Senaste kommentarerna i forumet

Om du visste så många avsteg jag gör från de råd jag så lätt kan ge andra.
Vad fint att du kunde ta till dig andemeningen i vad jag försökte säga.
Någonstans så hade du ett jag som tagit plats i dig och det var nog det jaget som gjorde valet åt dig.

I många år så fanns ingen ullabulla där det borde ha funnits en.
Jag lät mina val baseras på vad andra behövde ha av mig och vad jag orkade ge.
Inte vad jag mådde bra av.
Jag klarade inte att sätta nödvändiga gränser. Jag trodde att om jag gjorde det så skulle jag stå helt ensam.

Men någonstans var det precis det jag gjorde i alla fall.
Nu när jag börjat sätta gränser så är alla mina relationer friskare starkare och bättre och inte tvärtom.
Lycka till på din fortsatta väg självomhändertagande :-)

.

Jag har inte varit så aktiv hör på flera dagar men min dotter har spenderat några dagar hos mig nu och det har känts fint. Hon flyttar till USA på tisdag så än har vi lite tid kvar tillsammans.
Jag försöker skjuta upp sorgen efter att inte kunna träffa henne så mycket sen och är rädd att jag bryter samman nästa vecka då hon far iväg.
Mannen blev äntligen döms i förvaltningsrätten till tvångsvård och det verkar gälla i c:a 6 månader. Fast nu tänker han överklaga och då kommer orosmomentet tillbaka igen.
Känns så himla skönt att han är i förvar och andra får ta hand om det nu.
Önskar er en fin söndag
?Azalea

Känns som om du har hittat en stor att gå in på. Följ den och du kommer fram till slut. Den kan grena av sig ibland och du får välja men stigen leder framåt i varje fall.
Önskar dig stort lycka till? Kram Azalea

Jaha. Jag har ju länge levt med att min sambo troligtvis smygsuper,då han ofta beter sig som att han är berusad. Jag har dock inte hittat några flaskor. Förrän nu. Nu hittade jag en läskflaska fylld med vin i hans garderob.
Vet inte om jag ska konfrontera honom nu (han har troligtvis druckit), eller vänta tills i morgon.
Fan fan fan!

Jobbar skift, och jobbar i morgon kväll, så barnen kommer vara själva med honom då, och jag vet inte om han dricker då också!

Ester123-så bra att MVC kan hjälpa! Hoppas ni får bra stöd och att ni får en kontakt som inte känns dömande. Man vill ju få hjälp med att sätta gränser, men om jag går för hårt ut och kraven blir för stora kan det ge motsatt effekt - ”Det är ingen idé att jag försöker, det är ju ändå aldrig gott nog”.

Vi har haft det lugnt sedan sista gången jag skrev. Min sambo hade tydligen slut på mediciner och när han började med dem igen känner han inte samma sug. Han säger att det inte har varit några problem alls att avstå de senaste tio dagarna. Hoppas att det håller i sig.

Vi har nu bara dagar kvar innan bebisen kommer och han är fast besluten att inte dricka alls den första tiden. Han var hos sin alkoholklinik idag och gjorde upp en ny plan för måttligt drickande som han ska följa senare. Jag tänker att när han vill dricka måste vi komma överens om innan att jag tar bebisen under kväll/natt/morgon därpå och att han håller sig till sina maxenheter. Och om jag vill ta ett glas vin eller två är det hans tur att vara nykter, åtminstone bebisens första halvår.

Jag lät honom faktiskt läsa den här tråden, både vad jag skrivit och allas svar. Vet inte om det var klokt (han blev upprörd över vissa saker som han tyckte var överdrivna) men tänker att jag vill vara så öppen och ärlig som möjligt med honom om detta. Så tack!

Jag för min del älskar att gå ut i skymningen och jag tänker på dikten - det är vackrast när det skymmer all den kärlek himlen rymmer ligger samlad i ett dunkelt ljus ........... så ångra inte att du inte gick ut i dagsljus eller gör både och. Du verkar må bra självomhändertagande. Accepterat det förflutna, nöjd med nuet och hopp för framtiden är det inte det man kallar lycka. Du är verkligen en tillgång här i forumet. Tack ❤

Helt plötsligt las kantbitarna och ramen i pusslet och det finns ingen återvändo.

Jag är så tacksam för er omtanke. Och ja, jag är trött. Och passade på att stanna hemma själv från jobbet igår efter en veckas vab. För att bara få vara jag en stund.

Några av kantbitarna blev att jag efter samtalet med alkohollinjen förstod att jag fått ett gyllene tillfälle att ta tillvara angående konsekvenser och motivation.
Vi är lite mitt i en flytt och han är i nya kommunen och jag är i den gamla. Förskolan och mitt jobb är i den gamla kommunen någon vecka till. Så jag har, tillsammans med hans föräldrar, landat i att jag inte kan åka upp innan han blir nykter.
Och igår ringde jag för generell rådgivning på socialtjänsten vuxna i nya kommunen och det slutade med en orosanmälan.

Efter samtal idag med socialtjänsten Barn förstod jag att jag måste skaffa eget boende i nya kommunen. Jag kan inte säkra för sonens trygghet när min man dricker som han gör nu. Helst innan 1 mars, igår blev det nämligen klart att jag fick den projekttjänst jag sökt i den nya kommunen. Den börjar 1 mars och om jag ska få någorlunda arbetsro måste några bitar vara på plats.

Socialtjänsten vuxna var på hembesök hos min man idag och de bestämde tillsammans att de ska skjutsa honom till avgiftningen på måndag. Vi får se på måndag hur det ser ut i kalendern då.

Jag såg inte det här komma men nu finns bara en väg.

Jag vet inte vad jag ska göra. Varje gång jag nämner alkohol blir han arg

Jo det är så här jag "fungerar" då, socialt. När jag dricker. Annars hade jag aldrig tagit mig till denna sida och inte skrivit en rad. Hade känts väldigt avlägset. Så det problemet, det jag har som nykter, måste jag ta i tu med, hur det nu ska gå till... Men det är ju grunden! Fixa livet i vanliga fall! Lite svårt när man saknar jobb, körkort (sedan väldigt länge, vi pratar decennier med undantag för sommarjobb och marknadspolitiska åtgärder på heltid utan lön) Saknar familj, flickvän, barn, vänner (har några enstaka och så dem jag språkar med via facebook) i staden där jag bor... Dålig självkänsla, dåligt självförtroende, men stor nyfikenhet på allt möjligt! Så inte hopplöst som sagt, bara väldigt knepigt. Har precis börjat på folkhögskola! Väldigt kul även om jag är äldst och har utbildning som borde diskvalificera mig där egentligen... Men så är det och en tackar för det. Bara det håller nu!
Ja det får räcka för nu. Vet inte om någon läser detta eller om så, svarar. Men ska ha kvar sidan och kolla lite med tiden...

Hm, nu inte ironisk. Har läst lite av vad som skrivits tidigare. (Jag såg inte det först) Väldigt bra saker! Personliga och värdefulla för mig! Så jag ska fundera lite extra. Nu när jag precis börjat en skola. Orkar inte hålla på men kan inte sluta... Summa summarum typ. Tursamt är att jag ändå lyckats komma till en nivå där jag bara dricker en eller två max tre dagar, det bär inte iväg som förr i tiden. Så jag bryter i tid och sover med sömntabletter. (propavan och mirtazapin) Felet är att man lätt blir som en zombie dagen efter och pajar dygnsrytmen, så har man en vecka att rätta till den (minst). Ja ja... Bara att skriva här hjälper en smula. Ensamhet annars är väl ett grundproblem. Har jag något vettigt att göra tenderar jag att dricka mindre, svårare än så är det inte... Är 52 nu, singel man, och med många sysslor och hobbies för övrigt, så inget är hopplöst, bara knepigt!

Hur mycket dricker du då, när du dricker? Ja det blir en hela starksprit och lite vin. Det varierar. Som minst en hela... Så det är väl ganska mycket då. Men jag kan gå till jobb eller skola dagen därpå. Hm ja ha... Det är mycket... Ja och ibland blir det för mycket. Då får jag sjukskriva mig typ. Har varit på behandlingshem i 8 månader, varit in och ut på avgiftning ett otal gånger men det var några år sen sist nu... Har du druckit nu? Ja, jo det har jag.
Och du tycker du är social nu? Jo, fast lite överdrivet kanske... Lätt för ironi, som ni ser där ovan... Hm Ja du får söka dig fram och fråga på fler ställen - det är det råd jag kan ge dig/mig. Nöjd så? Nä men det får duga!

Svar:
Jo du har druckit så länge så din hjärna har vant sig vid att bli social under sådana omständigheter. Det ingår i den process som hjärnan fortlever, att när den konstant får alkohol/drog, och vänjer sig vid detta, så upplever du det som att du "fungerar" bara då. Mer långvarig tid utan alkohol kan återställa din hjärna till ett mer normalt tillstånd... Mvh Jag själv!

Jo fast jag var sådan innan jag började dricka! Så vad är mitt egentliga problem? Varför är jag inte social och tycker om att prata med andra människor, redan från början, innan jag började dricka?

Svar:
Det är din personlighet. Fortsätt i så fall och drick kontrollerat.

Hm med risk att jag då och då faller pladask. Ok, jag får försöka det då och söka mig till en del forum där de kanske har svar? :)

Undrar varför jag fungerar bättre när jag druckit. (Jag vet det om signalsubstanser i hjärnan, att hämningar släpper etc, det är inte det jag undrar över, bara det faktum att jag fungerar bättre när jag druckit lite. Jag blir trevligare, mer pratsam och social - som jag annars inte är alls. Det är den springande punkten! När jag inte dricker så kan månader gå, jag hör inte av mig, jag vill inte prata med någon. Facebook ligger nere. Jag umgås inte, annat än med mor och bror för mat. Typ. När jag dricker, så börjar jag prata och beskriva vad jag gjort under veckan, inget konstigt eller överdrivet, bara normal konversation... Varför är det så? Har haft mitt periodiska drickande i lite över 20 år nu. Alldeles för mycket i bland. Men oftast så kan jag hantera det bra, dvs, jag blir ingen "tokstolle" när jag dricker, utan bara kan socialisera med människor, som jag annars inte kan. Diagnos? :)

Oj, jag hoppas att allt löser upp sig till slut. Även om det kommer ta ett tag!
Ta hand om dig & lägg all energi på dig nu!

All omsorg du tidigare lagt på någon annan kan du lägga på dig själv. Ta hand om dig och ge dig själv all kärlek.
Du kommer att hitta tillbaka till dig själv igen.
Kram Azalea?

Lite mer harmonisk nu, fortfarande ledsen ibland men inte lika ofta. Fick ett skratt-och fnissanfall över en komisk situation häromdagen. Ett sånt där naturligt, bubbligt anfall som inte riktigt ville ta slut. Insåg att det var längesen sist. Väldigt härlig känsla i kroppen. Fortfarande ingen alkohol och det är jätteskönt. Noll alkohol är lika med noll oro över A-konsumtion. Vet nu vad som bekymrade mig och gnagde i samvetet under december. Inte så mycket mängden A utan känslan. Känslan av att lugnet spred sig i kroppen när jag tog ett glas vin. Lite lättare om hjärtat, bekymren kändes lite längre bort. Otäckt! Vill känna så utan alkohol.
För övrigt en dag i taget, jag försöker ha tålamod med mig själv och se framstegen som jag faktiskt gör. Går långa promenader i skogen nästan varje dag, mår väldigt bra av det.

Vill ge dig hopp. Har nu levt ifrån min man i 7 månader. Livet går upp och ner, precis som för alla andra. Men i går kände jag ett lyckorus, jag älskar mitt liv. Och jag har jobbar med mig själv. Gått och pratat med dom som kan detta, gått och pratat i grupp, börjat röra på mig, gått på mindfulness och viktigaste av allt satt mig själv först, och gjort det jag vill.
Det kan komma bakslag, men då är jag beredd.
Så det går att få det bättre. Och just det att bara fokusera på sig själv, är bra tycker jag. Inte ta hänsyn till en ny man.
Så kämpa på, även om det känns tungt i dag, du kommer få det bättre.
Det är jobbigt många gånger, men du får ett liv som är ditt.

att du har haft det hemskt. Det är bra att du själv ser det, och inser det. Lätt att förstå också att du är, som du skriver, både ett nervvrak och rädd för att träffa en ny man. Men - en ny man är inte det viktigaste just nu! Jag hoppas att du kan sätta fokus på att ’hitta’ och ’lära känna’ och ta hand om dig själv. Du har så lång tid haft ditt engagemang riktat mot den missbrukande mannen du skriver om. Då är det nästan ett heltidsjobb att hitta tillbaka till sig själv och sina egna önskemål om hur livet ska vara.
Fortsätt skriva - det är bra att sätta ord på det man har inom sig och även sina drömmar! Skriv om dig och ditt så att du hittar tillbaka till dig själv! Gör en (1) tråd om det och håll dig kvar i den så har du och vi lättare att följa dig!
Jag önskar dig mitt största Lycka till! Du har framtiden för dig och den är din! / mt

Han har blivit vräkt ifrån sin lägenhet. Nu bor han hos en kompis 2.5 mil bort. Han missbrukar både alkohol och amfetamin. Jag känner mig lättad över att han är borta.
Jag har hängt här på forumet sedan 2016, och om ja läser mina inlägg så ser jag hur hemskt som jag har haft det, och det är nu som jag har upptäckt vilket nervvrak som jag är. Jag är nere på botten helt psykiskt. Det är hemskt att känna så här. Nu måste jag få hjälp och komma på fötter, och jag måste få hjälp att bearbeta allting. Sedan 2016 har jag genom gått fysisk och psykisk misshandel, så jag känner mig som rena nervraket.
Jag är inte jag, och jag är rädd för att i framtiden träffa en ny man.
Det är så mycket kaos just nu.

Det är så fint att läsa hur du väljer att avstå från alkohol helt för att vara en förebild för dina barn. Så bra! Jättefint att höra.

Ja, ta hjälp av alanon eller någon professionell. Låt det inte gå mer tid än nödvändigt, när du ändå vet innerst inne vad du vill göra. Du har kommit långt i den processen. Du har ett eget liv att leva tänker jag. Känner igen det där att "du kan väl också dricka med mig". Jag gjorde det ett tag, men sen satte jag stopp för egen del. Det är hemskt hur alkoholen har makt över missbrukaren. Jag fick kraft att förändra livet genom en mindfulnessutbildning. Det blev så tydligt att jag behövde lyssna på mina behov. Kanske mindfulness kan vara något för dig? Det kan finnas på vårdcentral, i kyrkan eller studiecirkel på din ort.

Ta hand om dig!

Tänker att nu är väldigt många engagerade. Är det möjligt att du kan meddela dom att du behöver få ta det lugnt ett tag och låta andra ta över. Du verkar ha behov av det. Det handlar ju inte bara om att hans behov ska tillgodoses. Tycker gestapofrun ska dra sig tillbaka.?

Skulle rekomendera dig att besöka alanon regelbundet hur du än väljer att göra. Tror det gör det enklare för dig att fatta ett beslut och att förstå, få insikter och att känna att det är rätt beslut du fattar. På alanon kan du också låta din ilska, sorg m.m. komma fram så du slipper hela tiden trycka undan dessa känslor eller få utbrott vid olämpliga tillfällen. Det är mycket jobbiga känslor man ska hantera som anhörig och att ha någonstans där man kan tillåta sig att dela dessa med förstående människor är ovärderligt. Givetvis även att skriva här.

Sa tydligen stopp till avgiftning idag. Det passar bättre på måndag.

Vi pratar lite i telefonen och jag säger uppenbarligen något obehagligt. Han lägger på för att ringa en stund senare. Som om ingenting hänt.

Hej,
Hoppas att allt gått bra för dig och din dotter med att tömma lägenheten och visst skulle ni bo på hotell några nätter och få ha egentid tillsammans. Har tänkt på vad alla kämpar med sina "störande" moment i sina liv och så påminner jag mig själv om att jag tillåtit störande moment störa mig. Det är fint att bli påmind om att varje ny dag, varje nytt andetag ger en möjlighet att känna efter och att ta ett steg till något som är hjälpsamt för en själv. Allergin släppte för mig, då jag var tvungen att stanna upp och stressa av eller ta medicin varje dag. Stressa av gör jag bäst genom att vistas i skogen och bara vara och det gör något väldigt gott med en.
Kram till dig