Senaste kommentarerna i forumet

Min man har alltid haft annorlunda alkoholvanor. När vi träffades tyckte jag han drack mycket men trodde det var för att vi på den tiden var ute mycket på krogen. Men han var annorlunda, slutade aldrig dricka utan jag tyckte det var jobbigt.
Sedan under åren (varit ett par i 10 år) så dricker han dagligen öl men ändå på ett sätt som inte stör mig och barnen. MEN problemet är när han går ut vilket inte händer ofta men varje gång spårar han ur totalt. Han har somnat på tåget som åkt in i vagnhallen, han har tappat bort jacka, väska, blivit rasande på mig i telefon och sagt att det är mitt fel att allt händer. Han har däckat ute nånstans och fick inte tag på honom förrän 1 dygn efter.
Varje gång när han ska ut hoppas jag att han ska hålla det löfte han alltid säger att han inte ska dricka så mycket. Men han slutar aldrig utan kommer först och stannar till sist och har inga gränser.
Har givetvis pratat med honom och sagt att jag känner mig otrygg med honom när han är full och då sa han att han inte ska bli det när han är hemma.
Och det har han väl hållit helt ok, han dricker som sagt öl varje dag och kan köpa hem en flaska vin ca 2 ggr veckan men då dricker han den flaskan när vi gått och lagt oss.
Detta är bakgrunden, nu hände det att han kom helt redlös utan några tillhörigheter hem igår. Han sluddrade och vAr helt borta. Arg för att nån snott hans saker och att jag var upprörd för att han varit borta hela natten när han sagt att hAn skulle komma kl 21.
Vad ska jag göra? Jag känner att det inte går längre måste konfrontera honom om hans drickande. Att det gått såhär lång tid är att han dels skuldbelagt mig när tex han somnade på tåget och dels är han underbar vanliga dagar men oron finns alltid där. Kan ni hjälpa mig hur jag ska göra? Hur prata och nå honom? Kräva förändring.

Tack för att ni skriver. Är just nu i ett vakuum känns det som inte mycket känslor alls, men jag inser vilken katastrof ett missbruk/beroende innebär, man t.o.m. dör av det. Ofattbart att det ska vara så svårt att ta sig ur ett beroende. När man läser här så inser man vilken kamp alla utkämpar både den som missbrukar och nära och kära. Då förstår man också hur viktigt det är att man bemöter varandra med kärlek. Vi sitter alla i samma båt, men utkämpar ofta en kamp mot varandra. Viktigt det inte är så för en dag finns kanske inte längre den man älskar. Detta innebär ju inte att man kan leva tillsammans, med ändå att man kan behandla varandra kärleksfullt.❤

Försöker hålla mig själv i schack, inga draman, måttlig eller om möjligt ingen kontakt med såna jag vet triggar detta och som jag själv triggar. Går bra fast känner mig ledsen, ensam och nedstämd i väldigt många stunder. Kanske är det nu processen börjar på riktigt? Gått långa promenader varje dag, mår bättre då. Umgåtts med BRA vänner. Fick en dejting förfrågan från en man som känner en bekant till mig. Höll på att smälla av i ren avsmak fast han frågade snällt och är attraktiv. Blä för dejting, lämna mig ifred karljävlar typ. Tackade vänligt (tror jag) men bestämt nej.
Förutom allt detta har jag bestämt mig för att vara alkohol fri ett bra tag framöver. Blev ett glas vin lite för ofta under december. Skålade in 2020 och efter det noll A. Fysiskt är det jätteskönt och sover som en gud. Men undrar om min deppighet delvis beror på avsaknad av vin? Är jag förutom medberoende även "vintant"? Tror olika beroenden ligger nära varandra. Kommer man tillrätta och jobbar med ett är det lätt att smyga över på ett annat. Ska "knarka" promenader nu och skippa vin och osunda relationer. Promenader kan på sin höjd slita ut nån kroppsdel.

Min sambo tycker mkt om rödvin, som han uttrycker det. Och alldeles för ofta tycker jag att han dricker för mycket. Är flaskan öppnad så tar den slut. Jag ser på hans ögon, hör på hur han resonerar och även hur han rör dig, att han är berusad. Jag har levt med en man, far till mina vuxna barn, som hade problem och jag lämnade honom mest av den anledningen. Så jag är hyperkänslig och blir iskall och totalt utan medkänsla när någon druckit för mycket, i mina ögon. Min nuvarande sambo menar att han inte dricker för mycket, bara för att det är gott, att han inte gör eller säger inte något dumt. Han verkar inte förstå eller bry dig om vad som händer med mig. Jag funderar mycket på om min gräns är för snäv, om att jag borde hålla det för mig själv och jobba med mina gamla erfarenheter och inte lägga det på någon annan. Samtidigt blir jag ledsen, sårad och besviken när detta upprepar sig gång på gång fastän jag talar om varje gång hur det får mig att må. Hjälp mig sortera tankarna ?

Min sambo tycker mkt om rödvin, som han uttrycker det. Och alldeles för ofta tycker jag att han dricker för mycket. Är flaskan öppnad så tar den slut. Jag ser på hans ögon, hör på hur han resonerar och även hur han rör dig, att han är berusad. Jag har levt med en man, far till mina vuxna barn, som hade problem och jag lämnade honom mest av den anledningen. Så jag är hyperkänslig och blir iskall och totalt utan medkänsla när någon druckit för mycket, i mina ögon. Min nuvarande sambo menar att han inte dricker för mycket, bara för att det är gott, att han inte gör eller säger inte något dumt. Han verkar inte förstå eller bry dig om vad som händer med mig. Jag funderar mycket på om min gräns är för snäv, om att jag borde hålla det för mig själv och jobba med mina gamla erfarenheter och inte lägga det på någon annan. Samtidigt blir jag ledsen, sårad och besviken när detta upprepar sig gång på gång fastän jag talar om varje gång hur det får mig att må. Hjälp mig sortera tankarna ?

Hej! Nu har

Känner mig bättre i dag. Inte lika ledsen. Det går ju upp och ner som i vilken sorg som helst.
Och jag accepterar det. Tack InteMera för ditt svar.
Jag har grejat och fixat i min lägenhet. Så skönt när jag kan inreda som jag vill. Och förutom att det har varit viktigt för mig att det ska vara mysigt, så vill jag att allt ska vara praktiskt och ordning och reda. För det känns som om när jag har ordning runt mig, så känns det lättare i hjärtat. Blir det för rörigt, så mår jag sämre. Vet inte varför det är så.
Jag trivs i min lägenhet och när jag varit borta så längtar jag hem till mitt.
Det går bra att vara ensam, har ett brett socialt nät runt mig, så känns det jobbigt kan jag ringa någon.
Känner mig stark när jag märker att jag klarar det mesta.
Men i mitt förhållande delade vi ju upp saker vi skulle göra, nu får jag fixa själv. Saknar någon att prata med i hemmet, men å andra sidan, hade vi inte många bra diskussioner den sista tiden.
Ja så bollar jag med mig själv, för- och nackdelar, med att vara själv.
Men kampen fortsätter och i dag ska jag träffa barn- och barnbarn. Det blir mysigt.

Hej inuet. Tack för en fantastisk beskrivning av vad alkoholen gör med folk. Många förskönar och förminskar det hela. Det är en vidrig drog som i mitt tycke gör sig bäst som måltavla för slangbellor. Min personliga uppfattning då jag har anhörig som dricker och är extremt otrevlig och manipulativ. Jag som barn förtjänade bättre än en alkis beteende som pappa tillexempel. Han lever tyvärr inte nu . Sedan jag var tonåring började ett syskon med detta tragiska att dricka alkohol. I nuläget ensamstående gravt alkoholiserat syskon några år äldre än mig. Jag har satt ned foten vid ett par tillfällen. Möter kyla och vrede. Jag har förstått att alkoholism är ett allvarligt sjukdomstillstånd. Jag drack själv i många år i varierande grad men är idag spiknykter.

Hej inuet. Tack för en fantastisk beskrivning av vad alkoholen gör med folk. Många förskönar och förminskar det hela. Det är en vidrig drog som i mitt tycke gör sig bäst som måltavla för slangbellor. Min personliga uppfattning då jag har anhörig som dricker och är extremt otrevlig och manipulativ. Jag som barn förtjänade bättre än en alkis beteende som pappa tillexempel. Han lever tyvärr inte nu . Sedan jag var tonåring började ett syskon med detta tragiska att dricka alkohol. I nuläget ensamstående gravt alkoholiserat syskon några år äldre än mig. Jag har satt ned foten vid ett par tillfällen. Möter kyla och vrede. Jag har förstått att alkoholism är ett allvarligt sjukdomstillstånd. Jag drack själv i många år i varierande grad men är idag spiknykter.

Jättebra steg att du blockerade och att du fick hjälp av din dotter att blockera. Det är ett bra steg.

Hoppas att det känns bra och att du kan fortsätta så en tid.

Jag har valt att inte svara mitt ex på telefon sedan den 26 dec. Det är så befriande. Vi har inte haft ett sådant långt uppehåll i dialog tidigare. Jag kan se varför jag inte kommit vidare som jag borde trots att han flyttade för 2 år sedan.

Det är en process. Små små steg leder till stora steg.

Må gott!

Fina människa, jag har ju inte barn så jag kan inte föreställa mig din kamp just nu.

Så bra att du har pratat med svärmor som säger att du inte kan låta sonen följa med dem. Liksom att hans äldsta dottern skulle säga samma sak. Det gör det enklare för dig att stå på dig och att få hjälp av socialsekreteraren.

Det låter som din svärfar och hans kvinna också har ett alkoholproblem och det verkar inte vara någon av dem som har insikt. En tvååring är väl snabb i benen och om de dricker alla tillsammans så kan det uppstå en massa risker som kan få allvarliga konsekvenser.

Det låter allvarligt att din man utsätter din son för det alkoholmissbruket och jag hoppas att du får ett bra stöd av andra i din närhet. Att stå på dig och inte låta sonen åka, liksom att sätta de gränserna du behöver för att känna trygghet.

Du och din son förtjänar trygghet!

Jag förstår helt din oro och jag hade inte heller låtit dom åka på d sättet. Inte för att de kanske inte kan ta hand om honom utan just att dricka mkt alkohol med barn på semester är ett big NO NO. Sett alldeles för mkt i mitt föregående jobb som reseledare. Det är inget kul för barnen där föräldrar/släkt mer koncentrerar sig på drickat än på att ha en bra semester med barnen....
Kontakta soc o prata med dom om din oro....i det fallet kanske det är bättre att du tillslut följer med iallafall kust för din sons skull

Vemod och saknad är naturligt och bra att du inte med tvång undertrycker känslorna. Ny dag och nya tag idag ?

Du skriver så vackert trots allt han utsatt dig för och allt ni varit med om. Ledsamt att slutet blev såhär, ta hand om dig! Sänder dig en varm kram.

Är det jag känner.
Jag vet att sonen kommer överleva men jag känner att jag behöver markera.
Vi har flyttat till ny kommun sedan orosanmälan men jag ska ändå ringa dem imorgon för rådgivning. Jag tänker att jag kommer göra en ny orosanmälan i vår nya kommun men jag pratar med den socialsekreterare jag redan haft kontakt med som är väl insatt i ärendet.

Jag har pratat med svärmor som säger att jag inte kan låta sonen följa med dem. Om jag skulle prata med min mans äldsta dotter skulle hon säga samma sak.

Dessutom var det en incident med dessa tre vuxna samt min yngsta bonusdotter förra sommaren där hon reagerade på att de drack för mycket och hon grät och sa att hon ville åka hem till mamma. Det bemötande hon fick av dem då var inte ok och jag gick in och tog hennes parti. Det tog månader innan svärfar och hans kvinna pratade med mig efter det. Och min man var också väldigt upprörd i lång tid.
Så nej. Med det i bagaget tycker jag att jag har "på fötter" att motsäga mig en resa till andra sidan jorden i två veckor.

Jag har sagt att det går "bounda" på hemmaplan med att tex ta en morgon på helgen och föreslog att min man kunde kliva upp i morse men det gjorde han inte...

Bra gjort av dig, starkt och modigt! Du ska inte heller behöva hålla allt inom dig och frågar de är det bättre att vara ärlig. Är d så att du går ifrån honom så har du ju även enligt dom gjort d av rätt anledning o du får det stöd som du o även barnen behöver från deras sida också. Så ha inte dåligt samvete för det! Hur känns d inom dig nu? Lite lättare?

Skrållan jag tänker som du säger men det blir bara fel, va på väg ett tag nu är det blandat med bra och jag vet inte längre ?

Ullabulla jag läste ditt inlägg och vart berörd ?

En liten dipp i kväll. Känner mig ledsen och saknar det vi hade. Vet att mannen i helgen är ute på sådant som vi gjort tidigare. Det är väl därför det känns ledsamt.
Vet att jag inte kan gå tillbaka. Vet att det är över mellan oss. Men tårarna kommer ändå.
Behövde sätta ord på mina känslor.

Den värmer?

Ojdå. Nu kan jag ha sagt för mycket...
Träffade sambons syster och mamma idag. Vi skulle fika och barnen var i ett annat rum och sambon iväg på ett ärende.
Då kom frågan -han dricker väl inte som förr, han har väl slutat, bättrat sig...
Då rann det ur mig. Jag berättade en del men inte allt, men tillräckligt. Så mkt att de blev förfärade. Och jag blev märkbart påverkad. Jag fick dem att lova att inget säga.
Hans syster frågade hur jag orkar. Jag sa att det gör jag inte heller. Jag har sagt att jag ska lämna honom, om han inte bättrar sig. Att han gör det ett tag och sedan glömmer...
Hans mamma sa:
-jag vet hur det är, har sett det på nära håll. Och av mina pengar får han inga, de ska era barn få istället för de ska inte gå till alkohol.
Klok kvinna det där, med mer erfarenhet än vad många andra har troligtvis.

Hoppas nu att de kan hålla tyst, för min skull, men de brukar de inte klara..

Ja att inte räkna dom pengarna som går åt till alkoholen, det känns igen.
Tänk vad pengar som bara dricks upp.
Jobbigt. Fy då.

Jag har många vänner med adhd och bipolaritet. En del självmedicinerar mycket. Andra avstår. Själv fick jag en bipolär diagnos för många år sedan. Jag trodde att jag hade problem med alkohol och hade tur som hamnade inom psykiatrin och utreddes. Jag är känslig för alkohol och jag valde att totalt avstå, då alkoholen inte alls lirar med mig.

Alkoholen triggar mig att bli hypoman och det är det absolut det värsta jag varit med om. Det kunde kosta mig livet förr. Nu har jag lärt mig att känna alla mina triggers och kan bromsa ett insjuknande i tid. Så för mig är det enkelt att avstå från alkohol, eftersom jag vill leva.

Som det är med allt i livet, så är det upp till var och en.

Som det är för dig. Hur du vill ha det. Det är bara du som kan svara på det och arbeta med dig för att komma dit. Om du inte redan provat, prova gärna yoga eller mindfulness, i ett sammanhang där du kan få tid för bara dig. Att utforska vad du vill.

Det kan vara svårt att finna svaren när en har annat som "stör" en i livet. Läs runt i olika trådar.

Välkommen hit! Det är ett bra forum det här!

Det står ingenting på Fass om just det men visst kan det vara så. Får kolla vidare om det.

Hej. Det var ju också ett sätt tänker jag. Vad tänker du om det? Är du orolig? Jag minns din tråd tidigare om hur han gick ut med er 2 åring berusad och polisen kom hem med dem!
Jag skulle nog dra i handbromsen, men jag vet inte hur en bör agera då jag inte har barn.
Känner du dig trygg med att svärfar och hans kvinna åker med? Tar de ansvar för din son?
Hoppas att du får bra svar av andra här. Jag har ingen aning, men jag skulle nog inte tycka att det var en bra lösning.
Kan du kontakta soc och höra vad de kan göra, utan att det "drabbar" dig?
Hoppas att det landar i något bra!

Hej, jag lyssnade till en intressant intervju med Magnus Hedman idag om drogmissbruk och att hans ADHD medicin triggade alkoholmissbruk. Kan det vara så för din man?

https://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/skrämmande-händelsen-som-fick-mag…

Jag kan inte alls svara på vad du ska göra med din relation. Däremot så tänker jag att du kan kommunicera med din man uppriktigt om dina funderingar. Kan ni prata om det och ta reda på vad ni kan göra tillsammans.

Vad vill du själv?

För min del så tog det flera år innan jag blev av med mitt ex. Jag hade så mycket att lära mig om att sätta gränser och att börja ta hand om mig istället. Sedan två veckor tillbaka så har jag slutat svara i telefon när han ringer mig och jag svarade under två års tid. Det är inte klokt, men jag förstår att jag behövde min resa, att jag behövde landa i olika faser.

Lycka till!