.
Attans vilket bra tidsfördriv och det skingrade tankarna samtidigt som det var mysigt och fick mig att minnas när jag var liten och puzzlade ned mina föräldrar.

Bara ett litet tips när man måste vara innekatt.

Kram ?Azalea

Idag blev det lagt på postlådan, äntligen.
Tack Blade Runner för att du gav mig en pust. Det gjorde susen.
Sjukt att en sån liten sak kan vara så svår, det är ju inte så att postlådan sprängs eller himlen ramlar ner egentligen. Det var bara ett litet steg framåt och det kändes bra efteråt.

Podden ska jag lyssna på ikväll, tack för bra tips. Det är alltid bra att få lite input från andras situationer och lösningar även om det aldrig går att jämföra med sin egen helt så tror jag att det ger mid ich styrka.

Sov sött vänner?Azalea

Försök att blockera när du kan så du får lite vila emellanåt. Det är inte så lätt som att bara säga att man inte ska lösa sms:en. De lyser rakt i ansiktet så fort man öppnar telefonen och det är svårt att låta bli.
Jag fick sådana här om dagen och tänkte strunta i att läsa men plötsligt gjorde jag det ändå. Det är som en reflex.....
Tyvärr blir man påverkad av det som skrivs trots att det inte ligger npgon sanning i orden.

Du är en fantastisk kvinna, glöm aldrig det❤
Det är endast för att såra och få dig upprörd som han skriver sånt till dig men du vet innerst vem du är och vad du står för. Håll fast vid det.

Stor kram?Azalea

Finns det någon som har erfarenheter av LVM här? När det väl gått till förvaltningsrätt, blir det alltid tvångsvård då eller har era anhöriga ( eller ni själva med beroende) friats? Har ni upplevt att ni / de blivit " väl behandlade" av personal där. Vi väntar fortfarande på domen som bör komma när som helst. Min son behöver en längre vårdtid och är väldigt sjuk i sitt beroende men jag är orolig för hur han ska må av inlåsning. Han är känslig och mjuk, absolut ingen tuff och hård kille och orsaken till hans beroende är i grunden självmedicinering av ångest och dåligt mående . Jag har så dubbla känslor kring detta. Livrädd för hans liv om han inte får det och orolig för hans psykiska hälsa om han hamnar där.

Ja, det är verkligen upplyftande att skriva med dig! Tusen tack. Jag får också en stark känsla av att det skulle vara så roligt att prata med dig.

"Mindfulness är bra! Men jag förlorade en av mina vänner. Jag var i mindfulness under några av våra telefonsamtal, och satt och tänkte för mycket på vad hon sa. Tredje dagen hon klagade på något hos sin syster, så sa jag att hon borde ringa till henne istället för till mig. Reda ut det och prata med henne om det. Tror det lät konstigt och okänsligt från min sida. Eller det blev det stört iallafall." Jag tror att denna erfarenhet kan förändras med tiden. Du har sått ett frö hos din vän och det kan ta år för henne att förstå vad du menar. Jag tror att du ville henne gott och att hon skulle reda ut saker med systern. Jag hoppas att hon inser det och reder ut det - även om det bara är inom sig själv. För antingen så mår hon inte bra och projicerar sina saker på sin syster. Som det kan vara i många situationer. Att en klagar på sådant en själv stör sig på - hos sig själv. Jag har själv gjort det en gång i tiden, utan att förstå varför. Och jag tycker inte om att klaga, så jag gick i terapi och förändrade mig.

En vän jag haft sedan barndomen har bott utomlands i mer än 20 år. Jag besökte henne vid ett hypomaniskt skov och det påverkade hela vår relation. Sedan hörde jag via hennes mamma att hon höll på att bränna ut sig för några år sedan, då skrev jag till henne att hon borde vara en mamma till sina barn istället för att tänka på karriären. Nu är landet hon bor i väldigt annorlunda än i Sverige och de har inte alls samma barnomsorg eller möjligheter till mammaledighet.

Allt är val. Hennes mamma ringde mig och grät och sa att hennes pappa var deprimerad efter en operation liksom att de var rädda för att dottern - min vän skulle köra av vägen då hon inte sov, så jag tog en "roll" att säga vad jag tyckte.

Det fick jag bittert ångra. Vi hade inte kontakt på flera år. Däremot nu, pga coronapandemin så hörde jag av mig och jag fick svar. Vi pratade om våra respektive utmaningar och hur livet är just nu. Vi har båda gjort våra resor och hon bekräftade att hon noterat min kamp. Det kändes bra och jag tror att vissa relationer behöver sin tid.

Hennes barn har blivit större och de går i skolan. De klarar sig själva hemma efter skoltid. Det gör att hon har mer tid nu. Tid att ens prata med mig inge. Jag vet inte vart det ska ta vägen, men jag är tacksam för att vi pratar. Hon är en viktig person i mitt liv, även om avbrottet var länge. Jag var sjuk länge. I 9 år var jag väldigt sjuk i skov. Tid är väl ändå det enda vi har. Alla har lika mycket tid. Sen väljer vi hur vi förvaltar den.

Behöver vi ens arbeta heltid? Jag har tänkt på det där med tid, arbetstid och egentid, fritid liksom övrig tid. Vem en träffar och vad en gör med sin tid.

Mycket att tänka på. Nu ska jag skärma av och landa med lite meditation och sova mina timmar.

Hoppas att du hade en rolig dag!

Underbart med härliga människor!

Stor kram till dig!

tycker du gör helt rätt i att ignorera hans sms. Då får han åtminstone ingen näring. Förstår att det är klurigt när man har barn ihop. Går ju inte bara att helt nonchalera pappan till sina barn. Låter som en klok idé att passa på att testa att blockera honom i några veckor när barnen är hos dig. Då kan du se vilka känslor det väcker hos dig och så får du lugn och ro också. Kram

ja jag tror också att separationsångest har gjort att vi har stått ut för länge. Det är bättre för mig också numera men finns helt klart kvar mycket av den. Och precis såna känslor har jag också haft: bättre att dö än att separera. Även för mig var det innan jag fick barn så inte lika kraftiga känslor längre. Tycker också det är fascinerande att utforska sig själv. Blir som en slags resa, man får nya aha-upplevelser hela tiden. TACK för din uppmuntran och pepp?

Skriver här till dig då jag jag förstår att du inte har en egen tråd. Jag vill så gärna veta mer om er resa, så sällan man läser om ett par som lever tillsammans i nykterhet såhär i början. Min man är också nykter sedan 3 månader och jag har tusen funderingar. Mvh backen123

Ikväll tar han igen de 2 nyktra dagarna. Fortfarande på gott humör, blandat med " tvättar du dej aldrig " handdukarna luktar avlopp"
Jag tar en tablett för sömnen. Sen en dusch. Nästa gång han kommer in kan humöret ha vänt till det otrevliga. Då är jag redo att sova.
Att han bara orkar?!!?
Supa ensam här ute på gården/ källaren.....så tragiskt också.
Sjukdom, jo men att förneka sin sjukdom. Eftersom jag själv kämpat i perioder med för mycket alkohol så kan jag inte förstå förnekandet!
Jag hade insikten och oron i flera år innan jag sökte riktig hjälp. Men jag pratade om det, med min man iallafall. Vi tog vita veckor på den tiden.
Nu ser jag ingen insikt alls! Nästan som att, ser du, jag kan vara nykter när jag vill och onykter när jag vill!
Han lurar bara sej själv. Suck ?

Hej,
För att tala klarspråk, din man har ett beroendebeteende som du beskriver. Hans nyktra "jag" kommer säkert att vilja sluta, men hans beroendehjärna, eller reptilhjärnan, får honom att välja alkoholen. Han behöver hjälp med sin sjukdom av någon expert, absolut!
Jag är anhörig och varit med om något liknande. Min man har valt att gå in i ett års behandling via hans företagshälsa och har nu hittills varit nykter i ca 20 veckor. Det finns hjälp att få där ute, gäller bara att hitta rätt väg att gå. Viktigast, ta hand om dig själv först ?
Lycka till!

Jag fick tips av en människa att jag kunde söka hjälp för mitt medberoende på vårdcentralen. Jag visste inte det då.

Tänkte på det länge, i flera år faktiskt. Sedan så sa en vän till mig att hon hade träffat en sådan bra AT-läkare och hon hade fått en remiss till en jättebra psykolog. Jag tänkte att jag prövar. Jag bokade en tid på en annan vårdcentral än den som jag tillhörde och jag tillhör inte den som normalt byter vårdcentral, men efter att den läkare jag gått till för olika saker tidigare svarade mig "jasså du är där du" när jag sa att jag önskade bli en mamma och min sambo dricker så kunde jag inte alls tänka mig att vårdcentralen kunde vara ett ställe där en kan vända sig.

Nu vänder jag mig till en vårdcentral om allt som har med hälsan att göra och det är inte alls ofta, men jag gör det. Som när jag behövde hjälp med ett trauma så ringde jag upp en vårdcentralen på en ort med en viss kategori människor "med höga krav" om en säger så, bor.

Jag ringde dit och sa att jag behöver hjälp med detta. En psykolog ringde upp och jag berättade vad jag behövde hjälp med. Han gav mig en tid. Och sedan fick jag fler tiden. Jag pendlade dit även fast det tog mycket tid. Det var det värt. Han löste upp mitt trauma och jag jobbade jättebra och intensivt själv. Arbetade inte denna period. Det hade aldrig funkat. Jag fick smärtsamma uppgifter att göra till varje gång. Det var det värsta jag varit med om, men jag blev fri.

Psykologer är det bästa jag vet och de kan verkligen hjälpa den som vill ha hjälp. Den som vill ha hjälp ger aldrig upp.

Även präster är bra att prata med och kanske det finns en jourhavande präst i stunder som känns svåra.

Bara sök all hjälp du orkar och önskar. Du kommer att få hjälp!

Ta hand om dig!

Hej,
Har läst ditt inlägg och vad andra tipsat dig om. Vill bara säga att jag själv varit i en liknande situation. Min man drack starköl i smyg under flera års tid, vilket eskalerat under det senaste åren. För ca 2 år sen gick jag med i en anhöriggrupp genom kommunens omsorg som följde CRAFT's upplägg. Dessa träffar har hjälpt mig att ändra mitt förhållningssätt till min man i olika situationer som uppstått när han varit onykter. Har också fått mig att inse att det absolut viktigaste är att ta hand om sig själv först och att det inte är mitt (eller ditt) fel att han väljer att dricka alkohol. Alkoholism är en sjukdom som din man måste få experthjälp för att kunna ta sig ur.
Jag kan verkligen rekommendera dig att söka dig till någon liknande grupp i din kommun eller via nätet. Läs också boken "Du är viktig" av Carina Bång eller sök upp hennes hemsida där du kan få tips och råd kring din situation.

Idag har min man varit nykter i ca 21 veckor och han får hjälp via sin företagshälsovård. Vi mår bra tillsammans nu, men det har varit tuffa år. Vill bara ge dig hopp om att det går att vända en ond cirkel, men du måste ta hand om dig sjäv först för att orka och ta all hjälp du kan få. Du behöver det!! Och kom ihåg att det är en sjukdom din man har som går att göra någonting åt, men han måste själv inse att han behöver hjälp ut ur detta!
Många styrkekramar till dig och hoppas att du hittar rätt väg för just dig och er familj att få hjälp ?