Senaste kommentarerna i forumet

Hej anna
Jag minns hur jag kämpade,tog reda på fakta.
La fram information och möttes av hummanden och,ja jag borde väl.
För mig så funkade det så att så länge jag agerade och föreslog saker så var vi på väg mot målet.
Dvs mitt mål att han skulle sluta dricka så att vi kunde börja leva det riktiga livet.

Men när jag började gå hos medberoendeterapeut och såg hur mycket energi jag oade på något som inte var mitt att lösa så kunde jag sakta börja släppa greppet läs kontrollen.
Då sjönk jag själv ner i sanningen och insikten att han var han och jag var jag.
Min resa mina val osv.

Jag säger inte att han kommer att vakna upp och säga tjoho,jag ska söka hjälp om du släpper taget.
Men pressen minskar på både honom och dig om du gör det.
Framför allt får du behålla jättemycket energi till dig själv.
Var hans sidekick,men argumentera,mamma och mästra inte.
Låt hans process vara hans,även om det innebär att inget händer.
Fruktansvärt svårt och stora själsplågor för dig,men på sikt så kan båten komma på rätt köl igen.
Åtminstone för dig.

Jag tror att det är viktigt att han själv tar reda på vilka verktyg som finns.

Som en läkare inom beroende sa: så kommer den anhöriga dragandes med sin alkoholist som infinner sig för husfriden..

Säger inte att det är så för er men det är lite varning om han inte själv agerar…

Med det sagt…
Stort lycka till

@Anna123123
Hej. 🌺
Menar du att du önskar kontakta någon professionell för hans del?

Jag tänker att det kanske kan vara bra att ge telefonnummer till professionella till honom, eller finns det månne någon i hans närhet som dragit ner på alkoholen/slutat dricka som han kan känna förtroende för? Vad tror du om detta?

Menar alkoholterapeut. Jag känner att hans svårigheter är att ta hjälp av någon utomstående, han blir liksom oförmögen att göra något. Är det en bra början att ringa här tycker ni?

Tack för era kommentarer! Jag har upptäckt att jag är alldeles för noga med att han ska må bra och inte jag. Idag tog vi en tur in till stan med barnen. Han ville inte följa med för han var orolig för att det skulle kännas jobbigt att sitta på en uteservering och dricka men följde med ändå och drack inget. Jag blev så stolt. Han har inte druckit något på tre dagar nu. Han är låg och lättirriterad, går och vilar och sätter sig och jobbar för att hålla huvudet klart. Vill stötta och finnas där men förstår vad ni menar med att jag nedprioriterar mig själv. Måste försöka tänka på det.
Var får man kontakt med någon som har alkoholsamtal? Här?

Mycket sjukt detta! Haft några bra veckor noll kontakt, så kom han med min nyckel och jag håller på att gå sönder. Snacka om att han är mitt beroende 😔

Min man har fått mycket hjälp genom vården (faktiskt) - samtal med alkoholterapeut några månader och sedan dess går han regelbundet på möten hos AA/ACA. För hans del är det ingen alkohol alls som fungerar, inte ens alkoholfri öl eller vin. Tidigare var de alkoholfria varianterna vägen tillbaka till ett drickande. Han har hittat sätt att arbeta med sin missbrukarpersonlighet, inte bara hålla sig ifrån drickandet.
Ställ krav, för din skull och för barnens. Kan/vill han inte ta tag i det direkt kanske ni bör bo isär en tid? Det är han ansvar att lösa sin situation, ditt ansvar att stå upp för dig själv och dina barn. Han behöver förstå vilken påverkan det har på dig, era barn, er relation. Viljan att sluta måste vara hans. Jag tror att du stöttar bäst genom att ställa krav utifrån dina och barnens behov. Förhoppningsvis väljer han att ta tag i det på riktigt, så att ni slipper flytta isär och den oro det också för med sig. Önskar dig lycka till.

@Adina98
Se till att komma iväg hemifrån själv ett tag..

Redan nu påverkar detta ditt liv negativt och tyvärr har du ännu mindre kraft om ett par år.. många blir sjukskrivna och helt låsta vid hemmet utan ork att ta sig därifrån.
Du kan ❤️

@Kameleont ja, man upphör aldrig att förvånas över de mängder som kan drickas utan att det syns eller märks på dem. Jag klockade nio glas vin på en dag för mitt ex en gång, han kan ha hunnit få i sig ännu fler innan jag kom dit 14.30. Han var knappt påverkad.

Jag tror du dippar över sakernas tillstånd för att du helt enkelt inte orkar med dem längre. Bördan är för stor, och det är så outsägligt hopplöst allting. Och kontrasten blir så stor om man precis haft en "bra" dag/timme/stund och fått känna på hur det SKULLE kunna vara.
Om bara inte den jävla alkoholen fanns.

@Adina98 Distans brukar vara skönt, man behöver lite lugn och ro som medberoende anhörig för att kunna känna efter ordentligt. Det låter som en klok tanke!

Jag vet inte funderar på att lämna för att få lite distans från allt men vet inte om det är rätt väg

Känslan av hopplöshet o vanmakt sköljde över mig idag igen.
Vi har haft en fin helg o mannen har varit nykter flera av dagarna senaste veckan.
(Reflektion i stunden: gränserna flyttas!)
Har varit ett skönt lugn blandat med lite förvåning när han dag två var nykter fortsatt.
Vi har haft sex o närhet o det kommer man ju närmare av i relationen. Är viktigt för mig.
Senaste veckorna har jag annars inte velat, för jag vill inte när han är full. Men det fattar han inte själv.

Märkte idag att han druckit i garaget o kände på hans sätt mot mig att nu var jag på andra plats igen. Små saker som visar att jag är mindre viktig. Alkoholen nr 1.
Händer ju inget stort, verbalt eller våldsamt alls. Bara en attitydförändring som inte är kul att känna. Och detta totala ointresse i oss andra i familjen.
Gör mig vansinnigt irriterad. Avskyr hans ego när han dricker.

Som flera av er här ovan skrivit nyligen så sköter han också jobbet o sig själv utåt.
Att han nästan dricker dagligen numera vet bara jag. Han spårar inte ur på fester eller så. Han har en så hög tolerans tror jag, att det ska mycket till för att hamna där. Så tolkar jag det. På fest är enda gångerna han dricker öppet däremot. Men han är mer eller mindre småfull varje dag efter jobbet. Alltid varit öl, som ökat i mängd o nu har jag hittat spritflaska vid ett par tillfällen under juni. Vet inte vad jag ska göra med den informationen, bara ett krasst konstaterande.

Vet inte vad som fick mina känslor just idag att sjunka djupt. Inget särskilt har hänt som inte brukar ske. Men det är nog sorgen över att det bara fortsätter.
Min känsla av svaghet i att inte jag tar tag i eller står upp mer för mig i detta.
Känns så ensamt fast jag fysiskt har familj hemma med mig.

@Anna123123
Ok.. jag tror att det är möjligt att du är kraftigt medberoende och anpassar dig och barnen efter missbruket..
Kan du ringa och prata med alkohohjälpen? Du är anonym och de är jättebra och kunniga.

Du sköter allt gällande barnen och täcker upp, men de förstår mer än man tror även om de håller minen. Även de lär sig att skydda missbruket om mamma gör det. Man normaliserar.

Hoppas att ni får en så lugn och nykter helg som möjligt och ta dig lite egentid om han kan ta hand om kidsen och fundera på det hela utifrån deras och ditt perspektiv.

Tyvärr så är det vanligt, gällde även min man, att säga att nu ska jag bli nykter o anmäla sig till programmet mm.
Höll ett tag..

Han dricker. Det kommer nog tyvärr inte ändras om du mår dåligt av det. Hur har du tänkt hantera DITT mående? Det är lika viktigt som hans.

@Anna123123 vad känner du att du vill eller behöver göra? Det låter som att ni har diskuterat och att det finns ett antal åtgärder på bordet. Vad vill du göra för dig? Ett missbruk gör ofta att man bara fokuserar på den sjukes behov.

@bella70 jag jag tänkt tanken, men han är välfungerande, döljer det väl för barnen. Går upp och gör vardagliga saker men på kvällen dricker han. Han upplevs inte berusad då. Han tål mycket och kan dricka 5 öl på en kväll utan att han blir mycket annorlunda. Eftersom han lider av det själv och vill förändra beteendet så vill jag vara där och stötta.

Men du.. du kan inte låta barnen växa upp i ett hem med pågående missbruk…
Var rädd om dem och dig.
Kanske kan ni bo isär ett medans din man fokuserar på att lösa sitt mående?

Det är ingen mening att om o om igen förklara att du mår dåligt av drickandet tyvärr. Lägg inte mer energi på det.

Du måste välja om du vill leva med en aktiv alkoholist och ditt mående eller välja ett mindre destruktivt liv.

Har nu försökt i över ett år att förklara hur dåligt jag mår över hans drickande.
De sista månaderna har jag mått så dåligt att jag inte orkar göra något mitt jobb blir lidande och när jag är ledig sitter jag av dagarna. Jag hittar inte motivation till att ens ta hand om mig själv längre.
Nu försöker han att hålla upp drickandet och ibland lyckas han 2 veckor och då mår han bättre och hittar på roliga saker medans jag inte orkar. Känns som att jag hamnat i ett mörker och vet inte hur jag ska ta mig ur det. Han är en snäll man väldigt omtänksam så ibland tänker jag att jag kanske bara ska låta det vara gör förutom alkoholen har vi ett bra liv tillsammans
Tack alla ni som berättar era historier här

Igår tog jag snacket med honom, min sambo som jag levt med i 15 år. Han dricker något varje dag. Blir inte påverkad och tål mycket, men ändå är alkoholen en del av hans liv varje dag. Han har själv sagt flera gånger att han är beroende, att han vill förändra och igår tog han tag i det. Han har skapat konto här.

Förutsättningarna är följande: Han sköter sitt arbete, aldrig sjuk eller frånvarande från arbetet. Säger själv att han är nedstämd och klarar inte situationer när han inte har något att göra. Han mår bra av att jobba och träna vår son i fotboll, då är han glad, trött harmonisk. På helger, kvällar och under semestern mår han dåligt. Han planerar sina dagar efter drickandet. Jag har blivit chauffören, den som planerar och sköter allt med barnen. Den som åker hem tidigare från middagar när barnen är med och den som kör överallt.
Han är öppen med att han är beroende för mig, han vill förändra och har försökt flera gånger tidigare. Jag tycker han bör ta hjälp av terapi för tristessen och nedstämdheten. Han är inte där än, han tänker att han kan lösa det själv. Idag har han startat självhjälpsprogrammet här.

Vad gör jag nu? Ikväll?

Jättefina och bra råd och svar du får @EnTystSorg. För min del som både druckit för mycket själv och blev beroende, även lämnade en drickande sambo, känns mycket igen av svaren. En av mina döttrar, som pratade mycket med mig om A- beroendet, kontaktade till slut min chef. Jag hade sagt att jag skulle göra det själv, men sköt det framför mig. Jag jobbade då också inom socialtjänsten. Det hela ledde till ett mycket bra samtal med min chef. Vi gjorde upp lite planer, som aldrig behövdes. Efter vårt samtal så bestämde jag mig för ett datum, min födelsedag, för att sluta dricka. En dag i taget, ibland en stund i taget, och detta fenomenala Forum till hjälp, lever jag nykter. Till November blir det 9 år❤️. Separationen efter min nykterhet blev nödvändig, då x- mannen och barnens pappa inbillade sig att han kunde dricka socialt. Idag lever han med en annan kvinna som är ännu mer inne i missbruk, utan jobb osv. X- mannen har kvar sitt jobb, men dricker mesta fort han får chans, är sjukskriven, osv. Alkoholdrickandet eskalerar alltid. Gränser överskrids, styrkan i alkoholen ökar. Du verkar stark och beslutsam, så jag hoppas för din och familjens skull att du söker den hjälpen ni kan få. Ring anonymt först om du vill till socialtjänsten, och kolla vad det finns för möjligheter för er.

@EnTystSorg
Hej.
Så bra att du skriver här på forumet, hoppas att du kan ta till dig sådant som du känner passar för dig / er. Och att Du kommer vidare. Jag har ju inga barn, men mitt ex har. Jag har bara stått bredvid och sett och ännu ser hur alkoholen alltmer kommer på den plats som där barnen borde vara. Vi har kontakt som vänner lite nu och då.

Beroende är så starkt, vidrigt. Ledsamt och frustrerande. I ditt första inlägg skriver du att du mår dåligt men han dricker ändå. Vad jag förstått kan inte de med beroende styra detta, de kan alltså inte sluta för att dens anhöriga mår dåligt av drickande utan de måste hitta den inre kraften. En person som dricker inser sällan att den har ett problem, utan felet ligger hos alla andra. De är som kidnappade. Jag insåg själv att han, mitt ex och vän, kommer inte att ändra sin konsumtion för att jag ska må bra. Beroende funkar inte på det viset.

Och jo. Det finns alltid ett skäl att dricka, som du säger en gång att han var ledsen. Jag har hört måååånga skäl, mellan himmel och jord .... Håhåjaja.

Som andra ovan skriver bör barnen vara prio ett. Att kanske hitta strategier för att de ska må bra, att vid behov komma ifrån en situation. Vad tror du om det? Man kan inte kontrollera drickandet - och här tänker jag att hur kan man ta hand om andra om man inte kan ta hand om sig själv? Då tänker jag att den friska föräldern får träda in och styra upp.
Det som också ovan tas upp är arbetsgivaransvar. Den har ansvar att utreda om man bör vara orolig gällande personens jobb.

Att få kunskap om medberoende är betydelsefullt, att få insikt i hur det fungerar och vad man kan/ska passa upp med. Något som kan vara bra är också att få kunskap i beroende hur den biten funkar. Men , i din situation är det det förstnämnda som är mest betydelsefullt tolkar jag med tanke på det du skriver.

Medberoende kan ju vara så mycket, som att sjukanmäla någon, släta över situationer med att "det var nog inte så farligt, jag överdrev/överreagerade nog", "pappa är lite trött idag", "han kan inte komma med idag för han är så förkyld" (då han varit totaldäckad av A.), att sätta upp gränser som inte hålls .... Jag hörde på en podd "2 fyllon och en sanning" där en anhörig, hustrun, berättade att hon upplevde medberoendet att "förlora sig själv" och där vill man inte hamna.

Och du, känner du för att ta upp drickande så tror jag i många fall det är bra att man gör det då den andra är nykter.

SKÖT OM DIG.
Kram.

@EnTystSorg vi är många här som har pratat med arbetsgivare för att uppmärksamma dem på alkoholmissbruk - jag är en av dem. Mitt ex blev ålagd att söka vård via företagshälsovården. Han lyckades inte och blev inlagd på sjukhus. Därefter följde sjukskrivning arbetsträning som han inte klarade, han omplacerades och arbetstränar. Han verkar inte må bra och hans resa påbörjades för tre år sen efter 25 års supande. Oddsen att han når målet utan sjukdomsinsikt eller vilja är väl inte så bra.
Men! Arbetsgivare har en laglig skyldighet att hantera ohälsa på jobbet. Han kam vara direkt olämplig att sköta sitt arbete mot bakgrund av hans missbruk.

Jag håller med ovan, skydda honom inte. Era barn förtjänar bättre än så. Och du med.

@EnTystSorg
Tänk igenom det ordentligt - diskutera inte det innan du har en plan och hota inte med att lämna.

Jag anade att du tänkte så om medberoende 😁

Man skyddar, förklarar bort, tar på sig skuld och inte minst börjar acceptera saker som inte alls är ok.

Fortsätt skriv o läs här och var riktigt rädd om DIG❤️

@bella70 åh jag har inte ens tänkt på att medberoende innebär annat än att själv ”supa med”. Jag ska absolut ta och läsa på om detta. Jag har absolut behövt ändra min syn på vad som är ok kring alkohol och barn pga honom. Jag känner mig så lättlurad.

Stort tack för ditt engagemang. Förstår det du säger med att jag inte bör vänta utan agera här och nu. I ena stunden så känner jag att jag borde ta upp ett förslag om separation direkt men sen i nästa sekund så tvekar jag och tänker ”han kanske ändrar sig”.