Senaste kommentarerna i forumet

Hej , så bra att du skriver här. Har du någon nära som du har bra kontakt med, förälder, syskon, läkare, psykolog.
Det han gör är inte ok. Du vet det.

Nu behöver du agera och ta dig därifrån.
Var kan du bo tillfälligt. Hos vänner eller anhöriga.

Ta hjälp att ta dig ur situationen på det sätt som passar dig.

Jag tänker förstås på att anmäla till polis, socialen osv.

Men först så tycker jag att du ska ta dig därifrån så du aldrig mer ska uppleva att någon annan tror sig ha rätten att bestämma över din kropp.

Du äger din kropp. Du äger ditt liv.

Ta hand om dig.

Blir så berörd, känner bara vilken styrka du och många andra har!
?️‍♀️

Jag måste flytta.
Inatt blev det ohållbart.
Oftast när min sambo dricker så sover han i soffan eller annat rum.
Inatt la han sig i vår gemensamma säng. Han lyssnar inte på ett nej och nu orkar jag inte mer.

Jag måste flytta.
Men min sambo har tagit lån i mitt namn vilket innebär att jag i princip inte har råd med en egen lägenhet.
Vad tusan ska jag göra?
Jag går i tusen bitar snart av känslan att leva med någon som tror sig ha rätten att bestämma över min kropp osv.

12 öl (om det är 33cl 5 procentig) är ca 50 cl sprit. Det är galet mycket och du har helt rätt i din känsla av att det inte är riktigt ”normalt””. Om han inte blir sjuk av det har han en stor tolerans. Men han rör sig kanske bland folk där det här är ”normalt” och då har han druckit sig till en hög tolerans.
Samma sak med att dricka en flaska sprit på 3 timmar. Han borde få en promillehalt där han i princip dör, men han har nog väldigt hög tolerans eftersom han ”klarar” det. Vad det gör med hans hjärna vill man inte veta.
Blir det värre? Många här på anhörigsidorna skriver att de såg problemkonsumtionen tidigt. På beroendesidorna där jag kommer ifrån så finns alla som har insett att vi har problem. Och ja, det blir ofta värre. Om du tänker dig en framtid med barn etc med honom så vill man inte ha någon som dricker dessa galna mängder varje helg. Det funkar inte om du ska ta hand om små barn.
Tycker inte att du ska kalla honom alkoholist. Det är ett väldigt laddat ord och förknippas med personer som sitter på parkbänken. Han kommer inte att vilja ha den etiketten -det vill I princip ingen av oss på beroendesidorna även om vi som hänger där har insett att vi har ett problematiskt förhållande till alkohol. Det är kanske bättre att faktiskt prata om konsumtionen utan att sätta etiketter. Det enda som händer om ni har den diskussionen är att han går till sina kompisar som troligtvis dricker lika mycket dem och konstaterar att det är ”normalt”. Om alkohol alltid ska drickas när man ska ha kul (stranden, fjällen, picnic etc) så är det en rätt trist inställning, som inte är sund och som blir väldigt problematisk om ni får barn.
Lita på din magkänsla här tycker jag.

Tänker på dig ofta och undrar hur du har det nu och hur du mår.
Hoppas att det är fint ?
Kramar Azalea?

Att leva med en alkoholist.
Det är väldigt skönt och bra med detta forum och fint att du har kommit hit. Fortsätt att skriva här, det hjälper mycket. Vi är många som lever i olika typer av situationer dom medberoende och jag är en av dem.
Det viktigaste jag har lärt mig hör är att ta hand om mig själv, vikten av att verkligen göra det .
Det är svårt i början men man lär sig lite i taget.
Ge dig själv en stund som är din varje dag.
Kram Azalea?

Min pojkväns bästa kompis och hans inneboende är destruktiva människor som använder alkohol som ångestdämpande De har tidigare kunnat använda min pojkvän som en dryckeskompis eftersom han själv har problem med kontrollera sitt drickande. Det har uppstått flertals situationer då de säger en sak till mig och en helt annan sak till min pojkvän, vilket skapat ännu mer osämja mellan mig och min pojkvän än vad det redan är. Jag har slutat anförtro mig till dom och sagt till min pojkvän att jag tar avstånd ifrån dom. Även han har tagit avstånd från dom och sagt att han kan umgås med dom utan alkohol inblandat. De har mer eller mindre vänt detta emot mig och snackar skit om mig så fort de får tillfälle, t.ex att jag är en sjuk flickvän eller att jag är patetisk. Visst, jag har haft mina utbrott men med tanke på vad jag har fått utstå när pojkvännen tappat kontrollen så finns det förklaring till det men nej, dom ska gulla med min pojkvän och få honom att tro att det är mig det är fel på och att jag överreagerar.

Om vännerna själva har ett missbruk eller av någon annan anledning har en dold agenda så försök att hålla dig borta, annars finns det risk att du får bita dig själv i svansen. Förhoppningsvis inser missbrukaren det själv men när dom redan ser sig själva som ett offer så väljer de såklart att lyssna på den personen som får dom att må bra. Jag tror inte min pojkvän ser vad hans vänner har haft för inblandning i det hela men jag är glad att han inte väljer att lyssna på deras skitsnack och att han markerat tydligt att han inte längre kommer dricka med dom. Sen får man ju hoppas att han håller sig till det löftet

Ville jag egentligen inte ens prova alkohol för att min mamma pratade verkligen med mig som att det inte var ok att prova innan jag hade åldern inne. Hon har inte varit pedagogisk alls. Hon har inte förklarat något, varken om mens, killar, sex, alkoholen eller droger, men jag var pryd och präktig. Förmodligen för att jag såg upp till min mormor som var religiös och min mamma hade väldigt respekt för min mormor. Min mormor har haft det tufft, men kämpat. Hon blev änka med flera barn och sedan träffade hon en man som lurade henne på pengar och kärlek.

Min mamma klev in och hjälpte min mormor och flera syskon. Och jag förstod vilken hjälp hon gav. Jag antar att det är därför som jag har hjälpt andra, klasskamrater genom livet.

Som en slags psykolog till andra. Min "räddning" blev på ett sätt genom en insikt jag fick som 24 åring då jag blev föll i en djup depression. En riktigt allvarlig som krävde inneliggande vård, i 3 veckor, för att jag inte skulle genomföra de suicidtankarna jag plågades med då.

ALLA, precis ALLA mina "så kallade" vänner försvann under min djupa depression. Alla vet inte om att jag var så sjuk, men ingen fanns där då.

Flera år senare, då jag pratat med psykologer insåg jag att jag måste bli min egen bästa vän och jag behöver lita på mig själv och ta hand om mig själv, vilket jag gör bra. Bättre än någon annan i min omgivning, men då har jag varit på djupaste botten.

Det är bara du som kan bestämma dig för att sätta gränser till andra och börja lyssna på dig själv och inåt.

Det är svårt, faktiskt jättesvårt, därför att när du är andras psykolog så är du "någon". Du behövs och vi människor behöver känna oss behövda.

Det är inte lätt, men du kan pröva, när du känner dig redo. Att sätta gränser och säga nej ibland, för att se vad som händer.

Ge dig själv mer tid. Du skriver att du "bli den jag vill vara till hösten." Bra! Öva redan nu. Det krävs övningar. Definiera för dig själv, vem är det du vill vara. Vad hindrar dig från att vara den idag. Finns det hinder. Vad behöver du för att vara den du vill vara.

Du är på en bra väg. Gå din väg och vägen kommer inte vara rak oavsett. Det kommer att finnas hinder, du kommer möta vägskäl som du inte visste om. Du behöver ta beslut och du behöver kanske prova att gå på fel väg och sedan backa och gå tillbaka.

Du kanske också behöver skapa din egen väg som inte finns.

Det har jag gjort. Jag har inte grävt fram den, men jag har krossat murar som inte går att riva och jag har tagit fågelvägen ibland och gjort stigar där det inte finns mark.

Allting går. Du behöver bara veta vad du vill och det kan ta många år. Följ din mage och fortsätt lyssna på det där med din instinkt om alkoholens förbannelse.

Det finns så mycket annat i livet som är bra. Säg bara nej. Tack. Du kan också säga som nyktra alkoholister säger i Hollywood om du inte vill argumentera eller förklara, vilket ingen ska behöva göra. "Been there, done that" Och du behöver inte bevisa något för någon.

Jag förklarade mig länge. Det var så jobbigt. Men nyttigt. För jag upptäckte alla som inte kunde eller vågade säga nej. Ingen ska tvinga en. Till vaddå. Att dricka gift. Det kan ju verkligen gå åt helvetet. Folk dör av alkohol. Jag var på en begravning som var så hemskt onödig. En ung man körde ihjäl sig själv och hans flickvän och hennes syster. Han hade hög promille och han trodde att han kunde köra på fyllan för att han var en duktig rallyförare.

Alkohol är farligt. Det borde varnas mycket mer, i skolor och kampanjer, men det är också pengar till staten Sverige.

Gör precis som du vill. Du är stark. Och bra! Precis som du är!

Det har gått några månader sen jag skrev mitt första inlägg i april. Kombinationen av covid-19 och midsommarhelg har inte varit något hit alls. Sambon söp sig redlös i smyg på midsommarafton när vi var hos mina föräldrar. Han hade gömt starksprit i min bil för att kunna dricka mer än vad som stod till buds.

Ikväll ligger han här däckad i soffan. Efter att först ha somnat ut på altanen i en tältstol framför grillen och ett halvfullt konjaksglas. Ikväll var jag enligt honom en jävla kärring och en jävla hora som han ville kasta ut ur huset. Situationen känns minst sagt olustig.

Jag mår inte bra själv heller. Det beror inte enbart på hans drickande då jag sedan tonåren har brottats med suicidala tankar till och från. Jag är inne i en sådan period just nu och känner trots antidepressiv och ångestdämpande medicin ingen större livslust.

Tacksam i alla fall för att jag kan skriva av mig här och att jag hade ett långt telefonsamtal med min pappa för en stund sen där jag kunde prata helt öppet om sambons alkoholism och mitt mående.

Jag ska försöka prata med sambon imorgonbitti när han har sovit avvakta ruset och innan jag åker till jobbet. Min förhoppning är att han ska ta kontakt med vården för jag orkar inte ha det såhär så mycket längre till.

/V

Ja,nej,ja skulle jag säga, men det viktiga är hur vill du leva ditt liv. Av vad som framgår verkar det ju inte vara så här och din oro är befogad tycker jag. Tycker det verkar mycket oroväckande och flertalet, är jag ganska övertygad om, dricker inte så här. Dessutom tror jag att det finns mycket stor risk att situationen med tiden blir värre och missbruket tilltar. Det viktiga är kanske inte vad som är normalt utan hur du vill ha det. Det är ditt liv det handlar om. Hur din sambo beter sig när han är onykter kanske inte är det viktigaste. Personligen vill jag inte dela mitt liv med någon med missbruksproblem som inte är motiverad till förändring. Allt du tycker och tänker är sunt, men du tvivlar och det finns det ingen anledning att göra. Så tycker jag!

4. Kan man anses som alkoholist om man "bara" är 20 år?

DEtta är verkligen exakt så jag känner. Min pappa är alkoholist och därför dricker jag sällan. "För sällan för att vara i våran ålder" enligt pojkvännen som dricker varje helg. Han vet liksom inte när han ska sluta känns det som..? Vet inte varför jag kommenterar, tror jag bara vill säga att det känns väldigt skönt att någon känner likadant som mig!! Tack. för det. Hoppas ni klarar er igenom det. Kram!

Hej! Som titel lyder så TROR jag att min sambo har problem med alkohol. Jag vet inte än. En kort backstory om oss. Vi är i 20 år åldern och har varit tillsammans i ungefär 3+ år. Vi båda har föräldrar/förälder som är alkoholist och det är kanske därför jag blir extra nojjig och orolig.

Han dricker inte varje dag men han dricker varje helg. Förut drack han ofta när han satt och spelade dator med sina vänner. Jag berättade för honom att det var jobbigt för mig och han sade att han skulle sluta. Det gjorde han inte. Och för mig blev det som att han smygdrack eftersom att det pågick när jag hade gått och lagt mig. Alltså typ efter 00 på nätterna. Jag tog upp det igen eftersom jag sett ölflaskor på skrivbordet och han sa att han inte ens hade tänkt på det. Fast jag blev så upprörd.

Det är många sådana här sitationer som har uppstått där han säger att han inte "tänkt på" att jag blir ledsen och mår DÅLIGT av hans drickande. Jag har till och med sagt att jag tänkt lämna honom och han säger att han ska bättra sig. Nu dricker han dock inte ensam framför datorn längre och heller inte om han inte ska ut. MEN, när han väl ska ut (vilket är iallafall 1 gång i veckan, kanske 2.) så dricker han minst 12 öl. Är det mycket eller är det vanligt? Jag har inte varit med någon innan som har druckit så mycket alkohol och jag själv dricker sällan och när jag väl dricker så dricker jag ju inte 12 cider.

Det som fick mig att tänka extra starkt på detta nu är för att jag, åter igen, tog upp detta ämnet om alkohol och sagt att jag vill att han ska kunna bevisa för mig att han KAN hänga med vänner eller gå ut utan dricka. Han säger åter igen att han ska tänka på det men jag har inte sett någon som helst förändring. Han dricker fortfarande lika mycket öl. Och nu till midsommar. Vi firade på varsitt håll, det funkar bra. Men nu berättar han att han drack runt 30 öl på midsommar vilket jag ifrågasätter och han säger "jaaa, men vi började tidigt typ 11 på morgonen". Är detta normalt? Dagen efter midsommar var han på fest igen där han nästan drack upp en hel flaska sprit SJÄLV på 3 timmar. Han tycker att det är normalt? Är det det?

Han är aldrig elak mot mig på fyllan eller annars heller. Jag älskar honom men det gör ONT i mig. Jag är ständigt orolig för jag vill inte hamna där min mamma är. Gift med en alkoholist som inte gör något om dagarna. Samtidigt tänker jag att vi är bara i våran twenties, att vi är unga, såklart man får "leva"! men sedan tänker jag om det blir värre med åren?

luddigt inlägg men mina sammanfattade frågor är väl.
1. Tycker ni att det låter som att han har problem? Helgsalkis kanske?
2. Är det "normalt" att dricka så många öl VARJE HELG? Eller vad är liksom det "normala"?
3. Tror ni att det blir värre?

Jag vet inte vad jag ska göra.
Mvh Ung tjej på 20 år som inte har nån koll alls på livet

Vi börjar lite lugnt i nörheten?

Ja helt ljuvligt att fira på ett sätt som passar en själv. Nytt även för mig! Åh va härligt att du också övernattar utomhus ?? Man sover så himla gott? Trädgården är perfekt om man ska sova ute själv. Jag vågar inte sova själv i skogen...än i alla fall ☺️ Kram

Det var underbart att göra något som jag ville göra. Inte bara de där måstena som alltid hör till. Eller för att någon annan kräver ellergör att msn måste.
Det var en mycket bra erfarenhet.

Måste berätta att jag sov utomhus sen i min hängmatta som jag gett mig själv i födelsedagspresent.
Fuskade lite? haha. Satte upp den i trädgården så det skulle vara nära hem. Haha
Men det gick bra och var så skönt att lyssna till sjön och prassel i skogskanten innan jag somnade.
Må väl?Azalea

På något vis tog jag kontakt med mannen, vilket jävulskt märkligt betende hos mig. Skickade ett sms där jag skrev vad jag kände, inte ett svar. Han kommer upp till stugan kvällen innan midsommar( där nyttjade jag honom med div karlgöra, skönt) han ringer och vill komma upp på midsommae till min familj, han kommer min familj tycker det är ok. Och så är han kvar, vi dricker och det vet han om. Så åker han hem. Jag jobbar idag och han är här när jag kommer hem, klipper gräs, jag är helt slut, grinig på ungar och surr. Då surnar han till, och ska åka hem. Fine, han lagade båtmotorn och klippte gräset vad mer kan man begära. Han tog båtmotorn och för till stugan för han skulle hjälpa oss med den. Där finns det sprit, så jag tror det blev tufft och en anledning till att dricka. Jag frågade honom varför han blir så upprörd för att jag är på dåligt humör, det har ju inget med han att göra.

Så glad att höra att även du fick en fin midsommar ? Det har du verkligen gjort dig förtjänt av och jobbat hårt för. Underbart med vandring i naturen. Där finner man alltid ro och glädje. Kram

tycker du skriver väldigt kloka, fina och tänkvärda inlägg. Läser dom alltid flera gånger för att dom ska skjunka in på djupet. Är också så tacksam över detta forum där man kan läsa och skriva, dela med sig och ta del av. Aldrig känna sig dömd, man får alltid stöd och uppmuntran. Så himla fint tycker jag. Så tack själv för alla kloka tankar du delar med dig av. Spännande att du tänker övernatta utomhus ? Det är härligt. Jag har "fuskat" och använt trädgården vid något tillfälle. Kram

Tack Nordäng67 och Denhärgången för era inlägg. Mycket intressant att läsa.

Ja, jag har också ett antal nyårsaftnar som jag suttit ensam vid 12 slaget...
Även en julafton...
Så sorgligt, det blir verkligen en hopplös känsla av att se bakåt, se utvecklingen tills nu..
Det enda positiva är att jag har lätt att avstå egen berusning! Ingen längtan alls efter att befinna mej i det läget.
Tillsammans med vuxet barn m partner delade vi 1 flaska vin till middag. Ett glas var. Maken hade ett visst stöddrickande i smyg, men det gick inte överstyr.
Vi delade även 1 flaska alkoholfritt rosé.
Tacksam över kvällen.
Fundersam över fortsättningen på sommaren. Men 1 dag i taget måste gälla även i det här fallet.
Jag ser fram emot kursen för anhöriga. Skönt att höra att du också tycker att den är bra, Skrållan.
Ja, jag ska fundera på hur jag kan bemöta mej själv på bästa sätt när det krisar. Känns hoppfullt att jag inte blir sugen på vin då. Den tanken lockar inte alls. Jag behöver egen tid, drar mej undan, lyssnar på musik, ljudbok, naturen, djuren....eller kontaktar en nära vän. Att skriva här är också ett sätt att sätta ord på galenskapen. Följa utvecklingen över tid.
Ser också fram emot att utvecklas själv, som människa.
Jag vill våga tro på förändring ?

Ibland känner jag att jag vill vara klok och skriva bra. Sen inser jag att jag aldrig läser igenom min text utan bara "postar". Och det är något som jag ska öva på, att läsa igenom och tänka efter före.

Sen inser jag att jag är här inne ofta och läser när jag borde göra annat, jag fastnar ibland och skriver kort, ibland långt.

Och nu vill jag säga tack till er alla i denna tråd som inspirerar mig, som påminner mig och som får mig att förstå vilken resa jag gör, i och med era resor och tack för den vänskap som jag känner att jag har även om jag inte träffat någon av er. ?

Jag blir så glad att höra att ni mår bra.

Nordäng67. Jag ska också sova ute en natt i sommar, när vet jag inte, men jag ska det!

Kram till er alla

hur kan du bemöta dig själv på rätt sätt i den stunden. Lägg funderingarna där ett tag. Se om du får fatt i ngt. Det är inte lätt på något sätt. Men det är En väg.

Så fantastiskt skön känsla när man hittar sig själv och kan njuta av det sällskapet.
Härligt att höra att ni allihop har haft en fin midsommar☀️☘
Jag tänkte igår att det var första gången på många år som jag inte känt oro eller andra dåliga känslor över hur midsommar kommer att bli. Så befriande.

Jag spenderade hela dagen med en väninna och var ute och vandrade i underbar natur. Då tog vi oss tid tills att utforska allt, ha en lång pic nic och bada i havet.

Äntligen en fin midsommar att minnas?

Kram till er alla och njut?Azalea

att höra att ni också har haft det bra Exhale, Renée, Självomhändertagande och Skrållan? Det man verkligen har lärt sig dom senaste åren är att man faktiskt kan välja hur man ska ha det. Allt faller inte på plats direkt, det tar tid. Men ger man sig själv tid, har tålamod (med sig själv) och har bestämt sig så får man det liv man vill leva. Kramar från mig till er och önskar er en fortsatt fin helg ♥️