Senaste kommentarerna i forumet

I boken kvinnor som älskar för mycket.
Där beskrivs just denna depression som delvis kan bli rätt djup.
Just för att man inte drogar längre.
På en känsla,en kärlek osv.
Att man just genom att hålla sig uppe med tandagnisslan håller depressionen ifrån sig.
Ju tuffare relation/trauma/upplevelse man utsätter sig för.
Ju starkare lugnande tablett har man knaprat i sig.
Stämde i alla fall ypperligt på mig.
Hon beskriver också det ilande ekande tysta tomrum som kommer istället för alla dessa "piller"
Skitkul! Belöningen för att man försöker trampa på den friska vägen?

För tröstande ord! Jag tror jag sörjer en hel massa saker och använder mitt ex som lite papperskorg kanske. Han var ju den berömda droppen! Och saknar honom gör jag i många stunder! Tycker inte om att jag gör det men innerst inne gör jag det! Ja att tillfriskna tar då sannerligen på krafterna! Tar fasta på dina sista ord: efter riktigt tunga dagar blir det bättre än innan! Känns trösterikt och hoppfullt! Miljoners tack för dina ord och stor kram tillbaka ♥️

Att du är låg.
I flera år hade jag dippar.
Trots att jag inlett en ny relation och det hände en massa saker där,så var min alternativa process igång.
Att tillfriskna är väldigt jobbigt och tar på krafterna.
Jag hade ju turen att kunna bolla med mitt ex när han blev frisk.
Vi redde ut vårt krokiga slut och kunde släppa på ett friskare sätt.

Kanske om du kan tillåta dig att sörja.
Fullt ut, att det inte blev som det var tänkt.
Att han inte blir frisk och närmar sig dig.
Att du kanske har börjat längta igen?
För mig var det alltid så att efter de riktigt tunga dagarna så vände det och nlev bättre än innan.dvs som en sorts omvänt skov.
Stor kram från mig.

Hemska dagar, ledsen och känner mig så ensam. Det går verkligen upp och ner. Överlastad med jobb men får typ inget ur händerna. Panik över det! Försökte att prata lite med en kompis men hon hade det nog likadant. Kändes inte som hon lyssnade utan bara berättade om sina egna bekymmer. Eller så behöver jag det omöjliga, att någon "räddar mig" typ! Någon som säger dom förlösande orden som gör att allt känns bättre. Tänkt mycket på mitt ex...igen. Kan inte släppa allt han sa och gjorde. Vill ha svar på alla frågor jag har inom mig och ett uppriktigt förlåt. Vet att det troligtvis aldrig kommer att hända så fattar inte varför jag ältar. Usch vill dra ett täcke över mig och sova i flera månader och vakna pigg och glad en solig dag i maj! ?

Jag har också läst samma som du om hur man bör se på ultimatum och just därför ställde jag inga ultimatum. :)

Jag sa till honom vad jag skulle må bra av och vad som skulle göra mig glad istället.

Men jag kan bli mycket bättre på att göra saker för min skull. Hade jag gjort det den här gången hade jag packat en väska till mig och en till dottern och dragit hem till min mamma.
Sen hade vi inte kommit tillbaka förrän han helt på egen hand kommit fram till att han - för sin skull - måste sluta med alkohol. För alltid.

och hoppas mycket när det gäller en annan människa t.ex. en man som dricker. Bäst och mest tillförlitligt är det att vilja för sin egen del. Med andra ord sätta gränser runt sig själv istället för runt någon annan. I praktiken skulle det kunna bli "Det här vill jag inte vara med om" istället för "du måste sluta dricka och söka hjälp". Förstår dig till fullo, tjatade och ställde flera ultimatum till mitt ex. Läste någonstans här på forumet att ett ultimatum skall formuleras som ett löfte till sig själv istället för som ett krav på någon annan. Tycker det var bra. Jag tror många alkoholister som slutar dricka slutar tillfälligt för att sen kunna bli "normaldrickare". I efterhand har jag förstått att jag och mitt ex hade helt olika syn på hans nyktra perioder. Jag såg nykterheten som något permanent, för livet. Han såg dessa perioder som en slags avgiftning med målsättningen att sedan kunna ta en öl till maten som vem som helst. Hände aldrig! Han började "lagom" för att inom några veckor dricka värre än före den nyktra perioden. Börja tänka på dig själv istället för på hans drickande. Jag vet, jättesvårt men det går. Låt honom ta ansvar för sina problem och låt honom lösa dom. Kram

För ca två år sedan tröttnade jag på allt som hade med alkohol att göra och efter mycket om och men gick min man med på att avstå alkohol.
Han klarade det knappt ett år innan han i små mängder började dricka igen. Till en början gick det bra. Han drack bara enstaka glas vid utvalda tillfällen. Men precis som jag befarade så blev mängden bara mer och mer och tillfällena fler och fler.
Nu i helgen tröttnade jag igen när han dolt för mig att han druckit fem öl under sitt ensamma bastubad.

Jag frågade om han förstod vad han riskerar med att hålla på så och berättade att jag känner mig sviken och orolig.
Han ville skärpa sig. Hur då frågar jag? Vad finns det för lösning som gör att jag inte behöver känna mig orolig precis varje gång han går ner till våran källare (där han vanligtvis dricker i smyg)?

Han kom själv fram till att han måste sluta dricka igen.
Hur länge kommer det hålla den här gången? undrade jag.
Tillsvidare, blev svaret.
Vad betyder det? Kommer han hela tiden gå och tänka att han ”får”/kan dricka igen?
Nja - det kanske är bättre att det är på livstid konstaterade han.

Summan av kardemumman blev att han nu ska vara utan alkohol resten av livet.
Därtill önskade jag att han skulle ta kontakt med någon så att han själv får hjälp att förstå allvaret i det hela. För han tycker ju inte att han har ett missbruk eller att han är beroende. Han vill bara sluta dricka för att ”göra dig tillfreds”. (=INTE HÅLLBART!!!)

Så - vi får se vart det här slutar. Jag vill inte tjata på honom om att ta kontakt med någon typ av samtalsterapeut men är rädd för att det kommer behövas. :(

Tack för att ni på den här sidan finns, delar med er och stöttar!!!

Tack, ja jag trodde aldrig det skulle gå. Så ledsen som jag var den första tiden. Trodde hjärtat skulle slitas ur kroppen på mig. I går var jag ute och handlade med min dotter. Hoppas din helg också varit bra?

Så skönt att höra från någon insatt i hur psykiatrin fungerar och med erfarenhet av mediciner. Min son vill dom ska ta psykosmedicin och han vill inte, säger att han vill meditera istället och gör det dagligen och under lång tid, kanske ibland upptill två timmar på en dag.

Jag tar en medicin själv och det är lamotrigin, den enda du själomhändertagande upplevt inte haft några biverkningar. Fick en inflammation i huvudet och har medicinerat sedan dess med lamotrigin och jag får behålla den just pga att den inte ger några biverkningar. Min son har melantonin för sömnen och det har fungerat för honom. Så skönt med människor som väljer "rätt väg" dvs att avstå från medicin och att istället lägga energi på att tillfriskna. Betyder väldigt mycket för andra som kanske tvivlar. Tack självomhändertagande.

Något helt annat. Såg idag på TV ett lesbiskt par som skulle ha barn. Två kärleksfulla mammor och ett barn. Plötsligt blev allt så klart för mig. Jag var ensam mamma till två barn (tvillingar) Pappan var missbrukare och gift med sin drog, men det förstod jag inte då. Så olika förutsättningar vi föds under.

Hej, det är klart att du ska stanna här. Jättefint att höra att du fått samtal med din sons behandlare, att sonen brutit sekretessen. Psykiatrin går att prata om mycket. Det är mycket som skulle behöva förändras. Behandlingar som träningsgrupper, mindfulnessgrupper och kbt till alla borde vara självklart. Det går inte bara att pumpa i människor med mediciner. Jag ser en del som verkligen farit illa av för mycket mediciner. Läser processen av Åsa Nilsonne just nu och det är tungt att höra hur jag och andra patienter inom psykiatrin varit och är försökskaniner. Mina misstankar besannades. Mediciner behöver testas och utvärderas hur människan svarar på den och somliga får konsekvenser för resten av livet. Jag vet ingen medicin som inte gav någon biverkan. Jo, lamotrigin gav mig ingen biverkan, men den var ingen medicin för mig att tänkas vilja bli gravid på. När jag skriver detta så borde jag vara lycklig för att jag klarade att bli medicinfri, men samtidigt krävs det att jag underhåller så mycket för att leva utan medicin, så jag vet inte om det är värt det alla dagar. Det är inget som jag förespråkar. Däremot så borde den offentliga vården arbeta mer förebyggande. Vem som helst kan bli allvarligt sjuk av psykofarmaka. Det gäller verkligen att ta hand om sig.

Det var underbart att vara de sista dagarna med henne. Men det var samtidigt då himla jobbigt att lämna henne vid stationen när hon åkte. Jag gläds så mycket för hennes skull men det är en sån saknad så det gör ont.
Det har gått rätt bra denna veckan och jag har hållt mig sysselsatt hela tiden men idag har jag en riktig svacka och känner mig så himla ensam. På något sätt strandsatt och övergiven. Då dumt egentligen.
Ska försöka komma ur den känslan och det blir nog bättre när jobbet startar igen. Då har jag fina vänner runt mig igen.
Håller med om att yoga är riktigt skönt. Det rensar tankarna och kroppen mår då väl av det. En väninna är snäll och vi gör det varje lunch efter en app och det fungerar fint.
Tack än en gång för att ni tänker på mig och för att ni finns där?
Azalea

Att veta vad som är bäst för en men åndå inte göra det. Undrar hur det skulle vara om alla gjorde "rätt" dvs det som är bra för en. För det lilla barnet gör vi så, men vad händer sen - när slutar vi med det? Tänker inte, spånar bara lite. När kraven ökar börjar vi ersätta det vi inte kan ge, genom att t.ex. ge godis som tröst. Hitta på något roligt när man är ledsen och vad säger vi då - fel att vara ledsen . Jag t.ex. tror jag skulle må bra av att meditera, vet det t.o.m. Finns utrymme för det har t.o.m. en meditationskudde, men jag gör det inte. Vet inte om det beror på att jag inte vill möta dom känslor jag kanske skulle komma i kontakt med. En sak vet jag och det handlar inte om förnuftet utan känslor precis som vid missbruk. Alla normalbegåvade vet ju att man ska vara försiktig med alkoholen. Det skulle vara intressant om man bara gjorde det som var bra för en. Så kommer en dum tanke jag vet - det skulle vara tråkigt, men det tror jag egentligen inte på. Tycker du verkar göra det som är bra för dig och då kommer en knasig tanke till - att du bara vågar. Vad jag menar med det får jag fundera på.

Så skönt att kunna gå ut i naturen med sin namma och vad skönt för henne att ha dig.

Hej, jag har tänkt på dig och hoppas att du har det bra. Hur går det med yogan? Jag har kommit på att jag själv ska prova att gå till en ny yogastudio i veckan. Har blivit inspirerad av att skriva här och minns att du skulle gå på yoga. Jag har utövat det hemma en del, men det blir inte lika bra. Det hjälper så bra att skingra tankarna och även låta känslorna komma fram, för de känslor som behöver komma fram. Ta hand om dig extra mycket nu när din dotter har flyttat och tillåt känslorna komma. En kram från mig.

Du har verkligen kommit långt på din väg. Så härligt att höra och jag gläds verkligen med dig.
Hoppas du fick en fin helg, skönt att krypa in nu ikväll och tända lite ljus medan det ösregnar ute.
Kram Azalea

Hej, jag har tänkt på dig och undrar hur du har det. Hoppas att du får det stöd du behöver och att du har det så bra du kan ha det just nu. Grattis till nytt arbete! Om du inte gör det eller har tänkt på det, så se gärna till att ta regelbundna pauser på nya arbetsplatsen och kanske även skapa nya rutiner med återhämtning. Kanske du har möjlighet att träna på arbetstid. Ta för dig av allt du kan tänkas få hjälp och stöd med! En kram från mig.

Det var som en positiv örfil!

Så klart är det precis det han gör!
Jag vet oxå att han försöker få igång mig framförallt om vi druckit tillsammans men har inte tillåtit det utan har gått iväg ett tag och andas.

Tyvärr är det mitt tredje förhållande med en alkis och jag har försvarat denna med att han iaf är lika elak som dom andra! Jisses vilken självförnekelse! För han är nog precis lika elak fast på ett smidigare sätt.

Var på mitt första möte i veckan och det öppnade nog upp mitt tänk lite!

Kram tillbaka o var stolt att ditt är över ?

.

var alltid manipulativ, nykter som onykter. Skickligare och mer subtil när han var nykter, lite klumpigare och lättare att genomskåda när han var full. Han älskade att GÖRA mig svartsjuk, inte så svårt när man älskar någon. Jag "högg på betet" jämt och ständigt. Grät och var ledsen, han "tröstade" och lovade bot och bättring. Hände aldrig utan precis som du säger blev det bara värre. Jag hade ju "berättat" att hans strategi funkade. I efterhand inser jag att jag var utsatt för typ psykisk misshandel. Det fattade jag inte då. Tvivlade mycket på mig själv. Var jag överkänslig? Var det jag som framkallade allt? Så sjukt hur man kan svika sig själv. Varit så arg på mig själv för hur jag har låtit mig behandlas. Låter bra att du går på möten och kan diskutera öppet. Kram

Det har alltid blivit värre efter jag sagt något! Har jag sagt att den där kan jag bli svartsjuk på så har det blivit massa pratande och gillande om henne fast det här även hänt när han är nykter.

Ja misstänker ju att man är så van med det här att det ändå blir det trygga på nått konstigt vis.

Jag vet inte heller riktigt vad som är bra för mig dom här sista åren har ju mest handlat om honom och jag nästan sitter och väntar på att han ska vilja ses eller hör av sig!

Jag tänker gå på mina möten och hoppas även kunna träffa någon som kan bli min kompis där så man slipper känna sig så ensam.

Har även köpt ett träningskort så.

Men ont gör det likförbannat fast det gör ju livet ibland.

Kram och tack!

manipulativ. Känner igen det jättemycket från mitt eget förhållande. Även min före detta särbo var alkoholist, manipulativ, skiftade mellan snäll och elak. Låt din man vara som han är och börja jobba med dig själv istället. När du talar om för honom att du blir ledsen över t.ex det där med Facebook så bekräftar du bara för honom att han lyckades med sin manipulation. Så sluta förklara det självklara för honom. Låt det vara hans bekymmer att han inte uppför sig normalt. Jag tog bort mitt ex på Facebook eftersom han ändå inte uppförde sig som min vän eller man där. Då tog det hus i he-vete så han hade ju tydligen koll på mig där fast han nonchalerade mig. I efterhand känner jag "men herregud vad höll jag på med". Man blev någon man inte vill vara. Och det är bara man själv som kan ta ansvar för det. Även jag är uppvuxen med destruktivitet i barndomen. Börja forska i dig själv, vad har du för beteende mönster mm. Vad mår du bra av, vad behöver du? Upptäckte att jag inte hade en aning om vad jag behövde. Kunde inte sätta ord på det. Hade levt hela mitt liv med att fokusera på andra. Ta hand om dig själv nu istället! Kram

Har jag ju skrivit massor för att typ få respons eller för att såra mig själv jag vet inte!
För nånstans i det här är ju att känna sig sårad också en känsla en känsla att det är rätt att jag är ”dålig” och sen gotta sig i det!

Men nu ska offerkoftan av och jag ska åtminstone göra det bästa för mig och mitt liv!

Det är inte över än men resan är på gång ?

Att processen är igång behöver du inte tvivla på. Du har sagt tusen gånger till din särbo att hans beteende sårar dig, men du fortsätter skicka sms och skriva på hans facebook eller? Han vill att du ska må dåligt. En relation har man för att växa, att bli en bättre version av sig själv helt enkelt. Så tänker jag. Så fokus på dig. Vad behöver du förändra för att skapa sunda relationer som får dig att må bra. Det är ofta en lång och smärtsam väg att gå, men vad har vi med dålig självkänsla att välja på. Bra du tar emot det stöd du kan få. ?

Hej jag hade missat att du svarat!

Jag vet ju egentligen allt som skrivs här men lik förbannat är det som det handlar om andra och inte mig!

Jag mådde så bra psykisk när vi träffades och nu är jag ett vrak igen. Har haft dålig självkänsla hela livet och nu är den riktigt illa pga hans svackiga humör, han har börjat dissa mig när jag skriver sms, skriver jag på hans Facebook låssas han inte se för att sen gilla det nån annan skriver nån minut efter. Han vill helt enkelt att jag ska må dåligt! För jag har sagt åt han tusen ggr att det här beteendet sårar mig.

Jag har iaf gått till missbruks enheten och ska börja i grupp terapi om medberoende och hoppas genom dom att få styrkan att lämna.

För det här fungerar inte för mig och mitt psyke längre känner mig som fulast och sämst i världen trots att det bor en liten där inne som vet att jag är en bra människa som är jävligt lojal och trevlig!

Jag hoppas processen är igång på riktigt nu!

Och tusen tack för svar!

Säger samma som Nordäng67. Var inte tillsammans med den här killen. Om du är så ung, så har du hela livet framför dig. Sätt dig själv först. Lev det liv du vill, och låt det inte bli med någon som inte respekterar dig och inte sätter dig först, utan alkoholen.

Tack gros för ripset, är inne på min andra vecka med melatonin, och det verkar som att den funkar. Har bara lite obehagskänslor precis när jag håller på åh somnar men tror att jag kan leva med dem bara jag får sova mina normala timmar.