Senaste kommentarerna i forumet

Känner mig vilsen i det nya. Den första kampen mot en ny vardag över. Det börjar rulla på. Då är det som att den vaknat igen. Ilskan. Mot alkoholen. Mot mitt självbedrägeri. Mot allt som saknades. Mot allt i mig jag tummade på. I dessa dagar, särskilt mot gamla sunkiga könsroller.

Lite förvirrad på min egen resa mot ett mer genuint varande i mig.

Känner mig vilsen. Känner mig historielös. Det börjar kännas som en bleknad film. Relationen, den jag trodde jag skulle stanna i. Saknar naivitet jag hade. Saknar inte naitiviteten jag hade.

Tar ett djupt andetag. Även detta går över. Men just nu. Just nu i denna stund. Är jag så jävla arg. Och har ingen att vråla ut mitt avgrundsvrål på.

Tack! ❤️
Jag vill vara en förebild för vår son och hoppas att jag kan stå för mina val när han som vuxen kommer ifrågasätta mig.
Jag försöker att tänka långsiktigt och landa i varje steg samt kommunicera om det. Framförallt med min man. Vilket inte är det lättaste.

En dag i taget, som du säger. Och njut i ögonblicken. Just nu njuter jag av en god sallad och en stund för mig själv.

Du genomgår en process. Det låter trevligt med en gammal vän som finns där. Tänk på vad du behöver och vad barnen behöver. Stabiliteten kanske är viktigare än något annat. Att ta hand om dig och barnen är viktigast av allt. Det låter som du behöver lugn och ro ett tag, låt det komma först. Rutiner och vardag som du vill ha det. En sak i taget. Sen kommer harmoni och efter det kan alltid lyckan komma, men tillåt dig att landa i din process. Ta hand om dig!

https://alkoholhjalpen.se/node/134073

Hoppas att det lyckas med länken.
Jag såg ditt inlägg nyss och känner att jag bara måste få med tidigare inlägg som jag och flera andra har gjort i en annan tråd.
Tänk på dig själv och barnen och för allt i världen läs boken Jaget och Missbrukaren av Craig Nakken om du inte redan gjort det. Det handlar om barnens och ditt liv!
Önskar dig all styrka och allt mod.
Lisbeth

Så tungt det är för dig nu. Känner så med dig. Det är inte lätt att bestämma vad man vill. Försök att tänka på dig nu. Man kan ju inte ändra på någon förutom sig själv. Det kommer bli bra. Så småningom. Vill sända dig en stor varm kram?

Var på alkoholrådgivningen med barnen idag, det blev många tårar och tankar när de berättade hur de kände
De har ju verkligen väldens finaste pappa när han är nykter. Jag har ångest och dåligt samvete för både barnen och min man, tiden börjar närma sig då vår skilsmässa går igenom bara 4 veckor kvar, vet inte vad jag skall göra en bit i mig säger att jag bör släppa å gå vidare både för min egen skull men oxå för barnen, har ju inte samma känslor för honom längre, är trött och ledsen vill bara vara i fred, men något i mig har svårt och vill inte släppa 25 års relation, då vi haft många fina år och stunder oxå.
Men tanken på att jag inte vet hur länge han kommer vara nykter nu gör att jag bara inte orkar åka berg å dalbana längre, känner mig som en svikare och en riktigt stor skit.
Får heller ingen draghjälp av honom han säger att vill jag skiljas så får jag fixa allt han skriver på men tänker inte boka ett enda möte.

Känns som jag aldrig kommer bli lycklig igen.

Hej, kanske är du anhörig till någon som givit dig förtroendet att berätta om hur svåra tankar kan leda till en önskan om att dricka alkohol. Gissar att alla som väljer att ta ett glas eller många har sina skäl. Alkohol är en sinnesförändrande substans.

Att försöka vara ett positivt stöd för någon som dricker kan vara utmanande och ibland svårt att balansera med sitt eget mående. Utifrån ditt inlägg gissar jag att du funderar en del på vad som är möjligt att göra som anhörig och vad som sannolikt kräver professionell vård? Som du ser tog jag bort en av dina länkar då den ledde till en specifik verksamhet och kunde uppfattas som reklam. Jag hoppas du har överseende med det.

Om du vill får du gärna berätta mer om hur just du har det. Här finns andra som ger och söker stöd då det kommer till att vara nära någon som dricker problematiskt.

Varma hälsningar
Li-Lo
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Hur det går framåt för dig och din familj! Har tänkt på dig och jag läser dina rader. Framgång, ett återfall som behövdes för att prata igen. Kan tänka mig hur svårt det varit, men nu är ni starkare och du är stark. Du har en bra plan om det behövs. Det gör dig trygg i att du vet hur du ska agera ifall du behöver agera. Du är en förebild för många tänker jag. Att ha en plan som du borde alla ha, för att veta hur en ska agera, oavsett var en befinner sig i livet tänker jag, fast särskilt i ett skarpt läge.
"Jag vill tro på det här." skriver du. Jag vill också tro att du får som du önskar.
Grattis till 3 åringen i efterskott.

En dag i taget. Njut av allt som känns bra.

❤️

Hej, så fint att höra från dig. Hoppas att du hade ett trevligt födelsedagsfirande hos din vän. Grattis i efterskott!
Jag tänker att det är bra att din farmor har sett hur ditt samtal med henne har blivit en vägöppnare för henne att prata med dina föräldrar.
Jag förstår att din bror har varit skyddad från en del och det är bra att du har förberett honom på hur du uppfattar situationen. Det kommer vara en process även för honom, som det varit och är för dig. Sen är det upp till honom vad han vill se. Det är bra att din farmor agerar genom att prata och förhoppningsvis så kan även din bror och hon prata och han kan få ännu ett perspektiv.
Det är förstås upp till honom och henne. Det behöver du inte ta ansvar för. Du har bidragit till att samtalet har kommit upp till ytan och det ska du vara stolt över.

Ha en fin dag!

Åh vilka jobbiga känslor. Hoppas så att det gått bra

Hej.
Ja är i samma sits.
Min särbo är alkoholist. Förra veckan fick ja nog. Och gav ett ultimatum
Du är stark. Som lämna. Ja borde göra det med. Men är inte lika stark

Tack för din text! Känner mig lite bättre till mods
Min sorgsenhet går i vågor och i dessa corona tider vill man helst av allt bara få en kram av nån men det är ju uteslutet.
Tur att jag har katten, mjuk och go
Nu försöka sluta grubbla och ta en lång promenad
Kram på er alla som kämpar

Någon annan som känner igen sig i detta ämne, att dricka för att man inte känner sig nöjd med sin kropp, antar att det finns djupare psykiska förklaringar som kan ligga bakom, hittade dessa länkar som förklarar lite vad jag tror att man kan uppleva:

https://psykiatri.sll.se/aktuellt/behandling-for-tvangssyndrom-och-dysm…
https://www.internetpsykiatri.se/behandling/dysmorfofobi-bdd/
https://www.sahlgrenska.se/omraden/omrade-1/neurologi-psykiatri-habilit…
(Länk borttagen av admi)

mig så mycket i det du skriver. Hjärtat värker och också att mannen inte verkar bry sig så mycket om att man har gjort slut. Lämnade för snart tre år sedan och som Skrållan skriver, det blir bättre. Så håll ut. Var så ledsen och mest ledsen var jag nog på mig själv. Man hade investerat tid, känslor och engagemang men fick inte samma tillbaka. När jag gjorde slut hoppades jag nog innerst inne på att mitt ex skulle förstå allvaret och ta sig i kragen. Hände inte och då fick jag starka känslor av att jag var värdelös och inte betydde något. Nu vet jag bättre. Inget och ingen betyder mer än alkohol för en aktiv alkoholist. Deras hjärna är besatt av att få dricka. Inser i efterhand att jag var ett hinder, någon som försvårade hans drickande. När "hindret" var borta kunde han dricka fritt. Och slutar gör dom inte förrän dom verkligen vill själva. Måna om dig själv nu. Kram

Tack skrållan ! Har gått några fler dagar nu men fortfarande så sorgsens inombords som en stor sorg som man bara måste härda ut. Har fått veta att han har informerat gemensamma bekanta att det är slut mellan oss och också då inte varit särskilt ledsen över det.
Mitt hjärta värker så jag håller på att gå sönder inser att jag måste försöka ta mig till en kurator för att få lite hjälp på traven.
Aktiverar mig med promenader, fixa trädgård och prata med vänner dom få som vet om hur jag haft det
Snart börja jobba igen och det känns faktiskt skönt att få nått annat att tänka på
Skönt att få skriva av sig lite och också inse att jag inte är ensam
Önskar er alla en trevlig lördag kväll och en fin söndag

Jag har läst den boken och bland annat därför jag måste lämna. Jag har förstått djävulens verktyg. Nu har vi haft två bra veckor med bara lite alkohol och alla är ganska nöjda och glada med att bara tillsammans och ha det lugnt och skönt. Men jag har bestämt mig att imorgon kommer samtalet. Men så svårt, känns som om jag förstör det som faktiskt är bra! Men jag VET att det inte är så, kanske medberoende sidan av mig som talar. Jag kan inte leva med en som dricker, även om det är lite nu och det kan vara ok men det kommer att eskalera. Jag vet det med all information som jag har skaffat mig. Precis som Craig skriver Dr. Jekyll och Mr. Hyde. Inte så nu men det kommer att bli och då vill jag inte vara med.

Älskar den nyktra men hatar beroendepersonligheten! Hämtar kraft inför morgondagen. Så rädd och orolig ? Sen kommer nästa med flytt och allt annat som ska ordnas. Men em sak i taget och viktigaste först. Är så skamfylld, hoppas att han dricker ikväll och att det spårar ur. Då blir det lättare imorgon, men som sagt nu ska jag hämta och uppbåda kraft och mod!

Hejsan. Förstår hur du känner. Man lever med ett vuxet barn. Dricker sen har dom dåligt samvete så ska man förlåta dom och vara glad och positiv. Jag känner så här väldigt ofta sen jobbar jag med ett service jobb så man får sätta på sig detta falska leendet det är så jobbigt. Man skulle bara vilja skrika rätt ut. Kram.

Har passerat och vi firade lite idag. Min man är inte bekväm i det men han var så bitter i sitt återfall över att "du inte verkar bry dig om ifall att jag är nykter eller inte" så nu har jag tackat honom i princip varje dag för att han valt oss.

Glad att medaljerna hann komma även fast han mest såg besvärad ut när han fick 1 månadsmedaljen.

Jag har läst lite här på forumet senaste dagarna och har efter det lånat Craig Nakkens bok på biblioteket. Jag ska lära mig mera om tillfrisknande.

Tacksam för att jag hittat hit.

Idag ångest, usch! Stackars dig som precis som du säger trodde och hoppades att jaget var tillbaka för alltid. För det är synd om oss, vi bad aldrig om det här, den hör ångesten, oron, rädslan ja allt. Och så mitt uppe i alltihopa tycker man synd om dom, fy f... Undra om dom nångång lyfter blicken och tänker, vad jag har ställt till det. Min har ju knappt kontakt med sina barn..

Det är kämpigt, men det går. Lämnade min man för ung 1 år sedan. Då hade vi varit ihop i 20 år. Bor ensam för första gången i mitt liv.
Jag kände mig ensam i början, men det blir också bättre. Nu uppskattar jag min tid, tycker det är skönt att åka hem till mitt.
Vill bara säga, det blir bättre. Det är bra att du gör saker du tycker om. Nu är det ju jobbigare när viruset gör att vi inte kan göra allt, men det blir nyare tider.
Du kommer bli starkare.

Har haft ett 6 årigt särbo förhållande med man som har stora problem med alkohol. Han sköter sitt jobb men vill aldrig göra nått annat än att dricka vin och sova. Vi träffas inte så ofta då vi båda jobbar obekväma tider. Blir väl typ nån dag i veckan och varannan helg. Trodde i min enfald att vi efter nått år skulle flytta ihop men det liksom bara rann ut i sanden. Men kom på varför, jag skulle då antagligen se hur ofta och hur mycket han drack. Jag har vetat hela tiden men orkade inte ta steget älskar ju denna man. Finns mycket att berätta men till slut tog jag steget hämtade mina saker, grät en hel dag över att han inte brydde sig. Men gjorde rätt äntligen, men känner mig så ensam och övergiven. Har hållit detta hemligt väldigt länge inte många som vet. Jag gör saker för mig själv och mår då hyfsat. Längtar tillbaka till jobbet då jag just nu är permitterad. Har insett när jag läser alla berättelser att jag inte är ensam och det är skrämmande men ger mig också styrka att gå vidare. Men mitt hjärta värker och tar nu bara en dag i taget.

Precis, beroendepersonligheten är det man hatar hos den älskade personen. Det är så lätt när man ser glimtar av den älskade att man då faller till föga, vill flytta tillbaka, skita i att man inte bor längre, umgås mer än vad som är bra för en själv osv. Jag såg ju min älskade make i ett år och föll då till föga med att köpa hus igen. Nu håller jag på att ta mig ut igen eftersom han bara gjort ett uppehåll på 1 år och numera har kontroll! Denna gång blir det definitivt för alltid. Kommer aldrig att vilja se honom dricka igen i hela mitt liv.

Det låter som att din man inte har kapitulerat. Som jag förstått det måste man kapitulera att man är slav under ett beroende och vilja ta sig ur det. Innan dess blir det halvhjärtade försök med offerkoftan på. Tycka synd om, skylla på någon annan, kränkt för något som hänt, förbannad bara för att (troligen bristen på alkohol) och även glömma bort dem man säger sig älska, vad de har gjort och gör för att hjälpa samt förnekande att de ställt till elände. Och inte heller någon förståelse att någon annan mår dåligt på grund av dem.

Ja, så oerhört skönt att kunna släppa en del av oron. Och slippa vara med om alla ovanstående svängningar.

Ta hand om dig. Kom ihåg att du och barnen är det viktigaste i ditt liv. Lär dig mer om hur beroendet fungerar, det kan göra dig starkare när du vet vad du slåss mot. Lättare att vara strikt i sin bestämda framkomliga väg

Välkommen hit till forumet!

Det låter som att du upplever att någon i din närhet fått beteendeförändringar efter att ha slutat dricka, som inte bara är till det positiva. Det är du inte ensam om. Starta gärna en egen tråd och berätta mer, här på forumet finns mycket erfarenheter och stöttning att ta del av.

Varma hälsningar
Kristoffer
Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Lärde mig det igår, ett bra namn på den person jag hatar. Hans jag som glimtar till ibland, älskar jag. Ja pepp av er och min syster, jag sitter kvar lugnt i båten. I förgår va jag på väg att flytta hem, for hem en sväng igår för att hämta ett cykelställ, bad mannen skriva under ett äktenskapsförord, så var det igång igen. Dumheter. Åkte hem, mys med ungar i skogen. Pratade med mannen igen idag, och hans offerkofta va tung igen, han väntade bara på skilsmässopapperen, för jag hade ju flyttat. Ja för att du söp, och nu haft kontakt med en annan kvinna. Men som vanligt är han kränkt och förbannad för ett äktenskapsförord. Påminde honom vem som satt vid hans sida förra veckan. Jag ringde även Hc för att kolla varför dom inte skrev ut stopp på suget medicinen som dom lovat, tror han behöver det nu när koftan är på. Åh så skönt, att slippa åka hem efter jobbet och fundera på stämningsläge, har han druckit.

Länge sedan jag skrev här nu. Jag pratade ju med farmor och efter det har det väl inte hänt så mycket. Eller jo, min morbror och kusin var här igen och det slutade som vanligt med kaos. Hade ett bråk med mamma om att jag inte ville spendera min födelsedag hemma. Lyckades få som jag ville så på fredag ska jag till en vän. Sen fattade pappa på något hörn att jag pratat med farmor.. Kunde inte ljuga. Men farmor såg tydligen det misstaget som en vägöppnare för henne att prata med dem då de nu vet att hon vet.

Pratade med min lillebror också om det hela lite. Råkade skrämma honom med all infon om alkoholens effekter så nu har jag dåligt samvete över det. Han och jag ser nämligen inte problemet på samma sätt. Han säger hela tiden att jag klagar för mycket och är dryg mot dem när de druckit. Han anser mer att det är deras val och så är det. Men han vet ju inte vad de sagt till mig när de druckit, han har alltid varit ganska skyddad från det. Sen kommer den märkliga delen. Jag frågade honom hur han trodde vår farfar dött. Cancer var hans svar. Trodde oxå det fram tills förra året så det är något mamma o pappa hittat på. Jag berättade sanningen (alltså att han dött i alkoholism). Känner mig inte jätte pedagogik då min lillebror har lite psykiska problem men det bara rann ute. Har dock dåligt samvete av att jag kanske råkat oroa honom. Hade jag tänkt efter kanske jag inte haft det samtalet. Men han är ändå 13. Han har i allmänhet dålig kunskap om alkohol, han trodde typ det ända dåliga var personlighets förändring och pris. Sen sa han att mamma dricker ju för att hon haft ett jobbigt liv (vilket hon ältar 24/7), men det är ju ingen ursäkt..

Kände för att skriva av mig lite...