Senaste kommentarerna i forumet

..

Tips och idéer på sånt som stärker och tröstar är alltid bra!

Vi har nu bestämt att vi skall träffas ( dom närmaste ) och försöka prata om att han behöver söka hjälp för sitt alkoholproblem. Jag hoppas det kommer funka för jag vill inget annat än att fortsätta leva ihop, då vi har många bra stunder tillsammans. Men jag tror tyvärr det kommer bli tvärt om, jag kommer vara den onda i detta. Finns det någon som har några råd att ge hur man bäst går tillväga. Tack ni som svarat.

Jag blir så glad för din skull! Att du valde en annan väg och kommit fram till en korsning med nya.
Kommunikationen är så viktig. Är han lika intelligent som du? Hoppas det. Kan bli obalans annars.

Jag tycker det varit riktigt svårt genom livet att hitta någon man både vill prata och ligga med.

"Tänk att få landa i varje gång det pirrar" - vilken dröm!

Den märkliga situationen är bra så att ni lär känna varandra. Kollar om ni verkligen passar.

Min bor alldeles för nära för att kunna hålla det på avstånd.
Men tack vare den fina egenskapen att han inte tänker med sin penis, så vill han göra det här i en långsam takt.

Mina observationer så här långt säger att vi passar varandra.
Förutom att han dricker alkohol. I måttliga mängder, men för ofta, så att han har blivit beroende.

Jag får ge honom lite tid. Kolla om han menar allt han säger.

Tack för det om kommentaren. Verkligen tack att du säger till. Jag förstår precis.

Hoppas du får en fin dag och en stor kram till dig!

Jag trodde att jag lärt mig allt om hur sjukdomen medberoende är. Nu börjar jag förstå. Jag är så kommunikativ och det är jätteskönt att ha kommunicerat det jag behöver till mitt ex. Jag insåg hur ledsen jag är för hans hälsa när jag pratade med en vän angående hennes medberoende. Jag berättade hur jag var rädd för att mitt ex ska dö. Jag sa till henne att nu bävar jag för att nästa samtal som jag tar kan handla om att han inte längre finns...
Men jag har redan försonats med tanken om att han kommer att dö pga sitt missbruk och jag kan inte göra något för honom längre. Jag kan välja att leva mitt liv och inte lyssna på hans ständiga kaos. Det är ett konstant kaos och det är som det är. Jag får jobba vidare med acceptansen.
Jag är så ledsen att jag inte visste om det här med att göra en orosanmälan om en vuxen människa som en lever tillsammans med. Hade jag vetat det när han bodde hos mig, ja då hade jag ringt för länge sedan. Jag ringde ju 112. Jag pratade med de vårdgivare jag hade förr. Kanske de inte visste. Tycker det är konstigt att inte fler uppmanar en att ringa soc och orosanmäla. En vän sa till mig för flera år sedan att det var bra att jag försörjde honom, då behövde han inte belasta samhället. Det är också ett sätt att se på det. Jag orkade inte söka upp forum som detta, då jag inte heller visste att det fanns. Jag ville bara få honom ut ur mitt bostad först och främst. Och nu kan jag se med en slags skräck hur svårt det är för många. Har förstått i efterhand att en sambo är försörjningsansvarig. Det visste jag inte då. Jag minns en natt som jag tänkte att nu hoppar jag ut genom fönstret, för jag orkar inte längre. Jag var inte suicidal. Jag var bara helt slut och ville inte leva mer, men jag andades djupt och fick ändrat tanken. Han gjorde mig aldrig fysiskt illa, men han slog sönder en dator och mobil vid ett utbrott. Efter den natten ringde jag hans far, som inte alls brydde sig om mig. Och nu bor han där. Pappan svarade aldrig på mitt mejl i februari. Nu vet jag mer och jag kan inte förstå att andra anhöriga som är medberoende inte vill prata med mig om situationen.

Vad kallas det?

I alla fall. Vi ska lära oss hela livet.

Azalea, jag ska leva mitt liv nu ❤

Jag hoppas att du ska leva ditt liv nu ❤

Liksom alla ni andra som har dansart djävulsdansen.

Dansa er dans nu. Lev era liv nu ❤

Varma kramar!

Du är maktlös och det har du insett. Det är så oehört smärtsamt att mista någon man älskar för den personen är ju inte längre där när alkoholen och drogerna har tagit över.

Av det du skriver framgår det att din bror i dagsläget inte är motiverad att ta emot hjälp för sitt missbruk. Det du kan göra är en orosanmälan till socialförvaltningen eftersom du är orolig att din bror ska dö pga sitt missbruk. Anmälan kan om man vill göras anonymt. Vet inte hur insatt du är, men en anmälan gör att du lämnar över ansvaret till socialförvaltningen som kontaktar din bror. Inledningsvis brukar man erbjuda frivillig vård men om personen motsätter dig detta och man bedömer att det är fara för livet inleds en utredning om tvångsvård sk LVM utredning.

Som jag ser det är det vad du kan göra i dagsläget. Viktigt också att du får den hjälp du har behov av. Kommunen brukar erbjuda anhörigstöd i någon form. Du kan också leta efter någon alanongrupp på nätet.

Jag har sedan barnsben varit säker på att min mamma har alkoholproblem men hon har alltid skött det bra. Nu börjar det att spåra ur helt, hon har tappat verklighetsuppfattning och självinsikt. Vi syskon pratar om att på något sätt prata med henne om det som en intervention, men hur gör man det utan att få henne att känna sig instängd i ett hörn? Det känns som att hon aldrig kommer att erkänna att hon har problem, hon tycker att allt hon gör är rättfärdigat även om ingen delar hennes syn. Hon har börjat bete sig på ett sätt där hon tycker att hon kan göra som hon vill och säga vad hon tycker utan några konsekvenser eller reprimander för hon har alltid rätt i hennes värld. Vi vill försöka få tillbaka vår mamma till verkligheten. Men vi vet att hon aldrig kommer erkänna att hon har problem eller att något är fel. När det kommer till att hon gör fel så har hon aldrig erkänt detta utan försöker sopa allt under mattan genom att muta oss med pengar, det är kärlek för henne.

Hur gör man detta, hur går man vidare? Känner mig handfallen och hade behövt något tips om hur man kan prata om det med henne. Finns det hopp? Alkoholen tär oss isär. Har förlorat en förälder till alkoholen och vill inte förlora en till.

Ja det är skönt att lyssna, mata hjärnan med insikt, förståelse och pepp. Tycker även alkispodden och Mia Törnbloms senaste är bra, brukar varva lite

Behandling eller inte, här ingen aning om hur det funkar där men det har inte ramlat ner nån polett hos min man ivf.
Så idag ringde jag in en ny orosanmälan och hans pappa gjorde det också.
Vad som kommer att hända med det vet jag inte men känns ändå som vi lägger bort vårt ansvar till dem istället.
För han kommer att supa ihjäl sig och det kan vi inte stå bredvid och se på.

Tack Clara.❤
Ja det är sjukt hur svårt ett rackarns papper kan vara men det är väl för att nu blir det skarpt läge och ingen återvändo, inte för att jag någonsin skulle vilja tillbaka till det liv jag haft.
Kommer ihåg hur darrig jag var när första pappren skulle in och jag tom skickade dom från en annan stad......Hur knäpp är man?

Men nu jäkla är jag arg idag!!!!!!
Min son ringde i helgen och mår så himla dåligt av sin pappas supande och all den oro som det ger. Han har mycket ångest och detta har gjort att han mår ännu sämre.
Min dotter har varit deppig 1 vecka nu och hon är vanligtvis stark och positiv. Känner sig långt borta i LA och kan inte resa hit.

Men sen han kom hem från LVM, nykter där såklart i 6 månader, så från första minuten har han varit stupfull. Handlade brännvin på väg hem från behandlingshemmet.
Så dessa 9 dagarna han varit hemma har han varit full alla dagarna och har forfarande brännvin kvar.

Så idag bestämde jag mig att om jag inte kan tänka på mig själv helt och hållet utan mesar omkring så här jag ansvar för att mina barn ska må bra och då måste jag ta tag i ett avslut.

Ska ringa advokaten och fråga vad jag måste göra nu plus skicka in pappret. Kommer att tänka på dig då Clara?

Självomhändertagande❤ det är bara upp på hästryggen igen för djävulsdansen är du för dig med. Du vet vad som är bra för dig och dina meditationer och skogen mår du väl av.
Du har kommit så långt med dig själv och det är bra att du säger ifrån att nu är det jag som gäller.

Kramar i massor ?Azalea

Det är en lättnad att berätta lite för närstående. Man tyngs så av att själv bära på det och ibland glömmer man nästan att det hänt för det blir normaliserat det livet man lever tillsammans med en beroende.
Något jag reagerade på när jag började berätta är hur många dom hade erfarenhet av det, en morfar,pappa eller kusin.

Det är kusligt så vanligt det är men ändå känner man sig ensammast i världen innan man pratat med andra.

Kram till dig?Azalea

Jag har hört något avsnitt men tappade bort det sen.
Men det var en bra påminnelse att ta upp den podden igen

Alltså varit en möjliggörare helt enkelt.
Under många år fixade och donade jag med allt från middag, handla, klippa gräs, laga tvättmaskinen ( 2 gånger ?) och att hålla kontakten igång med barnen, som var utflugna men inga, och min samt hans familj.

Det är fullt upp att hålla allt detta igång och flytande. Så klart han tycker det är skönt att bara få vara ifred med sitt vin och med spriten i min mans fall.
Men det sliter på dig och det är sjukt tråkigt att aldrig gå något tillbaka eller ens ett tack.

Ta ett steg tillbaka och låt honom ta ansvar för sina saker.
Jag släppte en del för några år sedan men har kommit så långt nu att jag har lämnat och flyttat till egen lya.

Lägg alla omsorger på dig och dina barn och ta hand om er.

Kram Azalea?

För mig som missbrukare är inte hans svar förvånande för fem öre. Han har kunnat missbruka och få full service hemmavid. En missbrukares dröm. Nu tröttnade du på det och nu kommer han försöka hitta en ny kvinna som står ut med honom, troligtvis. Klart han är nöjd han kan ju dricka på som vanligt dessutom slippa tjat. De är inte ditt fel han började dricka han hade ett val och har haft valet att söka hjälp under dessa år. Men av någon anl har han valt spriten. Varför kanske han inte ens själv vet. Sök hjälp för få hjälp med tankarna på att de skulle va ditt fel, för som sagt du har inte gjort något fel mot han. Nej, du tar inte din minsta från en trygg punkt du tar din minsta ifrån en otrygg punkt de påverkar barn se sin förälder full mer än vad man tror. Säger inte detta för skuldbelägga dig men har vänner som växt upp under liknande förhållande. Låt han nu leva sitt liv och se till att du och barnen får de bra nu. Han får klara sig själv nu.

... de har gett mig en inre styrka som jag var i stort behov av.

Tack för all hjälp!

Hej banankaka!

Alltså, det värmer väldigt att läsa dina svar! Jag blir berörd, glad och tacksam. Underbar är ett väldigt fint ord! Jag har känt mig underbar en hel del, men just nu så är jag bara på en plats där jag ska vara.

Och jag är säker på att jag har mött en mycket speciell man. Min mage säger det. Och jag gillar hur han kommunicerar med mig. Det bästa är verkligen att den märkliga tiden kräver att vi lär känna varandra.

Tänk att få landa i varje gång det pirrar.

Tack för att du tackar. Det är roligt att dela med sig, särskilt när jag får så fin feedback av dig!

Du ger mig också ännu en dimension i att det är faktiskt inte alls lätt med kärlek och relationer.

Men det som är svårast, det är inte att finna någon, det är att finna den som passar en. Och då är det bra att veta vad en behöver.

"Jag vill prata och lyssna till precis samma saker som du. Jag tycker nästan allt är intressant." Då är det bra om den du 'väljer' att bli kär i också gillar att prata om sådant!

Appropå din fråga "Så kanske borde sagt igår att han var duktig som inte drack under mars månad?" så tror jag inte att det är en hjälpsam kommentar för din skull.

Men observera, öva och känn efter. Det är bara du som kan göra valet. Om han är rätt eller inte. Vad du önskar och inte.

Många varma kramar!

Ja det är dit jag försöker komma. Att ställa krav och stöd i mina beslut.
Jag har ett förflutet med män som misshandlat och förföljt mej när jag försökt avsluta tidigare är därför för tillåtande har jag förstått.
Tack för ditt inlägg jag ska ta till mej dina råd.

Hej Sillatoast, vi var tvungna att redigerat inlägget då vi alltid tar bort sådant som kan länka till sådant som är reklam, kostar pengar och så vidare. Fint såklart att du vill hjälpa och komma med tips.

Hoppas du hittar mycket här inne som blir hjälpsamt för dig!

Vänliga hälsningar,
Rosette
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Kolla om han kan få möjlighet att testa Previct. Då får han svart på vitt data på hans alkoholkonsumtion. Det går också lägga till att ett meddelande skickas automatiskt till dig om hans alkoholtest visar positivt.

#redigerat av admin#

Nej det är inte lätt! Hoppas verkligen att det går bra för er. Pch hoppas att han inser och erkänner att han har problem. Känns som första steget till att det ska bli bättre.

Tack för att du är så ärlig! Ja, det blir tillslut så om han inte slutar. Vill dock ge honom en chans till och hoppas att det blir bättre av att prata med någon. Om det inte blir bättre får jag göra som du säger och lämna honom.

Jag lyssnade nyss på avsnitt 10.
Tycker att det var bra! Har du lyssnat på nåt avsnitt som varit extra bra?

Bra att han vill boka ett möte och ta första steget. Hoppas det blir bättre!
Min man accepterar inte att han har problem alls. Jag tänkte boka tid själv och gå och prata med någon så få jag lite hjälp med hur ska jag reagera i min situation. Det är inte lätt...

Spindelmannen, jag slungas tillbaka och ser mitt liv med mitt ex i revy. 12 år under en minut, som en snabbspolad film. Mitt ex valde alkoholen och för mig tog det flera år att förstå det och ta beslut om att gå vidare.

Jag behövde lära mig hur jag skulle leva utan honom. Han var mitt sömnpiller trots allt under flera år och jag behövde sova.

"Jag har inte gjort tillräckligt, är känslan." Nej, du har inte gjort tillräckligt för DIG själv. För honom har du gjort mer än vad som är rimligt.

Tänker jag.

Ta hand om dig. Sök gärna upp en professionell kontakt. Tror du skulle må bra av att processa en del.

Det är din tid nu. Din tid med dina barn.

För andra är så skönt, att stå upp för sig själv. Jag har också berättat, inte om allt vansinne men att problem finns med alkohol och då inte festen. Min man är som du, gömmer. Men är nykter och har en lång resa bakom och framför sig. Va rädd om dig