Senaste kommentarerna i forumet

Alkohol fredag o lördag för maken. Jag talar lugnt om var jag står och det blir inget bråk, han säger själv att det säkert inte är så kul att se på när han dricker-återigen så försöker han tala om att han vet så jag låter honom hållas! Så tolkar jag det och han tror nog att jag är korkad o att han kan lura mig!

Kvällarna går förvånansvärt bra, han bråkar inte. Men morgon efter är han fördjävlig och naturligtvis är bråken mitt fel. Nu börjar dottern reagera eftersom han säger dumma saker till henne o mitt samvete vaknar. Jag ska försöka prata med henne de närmaste veckorna. Ge mig styrka?

Nykter och drogfri men fortfarande beroende så frustrerande. Min son har inte tagit itu med sitt beroende/beroendepersonen.

Idag missbrukar han bl.a. relationer vilket är minst lika destruktivt för hans psykiska hälsa. Inga vanliga tjejer utan han väljer oftast de med en borderline diagnos. Tjejer som inledningsvis idealiserar honom och sedan nedvärderar, villket han mår förfärligt dåligt av och det triggar igång ett självförakt, skam och ofta även skuld hos honom. Dessa tjejer är experter på att trycka på dessa knappar och han har inte förmågan att ta avstånd. Något inom honom säger att dom kanske har rätt.

Blir som en drog och inledningsvis mår han extremt bra och sedan kommer abstinensen, beroendet, skammen och oförmågan att bryta det hela. En person utan beroendeproblematik hade bett dessa tjejer fara åt ....... men inte han. En sådan relation var orsaken till att han ställde sig på spåret, men tåget han stanna denna gången.

Tror inte han förstår sambandet mellan ett kemiskt beroende av droger och dessa relationer och jag har inte lyckats förmedla det till honom. Jag är mamma och dum i huvudet så klart. Han vet bäst. Det är så frustrerande jag vill banka in det i huvudet på honom, är du dum fattar du ingenting, men jag vet det handlar inte om förnuft utan om känslor. Denna maktlöshet som är så svår att hantera och acceptera. Ska pröva något jag lärt mig och det är att fokusera på mig själv istället. Samtidigt är han en del av mig så det är svårt ingen jag kan ta avstånd ifrån.

Hatar inte min son, men kan inte hantera sorgen jag känner, ibland finns han ju där, men just nu är det inte ofta och jag saknar den friska glada personen med en underbar humor. Blir så arg att det ska behöva vara så här.

Men så fruktansvärt värt att höra. Att se sitt eget barn fördärva sig så. Nej, det låter inte som ett tillfrisknande med besattheten och tjejerna. Så vansinnigt ledsamt. Jag ser att du försöker göra bra saker för dig och det glädjer mig. Skönt att du har fått förståelse och mött människor som kan hjälpa dig på vägen framåt.

Då jag själv är en nykter narkoman sedan 20 år tillbaka så känner jag mig lite inne i detta. Till att börja med så finns det INGET som heter trappa ner. Tyvärr, vill inte göra dig ledsen, men sanningen är den att skämmas gör man inte alls. Däremot så vet man att ens omgivning inte uppskattar ens brukande. Därför kommer man bli en expert på att luras och manipulera till sin egen fördel. Så i grunden VET man som missbrukare vad som är rätt och fel, men tyvärr kommer man utnyttja lögner och osanning in i det sista, allt för sin egen fördel.
Alla är vi olika, men frågar du mig så var enbart tvångshjälp det enda alternativet för att komma ifrån skiten. Idag är jag fruktansvärt tacksam för det. Men tyvärr, tänk på det att en missbrukares enda jobb här i livet är att hitta ett tillfälle att missbruka och denne blir expert på hur man ska göra för att försköna detta för sin omgivning.

När väl alkoholen gått ur kroppen så kommer ångesten... Hon ångrar sitt beteende och bla bla bla... Tror tyvärr inte ett skit på vad hon säger. Men som jag sa tidigare är nästan det värsta hennes attityd och syn på hennes brukande av alkoholen. Hon gör klart för mig att hon minsann måste dricka för det gör ju alla andra. Annars får hon sitta i ett hörn och ha tråkigt eller sluta umgås med sina vänner. Då la hon alltså över skuldkänslan på mig!!!
Allt skulle varit så mycket enklare om hon kom hem en dag och sa att hon träffat en annan, det är ju då trotts allt en annan människa.

Nu har det ökat med drickandet!
Från 3,5 och starköl till whisky och vodka.

Och häromdagen fick jag höra jag var så jävla dryg och han orkade inte med mig. Då pratade jag om en byrå som jag ville ha....tänkte gå hem till min lägenhet då blev han ”snäll” och när jag pratade med honom nykter så såklart hade han inget minne av detta!

Jag åker iaf hem för jag vill vara ensam då blir jag bombad av sms med kärleksförklaringar. Alltså jag är trött nu och så jäkla less men ändå är det enda jag väntar på hans meddelanden som gör mig lugn i typ 5 minuter

Jag ser ju själv va sjuk jag med är i detta! Jag vet ju att om jag någonsin ska må bättre så måste jag lämna men det krossar mitt hjärta ändå ?

Nytt samtal i veckan hoppas på styrka och insikt!

Ja, exakt. Då jag bor på landet stöter jag ytterst sällan på andra människor ute. Men vi brukade ha hund, och då träffade man ofta på andra utomhus. Har träffat på alla möjliga djur i skogen, oftast rådjur, men även harar, ekorrar, älgar och rävar. Dock har jag träffat på jägare också. Djur i allmänhet verkar ha en lugnande effekt på människor. Jag sysslar med hästar och ridsport och brukar vara i stallet 3 gånger/vecka men nu när jag inte varit det så kan jag säga att det märks. har hört att det kan klassas som terapi att vara i stallet, och jag förstår det till 100% för inget har en mer lugnande effekt än hästarnas tuggande och doften av stall.

Jag har läst en sak som är lite oroväckande förövrigt. Det ska tydligen ta ca 11-12 timmar för en flaska vin att gå ur kroppen (om man väger 70 kg). Mina föräldrar som då dricker 2 i genomsnitt per dag är ju aldrig helt fria från det då. Känns ju väldigt tragiskt när jag läser det ändå.

Det har ni gjort bra tycker jag och det stämmer ju att mediciner vill man i största mån avstå ifrån, men det är ju nödvändigt ibland. Psykiatrin har kanske något annat att erbjuda t.ex. meditation och mindfulness är inte ovanligt idag. Samtalsterapi, sömngrupper t.ex. Att dom skulle anmäla till soc. är inte troligt, men om så är fallet blir han kallad till soc. och erbjuden någon form av behandling i första hand, lämna drogtester.

Svårt när man är så ung att motivera till drogfrihet. Ofta har man inte haft så mycket negativa konsekvenser av sitt missbruk. Fanns det något som han tyckte var negativt om inte annat så kostar det ju rätt mycket pengar. Det här med kontroll litar inte jag riktigt på och om han upplever att han har kontroll dröjer det inte länge förrän han inte har det. Däremot brukar man inte vilja erkänna det. Ser ni några negativa konsekvenser som ni kan påtala. Ofta händer det inte så mycket när man röker cannabis, men stannar upp i utvecklingen, inget jobb eller inga fungerande studier. Är det något som kan bekymra honom.

Ni får nog ha lite is i magen, låta det sjunka in det ni pratar om. Människor som röker cannabis brukar vara medvetna om dom negativa konsekvenserna om inte annat kanske han träffar äldre missbrukare och kan se hur deras liv ser ut, men det är en förrädisk drog. En sak som man bör vara medveten om är att körkortet eller körkortstillstånd är i fara om han blir tagen för narkotikabrott och det hamnar i belastningsregistret, vilket även försvårar att få ett arbete. Ta det lugnt om ni kan och släng inte alla negativa konsekvenser i ansiktet på honom det väcker bara motstånd. Lycka till, ni är på god väg, men räkna med att det tar lite tid. Kanske ska säga att jag har arbetat många år inom missbruksvården och har en del erfarenhet som jag tyvärr inte har någon nytta med när det gäller min sons missbruk.

jag är oerhört tacksam för all hjälp på detta forum ,(son 22 år ,egen lgh , även diagnos)
vi hade en genomtänkt plan som ni sagt här ,använda jagbudskapet .
Vi prata med sonen om att vi visste att han använde cannabis och vi föräldrar vill hjälpa han . vad han känner osv när han röker på .
Vi förmedla då att det kan psykiatrin hjälpa han med då han självmedicinerar för att känna lugn som han sa. ( Han är inskriven i psykiatrin redan för deppresion m.m)
Han var orolig för de kan anmäla honom, och han ser inte något problem med rökningen då han säger att kan kontrollera det och att de är bättre med rökningen än att få medicin !
tacksam för tips i nuläget .
Jag är ändå nöjd att de gick så bra och vi kunde diskutera , vi sa han skulle tänka på vad vi pratat om och så möts vi på tisdag igen .Vi sa att vi inte tillåter eller finansierar hans droganvändande .

Du undrade om min son lever i tillfrisknande. Jag tycker inte det för då är man bl.a. beredd på att ta all hjälp som finns att få. Han vill gå sin egen väg och ärligt talat vet eller förstår jag inte hur han tänker eller om han har något mål.Han är vad jag vet drogfri just nu, mediterar mycket, för mycket enligt mig och han har börjat samla pokemonkort. Verkar besatt av det, det enda som kan få honom glad .

Min son har kontakt med väldigt knepiga tjejer på nätet. Väljer gärna tjejer med borderline diagnoser, tjejer som först idealiserar honom för att nästa stund svärta ner honom. Tjejer som är experter på att hitta svagheter hos honom och sedan som jag ser det plåga honom. Dessa relationer blir också som en drog, inledningsvis är allt fantastiskt men slutar i en mardöm som han inte kan ta sig ur. Nej han är definitivt inte tillfrisknande. Det är så sorgligt och så oehört plågsamt för honom och för alla runt omkring. Ett människoliv går till spillo så känns det.

Backen123, ja absolut så himla rädd att vi ska komma dit. Vi håller ju just nu på med huset och det är hyfsat lugnt. Men jag känner ända in i själen att jag inte vill leva så här.

Han lovar när vi pratar som han bryter - går inte att lita på. Har gått ner sig och tjatar om vikten men tar inte tag i det, duschar för sällan och har sunkiga kläder - ofräsch. Visar ingen kärlek och omsorg, väntar bara på nästa gång han får dricka - vänder sig till älskarinnan alkoholen. Lättkränkt, grinig och sur. Allt som är fel är mitt fel, att han är sur är ju på grund av min ton mot honom, har inget med alkoholen att göra!

Dagen när jag säger till honom att jag inte vill leva med honom om han dricker närmar sig. Jag kommer inte att ställa ultimatum utan säga att jag inte vill leva med honom som dricker. Om han vill ha vårat liv måste han aktivt göra något av egen fri vilja, jag kommer inte att projektleda. Jag är beredd att gå igenom skilsmässa och så jag tror att det blir. Men jag vill ju egentligen leva med den nyktra mannen, så beredd att ge honom en chans. Och det är då min rädsla kommer, om det blir som för dig - hur ska jag stå ut? Får nog fundera några varv till...

Men jag funderar över tröstätandet, han kanske fortfarande är beroende men har bytt utlopp. Då är han ju inte fri utan fortfarande fast och kanske därför ni har det så jobbigt? Jag levde ett år ensam då han blev nykter men kan idag se att han var nykter men inte oberoende. Men maten som han missbrukade istället gav inte mig så mycket men eftersom elakheterna försvann, depressionen och vikten gav endast honom konsekvenser. Men han förnekade beroende.

Vad fint att höra om din upplevelse i skogen, berget, havet och mötet med djuren. Det finns mycket forskning på att vistelse i naturen gör oss lugnare. Redan efter 15 min sänker vi vår stress och immunförsvaret ökar. I Japan går människor ut på detta sätt och det kallas shinrin-yoku som översätts till skogsbad. Om du blir nyfiken att läsa mer så finns det mängder av information på nätet. För ett par år sedan slutade jag lyssna på musik eller prat via lurar när jag sprang, nu lyssnar jag på naturen och det är min bästa återhämtning. Jag har troligtvis adhd och ska utredas för det, har läst mycket om vad det innebär och jag kan se hur naturen har hjälpt mig att landa och fokusera och där jag får vara för mig själv när jag behöver det. Det är fler som behöver naturen och jag har lärt känna lite människor som rör sig där, vilket också har blivit hälsosamt, att byta några ord med en annan människa ibland. Annars ser jag ofta ekorrar, änder och hör en massa fåglar. Oavsett hur världen ser ut så kan vi lita på att vi finner djuren i skogen, som är våra vänner tänker jag.

Testade faktiskt att gå till skogen och bara lyssna och gå runt förut. Måste erkänna att det var rätt skönt. Har hängt en hel del i den skogen, men alltid med hörlurar så det var intressant att skippa dem en stund, även om de följde med ändå. Satt uppe på det högsta berget och blickade ut över skogen och havet och lyssnade på fåglarna och de andra djuren och kände mig rätt lugn. Blev kvar där i över en timme och träffade även på lite rådjur. Over all har jag haft en rätt bra dag ändå, skogspromenaden var trevlig, sen gick jag och hälsade på hästarna i hagen och tog ut kaninen i trädgården och skypade med några vänner. Tror det gjorde mycket att solen var framme, allt känns lättare när den är det. Men tack så mycket för tipsen, nu vet jag lite saker jag kan hitta på i framtiden också.

att upptäcka genom dina sinnen. Jag är just hemkommen från skogen, där jag skogsbadat med vänner. Det innebär att vi går ut i skogen och tar in hela skogen med våra sinnen. Det går att göra även i en park, i en trädgård, var som helst där det finns natur eller en rabatt med växter.

I dessa tider så får du lov att gå ut i friska luften och jag vet att det inte är enkelt att bara gå ut och göra ingenting.

Du får därför ett par övningar av mig nedan, om du vill.

Min egen resa att utbilda mig till mindfulnessinstruktör gjorde jag då jag behövde verktyg för att förändra mitt liv. Jag behövde göra mig fri från mitt medberoende och jag är fri från det idag.

Idag övar jag varje dag, på olika sätt och det är inte alltid lämpligt att börja meditera på egen hand om det finns problem och trauman i livet. Då är det bra att ha en professionell kopplad till de övningarna och det kanske kommer upp något som en behöver prata om.

Däremot så kan alla oavsett hur en mår fokusera på sinnena i naturen, att se på de blommor som börjar växa ur marken, följa knoppar på träden och buskar. Att känna och dofta på dem. Krama ett träd. Stå eller sitt på ett underlag på en bänk eller sten och lyssna på fåglarna, på vinden eller trädens sus i vinden.

Exempelvis så kan du;
Se på naturen eller molnen. Zooma in och se på en gren, sen zooma ut och se på hela trädet. Tänk att du zoomar in med en kamera. Vad ser du om du ser på väldigt nära håll.
Lyssna på fåglar och vindens sus. Kan du höra skillnaden på fåglarna.
Känn på kottar, grenar, trädens bark, blommor, knoppar, stenar, mossa. Hur känns det? Är det varmt eller kallt. Känns det mjukt eller hårt.
Dofta på naturen. Vilka dofter känner du.
Smaka på en frukt, som du tar med dig ut eller smaka på frukten hemma. Känn efter vilka smaker du känner.

Om du har behov för att gå ut och gå undan så tror jag att det kan vara ett bra sätt för dig, att bara fokusera på att se, höra, känna, smaka, dofta. Du kan också känna hur din andning känns och om du är öppen för att öva på djupandning så är det ett fint sätt att minska stress.

Bli inte kall, så om du vill gå ut och sitta någonstans, glöm inte att ta med ett sittunderlag eller ha varma kläder på dig. Annars kan du göra dessa övningar väldigt kort när du står eller går.

Det är ett förlag om du inte har tänkt på det. Jag guidade en jämnårig vän häromdagen och vi gick i skogen. Jag började med en övning om hur det känns att gå på olika underlag. Hur känns det i foten, i vaden, i knät, i låret, i höften, i ryggen, i nacken, i huvudet. Det var roligt. Hon tänkte att hon har en kropp. Nu kände hon hur det kändes att gå i olika delar av kroppen. Den övningen går att göra på många sätt och det är bra att kunna göra en övning som inte syns om en behöver det.

Gå ut och "lek", utforska och ha det bra med dig själv.

Känner också igen mig. Levde med min man i 20 år. Och han valde att dricka hellre än att vara med mig. Sorgligt, men vi har inget att säga till om, när det gäller alkoholen. Och den som dricker bestämmer själv om hon/ han vill sluta. Vi bestämmer bara över våra egna liv.
Så som föregående sa, försök göra något som du tycker om. Tänk på vad du vill. Man får lite distans till allt om man börja tänka på sig själv, och inte bara vad den andre gör.
Fortsätt skriv, du kommer säkert få flera goda råd.

Ville bara skriva att jag känner igen allt!
Och man går sönder av att alltid hamna på
Plats två eller kanske t o m lägre.

Det finns ju ingen logik mer än att alkoholen typ kidnappat deras hjärna.

Jag vet att det enda raka för mig själv är att lämna, men när jag inte träffat min på några dagar är det som bortblåst.

Försök göra sånt som får dig att må lite bättre! Kram

Ja det är ju så det är, man vill ju så gärna leva gott. Men ligger man i sängen och dricker vin, eller inte är ärlig då blir det antagligen ett större problem. Du har redan svaret, och svårigheten är just den vad gör man åt det. Vi bär med oss alla ilskan, sorgen, hoppet. Läs allt du kommer över sjukdomen, för att lära. Skuldbelägg aldrig dig själv och försök få med honom på tåget, annars blir han aldrig "frisk"

Nej, det är väl tur i oturen att vi inte har köpt någonting ihop. Men det är så himla svårt allt det här.... Vi har varit tillsammans i sju år och han är min närmaste person. Men jag förstår ju att det här inte är hållbart.... Jag vill ha ett liv med familj, hus och allt det där. Inte skuldsatt med en alkoholiserad man som är frånvarande mot sina barn. Jag försöker bara tänka dag för dag, vecka för vecka men hjärnan spinner fort iväg till framtiden. Fyller 28 snart och folk börjar ha koll på saker och ting nu medan mitt eget liv aldrig varit så osäkert.

Men varför fortsätter han ljuga för? Varför kan han inte bara vara ärlig och berätta när han dricker som jag bett han om? Är det för att han vet att jag kommer försöka stoppa han?

Så skönt att läsa i denna tråd, se det vi har lika, men blir samtidigt så ledsen för oss ❤ vilket helvete vi genom lider, oron för våra barn är värst. Flytta inte flytta? Jag lever med en nykter alkoholist, avslutad behandling 3 januari, ett återfall. Men han är så j... deprimerad. Så nu går vi på tå för det, jag orkar inte stötta mer utan vill bara skrika, leva, vara lycklig. Han går på AA, fått psykaramaka, sover inte, tröstäter och helt död i blicken. Någon som känner igen det?

Han verkar må bättre idag än igår, igår var verkligen kaos. Minst sagt märkliga tider om vi säger så. Liksom är väldigt förkyld och måste stanna hemma, får inte ens gå till mataffären enligt 1177, och för mig som inte gillar att vara hemma är det lite jobbigt. Har iallafall tagit tag i att städa huset, ingen annan verkar göra det så det är ju knappast rent om vi säger så. Jag tvingade mamma att ringa 1177 häromdagen (själv klarar jag ej av telefonsamtal...) och hon fick köplats 480 typ, sjukt. Det är i sådan här lägen jag är glad att vi har ett helt apotek hemma typ, så det mesta finns. Som tur var är detta något som mamma faktiskt tar på allvar, vilket är skönt.

Jag har lite dålig erfarenhet av soc typ tyvärr. Tänker bara på min vän som blev LVUad mot sin vilja och som jag ej sett sedan dess, dock är hon hemma igen nu. Tänker också på soc tanterna som varit här angående att min lillebror inte varit i skolan på två år. Det var sannerligen mycket märkliga möten. Men vad bra att hon lyckades ta sig därifrån iallafall. Det verkar som att det hjälper att prata om det. Sen jag började skriva om det här och berätta för mina vänner har jag insett att det är så mycket större än jag trodde, tyvärr. Önskar dig en fin dag också, och tack så mycket!

Det är sådär det är, har det i ganska färskt minne hur det var för oss. Jag har googlat, tagit kontakt med beroendeenheten som anhörig, besökt al-anon möten. Det här varit bra, att prata med dom som kan sjukdomen. Min man blåste mig fullständigt, i 2 år var vi tillsammans utan att jag anade något, sedan när vi köpte vårt stora hus så exploderade det, han söp, blev djupt deprimerad och avslutad behandling. Fortfarande djupt deprimerad. Så jag råder dig till att bind er inte än juridiskt, det är så mycket jobbigare när man har köpt fast sig. Skriv här, det finns så många hör med så mycket erfarenhet ❤

Va fan håller man på med?! Ännu en skithelg i sikte. Jag är ledig, mina barn är hemma men jag ser ingen glädje i något. Han är nykter och djupt deprimerad, jag har hjälpt till med sjukskrivning, varit med till läkaren, curlat så mina barn är tysta och inte stör för mycket. Hade så sett fram emot en London resa nästa helg med kollegor för att få andas, ta nåt glas vin, skratta vara jag. Men såklart inställt. Hade bestämt med en vännina ikväll för umgänge, men fick ställa in då sonen fick genomgå en mindre operation i käken och då har man ju självklart inte samvete att göra något själv. I bland känns det så jävla orättvist, jag blev sjuksköterska i vårt äktenskap och den man tydligen får visa upp hela sin grupp av negativa känslor. Jag förstår så klart att han har det jobbigt, men det har jag också och jag är helt själv med oss. Jag funderar så ofta hur jag ska lösa problemet, och jag har kollat upp med bank och dyligt, men jag orkar inte ta steget.
Ni vet behövde få skriva av mig

Bra att du tagit kontakt med maskrosbarn. Hur mår din bror? Det är märkliga tider nu med Corona som påverkar allas liv på ett eller annat sätt. Jag provade själv att ringa 1177 häromdagen för en annans räkning och jag fick inte ens ställa mig i kö, utan blev ombedd att ringa senare.
Har du en annan vuxen som du kan prata med för att höra hur du kan stötta din bror ifall inte dina föräldrar gör det. Jag har lärt mig genom detta forum och genom att jag levde med en alkoholist i många år att för en som har ett alkoholberoende tänker alltid på när den ska få dricka nästa gång. Hoppas att du och din bror vaknar till en bra lördag. Finns det ett apotek nära där du kan rådfråga kring febernedsättande, om inte dina föräldrar tar hand om detta. Jag tänker att allt är förändrat just nu, med tillgängligheten i vården och som i ert fall att ni inte ens fick komma in. Du är inte ansvarig för din bror, men om inte dina föräldrar är observanta för din brors hälsa och om det skulle bli nödvändigt med vård och de inte agerar så kan det vara en möjlighet eller en anledning att kontakta socialen.
https://www.socialstyrelsen.se/stod-i-arbetet/barn-och-unga/barn-som-fa…
Jag har en vuxen vän som i tonåren fick hjälp av en kvinna på soc. Det förändrade hela hennes liv, till det bättre. Vi pratar mycket om hur hon hade det med sina båda alkoholiserande föräldrar och hur hon var tvungen att agera på egen hand för att ta sig därifrån. Hon var den jag kunde börja prata med om mitt ex och hon förstod att han är alkoholist innan jag förstod det. Därför är det jättebra att du tagit kontakt med maskrosbarn, att prata med dem som förstår och prata om det. Det är genom att prata och skriva om det som det blir tydligt att det är ett mycket större problem i samhället än vad det verkar vara. Ta hand om dig så gott du! Önskar dig en fin dag!

Ja, en dag i taget principen kör vi på här med!
Man ska väl inte va nojig i onödan men det är ett stressmoment det också...hur blir det om man bli satt i karantän? Tristessen som uppkommer en vecka tillsammans utan att kunna göra nåt, då är
Nog flaskan en ganska bra vän att spendera tid med!

Hoppas att din man inte kör järnet när han kommer hem nu utan tar d lugnt för er skull

Hej på Er!
Ska försöka undvika att skriva en bok...
För ca 20 år sedan så levde jag ett trasigt liv med både droger och alkohol. Tog mig ur detta och livet har gått framåt utan några större bekymmer.
För drygt ett år sedan träffade jag en dam som fick min värld att vändas upp och ner. Måste säga att begreppet ”älska någon” fick en helt ny innebörd. Denna dam hade i sitt tidigare liv levt tillsammans med en renodlad alkoholist. Själv tar jag ett visst avstånd från alkohol av naturliga skäl. Att hennes syn till alkohol var negativ såg jag rätt naturlig och detta var ju grädde på moset för min del.
Nu till saken. Allt eftersom tiden gått så märker jag att hon faktiskt dricker mer och mer. Framförallt för mycket. Hon blir helt enkelt ordentligt full. Jag har förklarat detta för henne. Har även förklarat att detta inte är något som tilltalar mig. Hon blir ”dreggig”, vet inte vad hon säger, får en allmänt taskig attityd osv. Dagen efter så ångrar hon detta, ber om ursäkt och lovar att detta inte ska hända igen. Men tro mig, detta händer om och om igen. Saken hör även hit att jag själv har fruktansvärt svårt att ha tillit till människor som brukar alkohol. Tyvär har hon ju själv bekräftat detta genom hennes tomma löften.
Jag har även förklarat detta för henne att jag inte känner någon tillit till henne när hon dricker. Nu ligger man här igen medan hon är ute på fyllan. Jag har börjat känna någon viss form av obesvarad kärlek i detta och det får mig att gå sönder.
Jag älskar henne av hela mitt hjärta men känner inte det samma. Det känns som hon struntar i mina känslor, min tillit till henne osv.
Det börjar kännas som att alkoholen är något hon älskar mer...
Går som sagt sönder och vet inte vad jag ska göra...