Senaste kommentarerna i forumet

Har själv en vuxen dotter som mailade min chef om mitt alkoholproblem..Chefen var väldigt förstående och berättade att var 7:e svensk har a-problem, så vi är väldigt många..Min dåvarande chef visade på olika sätt att hantera problemet..Jag valde att försöka själv först och började att skriva och läsa ännu mer på Forumet..Träffade även chefen en gång till för att ha samtal..Jag har sett mycket dokumentärer om alkoholmissbruk, läst mycket böcker..Det har lyckats väldigt bra..Träffade min dåvarande chef för någon månad sedan..Jag berättade att jag fortfarande är nykter, hon blev glad för min skull..Det gäller att hitta nycklarna till vad personen har att vinna på att sluta dricka, även att personen förstår att hen har möjlighet till att sluta dricka, kanske även se framåt i tiden några år, och fundera på hur det kan se ut då, beroende på hur man lever..För egen del tänkte jag först ta en paus, men när jag upptäckte att det var mycket enklare att sluta helt än försöka räkna mängder och dagar när man kunde dricka, tog jag ett livslångt beslut..Nu fortsätter jag att läsa och skriva här, för att hjälpa andra, men även påminna mig själv om att beroendet i min hjärna är livslångt..Hoppas det går bra för er..?

Haft en hyfsad vecka och helg. Maken drack igår, men i smyg så inte dottern skulle se. Blev inte otrevlig men grinig idag. Svårt eftersom det är hyfsat bra. Han har dock blivit personlighetsförändrad. Han är negativ och svartsynt och vill (omedvetet) att det ska bli bråk. Han blir fyrkantig och säger dumma saker, jag kan tro att det beror på suget, men jag vet inte. Om han dricker nästa helg tar jag samtalet på söndag. Så denna vecka blir det att peppa upp mig. Jag är så villrådig om jag ska blanda in hans syster. Kommer det att hjälpa eller blir han bara mer förbannad?

Ja, det är svårt att säga nej. Vi har anpassat oss till den alkoholberoende under mer eller mindre lång tid. Då hamnar vi i svåra situationer. Kan du hjälpa maken och hur mycket ska du uppoffra, de frågorna behöver du ställa dig själv. Vi måste komma ihåg att jag är den viktigaste i mitt liv. Mår inte jag bra har jag svårare att ta hand om barnen och mig själv. Ta hand om dig

Tack för kloka ord. Helt ärligt vet jag inte om hon fullt ut förstår att hon behöver hjälp. När hon är på väg tillbaka efter en ”supperiod” pratar vi o jag har gång på gång sagt att hon måste ta tag i det o söka hjälp och att jag inte kan ”bota” henne. Även barnen har tagit flera diskussioner med henne. Men sedan går det några dagar o vi orkar inte ta diskussionen ”när allt är bra”- ligger mycket i det du säger att då är hon en helt annan person som man inte vill göra illa genom att påminna om vad hon gjort. Tyvärr känns det nu som att jag tappat all tilltro, vill att hon ska nyktra till (verkar på gång nu) så att vi sedan kan ta tag i skilsmässa...

på dom sista raderna om att "bita ihop" brukar i praktiken innebära att man sopar saker under mattan och passar på att "ha det bra" när det inte dricks. Min erfarenhet som kanske inte stämmer när det gäller er. Kan ni prata om det hela på ett bra sätt? Inser din fru att hon har problem? Om det fortgår är nog risken också att det eskalerar och blir typ en bra vecka och fyra veckor med drickande. Var rädd om dig själv för det tär på en att leva nära missbruk. Försök att se henne som EN person med lite olika innehåll, det här är var du får. Lätt att se personen ifråga som två personer. En som man har ett bra liv tillsammans med och som man älskar och en person som man vill lämna. Var rädd om dig!

Hej
57 år, mycket bra jobb, bra hälsa, 5 fantastiska barn från 2 äktenskap , 5 barnbarn (de 2 äldsta?) Yngsta barnen två tvillingtjejer snart 21 och en son på 22 år. Allt kunde alltså vara perfekt men min fru är definitivt alkohol beroende och jag vet inte hur jag ska gå vidare .... de senaste åren har hon med 4-6 veckors intervall gått in i ett hejdlöst drickande, knappt kontaktbar under ca 1 vecka o sedan kommit tillbaka o varit helt ”normal” några veckor. Så klart blir det svårare o svårare att se en vettig framtid tillsammans o känner att jag inte orkar längre. Hon är inne i ett skov just nu o för första gången har jag på allvar funderat på skilsmässa o börjat titta på eget boende. Borde jag ”bita ihop” o ge henne ny chans? Hur ska jag få henne att ta hjälp ?

flesta relationer kan ju gå i olika riktningar. Behöver ju inte vara längst ut på skalan som när en alkoholist och en medberoende person har en relation. Om någon säger till mig "Jag mår skit" så är det i sig ingen dyssig sak att anförtro. Men det kan ju gå i en sådan riktning beroende på hur jag själv tar emot det och hur jag hanterar det. Bra med mantran som ställer insiktsgivande frågor till en själv.

Min(blivande) man är lk
Likadan... Han bara hittar på ursäkter hela tiden! Vadskaman göra?!

Ok. Känner oxå att gå i konflikt när han är full är dumt. Just nu är det bara obehagligt! Som tur är verkar barnen somnat så jag smög ner. Borde jag sova med dem? Jag hör att han är i vårt sovrum. Vad gör jag rent nu?

Att gå i konflikt när någon är påverkad leder aldrig till något bra. Sådant får man ta när alla är nyktra och då helt inte vara anklagande utan mer resonabla. Sen att känslan och allt just nu suger - ja, det får du nog bara stå ut med. Worst case så lås in dig hos barnen och sov där och så.

Prata om hur ni vill ha det. Vill personen ha din hjälp att minska och kontrollera det den dricker? Vill personen dricka? Beskriv hur du känner och upplever det från ditt perspektiv. Döm inte, anklaga inte. Men var tydlig med var du sätter dina gränser. Vad den andre gör kan bara den välja. Men det är en kamp och sjukdom - dock har man ytterst ett ansvar att ta hand om problematiken. Det är inte kul att sluta dricka men tids nog inser många att det är enda vägen.

Ok. Först har vi en jättebra dag, vinst med klubben. Vi kommer hem- *slappar lite*. Sen erbjuder du mig vin ute redan kl. 14. Redan där känns det inte okej o där försöker jag förklara det för dig men du viftar bort det o jag låter det bara. Vid tiden som det grillas märker vi att det känns jättekonstigt. Du raglar o börjar bli otrevlig. Vid middagen har du redan spytt ur dig några otrevligheter o jag börjar bli rädd. Efter maten vill inte barnen ens gå in o vi försöker hänga ute o hoppas på att du somnar, vilket du oxå gör ( förutom några avstickare till bilen o cykeln).
Jag tar barnen o ser på solnedgången o planterar för att skifta fokus.
Vi går in. Barnen går upp jätterädda o du kör någon grej med dem där de inte vågar säga något. Efteråt går du på mig om "prover" och anklagar mig för att vara en knarkare.
Är du nöjd med dig själv

Hej. Nu är han full. Vaetwn jättejobbig kväll. Jag sitter på barnens rum,som,somnat, o vågar inte gå ner... Har skickat detta sms(bifogar). Vad göra?

Spelar det någon roll om det är vanligt att det är på ett visst sätt? Ställ dig frågan hur du vill leva ditt liv. Sen kan jag inte se mer av det du skrivit så kan inte kommentera det...

Hej
57 år, mycket bra jobb, bra hälsa, 5 fantastiska barn från 2 äktenskap , 5 barnbarn (de 2 äldsta?) Yngsta barnen två tvillingtjejer snart 21 och en son på 22 år. Allt kunde alltså vara perfekt men min fru är definitivt alkohol beroende och jag vet inte hur jag ska gå vidare .... de senaste åren har hon med 4-6 veckors intervall gått in i ett hejdlöst drickande, knappt kontaktbar under ca 1 vecka o sedan kommit tillbaka o varit helt ”normal” några veckor. Så klart blir det svårare o svårare att se en vettig framtid tillsammans o känner att jag inte orkar längre. Mina tvillingtjejer som bor nära förstår precis hur det är, men ändå... Hon är inne i ett skov just nu o för första gången har jag på allvar funderat på skilsmässa o börjat titta på eget boende. Borde jag ”bita ihop” o ge henne ny chans? Hur ska jag få henne att ta hjälp ?

Vissa människor är kanske inte dyssiga i sig, precis som jag inte alltid är det i mig själv. Men man rubbas lätt och glider över i något obekvämt tillstånd.
Kanske låter man det bli så.
Kanske "ber" man om det med sitt egna beteende.

Att hitta den där regelboken som håller i alla väder är nte lätt.

Jag har tre mantran i huvudet när jag känner att jag vinglar tilĺ lite eller mycket.
Har jag offerkoftan på?
Mammar,mästrar eller manipulerar jag?
Kliver jag in i någon annans cirkel,eller låter någon annan kliva in i min?
Det blir liksom lättare då och de relationer man har kan lättare hållas friskare,eller tom tillfriskna om jag sköter min del.

Hej oroligatjejen, jag tycker att du har agerat bra. Arbetsgivaren har ett ansvar. Om en kvinna dricker mer än 9 standardglas per vecka så är det ett riskbruk. Hon dricker mer och har gjort det länge. Då har hennes drickande övergått till ett missbruk och det är svårt att ta sig ur på egen hand. Rätt eller fel. Hur känns det nu? Känns det rätt för dig så var det ett riktigt beslut tänker jag. Om du inte hade pratat med hennes chef, vad kunde du göra istället. Jag har läst olika berättelser om människor som blivit avslöjade och som tagit emot hjälp. För somliga var det avgörande. Jag tycker att det är bättre att agera än att inte göra det och som sagt en arbetsgivare har ett ansvar att erbjuda stöd. Jag hoppas att det blir bra för din mamma och att även du får landa i att det var ett bra beslut, just nu.

Det finns många som fungerar helt problemfritt med över två i promille på jobbet och även högre så klart. Då har de byggt upp en klar tolerans. Lastbilschaufförer från Polen(?) som blivit stoppade med över sju i promille har hänt. Ja, det är en overklighet för de flesta på den här sidan som söker hjälp också.

Vad som är rätt eller inte är alltid svårt att säga. För mig tycker inte jag några bag in box i veckan är något att tjafsa om men i en annans liv så kan det vara halv katastrof. Det är ju så klart inte bra att dricka så mycket som några bag in box heller i veckan för kroppen men det är många som gör det. En i helgen sen en liten om kvällen ungefär.

Är du orolig för henne så hade jag väl valt en annan väg. Nu känns det som du går bakom ryggen på henne. Risken är att hon bara nekar etc, dricker mer och får värre problem. Nu kommer säkert mängden öka ändå. Att det finns vin i bilen är väl inget bra om hon kör berusad men det kan vara gömställen också. Ta sig en slurk när man kommer hem innan någon ser etc.

Men det lugna är ju att nu har du lastat över det på någon annan som får ta tag i det hela och det kan ju kännas skönt för en själv. Det är nämligen svåra saker att ta upp och prata om men det finns otaliga kändisar, högt uppsatta och många fler personer som har problem med alkoholen. Vi borde alla prata mer om den.

Ring och fråga dina mamma rakt ut hur det är med alkoholen eftersom du är orolig. Jag har haft vänner som konfronterat mig. Jag har dock alltid varit öppen med min problematik. Det är ju inte alla som är det och då blir det massa lögner, undanflykter etc.

Läs Per Holknekts bok t ex. Hans dotter ställer hårda krav men finns där samtidigt som ett 100%-igt stöd för att han ska förbli nykter.

Viktiga är att inte anklaga ifall man ska ta upp något. Då hamnar vi människor oftast i försvar vare sig vi vill eller inte. Robert Laul (sportskribent) hade enorma problem med alkoholen men skötte jobbet problemfritt men var helt odräglig när han söp. Hans arbetsgivare ringde och frågade hur det stod till - då bara la han sig platt typ. Sen finns det de som aldrig skulle erkänna.

Hoppas det går bra åtminstone!

Hej! Jag är väldigt kluven över vad jag nyligen gjort och undrar om någon känner igen sig. Min mamma dricker enligt mig för mycket och har gjort det under en längre tid (flera år). Jag fick i veckan veta av min pappa (de är separerade sedan ett par år tillbaka) att det började när jag var liten och har eskalerat över tid (jag är idag 25). Jag bestämde mig för att ringa hennes chef och jag anmälde att jag är orolig, chefen skulle ta tag i det i veckan. Nu har jag jättemycket tvivel över vad jag gjort. Det känns just nu som ett stort övertramp mot mamma men hon har aldrig lyssnat under alla dessa år när jag eller syskon kommenterat och påtalat att det är ett problem. Jag grubblar också över om det är för mycket? Det är några boxar vin i veckan (kanske 3 bag in box) och ett pat öl. Har vissa tillfällen sett spår av vin i bilen men övriga runt mig som känner till problemen blir så himla chockade och kan typ inte tro att hon dricker vid bilkörning.. någon som känner igen sig? Kan man fungera så fläckfritt i jobb och övriga åtaganden och samtidigt ha problem med alkohol? Eller har jag satt igång en för stor karusell?

Stort tack för er öppenhet & era berättelser!

Jag ska vara ärliga med er också.
Det ända jag kan tänka på nu att den där bag in boxen ska sörplas upp & de där ölen ska hällas i så jag bara kan DRA utan att hon märker ett jävla dugg.
Bara ta med mig barnen & åka.. aldrig mer komma tillbaka!
Tänk om det vore så enkelt..

Blir att härda ut en kväll till med konstiga meningar & vin andedräkt, tjuhuuuu!

& jang!? Klart vi kan skapa oss en kontakt & försöka stötta varandra i detta.

härinne, både på anhörig- och beroende sidan. Så mycket värdefullt att läsa och ta del av. Adde skrev en sak som träffade mig mitt i prick: "Det svåra är inte att sluta dricka, det svåra är att inte börja igen". Stämmer även på mitt medberoende. Att sluta knarka osunda relationer och drama är förhållandevis lätt. Det svåra är att inte börja igen. Särskilt när det gäller nya relationer. Dom "gamla" osunda är identifierade och man kräks på dom. Men att bedöma nya människor som kommer in i livet är svårare. Har inte vågat mig på någon dejting sen jag avslutade mitt förhållande med mitt alkoholiserade ex. Är livrädd att jag ska gå in i något nytt destruktivt. Känner att jag inte är där än, är inte stabil nog. Först ska jag gå lite längre på min nya väg. Skönt att vara själv och kunna fokusera på sin egen person.

Jag har också reflekterat över att jag har nog svårt att säga nej, när människor ber om hjälp. En bra egenskap många gånger men med den alkoholiserade mannen är det inte lika bra. Jag fick skjutsa in honom på psyket förra söndagen, varit till Hc med honom, han har sovit hos mig för han har mått så dåligt. Försöklte förklara för honom att han föll pga av ett sms han skickat med en annan kvinna och som jag fick vetskap om, men det äör jag som ska hjälpa.... Jag fattar inte varför, jag inte bara säger nej. Igår fyllde jag år, sa till honom att idag lördag kommer familjen och jag ska bjuda på lite grillat utomhus. Och jag ska ta ett glas vin, punkt. Ok svarar han, det finns inget sug. Idag kommer han inte ihåg det, och säger att det blir ju en frestelse. Jag får dåligt samvete, men svarar att han får avgöra själv om han tänker dyka upp eller inte. Han ser lite ledsen ut... Visst jag vet jag ska inte dricka, men han får dricka för han är sjuk, och han får köra bil full, för han är sjuk och han får sms snusk sms med annnan kvinna, för han är sjuk...

Har det ung likadant som dig! Jobbar oxå skift, tack o lov dricker inte min partner på vardagar om vi inte är lediga vilket vi är mkt nu! Känner så igen det där med klumpen i magen, har inga direkt tips. Men känner du att du vill prata med en likasinnad så hör av dig! Vi har även två barn tillsammans så vår situation är den samma!

Prata med henne i nyktert tillstånd. Berätta hur du upplever det. Supporta om hon håller sig nykter. Sen är det jävligt lätt att ta återfall och det i sig behöver hon lära sig att förstå och kunna hantera. Men som andra skrivit, hon måste vilja själv i grunden.

Jag tror inte det hjälper att vara arg eller ta bilder. Dock ska du sätta gränser för dig. En person som redan ligger och skäms slår oerhört hårt på sig själv redan. Om resten slår så blir det en än tyngre börda. Jag tycker du ska prata med honom i lugn ton och lyssna på vad han vill med sitt drickande. Sen kan du förklara hur du mår i hans drickande. Skuldbelägg inte. Det hjälper föga. Säg att du finns där till 100% när han är nykter. Sen kommer han med stor risk ta fler snedsteg. Vill han sluta? Vad är okej beteende för honom?

Förklara för honom hur du mådde och upplevde det när du hittade honom där. Jag är själv alkoholist och man behöver stöd. Men alla är så olika, vissa manipulerar för att kunna dricka, andra vill helhjärtat sluta. Det är ett stort och svårt steg att sluta dricka alkohol som alkoholist. Men jag vet inte vad du vill uppnå med en konflikt där. Då har du en man i försvarsställning som snarare kommer smussla. Det är vad jag tror.

Det är det som är jobbigt, att mycket som vi som anhörig får vara med om när partnern dricker, sätter spår och tar tid att läka.
Anhörigstödet ska finnas på kommunens sida. Hos dom kan du också gå olika kurser som just är för oss medberoende.
Förstår att du har det kämpigt. Man vill bara ryta i och få dom att sluta. Men det går ju inte. Den som dricker måste vilja göra en förändring själv. Försök, som mother skrev, att vara beredd på att åka iväg om det blir för jobbigt. Eller att planera något för dig och sonen, om mannen börjar dricka. Man får börja lägga fokus på sig själv och vad man gillar att göra. När jag fick det rådet så trodde jag aldrig att det skulle hjälpa, men det gör det. Undan för undan.