Senaste kommentarerna i forumet

Ja, det känns lite overkligt... Förra helgen var livet precis som vanligt (trodde jag, alltså!). Idag har jag just tackat Ja till en lägenhet med inflyttning 1 april. Jag hänger inte riktigt med känslomässigt i den här karusellen men det finns inget annat att göra.

Kram till dig

Känns som hans barn är rätt trygga
! De tror ju han sköter sig

Ja såklart att det är tufft att bära men tänker om jag hade varit den kompisen hade jag hellre hört det än inte vetat.
Synd att man inte får byta kontaktuppgifter här. Hade varit skönt att prata med nån i samma situation

Jag har samma situation, men har valt att inte berätta. Dom har det nog jobbigt ändå ❤ det kommer säkert en tid då ni kan prata. Däremot har jag och hans söner pratat lite när dom varit här. Jag har också pratat mycket med vänner, men det är rätt tufft för dom att bära också för jag är ju samtidigt så ambivalent

Men kanske skulle jag inte ha delat den infon till hans anhöriga. Som tror att allt fungerar bra

Hans bror hade inte förstått att det var så här dåligt förens jag berättade för han.
För sambon säger bara att det är bra . De bor inte heller i samma stad

Ok ! Tänker bara att de har rätt att veta. Men kanske har fel. Vi har ingen kontakt mer än när de kommer och hälsar på. De bor i en annan stad.
Kanske blir det ett uppvaknade för han då om barnen får reda på det!? Det trodde ett av hans syskon. Varför ska jag bära på allt själv och jag kommer lämna han . Håller på att leta lägenhet

Att de frågar dig om de vill veta?
Ofta vill man som närmast anhörig få sprida sanningen för att slippa bära den själv.
Frågan är vad du vill med den upplysningen?

Skingra lögnerna,upplysa,
Få bundsförvanter i detta jobbiga eller?
Att mörka för den drickandes skull tror jag inte man ska göra.
Men som sagt,om de vet att han har en historia,så har de troligen också fått utstå en hel del lögner och mörkanden.

Så..vad vill du uppnå kanske du först ska svara dig själv på?
Jag gjorde så själv,pratade med alla upplyste alla och lämnade ut min exsambo rätt rejält.
Men det hjälpte inte vare sig honom eller mig.
Han fortsatte ändå att dricka.
Men om du inte orkar bära allt som händer vänd dig kanske till alanon eller någon på kommunens alkoholrådgivning.

Min sambo har två tonårsbarn sen tidigare . Har ingen vårdnad av dem. Men träffar dem då och då. De vet att han har haft problem och förra våren sökte sambon hjälp och var fri från alkohol i 4 månader. Sen i somras har det eskalerat och han dricker nästan varje dag. Borde jag berätta det för barnen. De tror att pappan är nykter eller inte dricker så mycket. Han super upp pengar och sen ljuger för dem om sanningen vart pengarna går. Han har inte druckit när de har varit här. Det vågar han inte. Han träffar dock dem mer sällan.
Vad ska jag göra har de rätt att få veta hur deras pappa mår?

Överst

Min sambo har två tonårsbarn sen tidigare . Har ingen vårdnad av dem. Men träffar dem då och då. De vet att han har haft problem och förra våren sökte sambon hjälp och var fri från alkohol i 4 månader. Sen i somras har det eskalerat och han dricker nästan varje dag. Borde jag berätta det för barnen. De tror att pappan är nykter eller inte dricker så mycket. Han super upp pengar och sen ljuger för dem om sanningen vart pengarna går. Han har inte druckit när de har varit här. Det vågar han inte. Han träffar dock dem mer sällan.
Vad ska jag göra har de rätt att få veta hur deras pappa mår?

Så oerhört många års lidande i onödan. Idag har jag kunskap och jag skulle aldrig låta mig själv gå igenom samma resa, men jag skulle förmodligen lära mig den!
Det kan inte vara meningen att ha det på det viset. Sök hjälp via vården, socialen, familjen och vänner och gör dig fri om du vill bli fri! Det är bara du som kan välja det. Ta hjälp och gör en plan med professionella om det behövs och ta ett steg i taget. Skriv här.

Nu ska jag öva mig på att säga en sak och vara rak. Mina erfarenheter säger att inga pengar i världen skulle få mig att stanna kvar i en sådan destruktiv relation som jag var i tillsammans med mitt ex. Jag försörjde honom i många år och det har inneburit att jag tömt mina reserver. Jag behövde verkligen bli fri från mitt medberoende till honom och när jag nyligen bröt all kontakt så fick jag mitt liv tillbaka. Jag kan bestämma själv vad jag vill göra i framtiden. Allt känns möjligt idag, i jämförelse med att jag var fången i mitt tidigare liv. Nu har jag ett bra nätverk av min familj som stöttat mig. Det finns alltid en väg ut och en får börja där en befinner sig om en vill bli fri. För som andra har sagt, vi har bara ett liv. Ta hjälp där du kan få hjälp!

Det ekonomiska spelar också roll att vara i beroendeställning är ännu en klo medberoende klorna sitter hårt i oss

Tankarna snurrar! Förstår din frustration känner likadant .
Han säger att han behöver mig just nu ( påverkad) jag känner att jag inte vill ha han just nu. Vågar inte lämna vill ena dagen men ändrar mig nästa ... svårt

Nej det är inte lätt, men så skönt när man slipper se en man som är full och dryg. Min man valde ju inte mig, utan ett liv där han kan fortsätta dricka.
Och jag bygger mitt eget liv. Har barn och barnbarn, släkt och vänner som backar upp.
I kväll är jag själv, och njuter faktiskt av det. Äter gott och har tänt ljus.
Känner att livet är bra, fast det inte blev som jag tänkt mig.

.

Bra att du läst boken, det ska jag också göra. Ett ultimatum kan ibland vara sista lösningen, tänk bara på att du måste vara beredd att ta konsekvenserna. Det är så svårt när den man älskar försvinner och man vill så gärna att han ska komma tillbaka. Men det finns bara en som kan ändra det och det är han själv. Du behöver styrka för det är tufft att genomdriva detta. Jag håller tummarna att allt går bra för dig och att du i första hand tänker på vad du mår bra av? Jag fick ett råd som har följt mig på vägen ” Du kan aldrig vinna den diskussionen ” När jag varit förtvivlad över att han inte lyssnar på det jag säger och kommer med befängda påståenden.

Jag läste boken av Craig Nakken som nu är utgiven som Beroendepersonligheten (med något kapitel som är uppdaterat och den har fått originaltiteln översatt istället för Jaget och Missbrukaren). Jag tackar för tipset för den förklarar mycket som gör att jag får distans till vilken sjukdom jag slåss mot! Igår ringde jag till Alkohollinjen för första gången och fick stöd i att jag ska lita på min magkänsla kring gömmandet, ljugandet och undanflykterna. Allt sådant vet jag ”med hjärnan” men mitt hjärta har lite svårt att hänga med. Igår kväll skrev jag en intresseanmälan på en möblerad lägenhet som hyrs ut i andra hand i fem månader som jag fick besked om idag att jag får om jag vill ha. Oj, vad fort det gick! Jag ska prata med min man idag kring möjligheten att han vill leva nykter med mig. Jag har ingen tro på att han kommer att välja det alternativet eftersom det är mitt fel att han måste gömma alkohol, som han menar. Det andra alternativet är att jag flyttar 1 april så får han leva ensam ett tag och fundera över vad han vill.

Tänk om vi kunde gå och skogsbada ihop...! Det skulle nog vara väldigt givande. Nu får vi ta det på varsitt håll. ❤️

Det låter som att du har gjort flera kloka saker för att ta hand om dig själv på sistone. Du är modig och stark i en jobbig situation! Vad bra att du berättade för din mamma så att du kan få bo mer hos henne nu, det låter ju inte som att du och din bror kan få någon ro att klara av skolan och fokusera på era egna liv när ni behöver förhålla er till pappas och plastmammans fester mitt i veckan...? Skönt att det kändes hjälpsamt att läsa här, fortsätt gärna med det och skriv gärna en egen tråd om du vill så att vi kan fortsätta följa hur det går för dig!
Allt gott,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet

Jag tycker att du har en bra plan.

Du har gjort ett bra jobb och du är en kämpe! Fint att höra din uppdatering och jag hoppas att du får behålla ditt hopp länge. Ta hand om dig! ❤️

Kram!

.

Jag har tidigare inte vågat pratat med någon, jag ville inte prata illa om honom och så skämdes jag. Jag berättade för min mamma igår för han var ganska elak när jag kom hem efter skolan, ( det var jätteskönt att berätta för nån) hon blev arg och ledsen tror jag. Jag ska bo hos henne mer nu, hon skällde på pappa och det verkar som han tog det till sig. Men jag vet inte om han gjorde det på riktigt och kommer ändra sig. Jag hoppas att det blir bra nån gång snart. Dem här sidan hjälpte jättemycket när jag kunde läsa om alla andras historier. Tack

Nuigen för att du delar med dig
Lisbeth för dina kloka ord
Jag känner så väl igen mig. Jag genomdrev en separation som var ett helvete, han sökte hjälp och var nykter ett år som bara blev bättre och bättre. Han gick på behandling 3 timmar / vecka varvat med AA. Han blev trevlig och lyssnade på mig, borta var elakheterna och den vidriga människan. Vi köpte ett hus tillsammans igen och sålde våra lägenheter. MEN nu är han tillbaka igen! Han kan kontrollera alkoholen, och på denna skidresa har han inte varit full enligt honom. Men jag och dottern ser hans grinighet. Idag blev det konfrontation! Jag är så förtvivlad och anklagar mig själv för att jag var så dum och släppte in demonen i mitt liv igen! Jag ville bara skriva av mig min förtvivlan till en som är i samma sits, hur går det för dig/er? Jag ska börja läsa boken nästa vecka för att få distans