Senaste kommentarerna i forumet

Hej,

Din situation låter inget vidare. Har du konfronterat din man? Resultat?
Det är uppenbart att han har missbruk - kanske både alkohol och spel och det kommer att ta tid för honom att ta sig ur - hur lång beror nog på var HAN är i processen. Om ha inte ens erkänner sina problem är det lååååång tid.
Så frågan är egentligen om du vill vara en del av denna process? Orkar du? Kan du? Vill du?
OCH, framförallt - hur påverkar det barnen om ni fortsätter bo i hop? Vet inte hur gamla barnen men de märker oavsett att allt inte står rätt till.

Mitt råd är att inte slösa bort livet på någon som orsakar så mycket elände och kaos.
Du har bara ett liv och dina barn får bara en barndom.

Kram

Alldeles ny här på forumet och ramlade in på ditt inlägg. I går kväll kontaktade min 12-åring mig och berättade att hans pappa drack (vi är skilda sedan över 7 år och barnen bor varannan vecka). Jag åkte genast och hämtade mina två söner och allt var odramatiskt - tack gode gud. Jag och deras pappa har en "bra relation" och kan prata om hans problem. Det innebär inte att jag litar på honom överhuvudtaget och har slutat hoppas på att han kommer att vara en av de som lyckas ta sig ur. Hans återfall kommer "sällan" men de kommer och det räcker för mig. Poängen med mitt inlägg är bara att det gör såååå ont att höra hur dina barn har det - att de "vaktar" sin pappa, letar flaskor etc. Mina barn fick uppleva det i går och min äldre skickade sms på flaskan som hans pappa gömt. Barn ska ALDRIG ALDRIG behöva leva så. Jag vet bara inte, liksom troligen du, hur jag ska hantera detta framöver. Ska jag säga att from nu bor barnen hos mig 100%? Ska jag starta en vårdnadstvist? Ska jag låta barnen bestämma? Ska jag ha barnen hos mig en period för att se att deras pappa gör förändringar? Ska jag låta dem bo hos sin pappa, som vanligt? Är fullkomligt rådvill men vill fatta ett beslut som gör att mina barn på 11 och snart 13 år för vara barn och inte oroa sig över sin pappa. Till saken hör att han varit nykter 90% av de senaste 7 åren och är en jättefin pappa som nykter MEN, bara faktumet att han fortfarande tar till flaskan betyder att han inte kommit någonstans och jag tycker inte han har rätt till sina barn pga att han äventyrar deras säkerhet, påverkar deras barndom negativt och är en sjukt dålig förebild.

Dina barn skulle aldrig behövt se sin pappa svinga mot sin mamma - jag hoppas att du anmält honom. Han kommer träffa dig nästa gång. De signaler du sänder till dina barn genom att fortfarande beblanda dig med honom efter en sådan incident är inte gynnsamma. En dotter ska aldrig tro att det är så det får gå till, att det är okej att bli slagen. En son ska aldrig tro att det är okej att slå en kvinna.

Jag hoppas du lyckas bryta. Det kommer aldrig bli bättre så länge du tar hand om honom, städar upp, ringer in pappan, daltar och engagerar dig. Tro mig - har varit där själv och det har bara sänkt mig mer och mer. Samtidigt vet jag att det är en process - svårt att vända på en natt och jag minns att jag tyckte att ingen förstod mig och att det bara var jobbigt att höra att jag gjorde fel hela tiden när jag gjorde det jag DÅ tyckte var bra och rätt. Så, detta är ingen kritik utan bara några ord från en som varit där. Jag kämpar fortfarande men nu är jag betydligt mer saklig i frågan och lyssnar inte på pappans ursäkter eller offerkofteprat. Nu är det BARA barnens mående jag fokuserar på.
Stor kram,
Sandra

Jag har en man och ett hus och två barn ihop. Väldigt nyligen har jag fått veta att min tagit flera Blanco lån bakom min rygg under minst tre år, han har investerat på börsen eller ”spelat” som jag tycker det är, förlorat oh lånat mer för att försöka få tillbaka pengarna, det är flera hundra tusen närmare miljonen. Dessutom dricker han för mycket, mest på kvällarna då barnen märker inte så mycket men ändå. Jag kan hitta öl flaskor i hela huset, alldeles nyss i ett badrumsskåp som vi inte använder, fyra tomma ölflaskor. Han kan dricka tio stora drake en fredag utan problem och samma på lördag. Vi har skilda sovrum så han dricker i smyg på kvällar och nätter. Jag vet inte vad jag ska göra, livet är kaos. Jag vill egentligen inte skilja mig men jag vägrar leva såhär.

Hej!
Nej det ska inte vara så! Det har fått alldeles för långt och du har bara ett val och det är att lämna honom, tyvärr! Jag förstår att det är jobbigt men här måste du sätta dina barn i första rummet. Först när din man bevisat att han ändrat sig kan det finnas en chans för er, det räcker INTE att komma med rosor. Jätteviktigt att du har ett eget boende tycker jag.

.

.

Det känns så absurt.
Min pappa har haft alkoholproblem så länge jag kan minnas. (Det har dock alltid sett fint ut utåt med fina hus, nya bilar lyckats behålla jobb).

Han är full varje dag, han smygdricker konstant.
Han kan vara stupfull och ändå förneka att han dricker. Han skulle aldrig erkänna.
Ingen har någonsin fått honom att erkänna fast alla vet. Man står framför honom och han stinker alkohol och han förnekar.
Han har nyligen förlorat jobb och sambo.
Han blir galet arg om någon ens antyder att han druckit.
Finns det något att göra, eller ska jag stå och se på medans han hamnar på en parkbänk? Han har redan halva foten där.
Han har förmodligen även någon npf diagnos.

Tänk så lite man vet om vad som väntar. Att få träffa maken och alla känslor blommar upp på en gång, trots att det var så eländigt nyss. Som jag sagt tidigare, ta hand om dig och vila och fundera hur du vill ha det. Ta denna tid isär och förvalta den bra?

Vi har också en bättre period just nu och jag är tacksam för det.

...

För hem mitt på dagen med barnen för att hämta ytterligare saker. Träffade mannen ute, han är så trasig, vi grät för våran skull, för sjukdomen, länge och höll om varandra. Det är ju så sorgligt. Bad honom att orka ta tag i detta, för min skull, när inte för sin egen skull ha funkat. Jag kommer hem när allt är bra, sa jag också för jag älskar ju honom.

För oss, pratade med psykologen i veckan och hon sa jag/Vi följer samma mönster, vi som har en relation med en missbrukare. Vi bryts ju ner, sakta men säkert. Jag förstod i morse efter ha funderat över en manlig kompis fundering över vad han ska säga till våra gemensamma manliga kompisar, jag tycker man ska vara ärlig, att han har alkoholproblem. Men nu här på morgonen så känner jag, att det är den aggressiva delen som jag inte kan leva med. Oron och dom impulsiva handlingarna som sker vid aggressionsutbrotten. Så jag sms:ade honom det. För mig är det ju den här lilla byn som gör att känslan är att man sitter i en rättegång, men jag ska försöka sträcka på mig och lyfta blicken ❤ fy vad provocerande Skrållan att han gör så! Men skönt att höra att du ändå känner dig bättre och att allt går framåt. Gruvar mig för veckan utan barn, och så är jag lite mörkrädd än ;) men jag vet man måste igenom det. Vill ju inte stänga ner känslobanken än, för jag drömmer ju om det braiga. Malmmia tack för dina kloka peppande ord, jag har också lyssnat på alkispodden, försökt att få mannen att lyssna för den är ju så bra. Kämpa på, bryts inte ner mer. Önskar så att man visste var ni bodde så man kunde ses i verkligheten, och surra över flera kannor kaffe ?

Mitt ex har fortsatt att dricka. Jag ser ju honom inte full eftersom vi inte lever ihop. Det konstiga är att när vi varit tvungna att ses, vi äger vissa saker ihop som vi inte fått sålt än, så döljer han inger för mig, utan åker till bolaget och handlar när jag är med. Och han pratar med mig som att vi ska ses och gå ut och gå ihop, åka ut ihop o.s.v. Fast jag hela tiden påpekar att jag inte vill att vi ses. Att vi ska gå vidare med våra liv. Tror han lever i förnekelse.
Jag själv har mina ledsna dagar, men jag sjunker inte så långt ner som i början. Och vissa perioder känner jag mig glad att jag nu bestämmer över mig själv. Så allt går framåt.

Du har det tufft nu med maken och dina tankar. Ensam ansvar för barnen och en galen man. Klart är i alla fall att du är viktigast i ditt liv. Försök ta hand om dig och vara snäll med dig själv. Tänk vilken tuff tid du har och tar dig igenom ? Det är värt mycket beröm, du gör det bra. Jag hoppas att ditt värsta kämpande snart är förbi, du tar dig igenom detta bra.

Cyberkram?

Det får man som anhörig till en beroende. Jag är just nu inne i ett tillstånd där jag behöver få svar, veta mer. Jag läser här inne, böcker och på nätet. Jag har lyssnat på Alkispodden, kan varmt rekommendera ? Så mycket svar från 2 som varit med. Lyssna gärna på de första avsnitten och även det som heter att prata med alkis eller liknande. Har gett mig så mycket förståelse.

Jag gläds åt att höra att du flyttat och mår bra att vara ifrån din beroende. Härligt också att höra om barnen, de vet inte alltid om vad som är fel eller att det är fel. Men sen släpper klumpen och då blir de gladare. Prata och svara så mycket de har behov av att veta. Se också till att ta hand om dig, var snäll med dig själv efter alla kränkningar. Det ska verkligen inte vara så ?

Må gott ?

Ja jag vet att du vet hur det är, jag tackar min lyckliga stjärna att jag gick nu. Efter "bara 2år", tror kanske att jag kunde göra det snabbt eftersom min mans sjukdom blossade upp mitt framför ögonen på mig och det blev en chock i att inte förstå va som var felet. Det jobbiga är att jag fick aldrig det fina ( visst har vi haft det fint, men sällan längre en någon vecka) i vårt äktenskap, vara stolt och lycklig utan bara bli utsatt för kränkningar, halväckligt sms till ett ex som han hatade, försvinnandet, ilskan. Sova i annat rum el i soffan... Ja du vet. Hade vi haft den fina grogrunden så hade det säkert varit svårare. Men jag drömmer så att vi kan få det, att vi får vara lyckliga tillsammans. Just nu är man så ledsen inne i själen, men med en 11 och 13- åring tänker jag bara visa det lugna och trygga och bekräfta med att mamma mår bra, att jag tycker det är skönt. Att vi har tagit en time out från vårt hem. Hur har det gått för din man, blev det värre när du gick, har du fått frid och kunnat gå vidare? ❤

Jag lärde mig något bra här och det är att jag som inte är utbildad inom medicin ska skriva här längre.

Det är så bra att dessa frågor kommer upp och att du får fler svar. Jag med min adhd behöver en extrem tydlighet och jag tycker inte alls att det är tydligt att ordet undvika betyder farligt. Sen är jag också en sådan människa som går till botten med allt det som jag tycker är viktigt, för min egen del att gå till botten med.

Jag har deltagit i två begravningar där en ung man och min vän avlidit pga psykofarmaka och alkoholmissbruk.

Jag ser omgivningar som inte förstår, inte tar sig tid att förstå och som inte vill se eller förstå.

Jag orkade bara läsa delar ur boken "Dödlig psykiatri och organiserad förnekelse" av Peter Gøtzsche och vad jag tycker om den tänker jag inte skriva om här.

Jag väljer att släppa taget om att tro att jag kan bidra med något just nu.

Alla människor är ansvariga för sig själva. Många borde ifrågasätta quick fix (snabba lösningar) lite mer och fundera på livssvalen.

Även det är upp till var och en, att välja och fundera. Kanske den som själv får uppleva konsekvensen av att bli riktigt dålig eller sjuk av medicin förstår och innan dess är det omöjligt att veta.

Mina slutord i denna tråd och forum får bli.

Kämpa för det som är viktigt för dig, i ditt liv och bry dig om andra, men inte så att du själv går under. Dina erfarenheter kan du göra något bra med, för dig själv eller andra. Kämpa för det du tror på, inte för att synas och få bekräftelse. Ta hand om dig! Vem ska annars göra det? Psykiatrin proppar gärna i dig piller och hur farliga är inte de?

Jo, en sak till. Ifrågasätt. Ifrågasätt gärna det jag skriver som inte stämmer för dig som läser detta.

Ifrågasätt de läkemedel du kan få utskrivet alltför lätt, ifrågasätt vad din omgivning säger om det inte klingar bra i dina öron. Ifrågasätt och be om källa.

Vad som är rätt för mig behöver inte vara rätt för någon annan.

Det viktiga för mig är att inte vad du väljer. Du ansvar för dina val i livet, som jag ansvarar för mina.

Ansvar har vi alla, över våra egna liv. Oavsett om vi är utbildade inom medicin, är politiker eller något annat.

Vi är alla människor, däremot så tilldelas vi olika villkor och då utgår jag från kunskap. Det är många som gör exakt som doktorn säger, men när doktorn har gått i pension och sliter med alla piller hen skrivit ut och börjat fundera över om det varit riktigt, då uppstår ett möte mellan människor som är intressant. För då är vi människor igen och inte doktor och patient.

Vem bestämmer i ditt liv?

Ja vila i det att du nu i dag mår bra. Njut. När man lämnat får man ta varje tillfälle i akt att njuta av att det är lugnt. Det kommer säkert bli bra. Vill bara skicka en varm kram från mig, som vet vad du går igenom?

Det känns ok, sovit här i 6 nätter nu. Hade tur och fick hyra det här huset månad för månad. Möblerat, fräscht så jag behövde bara ta hit mina personliga saker. Sov första natten själv, sen kom sönerna. Yngsten har varit skeptisk men jag tycker det börjar lätta, mutat med Saccosäck och igår sa jag att bli vi kvar här i sommar kan det nog bli en ny studsmatta. Han är lätt att köpa för stunden ;) själv har jag varit helt slut, som bakis, tog time out från jobbet hela veckan, nästa fick jobba 2 halvdagar, men det var också ok, fick chans att berätta och få det gjort. Jag gråter inte och är ledsen på det sättet, men jag tycker det är otroligt sorgligt alltihopa. Ena stunden är jag arg, sen är jag nyfiken med en klump i magen, vad gör han, har han någon ny på gång, super han, är han lycklig.. han hör inte av sig, utan jag har sms för att hämta mer grejer, han är lugn och han är hemma. Behöver hämta mer men drar mig för jag känner ett lugn här. Så skönt att slippa vara uppe i det där, aldrig få en kram, ett förlåt el visad kärlekshandling. Han säger att han håller sig undan, för han har märkt mitt ogillande. Skulle så gärna vilja ha facit så jag kan veta något om framtiden.... Jag berättar för folk, som sagt vi bor i en liten by och han är inflyttad 45mil härifrån. Berättar att spriten är problemet, och att jag måste få vila. Psykologen tycker det är rätt väg, det är ju inte vi anhöriga som har sjukdomen men vi blir sjuka. Och är det så att han tillfrisknar så blir det ju också bra, för då vet folk vilken resa han gjort och kommer få respekt för det.
En annan sak, min äldste son har varit glad och sprallig, frågade om något känns lättare, han funderade och sa kanske det. Någon skrev att tom barnen blir medberoende, fast dom inte vet om det. En lördag morgon, det blåser och jag ska ut och kratta löv, skön känsla. Hoppas nu bara att allt får kännas bra ❤

Tack, de är väl så jag måste göra. Han hade varit på alkoholrådgivningen idag pratade med mig och sa att de skulle ringa mig för att de tyckte barnen kanske behövde träffa andra barn som har varit med om samma som dom. Blev så jävla arg och förbannad de är jag som hela tiden skall se till att dom mår bra, precis samma jag får jag höra av min psykolog att jag måste tänka på barnen och sätta dom först.
De är för mig självklart jag älskar ju dom men vad fan kommer hans ansvar in i bilden? Vi har ju faktiskt skaffat barnen tillsammans.

Allt detta började ju för 7 år sedan när hans mamma gick bort alldeles för tidigt, nu sitter jag här med en pappa på 68 år som ligger i respirator pga detta jävla Corona viruset och det är ff jag som skall se till barnen har de bra dessutom för ett år sedan missat min systerdotter i en trafik olycka men ff är det jag som skall fixa allt, blir galen bara jag tänker på det.

Tack för alla peppande svar. Nu är guld värda

Du får många goda råd och det behöver du säkert. Att säga att det är en ofarlig kombination medicinen din mamma tar och alkohol håller jag inte med om. Det är inget "vanligt" serotoninpreparat utan det är vad man kallar en opioid och det är beroendeframkallande preparat. Tramadol är en annan opioid som många ungdomar missbrukar. Kan tänka mig att det är väldigt plågsamt att tvingas inse att ens föräldrar har allvarliga missbruksproblem. Ta emot allt stöd du kan få.

som handlar om affirmationer. Mycket bra.

Jag kan det! - mer levande med affirmationer av Louise L. Hay. Boken är slut på förlaget, men finns ofta att köpa på bokbörsen (begagnad) och den bör finnas på biblioteket där du bor, annars kanske de kan beställa den från ett annat bibliotek.

Affirmationer handlar om att säga positiva tankar till sig själv, som ex "jag är frisk" "jag ser till att jag mår bra" "jag är glad" "jag är tacksam för mina vänner som jag kan prata med" osv...

Jag sa till mig själv i många år "jag är frisk och jag gör allt i min makt att vara frisk" när sjukvården sa att jag var kroniskt sjuk. (Idag är jag friskare än många "normala" människor) och det har jag också fått höra av vårdpersonal.

Har du hört uttrycket "du blir vad du tänker" ?
Tankens kraft betyder så mycket.

Jag rekommenderar dig att göra övningar i den boken. Gör det för DIN skull och arbeta med DINA tankar.

Tror verkligen att du får ut något av det.

Har också kollat FASS och den medicinen i båda doserna du uppger. Du har rätt, det står undvik och det är ett tydligt ord, däremot så är det inte farligt. Då skulle det ha stått det.

Bra att du kollade.

Kolla gärna upp böckerna till dig nu och om du googlar Anders Hansen så tror jag att du hittar en del intressanta poddavsnitt eller tv program med honom.

Tyvärr gick Louise L.Hay bort för några år sedan, hon blev 90 år, men det finns säkert en del intressanta samtal med henne på nätet. Jag har bara läst just denne bok av henne.

Ta hand om dig nu och gör minst en sak om dagen som du gillar!

Visste du att om du ler mot dig själv, så lurar du hjärnan och den tror att du är glad. Det kan du göra för att bryta stunder som är jobbiga. Gå in i badrummet och se dig i spegeln eller i en annan spegel, le när du är arg, ledsen eller inte glad. Kanske det hjälper, i stunder där du kan må bra av att bryta tankarna. Det har funkat för mig och jag tar till det än idag om jag behöver, men jag har också en clown mössa med pinglor som jag sätter på huvudet och spelar teater för mig själv.

Skruvat, men effektivt. Det får mig att bryta fokus när jag behöver det.

Verkar vara en rätt bra bok, ska kolla in den :)

Råkade förövrigt se vad det var för antidepressiva mamma tar förut när jag letade efter alvedon. Tydligen tar hon venlafaxin (vet inte om det är 75 eller 150 mg, hittade burkar av båda..). Gick in på FASS och man ska tydligen undvika alkohol när man tar venlafaxin, framför allt i större mängder. Där ser man, då vet jag det iallafall.

Jag vet hur du känner dej och sen jobba och inte kunna åka iväg hem. Jobbar själv helg och kan inte heller åka från jobbet fören jag slutar. Känner en klump i magen när jag ska iväg å jobba sen har jag ingen som jag kan vända mig till på jobbet eller privat så det är väldigt gott att skriva av sig här och att ni förstår hur vi alla som lever med en missbrukare har det. Kramar till er.♥️

Hejsan. Nu är det helg igen och man vet vad som händer. Det är ju sol och fint väder och en stressig vecka då är man värd å dricka. Är så trött på att det alltid ska finnas en anledning att unna sig. Skulle någon gång vilja ha en vit och trevlig helg.

Två underbara dagar så bra. Det finns kanske hopp om att någon gång i framtiden kan ni ha en bra relation, även om ni inte kommer att leva tillsammans. Något jag haft nytta av är att tänka på att vi är på olika vägar jag och min son. Man måste tillåta det för att människor ska växa även om man är jätterädd att mista personen. Vi vet inget om framtiden och ofta blir den mycket bättre, än vi med våra katastroftankar, kan tänka oss.