Senaste kommentarerna i forumet

InteMera och Renée ♥️ Haft en skitdag men gick in här och läste era kommentarer och blev GLAD ☺️
Ja man har nog kommit en liten bit i alla fall. Även om det inte alltid känns så. Hoppas ni har det bra och får en fin helg! Kram till er

Kunde motstå han idag, att inte låta han kommit hit och dricka,för att han ville dricka vin efter jobbet. Sa att då får du vara hemma och göra det.

Känns bra att satt den gränsen

Tack Självomhändertagande?för tipsen. Så skönt att mindfulness hjälpt dig. Det är ju så lätt att bara ånga på när det är som mest hektiskt, tillgodose andras behov och bara klara sig själv med litet. Men vi behöver ju så mycket mer än bara mat o sömn, något som jag trodde jag klarade mig på, behövde inget annat.
Önskar dig en fin helg!

Tack gros19 för dina ord? Ja jag behöver bolla mina tankar och då är ju Alanon toppen. Har varit där 2 ggr och första gången jag kom dit, för 1,5 år sedan så bara rann tårarna, där satt ju medmänniskor som precis visste hur det är! Det var så mycket värme i det rummet.

Tack skrållan och studenten ??

Instämmer med InteMera och övriga här. Ett nytt sätt att hantera situationer.
Härligt att läsa - bl a det du skrev; "det gled bara av och vidare på nåt sätt".
Kram ♥️

Vilken märklig känsla att leva ett normalt familjeliv! Ingen fylla utan istället trevligt kvällsfika tillsammans och annat ytterst vardagsnormalt program. Ovant. Jag sänker garden och blir samtidigt orolig om jag lurar mig själv, vilken besvikelse det ska bli den dag det svänger tillbaka. Men mannen verkar nöjd över sitt nya liv med vettig mat och träning. Fortfarande lite överivrig i mitt tycke men bra han hittat ett sundare sätt att bli av med stress och jag hoppas innerligt det håller i sig. Nåt AA möte blir nog aldrig av för honom, tror inte han fortfarande riktigt fattat vad som var fel förut. Men jag laddar batterierna och kopplar av, man vet aldrig när man igen kan behöva extra superkrafter så just nu försöker jag bara må bra och låta bli att älta gammalt, försöker förlåta både honom och mig själv för sånt som varit. Skuldbeläggande och offermentalitet leder ingen vart. En dag i taget framåt nu.

Hoppas du Nordäng67 förstår hur långt du kommit när du kan låta en sån händelsekedja rinna av dig, att du lugnt fortsatt med ditt och kunnat liksom betrakta det hela med lugn och utan att ta på dig varken skuld eller ansvar. Härligt att läsa! Önskar dig ett härligt veckoslut!

Hoppas du hade några fina dagar med dottern innan hon åkte. Hur mår du nu? Vill sända dig en vänskaplig hälsning med en påminnelse om att ta hand om dig själv nu i helgen, hoppas du kan hitta lite frid efter allt som varit och trots dotterns flytt.

Har jobbat på soc och det vi hade att tillgå var dels ett vanligt behandlimgshem där du bor och genomgår behandling. Sedan fanns det även en form av stödboende för personer där man bedömde att hemmiljön var olämplig att vistas i när man genomgår behandling för sitt missbruk. På dessa boende placerades också personer som saknade eget boende, men så är det ju inte med din särbo.

Jag har inte skrivit till dig förut.
Att hålla räkning om hur mycket han dricker kanske inte är så meningsfullt.
Han dricker-mycket och ofta.
Frågeställningen är väl vad det gör med dig?

Hur du mår av det nu och kanske på sikt.
Själv skulle jag (och hade) svårt att umgås och leva nära en person som ofta var onykter när de kanske borde vara nykter.
Det gjorde många saker svåra att genomföra och jag fick en obehagskänsla som växte sig starkare med åren.

Mitt behov att kontrollera och dra ner, åt honom började.
Det gick ju inte direkt bra om man säger så.
Han började smyga istället.

Så kanske om du tittar på dig och ditt liv.
Vill du ha det såhär?
Hur blir det i dig när han dricker.
Har du något annat du kan göra som alternativ till att sitta och se på?

Det var många gånger jag satt och led och såg honom dricka istället för att resa mig upp och göra något meningsfullt för mig själv.

Att älska någon är en stark känsla.
Att byta bort en person som dricker för mycket och som man älskar är också väldigt svårt.
Kanske att hitta strategier i hur du kan förbättra ditt där och då när han väljer att dricka kan vara något.
Inte för att markera eller "sura"
Mer bara för att du känner att han gör sitt val och då gör du ditt.

Jag blev försvagad av de val han gjorde.
Kände mig mindre värd och ensam.
Så kanske inte du känner,men att klappa händerna kanske du inte heller gör?
Lycka till med allt, fortsätt skriva här.
Strategierna brukar klarna allteftersom man växer och får styrkan tillbaka.

Jag har inte stenkoll på mängden han dricker. Vissa dagar kanske fem öl (4,7-5,3% om det har betydelse). Andra dagar några öl och en flaska vin. När han dricker groggar så har jag sett att han har i ungefär hälften sprit hälften läsk i ett glas och såna dricker han 2-3 stycken när jag är vaken och jag är rätt säker på att det blir några till när jag gått och lagt mig.

Min särbo fick besök av soc, och nu bor han i någonting som beskrivs som boende av annan typ. Han har kvar sin lägenhet här på orten, men bor på ett boende av annan typ.
Jag vet inte vad det innebär, han vill inte ha kontakt under behandlingen. Är det någon som vet vad det menas, med boende av annan typ.

När du skriver rätt mycket, har du koll på ungefär hur mycket det är? Handlar det om 4 öl, 10 öl eller kanske 15 öl? En flaska vin? 5 starka groggar?

Ja, han dricker själv för det mesta. Nu för en stund sen gick han över till grannen och tog en öl med sig. Där blir det säkert några öl till och kanske nån grogg. Igår drack han inget, men i tisdags blev det rätt mycket. Han verkar inte försöka dölja sitt drickande för mig. Jag upplever det dock som att han är något besvärad i och med att jag är helt nykter. Han säger rätt ofta att "hoppas du står ut med en sån som mig".
Han är verkligen en helt fantastisk man på alla sätt. Så jag hoppas att drickandet inte förvärras. Att det inte påverkar honom negativt.

Pratade med min sambo som fortfarande är kvar på kliniken samma kväll som jag sagt upp min kontaktperson på beroendevårdskliniken.

Och han berättar då att han fått ett "akutsamtal" här från vår ort från hon som är överhuvud till hon jag sagt upp tidigare idag.
Det samtalet var bara 20min efter mitt avslutade samtal?!
Hon ringer då min sambo åh frågar hur det är med mig i oro över vad den här andra kvinnan lagt fram?!
Hur är det med henne nu?
Har hon försökt få nån hjälp?
Har hon ens kommit åh hälsa på dig?
Bryr hon sig överhuvudtaget om er situation?

HERREGUD!! ?
Bara för att jag sa ifrån till den här kvinnan som absolut inte har hjälpt mig något i mitt medberoende utan det hon gjort är att få mig må sämre och gjort att jag känner skam osäkerhet och ännu mer hjälplöshet. Så då går hon direkt efter vårt samtal och pratar skit om mig till hennes överordnad. Istället för det hon sa till mig att hon skulle göra, be hennes överordnad ringa mig för att diskutera om min fortsättning för att få någon ny att prata med.
Som TUR är, är att jag och min sambo varit tidigare och pratat med den här andra kvinnan så jag antar att hon inte kunde ta in "skitsnacket" utan därför ringde min sambo först för att höra med honom innan hon kontaktar mig.

Hur som haver fick jag en tid till kyrkans familjerådgivning så har varit där idag och guuuuud så underbart att få träffa en som lyssnar och inte dömer och faktiskt fick mig att tänka positivt och ge mig själv energi till att fokusera på sånt som JAG gillar och tips på hur jag kanske ska tänka och göra för att hitta min sömn igen! ❤️

Ny dag nya möjligheter!

Har nu sagt upp fortsättningen med samtal med kvinnan på beroendevårdskliniken.

Var ju som sagt 3:e gången till henne nu i måndags, och mådde 1000 resor värre än när jag kom dit. Jag fick näst intill utskällning av henne på de svar jag hade skrivit ner på ett a4.
" Ja men här ser du ju klart åh tydligt att alkoholen är ett problem för dig, det har ju blivit ett måste en oro en ångest för dig i ditt liv!" Man kan säga att du har ett beroende problem" ???!!!

JAG har inte ett beroende problem! Jag har en sambo som jag oroar mig för som inte kan sluta när han väl börjar!
Jag kan få ångest för att jag vill ha mina myskvällar för att vara i bastun med rädsla att han kommer att falla!
Det jag har problem med är min sömn! Och medveten om att ölen hjälper mig att få sova ut och vara utvilad. Får ingen hjälp från sjukvården mot mina sömnbesvär. Eller Jo de har skrivit ut 15 olika psykofarmaka mediciner som jag testat under 1,5 års tid och alla gett mig sådana bieffekter att barnen, familjelivet och vardagen tagit skada!

Så när hon ringde mig i onsdags så berättade jag att jag vill nu få byta kontakt för det ska väl omöjligt vara så att jag mår så mycket sämre efter ett möte att jag gråter resten av dagen i känslan av hjälplöshet??
Och hon fortsätter tugga om att jag ska fortsätta hos henne för det finns ingen annan. Tills jag säger åt henne att hennes överordnad som bokade in mig till först hade sagt till mig att jag får byta om det inte känns bra. Då först kunde hon säga att vara avslutar nu då.

Tack och lov!!

Alla dessa diagnoser och alla dessa mediciner.
För att kanske täcka de mest basala behoven som vi försöker åsidosätta.
Man vill behövas,höra till få gemenskap och göra nytta.
Utifrån sina egna förutsättningar.
Idag ryms inte de som inte är på topp.
De äldre,handikappade eller de som pga ohälsa inte riktigt räcker till.

Vad händer med dom,vad får de för självbild.
Var ska de passa in och känna trygghet?

Och hur kan vård och omsorg ge kvalite trygghet och respekt utifrån varje individ.
Förr så var det ju tyvärr så att förståndshandikappade ända in på 50 talet ibland fick sova på halmmadrasser.
Alla kanske minns de hemska bilderna från barnhemmen i Rumänien osv.

Men idag i Sverige har vi ju kommit längre och har en annan måttstock på vad livskvalitet och respektfullt bemötande innebär.

Visst vore det dags för reformer där alla passar in och behövs?
Men hur,vad får det kosta och hur kan det ordnas.
Min sambo berättade om det vårdhem som fanns förut i en närliggande by.

Där fick de boende egna uppgifter.
En man fick tex varje dag gå och sopa broarna till 50 hus och hade en stolthet i det jobbet och fick mycket uppskattning.
Andra fick odla gårdens grönsaker,eller sköta gårdens djur.
Idag kallas det utnyttjande av de som inte " vet bättre"

Visst måste man kunna se över hur vård och omsorg ska bedrivas så att det blir värdigt och meningsfullt?

Vi lever i en tid med ett enormt överflöd av prylar. Allt ska vi ha och det kommer hela tiden nya prylar, men vi har inte råd med vård för dom mest utsatta människorna i vårt samhälle. Förut hade vi stora mentalsjukhus. Har själv jobbat på flera och där fanns gott om personal, trädgårdsmästeri, minigolfbana, biosalong, affär , cafe osv. En egen liten värld och oftast i väldigt vacker miljö, för det trodde man hade gynsam effekt för den psykiska hälsan. Hur hade vi råd med det?

Sen kom psykiatrinreformen och alla skulle ut i egna boenden. Många klarade inte detta utan man blev ensam, betedde sig störande på olika sätt och blev kanske slutligen vräkt från sin lägenhet och hamnade därefter på gatan.

Det var självklart inte bara positivt med de stora mentalsjukhusen, kom du en gång in där kom du aldrig ut igen. Vi hade en dam där jag jobbade som hade varit intagen 72 år, orsak utvecklingsstörning. Tror inte hon var det, men det behövdes inte mycket för att bli intagen då. Så vill vi självklart inte ha det, men tänk om vi kunde ha både och inte antingen eller. Får du vara inlagd en natt efter ett självmordsförsök, som min son, ska du vara tacksam.

Det som slog mig är att dricker han själv? Alltså han dricker, men inte du? Riskzon ja, men kanske inte precis alkoholist - än. Sen beror det ju på hur mycket varje gång. Som flera skriver får du ta ställning till om det stör dig. Han verkar helt klart ha detta som livsstil och trivs han med den så är den ju svår att ändra.

med din katt, ledsen för din skull♥️ Förstår din saknad, husdjur ger bara kärlek och tillit. Dom är aldrig elaka, bara snälla. När det gäller dig själv: du skriver att "han jag älskar mest har behandlat mig som luft". Kanske kan du fundera lite över vad kärlek är för dig? Känner igen mig mycket i det du skriver. När jag började fundera runt det insåg jag att jag inte kunde skilja mellan sorg, kärlek, ilska, ledsen. Jag blandade ihop allt som knep i hjärtat. Jag har precis som du destruktivitet i barndomen. Man har lärt sig att någon som man älskar kan behandla en både med kärlek och sen svänga om och göra riktigt dåliga saker. Man blir "trygg" med att vara otrygg. Har du provat terapi? Jag har gått i KBT och fått jättebra verktyg för att lära mig att sortera känslor. Och också att mer kunna sammanfatta människor som bra eller dåliga för mig. Tidigare kunde jag se människor t.ex. mitt alkoholiserade ex som två personer: en jag älskade och en jag hatade. Hatade att prata om min barndom, såg den som begravd. I KBT blev jag uppmuntrad att titta på den lite mer utifrån. Ett bra sätt för då såg jag mig själv som liten och började känna empati (inte tycka synd om) och omtanke med mig själv. Så vänd fokus till dig själv. Även om din särbo är ett lite passerat kapitel så kanske du vill ha ett förhållande någon gång i framtiden. Bra att jobba med sig själv så man då väljer någon som är bra på riktigt för en. Många kramar

Stor sorg då min katt slitits bort från mitt liv. Hon fanns alltid vid min sida sedan 18 år tillbaka och nu är hon borta. Jag känner en stor saknad som inte kan beskrivas. Fått fint stöd av vänner och bror. Dock har han jag älskar mest behandlat mig som luft. Agerat argt när jag visat känslor, fått känslorna att verka orimliga i proportion till vad det gäller... Han och alla vet hur mycket hon betydde för mig. Hans oförmåga att stötta mig har gjort mig apatisk.
All kärlek har förvandlats till likgiltighet och tomhet. Jag kan inte längre känna den passion jag haft för denna person. Jag bryr mig inte lika mycket om att mista honom och sonen. Detta är en stor klocka som ringer! När jag inte känner något alls... Då finns det inget som håller mig kvar.
Nu behöver jag bara ta steget, mitt lilla förnuft och krossade hjärta ut ur denna skeva människas liv...

Att dom inte går under samma regelverk. Såg ett program på Tv om det. Människor som mådde så himla dåligt vägrades vård inom psykiatrin eftersom dom hade problem med droger. Och drog mottagningen tog inte emot för att dom var psykotiska. Moment 22 där ingen tog ansvar. Hemskt, dom levde sina liv i misär på gatan och fick ingen hjälp någonstans.

Stämmer medberoendeproblematiken är densamma oberoende vad det handlar om och psykisk sjukdom och missbruk går ofta hand i hand. Vi kan pröva droger och alkohol, men en del fastnar i det och där fyller det en funktion. Livet blir helt enkelt bättre än vad det var tidigare , men snart blir effekten det motsatta. Så ser jag det. Tycker därför att missbruksvården och psykiatrin ska ha samma huvudman. Inte som nu då det ofta är ett krav på drogfrihet för att få hjälp av psykiatrin, men för att kunna vara drogfri behöver man hjälp av psykiatrin

för era fina kommentarer och pepp ♥️ Blir så glad och stärkt! Kram