skrev Clara i Slut på lugnet, vad kommer att hända nu
skrev Clara i Slut på lugnet, vad kommer att hända nu
När jag skulle skicka in pappret om fullföljande av skilsmässa var jag så skakig att jag skrev "Tingrsätten" istället för Tingsrätten på kuvertet. Det är ett stort steg att ta. Jag ville inte heller. Men alternativet var ju inte att fortsätta ett lyckligt äktenskap, alternativet var att jag också skulle gå under. Och det hade jag möjligen kunnat ta, men barnen...där gick min gräns. Det är ungefär fem år sen min man flyttade ut och jag har inte ångrat mig en sekund. Inte en sekund. Och han har inte blivit frisk. Möjligen har han slutat supa, men de galna, arga, anklagande sms:en fortsätter dimpa in, så frisk är han ju inte.
Skicka in det där pappret nu. You can do it! Ditt liv kan faktiskt bara bli bättre nu. Det är en puckel du måste över, men sen så. Han är inte ditt ansvar. Jag förstår att det känns så, men han är inte det. Han är sitt eget ansvar. Och att soc släpper honom - jag förstår din frustration, men vad ska de göra? Det går inte att bota nån som inte vill. Bli din egen huvudperson nu. Stor, stor kram!
skrev Banankaka i Han valde alkoholen istället för mig
skrev Banankaka i Han valde alkoholen istället för mig
Jag kan förstå känslan av att man kanske inte gjort tillräckligt. Men finns det något mer man kan göra när han valt alkoholen? Jag tycker att 16 år låter ganska mycket och ni har dessutom barn tillsammans.
Tycker det låter sunt att du vill flytta någon annanstans med dom. Skapa ett bättre liv och en ny trygghet för barnen.
Den som är elak i det här är absolut inte du. Den känslan du har är inte sann.
skrev Mingo i Han super ihjäl sig
skrev Mingo i Han super ihjäl sig
Jag vet inte längre vad jag ska ta mig till. Har försökt släppa kontrollen och tänka att det är hans egna ansvar. Men nu är jag på riktigt livrädd att han kommer att supa ihjäl sig.
Det handlar om min äldre bror. Han har så länge jag kan minnas haft problem med att dricka "lagom". Det fanns dock en tid när vi kunde festa tillsammans och ha så himla kul. Den tiden är förbi och kommer aldrig igen.
Han har tidigare haft problem med droger-/alkohol, gått på möten och varit ren i några år. Den medvetenhet han hade då är nu som bortblåst. Det är så svårt att förstå att han gör samma misstag igen.
Han dricker nu alkohol varje dag. Att han inte längre arbetar pga pandemin gör att han kan dricka betydligt mycket mer. Det köps öl för dyra pengar, pengar han inte längre har. Vi har ett gemensamt intresse för hantverksöl och jag önskar så att vi kunde dela det på ett vuxet och ansvarstagande sätt. Men jag vet ju att det aldrig kommer gå.
Drickandet eskalerar. Jag har försökt så många gånger att på ett fint och kärleksfullt sätt ta upp problemet, men han skrattar oftast bort det. Att bli arg/ledsen fungerar inte heller. Jag känner mig så maktlös.
Den skarpa, roliga killen med glimten i ögat är nu en trög, sluddrande, upprepande och jobbig person. Jag minns inte när senast jag träffade honom nykter. Det är som att det person jag älskar inte längre finns kvar. Alkoholen tar över helt.
Han dricker nu så mycket att han ramlar och slår sig illa. Jag skäms när han är ute på stan och jag är så orolig att han ska dö pga sitt drickande. Hade nästan föredragit om han valt cannabis istället, den han blir då är åtminstone inte lika risktagande. Men bristen på sådant gör att det nu bara är alkohol som gäller för honom.
Finns det något jag kan göra för att få honom att söka hjälp igen? Jag är för rädd för att bara låta det fortgå såhär... Jag vill inte förlora honom!
skrev Spindelmannen i Han valde alkoholen istället för mig
skrev Spindelmannen i Han valde alkoholen istället för mig
Era svar kom som en kalldusch, skulle man kunna säga. Jag tappade andan men så rätt!
Sanningen svider, det är sant.
" Han väljer alkoholen rakt av utan att blinka och med ett leende på läpparna. TROTS allt du satt in i relationen, trots allt ditt engagemang och trots allt ansvar du tagit ÅT honom. " Detta är såå sant. Jag gör allt här hemma, jag gör allt för våra barn, jag gör allt för honom - öppnar hans post, lägger in räkningar i hans namn (för annars påverkar det barnen i slutändan) och håller koll på det viktigaste som berör honom - påminner osv.
Jag behåller inte huset för det skulle bli för stor kostnad för mig samt att jag och barnen vill se annat men även besöka andra delar av världen. Det är dags att röra sig vidare. Tyvärr tar jag bort en stor trygg punkt för den minsta men eftersom jag äger allt i hemmet, pga äktenskapsförord, så kommer innehållet i den nya hemmet nästan vara detsamma.
Nu när jag skriver på detta svar sitter jag och skrattar åt mig själv. Eftersom jag vet att hans ekonomi kommer gå i botten och han inte kan leva efter budget och tänka ekonomiskt försöker jag in i det sista hjälpa honom. Genom att tex lämnar över recept på billig och bra middagar, slänga in ett par goda råd och tips på vägen osv...
Jag bara ger och ger av min energi till honom men vad får jag tillbaka. Jo, ett leende och orden att han är nöjd med livet samtidigt som han går och fyller på sitt glas. Usch...
Kvar sitter jag med känslan över att jag nog är elak och borde göra mer. Jag har inte gjort tillräckligt, är känslan.
skrev Orolig10 i Äntligen vågade jag
skrev Orolig10 i Äntligen vågade jag
Har levt ihop med min sambo i 27 år och har 1 gemensam son. Dom senaste åren har problemet med alkoholen blivit värre och värre. Han jobbar, men på helgen tar alkoholen över, dricker minst 10 öl varje dag + sprit. Vi kan aldrig ha något hemma till gäster för det dricks upp, han gömmer öl och sprit i garaget, i ladugården m.m. han tror inte att jag vet och när jag frågar varför så säger han att det blir sånt tjat annars. Han säger att han inte har några problem utan att alla dricker som han. Nu orkar jag inte längre och har berättat för andra, det känns skönt nu är jag inte ensam längre. Vi får se vem han väljer, mig eller alkoholen.
skrev Nordäng67 i Han valde alkoholen istället för mig
skrev Nordäng67 i Han valde alkoholen istället för mig
dom där känslorna kommer sig av att du har satt in en enorm energi och ett enormt engagemang men i sista änden får du noll tillbaka. Han väljer alkoholen rakt av utan att blinka och med ett leende på läpparna. TROTS allt du satt in i relationen, trots allt ditt engagemang och trots allt ansvar du tagit ÅT honom. Du kanske helt enkelt känner dig snuvad på konfekten? Helt normalt att känna så som du gör faktiskt. Han bara sitter där och dricker, in i det sista är det du som får ta ansvar: det är du som nu får leta bostad och lösa allt praktiskt. Som ovan säger, han är en fullblodsegoist. Verkar komma med alkoholismen så att säga. Fokusera på ditt eget liv och din egen framtid med barnen nu och låt honom sitta där med sitt vin. Massor med kramar.
skrev Självomhändertagande i Vad klassas som att dricka "för mycket"?
skrev Självomhändertagande i Vad klassas som att dricka "för mycket"?
En semester med en vän som du tycker om och hennes familj där du kan få koppla av och uppleva något annat.
Jag blir så glad för din skull och när jag läser detta så blir jag berörd till ett par tårar "Äntligen gjorde jag något för att jag faktiskt bara vill det. "
Du kanske fäller någon tår eller gråter en hel del de dagarna med dem. Det är när vi kan koppla av och bli av med spänningar som vi lättare kan gråta.
Jag fick hjälp med en övning på yogan, att öppna upp mitt bröst i en brygga jag var skraj för att gå ner i. Jag var mest skraj att skada mig. När jag gjorde övningen så rann mina tårar utan snyftningar. De bara rann och rann och de slutade aldrig rinna. Mina tårar rann på bussen, på tunnelbanan, i mataffären, på gymmet och när som helst hur som helst.
Jag sörjde min vän som tog livet av sig. Jag sörjde min förlorade tid med sjukdom. Min förlorade tid med mediciner som gjorde mig trött och apatisk.
Men nu lever jag. Varje dag. Och jag skäms aldrig för att tårarna kommer. Jag välkomnar dem.
Jag minns ett avgörande tillfälle, då jag stod på medicinen Litium, som är ett grundsalt och försatte mig i en apatisk känsla i år.
Jag såg filmen Lilja Forever ensam på bio och jag grät och grät, för första gången på flera år kändes det som. Där började min process. Jag fick också en drivkraft. Jag tänkte, då den är baserad på en verkligen berättelse om en ung kvinna. Jag jämförde mitt liv med hennes och sa åt mig själv att "skärpa mig".
Idag tror jag inte på att jämföra något alls, men ibland kan en få en styrka av andras livsöden och att förlora min vän i suicid gjorde att jag började kämpa för något större än att se på mig själv.
En slags flykt förstod jag senare, men jag behövde flykten, för att jobba med sig själv krävs så mycket.
Tålamod, verktyg för acceptans, insikt, tid för reflektion, ett professionellt stöd i vården och mycket mer.
Och det tar tid. Att landa.
Ha roligt. Ta hand om dig. Njut!
skrev Sisyfos i Han valde alkoholen istället för mig
skrev Sisyfos i Han valde alkoholen istället för mig
Troligtvis en fullständigt normal reaktion att bli lite handfallen. Särskilt när mannnen uttrycker att han är nöjd. Ska inte han flytta iställlet? Det vore inte mer än rätt.
Du skriver att barnen inte har farit illa... samtidigt så har de levt med en pappa som checkar ut iställlet för att ta ansvar. Och nu är han jävligt elak tycker jag. Det tyder på en enorm egoism att inte sörja när ett långt förhållande tar slut. Inga tankar på dig, på era barn. Bara att uttrycka att han väljer vin och är nöjd....
det kan aldrig vara ditt fel att han dricker, aldrig ditt fel att han bara ser sig själv. Tror kanske inte heller att han är så nöjd när ni väl separerar fysiskt.
Hoppas att du snart hittar lite ilska också. Han verkar helt enkelt vara en stor fullblodsegoist. Och troligtvis ganska tråkig att leva med om han häller i sig två flaskor vin varje dag.
Du kan säkert få stöd i anhöriggrupper så att du kan börja förstå dig själv och hitta en väg framåt. Tycker du gör helt rätt val.
skrev Sisyfos i Min pappa slutar inte dricka, har snart tappat hoppet .
skrev Sisyfos i Min pappa slutar inte dricka, har snart tappat hoppet .
Usch vilken tråkig situation. Att sluta dricka själv är nog så svårt, att sluta med någon annan som inte vill lägga av är ännu värre. Vad säger din pappa om det hela? Det finns hjälp att få om han vill. Vill han bo med sin bror? Som du skriver så ger de varandra möjlighet och tillfällen att dricka legitimt. Det vore bättre om han bodde själv.
Vad händer om du hotar med att bryta? Du mår ju för dåligt av hela situationen så det kanske är enda utvägen om du inte kan se på. Har Han ett jobb kanske du kan kontakta arbetsgivaren eller hota med det i alla fall. Det finns också anhörigstöd och de kanske har bättre tips.
Hoppas det ordnar sig.
skrev Spindelmannen i Han valde alkoholen istället för mig
skrev Spindelmannen i Han valde alkoholen istället för mig
Hej!
Jag säger hejdå till min livskamrat. Vi har varit tillsammans i 26 år. De 16 sista åren har han druckit dagligen. Han dricker 2 flaskor vin om dagen, den första flaskan sveper han på en timme. Kommer hem kl 16 från jobb, häller upp första glaset och sätter sig framför teven. Dricker, ser på teve och sover en stund, dag in och dag ut.
Tillsammans har vi två äldre barn, 19 och 16 år som inte har påverkats så jätte mycket av pappas drickande eftersom jag har slitit för två, jag har alltid varit närvarande. Det som de har märkt av är att jag blir tröttare och tröttare, vilket barnen själv sagt.
Det stämmer jag är trött. Jag blir tröttare för varje dag som gått. Jag kom till en punkt där jag fick nog. Han vilar mycket och jag sliter dagligen. Jag jobbar hundra procent, gör nästa allt i hemmet och har alltid tagit hand om barnen.
I julas fick han ultimatumet, jag tröttnade på att ta hand om hem och familj själva. Han fick ultimatumet, mig och barnen ELLER vinet. Jag gillar inte ultimatum men eftersom jag provat allt annat genom åren kände jag att detta var sista försöket. Han svar var enkelt, han behövde ingen betänketid. Han svarade att han valde vinet. Dessa ord skar rakt in i hjärtat. Vet inte riktigt varför men jag ställde samma fråga 5 dagar i rad och fick samma svar. Tillsist fanns det inte mer att göra än att inse att detta var hans beslut.
Jag vill tillägga att vi har jätte roligt tillsammans, vi är jätte fina vänner.
Nu är vi juridiskt skilda dock bor vi under samma tak. Jag håller på att leta boende men eftersom yngsta sonen har svårigheter måste jag välja ett boende som passar även hans behov.
Det är svårt att bo tillsammans och mina tankar hoppar fram och tillbaks. I stället för att vara arg och besviken på att han valt "någon annan" så jagar jag hans uppmärksamhet. Det är jätte konstigt reagerat av mig och jag kan inte förklara det som händer. I en hel vecka har jag inte tänkt något annat än, är det mitt fel att han började dricka...? Var jag kanske för hård eller krävde jag för mycket i början av vår relation. Som jag har rannsakat mig. Varje gång kommer jag fram till att nej det är inte mitt fel, men varför känns det som det är mitt fel då...?
Jag vill säga att det är jag som sitter med dessa tankar, det är jag som har ont i magen och känner mig helt tom i själen. Mannen mår jätte bra, säger han. Han är nöjd.
Här står jag med känslor som jag inte kan få ur mig eller lägga bakom mig. Jag är så van vid att ta hand om alla att jag nu inte vet hur jag ska hjälpa mig själv. Är inte detta konstigt?
Förlåt för osammanhängande inlägg.
Tack för att ni lyssnade:)
skrev AmandaL i Vad klassas som att dricka "för mycket"?
skrev AmandaL i Vad klassas som att dricka "för mycket"?
Flowechild, så fint att du har hittat hit och sätter ord på dina tankar och känslor, det är ett väldigt bra sätt att bearbeta stress och ångest på, att känna efter vad det är som har skapat känslorna från början. Jag hoppas att du får en jättefin semester tillsammans med din väns familj och jag hoppas att du kan finna det stöd du behöver för dig själv här och för att kunna finnas till för dig lillebror när han behöver det. Jag tycker att du är modig och stark som finns här ???
skrev AmandaL i Vad klassas som att dricka "för mycket"?
skrev AmandaL i Vad klassas som att dricka "för mycket"?
Flowechild, så fint att du har hittat hit och sätter ord på dina tankar och känslor, det är ett väldigt bra sätt att bearbeta stress och ångest på, att känna efter vad det är som har skapat känslorna från början. Jag hoppas att du får en jättefin semester tillsammans med din väns familj och jag hoppas att du kan finna det stöd du behöver för dig själv här och för att kunna finnas till för dig lillebror när han behöver det. Jag tycker att du är modig och stark som finns här ???
skrev Flowerchild_ i Vad klassas som att dricka "för mycket"?
skrev Flowerchild_ i Vad klassas som att dricka "för mycket"?
Hoppas iallafall att spärrarna släpper snart, hade varit väldigt befriande att gråta ut lite, över allt och inget.
Tror att det kommer komma en dag då jag tar hjälp. Har ju en del små problem med allmän ångest, stress och tvångstankar/handlingar också tyvärr som jag haft i flera år. Inte så att det tar över mitt liv eller så men det är ständigt närvarande. Kommer komma en dag när jag tar tag i det också,
Har faktiskt tänkt ta en tur till skogen igen snart, tror jag kan ta det efter jobbet senare i veckan. Saknar det rätt mycket faktiskt.
Fullt upp har jag verkligen. Fick frågan av en vän (samma som frågade hur jag mådde när jag sa att det inte spelar någon roll) om jag ville följa med henne, hennes föräldrar och deras hundar på husbilssemester i tre dagar. Fanns andra ställen jag kanske skulle behövt vara på (typ nåt av mina 2 jobb), men jag kände att jag ville följa med dem så jag tackade ja. Äntligen gjorde jag något för att jag faktiskt bara vill det. Hon vet dessutom om hela karusellen både med mina föräldrar och min lillebror. Har en känsla av att åtminstone hennes pappa kanske oxå vet, dock är det ju delvis mitt fel för jag avslöjade lite när pappa inte kunde köra. Dessutom gillar jag verkligen hennes föräldrar. Det blir då alltså min första husbilssemester. Något säger mig att detta lär bli en betydligt lugnare semester än dem jag är van vid. Jag tror dessutom detta kan vara ganska bra för att få ännu mer perspektiv på saker. Det var ju när jag började hänga mer hos hennes som jag började ifrågasätta hur det var hemma ännu mer. Så jag hann inte mer än att komma hem från helgens segling innan jag imorgon drar igen. Det gör dock inget. Igår kunde jag inte sova för att mina föräldrar höll på och fyllebråka, och min lillebror sa att de gjort samma dagen innan... Men han ser fortfarande inte problemet. Antar att det kommer en dag för honom att inse det också.
Hoppas du mår bra också och njuter av sommaren!
skrev Självomhändertagande i Slut på lugnet, vad kommer att hända nu
skrev Självomhändertagande i Slut på lugnet, vad kommer att hända nu
Jag kan själv känna en slags frustration när jag läser hur det går för din man. Jag ringde mitt ex idag och sa att jag behöver en tid utan att prata med honom, då jag förstår att jag dansar djävulsdansen utan att ha läst just djävulsdansen. Jag har följt en process som ingen annan vet hur illa det är. Jag har stått bredvid och hört allt under lång tid. Kände att jag borde vara ett stöd, eftersom ingen annan kan vara det. Så slog det mig att det finns en massa vårdgivare som kan ta över, om han vill. Mitt uppenbarliga fortsatta medberoende påverkade min nattsömn under en tid och därför så sa jag till honom, att "nu behöver jag skärma av dig en stund. Jag vet inte hur länge. Men jag börjar nu. Jag vill inte blockera dig längre, eftersom du är en viktig person i mitt liv. Men jag vill inte ha kontakt nu och jag vet inte hur länge det ska vara så. Jag är glad att vi har pratat igen pga corona men nu behöver jag gå vidare och ta hand om mig själv bättre."
Jag har mött en man som är sund och fin. Han har väckt min nyfikenhet och jag sa till mitt ex, att "du får inte störa mig när jag behöver ta reda på vad detta är och vad det ska bli. Eftersom både han och jag är noga med corona så slarvar vi inte. Det kommer att ta tid för oss att lära känna varandra och det är som det är. Ingen vet hur det ska bli, när det är ok att umgås nära varandra. Vi håller avstånd, utomhus"
Mitt ex respekterade min vilja. Han har inget val. Jag behövde säga det rätt ut och ju mer jag övar ju bättre blir jag.
För min del blir det "nya tag" igen! Jag vill inte dansa djävulsdansen mer.
Jag tänker och tycker att du ska sätta dig själv i första rummet och sedan dina barn.
Precis som jag säger till mig själv att sätta mig själv i första rummet.
Det är lätt att gå i fällan igen. Upptäckte jag nyligen. Genom detta forum. Bryter mönstret igen. Övar igen. Övar varje dag.
En kram till dig
skrev Morgonsol i Tänka på mig själv
skrev Morgonsol i Tänka på mig själv
Tack, Backen123. Ja är faktiskt väldigt nöjd med mig själv att ja klarade att bryta o stå emot. Det har nu lett till att han är på behandlingshem och vill kämpa mer än nånsin för att sluta dricka och en dag få ett liv ihop med mig! Ja önskar inget hellre då han är min stora kärlek. Ja håller med dig att man får jobba med sig. Ja har varit medberoende som barn o nu fått känna på dessa jobbiga känslor igen. Nu ser ja dock hur fel medberoendet är o att ha gör o gjort så mycket fel. Nu är det dags att få tillbaka det liv ja förtjänar.
skrev snusen i Min sambo har alkoholproblem
skrev snusen i Min sambo har alkoholproblem
Om han väljer supa ned sig om du lämnar ärvde hans val. Du ska inte fortsätta bo med honom för att försöka rädda han från att dricka. Är själv missbrukare och att du lämnar honom kan bli en ögon öppnare el så väljer han att dricka och skylla de på dig försatt få anl till att dricka. Så fungerar vi. Så ställ krav antingen tar du tag i dina problem jag finns här och stöttar dig. El så går vi i sär om du fortsätter välja alkoholen.
skrev snusen i Han super ljuger och bagatelliserar sitt drickande
skrev snusen i Han super ljuger och bagatelliserar sitt drickande
Är inte anhörig men missbrukare, ställ krav på honom, sök hjälp el vi går i sär. Om han väljer alkoholen, lämna. Jag personligen hade aldrig accepterat att den jag bor ihop med kontaktar andra kvinnor el sätter sig själv i fara. De vill inte jag stå vid sidan av och se på sker. Ja han kanske super ner sig ännu mer men helt krasst är de hans liv och val. Varför ska du gå runt och må dåligtmoch ha ont i magen försatt han dricker? Sök stöd och hjälp till dig själv och ställ krav på honom nu ärvde dags att välja spriten el mig.
skrev Lomalu i Han super ljuger och bagatelliserar sitt drickande
skrev Lomalu i Han super ljuger och bagatelliserar sitt drickande
Tack för tipset att göra något annat med en vän!
Som sagt man blir alldeles snurrig av alla känslor som man inte kan hantera som man vill till
någon man älskar och som luktar illa av fylla så man inte kan röra vid personen eller får för han är så irriterad för något påhittat som man inte ens gjort.
Jag har i alla fall hittat hit nu och vill ha det bra.
Jag ska ta kontakt med en kompis och göra nåt kul!
Tack Tröttiz
skrev Bestemor i Mitt lilla ego?
skrev Bestemor i Mitt lilla ego?
Att helgen blev vilsam är ju härligt! Du och grabbarna fixade det!
Din mammas goda råd kommer från egen erfarenhet så du vet att du kan ta till dej utav dem.
Det betyder också att du inte är ensam. Så fint.
Det låter som att du har fått viss distans efter den här helgen. Kanske nya insikter.
Jag önskar er all kraft till förändring så att du slipper klumpen i magen ???
skrev Bestemor i Dubbelheten
skrev Bestemor i Dubbelheten
Idag sa han.
Jag har druckit av fel orsak, men jag tänker inte bli absolutist!
Jaha sa jag, vilken orsak då?
DET tänker jag inte säga, jag är väl inte på nån behandling heller!! Svarade han.
Jag blev paff. Undrar varför han ens så nåt.
Han säger att han ska vara nykter i en vecka
Så, då vet jag det.
Jag saknar verkligen samtalet, om det som berör, det som känns viktigt. Allt blir bara på ytan.
Sen frågar han om JAG tjuvdricker? Inför vem skulle jag behöva tjuvdricka? Tänkte jag.
Han mår ganska dåligt av sin abstinens, men verkar inte ha kopplat ihop det förrän jag till slut sa varför han förmodligen mår som han gör.
Jag sa, att jag minns hur det kändes, hur dåligt man sov, hur konstigt febrig kroppen kändes...
Det lilla, var det djupaste samtalet på länge. Sen tappade han humöret ett tag.
Säkert flera som känner igen sej, vi människor är ganska lika ändå.
Istället för skam visar vi ilska. Stöter bort den som kommit lite för nära.
Jag känner ett lugn idag. Har tagit mej några timmar för mej själv, motionerat, samtalat med en vän, lyssnat på musik.
Det ger mej ro, för en stund ?♀️
skrev Backen123 i Mitt lilla ego?
skrev Backen123 i Mitt lilla ego?
Från stugan, så vilsam helg. Kan prata om mannen med mina föräldrar. Han är inte hemma, kanske AA. Han har inte gett djuren mat, brukar vara ett tecken på att han skiter i dom, har inte fått klart för mig än om det är mot mig eller mot sig själv. Och så den där klumpen som sitter i magen, jag vill inte ha den mer. Jag kan göra något åt det, vara trevlig, lirka lite men nu sa tom med min mamma stopp, sjuk kan man vara men dumheter behöver man inte ta. Japp, så jag balanserar ett tag till, inför barn resten behöver jag inte bry mig om
skrev Backen123 i Dubbelheten
skrev Backen123 i Dubbelheten
Hoppas det känns vilsamt idag också, är lika som du där med att vilja hjälpa min man. Har tipsat om alkispodden, alkoholhjälpen, fixade behandling, hittade rätt på gänget med samma intressen, ringt Hc, alkoholteraupet mm. Det är en balansgång, många gånger behövs hjälpen men rätt var det är backar jag lite. Jag behöver det själv, läst när anhöriga till beroende som tillfrisknar tappar sin funktion, tappar kontroll. Så jag brukar testa mig själv där, men som vanligt balansgång, vi är ju mammor/kvinnor och ganska vana att fixa, så det är inte att vara medberoende. Tror mer om att man vill hjälpa den man älskar ❤
skrev Banankaka i Vågar jag tänka längre än förälskelse
skrev Banankaka i Vågar jag tänka längre än förälskelse
Du är helt underbar! Hur du funderar dig fram. Älskar att du förmedlar dina insikter till oss andra.
"Att inte låta hjärnan gå igång på det spännande eller passionen" - är så bäst!
Jag försöker detta nu. Men det är svårt. Hjärnan försöker övertala mig med saker som "det är meningen" eller "att vi hör ihop". Jag kämpar emot. Försöker tänka på annat. Att jag har det bra ensam. Denna gången är riktigt svår då allt med honom känns rätt förutom den "lilla" detaljen att han är alkoholberoende.
Vill heller inte bli försörjd av en man. Isåfall hade jag gift mig för pengar för längesen. Jag är mycket hellre fri.
Jag vill prata och lyssna till precis samma saker som du. Jag tycker nästan allt är intressant.
Dina sista meningar är så bra: " Så en behöver inte ha så bråttom. Utan lära känna varandra i en sund takt. Och den andra ska gärna också välja en tillbaka. Så att man väljer varandra." Särskilt den sista meningen. Den är kanon och fick mig att le.
Det känns som att du kommer välja rätt nästa gång. Hoppas verkligen det!
Tack för dina ord. Dom betyder så mycket.
Massor av kramar!
skrev Morpha i Min sambo har alkoholproblem
skrev Morpha i Min sambo har alkoholproblem
Nej inte än, vi ska boka ett möte och gå tillsammans. Hoppas att det gör att han inser att problemet påverkar oss andra mycket och att hans beteende är långt ifrån normalt. Tänker att det kan hjälpa att höra från någon utomatående. Och att han kan få tips på hur han ska tänka för att undvika att dricka i framtiden.
När jag skulle skicka in pappret om fullföljande av skilsmässa var jag så skakig att jag skrev "Tingrsätten" istället för Tingsrätten på kuvertet. Det är ett stort steg att ta. Jag ville inte heller. Men alternativet var ju inte att fortsätta ett lyckligt äktenskap, alternativet var att jag också skulle gå under. Och det hade jag möjligen kunnat ta, men barnen...där gick min gräns. Det är ungefär fem år sen min man flyttade ut och jag har inte ångrat mig en sekund. Inte en sekund. Och han har inte blivit frisk. Möjligen har han slutat supa, men de galna, arga, anklagande sms:en fortsätter dimpa in, så frisk är han ju inte.
Skicka in det där pappret nu. You can do it! Ditt liv kan faktiskt bara bli bättre nu. Det är en puckel du måste över, men sen så. Han är inte ditt ansvar. Jag förstår att det känns så, men han är inte det. Han är sitt eget ansvar. Och att soc släpper honom - jag förstår din frustration, men vad ska de göra? Det går inte att bota nån som inte vill. Bli din egen huvudperson nu. Stor, stor kram!