Senaste kommentarerna i forumet

Senast torsdag kommer förvaltningsrätten beslut så vi får se hur tiden blir tills dess. Tycker också läkarna gjorde det enkelt för sig. Tyvärr är det ofta så. De orkar väl inte med gapiga påverkade personer på akuten och så känns det skönt att lämna till en anhörig!

Jag känner med dej, min situation är inte lika uppenbart på bristningsgränsen. Men jag är ekonomiskt beroende av min man och vi har tillsammans byggt upp ett liv på landet med djur. Så, att lämna....
Men som du beskriver det så är du livrädd. Din man misshandlar dej. Du har polisanmält honom. Han begränsar dej. Du befinner dej i en ohållbar situation.
Därför vill jag uppmuntra dej att söka hjälp direkt. Det kan innebära att du får hjälp att se nya möjligheter för dej själv. Alla vi här på forumet känner inte till hela din situation. Råden kan därför bli lite olika.
Med en personlig kontakt på kvinnojouren eller soc. Får du ett personligt stöd. Tveka inte att söka hjälp.

Vil vel egentlig bare vite om det er jeg som burde endre mitt syn på hva som er ok og ikke. Har tatt det opp ett par ganger med henne, men ingen endring. Det virker som at hun ikke ser poenget med et par glass vin for å kose seg, hun må drikke seg helt ned. Jeg merker med en gang når hun vipper over, går inn i sin verden. Hun blir veldig annerledes når hun drikker. Det påvirker sikkert hverdagen negativt på så mange sett.

Det är precis så känner. Jag har allt jag vill ha där jag bor. Och ändå måste jag försöka hitta en väg bort från honom. Det känns som att jag måste starta om livet från noll igen. Bara för att jag är rädd för honom.

Det kändes helt rätt att ta hand nycklar, räddade antingen honom eller andras liv.
Problemet är att det är olagligt......Det är bara polisen dom får ta nycklarna under 1 dygn och att vi tog nycklarna det kan man anmäla som egenmäktigt förfarande ned annans egendom.
Visst är det helt galet och helt obegripligt. Det enda vi kunnat hävda är att vi gjorde det av nöd i just den situationen.

Jag har nu kört ut hans bilnycklar igen men lever nu med oron inför när han nästa gång ska handlas på Bolaget. Kommer han ta bil en igen? Jag har ingen aning men hans omdöme är väldigt suddigt och han har gått över den tröskeln nu att göra det. Suck!!!

Han blev så förbannad så dem kvällen drog han till en annan stad med tåget och checkade in på hotell och drack på barer och dagen efter shoppade han på Bolaget för en tusenlapp, drygt.
Så det är nog lugnt tills imorgon sen är det nog slut och nytt ska inhandlas.

Känns hopplöst just nu
Azalea ?

Blir arg när jag läser det här och att du fick ta ansvaret. Du ska inte behöva hamna i den situationen. Som förälder är det inte lätt att säga nej och man är kan inte avgöra vad som är bäst när man är under sån press. Det är ju ens barn det handlar om.

Denna händelse och att han återgick i missbruk omedelbart är grund för ett omedelbart omhändertagande anser jag. Det värsta som kan hända ur socialtjänstens synvinkel är att förvaltningsrätten häver det omedelbara omhändertagande och då släpps han och LVM utredningen kan fortsätta. Hoppas läkaren anmält händelsen till socialtjänsten. ❤

Utan tvekan.
Och utan att själv på något sätt vara alkoholberoende så är jag ju kanske ute och cyklar.
Men med erfarenhet av de som jag levt nära så påminner din frus mönster mycket om hur de som varit mig nära gjort.

De kan i perioder ha druckit nästan normalt,alltid varit kanske lite törstigare än genomsnittet.
Men ändå under en ribba där rätt många hamnar mellan varven.
Dvs bli lite för full, glömma en del av kvällen etc.

Sen kan man ju dra frågan vidare till vad svaret säger dig?
Hur påverkas du av om hon kan klassas som alkoholist eller inte.

Jag tyckte länge att sjukdomen alkoholism var en sorts slaskdiagnos när en människa inte riktigt ville ta tag i sitt liv och kunde skylla på denna diagnos där man helt enkelt inte har något val innan man aktivt själv reser sig upp och vill bryta.
Antingen av egen kraft eller av hjälp utifrån.

Nu med mer eget facit där jag sett min fd livskamrat sen 20 år inte kunna komma ur sitt beroende innan allt viktigt i hans liv var borta så är jag betydligt mer ödmjuk.

Han ville eller kunde inte förstå att alkoholen var problemet i hans liv.
Han fick 2,5 nyktra år innan han sen dog i en annan sjukdom.

Jag frågade ,men varför slutade du inte tidigare?
Innan du supit bort allt.

Jag hade inte druckit klart,var hans svar.

En del säger att när konsekvenserna blir för tuffa,dvs det tar mer än det ger så kan man få insikt,eller styrkan att söka den hjälp som ofta krävs.

Men ingens historia är ju lik någon annans.
En fruktansvärd sjukdom är det i vilket fall som helst,både för den som dricker och de som står bredvid och är maktlösa.

Välkommen hit och jag hoppas att du ska hitta mycket matnyttigt både för din egen del och vad du kan göra för att själv må bättre.
Kanske också för att förstå din frus sjukdom/eller närapå sjukdom och vad den gör med en människa.

Välkommen till oss på Alkoholhjälpen & Anhörigstödet.

Jag gissar att du är en i ansträngande situation då du ber om stöd. Att starta en tråd här kan vara ett viktig steg!
Du har redan fått en del tips vilka ingångar det finns till vård.

Jag undrar lite hur din partner ställer sig till eventuell behandling och om hen har tidigare erfarenheter av att ta emot stöd för att förändra sina alkoholvanor. Det finns många vägar in i ett problematiskt drickande och det finns flertalet vägar ur det. Ibland behöver personer prova olika saker eller metoder. Att du är den som sträcker ut en hand nu tar jag som ett tecken på att du är beredd att vara ett stöd för din partner?

Du är klok som tänker att du inte är den som ska förändra din partner utan att det är personen själv som behöver ta det steget och möjligen arbeta med vård/behandling. Det du kan göra om det känns okej är att uppmuntra vård och kanske försöka påverka personens motivation till vård. De flesta som dricker för mycket vet ju det, det är inte det en ska behöva "övertala" den om utan mer vara ett hopp om att det är möjligt att göra annorlunda.

Naturligtvis bör din egna behov stå i centrum! Att försöka vara ett stöd till någon samtidigt som en mår dåligt själv är en indikation på att det en försöker göra inte är hjälpsamt. Lite krasst beskrivet samtidigt som det kan vara fint att ha i åtanke.Om du vill berätta gärna lite mer så kanske vi kan ge lite mer input?

Så strongt av dig att söka stöd och info!

Varma hälsningar
Li-Lo

Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Exakt, håller med AmandaL
Låter inte som att det spelar någon roll om hon är alkoholiker eller inte. Det låter destruktivt oavsett.

Tyvärr har jag inga råd att ge. Att hjälpa henne förstå vad hennes drickande gör med henne och dig låter klokt. Försöka hitta om det finns något att ta på. Om hon förstår. Om det finns något hopp. Efter att ha läst här på forumet verkar det som att en del (ganska många?) väljer alkoholen ändå.
Tror att du måste försöka vara stark.

Kram!

Vad är en alkoholist för dig? Hur definierar du om man är alkoholist? Och behöver man sätta en etikett på din fru? Måste man säga ja eller nej till din fråga? Räcker det inte med att hon inte verkar må bra när hon dricker och att det även påverkar dig? I den vetenskapliga meningen säger man att man är alkoholist när drickandet påverkar ens vardag negativt. När man väljer att dricka istället för att göra vardagliga saker eller ställer in saker man planerat för att man druckit för mycket. När relationer till andra förstörs och när man dricker sig till minnesluckor och inte kan sluta när man väl har börjat. Men vad är det mot vad verkliga livet innebär? Så oavsett om du eller vetenskapen tycker att din fru är en alkoholist så verkar hon inte må bra av sitt drickande. Och inte du heller, du verkar också ta skada av det. Jag hade velat hjälpa din fru att förstå vad hennes drickande gör med henne och med dig, oavsett om jag skulle kalla henne en alkoholist eller inte ?

Hei alle sammen. Er urolig for samboer som drikker seg full 3-4 ganger i uka. Hun drikker typ 2 flasker vin på en drikkedag. Hun drikker stort sett alene og drikker seg veldig full. Hun har blackout hver gang vil jeg tro, hun husker ikke ting hvis det er noe hun sier som jeg spør om dagen etter. Hun har ganske faste rutiner på drikkingen, jeg har loggført dager hun drikker på i ett års tid nå, og stort sett alltid 3-4 ganger i uka, i ferier og høytider er det oftere. Er hun alkoholiker?

Jo, Självomhändertagande. Du är så intelligent. Det lyser igenom allt du skriver. 

Jag vet inte heller hur intelligent jag är, bara gjort ett test för många år sedan som länkades från illustrerad vetenskap. Men jag hade rökt så mycket cannabis och förstod inte förrän på slutet att det gick på tid, så hann inte med alla frågor. Men oavsett, så hade nog jag inte kommit upp i den här killens intelligensnivå. Jag blev så förvånad när han sa det, eftersom flera av dem som han umgås med varje dag inte alls är på samma nivå. Jag har typ sett ner på dom. Precis som du skrev, så tänker jag dem som mindre intelligenta och det är säkert ointelligent i sig. 

Jag älskar när du bubblar ur dig saker! Det är så kul att läsa. 

Eller hur. Det är attraktivt med intelligens. Synd att killen du träffade som tonåring var oärlig och dålig på kommunikation. Men du lärde dig mycket och det har genomsyrat dig hela livet. Min kille sa (dagen efter att jag skrev i min tråd att jag skulle kolla om han menar det han säger) att jag kan lita på att allt han säger är sant. Det känns också så, han skryter inte och berättar lika mycket dåliga saker han gjort och varit med om.

Han snackar väldigt mycket med alla. Väldigt kommunikativ. Särskilt när han druckit ett par öl. Fast med mig har han varit väldigt tyst ibland. Särskilt när vi dejtade några gånger förra året, och jag inte heller sa något. Även om jag inte är så ung längre, så har jag kvar det där "ingen ska få ligga med mig" - tänket. Så jag satt mest och tänkte på vad jag skulle göra om han hade försökt något då. Om jag ville ligga eller inte. Men han försökte aldrig.
 
Heller aldrig gått igång på materiella saker. En gång träffade jag en av prinsarna från Saudiarabien på en restaurang, Majed, och jag skulle fylla år någon dag senare. "What do you like? Jewelries? Cars?" Vi pratade ibland på telefon men han ville bara komma med ett privatplan och hämta mig. Eh.. nej tack till att bli kidnappad till något harem. Efter 11 september blev jag rädd att någon underrättelsetjänst hade koll på mig efter samtalen med det kungahuset och jag bröt kontakten helt. Jag var aldrig intresserad av honom. Mest lite smickrad kanske.
Mitt ex som ville att vi skulle ha en lägenhet på Manhattan hade ju också pengar. Han är nån chef på New York Times idag. Dock väldigt snäll och vi hade roligt. Men jag ville leva mitt eget liv och inte hans. Jag behöver inte mycket pengar för att må bra.

Oj, sorry jag babblar.

Exit-serien har jag sett. Då förstår jag lite vad du har sett.

Du skriver så bra att man ska göra det man själv vill. Håller med dig så mycket om det. Inte fastna i någon annans liv som man inte vill ha. Jag hade bestämt att jag skulle leva ensam. Med några djur som sällskap och ett gästhus så att folk kan hälsa på. Det är väl därför jag är med den här killen idag. För att jag såg honom och tänkte på när vi dejtade förra året. Att det inte behöver vara så allvarligt utan att vi bara kan umgås och ha lite kul bara. Jag ska ju ändå leva ensam och flytta härifrån om något år. Och nu.. nu tänker både jag och han att vi hör ihop. Våra cirklar har rört sig i varandras hela livet och vi har inte träffats förrän nu. Att det kanske är meningen.

Men sakta! Jag ska känna efter sakta. "Lev livet lite sakta, du hinner fram ändå" - är ett uttryck jag, åtminstone försöker, leva efter nuförtiden. Jag brukar annars vara lite otålig.

Du skriver så bra om alkoholen och ditt ex. Jag vill inte ha det så. Krama någon som luktar öl resten av livet. 

Jag sätter också hälsan främst. Här har han en del att lära. När vi delade en pizza senast och jag sa att han kanske skulle behöva en hel, så sa han att han får i sig kolhydrater från ölen också. Förvisso sant att öl innehåller kolhydrater, men det var kanske kalorier han skulle menat om han visste.

Stor kram till dig!

Måndag nu. Hoppas att helgen var okej. Du ställde en direkt och specifik fråga och kanske är forumet inte den plats du sökte samtidigt vill jag gärna säga att du är mer än välkommen till oss på alkoholhjälpen och skulle du vilja berätta mer om just din situation så lyssnar vi. Ibland kan det ta ett tag innan en tråd får fart.

Du gör såklart som du vill!

Allt gott och med hopp
Li-Lo
Alkoholhjälpen

Då svarar jag dig här! Jag kan tänka mig att det känns märkligt att få svar på frågor som du ställer i detta forum.

Jag läste ditt tidigare inlägg som jag inte svarat på ännu. Jag läste om det ett par gånger och du pratar om intelligens. Det finns en del som säger att jag är intelligent med jag har aldrig gjort något test. Jag tror att mannen som fångat min nyfikenhet ligger högre i intelligens än jag. Fast det är bara vad jag tror. Jag har aldrig sett mig som intelligent, inte ens när en del sagt det till mig med stora ögon. Jag har på ett ointelligent sätt tänkt på dem som kanske lite mindre intelligenta.

Egentligen så gillar jag inte begreppet intelligens och jag tror jag vet varför. När jag läser ditt senaste inlägg i din egen tråd så slår det mig att killen du träffar ger mig en magkänsla av att vara lite som killen jag träffade som tonåring. Den killen som jag var så galet förälskad i, men som var sämst på att vara ärlig och även kommunikation. Nu menar jag inte att killen du pratar om skulle vara som den här killen. Jag fick bara en magkänsla eller kanske mer en deja vu känsla över känslan du är i nu, om jag uppfattar den rätt. Vi gör ju om allt utifrån vårt eget univers.

I alla fall.

Den relationen i min ungdom kom att påverka alla mina relationer senare fram tills nu.

Han snackade om intelligens, han drack alkohol och jag läste Lundell för att förstå varför han skulle ut på en "brajturné" vilket innebar att han skulle till botaniska trädgården i Göteborg och röka braj, för där hade minsann också Uffe rökt braj i sin ungdom.

Det var på glada 90 talet. Jag brände en jävla massa timmar på den här killen och det kom att påverka alla mina val av grabbar, män sedan dess - utom denna man som plötligt dök upp i mitt universum.

Jag har bett universum om en man som varken tänker på materiella ting, (de är de tråkigast som finns - helt självupptagna och kanske bra i hm....ja du vet, men inte på riktig romantik, eller inte som jag önskar ha det). Jag har aldrig gått igång på presenter och säger att det är inte någon idé att komma med sådant.

Jag vill ha närhet i vardagen, jag vill kommunicera och jag vill leva mitt liv. Inte för att visa något på sociala medier. Jag kräks faktiskt på de som inte är närvarande i mötet med vänner. Har haft ett sådant umgänge förut då mitt ex var framgångsrik och en förebild för många i hans umgängeskrets som yngre man.

När jag såg allt fjäskande då han hade mycket pengar och fina bilar osv. Helt patetisk. Sedan när hans ekonomi dök då visades de rätta ansiktena och det var intressant.

Jag förstod ju att det var så, då jag observerade redan som liten unge och ungdom. Jag fick frierier från ett par framgångsrika söner till framgångsrika pappor och de satt där vid två vitt skilda tillfällen och bedyrade att de kunde ge mig allt och vi var på dejt. Och jag minns inte vad jag sa, men jag förstod att de hade missat en hel del.

När jag väl träffade mitt ex sa jag "Du kan inte köpa mig". Jag är inte din prydnad eller representant på affärsmiddagar eller i ett affärsliv. Punkt. Efter att vi hade varit tillsammans en tid. Jag såg hur kvinnorna hade låtit sig köpas, en päls, lite diamanter, några resor, ett hus, en herrgård, hästar, ja osv.

Och jag såg något jag inte sett tidigare och jag kräktes, på allt. Allt är bara fasader. Jag vill leva och jag är ingen docka som någon ska klä upp. Jag antar att jag hade tur som hade en anledning att bryta med det livet, vi flyttade till mitt hem.

Nu kom jag av mig på ett sätt, men jag har en poäng med denna berättelse och det är att han jag var så förälskad i som ung. Han pratade om de här stora pengarna, om en blev riktigt rik så fantiserade han om saker en kunde göra då.

Alla fantiserar väl om det antar jag. Men att leva med mycket pengar och umgås med "rika" människor kan vara farligt på flera sätt. Jag har sett för mycket och jag har hört för mycket. Det finns en serie som är ganska vidrig, men som visar en inblick vad jag sett.

Den heter EXIT och visas på SVT play.

Jag drar iväg, igen. Jag vill komma till saken och saken är att du behöver verkligen lyssna till vad du vill. Hur du vill ha det. Hur du vill leva. Vill du kramas länge i sängen en morgon så ska du göra det. Jag ville det, mitt ex stank alkohol varje morgon, om han inte satt i köket eller i badrummet och drack alkohol på morgonen. Då hade han ofta suttit där hela natten och var full på morgonen.

När jag vaknade och längtade efter att bara kramas en stund. Då var han inte där. Då var han full.

Så idag när jag och denna man inte ens har gett varandra en kram då vi både är noggranna med folkhälsomyndighetens rekommendationer, då känns den där kramen så otroligt åtråvärd och faktiskt lite sensuell.

Jag hörde Anna Bennichs sommarprat och jag tyckte att det var så fint, som hon sa. Det är de där små gesterna som betyder något. Jag skulle gärna ösa på och jag gillar också dramaturgi. Hon har rätt, enligt mig. Det är de där små sakerna som betyder något. Sms med orden "Jag tycker om dig" och att våga vara öppen med sig själv, om en vet vad en vill. Att våga säga det. Att våga vara sårbar. Det är så fint. Lite som när en var barn och sa det en ville, rakt ut.

Vad vill jag. Ok. Hur ska jag framföra det. Jag vet inte alltid, men jag testar. Jag tänker själv, att det här är det första tillfället i livet där varken alkohol kommer störa processen i att lära känna. Jag är inte intresserad av att ha intimitet med någon som jag inte känner fullt ut. Och det beror på att jag tycker om sex. Om det är för bra så kan jag bli förälskad av fel grund och sedan efter månader insett att jag borde ha väntat tills jag lärt känna människan.

Min önskan till universum var att finna en livspartner som accepterar mig som jag är och jag ska acceptera han som han är. Detta efter att jag redan "sållat" bort det som inte finns i min värld. Jag lever hälsosamt och det behöver förstås min framtida livspartner också göra.

Och jag värdesätter hälsan före allt annat.

Hoppas att du har fått eller får en skön löpning!

Stor kram till dig!

Så härligt att höra hur ni kämpar. Att så många av er är ute i naturen. Det är så underbart.

Jag har bestämt mig för att berätta om mitt liv för en av mina nära vänner. Åtminstone delar av det. Kom in på en grej från när jag hamnade i fängelse i ett annat land, på sms igår kväll. Hon bara: ""vavavava HAR DU SUTTIT PÅ KÅKEN? DU ÄR SOM EN JULKLAPP!"

Ja, det måste kännas bra om man ska anförtro sig åt andra människor. Nordäng, du beskriver det bra. Att det blir en barometer på vänskapsrelationen.

Jag kan förstå dig. Du har ditt liv där. Landet, dina hästar. Så som du vill leva. Inte så enkelt att bara sticka därifrån.

Finns det möjligheter för dig att kunna köpa/hyra något eget? Du behöver ju inte välja en lägenhet i stan. På Alternativ-forumet brukar finnas lite billigare boenden att hyra på landet. Har du kollat där? Kanske kollektivt med andra, tills du känner dig stark nog på egna ben?

Jag skriver här då jag är osäker på min egen tråd. Om han läser den. Jag vet inte. Men ofta svarar han på mina frågor jag ställt där.
Kanske bara en tillfällighet.

Vad underbart med kärleken! Särskilt när man vet att det är bra och sunt och man skulle våga satsa.
Tycker det låter så romantiskt med killen du träffar. Vilken längtan ni måste känna.

Jag är lite samma med att skynda mig fram. Har gjort det mycket och tänker lite som dig. Alla får ha sin egen resa och göra som de vill.

Både han och jag har sagt att vi inte vet hur vårt dejtande kommer sluta och försöker vara beredda på att det inte kommer bli något.

Igår kväll tog han upp ölen igen. Att han skulle må bättre utan den, men att "ändå dricker man den". Jag svarade som vanligt ingenting men ångrar det lite. Nästa gång säger jag nog något. Bekräftar honom i att det kanske inte är så lätt att bara sluta. Så jag börjar någonstans.

Frågat honom om han visste hur smart han är. Och oj. Han hade haft jättehögt på ett IQ-test, dock online men från mensa. Kanske inte så konstigt att han ändå klarat av alkoholen såpass som han gjort. Att han läser mycket. En kompis jag berättat för om honom, sa att det är vanligt att högintelligenta missbrukar. Vet inte om det stämmer.

Att han är intelligent fick mig tyvärr inte att gilla honom mindre.

Vad bra att du pausar ditt ex ett tag. Tror det är sunt att vänja sig av med honom lite.

Ska försöka somna om lite så att jag orkar springa.

Tack för dina ord! Jag är gärna med på din resa också.

Stor kram till dig!

Kan ju tillägga att det var ett år från dåliga levervärden till att nästa sommar vara i respirator. Det går fort så från en läkares orosanmälan om levervärden vitaminsprutor etc kan det vara ett år från permamenta hjärnskador och alkoholdemens. Med balanaavåeigheter och vård som följd.

För min del ledde mitt barns mamma till permanenra skador, alkoholdemens. Efter levern tar stryk är huvudet nästa.

Jag slutade själv dicka ett par år innan det eskalerade, men kommer skadorna kan dom vara irreversibla. Se Wernicke Korsikoffs sjukdom.

Sluta drick själv och prsta med så många vänner till din dotter som möjligt. Det handlar inte om att vara pinsam osv utan rädda ett liv.

Då kan diäu leva med vissheheten om att du gjort allt.

Jag föröskte allt mwn för mig gick det ej. Det blev alkoholrelarerade skador. Du kan ju se mina tidigsre inlägg.

Dottern bör byta umgänge, äe hon mwd folk som dricker så är det kört. De är lkka beroende som henne.

Jag valde min dotters liv och min hösla framför alkoholen.

Det du skriver om oroar mig jättemycket! Som att ha en "Dr Jekyll and mr Hide" i sin omgivning. Tänk på din säkerhet och försök ta dig bort från monstret ...

Jag önskar att du kontaktar socialkontoret där du bor så fort som möjligt. Din situation ser jag som långtifrån säker, du bör komma bort så fort som möjligt. Skriv gärna här hur det gått och hur du har det. ?

Det är svårt det där med vad man skall lämna ut om sig själv, när det är rätt tillfälle och till vem. Man får nog hitta sitt eget "lagom och rätt" på något sätt. Sen är det ju en bra barometer på vänskapsrelationer. Lyssnar dom på riktigt eller har dom bara en tunnel mellan öronen där det går ut lika snabbt som det gick in. Tidigare var jag lite sån att jag kunde anförtro människor saker för att jag tyckte att jag borde kunna det. Men det ska kännas bra att lämna ut sig och det gör det ju bara om mottagaren tar emot det på ett bra sätt. Nu väljer jag mer noga vem som får ta del av mitt innersta. Bra att du utforskar vad som känns bra och rätt för just dig. Finns ju ingen mall för det. Även jag cyklar på grusvägar numera. Det var en väldigt bra liknelse du delade med dig av. Hoppas du har haft en skön helg! Kram

Du undrar i en annan tråd hur jag kunnat slippa den ständiga oron jag bar på och är inte säker på om jag egentligen själv är medveten om det. Du verkar ha det förfärligt och för ett par år sedan var jag i den situationen. Jag klarade det inte helt enkelt och var tvungen att söka akut hjälp på psykiatrin. Fick då sorbril utskrivet att använda vid behov. Just då var det nödvändigt, men inget jag fortsatt med.

Hur konstigt det än kan låta så när jag accepterat att min son lider av en dödlig sjukdom (om man känner sig bekväm med det begreppet) -och verkligen insett att jag kan inte förhindra att han dör då infann sig ett lugn, givetvis tillsammans med en stor sorg. Min son hade då ställt sig på spåret för hans liv kändes outhärdligt, men tåget hann stanna. Jag har därefter försökt ta vara på den tid vi har tillsammans och göra det bästa av den. Att inse min maktlöshet har inte inneburit att jag inte agerar om något skulle hända. Det är så mycket man behöver omvärdera i livet. Kanske är det detta tillsammans med de program jag genomgått som gjort förändringen och den är fantastisk och inget jag trodde var möjligt, men som sagt han är drogfri just nu. Vad som skulle hända vid ett eventuellt återfall vet hag ju inte, men han berättade vid ett tillfälle att han tagit något preparat, något som tidigare fått mig att se ett scenario där hela hans liv raserades. Nu tänkte jag bara - har du inget intressant att prata om och vilket preparat han använt la jag inte på minnet. Det kändes skönt. Att slippa oron är väl en process, men jag tror mycket handlar om att acceptera, inte blunda för verkligheten och att acceptera att ens barn eventuellt kommer att dö är inte lätt.❤

den perioden i månaden. Då allt ska vridas och vändas på. Vet inte om detta hör hemma här i eller i Det vidare livet. För första gången i mitt liv har jag ett nyktert sexliv. Det tog mig ända tills 40 års åldern. Lite ledsamt är det allt. Det är som att vara i början av livet igen. Vilket det på många sätt också är. Jag är nykter. Jag lider inte längre lika mycket av min pmdd. Och jag arbetar för sunda relationer i mitt liv.

Men jag är nybörjare på att vara sund mot mig själv. Och det rullar på. Men så kommer dem där stunderna av vilsenhet. Och eftersom jag tror på igenkänning så skriver jag här. Även om det känns läskigt.

Jag har fortfarande svårt att koppla ihop kropp med min hjärna. Det går långsamt att bygga nya banor. Det går långsamt att våga fokusera på mig. Jag är trygg så länge jag kan ge och bidra. Så är det på alla plan i mitt liv. Men jag känner mig otrygg så fort jag måste ta emot.

Men jag kan inte ha nära relationer utan båda delarna. Jag kan inte ha nära relationer utan att ibland våga bli omhändertagen, både känslomässigt och kroppsligt. Jag vet bara inte hur jag ska våga. Hur jag ska stå ut med känslan av osäkerhet. Men jag jobbar på det.

Är du!
❤

Han har dej helt i sitt våld nu. Begränsar dej genom att ta ifrån dej MOBILEN så att du inte kan ringa efter hjälp!
Begränsar dej genom att ta dina bilnycklar så att du inte kan fly!
Husnyckel....är det för att du ska underkasta dej och be om att få komma in?
Psykisk misshandel är det!
Kontakta kvinnojouren!
Du måste ta dej därifrån med livet i behåll.
Om du behöver stöd för att leva och hantera din vardag rent praktiskt så finns det hjälp att få. Kontakta soc i kommunen där du bor.
Du bör också kunna få samtalsstöd.
Du klarar dej bättre utan en alkoholiserad man som misshandlar dej både psykiskt och fysiskt!