Senaste kommentarerna i forumet

@Roslagsboende Tack för att du delar med dig! Vi är många här som förstår dig, eftersom vi varit i liknande situation. Situationen du befinner dig i är jättetuff, energikrävande och lidelsefull.
Jag har kämpat med min partner i över 5 år, och stundtals var han nykter men det var bara för att jag inte skulle flytta. Han förstod aldrig, och förstår fortfarande inte, att han har ett missbruk samt att han behöver ha hjälp.
Jag förstod inte att jag INTE kunde hjälpa honom….. jag försökte och försökte, hoppades och hoppades…. Men till slut gick jag under.
Denna sida har hjälpt mig mycket och jag går in och skriver här varje vecka. Kan även tipsa om en psykolog på nätet. Det är en app som heter ” Mindler”.
Fortsätt skriva och börja tänka på dig själv också. Ta hand om dig!

@Roslagsboende Bra att du hittat hit och tar den hjälp du kan få. Fortsätt att skriva och läsa här. Det kan vara bra terapi och att det kan hjälpa dig i dina tankar och hitta vad du själv vill. Välkommen hit ta hand om dig.

@Roslagsboende Välkommen hit! Vad tufft du har det med din sambo. Det är så ledsamt att se hur alkoholen tar mer och mer av den hon var när ni träffades. Har ni fortfarande stunder där du får se och vara med den personen?

Det låter verkligen som att du gör vad du kan för att stötta henne göra val bort från drickandet. Du tar ett stort ansvar och känner dig ensam i det. Vad bra att du startar en tråd och skriver här!
För många kan det underlätta att få dela hur man har det med andra, och här på forumet finns säkerligen personer som upplevt liknande situation som du. Ibland kan det ta lite tid att få svar, så du vet det, men fortsätt gärna att skriva och läsa andras trådar!

Fortsättning: Han har nu varit helt nykter i 1/2 år, från den morgonen. Men vågar jag lita på honom, att det endast var en ”fyllegrej” som gjorde att han hade en relation med denna kvinna i över 5 månader, bakom min rygg?

Hej alla!
Har i över 35 år levt med en partner som senaste ca 15 åren utvecklat ett alkoholberoende. Till slut separerade vi o levde som gifta särbo, Han har druckit ca en flaska vin varje kväll, samt minst dubbla mängden på helgen, men alltid skött sitt jobb!
Som separerade blev det endast 2-3 ggr i månaden vi träffades, sov över hos varandra ca 1 gång i månaden ( senare kommit fram att han ville dricka mycket mer än han ville visa mig)
För ca 1/2 år sedan behövde jag in i hans lägenhet för att låna bilnycklarna, 6 på morgonen. Tittade in i sovrummet, blev helt knäckt, där låg en kvinna precis intill min man! En ca 12-15 år äldre granne, ( då ca 75) som också gärna dricker rejält på helgen. Är det vanligt att man söker sexuell närhet med andra alkoholberoende? Och varför bryter de inte upp när det blir så?

Jag är 72 år och min sambo 70 år. Min sambo (kvinna) har ett mångårigt missbruk av alkohol. Vi träffades på nätet för 5 år sedan och utvecklade en fin kärleksrelation. Det fanns tidigt små tecken till att hon drack alkohol utöver det så kan anses vara sunt men jag kunde inte tro att det fanns en underliggande alkoholism. Vi hann bestämma oss för att sälja våra tidigare boenden och satsa på att köpa en villa vilket vi gjorde med skuldsättning naturligtvis. Med jämna mellanrum dricker hon så omåttligt att hon blir utslagen. Efter varje sådant tillfälle har hon sådan ångest att hon bara ligger i sängen i 24 - 36 timmar utan att gå upp annat än för toabesök. Jag har fått henne att gå på en beroende mottagning i vår kommun under en period men eftersom den är frivillig har hon sedan något år sedan sagt upp deltagande där. Så fort hon dricker alkohol blir hennes hjärna kidnappad och då börjar det igen. Jag försöker att inte ha alkohol tillgängligt för henne i vårt hem men vårt hem är inget fängelse och hon har vissa sociala aktiviteter i vår närliggande stad och tar ibland bussen dit själv och passar på att gå in på systemet i smyg. Jag tror att hon har små gömmor av alkohol i vårt hem. Det som är jobbigt är att se henne gå ner sig som hon gör ibland men också att jag som anhörig blir så fruktansvärt ensam i detta. Hon vill absolut inte att jag ska berätta för vår omgivning om hennes alkoholproblem trots att jag känner att det skulle underlätta för andra att veta hur det förhåller sig. De enda som vet är hennes tre barn som alltid kännt till hennes problematik och endast ett av barnen har jag en bra och regelbunden dialog med kring hennes problematik. Han och de andra barnen bor dock 40 mil från oss så det innebär att det inte är så lätt att få någon direkt eller akut fysisk hjälp från dem. Mer ett telefonsamtal om hur vi går vidare. Jag har, efter att ha talat med en av alkoholhjälpens samtalspartner fått klart för mig att jag måste sätta upp egna gränser för det jag kan acceptera när det går överstyr. Jag ska göra det program som finns på denna hemsida för att hjälpa mig dra upp dessa gränser. Tack för ordet.

Det är väldigt hjälpsamt att berätta för andra vad som händer, och skriva ner. Mina kompisar var helt i chock när de fick höra att mitt ex var alkoholist. Men, den märkliga reaktionen jag fick av flera av dem, var "är han våldsam?". Som om det vore det värsta med en alkoholist. Det lärde mig att det finns så många felaktiga föreställningar om problemet och många har verkligen ingen ANING. Så mna får välja ut vilka man anförtror sig till. Utan det här forumet hade jag blivit galen, tror jag.

Jag tror att när sjukdomen sitter i huvudet så kommer de aldrig förstå. Det är ju hjärnan som är sjuk. Det är lätt för oss som är friska att undra hur sjutton det kan undgå dem hur sjuka de är. Men som sagt, det är hjärnan som är sjuk, och resten är nog bara att de inte vill förstå eller kan ta in det...

@Snödroppen ❤️❤️❤️❤️❤️

@wasgij Vill tipsa om appen ”Mindler”, där kan du få tid hos psykolog direkt samt att det kostar ” bara” 200kr, samma belopp som att gå till läkare, Frikort gäller efter 6 gånger.
Det har hjälpt mig. Under cirka 1 år har jag träffat psykolog nästan varje vecka och har endast betalt för de första 6 gångerna. Min psykolog gav mig tillgång till olika KBT program som har hjälp mig mycket.
Det enda negativa är att mötet är endast 25 min långt….

@Vida Semester brukar ge energi inte ta energi. Så länge du mår bra i din relation så är det väl ok. Men det låter som du stör dig på din mans alkoholkonsumtion, därför uppmanar jag dig att analysera hur DU verkligen mår. Kan eller vill du göra det?

Hittade en äldre tråd jag skrivit….
Det blev skilsmässa, jag har flyttat från huset till egen lägenhet.
Ändå förstår inte min nuvarande ex man att han är alkoholiserad. Under 17 dagar har han druckit 17 flaskor vin, 8 jäger och 1 flak öl…..
Han har skrumplever, övervikt, sömnapné, högt blodtryck och puls… ändå förstår han inte.
Det är ju egentligen helt sjukt, när man tänker på det! Tycker synd om honom, samtidigt som jag fortfarande älskar honom och hoppas….

Nu är vi på Kreta. Mannen dricker alkohol från morgon till kväll. Annars är allt ok. Hemma håller han numera upp med drickandet vardagar. En bättring.
Jag kan inte förstå idag varför jag drack alkohol, som jag gjorde, när man kan må så här bra, som jag gör nu. Jag hoppas att mannen också kommer till insikt.

@Prinsessan1
Hej!
Jag borde också gå i samtal. Men det är svårt. Ibland blir jag så övertygad om att jag fixar allt kaos själv. Och nästa stund blir det ett haveri.
Har äntligen blockerat hans telefonnummer. Då jag höll på fastna igen av hans ord. Trots han har ny tjej. Insett hans maktspel och manipulation. Blir så arg, och på samma vis så sårad. Kränkt. Alla känslor och tankar på samma gång.
Men, vi ska gå starka härifrån. Även du.

Tack snälla ni för fina ord!

När jag lämnade honom och han aktivt drack var det på något sätt lättare. Nu när jag (i alla fall tror) att han varit nykter i drygt året så känns det svårare.

Det finns inga direkta ”bevis” för att allt är skevt. Men jag försöker komma tillbaka till min sanning: jag lämnade, han kom till insikt och skulle göra allt för att bli frisk, vi började om och allt var fint och nära, sen började allt backa igen. Sakerna han lovade har han nu aldrig sagt, han är ledsen om han gett mig felaktiga förväntningar.

Men jag vet. Jag VET vad han sa, eftersom jag aldrig någonsin hade gett mig in i det här igen.

Reaktionen som kom efter det gemensamma beslutet om skilsmässa blev en chock.

När jag inte längre är intrasslad på samma sätt kunde jag plötsligt se det så klart. Diskussionerna som fortsätter, fast vi nyss kommit överens. Jag fick stoppa honom tre gånger då han tog sats och på nytt attackerade kring bodelningen, trots att vi precis kommit fram och fattat ett gemensamt beslut.

Överslätade hot om hur det kan gå om vi inte gör enligt hans förslag, spelande på skuldkänslor, martyrskap om att han måste stanna kvar här när jag kan flytta var jag vill, göra mig en tjänst genom att ta över gemensamma bostaden - allt detta inom loppet av 5 minuter!

Det har gått från att försöka pressa mig till att snabbt få allt avklarat genom aggressivitet till att vända (när han förstod att det inte skulle funka denna gång) till att han nu säger sig ska vara lugn och vuxen i den här processen.

Vid det sista grälet stod jag fast vid att jag var villig att fortsätta jobba på att få äktenskapet att fungera om han söker hjälp. Men det vägrar han för ”han har inga problem och mår bra!”. Under det grälet kom också rejäla övertramp som gjorde att min gräns var nådd. Hit men inte längre.

Jag har varit så fruktansvärt förvirrad och första veckan var jag nog lite i chock. Blev det inte mer än så här efter alla löften om bot och bättring.

Istället har det handlat om att jag bara ska lita på honom, trots att han fortfarande slirar på sanningen då och då för att få som han vill i helt banala saker som borde kunna lösas genom en vuxen diskussion.

Det ska bli så skönt när det här är över. Då får jag försöka bearbeta det som hänt och sedan gå vidare.

Den där initiala känslan av skam och misslyckande börjar lägga sig. Jag lämnade honom när jag förstått att han var alkoholist, gav honom en till chans av kärlek och på grund av att han agerade utifrån det han sa då. Lovade mig själv att jag skulle lita mer på mig själv och mina känslor än på hans ord fortsättningsvis. Och nu gör jag det och lämnar efter ännu ett husköp och renovering.

Jag förstår nånstans att jag är stark, men jag är också så förbaskat trött och traumatiserad av det jag nu ser klart är psykiskt och emotionellt våld. Manipulation och gaslighting har varit ständiga följeslagare under relationen, vilket vården har försökt få mig att se.

Hade inte den oerhört konstiga reaktionen efter beslutet så hade jag nog inte fattat det än. Har nu förstått att dessa tekniker gör att den som blir utsatt går runt med en slags förvsarsdimma och därför inte kan se klart kring vad som sker. Medvetandet klarar inte av att ta in att någon som säger sig älska en samtidigt behandlar en på ett så fruktansvärt sätt.

Därav vikten med fysisk distans och helst ingen kontakt för att åter kunna få fatt i den egna personen igen.

Jag har turen att ha vänner som hjälpt till praktiskt och kunnat hålla kvar mitt medvetande i verkligheten, eftersom de varit med under alla de här åren och kan spegla tillbaka saker jag berättat för dem (som maken nu påstår sig aldrig ha sagt).

Om du är i en liknande situation: ta hjälp!

Om du känner dig förvirrad och tvivlar på din egen verklighetsuppfattning är risken stor att du utsatts för psykiskt och emotionellt våld.

Berätta för någon/några så de kan hjälpa dig att hålla dig kvar i den faktiska verkligheten så du inte dras med i förövarens.

Det är viktigt att försöka bryta så snart som möjligt, ju längre tiden går desto mer bryts du ner. Båda gångerna jag lämnat har våldet intensifierats på slutet, känslan för mig är för att försöka få mig att göra det personen önskar och inte tänka själv.

Var rädd om dig❣️

@Maraton2025
Hej,
Kort svar: Ja på riskbruk, egentligen så är det ett jättestort alkoholmissbruk.
Enl regionen jag tillhör är riskbruk 10 standardglas i veckan. 1 standardglas är:
Ett standardglas innehåller 12 gram alkohol. Med ett standardglas avses:
50 cl folköl
33 cl starköl (50 cl starköl motsvarar 1,5 standardglas)
12 cl vin
8 cl starkvin eller
4 cl sprit.
Det du har sett din man dricka är:
- 1bib = 4 flaskor vin = 4*70/12= 23 std glas
- 2 vinare = 2*70/12= 12 std glas
- 3 gt = 3 std glas (om det var 4:or)
- 10 50 cl starköl = 10* 1,5 = 15 std glas
Totalt 23+12+3+15= 53 std glas.
Han ligger drygt 5 ggr högre än hälsovårdsmyndigheterna anser vara riskkonsumtion. Förutom audit så kan han ta blodprov för att privat mäta peth/cdt så får han nog svart på vitt att han riskerar körkortsstrul om han måste ta blodprov vid kontakt med sjukvården.

@Nyvaken_11 Precis detta har han sagt som argument, att alla andra dricker ju dessa mängder. Jag når inte honom. Så fort jag tar upp detta blir han sur. Och han menar bara att jag njuter av att han däcka utomhus för att jag då fick vatten på min kvarn. Jag argumenterar med att han har två barn och de ska inte behöva förlora sin far på samma sätt som han själv förlorade sin. För det kunde lika gärna kunnat sluta på detta sättet. Och jag fixar inte att stå bredvid och se på.

@JHL Hans mamma vet om detta, då jag ringde henne dagen efter att han däckat utomhus för jag behövde avlastning hemma. Hon står vid min sida vad gäller att han ska inte dricka när han är iväg. Men hon är över 70 år så jag vill inte lägga för mycket på henne.

Håller med ovan. Vill man ha lite mer belägg kan man fylla i Audit och se hur det ser ut. Men eftersom du skriver här tror jag du vet svaret redan?

Tack Prinsessan för ditt kloka svar. Du har så rätt. Eftersom jag far illa av det så är det skadligt för mig.
Jag har tidigare talat med honom om att hans drickande gör mig ledsen. Han säger att han förstår men visar det inte. Jag tror att suget efter alkohol är för starkt.
Än en gång, tusen tack!

@has Så STARK du är!
Jag har varit i ”dina” skor och det är sååååå slitsamt, förvirrande och sjukt. Jag tog också steget, precis som du, skildes och flyttade.
Det är inte lätt och jag ska inte ljuga och säga att jag mår toppen. M’ennuie har jag möjlighet att läka, vilket är receptet på min framtid.
Jag är så imponerad av dig och ler invändigt åt ditt starka beslut att ta hand om dig själv. Tack för att du delar.

Hej! Min uppfattning är att man kan inte sätta en generell etikett på ”hur mycket alkohol ska man dricka för att det ska bli skadligt”. Dock låter det som du mår dåligt av det, vilket betyder att gränsen över vad du tycker INTE är ok är övertrasserad.
Du är värd ett välmående precis som din man/sambo.
Sätt din gräns tidigt och markera den väl och berätta öppet hur det får dig att känna. Det är mitt råd. Hoppas det hjälpte dig något. Ta hand om dig

Önskar hjälp då jag ”tappat det”.
Förväntningarna inför Valborgshelgen var med facit i hand orimliga.
Jag hade hoppats på tidig frukost till kvittret av fåglar. Istället blev det kaffe ute själv då min gubbe kvittrat tillsammans med sin vän flaskan på kvällen.
Min fråga är om det är ett riskbruk om man från onsdag till och med lördag dricker:
1. Bag in box (vuxenfestis)
2. 2 flaskor rött vin.
3. 3 Gin och tonic.
4. 10 starköl.
Min sambo har fått i sig dessa mängder. Själv dricker jag inte så jag vet inte vad som är normalt. Däremot vet jag att det tär på mig.

@has
Du är stark, du klarar även detta!

Så värdefullt med uppföljande samtal med din tidigare kontakt. Håll fast vid den.

Skickar en stärkande Kram
🤗

@nina24
Hej.
Det griper tag i hjärtat att läsa dina ord. Känner din enorma trötthet. Dessutom är du gymnasielärare (beundrar er) - en riddare även på jobbet! 😍

Det jag tänker o önskar för dig är att du måste bort från situationen du är i.
Du dräneras på ork o energi. Inte alls märkligt att du får tillbaka kraft när du åker hemifrån.
Det är ingen lätt sak så klart men undrar om du tänkt i de banorna något? Att lämna.
Hur skulle det kännas att ha ett eget litet kryp in, där bara du bestämde o satte alla regler?
Vet ju inte hela din situation, det förstår jag, men vill väcka lite tankar. Känns som det behöver ske ganska snart, för att rädda dig o ditt mående.

Du undrar över att köpa hem 3,5or.
Korta svaret är: Gör inte det.
Hjälper ingen. Men det svaret hade du eg inom dig redan.
Situationen är komplex o inget är enkelt förstås. Är det svårt att säga nej?
Om det är jobbigt att aktivt svara emot, kan du kanske bara 'glömma' att köpa till en början? Ett litet steg mot att stå upp för din hållning o din vilja.

Börja ta hand om dig själv, sätt dig själv först. Det är ditt liv det gäller!

Jag tampas själv med liknande frågeställningar o har inte svaren klara. Men är nyttigt att ställa sig själv mot väggen ibland med raka frågor.
Lättare att råda andra också...😏

Jag vet så lite om hela bilden o hur du har det, så frågar med största respekt o ödmjukhet: Varför är du kvar?

Önskar jag kunde ta dig därifrån o ge dig en tröstande kram!
❤️