Senaste kommentarerna i forumet

Nu är jag orkeslös. Men visst inser jag. Ohållbart att det fortsätter såhär.
Jag skriver här för att inte kunna förminska och nästan glömma hur det är.
Makens sämsta sidor, finns ju oavsett alkoholen. Det är bara att han släpper fram mer som onykter. Så känner jag. Inte alls synd om honom.
Jag har inte sett honom ännu, så jag har en oro. Jag har en liten önskan också, att vi börjar prata om hur det har blivit.
Samtidigt så vet jag att han kan häva ur sej lika mycket otrevliga kommentarer som nykter. Det orkar jag inte.
Parsamtaltal hos terapeut. Det vägrar han.
Jag har inte ekonomi att ens klara mej. Pga smärta/sjukdom.Utan vidare förklaringar. Men en stor press. Nu även stressreaktion.
Jag tänker att min egen tillvaro, mitt eget inre behöver ro.
Med min nya hängmatta kommer jag att söka mej ut. Finna inre ro. Försöka landa i mej själv.
Hitta min egen grund.
Medberoendet, det ska jag jobba mej bort ifrån. Vad det nu är?
Märkligt så ensam man blir i coronatider. Jag tillhör riskgrupp.
Mina vänner är äldre, och därför också riskgrupp.
Att sova ensam - är också ett steg för min egen skull, kom jag just på. Jag kanske gör nåt konkret ändå. ..
Nu ska jag gå till mina djur ?

Hej alla!
Jag har levt med min man i 17 år, vi har två barn i åldrarna 9 och 13.
Första 11 åren var allt bra, det var ingen alkohol om det inte var fest, men han var alltid den som blev för full, inte kom in på krogen eller blev utkastad strax efter att man kom in, sovit i fyllecell x antal ggr, slagits med främmande människor av ingen anledning etc etc.

Men sista 6 åren ändrades något,
han började dricka någon öl så fort han var ledig, även om han inte hade sällskap. Inte många, så jag reagerade inte på det så mkt i början.
Men ju mer tiden har gått så ju oftare har det druckits och ju fler öl har det blivit.
Jag började ifrågasätta det här med att dricka sig full ensam, men har alltid fått ursäkter om att han inte kan slappna av och känna sig ledig, att han är stressad etc, att "när sommaren är över så blir det som vanligt igen".
I början av den här perioden så drack han bara efter barnen lagt sig, då kändes det inte så fruktansvärt hemskt.
Men till slut hamnade vi så till att när vi skulle äta fredagsmiddagar, så var han så full att maten ramlade av gaffeln, missade halva munnen och vinglade omkring i huset när han gick, tills han slocknade i soffan till fredagsmyset, snarkandes, stinkande av alkohol.

Han hade då ofta ångest dagen efter, bad om ursäkt, han skulle sluta dricka etc. Det löftet har han aldrig hållit i mer än 5 dagar som längst...

Sista 3 åren har jag blivit tvär nör jag märkt att det är på gång och sagt att "det räcker väl med 2 öl". Då har han alltid blivit irriterad och fräst tillbaka.
Vi kom överens om att han inte ska dricka när barnen är vakna, han kan nämligen säga ganska dumma saker när han druckit, och missförstår ofta om man säger något åt honom och tar det som kritik.
Tyvärr så höll det inte alls, utan han började gömma öl i källaren, garaget mm.

Kom på honom en onsdag kväll att ögonen var glansiga och att han luktade alkohol, frågade om han druckit och fick till svar -en öl i bastun... ju längre kvällen gick ju sluddrigare blev han, så kom jag på honom att gå ner till tvättstugan hela tiden, smög efter honom och hör "pysch" ljudet av en burk som öppnas, så jag stiger fram och undrar vad han håller på med, står och smygsuper, ensam, varm öl... han skämdes nått fruktansvärt först, men gick snabbt över till ilska och skyllde över allt på mig, det var mitt fel att han var tvungen att smyga...

Vi har haft det jättedåligt sen dess. Smygandet fortsätter, han är full minst 3 dagar i veckan, alltid ensam.
Barnen har sagt till honom att de inte tycker om när han är full.
Jag vet inte längre vad jag kan göra.... jag mår jättedåligt i det här.

Han kan även "göra snälla saker åt mig" utan att jag bett om hjälp,samma dag som det är dricka på gång, det är som att jag ska vara tacksam och låta honom dricka för att han var snäll?

Sista tiden pratar jag knappt med honlm när han dricker, jag undviker honom och vill bara att han ska somna...

Har vi folk på middag så dricker han så fort att han är kalas väldigt tidigt, skämmer ut sig, pratar oförståeligt och alltid däckar tidigt, jag skäms och ursäktar honom, att han jobbat mkt och är trött i kroppen mm.
Är han vaken efter kl 21 så är det ett mirakel.

Jag har många gånger vart på väg att lämna honom , men det är svårt. Hur kan man hjälpa honom, han vill inte...
Vi driver också ett företag tillsammans där vi båda jobbar heltid.

...att man får faktiskt hjälp, även om man måste komma ned i någon viss promille först, förstås. Det är samma schema med benso överallt, som jag har förstått det. Som sen trappas ned. Man ska inte behöva må jättedåligt, det finns andra medel som kan hjälpa innan man kommer ner tillräckligt mycket. Har kollat detta noga, då jag haft samma diskussioner med min dotter. Men kan förstås inte garantera att det funkar överallt, Var bor nI? Kram

...att man får faktiskt hjälp, även om man måste komma ned i någon viss promille först, förstås. Det är samma schema med benso överallt, som jag har förstått det. Som sen trappas ned. Man ska inte behöva må jättedåligt, det finns andra medel som kan hjälpa innan man kommer ner tillräckligt mycket. Har kollat detta noga, då jag haft samma diskussioner med min dotter. Men kan förstås inte garantera att det funkar överallt, Var bor nI? Kram

Hoppas, hoppas, hoppas att det leder till något bra.
Och så skönt för dig att slippa den ständiga oron. Den är så förödande. Det känns som om den håller på att bryta ner mig helt.
Stor kram

Känner igen detta från min egen dotter. Orkar inte skriva så mkt just nu, men känner med er.

Känns som han reflekterar över sin konsumtion i alla fall. Du behöver vila, så är det. Sov, läs och försök få ro.
Min man ringde i morse... Nykter. Bad om ursäkt. Sa att han behöver hjälp och kompisen ska köra honom osv... Ja, jag vet inte.
Har inte hört något mer sen... Jag jobbar på här, säljer och säljer. Snart fått i hop till det mest akuta.
En del av mig vill sända ett sms eller ringa, men vågar inte. Om han är full igen så...orkar inte. Måste bara få vara.

Sådär kan du ju inte ha det, du går ju under helt till slut ... ?

Ibland måste man fatta jobbiga beslut. Sådana beslut som gynnar ens själ och välmående ..

Jag önskar att du snart befinner dig i en tillvaro där du känner trygghet och tillförsikt inför framtiden.

Jag läser Tröttiz kommentar och att det är tungt att se någon gå ner sig utan att kunna göra något. Hur jag idag känner en slags likgiltighet kring hur mitt ex har valt att leva.
Jag har upplevt en del nytt detta år och inser hur duktig jag blivit i min kommunikation och även i att aldrig pröva fixa eller ordna någon annan. Det enda som jag behöver. Det är att ta hand om mig själv, så att jag fungerar som jag behöver. Och alla andra får ta ansvar för sig och sina saker. Vet inte alls hur det låter. Vet bara att det känns så himla bra och att jag idag mår bättre än någonsin. Men jag hade aldrig lärt mig att sätta gränser, vara rak, kommunicera öppet och på ett varsamt sätt och ta för mig som jag tvingats lära mig då jag levt ett liv på tå i många år och även hur jag försummade mig själv. Det finns en utdelning efter att en har passerat vissa faser.

Jag hoppas att alla här som blivit fria från sina medberoenden kan känna det. Det finns ett liv för var och en. Det finns kärlek. Det finns hopp. Det finns energi. Det finns en fungerande vardag. Det finns ett hållbart liv.

Ett steg i taget och vara i nuet. Det kommer. Eller så finns livet du vill ha redan nu. Det är redan här. Du behöver bara se det. Och fånga det. Och uppleva det. I varje ögonblick.

Må gott.

Idag har jag flyttat ut alla mina saker...

Han blev ledsen, han blev arg... skrek om att det vi var inte är värt något... ringer och gråter... ringer och frågar om jag skämtar...

Är ganska säker på att han druckit när jag var där, min pappa hjälpte till och blev väldigt upprörd på hans beteende

Jag mår lite dåligt över att det känns som att jag knäckt honom, men jag kan hantera det och han är vuxen och har orsakat det själv

Jag upplever en lättnad nu... jag får börja bearbeta mina egna känslor i allt

Eller vad känner jag egentligen? Jag ligger kväll 2 i gäststugan. Måste få vara ifred.
Jag fick en uppläxning till slut för att jag VALT att missförstå hans egentliga omtanke om mej, när han sa " gå å DÖ då"
Han menade ju att jag måste skärpa mej, inte vara så stressad för det är ju farligt! Glass, som blivit min last i sommar får jag inte äta. Inte godis heller förstås. Jag måste träna och vara aktiv!
Säger en man som köper kassar med Polly, äter 2 påsar varje kväll då han är nykter. Nu 3 kvällar i veckan i bästa fall. Han rör sej minimalt, har alltid gjort. OCH han super sej full 4-5 kvällar varje vecka, nu sedan det blivit bättre!
Vad svarar jag?
Jag mår dåligt av att du säger att jag ska gå å dö! Du säger det flera gånger dessutom. Det är lika fel som när du sa att du skulle döda mina djur!
Han fortsätter....jag försöker dra mej undan, jag går därifrån. Han hittar mej.
Jag går undan för att jag har fått nog av att bli uppläxad, säger jag.
Men, då är det HAN som blivit de.....
Ojoj, denna kväll
Jag fick inte vara ifred. Han bara malde på. Tills jag nyss upptäckte att han somnat i soffan!
Då blev jag lite glad,
Sen undrar jag...vem kommer jag att möta imorgon?
Jag undrar också, vem kommer jag att bli av allt det här?
Stark, har jag bestämt!
Inte rädd längre, tänker jag!
Jag har uppriktigt sagt svårt att se hans drickande som en sjukdom. Jag kan inte tycka synd om honom alls. Han ångrar aldrig nåt han sagt eller gjort. Ju fler elakheter desto kaxigare blir han. En sjuk människa måste väl bryta ihop nån gång?
Jag tror dessutom att han snart blir uppsagd pga. Coronatiden
Hur blir det då? Ett evigt supande som i sommar. Iofs inte trevligare nu heller.
Vilket liv!
Vi kan absolut inte förstå varann!

Du kommer inte ångra dig en minut. Så häftigt att jag kunnat inspirera dig till detta och dina barnbarn kommer att tycka att du är så cool???
Perfekt att du har fina platser hemma att hänga upp den på.
Jag gjorde det också vid sjön i trädgården de första nätterna.
Kändes bra att " träna " på att sova i den nära huset så testa där först.

Sov sött?Azalea

Du har så rätt i att jag dragits ner längre i ett hål. Det enda jag kan kontrollera är att folk i mitt liv respekterar mina gränser och inte gör mig illa, annars har man ingen plats i mitt liv. Önskar jag kunde komma dit att jag aldrig någonsin tillåter det igen. Det är den enda vägen framåt.

Kram tillbaka Tröttiz <3

Hej.
Om du stannat hade du dragits mera ner i ett stort svart hål ... Nödvändigt för ditt mående att du gjorde det du gjorde.
Man kan inte kontrollera allt som händer i livet, speciellt inte leva någon annans liv. Men tungt att se någon gå ner sig utan att kunna göra något.
Kram.
?

Nu skriver han att han är ledsen att han inte räckte till och klarade av att göra mig lycklig för att han är alkis med allt vad det innebär. Att han aldrig varit otrogen mot mig och ber om ursäkt för att han sa så.

Normalt sett så skulle jag svara men jag orkar inte mer. Jag orkar inte vara stark för någon annan mer eller för mig.
Jag vill bara få lov att vara människa igen. Svag, ledsen, få stöd och också ha behov.

Jag vet att det låter som självömkan och det kanske det är men då kanske det får lov att vara så en stund.
Vill bara säga till alla er som genomlever detta helvete som anhörig att ni är så modiga, empatiska, underbara människor och låt ingen annan få er att tro ngt annat. Jag ska ha en sorgperiod har jag bestämt innan jag kommer dit.

Som gammal hajkare i ungdomen så känns det plötsligt helt naturligt!
Mina vuxna barn bor på olika platser. Någon i skogen, nån annan med egen altan, där kan man ju också hänga....
Jag har beställt nu, kollat runt och hittade en med rabatt. Kollade med en naturmänniska som sover i hängmatta om vintrarna i Norrland.
Nu lever jag mitt liv, allt mer för varje dag!
Maken kommenterade nyss irriterat att jag pratade för HÖGT
( lyssnade på podden)
FöRLÅT svarade jag, jag glömde att jag inte gick och DOG!
Min ilska finns inuti, men utbrott är inte min grej för han vinner alltid med att vara den elakaste. Så den fällan går jag inte i.
Jag skärmar av och lever MITT liv.
Men nån spefull kommentar känns bra att få häva ur sej,he,he

Du, var kicken jag behövde. Jag bor med en liten skog vid vattnet, våra egna träd. Där ska jag börja. Smart som du säger, att bara ta med den på promenaden, hänga en stund.
Jag tänker även besöka barnbarnen.
Var ä mormor?
Hon hänger där i trädet !! ?

Jag svarade i din tråd men gör det gärna här också.
Jag köpte frånEventyrssport som heter Ticket to the moon och valde en för 2 personer. Det är skönt med gott om plats och man kan "dra för lite " runt sig.
Glöm inte att köpa till snören att hänga upp den med, oerhört lätt och smidigt att få upp den.
Så roligt att du vill prova det också och jag måste säga att det var ett av de bästa köpen jag någonsin gjort. Är så himla nöjd över den.

Ett tips är att ta med den när man bara är ute och går skogspromenad eller vandrar.
Hittar du en fin plats hänger du upp den på 2 minuter och kan ligga och filosofera med en kopp kaffe och bara njuta en stund.
Den väger c:a 1,5-2 kg så lätt att ta med sig.

Hoppas att du kommer att njuta lika mycket som jag och det är nog en dundermedicin för blodtrycket.

Ut på Internet och beställ!!!
Må väl? Azalea

Hade tänkt prata med honom idag om drickande men kände/känner mig totalt orkeslös. Helslut. I och med att han önskar ta uppehåll borde jag ju vara glad och förhoppningsfull. Igår drack han för övrigt inget på hela kvällen. Minns inte senast han var spiknykter, oj är det så här det kan vara då "allt är som det ska".

Tycker inte att jag just idag känner något. Befinner mig i ett slags vakuum.. Overklighetskänsla.
Jag är inte glad, inte ledsen, inte arg. Är inte hungrig. Vill bara sova ... Och vakna lycklig.

Lägg en rejäl ullfilt i som värmer och köp en hängmatta, liten speciell, att hänga under alternativt häng upp en filt 10cm under så blir det varmt om rumpan???

Det är jag som brukar sova i hängmatta i skogen och på stränder. Det är underbart och jag känner mig fri och frisk när jag gör det.
Perfekt idé att göra på barnens altan ju så här du deras sällskap också❤
Jag har faktiskt blivit lugnare av det och lärt mig att njure av mitt eget sällskap, är en väldigt social människa i vanliga fall, men nu har jag lärt mig njuta av tystnaden och lugnet. Packa med en bok eller virkning och njut.
Så skönt att få vara ifred och få ro att tänka utan avbrott och åsikter från någon man inte vill ha det ifrån.

Heja dig❤?
Vi blir aldrig för gamla för att sova i hängmatta eller ta över vårt liv.
Massvis med campingkramar från ?Azalea

PS. Vet inte om jag får tipsa eller om det räknas dom reklam??!!
Chansar och gör det ändå.
Jag köpte från Ticket to the moon.
De har bra kvalité och är ett företag som jobbar med bra material, klimat vänliga och inget barnarbete DS

Lycka till??

Idag har jag svårt att ens titta på mannen som igår sa "men gå å dö då"
Inte en kommentar från honom om gårdagen. Jag valde att sova i gäststugan med katten.
Nu har jag beställt en hängmatta med myggnät och regnskydd! Läste om nån annan här som sov ute. Jag vill också!
Som tonåring gjorde jag ofta det. Nu börjar jag om som 60+
Får väl börja ensam, men kanske blir fler intresserade?
Ett sätt att umgås i denna galna tid kanske.
Om inte annat säkert bra för mitt blodtryck ?
Kanske kan jag nu hälsa på barnbarnen, hänga ute på deras altan och sova.....
Oj, va bra det här blir!

Hej Maraja66

Jag förstår att det är svårt att för dig. Jag har varit i samma situation med en nära anhörig som sagt samma sak.
Det finns riktigt nog en risk att sluta dricka tvärt om man har druckit väldigt mkt under en tid.
Det mest säkra är att lägga in sig för då är man ju under uppsikt av läkare. Det svåra med den här sjukdomen är ju att de sällan vill ha hjälp och där står vi anhöriga hjälplösa.
Det beslutet är något de själva måste ta för att vi kan ju inte göra någonting eller ta några beslut över huvudet på dem.
Det vi kan göra är att göra en orosanmälan till soc. men det är en balansgång.
Det är så mina tankar har gått fram och tillbaka kring min anhörig och det är utifrån den kunskapen och erfarenheten jag har. Det kanske finns andra vägar och då tar jag gärna det till mig.
All värme och förståelse för din och din dotters situation, det är inte lätt!

Tack Izzy det känns lättare när man vet att man inte är ensam och kämpar vidare med livet där det tidigare livet spökar alltför ofta.Skönt att få skriva av sig emellanåt även om det blir mer sällan.Så visst läker tiden sår, men det tar såååå lång tid tyvärr

vi är inga hjälplösa offer. Vi fostrar barn, jobbar och sliter, klarar MYCKET! I mitt senaste förhållande fick jag höra "Du är min första riktiga livskamrat, aldrig haft något sådant förhållande tidigare". Då hade han ändå barn med två kvinnor och hade varit förlovad med tre före mig. Jag blev sååå smickrad över att vara hans första riktiga livskamrat. Där har vi min grundproblematik: det är viktigare för mig vad jag är för någon annan än vad någon annan är för mig. Så skall det INTE vara i fortsättningen. Dessutom vill jag vara jag, inte jämföras med någon annan. Det är helt okej och självklart att min framtida man har varit kär och lycklig förut, precis som han kommer att vara med mig. Jag blir varken sämre eller bättre av hans historia. Jag är jag och bra precis som jag är. Ska bara få det jag vet med hjärnan att landa i hjärtat också ??