skrev Nordäng67 i Hittat hit och behöver stöd!

var alltid manipulativ, nykter som onykter. Skickligare och mer subtil när han var nykter, lite klumpigare och lättare att genomskåda när han var full. Han älskade att GÖRA mig svartsjuk, inte så svårt när man älskar någon. Jag "högg på betet" jämt och ständigt. Grät och var ledsen, han "tröstade" och lovade bot och bättring. Hände aldrig utan precis som du säger blev det bara värre. Jag hade ju "berättat" att hans strategi funkade. I efterhand inser jag att jag var utsatt för typ psykisk misshandel. Det fattade jag inte då. Tvivlade mycket på mig själv. Var jag överkänslig? Var det jag som framkallade allt? Så sjukt hur man kan svika sig själv. Varit så arg på mig själv för hur jag har låtit mig behandlas. Låter bra att du går på möten och kan diskutera öppet. Kram


skrev Kärringen i Hittat hit och behöver stöd!

Det har alltid blivit värre efter jag sagt något! Har jag sagt att den där kan jag bli svartsjuk på så har det blivit massa pratande och gillande om henne fast det här även hänt när han är nykter.

Ja misstänker ju att man är så van med det här att det ändå blir det trygga på nått konstigt vis.

Jag vet inte heller riktigt vad som är bra för mig dom här sista åren har ju mest handlat om honom och jag nästan sitter och väntar på att han ska vilja ses eller hör av sig!

Jag tänker gå på mina möten och hoppas även kunna träffa någon som kan bli min kompis där så man slipper känna sig så ensam.

Har även köpt ett träningskort så.

Men ont gör det likförbannat fast det gör ju livet ibland.

Kram och tack!


skrev Nordäng67 i Hittat hit och behöver stöd!

manipulativ. Känner igen det jättemycket från mitt eget förhållande. Även min före detta särbo var alkoholist, manipulativ, skiftade mellan snäll och elak. Låt din man vara som han är och börja jobba med dig själv istället. När du talar om för honom att du blir ledsen över t.ex det där med Facebook så bekräftar du bara för honom att han lyckades med sin manipulation. Så sluta förklara det självklara för honom. Låt det vara hans bekymmer att han inte uppför sig normalt. Jag tog bort mitt ex på Facebook eftersom han ändå inte uppförde sig som min vän eller man där. Då tog det hus i he-vete så han hade ju tydligen koll på mig där fast han nonchalerade mig. I efterhand känner jag "men herregud vad höll jag på med". Man blev någon man inte vill vara. Och det är bara man själv som kan ta ansvar för det. Även jag är uppvuxen med destruktivitet i barndomen. Börja forska i dig själv, vad har du för beteende mönster mm. Vad mår du bra av, vad behöver du? Upptäckte att jag inte hade en aning om vad jag behövde. Kunde inte sätta ord på det. Hade levt hela mitt liv med att fokusera på andra. Ta hand om dig själv nu istället! Kram


skrev Kärringen i Hittat hit och behöver stöd!

Har jag ju skrivit massor för att typ få respons eller för att såra mig själv jag vet inte!
För nånstans i det här är ju att känna sig sårad också en känsla en känsla att det är rätt att jag är ”dålig” och sen gotta sig i det!

Men nu ska offerkoftan av och jag ska åtminstone göra det bästa för mig och mitt liv!

Det är inte över än men resan är på gång ?


skrev gros19 i Hittat hit och behöver stöd!

Att processen är igång behöver du inte tvivla på. Du har sagt tusen gånger till din särbo att hans beteende sårar dig, men du fortsätter skicka sms och skriva på hans facebook eller? Han vill att du ska må dåligt. En relation har man för att växa, att bli en bättre version av sig själv helt enkelt. Så tänker jag. Så fokus på dig. Vad behöver du förändra för att skapa sunda relationer som får dig att må bra. Det är ofta en lång och smärtsam väg att gå, men vad har vi med dålig självkänsla att välja på. Bra du tar emot det stöd du kan få. ?


skrev Kärringen i Hittat hit och behöver stöd!

Hej jag hade missat att du svarat!

Jag vet ju egentligen allt som skrivs här men lik förbannat är det som det handlar om andra och inte mig!

Jag mådde så bra psykisk när vi träffades och nu är jag ett vrak igen. Har haft dålig självkänsla hela livet och nu är den riktigt illa pga hans svackiga humör, han har börjat dissa mig när jag skriver sms, skriver jag på hans Facebook låssas han inte se för att sen gilla det nån annan skriver nån minut efter. Han vill helt enkelt att jag ska må dåligt! För jag har sagt åt han tusen ggr att det här beteendet sårar mig.

Jag har iaf gått till missbruks enheten och ska börja i grupp terapi om medberoende och hoppas genom dom att få styrkan att lämna.

För det här fungerar inte för mig och mitt psyke längre känner mig som fulast och sämst i världen trots att det bor en liten där inne som vet att jag är en bra människa som är jävligt lojal och trevlig!

Jag hoppas processen är igång på riktigt nu!

Och tusen tack för svar!


skrev Skrållan i Ung alkoholist

Säger samma som Nordäng67. Var inte tillsammans med den här killen. Om du är så ung, så har du hela livet framför dig. Sätt dig själv först. Lev det liv du vill, och låt det inte bli med någon som inte respekterar dig och inte sätter dig först, utan alkoholen.


skrev Prinsessan på ärtan i Ofrivilligt ensam :´(

Tack gros för ripset, är inne på min andra vecka med melatonin, och det verkar som att den funkar. Har bara lite obehagskänslor precis när jag håller på åh somnar men tror att jag kan leva med dem bara jag får sova mina normala timmar.


skrev Nordäng67 i Ung alkoholist

ska ta en paus från din pojkvän! Han är inte bra för dig. Står 98 för ditt födelseår? I så fall är du på tok för ung för att brottas med någons missbruk. Inte bra för någon men extra farligt är det för dig om du är väldigt ung! Har du någon/några som står dig nära? Mamma och pappa kanske som kan stötta? Om du bor med denna kille så flytta. Är man ung är det extra lätt att vänja sig och formas efter någon annan. Var väldigt rädd om dig själv ♥️ kram


skrev Skrållan i En fortsatt kamp

Jaa det är så skönt. Kan inte fatta att jag kommit så långt. Tack InteMera, önskar dig en fin helg också.


skrev Issie98 i Ung alkoholist

Det enda jag vill är att dricka mig så full. Han får mig att dricka när han håller på. Han har börjat dricka på vardagar


skrev gros19 i Nu är det dags

Läser lite tillbaka och fastnade för vad du skrev om hur du känner av när din man ska börja dricka. Skulle vilja säga att han har redan börjat i sitt huvud. Missbrukarjaget har tagit över och frågan är inte om han ska dricka utan när. Väldigt obehagligt att uppleva detta som anhörig, man känner av det men det finns inget konkret att ta på. ❤


skrev gros19 i Ofrivilligt ensam :´(

Vill bara säga att min son haft problem med sömnen i stort sätt hela livet. Fungerar idag tack vare melantonin, ett sömnhormon. Att använda för att somna dvs ingen sömnmedicin som även påverkar dagen efter. Värt att prpva om du inte gjort det tidigare.


skrev Anonym 21523 i Stegen efter jag lämnat... hur jag gör för att bli fri bit för bit

Tack :)
Ja det kändes bra faktiskt. Och bra att han inte fråga om att komma över. Även om han hade gjort det skulle jag sagt nej.

??


skrev InteMera i Nu är det dags

Tack Nordäng67 och Skrållan! Känns så skönt att kunna inleda sin helg på fredag eftermiddag utan ont i magen över vad som kan vänta hemma, att kunna planera saker tillsammans och ha en man som faktiskt deltar i familjens helgaktiviteter känns ovant och nytt men ohyggligt skönt!


skrev InteMera i En fortsatt kamp

Vad skönt att höra att livet börjar plana ut lite för dig nu efter en jobbig tid, att kunna sortera gamla kort utan enormt vemod tycker jag låter som ett tecken på du kommit förbi den värsta känslostormen. Önskar dig en glad och vilsam helg!


skrev Skrållan i En fortsatt kamp

Tack, och hoppas din helg också blir bra. Kram


skrev Nordäng67 i Känner mig hjälplös

Och välkommen hit till Forumet! Håller med övriga, fortsätt skriv här. Dels kan vi stötta och peppa dig och dels dokumenterar du hur du har det och kan följa dig själv! Känner igen mig mycket i det du skriver. Var också tillsammans med en man som drack och gick från trevlig till hemsk, elak, tjatig, löjlig. Det tar och tär på en. Försök byta fokus i dina tankar. Istället för att kanske oroa dig för hur helgen ska bli så bestäm något roligt som inte involverar din man om han dricker. Då börjar man ta makten över sitt liv och är inte så utlämnad till en man som dricker. När jag började göra så träffades vi allt mindre. Jag började på ett konkret sätt se hur mycket plats hans drickande tog i vårat liv. Ofta tänker man lämna eller inte lämna, åtminstone gjorde jag det. Blir så drastiskt och stort att man inte (vågar) gör något. Kanske kan du börja ta små steg i en egen riktning. Börja fokusera på dig själv och se hur det känns då. Jag lämnade för snart tre år sedan. Eller började lämna för det var en lång process. Kram


skrev Nordäng67 i En fortsatt kamp

ditt inlägg! Glad för din skull. En tuff process och period som du har arbetat dig igenom. Och nu är du ute på andra sidan och mår bra! ? Hoppas du får en fin helg! Kram


skrev gros19 i Känner mig hjälplös

Kanske kan du få mer stöttning på alkohollinjen eller alkoholhjälpen. Är på anhörigstödet nu.

I din situation hade jag sökt behandling på socialförvaltningen. Antabus kanske gör att du inte kan dricka, men för dig som person förändrar det ju inget. Du behöver hjälp att tillfriskna och få verktyg att hantera livet utan alkohol. Tycker också du ska kontakta en AA grupp. Ta emot all hjälp du kan få. Lycka till både med nykterheten och tvillingarna ?


skrev Skrållan i Känner mig hjälplös

Förstår att det är jobbigt, men kan tänka att nu har du något att kämpa för. När du ska bli mormor.
Jag är både mormor och farmor. Så underbart med dom små.
Kan du söka igen hos läkare? För du behöver kanske stöttning från alla håll.
Bara en tanke.