Senaste kommentarerna i forumet

Kände bara att jag ville skriva lite om en grej. Vid åtta fick vi åka till vårdcentralen med min lillebror som har jätte hög feber och halsont, blev dock ej insläppta då de ej tar emot folk med infektioner av något slag tydligen (misstänkte typ halsfluss). Men förstår väl hur de tänker ändå. Men pappa hade druckit ett halvt glas vin innan vi åkte, dock körde han ändå så antar att man kan det. Men liksom var lite orolig för det var mörkt och så men satt där fram och kollade på vägen hela tiden. Sen när vi kommer hem drar de fram vinet direkt. Fine, det är fredag och klockan var väl strax efter nio när vi kom hem. De har ju druckit mindre än vanligt, eller ja pappa iallafall för mamma beter sig sådär jobbigt igen. Men liksom varför drar de fram vinet så fort vi kommer hem? Hallå deras son mår jättedåligt och har typ 40 graders feber... Och liksom igår tog mammas andra vinbox för veckan slut och då drack hon rödvin? Hon gillar inte ens rödvin, och idag kom de hem med nya boxar. De måste ju vara på systemet säkert 4 gånger i veckan, stammisar. Aja, ville bara skriva av mig lite iallafall.

Samma här. Helt rätt. Du kan inte vänta längre. Dina barn far illa. Modigt gjort och tänk vilken förebild du är för dina barn, dom ser att du sätter ner foten när det går för långt.
Det är vanligt att man har skuldkänslor och tänker om man kunde gjort något annorlunda. Men det rätta tillfället kommer aldrig. Man får bara besluta sig. Och det gjorde du nu. Bra!

Heja dig. Så skönt att det går framåt. Förstår att du sörjer. Det gör jag med. Sörjer den mannen jag ville han skulle vara. Men som han inte blev.
20 år här också. Men någon gång måste man ge upp och börja leva sitt eget liv.
Ha det så gott BladeRunner

Helt rätt tycker jag. Så beter man sig inte. Jättebra att du gör något inte minst för att visa dina barn att detta är inte okej. Vad skulle du annars gjort? Om du skulle gjort det tidigare spelar kanske inte så stor roll det är ju inget du kan ändra på. Vad ska hända med honom, lite märklig fråga tycker jag. Det avgör ju han själv en vuxen man som dessutom verkar ha sin försörjning tryggad. Du har gjort helt rätt tycker jag. Det som är rätt för barnen är det man ska göra och dom vill väl knappast ha honom kvar. Bra gjort!

Helt rätt tycker jag. Så beter man sig inte. Jättebra att du gör något inte minst för att visa dina barn att detta är inte okej. Vad skulle du annars gjort? Om du skulle gjort det tidigare spelar kanske inte så stor roll det är ju inget du kan ändra på. Vad ska hända med honom, lite märklig fråga tycker jag. Det avgör ju han själv en vuxen man som dessutom verkar ha sin försörjning tryggad. Du har gjort helt rätt tycker jag. Det som är rätt för barnen är det man ska göra och dom vill väl knappast ha honom kvar. Bea gjort!

Jag tror det går bra framåt. Dottern går i terapi en gång i veckan med andra ungdomar. Sonen och jag står väldigt nära varandra. Mamman anmälde sonen ( mitt ex) till soc och efter samtal och exet som sa att jag var psykiskt sjuk gick socialen helt på min och barnens berättelse ( sån oerhörd lättnad). Exet ska flytta den 1 april och bor bara här hemma som en oinbjuden gäst och pratar inte med mig eller barnen. Jag kommer nog betala hans hyra initialt så han håller sig flytande men jag har lyckats distansera mig mer och mer. Det är lätt att distansera sig för han är så elak mot mig ( det hade varit svårare om han varit kärleksfull). Jag sörjer ibland och speciellt när det är högtider och lov och 20 år av minnen kommer över mig. Men jag mediterar och läser om hur man tar sig igenom en kris så jag gör så gott jag kan. Kram kram

Det du skriver är så relevant. Vi försöker argumentera genom att lägga fram bevis och trots att vi har tusentals bevis hjälper det inte och ändå fortsätter vi på den inslagna vägen. Om vi stannar upp och bara försöker känna vad vi själva vill blir det så mycket lättare. Kram Blade Runner

Jag har eller numera hade, en man, mitt ex, som förnekade och fortfarande förnekar att han dricker för mycket. Fast det fanns bevis på bevis. Men sedan kan jag undra varför vi måste ha bevis, varför vi måste ha ett erkännande från den som dricker, för vi vet ju redan.
Ja det vore bra med ett erkännande om nu mannen vill sluta, men när dom inte vill, så försvarar dom alkoholen till sista droppen.
Jag hade inte mer tid att vänta. Jag var tvungen att börja leva mitt liv.
Jag spelade också in min man, i hopp om att han skulle vakna till liv och vilja bli nykter. Men han tittade på filmen och sedan tystades det ner. Ingen kommentar.
Ja det är inte lätt, inte lätt att lämna.
Men hur länge ska vi anhörig vänta?
1 år, 5 år eller 10 år?
En stor, stor kram från mig, förstår vad du går igenom?

Hej allihopa därute.
Känner att jag måste få skriva av mig även om det är Corona och allt ihop. Ikväll gick jag igenom vår lilla alkoholsamling (fråga mig inte varför jag har kvar den...) och hittade en flaska rödvin som var tömd. Sambon har stoppat tillbaka korken och t.om lyckas få emballaget att se intakt ut. Han måste varit i en jävla abstinens eller ångestattack som har gjort det där då han är en mästare på att smyga i vanliga fall. (Därför jag inte tagit bort vinsamlingen, jag bor mitt i en storstad och vet att han kan få tag i alkohol väldigt enkelt ändå)

Saken är den. Varför fortsätter han ljuga för? Jag har kommit på han så många gånger nu och ändå fortsätter han ljuga för mig. Nu börjar jag undra om han bara faktiskt vill bli av med mig eftersom han omöjligt kan tro att jag inte skulle se det där? Eller börjar hjärnan sluta fungera för han?

Ska ta hela historien från början. Jag och min kille skulle köpa en lägenhet tillsammans men jag märkte hela tiden att han förhalade allting. Tillslut satte jag ned foten och sa ”du döljer något för mig” då berättade han att han har inte sparat så mycket som han har sagt utan det istället gått till spel och annat skit.

Veckan fortsätter och jag känner ändå att det skaver lite. Han tjänar väldigt bra med pengar, jag måste få veta vart pengarna går. Han vägrar visa för mig sitt bankutdrag vilket gör att jag nästan svimmar (man börjar ju tro att allt möjligt) men tillslut får jag se och då ser jag att systemet är återkommande varje vecka. 400-500 kr. Han bränner alltså minst 2500-3000 spänn på alkohol i månaden samtidigt som han snusar och spelar.

Nu har jag försökt reda ut det här och ge han chanser. Trodde han höll sig nykter men hittade han med sin petflaska med vin i sängen för tre veckor sedan.... jag känner mig villrådd. Vi har varit hos läkare som bara ville skriva ut sömnmedicin till han.... ingen hjälp att komma till ett beroendecentrum eller någonting.

Ska jag kontakta läkaren igen?
Vad ska jag göra?

.

Tack för dom orden.
Jag undrar så, hur går det för dig? Hur mår du?
Kram till dig

Ja till slut har man fått nog. Man orkar inte en sekund mer att se en berusad och sur man. Det är kämpigt att lämna, men man kan inte vinna över alkoholen. Man är maktlös. Jag fick lämna efter 20 år ihop med min man, numera ex. I april har det gått ett år från att jag var tvungen att ta beslutet. Och jag vet hur jobbigt det var i början, hur gråten kom var jag än var. Men det blir bättre. Det tar tid men man kan bygga upp sin egen framtid. Må bättre, och göra saker man själv vill. Och det är värt det, även om ni inte ser det nu.
Jag dippar även nu ibland, men inte så långt ner. Sedan blir det bättre igen, och jag har haft dagar där jag tänkt ” jag älskar mitt liv”.
Så kämpa på tjejer. När ni lämnar så gör ni det för eran skull, och ert liv.
Styrkekramar till er

Ja, efter många år har jag accepterat att jag inte vinner över min fiende alkoholen. Det spelar ingen roll vad jag vill, vad jag tycker eller vad jag längtar efter. Det har tagit så oerhört många år av kamp för mig innan jag nu har gett upp. Gråter, gråter och packar för flytt om två veckor.

Hur går det för dig fina du?
Kram Blade Runner

Du är jättestark, blanda inte ihop dina svackor med att så inte skulle vara fallet. Du reflekterar och sörjer och bearbetar och får i rätt riktning hela tiden. Din resa är så väl värd allt det som komma skall i form av frihet och livsglädje.
Stor kram från Blade Runner som följer dig men inte orkat vara så aktiv den senaste månaden

Jag tror du behöver hoppa över den där Ronjaklyftan som är så läskig. Ta fart, bestämma dig och bara hoppa. När du gjort det står du fast i ditt beslut och sedan följer några skakiga månader som du kan hantera med all din erfarenhet och bara fortsätta gå i rätt riktning.
Stor kram från en som vet EXAKT hur det är.
Blade Runner

Jag stannar några dagar till och packar( 3 år tar tid)
Hela hjärtat är blottat och värker. Styrkekramar till oss

Så är det. Gråten kommer hela tiden och får också komma, det är en del av processen som jag ser det. Hjärtat vill ju verkligen inte lämna en älskad partner, men hjärnan inser att nu har jag gjort allt. Jag kan inte göra jobbet åt någon annan, personen måste vilja göra resan själv och ta ansvaret själv. Så det blir ju en enorm sorg över att partnern inte väljer mig! Drogen vann över det vi har. Då förstår man också vilken enorm kraft beroendet har. Såklart alla drömmar, förhoppningar och önskemål grusar. Det är bedövande smärtsamt. Då får man jobba med sig själv, vad kan jag göra? Hur har jag hamnat här? Har jag blundat för varningstecknen och varför? Hur ska jag läka min sorg på bästa sätt och göra mig hel igen?

Vi gråter båda två

Jag packar och gråter för mitt hjärta vill inte

Sorg40, hur går planerna för din flytt? Det tar lång tid innan vi fattar och framförallt att den enda jag verkligen kan förändra är mig själv. Men nu efter nästan 2 år har jag kommit till sans, så här vill inte jag leva. Jag kommer att tala om för honom att jag vill inte leva tillsammans med honom om han dricker. Så får jag se vad han svarar och jag kommer inte att ge mig en tum! Beslutet ligger hos honom, jag kommer inte att ställa ulimatum för då ligger ansvaret hos mig. Jag kommer att lägga ansvaret hos honom och inte kontrollera eller projektleda.

Men just nu är allt så skönt, det är lugnt och inget bråk. Men jag väntar ju bara på nästa utbrott.

Finns inga tips i hela världen som hjälper även om man vill det mest i hela världen!! Om han inte vill då är det kört

Vill förklara lite vad jag upplevt när jag jobbat som socionom inom missbruksvården. Vi hade flera tolvstegsterapeuter som på olika sätt framförde att har du inte fattat att tolvstegsmodellen är enda vägen till nykterhet och drogfrihet så är du dum i huvudet. Man är inte dum i huvudet för att man är socionom, men jag håller med om att det är bra att man besöker möten. Vi hade tolvstegsterapeuter på min arbetsplats som var en katastrof i sin trångsynthet bl.a. en som inte visste skillnaden på social fobi och schizofreni. Sånt var väldigt pinsamt när man hade möte med psykiatrin. På senare tid hade vi dock toleranta, vidsynta terapeuter som fungerade utmärkt tillsammans med socionomer och där man berikade varandra genom sina ibland olika synsätt. Träffade en terapeut på Nämndemansgården som sa att du kan bli nykter på egen, genom miljöterapi, kbt eller någon annan metod, men han sa också att tovstegsmodellen är en bra metod. Allt handlar om motivation. Det kallar jag vidsynthet.

Hej! Har inte pratat med någon än då jag ligger hemma i influensan... Men planerar att försöka kontakta kuratorn nästa vecka och har kommit i kontakt med maskrosbarn också. Tack så mycket, du också!

Det tog mig 2 år även om 6 månader var i nyktra