Senaste kommentarerna i forumet

Så imponerad av dig BladeRunner. Du är stark och kommer gå ännu starkare ur detta.
Ensamheten känns ibland, men det blir och går bättre med tiden.
Tänker att du/vi här oftast varit i långa förhållande med fylla, ilska, irritation och andra jobbiga saker, så det är klart att det inte är någon qvick-fix, att man med en gång mår bra. Det tar tid, och det får ta tid. Och mannen försöker väl med alla medel att få ha kvar sin vän, alkoholen, men även få ha kvar dig.
Hoppas du också kan ha en fin sommar där du bara kan tänka på dig och dina barn. Kram?

börjar nu♥️ Så glad att höra att du har klarat av att lösa alla saker på ett så bra sätt. Äntligen är du fri att styra över ditt liv! Vad stark du är och som du har kämpat! Är så himla imponerad ? Det var inget lätt sits du satt i men du fixade det! Nu när du slipper dra runt ditt ex ekonomiskt så kommer du att få det jättebra. Byt lås om det går☺️ Det gjorde jag! Kan man sova gott och åka hemifrån utan att fundera över om någon är på "besök". Många kramar till dig och njut riktigt ordentligt av sommaren och din seger♥️

Skönt att höra från dig också BladeRunner. Ni här inne på forumet blir nästan som familj, och man undrar hur det går, när man inte hör ifrån någon inom ”familjen”.
Så skönt för dig att du också är fri. Du har kämpat länge. Kampen fortsätter men då är det bara för sig själv man kämpar. Bra beslut att blocka honom om ni ska på semester. Då får du lite lugn och ro i själen.
Ja jag får verkligen fundera om det ger mig något att träffa mitt ex eller om jag bara tycker synd om honom.
Hoppas du får en skön semester BladeRunner. Ha det så bra?

Va härligt att höra ifrån dig, blev glad. Och härligt att du är fri! Forumet är guld värt och jag är glad att du har hittat inspiration i min tråd♥️ Ni är många som inspirerar och peppar mig! Visst är det skillnad på att överleva och att leva. Det har du så himla rätt i. Dörren är öppen och det gäller att gå ut igenom den och se vad som finns därute. Ta små steg i sitt nya liv, ibland stapplar man och ibland går man stadigare. Många kramar och tack för dina fina ord ♥️

Hej ! Är ny här. Anhörig sedan 1 år tillbaka till särbo som ja nu valt lämna sedan 1.5 mån tillbaka. Ja hatar honom så mycket samtidigt som ja älskar personen som inte är missbrukspersonen. Sånt känslomässigt kaos nu. Hur länge ja ska gå o va besatt av tankarna på honom o allt han sagt o gjort som varit destruktivt för mig? Psykisk misshandel och detta manipulativa beteende han har har knäckt mig. Så jävla elak det sista!! Hur mycket kan en människa vräka ur sig mot den han älskar? Helt sinnessjukt. Ja vet vad medberoende innebär och insåg att ja var/är det trots att ja läst på så mycket och ja är väl medveten om vilka beteenden en medberoende ska akta sig för. Vet att ja gjort rätt som lämnat honom. Ja behövde för min skull och han behövde definitivt inse att nu är det slut med att kunna kasta sin ångest på mig mer. SLUT!! Men detta hav att känslor nu som ja tydligen lyckats tränga undan. Varit så stressad så länge nu. Alla samtal, all skuld han lagt på mig att ja är otillräcklig o inte finns för honom. Alla fel ja gjort enl honom. Anklagelser att inte duga. Jävla skitstövel !!! Ja är så arg !!!!!!! Så mycket energi som går åt att tänka på honom och så mycket energi ja lagt på nån som sen kastat ur sig så mycket skit mot mig. Usch !!!!!

Du var den första jag började följa här och jag har följt din resa och ditt arbete med dig själv och det nya liv du skapar. Du har inspirerat mig och jag har härmat delar av det du skrivit, testat och utvärderat. Tack för att du finns. Nu är jag också fri ! Kan inte riktigt förstå eller ta in att det är sant men jag utforskar nyfiket det nya livet utan alkoholism och psykisk misshandel. Är ju en överlevare men inte så bra på att leva. Jag är iallafall oändligt stolt över den resa vi båda gjort och tänk vilka stordåd vi kan åstadkomma när vi klarat detta. Kram och vilken fin midsommar du och dina barn fick ! Blade Runner

Kära älskade medsystrar ,
Har inte skrivit här på flera månader, jag har behövt fokusera fullt ut på de steg jag planerat att ta och orka med alla bakslag utan att ge upp och den motvind jag kämpat i. Jag vill bara berätta ( flera av er har följt mig och jag har följt er) att jag efter att skilsmässan gick igenom i november nu har nått dit att jag och barnen bor själv :-). Exet har fortfarande nycklar kvar till huset men jag äger nu huset. Exet bor i en lägenhet i närheten. Jag har lyckats få klart bodelningsavtalet som har satt punkt för alla ekonomiska band där jag fram till förra veckan betalat alla hans utgifter och hans hyra. Jag är ”fattig” då det kostade att lämna hälften av mina tillgångar till honom och kunna ta över huset men jag är fri :-))))))). Detta är så oerhört nytt och under hela mitt vuxna liv har jag blivit utsatt för psykisk misshandel med en alkoholism som eskalerat dramatiskt de sista tre åren. Jag har blivit en stark överlevare men jag vet inte hur man lever ett liv på riktigt. Jag tar nu de första stapplande stegen och är väldigt lyhörd för vad jag känner. Jag saknar honom inte men jag känner mig ensam. Jag kan känna tacksamhet för fina minnen ( ja, de finns även i en relation med psykisk misshandel) men vill aldrig mer tillbaka. Jag får fortfarande mängder av hemska sms där jag är psykopat , sociopat, underbegåvad, manipulativ, ond, psykiskt störd osv osv men jag behöver inte längre bli förtvivlad över dessa meddelanden och fundera på vad jag gjort för fel denna gång. Jag kan ignorera och inte svara på sms:en. Jag är långt ifrån redo för allt det nya men nu kan jag andas och nu får jag inte en rak höger när jag minst anar det och det stärker mig enormt. Jag ska börja på enskilda samtal på Ersta i höst och min dotter har slutfört 6 månaders samtal och ska snart på sommar läger med sina nya vänner som har en mamma eller pappa med missbruk. Jag vet att om jag klarat detta så klarar ni som läser detta också av att ta er ut en destruktiv relation. Borra ner fötterna i marken ( som någon skrev till mig) och titta framåt och håll fast vid horisonten. Ni har varit ett enormt stöd för mig och jag är oändligt glad att jag hittade detta forum. Jag vill önska er en fin sommar och även om det blåser försök njuta av de små stunderna av lycka ni känner och vila när ni kan. Ni är fantastiska !
Kram Blade Runner

Min mamma har inte heller varit särskilt pedagogisk gällande mens, killar osv. Tog mig 7 månader att berätta för henne att jag fick mens när jag gick i sexan, ångest då var så extrem. Försökte flera gånger men kunde aldrig säga det, ändå är det knappast något man ska skämmas över. Och tack för att du delar med dig av dina erfarenheter självomhändetagande, det är alltid bra att läsa andras erfarenheter.
På något sätt kan jag typ acceptera att min roll är alla andra psykolog, så länge alla andra mår bra så gör det inte så mycket om jag mår skit. Har alltid trott att jag kan ta hur mycket som helst, men efter denna våren (som varit helt åt helvete med allt möjligt), så börjar det bli lite jobbigt faktiskt.

Har alltid haft psykisk ohälsa och missbruk i min närhet men det är först de senaste åren/året som jag börjar reflektera över det, innan har det varit väldigt bra undangömt. Har insett att av min närmsta vuxna släkt (föräldrar, deras syskon och mor o far föräldrar) så har 8/11 haft/har beroende problem, ganska sjukt ändå. Tyvärr så verkar jag "städa" efter dem alla (eller ja utom farfar som dog av alkohol då) på olika sätt, tyvärr. Tänk hur annorlunda det hade sätt ut om skiten inte funnits.

Min allra närmsta väns pappa dricker en hel del öl. Inte lika mycket som mina föräldrar dricker men ändå. Min vän hade då inte reflekterat så mycket över detta förrän i höstas då hon och jag hade ett långt samtal mitt i natten. Har en annan vän som jag fått veta har en pappa med drogproblem. Känns som om problemen finns överallt men inte syns. Men min närmsta vän då, hon har hamnat i en riktigt djup depression. En dag när jag inte var i skolan fick jag ett samtal där hon berättade att hon stått med tabletter i handen, och jag blev så sjukt orolig. Det är lite bättre nu men kanske låtsas hon bara för att inte besvära mig. Dessutom spyr hon upp nästan all mat hon äter.. Skvallrade för hennes mamma men hon lyckades försäkra henne att hon slutat med det, vilket hon inte har. Detta hör egentligen inte alls ihop med forumet men det fick åka med ändå.

I helgen var jag på en camping med min mormor, morfar, kusin, morfar och mormor och morfars två vänner. Alla utom min morbror bodde i två stugor. På samma camping jobbar min pappa på restaurangen hela sommaren. Han jobbar varje dag i typ 10 timmar.. inte jättebra. Även jag jobbar där ibland. Men iallafall så var vi plus min mamma och bror på restaurangen på kvällen. Mamma tar 3 glas vin, fast hon säger att hon bara ska ta två, helt okej ändå. Min mormor bryter sin nykterhet och dricker öl. Vi ska inte ens tala om hur påverkad morfar var. Jag inser att detta ej är bra och tar med mig min bror o kusin och badar. Senare åker mamma och min bror. Mormor och morfar är aspackade så jag och min kusin hänger ute och träffar på pappas arbetskamrat klockan 12 som undrar vad vi gör ute.. Lite jobbigt läge.
Dagen efter berättar min morbror att mamma ringt honom aspackad klockan 12 och klagat över min kusins beteende i 30 min. Detta minns hon ej... Sen skickar hon ett sms till honom där hon skriver att hon måste till systemet dagen efter fast hon inte har några pengar.
Den dagen (som är igår) blev ganska lugn jämfört med dagen innan. Jag jobbade dock från 14-22 och märkte direkt att min kusin (och hunden som de inte riktigt går ut mer ordentligt, utan jag får göra det) saknat mig.
Idag så började jag jobba klockan 12. Vid 11 är min morbror aspackad och resten av sällskapet åkte hem då så jag tog med mig min kusin till restaurangen. Såg till att han fick mat och satt med honom (de har bara typ nutella och öl i husvagnen). Sen fick han hjälpa oss i köket. Gällande det så är min pappa en helt annan person på jobbet, hans jobb personlighet är väldigt trevlig, det är den personen jag vill se som min pappa. Iallafall så hängde han där tills klockan 21 då vi slutade. Blev lite rörigt då han kan bli lite virrig pga sina diagnoser. Misstänker att han ville att jag skulle sovit med dem i husvagnen inatt, men det slutade med att jag åkte hem. Även om jag har lite dåligt samvete för att jag lämnade honom. Kan efter detta förstå varför han blivit anmäld till soc, framför allt med tanke på att hans mamma inte heller är stabil direkt. Han har inga syskon heller, och få vänner.

En positiv sak är dock att pappa dricker mindre nu när han jobbar så mycket. Även om alkoholen är framme innan skorna är av typ. Dock kollar han film med min lillebror på kvällen ibland, något som gör mig väldigt glad. Mamma har dock blivit värre och kan dricka upp mot 3 liter vin en kväll, blir det bara 1,5 liter kallar hon det att "ta det lugnt": Hon har dock sjunkit till en så låg nivå. Hon har lånat pengar av min lillebror (!!) blir så förbannad över det helt ärligt. Att hon lånar pengar av mig är en sak, det har dem båda gjort i flera år. Antar att hon frågade honom då hon redan lånat av min nyligen. Lite oklart vad pengarna går till, men hon har inte fått sina pengar än då hon fortfarande ej jobbar.
Har oxå fått veta att jag kommit in på gymnasiet, så blir flytt till hösten helt klart, på gott och på ont helt enkelt. Kommer dock komma tillbaka ibland, även om jag kanske inte vill egentligen. Men min lillebror och djuren är ju kvar. Ser inte min familj som en riktigt familj ändå. Även om jag under de bra dagarna nästan gör det. Har några vänner som jag hänger med på båten (snarare skeppet) och de är nästan mer som en familj än min riktiga familj. Känner mig mer trygg där med dem än hemma. En har till och med blivit lite som en storasyster.
Blev en hel bok igen nu verkar det som...

Vad fint att läsa ett inlägg från dig igen. Jag har inte orkat vara inne på forumet på några månader. Tycker du är klok som resonerar kring ensamheten och er ”nuvarande relation”. Jag hade försökt begränsa interaktionen så mycket som möjligt, trots covid. För mig har det skapat utrymme att vara själv ( något jag aldrig klarat tidigare) och tänka och fundera och försöka förstå hur man gör när man fokuserar på sitt eget mående. Jag har klarar mig igenom separationen nu och hoppas att jag kommit ut på andra sidan där jag nu kan påbörja mitt nya liv med barnen. Exet fortsätter att trakassera mig men det för inte ont längre ( även om jag blir ledsen av en del saker han skriver). Jag har bestämt mig för en månads time Out från honom när jag och barnen har semester. Ska blocka honom så att jag inte vara och varannan dag behöver marineras med elakheter utan helt koppla bort. Jag förstår att du och ditt ex kan ha trevligt och det är fint. Samtidigt fortsätter han dricka och därför kan ni aldrig få den relation du önskar men kanske kan ni ses ibland. Fundera på vad du får ut av att träffa honom. Kram Blade Runner

Du klarar av detta. Du har din lägenhet och jag vet att era känslor och ditt ansvar för honom blandas ihop i en salig röra och att allt du gör är att försöka reda ut. Han blir inte frisk och han kan inte leva med dig. Du har varit stark och åkt till lägenheten flera dagar men när han faller igenom blir du förvirrad och är tillbaka i hans ekorrhjul. Kan du bara bryta helt, säg för en vecka ? Öva på att inte ha någon kontakt alls i en vecka? När du utvärderat det har du fått lite mer kraft tillbaka och jävlar anamma. Jag kunde inte och kan fortfarande inte alltid skilja på hans / exets behov och vad jag vill. Men jag har bestämt mig för att ignorera hans sms hela tiden och ju mer distans jag får desto mer tid får jag att fundera på vad jag vill och vad som gör mig lycklig. Han lyckas fortfarande övertala mig till saker ibland, har oerhört svårt att säga nej till honom men det går. Du kommer att ta dig ur detta och jag hejar på från långsidan !!!!!
Kram Blade Runner

Jag var inte heller skrivit på flera månader, har lagt allt fokus på att steg för steg ta mig ur min mardrömssituation. Nu är 20 års äktenskap med psykisk misshandel och alkoholism som eskalerat över. Jag bor själv med barnen och ett bodelningsavtal är klart. Ett under att han till slut skrev på. Jag har gett bort hälften av mina tillgångar ( han hade inget/supit bort allt) men nu är jag fri sedan några dagar. Nu börjar mitt liv och den nya resan. I flera år väntande jag på att bli tillräckligt stark att kunna ta detta steg. Sedan stålsatte jag mig och har planerat varje steg i minsta detalj. Jag har inte låtit mig bli sentimental jag har tittat i backspegeln och sagt aldrig mer. Jag känner mig enormt lättad och också ensam men jag är fri. Sms och anklagelser fortsätter hagla, men jag kan ignorera dem nu även om vissa påhopp fortfarande gör ont. Jag tycker du bara ska fokusera på dig och dina barn på semestern och ta ledigt och njuta. När semestern är klar kan du fatta jobbiga beslut. Du vet ju att det inte blir bättre och att du inget kan göra men att du och barnen är värda så mycket mer. Du är fantastisk och du klarar detta. Blade Runner som följt dig på din resa !

Roligt att höra från dig InteMera.
Förstår att du haft det jobbigt. Hemskt när det är flera saker som drabbar dig.
Ja det är tufft att fatta beslut, men till slut finns det inget alternativ. Man bara måste tänka på sig själv, för att överleva.

Minns inte ens när det hände sist.
Jag har berömt honom för hans goda humör, nu på eftermiddagen.
Vet knappt hur jag törs prata...
Första eftermiddagen som jag inte har oro i magen.
Kan jag säga det?
Hur beter man sej med en nykter make som varit full varje kväll så länge jag kan minnas?
Jag vill inte heller lura mej själv och få orimliga förhoppningar.
?

Hej❤️ Jag känner igen mig i din berättelse. Att vilja lämna men inte kunna. Fråga mig inte varför. Hatar denna jävla sprit. När jag ser honom bli mer o mer onykter för att plötsligt gå över gränsen o bli dum o jävlig. Dagen efter bär jag skulden till allt säger han. Jag vill ta steget men mina känslor är fortfarande starka eftersom han är fin när han är nykter. Kram ta hand o dig

Hej. Jag skriver här för första ggn. Jag är ledsen o förtvivlad igen. Min man dricker o blir så dum. Han vräker ur sig fula ord, säger att jag aldrig visar honom kärlek. Han hittar på det mesta han kan för att jag ska komma i underläge. När han är nykter är han fin o planerar att vi ska göra saker men det blir inget av. Jag går i en anhöriggrupp men sen en tid tillbaka. Jag älskar honom men jag vet inte om jag orkar att kämpa mer. Om jag någongång tar upp hans drickande så blir han arg. Han har en ryggsäck full av jobbiga saker o det känns som om han flyr in i alkoholen och att han straffar mig för allt. Han har ett bra jobb som han sköter. Han bor på annan ort i veckorna men jag vet att han dricker varje kväll. Mina känslor just nu är ett virrvarr. Vet inte om jag orkar längre

Vad det känns igen Azalea. ”Attnuskavilösaalltförmannen”-syndromet. Det kickar in lite då och då. Svårt att släppa dom tankarna. Om han bara.......
Men du är bra på att ta hand om dig själv tycker jag. Att du verkligen tänker på vad du mår bra av.
Ja försök att njuta nu, innan mannen är hemma igen.
Hoppas du får en fin söndag?

Jag jobbar varje dag med att göra mig själv glad med promenader, pyssla eller vad som helst som jag mår väl av.
Men det går inte en dag utan att jag börjar tänka...på hur allt är och har blivit och plötsligt kommer jag på mig själv att försöka komma på lösningar och tips till honom hur han ska komma på rätt köl.
Jag vet att inget av det hjälper och även att han inte ens nu har insikten till det.
Men ändå är jag redo att komma på tips och idéer. Måste stoppa mig själv varje gång och inse att jag inget kan göra.
Men det är svårt, så oerhört svårt att släppa taget helt och vara " egoistisk "
Jag har en eller två veckor kvar till LVM är över och jag tänker använda varje minut till mig själv för att orka sen.

Kram och må väl?Azalea

Känner igen från min sambo att han dricker så himla snabbt! Snabbast och mest av alla, om vi är med andra. Det är väldigt frustrerande.

Du har verkligen upplevt både ett och annat, sedan blivit efterklok.
Men det är aldrig för sent, så länge man lever, att lära sej av misstag, bli klokare...
ingen skam eller skuld för att man inte fattade bättre, så viktigt!
Nyss sa maken, att han struntade i att köpa mer vin idag. Funderade mest kring kostnaden. Men ändå, jag kommer nog att ta ett dopp med honom ikväll. Han kommer inte att bli tokfull.
Glad för det lilla ?

små tysta protester i smyg som gör att man känner att man fått ge igen lite. Även om dom inte ens märker det. Gjorde likadant, hällde ut alkohol för att protestera. Väldigt starkt av dig att parallellt med att du får ta konsekvenser av din man supande klara av att jobba med ditt eget intag. "Felet" man gör är nog att man parerar och kurlar. Dom får aldrig riktigt ta konsekvenserna av saker dom ställer till med när dom är berusade. Minns en gång när mitt ex (vi var särbo) hade bjudit in flera par på grillkväll. Han hade ringt runt när han var lite salongsberusad och slagit på den stora trumman, "bara kom så fixar vi maten". När den dagen kom började han "värma upp" vid lunch. Var rejält berusad när han ringde mig och bad mig handla till grillkvällen, han hade "glömt handla". Gissa vem som fick slita som ett djur med att handla, laga mat, ta emot folk...ja ALLT. Han var så full att han gick och la sig före desserten. Hemsk kväll eftersom jag inte kände dessa människor så väl. Tänk om jag istället hade sagt ifrån redan när han ringde och bad mig handla och låtit bli att åka till honom. Då hade han fått ta emot alla gäster själv, ingen mat och packad. Det hade varit en lärorik och genant läxa för honom. Lägg tid på ditt eget mående, gör saker du tycker om. Kram

Som en slags protest
Som en hämnd för gårdagen
Jag spolar ut ett par deciliter ur BIB, rätt ner i avloppet!
Några ögonblick med känsla av makt - mitt i en total maktlöshet!

Vilken kamp du har tagit dej igenom.
Håll fast vid ditt beslut
Håll ut även när känslorna vill styra
Håll om dej själv ❤ Din tid är NU

Så klok kommentar! Det är verkligen frestande att dela upp alkoholisten i flera olika personer. Jag gör precis likadant!
Älskar den man som jag vaknar och dricker mitt morgonkaffe med.
Men sen, förändringen som börjar efter lunch?
Hur många olika personer måste jag/ vi stå ut med?
Fortsätt att prata med henne när hon är nykter. Då är du modig, och inte lika feg som jag.
Det FINNS hjälp att få för den som vill ta emot. Börja med hälsocentralen, medicin och samtalsstöd.
Oavsett om ni ska leva tillsammans eller inte så har ni barn ihop = evighetslång kontakt.
Berätta bara om hur DU mår och känner av hennes drickande. Undvik fokus på henne.
Då behöver eller kan hon inte sätta upp ett försvar.

Det är en riktigt lång process som helt bottnar i att min man drack kopiösa mängder och var en stor fara för sig själv.
Ett flertal sjukhusbesök,ambulans.
Många gånger inlagd på avgiftning.
Sen har vi också gjort många orosanmälningar. Vi är flera i familjen som gjort det men även sjukvården och läkare
Det verkar som det krävs många anmälningar innan det tas på allvar av socialtjänsten.
Sen ska ju förvaltningsrätten säga sitt och ta beslutet och där blev han friad förra sommaren och släpptes ut efter 2 dagar.
Då skulle han hamnat i LVM efter att blivit hittad medvetslös med 4,89 i promille. Plus allt som hänt tidigare.
Det resulterade i att han nästan döp ihjäl sig. Han har ingen hejd när han börjar.
Så många anmälningar och det är ju av oro man gör dem. Oro för en människas liv.
Det är jobbigt att göra dem för det kändes som man svek och lämnade ut honom. Och han ansåg såklart att jag/ hade "sätt dit honom" men jag hoppas att han en dag förstår varför vi var tvungna att göra det.
Hoppas detta gav dig några svar på din fråga.
Kram Azalea?

Samma mönster varje kväll.
Drickandet börjar långt innan middag. I bästa fall möts jag av en överdrivet positiv man som jag
" bara" behöver bekräfta.
Förr eller senare växlar det om till att bli en självgod typ som jag gör allt för att hålla mej undan.
I går var han inte direkt otrevlig, men nedsölad av rödvin, gick han omkring och började måla utomhus! Hittade på en massa praktiska saker att göra med mer eller mindre bra resultat. Vissa helt galna. Så att jag måste stoppa.
Då kom hans dåliga humör och dåliga ord.
Tack och lov kunde jag dra mej undan, göra en tidig kväll.
Snart vaknar ännu en man, med snälla ögon och mild röst. Han minns ingenting och kommer inte att kommentera sin galenskap.
Hur sjuk blir man innan man erkänner?
Jag var långt ifrån hans stadie när jag insåg hur fel det hade blivit.