Senaste kommentarerna i forumet

Vad det gäller min son har jag nog satt gränsen att jag ska inte underlätta för honom att fortsätta sitt missbruk. Han är kanske äldre än din son och jag upplever att hans önskan idag är att sluta med droger. Det har haft tillräckligt med negativa konsekvenser. Ser det som att det är ett sätt att fly från sitt dåliga psykiska mående, snarare än ett beroende. Jag berättar inte konsekvenserna av missbruket för det innebär att han försvarar det. Det får han själv komma underfund med. Väldigt svårt att låta bli.

Vet inte om din son har ett begåvningshandikapp, så att det är anledningen till LSS insatser, då får man kanske bete sig annorlunda. Sedan som anhörig har jag tvingats inse att jag kan inte påverka min sons missbruk och detta kan leda till att han dör. Givetvis förfärilgt att inse.

Det här med skuld och skam försvinner mer och mer, men jag berättar ju inte hur situationen ser ut för vem som. Jag har gjort så gott jag kan gånger tio. Eftersom det är så oehört smärtsamt är det inte lätt att bete sig rätt alltid. Det föder ju en enorm ilska, smärta och maktlöshet. Upplever att min son utsatte mig för detta lidande och jag kunde inte göra något för att skydda mig. Går inte att ta avstånd för det är ju ens barn.

Något som var ovärderligt för mig var att genomgå ett anhörigprogram på Nämndemansgården under en vecka, samt alanon. Har du möjlighet till detta så är det värt pengarna. Man kan även ansöka på socialförrvaltningen att få hjälp med det. Ska också säga att idag har min son ett skyddat boende, med viss tillsyn. Detta har underlättat väldigt mycket. Han har diagnoserna störningar i autismspectrat ch ADD., dock inte så svårt och jag upplever att under gynsamma förh0llande med visst stöd så fungerar han som andra. Man får fundera på vad klarar jag av, var går min gräns. Att jag mår dåligt skapar ju skuldkäslor hos min son och han har uppmuntrat att jag sökt hjälp som sahörig. Hoppas du får lite hjälp av det hår

Vad som sägs är en sak, men det som räknas är vad man gör, speciellt när man har att göra med missnruks/berondepersoner. Förstår att det kan kännas skönt att lämna över till socialtjänsten. Nu är det deras ansvar att se till att han får den hjälp han behöver. Att barn ska växa upp med en missbrukande förälder godtar man inte, så du har gjort helt rätt. Fint brev du skrev sedan är frågan hur det tas emot. Om man är beredda att ta emot sanningen. Du har gjort vad du kan och helt rätt. Hoppas det känns skönt.?

Hamnade på rätt prioritering i och med orosanmälan. Den hamnade på vår gemensamma son. Och jag tog kontakt med en psykolog som fick mig att förstå skillnad mellan riskbruk och missbruk. Och hur medberoende jag var trots att jag inte alls tyckte det själv.
Tack vare orosanmälan slutade jag vara medberoende.
Jag har slutat tjata.
Jag har slutat leta flaskor.
Jag har börjat skratta.
Kärleksfullt. Inte hånande.

Min man som var helt rabiat för några veckor sedan har börjat be om hjälp. Har börjat inse att han inte har alkoholen under kontroll.
För en vecka sen ringde vi alkoholhjälpen tillsammans med högtalarfunktion. Tyvärr ringde vi efter de hade stängt.
Nu säger min man att han tagit kontakt med socialtjänsten själv. Att han ska på möte. Att han bett om hjälp. Om det är ännu ett sätt till manipulation får framtiden utvisa.

Det är frustrerande att inte veta än men jag måste lägga det åt sidan nu i 4 dagar och bara fixa med att tömma lägenheten ät dottern. Det kommer att gå bra. Hon är så samstämmig med mig och vi mår alltid bra av att vara tillsammans. Det blir mycket arbete men vi har all tid kul så det kommer gå som en dans.
Hon var väldigt ledsen när jag kom till henne efter som en flytt så långt bort påverkar henne mycket.
Hon är ledsen över att pappa borde varot med i helgen och hjälpt till. Om allt varit som det skulle. Det är en sorg för henne och ibland pyser den över.
Så nu är det jag som måste vara stark och peppa och stärka henne.
Det är nog bättre imorgon igen.
Så himla tråkigt med din allergi, Självomhändertagande. Du verkar ha full koll på hur don kropp reagerar och det är bra eftersom du vet vad du kan göra för att få den att må bättre.
Det är konstigt hur allt hör ihop med stress som kan visa sig på så många konstiga sätt. Både kroppsligt och mentalt.
Hoppas du får en fridfull helg och kan ladda dina batterier ordentligt igen?
Bamsekram till dig också Blade Runner ? Ha det så fint i helgen
Azalea

Ja bäst är att vara med människor man bara kan vara sig själv med. Inte behöva ha strategier och vara på sin vakt. Håller med dig, värsta som finns när man märker att någon får energi av att jag mår dåligt. Har så svårt att hantera den typen av människor. Det jag behöver göra är att förbättra mina gränser runt mig själv så inte alla kan krypa inpå mig och påverka mig. Och tvärtom kan jag nog också vara den där som kryper för nära eller vad man ska kalla det. Jag har tidigare varit en sån person som typ tar för givet att folk har ett gott uppsåt och jag har lyssnat mycket på vad dom säger (läs ordbajsar). Tränar på att bedöma efter handlingar nu istället. Stämmer ord med handling? Hoppas du får en riktigt fin helg!

Tycker precis som du, detta Forum är guld värt. Ger mig så himla mycket att kunna diskutera och bolla livets dilemman. Man ger och får pepp och klokheter. Är helt övertygad om att vi kan förändra mönster och beteenden. Det är en process som tar tid. Känns så mycket lättare när man har er alla härinne på Forumet. Vandring i skog och natur är livets guldkant tycker jag. Man känner sig alltid så hel på något sätt när man är omsluten av skogen. Hoppas du får en skön och rofylld helg.

Verkar vara ett jätteprojekt att umgås med den vännen. Hitta en strategi, ett förhållningssätt, men det var väl just ett socialt experiment och du gick inte i fällan. Jo det är så med en del människor att man behöver en strategi, fast egentligen ska man ju bara vara den man är, glad eller ledsen och bli accepterad med alla sina brister och skavanker t.o.m. bli omtyckt med sina svagheter och tillkortakommande.

Har även vänner som jag behöver ha en strategi för att umgås med. Det värsta tycker jag är vänner som får energi av att andra mår dåligt, som då får framträda i all sin fulländning. Det vill jag inte bjuda på. Jag har vänner, vi har kul, men vet att livet kan vara ett helvete. Har vi behov av att dela det så gör vi det och då brukar det lätta. Det var någon, minns inte vem, som sa att psykisk smärta kan man bara bli av med genom att dela den med någon. Det ligger något i det, men naturen har ju även en lindrande och säkert läkande inverkan. ?

Så skönt för dig InteMera. Glad för din skull.
Hoppas verkligen att det fortsätter så.
Roligt att höra från dig. Ha det gott?

Hej Nordäng67 och "gänget".
Har skrivit med några av er i andra trådar och blev lite bekymrad att KA raderade en bra tråd under dagen. Där läste jag så bra kommentarer från bland annat dig Nordgäng67, vilket gjorde att jag läste en del i denna tråd och ville bara säga tack för allt ni skriver. Ibland säger jag saker högt. Jag får verkligen lust att träffa fler av er i skogen med termos och fika i tystnad eller i goda samtal. När jag är ute på mina vandringar i skogen så tänker jag på hur mycket detta forum har hjälpt mig och förgyller min tillvaro idag. Ni har lärt mig massor om medberoende, som jag inte visste. Jag har inte tänkt djupdyka eller fastna, bara förstå mer och sedan ska jag göra allt för att släppa taget och gå vidare i livet, men först behöver jag förändra det mönster som inte är gynnsamt.
Hoppas att ni alla får njuta av naturens kraft i helgen och jag önskar att solen lyser på er. Ni är stjärnor i detta forum. Tack för att ni delar så mycket.

Vad jobbigt. Men njut av det du planerat och försök lägga åt sidan det du ändå inte kan påverka. Det blir iallafall en veckas till lugn och det är ju bra :-). Kram och trevlig helg !
Blade Runner

Vad skönt att höra att det är lugnt hemma och du känner dig mer avslappnad och glad. Njut av helgen
Kram Blade Runner

Tack för frågan Skrållan! Det går faktiskt ganska bra just nu, mannens hets med mat och träning har lite lugnat sig och någon alkohol har inte synts till heller. Vi har alla varit ganska glada på sistone hemma, märkligt att det som i flesta familjer säkert är en normal vardag känns som nåt ovant och nytt hos oss när allt liksom funkar. Första tiden på länge som jag känner jag på riktigt kan slappna av hemma. Inget ont i magen inför helgen. Känner mig ganska energisk och känner för första gången på väldigt länge att vi faktiskt kunde ha det bra om det fortsätter såhär. Tror ändå inte ännu att vi löst allt och tiden får visa hur det blir, men just nu vill jag njuta av ett avslappnat och trevligt, händelselöst liv!

Och tack Sisyfos för tipset om podden, ska leta upp de intervjuerna! Jag tror mannen behöver lära sig också att styra detta, säkert en del i tillfrisknandet. Det märks nästan från dag till dag nu att han blir lugnare, säkert suget som sakta släpper men det tar tid och träningen har väl bara tagit platsen från spriten för att dölja och släta över inre demoner. Och dem måste han lära sig tämja om det ska bli en hållbar ändring.

Jag ser att du får vänta tills nästa torsdag på besked. Vad fint att du har en plan för att barnen får komma i centrum under helgen. Kan du tänka att du ska komma i centrum när helgen har passerat?
Jag väntar själv på ett beslut som påverkat mig en tid. Den väntan har skapat en yttre stress som faktiskt har gett upphov till en allergi. Jag blev påmind om hur illa jag upplevde allergier för många år sedan, det var en del akutbesök då och det drabbade halsen. Återigen blev jag påmind om att jag behöver ta hand om den yttre stressen, som angriper kroppen på olika sätt och när den gör det och signalerar "sluta stressa! - du kan ändå inte påverka beslutet eller tiden". Alltså, en anledning att bara stanna upp och ta hand om det så gott det bara går. Jag säger förstås detta till mig själv. Hur kan vi förhålla oss till det som vi inte kan påverka? Jo, jag (vi) kan ta en paus och meditera, andas, yoga, stilla oss själva, gå ut i naturen, träna, lyssna på musik, läsa i en bok och lyssna till våra behov. Kan vi omprioritera, skala av, gå och lägga sig tidigare och få mer sömn, eller finns det något annat en kan göra. Vi går på vår lilla upptäcktsfärd i livet och lär oss hela tiden. Hoppas att du och barnen får det riktigt mysigt tillsammans.
Kram

Det visade sig att det var inte igår i domstolen. Tydligen nästa torsdag som jag trodde från början.
Det märks att hans hjärna inte riktigt är på plats gör han har ingen koll på något.
Så nu blir det 1 veckas oro och osäkerhet till innan jag vet vad som gäller.
Men tack allihop för ert stöd, det betyder oerhört mycket för mig.
Hoppas ni får en härlig helg och kanske till o med några solstrålar?
I helgen ska jsg ha barnen som ska vara centrum .
Kram Azalea?

Du behöver stöd.
Hon kanske har egna erfarenheter?
Tacka och ta emot och skapa andra aktiviteter som ger egentid med dottern?

Min dotter hade ringt hem sin tremänning till oss igår medans jag var på fysrehabilitering för ryggen. Och när jag kom hem så frågade hon om hon fick följa med till simhallen med min kusin och hennes dotter. Ja men självklart!
Nu till saken, jag har börjar kolla aktiviteter med regelbundhet till mig och min dotter för 2dagar sedan satt jag och googlade på vad som skulle passa oss båda, sökte bl.a efter något som simhallen hade förra året. Det var terapi simning där de släcker ner hela simhallen och tänder ljus för man då får simma i egen takt. Tänkte då att det skulle passa att en timme före så får hon leka av sig och en timme så får vi varva ner tillsammans. Men hittade inget sådant program på deras hemsida? :(
När de kom tillbaka från simhallen så frågade kusinen vart sambon var och jag sa som det var att han var på kliniken för beroendebehandling.
Hon är väl enda från släkten som inte
(vad jag vet) dömt eller pratat om oss. Men däremot inte kommit på kalas och aldrig hört av sig om att göra något tillsammans bara hon och jag.
Hur som helst så frågade jag kusinen det här om terapisimningen och fick då reda på att tisdagar och torsdagar så har simhallen dom här kvällarna. Jippi!
MEN hon sa då, inte frågade, att "Vi kan ju fara tillsammans nästa torsdag."
Blev helt ställd! Öööhhh???
Och svaret blev automatiskt "Ja men visst" efteråt blev det en klump i magen. Ångest antar jag. Varför ska jag fara med henne och varför frågar hon nu? Är det för att gubben är där han är, så nu passar det att umgås. Och hur blir det då med det jag tänkte för mig och min dotter? Vår egentid tillsammans? Självklart skulle ju min dotter tycka det är jääätte kul att vi for allihopa. Men känner ju att jag tappar den där tiden som JAG hade tänkt skulle vara för mig och min dotter.? Snälla om nån har några kloka ord till min trasiga hjärna så vore jag tacksam.

Jag menade mer om man kunde be tex en anhörig att göra ett peth-test och helt enkelt visa upp och att man på så vis får ett hum på hur drickandet sett ut senaste tiden. Tänker att du slipper man hålla koll på personen och även slå hål på lögner. Alltså typ som en arbetsgivare fast som anhörig. Fast egentligen vet jag inte hur dessa test funkar så därför frågade jag här ?

Det dåliga samvetet ligger ju alltid där och gnager, men pendlar ju som bekant mellan oro, ilska, likgiltighet och sen dåligt samvete igen beroende på hur min pappa dricker, ljuger, bönar och ber, anklagar andra osv osv...

Önskar dig också en trevlig vecka och nu helg!?

Lyssna på alkispodden, i några av intervjuerna beskriver de just det där beteendet och hur de får jobba med att hålla sig måttliga nuförtiden. Din alkoholist har kanske ännu inte kommit till insikt. Skönt att det är lugnt, men att han måste klanka ner på dig och din kunskap låter trist.

För det första vill jag säga att det är bra att göra en orosanmälan. Om man uppger namn eller är anonym är vars och ens ensak. Det ska ingen annan ha synpunkter på endast om du ber om tåd. Verkar vara ett möte som spårat ur totalt. Förmodar du pratar om alanon?

På ett möte ska var och en får uttrycka vad man vill, men det handlar då om personen själv eller möjligtvis om personen som har missbruksproblem. Svårt att undvika. Inga kommentarer och inga synpunkter om man inte ber om det. Syftet med mötet är ju att du ska må bättre och gå stärkt därifrån. I ditt fall verksr det vara tvärtom och då förstår jag om du inte vill gå dit.Så är min uppfattning om hur ett möte ska vara och jag har gått på möte under två år.

Hur går det för dig InteMera? Håller mannen sig nykter? Hur mår du?

Hur gick det idag i domstolen? Har tänkt på dig.
Kram Blade Runner

Ja känner också att det vore skönt att lära sig vara lite "ytlig" ibland. Behöver som du säger inte vara falskt eller dåligt. Framför allt att välja med omsorg vem man lämnar ut sig till. Kan känna att vissa människor "använder" förtroenden på fel sätt. Och då får man skydda sig själv utan att känna att man ljuger. Hoppas allt går bra för dig!

Skrattar igenkännande åt dina resonemang, jag är likadan och har fått jobba på att välja till vem jag är ”hela jag på djupet” och när det passar bättre med lite roligt på ytan. Jag tyckte länge också att jag inte kunde umgås alls med mänskor man inte kunde vara sig själv 100% och prata om exakt allt, kanske det är med ålder man lär sig att välja vem man borde låta bli att gå in på djupare samtal med och vilka vänner man på riktigt kan blotta alla sina brister för. Men jag har ännu svårt med ytligt umgänge, men försöker lära mig att kunna njuta en stund av det också för på nåt sätt är det också avkoppling och rätt bekymmersfritt att för en stund bara fokusera på trevliga ämnen och nöjesdiskussioner. Alla andra tider pågår ändå kaoset i ens huvud så lite vila i sällskap kan man unna sig utan att dt är varken falskt eller dåligt på nåt sätt. Man ska välja sina tillfällen och vänner helt enkelt, allt har sin tid!

Hoppas det gått som du hoppades i domstolen idag! Processer i domstol är aldrig varken lätta eller roliga, oavsett vad det handlar om eller vilken sida av saken man sitter på! Klart du varit orolig och stressad inför det, hoppas det känns bättre nu när det är gjort! Hoppas också att din sons operation gick bra, lätt att allt fokus blir på pappan fastän sonen borde fokusera han också på att ta hand om sig själv!

Jag har inte orkat skriva så mycket här på sistone men följer er andra som förr, önskar dig Azalea och alla andra solsken på vägen, om så bara för en liten stund eller en dag att orka vara tacksam för och njuta av mitt i allt kaos!

Vad fint att du redan har fått mycket kloka reflektioner och erfarenheter här i din tråd och att det känns bra att vara i kontakt med andra som förstår. Det låter klokt med samtalsstöd också. Det låter som att han säger ifrån sig mycket av sitt personliga ansvar. Det är naturligt att "explodera" när man är stressad. Ja, om det är naturligt för honom att göra det kan man ju tänka sig att han får ta ansvar för att inte utsätta sig för lika mycket stress, eller kommunicera det innan det smäller - "nu är jag väldigt lättretlig idag, håll dig undan". Och om det är naturligt att be en annan kvinna om sex bara för att man är full (även om det inte blir mer än prat) så är det väl en god anledning att försöka undvika att bli så full, ifall han skulle respektera ert förhållande och dina känslor till fullo.
Fint att du kan ta ett steg tillbaka och se det som inte blir bra för dig i det här, när du skriver ner det och får reaktioner från andra. Fortsätt skriv!
Varma hälsningar,
Sofia, Alkoholhjälpen & Anhörigstödet