skrev Olycklig Make i Hur tar man upp drickandet på ett bra sätt? Det blev skilsmässa.....

Ja det känns lättare nu när man fått berätta sin oro även om jag märker att hon inte riktigt vill ta till sig det hela.

Förhoppningsvis har det gjort någon nytta då jag påpekade rädslan för hennes hälsa, hennes hälsa är något hon är livrädd att den ska bli dålig (lätt hypokondrisk) detta trots att hon inte sköter om sin hälsa med dåliga matbutiker, rökning och all denna alkohol.

Hon har inte velat prata med mig på hela dagen och det är väl förståeligt, suttit med sitt candy crush hela dagen

Jag lät henne vara så jag tog med barnen på en utflykt ikväll så de slapp se och känna de dåliga vibbarna.

Jag hoppas att hon nu vill och kan ta till sig av detta och börja jobba med dig själv, annars så kommer jag bli en syndabock för allt länge framöver,

Min 40 års dag, ja jag har inte planerat något igentligen, blir väl kanske att ta med sig familjen på restaurang eller att äta något gott hemma samt någon utflykt kanske.

Tro om jag ska vara ärlig att det kommer att vara rätt stelt hemma ett tag så jag hoppas inte på för mycket just nu.


skrev Självomhändertagande i Hur tar man upp drickandet på ett bra sätt? Det blev skilsmässa.....

Vill bara säga bra gjort! Nu har kanske en sten lättat från dig och det blev ingen omedelbar katastrof. Jag minns de första samtalen med mitt ex. Det är en barriär en ska igenom. Och de ser olika ut för vi är alla olika.

Hoppas att det går åt en bra riktning.

Har du tänkt på vad du vill göra på din 40 års dag?

Oavsett planer och förväntningar. Vad önskar du dig, just nu för din födelsedag.

Du kan ju faktiskt bestämma hur du vill ha det.


skrev Självomhändertagande i Delad vårdnad, när jag inte har barnet inträffar incidenter

Tror jag påverkar människor på ett sätt som inte behöver vara destruktivt. Det är helt enkelt en fråga om upplysning. En erfarenhet som inte bara är till ondo. En slags varning som alla inte får, ser eller vågar ta till sig.

Jag investerade i mig själv också. I en utbildning till mindfulnessintstruktör och när jag skulle genomföra min första diplomering så promenerade jag hemifrån en tidig morgon med en full sambo hemma, som knappt kunde prata. Han hade varit uppe hela natten och druckit.

Jag ville hitta vägar som var bra för mig. När han väl var ute ur mitt hem kunde jag fortsätta med mina meditationer och landa i hela processen. Jag förstod senare att jag behövde lära mig. Lära mig att ta hand om mig själv och att livet blir inte alltid vad en tänkt sig.

Det är erfarenheter som formar en. Din dotter har en insikt som andra barn inte har. Jag har aldrig sett mina föräldrar berusade och när mina vänner ville att vi skulle dricka våra föräldrars sprit så ville jag inte det. Det dröjde innan jag provade, jag var präktig. Om jag hade vetat hur farligt alkohol är så skulle jag aldrig ha börjat.

Prata med henne när det är dags. Om riskerna. Jag hör att du är en närvarande och bra pappa. Fortsätt vara det och tänk inte på tonåren nu. Var i nuet.

Jag hoppas att mammans tillstånd ändras. Att hon på något sätt kan få en försoning med sig själv. Att du och dottern är redo att lyssna på henne då.

Det finns alltid förklaringar varför vissa väljer att missbruka, att en väljer alkohol som flykten och de som fastnar där har saknat förmågan att kommunicera med det som plågar en.

Sen övergår missbruket till ett beroende och det är en sjukdom. Jag tänker att det är inte någons fel. Det är en sjukdom som andra sjukdomar. Som skulle kunna hindras, om det fanns vilja, resurser och allt som behövs.

Det krävs mycket för att ta sig ur ett beroende. Det krävs mycket för att bli frisk från en sjukdom. Det borde finnas ett större utbud inom primärvården. Kurser i livsstilsförändringar. Mindfulness. Fysisk träning. Kost. Sömnskola. Kurser för att bryta isolering. KBT för alla som behöver och vill ha det. Alla kan inte betala.

En ska veta hur, få hjälp, eller ha en mycket stark vilja. Det räcker inte med anhöriga som prövar göra allt.

Vad fint att din dotter har det bra. Hoppas att du också har det.


skrev Azalea i En fortsatt kamp

Jag har också städat som en galen människa så fort jag behöver distraheras.
Så kan man ju inte hålla på jämt kände jag, det blir ju aldrig vika och återhämtning.
Så då kom virknålen fram. Jag kan inte skryta om att varit nåt ess på det i skolan precis men det var kul att testa sig fram och nu går det rättså bra.
Perfekt de kulna och tråkiga dagarna.

Azslea


skrev hmmmm i Delad vårdnad, när jag inte har barnet inträffar incidenter

Så är det tyvärr:

"Lever de i förnekelse och saknar insikt så finns det ingenting att göra."

Efter respirator förra sommaren och bäldigt nära att avlida så är det tydligen fortfarande en bag in box i köket.

Då dottern tog ju ett beslut att bara bo med mig. Mamman vägrar träffa dotteen då jag är med så dottern har inte träffat henne på länge.

Men dottern har aldrig mått så bra eller gåyy så bra i skolan som nu.

Men stora varningen då levern eööer njurem tog skada var stora varningen. Året efter blev hjärnan skadad.

Så jag dricker ej på flera år och med åren känns det bra. Utmaningen är hur dottern ska få total avhållsamhet av alkjol i tonåren men jag tror et kan gå, med tanke på vad hon vart med om och sett av sin mamma.


skrev Nordäng67 i En fortsatt kamp

Det låter med virkning. Det var ett bra tips på något att göra inomhus när det är dåligt väder eller mörkt ute. Finns massor att göra utomhus men inomhus är svårare om man vill göra något annat än städa? Tack för tipset! Har inte virkat sen syslöjden men det måste ju gå att lära sig! Kram på er ?


skrev Olycklig Make i Hur tar man upp drickandet på ett bra sätt? Det blev skilsmässa.....

Jag pratade med min fru idag.
Jag berättade att jag är allvarligt rädd för hennes hälsa, att vinet påverkar henne på ett sätt det inte gjort tidigare och att det är väldigt mycket hon dricker.
Jag berättade om att jag är rädd att levern tagit stryk, lika så magen och hjärnan att den blir rejält påverkad.

Hon var inte alls med på att det var mycket hon drack utan hon tyckte att det snarare var mindre enligt henne själv hon hade ju minsann inte varit på systemet på länge...jo igår var hon där.
Sa då att jag visste mycket väl om att hon varit där även i tisdags och och köpt 2 tetror och även om de 2 hon köpte hem igår.
Samt även om de tetror som det fanns lite kvar i när hon kom hem i söndags att de var slut på måndag kväll.

Hon hade ju minsann haft många dagar hon inte druckit på men hon insåg nog när vi pratade att jag hade koll

Jag berättade även att jag varit i kontakt och pratat med anhörig stöd som gav mig rådet att jag bör ta upp detta då det låter allvarligt.
Detta chockade nog henne.

Jag berättade även att våra barn börjat reagera fast de inte sagt något och de gånger hon busat och jag sagt stopp när det blivit förmycket hade hon inte förståelse för.

Men är det så det är så är det menade hon, då ska jag inte dricka mer!

Det tog några minuter sen kom det lite smått att det är minsann konstigt att jag kan ta upp allt detta med henne men inte att jag tar tag i mina egna problem. Det där om att jag skällt och skrikit på barnen och även att jag skällde/skrek ut henne efter noter två gånger efter att jag fått reda på att hon hade kontakt med en kille på annan ort sedan 2 år dit hon brukade åka iväg själv till med vår hund för att få egentid och avkoppling.
Hon har sagt tidigare att hon är rädd för mig sedan den händelsen.
Jag var riktigt arg på henne de gångerna men det är inte lätt att hålla sig när man misstänker att ens fru varit otrogen.

Enligt henne hände det aldrig något mellan dem (inte fysiskt iallafall) och där tror jag faktiskt på henne då jag brukar kunna se när hon ljuger eller inte.

Hur som helst så har samtalet iallafall gått bättre än förväntat.
Dock så åkte hon iväg nu för att handla och påpekade noga att hon minsann var tvungen att ringa och ändra lite planer som var bestämt.

Fyller ju 40 om ett tag så det är väl hennes hämnd än så länge att påpeka att dessa planer måste ändras.

Nu har jag iallafall tagit upp.det och det känns bra, blev ingen omedelbar katastrof.
Får se vad som händer de närmsta dagarna.


skrev Azalea i En fortsatt kamp

Kallt, blåsigt och solen dom sticker o gömmer sig hela tiden.
Jag tog en promenad och sen har jag byggt bo i soffan med film.
Mpste bara säga en sak till.
Jag har börjat virka.......total nybörjare men så himla roligt och framför allt distraherande. Måste fokusera och hålls räkningen men kan samtidigt titta på film.
Här märkt att det är en perfekt avkoppling och nåt som lugnar mig. Jag har annars lute svårt att bara sitta rätt upp och ner och har lätt för att börja tänka för mycket då.
Så fram med handarbeten tjejer?
Släpp kreativiteten fri och njut av lugnet det ger.
Jag är nu stolt över att ha gjort 2 fina väskor, en fick min söta dotter, och nu håller jag på med en nätkasse att ha med när jag handlar.
Skickade just en jättesöt top till dottern i LA som jag hoppas kommer fram.

Kram på er tjejer?Azalea


skrev Självomhändertagande i Delad vårdnad, när jag inte har barnet inträffar incidenter

du kan göra och vi andra som är medberoende är att ta hand om oss själva och verkligen göra just det.

Jag tror inte längre på att göra allt för alkoholisten. Det har jag släppt taget om nu och oavsett hur svåra situationer mitt ex sätter sig i så kommer jag inte göra som jag gjorde förr.

Jag gav honom allt. Min kärlek. Min tid. Jag investerade i honom. Och jag inser idag att det var fel. Fast jag är ändå glad att jag gjorde det. Han skrev ett meddelande igår om att hans bromsar slutade fungera, på cykeln.

Jag pratade med honom i morse och sa godmorgon vid 07. Då var han kraftigt berusad. Han berättade om vad som hände med cykeln och jag tänkte att snart går det galet, på riktigt.

Jag sa "det skulle vara hemskt om världen förlorade dig för att du cyklar när du är berusad" och han cyklar runt på en elcykel som går i ca 60/70 km/h och han har köpt den på kredit eftersom han har gjort slut på alla pengar för många år sedan. Även jag tömde mina konton på honom, det som skulle gå till att bilda familj och köpa hus.

Jag lever nyktert och klart. Med större insikt och visdom. Mindre pengar på kontot då jag "lånade" honom en del, men jag valde att se det som en gåva, för jag insåg att de pengarna kommer aldrig igen och det är lika bra att acceptera det.

Det enda som är viktigt. Det är att leva sitt eget liv. Just nu. Att lägga tiden på sig själv. Att välja. Sig själv.

Ta hand om dig och dottern. Och jag hoppas att du har bra människor runt omkring dig. Om inte så skaffa det.


skrev Skrållan i En fortsatt kamp

Vilket stöd ni är Azalea, Nordäng67 och Självomhändertagande. Blir varm i hjärtat. Bra att bli påmind, att ensamheten bara är en känsla. Tror också det beror lite på vädret.
Känns bättre i dag, även om vädret är grått.
Började titta på en serie på tv. Kunde knappt sluta. Det var skönt att få tankarna på annat håll.
Ja böcker är bra. Har inte läst mycket genom mina år, men har nu upptäckt hur kul det är. Får nog också krypa upp i soffan i dag och läsa en bok.
Tack för stödet. Ni är guld värda här på forumet ?


skrev Azalea i Delad vårdnad, när jag inte har barnet inträffar incidenter

Det finns inte ord för detta.
Jag är så ledsen för din dotters skull att det slutade på detta sättet.

Det är en fruktansvärd sjukdom och vi som anhöriga är helt maktlösa inför det. Lever de i förnekelse och saknar insikt så finns det ingenting att göra.
Jag har under många år följt med min man och försökt stötta men det har inte fungerat alls. Han har total förnekelse och det har gjort mig så frustrerad att läkarna inte kunde se igenom hans lögner. Sättningar, depression och alla möjliga fallskador. Inte en enda gång frågade de eller kollade om hur han hade det med alkoholen.
Sekretessen gör ju att vi som anhöriga blir helt bortkopplade också.

Min man har druckit vansinniga mängder som inneburit många skador, förlorat körkort genom grov rattfylla, avskedas från jobbet, ambulanser, polisutryckningar och nu hemkommen 2 dagar sen från LVM under 6 månader.
Han har ändå inte fått insikt och jag har nu lämnat in om skilsmässa. Orkar inte följa med på hans resa längre.

Ta väl hand om dottern och dig själv ?Kram Azalea


skrev Självomhändertagande i En fortsatt kamp

Jo, jag kom på att jag skulle tipsa om något som funkar för mig.

Min förmodade adhd har gett mig så mycket idéer under alla mina levnadsår och jag har hittat på det ena och det andra. Sen blev jag extremt uppvarvad när jag tog SSRI, alltså antidepressiv medicin och fick ju kämpa för att hitta en balans i många år.

Då jag vill vara lugn och i balans så har jag älskat när jag får tid att bara sitta och tänka och inte veta vad jag ska göra.

Men jag har gjort en lista på saker jag vill göra och som jag inte hinner i min något långsammare livsföring.

Det betyder att om eller snarare när jag känner mig ensam, då landar jag i en meditation och känner efter vad jag behöver. Sedan tar jag fram min bok med idéer och jag läser om alla saker jag velat göra som jag inte hunnit.

Då hittar jag ofta en sak att göra och det kan vara vad som helst.

En sak som jag älskar att göra är att läsa skönlitteratur (som jag klarar galant idag - då jag inte längre upplever psykisk ohälsa) och det är att läsa om böcker som påverkat mig förr.

Nu när jag skriver detta inser jag att jag ska läsa om Jack av Ulf Lundell. Den boken förändrade mycket för mig i min ungdomstid. Min kärlek hade som många andra Lundell som stor idol och han ville göra en Lundellturné och röka braj i botaniska trädgården i Göteborg.

Jag fattade ingenting och jag började läsa allt av Lundell för att förstå min ungdomskärlek. Det gjorde sina avtryck hos mig och det förändrade mitt liv oerhört.

Bara genom att läsa en författare...


skrev Självomhändertagande i En fortsatt kamp

Jag har hört andra som är äldre än mig säga att de umgås med karaktärerna i böcker. Det där har jag inte helt förstått eftersom jag inte har läst regelbundet. Under mina tidigare depressioner så kunde jag inte koncentrera mig och jag läste endast via ett dyrt lyssnarabonnemang och då lyssnade jag på de lättsamma deckarna där jag kom att upptäcka senare, att det var inte den mest välskrivna, men det var bra just då. Så jag tänker att bland all litteratur så kanske det är någon som du är nyfiken på? Lyssnarabonnemangen erbjuder prova på! Allt från 14 dagar till 60 dagar har jag hittat och jag testar och testar. Just nu lyssnar jag på Trädens hemliga liv och fascineras hur träden hjälper varandra.

Tänk om människor gjorde likadant?

Precis som Azalea säger, du är INTE ensam. Det är en känsla. Det är en tanke. Och tankar är inte sanna.
Följ dina andetag och säg om du vill och behöver "jag har många fina vänner på forumet till anhörigstödet".

Jag läser dina kommentarer ofta och jag tycker om det jag läser.

Vad behöver du idag? Gör något som du mår bra av. Kanske du kan plocka bär och baka en kaka. Och bjuda en granne eller annan spontat, utomhus någonstans. Eller bjuda dig själv?

Att göra något som en tycker om till sig själv.

Må gott, det är du värd!


skrev Nordäng67 i En fortsatt kamp

känner så emellanåt oavsett om man lever ensam eller tillsammans med någon. Jag får också såna timmar och dagar. Man blir håglös och vet liksom inte vad man vill göra och så händer inget. Precis som Azalea säger, det är bara en känsla och varar inte för evigt. Jag hade en sån dag i fredags. Kände mig som jordens ensammaste människa. Åkte ut i skogen för att leta svamp men visste inte vart jag skulle stanna. Gick lite här och där. När jag kom hem hade jag åkt bil mest och ingen svamp. Vaknade pigg igår och hade en jättebra dag. Konstigt hur dessa känslor av ensamhet landar ibland. Men som sagt dom varar inte för evigt. Hoppas du får en riktigt fin söndag. Kramar från mig


skrev Ostrukturerad i Finns alltid en ursäkt!!

Har ni barn ihop? Hur gamla är ni? Vad hindrar dig från att lämna, eller ställa ultimatum? Ingen bör acceptera att bli kallad för såna saker, oavsett vad personen har för ursäkt! Jag antar att du har konfronterat personen, som lovat att bli nykter, lovat förändring, och att det här blivit din/eran vardag? Hur länge har ni hållit ihop?


skrev hmmmm i Delad vårdnad, när jag inte har barnet inträffar incidenter

Kan lägga till att jag ett halvår innan sjukdomen inträffade hade möte med anhörigstöset via Soc oxh de sa att det inte går att tvinga mamman till något med kontroll av alkohol eller liknande.

Vi bokade in ett gemensamt anhörigmöte med berowndecentrum men det kom mamman inte till. Sen ett halvåt senare var det permanenta skador tyvärr.


skrev hmmmm i Delad vårdnad, när jag inte har barnet inträffar incidenter

För ett år sedanpå den vecka jag inte hade dottern blev mamman hämtad av ambulans efter vart nära hjärndöd med dottern i flera dagar. Dottern försökte i pankik försöka få mamman bra.

Patientsekretess har maman sagt så jag får ej reda på något.

Men har lyckats få svaret korsakoff sjukdom / alkoholdemens. Permanent icke reversibel hjärnskada.

Har några frågor:

-Vilken hjälp kan min dotter få av anhörigstöd. Jag som pappa är tydligen inte anhörig till modern då patientswkretess råder.

-Jag misstänker att eventuell sen behandling av sjjkvården med tillförelae av tiaminledde till den permanenta hjärnskadan. Jag kan inte anmäla det till Inspektilnen för Vård och omsorg för jag är inte anhörig. Kan barnet göra fet trots det inte är myndigt?

-Jag har fått råd av specialister på Ersta Vändpunkten att barn ej ska vara ensamma med någon som har Korsakoffs sjukdom så dottern bor heltkd hos mig.

Trlligen dricker mamman fortfarande och snitttiden för att överleva Wernicke Korsakoff är fem år. Nu har det gått ett år sedan diagnosen.

Så lärdomen är att ta i med allt ni har inkl. anhöriga för ett totalt krig mot den som ör fast i alkoholen för det enda andra slutet är döden.


skrev Rosa ljus i Finns alltid en ursäkt!!

Nu sitter man här igen, idioten sover. Har än en gång blivit överöst med skit. Man är äcklig, bitter, vidrig, tråkig, kontrollerande, ett jävla psyk fall och gud vet allt. Just nu känns semestern väldigt ovälkommen...


skrev Azalea i En fortsatt kamp

Det är nog så för de flesta att man ibland känner sig ensam oavsett om man är själv eller bland folk.
Tankarna får fritt spelrum och fr att ensamheten blir större än den är.
Du är inte ensam det är bara en känsla och den går över.
Kram Azalea?

PS . Jag har en lite ensam dag idag och deppar ihop lite över det tradiga vädret. Får ingen energi när det inte är soligt och varmt som det ska vara nu.
Jag plockade fram en mys bok, kofta på, lite jordnötter i en skål och kröp ner i soffan under pläden och läser. Skönt att leva sig in i en bra bok och drömma lite DS?


skrev Morgonsol i Akut hjälp

Hej !

Förstår precis hur du känner . Förstår dig så väl. Du har försökt prata honom tillrätta och det hjälper inte? Om han hade haft cancer, hade du då försökt få honom frisk genom prat? Nej. Det går ju nämligen inte. Det är oftast likadant med alkoholberoende. Din kille är sjuk o han kan inte vakna hur mycket du än vill. Han vill inte va beroende men är det .

Ultimatum är ofta det man behöver ställa för att få till en förändring. Då måste han välja. Alkoholen eller dig. Men du måste också hålla det du sagt om du väljer o bryta. Du hjälper honom inte med att prata med honom när han inte kan eller vill förstå allvaret .

Kram på dig ❤


skrev Skrållan i En fortsatt kamp

Känner mig så ensam vissa dagar. Försöker tänka positivt, inte fastna, inte tänka negativt. Men ibland är det bara så. Är det saknaden? Är det dessa coronatider? Eller är det bara så det är?
För vem som helst? Känner alla så här ibland?
Det är som om jag låser mig fast och jag har svårt att hitta på något. Tänker hit och dit, att jag kan åka bort, men det blir ingen handling.
Tänker tillbaka, och då var jag ju också ensam, fast en full man i garaget.
Ja vissa dagar.......


skrev Självomhändertagande i Akut hjälp

Skrållan skriver mycket klokt som många andra här inne gör. Läs och skriv här.

Jag har inte ringt och pratat med någon på alkoholhjälpen, men ring som Skrållan uppmanar.

Jag hittade hit efter att mitt ex flyttat ut. Då jag fortfarande var medberoende. Trodde att jag blivit fri när psykologen sa det, att jag var i mål. Mitt mål var att bli fri från mitt medberoende och när han efter alla mina nya gränssättningar ville flytta själv så blev jag så tacksam. Äntligen.

Däremot så fortsatte jag att oroa mig över när han ska dö pga alkohol. Vi levde tillsammans i 12 år och jag var medveten om mitt medberoende i 6 år.

Fast jag visste inte vad ett medberoende var förrän i julas då jag hittade hit. Jag hade satt gränser så han inte ville bo kvar hos mig och det var verkligen bra. Jag försörjde honom i många år. Fråga mig inte varför.

Jag skriver det, därför att jag lät hans behov komma före mina. Jag gav mig en utbildning till mindfulnessinstruktör och där "vaknade" jag på riktigt. Det var då jag insåg att jag behövde hjälp av en psykolog och när han var ute så behövde jag fortsätta lära mig.

Det har jag gjort genom att meditera och ta hand om mig, sätta gränser till annat i livet där jag gett för mycket. Nu har jag just blivit utredd för adhd och jag förstår varför allt har varit som det har varit. Jag får besked senare, men det är mycket som har landat under vårens utredning.

Jag ser mitt mönster från barndomen, att jag varit duktig och snäll. Hjälpt andra. Istället för att hjälpa mig själv.

Nu är allt annorlunda. Jag väljer mig själv. Jag hjälper mig själv. Jag tar hand om mig själv. Varje dag. Varje ögonblick.

Och jag lever det liv jag själv vill. Jag förbereder mig för en utbildning som jag vill gå och jag skaffar det jag behöver för att planera bättre, få bättre struktur på tillvaron och jag ger mig själv mycket egen tid att tänka klart mina tanker.

Att skriva av mig min resa, för min egen skull. Jag har skrivit i många år för mig själv och det var så jag kom fram till att jag inte kunde leva med honom längre.

Jag hade glömt bort min dröm om att bli en mamma och jag längtar inte längre. Jag blev ingen mamma och jag kommer troligtvis inte att bli en mamma. Och det är ok. Jag tog hand om ett stort barn i mitt ex.

Det vill jag aldrig göra igen, men jag vill inte heller vara utan min resa.

Jag behövde lära mig att sätta gränser och att se till mina behov i första hand.

Ta hand om dig. Just nu. Vad behöver du. Just nu.

Jag läser brev jag fått av vänner när jag bodde utomlands som ung vuxen. Där skriver vi om killar, relationer, kärleken, flirtar och trohet osv.

En vän skriver, om killen jag var tillsammans med då. "Det finns massor med andra". Då tyckte jag nog inte om att läsa de raderna eftersom jag var så kär i honom, men allt han tänkte på var hans idrottskarriär och hans behov.

Det tog slut en kort tid efter att jag kommit hem. Vi behöll aldrig kontakten. Jag har haft en del relationer sedan dess och det finns fler som passar en.

Det viktiga är att du förstår dina behov. Att du älskar dig själv. Och att du är tillsammans med en kille som tillgodoser dina behov.

Missbruk är allvarligt. Det går sällan bra. Fast det finns ett jättefint exempel härinne. Läs Berras tråd. Jag tänker på hans fru ibland och undrar hur hon har klarat av att stanna. Han har barnbarn och uppskattar sitt liv med hela sin familj och jag blir så rörd när jag läser där.

Jag känner ingen som har tagit sig ur sitt missbruk som sagt det. Det finns en del människor som berättar om att de varit alkoholister som nu lever nyktra.

Det går bra för vissa.

Jag trodde att det var jag som skulle få mitt ex att sluta dricka. Men han valde alkoholen före och han har älskat alkoholen mer.

Det går inte bra för honom idag. Han är ofta berusad och jag har inte tid att prata med honom som förr.

Jag väljer att sitta i långa meditationer, sedan skriver jag, sedan behöver jag äta, träna, planera för min studieframtid, ordna det som behöver ordnas, skapa en bättre struktur.

Jag rensar ut och gör om. Skapar nytt. Vågar nytt. Välkomnar det som är bra för mig. Där jag får må bra.

I mitt liv där jag bestämmer hur jag vill leva.

Jag har tagit professionell hjälp, med egna medel och genom vården. Det är värt allt. Jag har också pratat med en präst.

Det tar tid. En dag i taget. Ett steg i taget.

Acceptera inte en dålig kommunikation.

Du väljer hur du vill göra.

Du är värdefull.


skrev Skrållan i Akut hjälp

Jaa det är väl just det, man kan inte prata någon som dricker för mycket, till rätta. Hur man än bönar och ber, så går det inte. Och att dom sedan blir arga och säger det mest avskyvärda när man ber dom sluta, det är väl att dom försvarar sin alkohol till sista droppen. Dom vill inte bli av med sin käraste vän.
Har levt själv nu i över ett år, sedan jag lämnade min man, numera ex.
Jag vet jag sa till mina barn, hur kan han välja att dricka och välja bort mig och vårt äktenskap. Vi hade varit ett par i 20 år. Men min dotter sa, mamma när en alkoholist dricker, så väljer dom t.o.m bort sina barn, så det är ju inte så konstigt. Fast sen är det kanske inte ett val. Dom är fast i sitt drickande, som får dom att må bättre ett tag.
Du måste försöka att sluta fokusera på honom, tänk på dig själv. Vad du vill, vad du tycker är roligt att göra. Det låter så enkelt, men det hjälper faktiskt. Sen kan du säkert ringa och prata med någon här på alkoholhjälpen.
Jag vet själv att jag blev så besviken efter att jag haft ett allvarligt samtal med mitt ex, trodde det skulle bli annorlunda, men sedan fortsatte han som vanligt att dricka.


skrev Nordäng67 i Hur blir man fri??

för din skull ♥️ Bra att du har tagit dig en bit på vägen! Kanske skulle du sammanfatta över tid hur du har det? Du startade din tråd år 2016 och nu är det 2020. Drygt fyra år har sprungit iväg. Är det någon skillnad på ert gemensamma liv? Ytterligare fyra år kommer att gå av bara farten. Hur vill Du ha det 2024? Vår lilla tid här på jorden är inte oändlig! Det där med att "ge upp hoppet" och sluta tro att saker ska bli annorlunda är bra. MEN det krävs att man agerar utifrån det har jag märkt för egen del. Annars blir man bitter och apatisk/ håglös. Att vara kvar i något som man har gett upp hoppet om tror jag skadar ens person. Lider med dig. Vet hur svårt det är! Många kramar