Senaste kommentarerna i forumet

Admi här. Vill mest förtydliga att vi IBLAND förmedlar kontakt och att det isåfall föregås av ett noggrant övervägande av oss då vi har ansvar för eventuella kontakter. Om och när det sker så sker det utanför forumet.

Om någon undrar :-)

Li-Lo
Alkoholhjälpen

Har jag lämnat uppgifter till admi.

Ja vill gärna ha kontakt! Kram

Tycker att en orosanmälan till socialförvaltningen är rätt väg att gå. Han utsätter ju sig för stor fara genom sitt alkoholmissbruk. Rimligtvis bör hälsan vara allvarligt försämrad. En anmälan gör att ansvaret att se till att han inte avlider till följd av sitt missbruk vilar på socialförvaltningen. Man brukar erbjuda frivillig vård i första hand och samtycker han inte till detta och man bedömer att det är fara för hans liv kan det bli aktuellt med tvångsvård. Något annat alternativ kan jag inte se att du har. Att ständigt vakta honom fungerar ju inte och det är inte ditt ansvar.

Regelrätta tips.
Jag vet mest att jag svajat betänkligt.
Känt eufori och glädje som en nyförälskad tonåring.
Sen glidit ner i ett svart hål.
Så att hålla sig kvar däruppe är inte så lätt.
Man är så van att fylla tomrummet.
Men när man inte gör det utan låter det förbli tomt så börjar det sakta tändas en och annan stjärna.
Som man får titta lite extra på.
Och ev gå vidare och se var den leder.
Men visst är det lätt att istället låta sig falla in i gamla mönster.
Betydligt svårare att hålla sig frisk.
Min botten gick ur mig och jag famlade omkring rätt länge innan jag började få grepp om tillvaron igen.
Vill du ha kontakt så kan jag ge mitt nummer till admi?

hur bär man sig åt för att sörja på "rätt" sätt? Tycker jag har gråtit floder, tänkt, känt ja hela registret. Men känns mer som jag har gjort det på en ältande och geggande nivå. Vill ta mig framåt, förlika mig med saker, acceptera. Men fattar inte hur man bär sig åt?

det stämmer på mig också! Har ju handlat om långvarigt "drogande" för min del så... Frågan är då vad som är rätt och hälsosamt att göra med detta tomrum. Märker att jag tar till allt möjligt. Slutade med alkohol på nyårsafton. Nu har min surf-tid på mobilen ökat markant istället. Har vart en sån som haft mobilen nedslängd i handväskan tidigare men nu surfas det för glatta livet. Promenerar jättemycket, känns som något bra både för kropp och knopp. Skaffat mig lite nya vänner, också bra. Flera av mina "gamla" relationer känns så otroligt konstiga. Dom pratar nog på samma sätt och om samma saker som vi alltid har gjort. Men jag känner mig annorlunda, vi passar inte ihop längre. Relationer gnisslar och skaver, jag känner mig instabil och ofta låg. Är jag på vägen mot tillfrisknande eller är jag ute på djupt vatten och bara trampar? Kanske tänker för mycket? Och fast det är ett tomrum som uppstår så tar ju det så förbaskat mycket plats och kraft. Ska äntligen ta mig för att läsa den boken du nämner. Vet att det har pratas förut om den här inne. Som du säger skitkul att försöka bli frisk?

Tyvärr så finns det inte mycket du kan göra.
Det är ett val dom han gör och det enda du kan är att tala om för honom hur det påverkar dig och er relation.
Kanske låter tufft men du kan inte ändra på honom utan det är ett jobb han måste vilja och göra själv.
Ta hand om dig själv ?
Azalea

Vi har varit gifta i 10 år, båda 75+, gott om pengar.
När vi träffades hade min man blivit änkling, druckit mycket för det. Levt nykter några år med dåvarande frun som som också haft alkoholproblem dessförinnan enligt egen utsago.

Jag har uppdrag som innebär att jag reser då och då. När jag är borta super min man hejdlöst, är redlöst berusad, tappar balansen, ramlar slår sig, står på blodförtunnande medicin som innebär att han blöder ymnigt. För mig innebär det oro, han svarar inte när jag ringer och då vet jag inte om han ligger skadad eller bara sover.Jag når honom inte med ord när jag försöker förklara hur jag påverkas av detta eller försöker få honom att söka hjälp. När jag kommer hem är det skitigt minst sagt. Ska jag tvinga honom att resa med mig så att han inte dricker så mycket? Att låta bli att
resa överväger jag inte.

I boken kvinnor som älskar för mycket.
Där beskrivs just denna depression som delvis kan bli rätt djup.
Just för att man inte drogar längre.
På en känsla,en kärlek osv.
Att man just genom att hålla sig uppe med tandagnisslan håller depressionen ifrån sig.
Ju tuffare relation/trauma/upplevelse man utsätter sig för.
Ju starkare lugnande tablett har man knaprat i sig.
Stämde i alla fall ypperligt på mig.
Hon beskriver också det ilande ekande tysta tomrum som kommer istället för alla dessa "piller"
Skitkul! Belöningen för att man försöker trampa på den friska vägen?

För tröstande ord! Jag tror jag sörjer en hel massa saker och använder mitt ex som lite papperskorg kanske. Han var ju den berömda droppen! Och saknar honom gör jag i många stunder! Tycker inte om att jag gör det men innerst inne gör jag det! Ja att tillfriskna tar då sannerligen på krafterna! Tar fasta på dina sista ord: efter riktigt tunga dagar blir det bättre än innan! Känns trösterikt och hoppfullt! Miljoners tack för dina ord och stor kram tillbaka ♥️

Att du är låg.
I flera år hade jag dippar.
Trots att jag inlett en ny relation och det hände en massa saker där,så var min alternativa process igång.
Att tillfriskna är väldigt jobbigt och tar på krafterna.
Jag hade ju turen att kunna bolla med mitt ex när han blev frisk.
Vi redde ut vårt krokiga slut och kunde släppa på ett friskare sätt.

Kanske om du kan tillåta dig att sörja.
Fullt ut, att det inte blev som det var tänkt.
Att han inte blir frisk och närmar sig dig.
Att du kanske har börjat längta igen?
För mig var det alltid så att efter de riktigt tunga dagarna så vände det och nlev bättre än innan.dvs som en sorts omvänt skov.
Stor kram från mig.

Hemska dagar, ledsen och känner mig så ensam. Det går verkligen upp och ner. Överlastad med jobb men får typ inget ur händerna. Panik över det! Försökte att prata lite med en kompis men hon hade det nog likadant. Kändes inte som hon lyssnade utan bara berättade om sina egna bekymmer. Eller så behöver jag det omöjliga, att någon "räddar mig" typ! Någon som säger dom förlösande orden som gör att allt känns bättre. Tänkt mycket på mitt ex...igen. Kan inte släppa allt han sa och gjorde. Vill ha svar på alla frågor jag har inom mig och ett uppriktigt förlåt. Vet att det troligtvis aldrig kommer att hända så fattar inte varför jag ältar. Usch vill dra ett täcke över mig och sova i flera månader och vakna pigg och glad en solig dag i maj! ?

Jag har också läst samma som du om hur man bör se på ultimatum och just därför ställde jag inga ultimatum. :)

Jag sa till honom vad jag skulle må bra av och vad som skulle göra mig glad istället.

Men jag kan bli mycket bättre på att göra saker för min skull. Hade jag gjort det den här gången hade jag packat en väska till mig och en till dottern och dragit hem till min mamma.
Sen hade vi inte kommit tillbaka förrän han helt på egen hand kommit fram till att han - för sin skull - måste sluta med alkohol. För alltid.

och hoppas mycket när det gäller en annan människa t.ex. en man som dricker. Bäst och mest tillförlitligt är det att vilja för sin egen del. Med andra ord sätta gränser runt sig själv istället för runt någon annan. I praktiken skulle det kunna bli "Det här vill jag inte vara med om" istället för "du måste sluta dricka och söka hjälp". Förstår dig till fullo, tjatade och ställde flera ultimatum till mitt ex. Läste någonstans här på forumet att ett ultimatum skall formuleras som ett löfte till sig själv istället för som ett krav på någon annan. Tycker det var bra. Jag tror många alkoholister som slutar dricka slutar tillfälligt för att sen kunna bli "normaldrickare". I efterhand har jag förstått att jag och mitt ex hade helt olika syn på hans nyktra perioder. Jag såg nykterheten som något permanent, för livet. Han såg dessa perioder som en slags avgiftning med målsättningen att sedan kunna ta en öl till maten som vem som helst. Hände aldrig! Han började "lagom" för att inom några veckor dricka värre än före den nyktra perioden. Börja tänka på dig själv istället för på hans drickande. Jag vet, jättesvårt men det går. Låt honom ta ansvar för sina problem och låt honom lösa dom. Kram

För ca två år sedan tröttnade jag på allt som hade med alkohol att göra och efter mycket om och men gick min man med på att avstå alkohol.
Han klarade det knappt ett år innan han i små mängder började dricka igen. Till en början gick det bra. Han drack bara enstaka glas vid utvalda tillfällen. Men precis som jag befarade så blev mängden bara mer och mer och tillfällena fler och fler.
Nu i helgen tröttnade jag igen när han dolt för mig att han druckit fem öl under sitt ensamma bastubad.

Jag frågade om han förstod vad han riskerar med att hålla på så och berättade att jag känner mig sviken och orolig.
Han ville skärpa sig. Hur då frågar jag? Vad finns det för lösning som gör att jag inte behöver känna mig orolig precis varje gång han går ner till våran källare (där han vanligtvis dricker i smyg)?

Han kom själv fram till att han måste sluta dricka igen.
Hur länge kommer det hålla den här gången? undrade jag.
Tillsvidare, blev svaret.
Vad betyder det? Kommer han hela tiden gå och tänka att han ”får”/kan dricka igen?
Nja - det kanske är bättre att det är på livstid konstaterade han.

Summan av kardemumman blev att han nu ska vara utan alkohol resten av livet.
Därtill önskade jag att han skulle ta kontakt med någon så att han själv får hjälp att förstå allvaret i det hela. För han tycker ju inte att han har ett missbruk eller att han är beroende. Han vill bara sluta dricka för att ”göra dig tillfreds”. (=INTE HÅLLBART!!!)

Så - vi får se vart det här slutar. Jag vill inte tjata på honom om att ta kontakt med någon typ av samtalsterapeut men är rädd för att det kommer behövas. :(

Tack för att ni på den här sidan finns, delar med er och stöttar!!!

Tack, ja jag trodde aldrig det skulle gå. Så ledsen som jag var den första tiden. Trodde hjärtat skulle slitas ur kroppen på mig. I går var jag ute och handlade med min dotter. Hoppas din helg också varit bra?

Så skönt att höra från någon insatt i hur psykiatrin fungerar och med erfarenhet av mediciner. Min son vill dom ska ta psykosmedicin och han vill inte, säger att han vill meditera istället och gör det dagligen och under lång tid, kanske ibland upptill två timmar på en dag.

Jag tar en medicin själv och det är lamotrigin, den enda du själomhändertagande upplevt inte haft några biverkningar. Fick en inflammation i huvudet och har medicinerat sedan dess med lamotrigin och jag får behålla den just pga att den inte ger några biverkningar. Min son har melantonin för sömnen och det har fungerat för honom. Så skönt med människor som väljer "rätt väg" dvs att avstå från medicin och att istället lägga energi på att tillfriskna. Betyder väldigt mycket för andra som kanske tvivlar. Tack självomhändertagande.

Något helt annat. Såg idag på TV ett lesbiskt par som skulle ha barn. Två kärleksfulla mammor och ett barn. Plötsligt blev allt så klart för mig. Jag var ensam mamma till två barn (tvillingar) Pappan var missbrukare och gift med sin drog, men det förstod jag inte då. Så olika förutsättningar vi föds under.

Hej, det är klart att du ska stanna här. Jättefint att höra att du fått samtal med din sons behandlare, att sonen brutit sekretessen. Psykiatrin går att prata om mycket. Det är mycket som skulle behöva förändras. Behandlingar som träningsgrupper, mindfulnessgrupper och kbt till alla borde vara självklart. Det går inte bara att pumpa i människor med mediciner. Jag ser en del som verkligen farit illa av för mycket mediciner. Läser processen av Åsa Nilsonne just nu och det är tungt att höra hur jag och andra patienter inom psykiatrin varit och är försökskaniner. Mina misstankar besannades. Mediciner behöver testas och utvärderas hur människan svarar på den och somliga får konsekvenser för resten av livet. Jag vet ingen medicin som inte gav någon biverkan. Jo, lamotrigin gav mig ingen biverkan, men den var ingen medicin för mig att tänkas vilja bli gravid på. När jag skriver detta så borde jag vara lycklig för att jag klarade att bli medicinfri, men samtidigt krävs det att jag underhåller så mycket för att leva utan medicin, så jag vet inte om det är värt det alla dagar. Det är inget som jag förespråkar. Däremot så borde den offentliga vården arbeta mer förebyggande. Vem som helst kan bli allvarligt sjuk av psykofarmaka. Det gäller verkligen att ta hand om sig.

Det var underbart att vara de sista dagarna med henne. Men det var samtidigt då himla jobbigt att lämna henne vid stationen när hon åkte. Jag gläds så mycket för hennes skull men det är en sån saknad så det gör ont.
Det har gått rätt bra denna veckan och jag har hållt mig sysselsatt hela tiden men idag har jag en riktig svacka och känner mig så himla ensam. På något sätt strandsatt och övergiven. Då dumt egentligen.
Ska försöka komma ur den känslan och det blir nog bättre när jobbet startar igen. Då har jag fina vänner runt mig igen.
Håller med om att yoga är riktigt skönt. Det rensar tankarna och kroppen mår då väl av det. En väninna är snäll och vi gör det varje lunch efter en app och det fungerar fint.
Tack än en gång för att ni tänker på mig och för att ni finns där?
Azalea

Att veta vad som är bäst för en men åndå inte göra det. Undrar hur det skulle vara om alla gjorde "rätt" dvs det som är bra för en. För det lilla barnet gör vi så, men vad händer sen - när slutar vi med det? Tänker inte, spånar bara lite. När kraven ökar börjar vi ersätta det vi inte kan ge, genom att t.ex. ge godis som tröst. Hitta på något roligt när man är ledsen och vad säger vi då - fel att vara ledsen . Jag t.ex. tror jag skulle må bra av att meditera, vet det t.o.m. Finns utrymme för det har t.o.m. en meditationskudde, men jag gör det inte. Vet inte om det beror på att jag inte vill möta dom känslor jag kanske skulle komma i kontakt med. En sak vet jag och det handlar inte om förnuftet utan känslor precis som vid missbruk. Alla normalbegåvade vet ju att man ska vara försiktig med alkoholen. Det skulle vara intressant om man bara gjorde det som var bra för en. Så kommer en dum tanke jag vet - det skulle vara tråkigt, men det tror jag egentligen inte på. Tycker du verkar göra det som är bra för dig och då kommer en knasig tanke till - att du bara vågar. Vad jag menar med det får jag fundera på.

Så skönt att kunna gå ut i naturen med sin namma och vad skönt för henne att ha dig.

Hej, jag har tänkt på dig och hoppas att du har det bra. Hur går det med yogan? Jag har kommit på att jag själv ska prova att gå till en ny yogastudio i veckan. Har blivit inspirerad av att skriva här och minns att du skulle gå på yoga. Jag har utövat det hemma en del, men det blir inte lika bra. Det hjälper så bra att skingra tankarna och även låta känslorna komma fram, för de känslor som behöver komma fram. Ta hand om dig extra mycket nu när din dotter har flyttat och tillåt känslorna komma. En kram från mig.

Du har verkligen kommit långt på din väg. Så härligt att höra och jag gläds verkligen med dig.
Hoppas du fick en fin helg, skönt att krypa in nu ikväll och tända lite ljus medan det ösregnar ute.
Kram Azalea

Hej, jag har tänkt på dig och undrar hur du har det. Hoppas att du får det stöd du behöver och att du har det så bra du kan ha det just nu. Grattis till nytt arbete! Om du inte gör det eller har tänkt på det, så se gärna till att ta regelbundna pauser på nya arbetsplatsen och kanske även skapa nya rutiner med återhämtning. Kanske du har möjlighet att träna på arbetstid. Ta för dig av allt du kan tänkas få hjälp och stöd med! En kram från mig.

Det var som en positiv örfil!

Så klart är det precis det han gör!
Jag vet oxå att han försöker få igång mig framförallt om vi druckit tillsammans men har inte tillåtit det utan har gått iväg ett tag och andas.

Tyvärr är det mitt tredje förhållande med en alkis och jag har försvarat denna med att han iaf är lika elak som dom andra! Jisses vilken självförnekelse! För han är nog precis lika elak fast på ett smidigare sätt.

Var på mitt första möte i veckan och det öppnade nog upp mitt tänk lite!

Kram tillbaka o var stolt att ditt är över ?