Senaste kommentarerna i forumet

Nej inte än, vi ska boka ett möte och gå tillsammans. Hoppas att det gör att han inser att problemet påverkar oss andra mycket och att hans beteende är långt ifrån normalt. Tänker att det kan hjälpa att höra från någon utomatående. Och att han kan få tips på hur han ska tänka för att undvika att dricka i framtiden.

Att börja där, med beröring. Tappar en det så tappar en allt. Människor är ett levande djur som behöver närhet, flocken och allt vad det innebär.

Jag blir rörd. Jag kan analysera massor. Men avstår. Tror att samtal kan hjälpa er tillbaka. Om ni vill. Det är så vanligt bland småbarnsföräldrar.

Behoven. En mamma som får oxytocin (må bra hormon) genom ett spädbarn. Beröring. Hur det kan gå. Lite sömn. Irritation. Kommunikation. Flykt.

Om ni båda vill arbeta med relationen, så kan även hennes flykt till alkohol försvinna.

Jag har också flytt med alkohol tills jag insåg att det inte var hållbart. Och jag blev sjuk. Då började jag jobba med mig själv.

Allting går.

Det viktigaste är att ni kommunicerar.

Ta vara på varandra!

Vi är nu iväg med goda vänner på semester, frun skulle först absolut inte följa med då hon absolut skulle dricka 1,2 eller 3 glas rose med vännerna och hon ville inte känna sig övervakad....
Hon följde med ändå och några glas blev det igår för henne, jag själv höll mig till alkoholfri öl.
Hon hade faktiskt köpt med sig en flaska alkoholfri Rose som hon drack det första så någonstans sitter det ju lite grann av vad jag sagt men hon blev väldigt känslosam frampå kvällen.

Slutade med att vi satt själva utan barn och pratade.
Hon var ledsen för att allt hon önskat sig de 9 senaste åren var någon att prata med, jag hade inte gett henne eller överraskat med någon kärlek eller romantik under dessa år.
Tyvärr hamnade jag i fällan då allt återigen var mitt fel, sa till henne att visst jag hade kunnat prata mer under dessa år, men att jag inte gett henne någon kärlek eller romantik var jag inte med på, blev själv jätteledsen när man hör att det man gjort och ställt upp på i 9 år inte betytt något....

Hon tyckte inte detta fungerade längre och jag håller med , fortsätter det så här kommer det aldrig fungera.
Vi pratade inte något om drickandet, ville inte ta upp det igår. Men allt var mitt fel, hon ville inte lyssna på vad jag hade att säga om dessa saker utan avbröt.mig hela tiden så tillslut är man ju så frustrerad,
Då klagar hon på att jag gick in i en försvarsställning och ja det gjorde jag väl antar jag....inte lätt när man inte får prata till punkt.

Jag sa att vi behöver nog gå och prata med någon tillsammans men även att hon nog behöver prata någon själv och för att reda ut sitt inte men det var inte alls det handlade om.
*suck* fy vad energi det här tar.
Vi lyckas inte alls möta varandra...

Vaknade nu på morgonen och la mig och bara kramade henne.....
Får se vart denna dagen tar vägen......

Nej, det har jag inte gjort, och jag vet inte om det hjälper även om jag pratar med någon.
Har du gjort det?

Det är så tufft, men du kommer fixa det, du har sagt stopp, det här är inte ok, du har stått upp för dig själv. ❤ sen att läka tar nog tid, jag har förstått att jag kommer inte vara den samma som innan, men oftast så tillför ju en del tuffa grejer en större förståelse från en själv. Jag har aldrig förstått förrän nu vad som oftast ligger bakom ett missbruk, att det är ångest och drogen behövs många gånger för att dämpa. Det måste vara fruktansvärt, för alla dessa som kämpar och många i det tysta.

Med andra ord beskriver du min känsla, så fint
Ja, det kan ju vara en tanke, som du säger att allt är så skört för honom, att han vill göra det själv, ifred från mina kommentarer, goda råd osv.
Jag är ju den som kan sätta ord på känslor och tankar.
Jag är den som aldrig tvekar att söka hjälp.
Efter 25 år " vet" han ju vilja råd han skulle få av mej.
Utan att han frågar brukar jag i bland berätta om min egen behandling med Campral, samtalsterapi och andra tankar kring alkoholen i MITT liv.
Så, ja jag kan lugnt låta honom vara ifred.
Jag får vila i den stund som är just nu...den magiska tröttheten
Zzzzz nu ska vi sova gott ?

av förnimmelse av drömmen sinnesro kan jag tänka, håller så tummarna att det får vara så nu för er. Kan det vara så att det är så skört och han vill göra det helt själv? Min man sa för ett tag sedan då han hade varit på AA själv några gånger på en vecka efter ett rejält ångest påslag utan att jag pushat och påmint, att det fanns en starkare kraft i det. Tänker ofta på din egen resa, vilken kraft du besitter, att själv vara nykter. Känner så igen känslan när oron släpper, jag brukar bli så mystiskt trött lycklig, som när man var barn på julafton. Det var ett bra inlägg att läsa innan jag gör kväll. ❤

Du har rätt, jag har kommit långt och det blir att rycka upp sig igen.
Blir bara lite tungt när jag påminns om hur allt varit under åren. Då kryper det på mig en sorg över att han låter sitt liv gå till spillo och jag eller hans familj inte kan förhindra det.
Det känns bara så sorgligt idag.

Men imorgon är en ny dag och den kan bli annorlunda.

Är så glad för att ni finns❤❤

från mig också! Du klarar den här sista delen också sen har Du ditt egna liv fullt ut! Du har gjort ett enormt arbete med dig själv, verkligen använt dessa månader på bästa sätt! Imorgon får du en bättre dag. Det går lite upp och ner. Önskar dig massor av styrka att slutföra det hela. Kram ♥️

Behövde en kram idag❤❤
Känns lite hopplöst bitvis men jag kommer på benen igen snart.
?

Vad kämpigt du har Azalea. Tänker på dig och hoppas du kan ta dig ur allt detta för ett liv där du kan vara lycklig.
En stor styrkekram från mig?

Styrkekramar til dig!

Skilsmässa är på väg och betänketiden är förbi nu.
Fast jag måste skicka in ett papper till och det har varit en ångerst-boll att göra det så jag har skjutit på det dessa 2 veckorna.
Förstår inte att det kan vara så svårt egentligen, kärleken är ju slut och jag vet att han kommer inte att ändra sig och kapitulera.
Kommer bara att fortsätta vad som än händer.

Det är för mig obegripligt att förnekelsen kan vara så stor efter alla konsekvenser han fått pga alkoholen, jag fattar det inte!!
Han har ju varit inlåst på LVM i 6 månader, bevisligen nykter då.
Att inte hjärnan då kopplar ihop sambandet och han väljer att strida för sin nykterhet eller en möjlighet att behålla fru och hus.
Nej, han köpte sprit direkt och soc och alla andra instanser bryr sig inte. Hans behandling är över och nu återstår frivilliga åtgärder.

Usch så tradigt allt är idag, hoppas på en bättre dag imorgon.
Kram till er?Azalea

Lämna honom innan han drar ner dig igen.

Jag har tagit hand om mig själv och försökt släppa tankarna men de kryper på mig nu ändå. Blir så trött på mig själv.
Azalea

I går morse hällde han ut resten av sitt vin! Han sa det, men ville inte prata om det. Rejäl abstinens igår med feberkänsla. Idag lite bättre.
Jag kände att jag plötsligt kunde ANDAS
Hur stor är min inre stress egentligen? Jag bara njuter av att slippa den gnagande oron just nu. Inser också att det knappast är för evigt.
Det känns så knäppt att han inte vill prata om det. Han vet ju att jag själv gått igenom samma procedur. Jag har ju själv både behandling och samtalsstöd.
Ja, jag ligger väl lågt.
Låter honom vara, få vila när han behöver.
Kan inte låta bli att önska Gode Gud låt honom aldrig mer supa!! Befria honom från suget.
Jag blir så trött när spänningen släpper, så jag vill bara vila.
Ja, det är väl fortfarande samma regel som gäller..
1 dag i taget

Vad tråkigt att höra att du har samma problem som jag! Det är så synd att alkoholen ska förstöra så mycket när det är bra i övrigt. Har ni pratat med någon utomstående om det?

Mannen har nu varit hemma i en dryg vecka .
Han bad uttryckligen om att Han skulle lämnas i fred i 4 dagar när han kom hem för att landa. Det skulle vara bra enligt vårdhemmet sa han. Trodde jag inte ett dugg på men han fick vara ifred.
Förra gången han kom hem så spenderade jag några timmar med honom varje dag i trädgården och på golfbanan. Det hjälpte inte, på 8: e dagen börjar han sola och blir skickad tillbaka till hemmet.
Provade nu att låta honom vara ifred......Det gick sådär.
Han har supit sen han kom hem, varje dag.
Måste erkänna för er att mitt kontroll-jag har varit ute och kollat läget. Lätt när vi har ett enplanshus....
Han har legat och druckit och sovit och däremellan skickat hemska sms om vilken usel människa jag är för att sen skicka god morgon sms.
Jag tar inte åt mig av hans elakheter, det har jag vant mig vid och kommit förbi.
Men det irriterar mig att jag nu lägger alldeles för många timmar av dagen på att fundera och oroa mig.
Till exempel: jag var och hämtade vår extrabil igår för att sonen ska låna den i helgen och han vill inte träffa sin pappa för han mår så himla dåligt av det.
Han var givetvis full vid 22 ungefär.
Idag blev suget för stort och bolaget nästa. Han tar då inte cykeln utan vår andra bil som är anställd och har dubbdäck. Men värst av allt är att han kan inte varit nykter kl.10 på morgonen när han var full kvällen innan i h har supit i 1 vecka i sträck.
Han har redan smällt em bil och jag bävar för bad som kan hända nu
Axalea?

Så härligt med en glad kväll med barnen. Att för en stund kunna släppa besvikelsen, oron och tankarna!
Barn ä ALLTID bäst !
Jag kan ibland också behöva påminna mej om min rikedom i mina vuxna barn + barnbarn! Utan mej hade ingen av dem funnits och vi hör för ALLTID ihop! Min man orkar sällan med att umgås med dem när de kommer. Han går undan, dricker för sej själv....
Så visst är det sorgligt att orken inte finns. Men värdefullt att man själv ändå kan njuta, skratta, umgås.
Jag märker att du är både erfaren och klok, så jag kan förstå att du " slår på dej själv" som nu hamnat i den här situationen. Men jag tror att du även klarar att under den tid som du nu lever i detta, kommer att komma fram till vad som blir bäst för dej och pojkarna i framtiden.
Allt får ta sin tid, så länge det känns hanterbart och ingen far illa.
Att du behåller din inre styrka mår alla bra utav. Så unna dej fler såna stunder då du släpper ansvaret över din man.
Hoppas att ni får en fin lördag.
Kanske även din mamma kan vara ett stöd för dej, hon verkar ju också ha erfarenheter som liknar dina....
??? ett hjärta var får ni!

Jag tänkte inte mina ord som försvar så du inte känner så ❤ jag har tyckt det varit svårt, har läst att man ska vänta in frågor, jag har berättat för dom om sjukdommen och framförallt att han inte sover, det är konkret. Men det som märks på dom och som är svårt att sätta fingret på är svårare. Dom vet ju aldrig när han är med, när han far och varför. Men jag växte upp med en pappa som också var trasig sen barnsben och mamma skyddade oss ifrån det, så mina barndomsminnen är fina men jag förstår min mamma hade det jobbigt fast då utan sprit. Jag fick min lyckokänsla igår, vi kollade på film alla 3 och skrattade gott, tänkte jag måste skriva det för mig själv att kunna läsa sen för att påminna. Idag kommer mamma och hennes gubbe, det blir bra för barnen, mer vänner kommer och går under dagen. Jag är ledsen för jag vill ju min man ska vara här, jag är ju fortfarande i en mystisk förälskelsefas, den fick aldrig lägga sig, det är som en chock som inte vill släppa. Varför just jag, nu igen, jag är ingen duvunge har levt rövare i omgångar, men som 48år tänkte jsg atr nu är det väl min tur, jag är mogen för lugnet, köpt hus tillsammans med någon och gift mig för första gången. Stämde av allt han hade levt i samma förhållande i 20år och såg inget konstigt, och så är han en person nästan längst ner. Så besviken på mig själv på honom, på livet. Jag vet att jag kommer att läka, men jag vill så barnsligt få njuta i mitt fina kök, renovera, göra fint, bjuda hem vänner. Men en stor ångest klump va vad jag fick som nygift

Jättebra att säga "Du kan däremot fortsätta att vara tydlig med att hon inte kan dricka med dig."

Min sista gräns som jag satte till mitt ex var att jag inte ville bo med honom längre. Jag bad honom flytta. Jag hade prövat göra slut med honom massor av gånger innan och en gång var det nästan att det blev så. Vi var ifrån varandra i 10 dagar. Jag bodde då hos mina föräldrar och han i min lägenhet. Jag förstår ju idag hur sjukt det var. Jag åkte iväg och bodde ensam på hotell ett par nätter för att få återhämta mig. På hotell i Sverige. Ännu sjukare.

Jag kunde nämligen inte berätta för mina föräldrar hur illa det var.

Han gjorde mig inte fysisk illa. Däremot så gjorde han mig nog psykiskt illa förstår jag. Igår svarade jag inte honom. Han har hela tiden något som krisar eller är akut och behöver mig. Jag betalade till och med hans frisörbesök ett halvår senare efter att han hade flyttat och ingen annan ville betala.

Sedan när han har fått in pengar genom tillfälliga jobb så har han aldrig sagt, du ska jag swisha den där tusenlappen till dig. Nu kostade inte hans klippning en tusenlapp, men han hade minus på kontot och han bor i ett land där allt är dyrare och valutakursen från SEK blev högre i förhållande till valutan där han bor.

Oj, det var bra det här. Att skriva det. Jag förstod att även det som var ett lån i ursprungsläget blev till en gåva och jag valde att se det så. Jag gjorde det valet. Sen sa jag stopp. Det handlar om den där djävulsdansen antar jag.

Tack. Det är så bra för mig att läsa och skriva i din tråd.

Jag citerar även detta "Angående rose tror jag att hon tog chansen, frun din, att dricka legitimt när du hade en vän där." och för någon som har börjat medicinera med alkohol kommer att ta alla chanser som finns.

Mitt ex gick till systemet efter jobbet (då han hade jobb i en kort period som han blev av med pga alkoholen då han var konsult och fick inte förlängt uppdrag) och köpte en vinkartong eller cider. Han gick till Ica och köpte en sprite och så fyllde han den flaskan med den alkoholhaltiga drycken.

Det fick jag veta senare, att han hade hållit på så i flera år. Idag så ser jag direkt vem som har spetsat sin flaska med läsk. Det är tydligen ganska vanligt. Jag har varit i en bransch där 10 % blir alkoholister. Det var också en orsak att jag slutade i den branschen.

Det var alkohol överallt, på middagar, vinprovningar, konferenser, fredagspuben inne på arbetsplatsen. När bussen lämnade företagets adress och skulle rulla till en idyllisk skidort för konferens så satt ett gäng längst bak och öppnade sina burkar. Värre än på gymnasiet.

Jag hatade att mina manliga chefer och kollegor sa olämpliga saker till mig i deras berusade tillstånd.

Usch. Det var länge sedan. Hör att det pågår fortfarande. Verkligen usch!

Det är faktiskt inte konstigt att kvinnor tar till alkohol när de är med om en massa kommentarer och skit på arbetsplatserna. Bara en poäng. Jargonger behöver ändras och attityder.

Det räcker inte med #metoo.

Jag tror precis som du att dina obearbetade känslor och mentala spärrar leder till att inte kunna gråta. Jag har erfarenhet av det.

Den dagen du vill så är det bra att du pratar med en professionell. Det är läkande att säga saker högt. Och det är klokt att prata med en professionell som vet hur ett sådant samtal ska gå till.

En vän, anhörig eller annan som hör om detta obearbetade kanske inte är lämplig. De som inte har erfarenhet vet inte vad de ska säga och det handlar faktiskt bara om det.

Om någon säger något som blir fel i dina öron så kan det få konsekvenser, beroende på hur du tolkar det.

Sen är vi människor och visst behöver vi prata med de vi litar på. En vän kanske bara kan lyssna, så att en får säga det en behöver högt.

Det är kanske därför som du lyssnar på andra. Du kanske bearbetar dina saker omedvetet genom att höra hur dina vänner pratar med dig.

Kan vara. Att du förbereder dig. Eller så är det inte så. Att du inte bearbetat dina känslor kan också vara ett försvar för att du inte vet hur, du har inte den där professionella som låter dig öppna upp, få dig att arbeta med dina känslor och som också är där regelbundet som en trygghet.

Jag tror att allt går att bearbeta. Med rätt vårdkontakt. Med rätt metod. Och kanske viktigas av allt, med rätt kemi.

Jag har träffat några psykologer och det var en som inte alls passade mig, men resultatet blev jättebra. Fast jag berättade om något som var jättejobbigt och han ignorerade det totalt. Det var som jag aldrig sagt de orden.

Och det var inte därför jag var hos honom. Däremot så hände det något att jag sa det högt till honom. Det satte igång en process. En process som tog mig över ett decennium att bearbeta.

Jag kom att träffa en annan psykolog för bara att bearbeta det jag sa högt till den tidigare psykologen. Och det tog tid. Innan jag förstod att jag måste göra det. Jag var plågad av ett trauma som lika gärna kunde leda till suicid när som helst, då minnesbilder kom upp oväntat i farliga situationer.

Så ska ju ingen människa ha det, men det serveras inte direkt psykologer till en när en besöker en vårdcentral och ber om hjälp.

Och nu är jag fri.

För att jag sagt det högt till vårdgivare med tystnadsplikt. Och bearbetat det med en psykolog som verkligen var modig. Och psykologer kan sin sak.

Även präster har tystnadsplikt. Däremot så är det inte självklart att präster har kompetensen att ta hand om svåra samtal.

Det är det som är grejen med psykologer. De har lång utbildning att hjälpa människor att reda ut. Och dela ut verktyg.

Alla borde få träffa en psykolog. Som vi träffar tandläkare. Eller går på hälsokontroller. Det handlar om att följa upp hur en mår.

Du har fullt upp nu. Därför skriver jag inte så ofta. Du ser, tiden går snabbt, när en har roligt eller är ständigt uppbokad. Och när du lägger ner tid på att underhålla kusinen nu så behöver du det också tror jag.

En annan sommar kanske du behöver den tiden till annat. Till att göra något som du tycker om, för bara dig själv.

Kanske du kan öva på att ta en paus då och då, bara för att prova hur det känns. När du har mycket. Som du gjorde i naturen och satt och upptäckte djuren som var där. Det var en så fin bild jag fick upp framför mig.

Jag tycker att du är jätteduktig.

Tack, jag mår bra. Hoppas att du har det bra.

Ha en fin dag!

Kan rekommendera dig olycklig make att läsa lite på beroendesidorna om du inte gjort det redan. Finns några trådar från andra sidan som ger fruns perspektiv.
Angående rose tror jag att hon tog chansen, frun din, att dricka legitimt när du hade en vän där. Och som du säger så hade hon troligtvis tagit nåt redan innan Om hon inte vill sluta kan du inte tvinga henne. Det är ingen idé.

Du kan däremot fortsätta att vara tydlig med att hon inte kan dricka med dig. Du funderade kring om du skulle berätta för vännerna på er gemensamma semester. Tror hon skulle se det som ett svek, men jag tycker att du ska prata med henne om dina tankar kring det. Jag hör till de som är beroende och skammen i det är tung att bära, men den är också min. Jag väljer att dricka. Att släta över.. försöka dölja.., etc som anhörig är också ett sätt att hjälpa till att upprätthålla beroendet. Däremot kanske det inte är din sak att basunera ut det om det inte uppstår en situation när du måste välja att dölja elller berätta.

4 dagar nykter det visar nog ändå att det du har sagt har tagit skruv. Att börja grubbla över alkoholkonsumtionen är också att rannsaka sig själv och kanske att bli väldigt självupptagen (kylig) ett tag. Hoppas att det är så det ligger till med henne.
Jag tycker att du gör helt rätt som säger ifrån. För mig blir det en hjälp att min sambo inte tycker att det är ok att jag dricker hemma. Det är lätt att trappa upp om man kan dricka hemma också.
Tror också att ni skulle vara hjälpta av att prata med nån, särskilt när det finns en bitterhet hos din fru som hon skyller sitt drickande på.

Barn ä bara bäst!
Så fint att ni kan ta vara på den stund som ni 3 har tillsammans.
Självklart ska barnen inte bära dina problem, jag tänkte mer på om DE behövde få prata, fråga, osv. För att sen kunna lämna oron de kanske känner och sen byta fokus. Som ni nu redan gör!

Jo, jag blir också både arg och ledsen över de elaka kommentarer som jag får höra.
Jag går undan, det är nog lättare när man inte har barn kan jag tänka mej.

Ja, då går vi CRAFT båda två.
Inre styrka och klarsynthet önskar jag oss ??

Jag går också Craft, den är bra men, har lärt mig flera saker. Det är bara det att luften går ur mig ibland, när han blir arg och otrevlig, torrfylla. Har ställt mig frågan om han verkligen älskar mig, att han kanske ångrar sig så förbannat sådärför sin depression.
Men din resa Bestemor, det du gör är enastående att du orkar, kämpar för din egen skull och i er tvåsamhet på ett annat plan. Hur ska vi orka, eller det gör vi ju varje dag tills jag i mitt fall lämnar? Men här i stugan pratar vi inte om mannen, vi åker moppe, nu film mys med godis och chips, så inga sura miner, sorgen som jag känner vägrar jag att dom får ta del, dom är barn och ska aldrig behöva bära sin mamma. Tids nog, när dom är äldre så blir dom varse ❤