Senaste kommentarerna i forumet

Jag tog också time out igen, for till stugan igen med pojken. Kraschade fullständigt hemma i veckan, och så dessa anklagelser. Jag behöver hjälp att hantera hans passiva aggression som jag har läst om och förstått... kämpa på Bestemor ❤

Han fångade mej vid middagsbordet. Läxade upp med och påstod att jag var överlägsen honom. Att jag ser ner på honom. Att jag är otrevlig och hemsk när jag sa att grönsakerna var rå efter grillningen.
Jamen, vi kan väl skratta åt det istället, tycker jag, fixa det i mikron ,ingen stor sak.
Jo, en STOR sak, tycker han som fått en omöjlig uppgift.
Käre nån, hur kan han bli så kränkt

Det verkar som att HAN tar timeout

Nu är det inte roligt
Han säger att jag bara klagar
Hackar på honom
Han tycker att jag kan äta ensam
Han får nog börja...eller vad
Äre nu man tar timme out????
En riktig timme out...
Nu ä de allvar

Hm.....inte jag iallafall....
Känner mej orolig nu

Vi har inte ens hunnit äta middag!
Fullt ös efter misslyckad grillning.
Jag skrattar åt hur tokigt det blev, han är fly förbannad!!!!!
Känner sej anklagad, jag ska be om ursäkt, för vad? Jo, jag sa ju att grönsakerna var rå...borde INTE gett honom så dåliga förutsättningar till grillningen.
Jag är totalt HEMSK människa....
Försöker få honom att se det humoristiska... omöjligt!

Jag känner verkligen med dej.
Låt det landa, i er båda.
Låt det ta sin tid.
Känn absolut ingen skuld.
Känn att du var modig, hänsynsfull, omtänksam, kärleksfull , inkännande....
Vi är ju det, vi som står bredvid!
DU har inte väntat för länge, han har druckit för länge.
Aldrig nånsin ditt fel!!!!

Ana Diez en massa låtar kom till mej
Tröst och vatten....
Lyssna på henne på Spotify

Nordäng67 tar upp de delar som även jag tänker.
Tveka inte, sök hjälp!

Så skönt känner jag spontant. Det var verkligen illa och kunde slutat ännu värre. Hoppas du får möjlighet till återhämtning och att börja leva ditt eget liv. Säkert skönt även för din son även om han känner oro. Det hade nog alla gjort under sådana omständigheter.

Personligen tycker jag att det var bra att du betalade hans skuld så han slipper oroa sig för det och är skuldfri när han kommer hem. Tvärtemot vad man säger enligt Minnesotamodellen som jag tycker är mycket bra som behandlingsmodell. Det finns inte några lösningar som passar alla är min är min åsikt och att följa en manual fungerar inte alltid. Sedan är jag också lite nyfiken och undrar vilket hem han ska till jag har varit på en del. Självklart behöver du inte svara! Önskar att ni båda får en tid i lugn och ro.

Jag skrev här tidigare om min "spärr" i att ta upp mina upplevelser angående min partners drickande. För kort tid sedan gjorde jag det då partnern var nykter - och då kom allt. Jag menar verkligen ALLT. ?

Det jag dock är lättad över att jag inte sade är orden "du är ... " etc. Jag tog t ex upp helgalna grejer min partner gjort och sagt i fyllan för flera månader sedan och hur jag reagerade på dem. (Mina kompisar skulle verkligen inte tro mig om vad jag varit med om ...)

Det känns ledsamt och frustrerande att jag tog upp det nu, att jag låtit det vara så länge. Det hela känns så fel. ?
Orden "om" och "borde" är så jobbiga ord nu. "Borde" ha pratat, "om" jag hade gjort så där i stället.

Min partner hade önskat att jag hade tagit upp det tidigare och sade att man måste kunna prata om jobbiga saker oavsett vad de handlar om. Jag fick sedan ett tyst "förlåt", och jag märkte att det var extremt jobbigt. Och jag kände mig som en kass partner då jag hållit inne så länge med mina upplevelser kring drickandet för att "explodera" till slut!

Nu är jag osäker på om detta förhållande går att rädda, var optimistisk tidigare. Får väl ta dagen som den kommer i mina känslor av att vara helslut, trött, frustrerad, hoppfull, orolig och ledsen ...

Sköt om er där ute. ?

dessutom tillsammans med en person som dricker och tappar "normala" gränser. Förstår dig när det gäller dina hästar och boende, inte lätt att ge upp Om du vänder blicken till dig själv och frågar och svarar dig själv:
Äger jag bostaden jag bor i nu till hälften och har lika mycket rätt till den som min sambo?
Om inte är det möjligt för mig att skaffa ett eget boende på landet?
Är hästarna mina oavsett om jag är tillsammans med min sambo eller ej?
Ofta har ens självkänsla och självförtroende blivit helt demolerat i en sådan relation. Man tror inte man klarar sig själv. Allt känns omöjligt och man tror man sitter i en omöjlig sits. Men så är det inte. Och det är aldrig värt att riskera livet! Även om du tillfälligt måste bo i lägenhet i stan så kan du flytta ut på landet i framtiden. Under tiden kanske du kan hyra stallplatser till dina hästar? Han verkar riktigt farlig och otrevlig. Rädda dig själv, du förtjänar så mycket mer! Många kramar till dig!

Vi har varit tillsammans nu i 24 år och har två grabbar tillsammans som idag är 16 och 19 år. Idag har min man varit nykter i mer än 20 veckor ?.
Minns när vi träffades jag och min man att han redan då hade svårt att "ta det lugnt" med intaget av alkoholhaltiga drycker. Han har alltid haft ett så kallat "dåligt ölsinne", svårt att känna någon gräns när det är dags att sluta. Vi är båda uppvuxna i bra familjeförhållanden i var sin arbetarfamilj kan man säga, i en medelstor svensk stad. Med den skillnaden dock att min man hade en familj som var mer tillåtande med alkohol i tonåren än vad mina föräldrar var.
Hur som helst tror jag att vi utåt sett verkat ha varit en "normal" familj med ordnade förhållanden. Jag tycker också att det ha varit så, förrutom det jag ska berätta nu.
Min mans sjukdom alkoholism (jag har lärt mig under resans gång att det är det detta handlar om) har sakta eskalerat under många års tid och som fick en rejäl vändning våren 2020. Vad var det som hände egentligen?
Han har alltså gömt undan de starköl han druckit från mig och alla andra på de mest konstiga ställen under årens lopp. I början märkte jag ingenting, eller kanske inte ville se vad som höll på att hända. Mycket svårt som anhörig eller förstå eller ta till sig för den delen.
Minns t ex en gång när jag hittade en öppnad ölburk i yngste sonens garderob som min man hade lämnat där precis. Sådan chock! Detta blev sedan under årens lopp allt vanligare att jag skulle hitta ölburkar de mest konstiga ställen i hus och stuga. Tvättstugan, matkällaren, garaget under sängarna. Som sagt, många konstiga ställen att gömma på. Jag har under årens lopp många gånger ifrågasatt hans alkoholintag varit förbannad, frustrerad och trott att jag skulle kunna tvinga honom att sluta. Hällt ut öl, vin, whisky mm, gömt undan burkar för honom. Detta har bara gjort att han åkt och köpt mer öl att gömma. Jag trodde att jag kunde styra honom från att dricka, men jag hade inte kunskapen då att jag betedde mig fel mot honom.
Min vändning kom när jag hade medarbetarsamtal och min chef undrade hur det var hemma? Där och då brast det för mig och jag berättade för henne. Så skönt, för detta var ju en familjehemliget som vi tillsammans lyckats dölja under så många år. Där och då bestämde jag mig för att ta kontakt med vår kommuns Beroendecenter. Fick även min man att söka hjälp. Tror detta var ca 3 år sedan nu. Vi fick gå var sitt program, han för sitt beroende och jag fick erbjudande om att gå en kurs i CRAFT. Det jobbigaste men samtidigt det bästa beslutet jag tagit i mitt liv! Där fick jag träffa anda personer som var i liknande sits som jag. Jag har lärt mig att ta hand om mig själv först hur jag ska kommunicera med min beroendesjuka man i olika situationer mm, mm. Jag har varit väldigt medberoende mot min man under årens lopp har jag förstått i efterhand. Genom detta program har jag lärt mig att försöka göra rätt saker i olika situationer. Jag vill tro att mitt förändrade förhållningssätt sedan dess nu också på något sätt hjälpt min man att inse att han behövde hjälp för att ta sig ur sitt beroende. Han är som sagt nykter sedan 20 veckor och är som en ny människa! Dock var det hans Företagshälsa som nu hjälper honom. Han har kommit in i ett ettårs behandlingsprogram. Han och jag var i förrgår och pratade med hans behandlare, sådan fantastisk person! Mycket viktigt att den man tar hjälp av förstår vad denna sjukdom handlar om! Min man har också börjat gå på AA-möten och som det låter kommer han att fortsätta med detta. Jag tänker också söka mig till Alanon.
Jätteviktigt att komma ihåg att ni som anhörig måste ta hand om er själva först så att ni mår bra, innan ni tar hand om er anhörige. Så gjorde jag och det fungerade! Jag kan berätta så mycket mer, men det kommer om någon har någon fråga.
Ta hand om er därute, medsystrar och bröder ??!

Jag har svårt att skriva då han är hemma hela tiden. Just nu är det hyfsat lugnt, eller så länge jag inte retar upp honom.

Hej!

Vad fint att höra om din husbilssemester utan alkohol. Att du får en möjlighet att se hur det kan vara! Alla familjer har konflikter mer eller mindre. Alla människor hanterar konflikter på olika sätt. Vid olika tidpunkter. Beroende på hur sömnen har varit. Stress. Trötthet. Hunger.

Därför är det så bra och viktigt med återhämtning. Det låter som du fick en slags återhämtning från din vardag med att ständigt se hur alkohol intas. I din familj, bland din släkt och på din arbetsplats antar jag.

Vad är det som gör att det känns oroligt inför höstens skolstart? Du behöver inte alls skriva det här. Det är en fråga du kan fundera på och kanske prata med en professionell med.

I slutna rum. Eller så skriver du om det. Det är i alla fall en bra fråga att fundera över.

Att skriva ner. I dagbok eller om du vill. Här.

Tråkigt att höra om ångesten och tvångstankarna, men jag kan förstå att det är så och jag läser just nu mer om alkoholberoende då jag själv upplever min relation till mitt ex svår.

Jag vet inte vad det är. Om det har ett ord. En sorg blandat med rädsla. Om att förlora honom i alkoholmissbruket eller i corona. Han har ev fått corona. Hans arbetsgivare har precis mejlat att någon varit smittad och alla ska testas.

Tänker att hans hälsa är ganska dålig och att han kan dö nu. Det gör mig orolig. Och ledsen. En ovisshet.

Jag är glad för din skull. Att du varit på husbilssemester. Det är du värd!

Ta hand om dig!

Ja, du har verkligen blivit min vän härinne känner jag!

Så intressant att skriva med dig.

Jag svarar på din viktiga fråga om tips för insomning och det har jag.

Vet inte om det funkar för dig, men prova gärna och prova länge, kanske i veckor eller i månader.

Jag får inte skicka länkar via detta forum så jag skriver så får du googla istället.

Investera i Här & Nu programmet via Mindfulnesscenter. Jag är utbildad instruktör via dem och det är en seriös verksamhet. (Jag känner till oseriösa och smått sektliknande alternativ via andra som har större insyn än jag själv).

Allt som går att tjäna pengar på, drar ju också till sig manipulerbara människor och vissa ledare är farliga. Se bara på Bikram om du känner till honom? Det finns en dokumentär på Netflix. Han har tagit fram en yogaform, Bikramyoga som jag själv tycker om och utövar.

Och han är anklagad för sexuella trakasserier och våldtäkter. Har hört någon av mina lärare berätta storys, däremot så har jag inte hört någon som blivit utsatt.

I alla fall. Jag skulle aldrig hänvisa till en oseriös aktör.

Öva på mindfulness från morgon till kväll. Börja litet. Sedan kommer det med farten.

Vid tre tillfällen som många gör under en dag finns jättebra tillfällen att öva, när du;
- diskar, känn temperaturen i vattnet på händerna. Känn hur det känns hela tiden. Kanske du alltid vill ta disken efter det?
- borstar tänderna, gör inget annat än att borsta tänderna. Hur är det?
- duschar. Känn tvålen mot huden. Doftar den något? Kanske du vill köpa en ny tvål med en doft som du gillar eller om du föredrar ekologiskt. Känslan av att huden är tacksam för snälla ämnen? Hur känns det att duscha i olika temperaturer. Vilken föredrar du, testa och känn. Är det olika efter att du tränat och vill duscha bort svetten, om du duschar på morgonen eller kvällen. Jag duschar alltid varmt numera. Förr minns jag hur jag hörde att jag skulle avsluta duschen med kallt vatten och jag gjorde det men tyckte inte om det. Minns inte varför det skulle vara bra. Jag gör som jag gillar. Tror inte att det är så stor skillnad, även om jag vet att kallbad är bra osv...så gör jag som jag vill.

Från det ena tillbaka till Bikram. Jag tänkte gå den kursen i USA och därför pratade jag med ett par lärare om vad de tyckte och de berättade om anklagelser mot honom (före det blev känt i media) så jag avstod från att utbilda mig till Bikramyogalärare.

Däremot så tänker jag inte avstå från att utöva Bikram av den anledning, vilket jag funderade över under lång tid.

Jag behöver ju göra det som jag mår bra av och jag mår bra av att utöva bikramyoga. Det är tyvärr en ganska stor skillnad på hotyoga på landets gym och i en bikramyogastudio.

Nu var det ett tag sedan jag gjorde bikram och jag är inte så nöjd med utbudet där jag bor, men det gäller att ta in det som är bra och acceptera att det är som det är.

I alla fall.

I coronatid så gör jag yinyoga med Magdalenas "vila dig i form med yinyoga" Den appen kostar under 100 lappen och så vitt jag vet så är det en engångskostnad!

Jämfört med många andra som har månadsabonnemang som kostar flera hundra varje månad.

Nu har jag lärt mig så mycket och behöver inte ens gå in i appen längre och jag har disciplin eftersom jag vill må bra. Då gör jag det "bara". En övning då och då, efter mina behov. Det finns pass för sömn, mens, trötthet, pms osv....

Klockrent!

Annars är Hjärnstark av Anders Hansen en mycket bra bok om betydelsen av fysisk aktivitet. Jag har tränat i hela mitt liv och mådde alltid bra. Sen missade jag träningen när jag tvinades till övertid en period i livet och då spårade allt ur.

Jag fick börja med alla möjliga piller, har provat massor av sömnpiller. Ingen sömn är bättre än utan piller, men jag tar vissa vid behov.

För att återgå till att somna in bra gör jag;

- dricker ej kaffe efter 15.00 (undantag förekommer förstås)
- ersätter med koffeinfritt kaffe eller dricker te utan koffein
- får i mig dagsljus och frisk luft i minst 1 h
- vardagsmotionerar varje dag
- tränar 2 gånger i veckan under denna märkliga coronatid utomhus. Tidigare 3-5 gånger på gym.
- släcker oftast datorn och mobilen vid 22.00 (vissa undantag)
- mediterar varje morgon och skapar min dag (hur jag vill att den ska bli)
- lyssnar på behoven under dagen
- säger ifrån till det som inte känns bra (gjorde jag inte förr, det innebär att jag aldrig grubblar över något)
- jag har lärt mig göra som jag vill (övat massor - tror att du också har gjort det)
- träffar bara människor som jag tycker om
- säger nej till människor som tar min energi och om de frågar varför så säger jag som det är på ett ok sätt
- jag gör lite som Grynet uppmanade barnen för länge sedan (jag tar inte skit!) ha ha

När det gäller insomningsproblem så tror jag att en ska se över varför har jag svårt att somna?

Beror det på konflikter under dagen, eller andra pågående. Jag älskar konflikthantering och jag ser nu att det är för att jag tvingades lära mig säga ifrån. Säga nej. Säga nej. Upprepa säga nej. Till alkohol. Till vänner som inte var riktiga vänner. Till människor som vill ha och ha och ha och aldrig ge. Till jobb jag inte vill göra. Till jobb jag inte vill ha.

Det är därför jag är student. För jag har inte landat i ett bra arbete de senaste åren. Jag vägrar att ta skit och det är inte så en kvinna ska göra i vårt samhälle. Men jag har varit med om sådant som jag inte skulle vara med om och jag kan vägra. Jag vägrar "ställa upp" och jag vägrar höra kommentarer om mitt utseende från män som har för mycket makt.

Var har jag mina tankar. Kan jag tänka på mina fötter och ben, hur de känns mot underlaget i en kroppsskanning!! Finns massor bra och gratis på youtube. Skriv kroppsskanning och du hittar olika, prova och se vilken du gillar. En del på engelska är riktigt bra. Minns inte namnen på utövarna.

Hoppas att du får en fin dag min vän! Ja, vi får skriva här och kanske vi kommer på något bra tids nog, att kommunicera på annat sätt. Eller skicka förslag till forumet att införa en funktion för PM!?

Stor kram!

Tänker på dej ❣

Han kommer att dricka och lalla runt vid grillen...sa redan igår att han ska på systemet idag!
Hur gör JAG för att inte må såhär dåligt?
Försöker använda mej av CRAFT metoder. Timeout i princip varje kväll.
Men hur ska JAG må bra ?
Energinivån krymper och ångesten växer.
Va då ta hand om mej själv? Hur?
Jag sitter ju här i vårt skapade paradis på jorden, där jag vill vara!
Jag vill ingen annanstans.
Naturen, djuren är ju min gläde!
Jag vill bara få VARA här med min man.
Men han flyr...dagligen in i fyllan.
Förresten, vi älskar varann.
Tror att det är därför som den här tillvaron skär i hjärtat.
Visst är jag medberoende på mitt sätt, eftersom jag inte kan släppa oron för vad han gör med sej själv och oss.
Men jag har aldrig tjatat, bönat och bett. Knappt kommenterat hans supande. Bara krasst sagt att ," jag vill inte göra det med dej idag när du har druckit, gärna en annan dag istället "
Så, nu sitter jag här när han sover och undrar....HUR blir kvällen?

Tack!

Ja, vi får väl se om jag snackar med henne igen. Härligt att du kontakt med din vän igen iaf! Oavsett vart det leder.

Heltid, nej. Aldrig mer. Försöker ordna det lite på annat sätt. Idag ska jobba iaf, fick nästan köra iväg min kille vid 23 igår. Det var lite kul när han skulle gå. Vi stod vid ytterdörren och tittade varandra i ögonen och ingen sa något. Sen säger han: "Vi kanske inte behöver säga det som vi redan vet" och sedan "För det är väl så?" Jag svarade "ja" och vi skrattade och han gick utan att vi sade något mer.

När jag var på landet hos min kompis så sa hon att jag inte ska bry mig om alkoholen så mycket. Hon tycker inte att det verkade så farligt. Att han inte dricker några större mängder. Jag protesterade lite eftersom det är varje dag och att han verkar beroende. Men hon tyckte att ju mer han är med mig som inte dricker, och upplever att det finns annat man kan göra som är kul så kommer han säkert sluta. Han gillar ju att göra massa saker precis som mig. Hon tyckte inte att jag ska prata om alkohol med honom. Hennes egen kille drack mycket varje dag i många år, men inte längre.

Jag vet inte. Jag får vara försiktig och observant iaf. Precis som du sagt.
Vi håller ju på att lära känna varandra så jag får reda på mer och mer.

EDIT: Kom på att han pratade om en period när han var liten, igår. Att han inte åt något annat än vaniljsås och nåt annat under nåt år. Det kom psykologer hem som pratade med honom. Tyvärr stod jag i köket och höll på med något, så vi pratade inte om det ordentligt. Sedan nämnde han något om att han kanske inte mått så bra i livet. Jag får ta upp det igen.

Förresten, meditation. Har du något tips där när det gäller insomning? Jag har haft svårt att somna i många många år, och måste ta imovane ibland, om jag ska jobba eller något annat viktigt dagen efter. Melatonin kan funka ockå, men då sover jag oftast inte lika länge. Tycker den känns bättre för kroppen dock.

Du får ha en bra dag, min vän! Synd man inte kan skicka PM eller något sånt.

Stor kram!

Han fick domen idag och det blev LVM. Tack för att du peppar. Har pratat med benandlingshemmets föreståndare idag och jag tyckte ändå att det lät ok!

Den kursen går jag via 1177. Jag gillar innehållet i den, men tycker att det är dåligt med återkoppling nu under semestern.
Men jag rekommenderar den absolut!

När man ser din beskrivning av senaste veckan så är det lätt att förstå att det måste bli ett stopp och det är ju vad som sker vid LVM. Det brukar bli betydligt bättre än vad man tänker sig är min erfarenhet. Vi har en tendens att alltid se det värsta, som om vi trodde man kunde skydda sig mot besvikelser på så sätt..

Nu har du haft några dagar med en nykter och drogfri son och ta vara på dom dagarna. Klart det tänds ett hopp så fungerar vi och din son har ju levt ett annat liv för inte så länge sedan. Önskar att du nu också får den hjälp du känner att du har behov av.

Vill berätta en sak vad det gäller domen vid LVM, om det nu blir så, och det är att normalt sett tar det ett par veckor innan en dom vinner laga kraft, men när man ansöker om vård enligt LVM brukar man ofta yrka att domen ska gälla omedelbart. Vet inte om ni är informerade om detta?

Tack för ditt svar! Vad hoppfullt att läsa att din man har varit nykter så länge nu! Hoppas verkligen han håller i! Har ni också barn tillsammans?

Ska kolla upp Carina Bång också, tack för tipset!
Har redan anmält mig till det webbaserade anhörigstödet enligt CRAFT. Vad bra att det har hjälpt dig att må bättre!

Kvinnojouren kunde tyvärr inte hjälpa mig särskilt mycket. De håller ju mer på med mäns våld mot kvinnor så det passade inte in på mig. De visste inte så mycket om missbruk. Jag blev istället hänvisad till kommunens anhörigstöd. När jag gick in och läste om det såg jag att det de erbjuder är anhörigstöd enligt CRAFT-metoden så jag gick istället in och anmälde mig på 1177 till den webbaserade kursen. Hoppas verkligen att den kan ge mig lite verktyg i detta.

Nu har han hållit sig nykter i en vecka men man går ju bara och väntar på nästa gång han är sådär konstig igen...

Hej

Jag beundrar verkligen dig ❤️ du tänker på ditt barn först och främst. Han är inte ditt ansvar så ha inte dåligt samvete för det. Lycka till med allt ❤️

Styrkekramar