Senaste kommentarerna i forumet

Jag får gåshud. Vilket steg! Heja dig! ??

Känslan när kroppen och knoppen säger samma sak. Power.

Ut och skrik Ronjas vårskrik på ditt nästa skogbad. ??

...tack för att du väntar.

Fantastiskt att den här tjänsten finns ändå.
Tacksam

Självomhändertagande! Tack!
Ja... Vi stöttar varandra. Min man, alkoholisten, har hotat min svärmor att hon inte får ha kontakt med mig.

Idag har jag ägnat lite tid i att efterforska. Min man bad mig för någon dag sen att ringa socialtjänsten för att kolla vilken tid han skulle dit. Idag ringde jag. Det stämmer att han varit i kontakt med dem och att han hade möte idag.

Jag ringde även "mr alibi" som min man säger sig ha varit med i går. De sa hejdå redan kl 17. De har alltså inte ätit middag ihop, det var inte "Mr alibi" som ringde ambulans osv. Jag kände hur trött jag är och bröt ihop ett tag. Började gråta. Han lät uppriktig förvånad. Erbjöd sig att åka till min man ikväll och kolla läget. Jag sa att jag sparar hans nummer och återkommer.

Nu väntar jag på att klockan ska bli 11. Tänker ta hjälp av er på alkohollinjen.

Tankarna maler. Ska jag åka till honom eller avvakta till helgen?

.

Fina du! Tack för att du skriver och berättar om hur det är. Jag vet inte helt vad jag ska skriva, bara att jag vet hur det känns att känna sig förd bakom ljuset, efter löften om att minska och stoppa drickandet, om att det ska blir bra.

Mitt ex har berättat om ambulansturen, som började sedan han flyttade hem till hans föräldrar. Han hade 3.0 i promille. Låtit nykter många gånger på telefon innan det plötsligt avslöjades. I första proverna fick han veta att levervärdena var ok, men efter regelbundna kontroller så har han fått besked att han måste stoppa drickandet omedelbart.

Jag hoppas att du och hans mamma kan stötta varandra i detta. Att ni också ser till att ta hand om er själva.

En dag i taget. Ta hand om dig!

Kram

Av dig att ta dig ut ur medberoende. Och du verkar ha bra verktyg och blir inte handlingsförlamad.

Jag undrar när jag läser att du får höra att du ska ta kontakt. Vilka har de synpunkterna?

Stor kram till dig!

Jag går hos kurator istället. Hon har jobbat med missbrukare.

Jag har öppnat mig och börjat prata om hur det är, osv. Det är positivt. Jag har pratat med andra som känner honom, och kommit fram till hur mycket han ljuger för dem. Det är synd om honom eftersom 3 invandrare oprovocerat har hoppat på honom, OH misshandlat honom. Han lägger ut bilderna på Facebook, och gemensamma vänner blir oroliga och frågar om jag har sett bilderna på honom, vilket jag inte har eftersom han har blockerat mig igen.
Får bilden skickad till mig på messanger och han ser fruktansvärd ut. Vi alla är säkra på att han ljuger om misshandeln, attdet har något med missbruket att göra, en knark skuld eller att dom har rykt ihop när dom har supit.
Han gömmer sig i en grannstad. Jag vet vart han är, men det vet han inte om, och så ska det vara.
Jag gjorde en oros anmälan skriftligen ner till soc för en vecka sedan. För det här måste det bli stopp på, jag har inte hört någonting.
Enligt hans supar kompis har han köpt en lägenhet i stans bästa kvarter för 40. 000kr full möblerad med möbler. Han hyr svart där är skillnaden. Han har en lägenhet är på orten som tickar pengar 5000kr, så jag har svårt och tro att han skulle ha råd med att köpa en insats +betala hyra här. Finns inga lägenheter som har sålts för 40.000kr när andra lägenheter i samma område går på över 300.000kr.
Jag ser lögnerna men det gör inte hans kompisar. Varför ljuger han?
Jag går hos kurator för att få hjälp, att komma på fötter. Jag har ställt mig på kö på annan lägenhet. Jag håller på och släppa taget, nu har han missbrukat sedan februari 2019. Jag får höra att jag måste ta kontakt med honom, det tänker jag inte göra...
Han vet vart jag finns om han vill ha kontakt. Jag misstänker att han har obetalda narkotika skulder och håller sig gömnd på grund av det.
Något är det som inte stämmer...

Jag förstår att du är orolig, jag hoppas att du får hjälp och sätta ord på din oro.

Som säger att de skickar hem honom. Inga förhöjda värden på lever eller annat... Hur är det möjligt?

Svärmor är på akuten och beskriver en cirkus hur hennes son/min man härjar med personal. Jag ser det framför mig. Varenda ord stämmer överens med alkoholisten han blir.
Enligt läkare är promillehalten 2,9.

Så ringer min man. Vill ha stöd och låter helt nykter. Hade jag inte pratat med honom tidigare ikväll eller hört om promillehalten hade jag trott att han var nykter.

Så förd bakom ljuset... Läskigt. Galet.

Just nu är vi på olika geografiska ställen. Och min man ringde. Är full. Jag har tröttnat. Sa att vi pratar imorgon när du är nykter.
Så skickar han något kryptiskt. Om att jag ska hjälpa honom som jag gjorde i fredags. I fredags blev det ambulanstur för honom efter att jag ringt 1177.
Jag ringer honom. Upptaget. Jag tänker att han nog ringer och "skrävlar" hos de som orkar lyssna, som han brukar göra. Ringer igen efter typ en halvtimme och ambulanspersonal svarar.
Han är på väg till akuten. Igen. Andra gången i ambulans på mindre än en vecka. Och fjärde gången på tre månader.
Jag är så avtrubbad och less. Denna förbannade alkohol. Nu tror han att han har hjärtinfarkt. Ja... Kanske det. Men jag tror dina organ säger ifrån!

Och mitt i allt får jag dåligt samvete. Jag kanske borde åka till honom. Trots att det är 30 mil bort.

...

.

Tack
Kram tillbaka ?

Du, Alkohollinjen (som driver den här sidan) har ju ett telefonnummer också. Har du provat att ringa dem? Jag har pratat med några olika vid några tillfällen under flera års tid. En gång fick jag till och med en uppföljning, hon ringde upp efter en tid som vi bestämt och kollade läget. Det kanske kan vara värt att testa, i väntan på "eget" stöd.

Det du skriver om att du älskar den nyktra men inte den fulla, förresten - så tror jag alla här inne har känt nån gång. Och alla får svaret att det tyvärr inte funkar så, man kan inte vara ihop med bara den ena sidan av en person - all skit kommer med på köpet. Är det värt att sitta och gråta okontrollerat över en man som inte ens minns att be om ursäkt efteråt? Det behöver du fundera på, eftersom det är det som är din verklighet. Jag förstår att du hoppas slippa ta ställning till det, att allt ska bli bra efter behandlingshemmet, men du behöver ändå vara beredd.

I all välmening
Clara

Hej,
Jag har följt din tråd och jag tänkte skriva några rader om det som kommit upp i mina tankar. Jag hade det väldigt jobbigt med att min mamma inte längre bjöd in mitt ex och det är egentligen anledningen att jag gick vidare med att söka hjälp för hur jag skulle bli av med han. Han ville aldrig flytta och han godtog inte heller de gånger jag gjorde slut. Eftersom han visste att jag älskade honom så sa han "rätt" saker men det blev aldrig någon skillnad på hans drickande. Jag förbjöd honom att dricka hemma och han gick ut och drack istället. På krogen och så köpte han sprit som han drack direkt ur flaskan.
I alla fall, jag märkte hur jag blev berörd när din mamma frågade om det verkligen var så att din man är den man som du vill leva med. Jag har inte fått den frågan av min mamma, men hon har alltid sagt att jag förtjänar det bästa och jag vet att hon menade att jag skulle ha det bättre med en annan man.
Idag lever jag ensam och har inte lust att träffa en ny man på en stund, men jag hoppas att den dagen kommer. Jag är så glad för att min mamma valde att inte bjuda in mitt ex till jul, att hon var så bestämd och hon sa att hon inte ville ha honom där när han lever på mig som han gjorde och förstås för att han alltid skulle ha alkohol.
Det kanske är något att tänka på, om det kan vara så att du skulle må bättre av att bo själv med dina barn, på sikt. Jag förstår att du har det jobbigt och jag förstår hur det är när det är han som ställer upp och fixar när du har haft ont osv. Om inte han fanns där, hade dina andra anhöriga kommit då tro?
Värt att tänka på.
Jag vill bara ställa dessa frågorna för att få dig att fundera. Du gör dina val. Jag vet bara att det är svårt för anhöriga att se på när en familjemedlem har att göra med en som dricker för mycket.
Idag är jag oerhört tacksam för att flera i min familj sa ifrån, de såg allt utifrån och jag behövde vara med om att de inte bjöd in mitt ex till födelsedagar osv. Det gjorde så ont och när jag började se på vad som är viktigast så insåg jag att min familj var viktigare än honom. Jag kunde ha fördärvat mitt liv helt och hållet om jag fortsatte med honom och jag fick en chans att göra en förändring när andra ifrågasatte.
Ville säga det, att det kanske är av kärlek som din mamma ställer dig den frågan.
Hur vill du att din relation till din mamma ska vara?
Med omtanke till dig och jag hoppas att du får stöd genom kyrkan och alanon.
En kram till dig!

Skrållan det finns inget sånt här tyvär?? Jo om jag är anhörig till någon med ätstörningar.

Helt sjukt! blir så arg imellanåt varför ska han få all proffisionella hjälpen. När det är jag som blivit utsatt för alla fyllesvängar som han inte ens kommer ihåg? Det han inte minns har inte hänt och när jag sitter med tårar och vill ha en förklaring så får man utskällning för att man kastar skit?!
Åh ja Jo jag veeet, han kanske inte minns alla gånger och hur ska jag då kunna begära en förklaring. Men ärren sitter kvar och nej jag älskar inte den mannen som är onykter eller försvarsläge för sina dumheter han gör i fyllan men jag älskar mannen som finns där nykter.

Ringde till kliniken som han är inskriven på och fick prata med en kvinna där. Hon hjälpte mig ganska bra på bara 20min i hur och vad jag ska göra under tiden han är där. Sen hittade jag nu idag på kyrkans hemsida ett journummer?!! Äntligen så har jag fått tag i ett nummer som jag kan ringa åh prata på kvällen när tankarna snurrar. Ska sen ringa och försöka få en tid till familjeterapi eller till vilken kategori de tycker att jag hör hemma, men stora förhoppningar för morgondagen.

Tack för att ni orkar läsa och svara, det betyder mycket! ❤️

Tråkigt men tyvärr ganska trevligt att få höra av dig backe123 att JAG inte är ensam om att känna sig lite utanför. När många och även det mesta jag läst bara säger hopplöst förhållande, det funkar inte enda utvägen är gör slut?!
Jag är inte där heller, jag vill tro att jag och min karl ska lyckas. Men självklart har jag en enorm oro..kommer jag klara en period/ misslyckande till efter den här förhoppningen? Efter senaste gången så sa min kropp ifrån och jag bröt ihop innan jag ens hann få ett minne. Satt mig ner i tvättstugan och bara grät och skakade hysteriskt. Tog över 30min innan jag var tillbaka och kunde komma upp för att säga till familjen att jag går åh lägger mig en stund. ? Jag behöver oxå lagas! Vet bara inte hur.

.

Jo vi vill hjälpa till, vill att våra nära och kära äntligen ska inse att vi har rätt och att vi vet precis hur de bör leva sina liv. Är detta målet så är det dömt att misslyckas.

Följderna av missbruket har jag berättat för min son. Har haft motsatt effekt. Påtalar jag nackdelarna ser han fördelarna. De förändringar han gjort har skett när jag inte blandat mig i, hållt mig undan. Men givetvis har det varit fara för livet har jag ingripit.

Tror det är rädslan som gör att vi blandar oss i, inte kan släppa taget och låta människor utvecklas på sitt sätt, gå sin egen väg. Kanske en rädsla att mista personen att han går "förbi"oss vi är ju inte heller friska. Tror det är viktigt att vara medveten om att vi vandrar på olika vägar, vår resa ser annorlunda ut.

Jag har känt som dig även där, han får behandlingen men det har skadat dig lika mycket, jag får ingen hjälp. All hjälp går ut på hur man ska finnas för honom, men vi ska blicka framåt för att vara ett stöd. Jag har pratat med många, läst på nätet ( här blir jag oftast lite nedstämd, för här är allt kört, jag behöver hopp för att orka) har träffat inom al-anon och kommunens beroendegrupp men hittade ingen att identifiera mig med, var mest föräldrar ( och dom har det värre tycker jag, men deras erfarenhet var inget jag kunde ta till mig) så jag vet vart du är. Kolla al-anon hemsida, dom har nån tfn grupp har jag för mig, sen finns det ställen man kan åka till för en weekend som anhörig. Det jag tycker är att det blir lite enklare med tiden, trodde att för en månad sedan när han "muckade" att nu blir det nog bra men det blev det inte han blev lägre... och dom hade i gruppen fått förklarat att det tar 3-6 mån efter sista alkoholintaget för receptorerna att läka, visa delar läkar aldrig. Ja så nu ska man vänta 3 månader till, fast jag skulle vilja slå en kastrull i huvudet på honom så han tycker upp sig. Men jag tycker att det går lättare för mig, tänker att problemet är hans, jag har inget behov att pimpla vin hemma och jag hittar på saker själv, och det är jätteskönt ❤

Har du kollat anhörigstödjare som kommunen ska erbjuda dig? Vet inte om jag har gett förslag på det tidigare till dig.
För mig har det betytt allt. I vår kommun har dom också mindfulness man kan gå på. Och en em i veckan kan man bara gå dit utan att ha någon tid. Man kan fika med andra i samma situation eller prata med dom som jobbar där.
En ovärderlig hjälp.
Sök på din kommun, ”anhörigstöd”.
Hoppas du hittar något som passar dig.

Jahapp nu måste jag börja veta vad jag vill och vilka gränser VI ska göra gemensamt för framtiden?!

Han har nu varit på beroendekliniken i 15dagar med program och behandling varje dag från morgon till kväll. Och JAG har fått klara mig själv i huset med alla minnen all oro alla tankar utan att hitta någon att prata med ? hon som jag träffat 2ggr nu på beroendevårdskliniken här i stan så fick jag prata med 1h igår, där hon berättar att hon är utbildad i psykiatri men inte inriktad på medberoende utan bara allmän psykiatri? Jag fick själv börja fråga om Al-Anon grupper, något journummer som man kan ringa oavsett tid. Och nja hon visste om nån grupp men hade inte någon info på hur den funkar eller några kontaktuppgifter?!

Blir så less? vet inte vart jag ska vända mig. Jag behöver oxå stöd och hjälp men det verkar som det är omöjligt att få det här på orten jag bor på.

Har lånat böcker på biblioteket för att få mig en förståelse kopierat sidor ur Djävulsdansen' gjort dom övningar som kanske hjälper mig som medberoende att hitta någon tråd att följa, men sen kommer frågorna och tankarna som jag skulle vilja ställa till någon som vet något om beteende och gammalt tankesätt.

Trött och less! Vad är vitsen med allt?!
Han får hjälp dagligen! Men jag lider också och jag får klara mig själv med hus ungar och husdjur och alla måsten.

Djävla pissdag! ?

Jo den rollen har jag intagit. Van att klara mig själv sedan jag var barn. Jag har svårt att be om hjälp men det ska jag pröva. Fast egentligen ber jag ju om hjälp hela tiden när jag skriver här. Tänk att kunna be om hjälp här och när man loggar in nästa gång så finns det ett svar. Inte boka tid och vänta fyra månader för att få max 10 samtal som kanske inte heller ger så mycket.

Nordäng som du har haft det under din uppväxt, så sorgligt att din mamma intagit en sån roll. Det kan inte varit mycket hon gett dig. Besök med rädsla i ögonen blir arg när jag läser det. Vad man utsätter människor för. Läste en gång om självupptagna människor att dom som barn lämnats ensamma, inte bekräftats av sina vårdnadshavare. Lite lättare att ha överenseende med det kanske, men samtidigt har nan ju en skyldighet att växa som människor och inte föra arvet vidare. Förstår att du fått kämpa. Blir lite nyfiken på hur det fungerar idag. Kram och tack till er båda.

Är fantastiskt!
?

.